torsdag 5 december 2019

Viktig klimatenkät

Finland ska uppenbarligen få en ny klimatlag. I det förberedande arbetet har miljöministeriet dragit igång en enkät för att pejla finländarnas inställning till och åsikter kring denna nya klimatlag. Enkäter är överlag en bra sak, men så som denna enkät är utformad är strävan (t.o.m. en klart uttalad sådan) att speciellt unga (radikala) människor ska fylla i den. Miljöministeriet vill helt tydligt genom denna enkät få någon form av mandat att skriva ihop en mycket långtgående och radikal klimatlag. (Enkäten är lång, varför det är troligt att endast sådana som är mycket engagerade i frågan orkar fylla i den tillräckligt noggrant.)

Nu skulle det därför vara oerhört viktigt att också finländare med en balanserad syn på klimatet och klimatförändringen skulle ta sig tid att fylla i denna enkät, och att göra klara och tydliga markeringar mot den radikalism som finns bland speciellt många unga människor och bland den rödgröna vänstern (och uppenbarligen på miljöministeriet.) Jag har fyllt i enkäten, och jag klistrar nedan in en del av mina svar på de frågor som ställdes. Nu menar jag givetvis inte att du ska copypasta mina svar, men om du vill få lite hjälp så kan du gärna läsa igenom vad jag har svarat. Och ja, man får också kopiera rakt av, men det finns förstås en risk att någon övernitisk tjänsteman på miljöministeriet märker det och kastar svaren i papperskorgen. Risken finns förstås för det ändå eftersom de svar jag ger nedan givetvis inte är sådana som nissarna på miljöministeriet vill ha.

Enkäten hittas här.

Fråga: Vad anser du om den nuvarande klimatlagen? Vad är bra med lagen, vad borde utvecklas?

Svar: Det borde införas en paragraf i lagen som kräver att varje klimatpolitiskt beslut som tas på alla förvaltningsnivåer föregås av en noggrann konsekvensutredning för att säkerställa att de beslut som tas A. Verkligen verkar det som avses (och att de inte får motsatt eller ingen effekt). B. De beslut som tas inte slår sönder vårt fungerande samhälle och försvårar eller omöjliggör inhemsk livsmedelsproduktion och inte heller försämrar tillgängligheten till elenergi någonstans i landet. C. Inte på något sätt försätter enskilda medborgare eller grupper av medborgare i en ojämlik situation.

Fråga: På vilket sätt bör regeringen säkerställa att medborgarna godkänner Finlands klimatpolitiska mål och metoder när det gäller att hejda klimatförändringen?

Svar: Det är viktigt att inte ställa upp orealistiska mål eller mål som försätter medborgarna i en ojämlik situation. Dessutom är det oerhört viktigt att klimatmålen är noga genomtänkta och att de åtgärder som vidtas verkar det som avses. Samt att åtgärderna inte raserar vårt fungerande samhälle speciellt när det gäller livsmedelsproduktion, livsmedelssäkerhet samt energiproduktion och energitillgänglighet.

Fråga: På vilket sätt borde insatser för att stärka kolsänkorna skrivas in i lagen?

Svar: Eventuellt, men markägarnas äganderätt måste under alla omständigheter respekteras. Det är markägarna och ingen annan som äger kolsänkorna.

Fråga: Finlands mål är att vara klimatneutralt 2035. Detta innebär att vi senast då producerar endast den mängd koldioxidutsläpp som kan bindas. Borde målet för klimatneutralitet synas i lagen?

Svar: Målet bör ej synas i lagen. Motivering: Hela systemet med kolsänkor är så invecklat att man knappast kan lagstifta om dessa på ett allmänt plan. Därför borde man kanske också lämna bort detta med klimatneutraliteten ur lagen så ingen frestas börja gå in och lagstifta om kolsänkorna.

Fråga: Bör lagen innehålla bestämmelser om den totala mängd utsläpp som är tillåten under en viss tidsperiod?

Svar: Nej. Motivering: CO2-utsläppen är enbart teoretiska siffror. Att sätta upp ett mål angående totala utsläpp leder lätt till en situation där olika tolkningar ställs mot varandra. Dessutom kan en sådan gräns också leda till att landets konkurrenskraft försämras.

Fråga: Bör lagen innehålla utsläppsminskningsmål för olika sektorer, till exempel för trafiken eller jordbruket?

Svar. Nej. Detta leder lätt till att man tar i bruk piskan i stället för moroten om och när de teknologiska lösningarna inte klarar av att leverera sådana utsläppsminskningar man har förbundit sig till. Detta leder i sin tur till att jordbrukets, industrins och hela landets konkurrenskraft minskar.

Fråga: I klimatårsberättelsen rapporterar regeringen till riksdagen om hur utsläppsminskningsåtgärderna på medellång sikt har genomförts och om utsläppsutvecklingen. Vilka andra delområden inom regeringens klimatpolitik borde regelbundet följas upp?

Svar: Det som absolut borde följas upp är vilka konsekvenser de olika klimatpolitiska besluten har fått för att se till att dessa beslut verkligen får den verkan som avsetts.  

Fråga: På vilket sätt kan klimatårsberättelsen sporra medborgare, organisationer, företag, forskare och andra aktörer att i högre grad föra fram sina synpunkter i den klimatpolitiska debatten?

Svar: Genom att öppet redovisa för hur de klimatpolitiska besluten har påverkat CO2-utsläppen samt om besluten har fått den verkan som har avsetts.

Fråga: Ordet är fritt. Är det något perspektiv eller någon viktig fråga som saknas i enkäten?

Svar: Hela perspektivet gällande behovet av noggranna konsekvensutredningar före alla klimatpolitiska beslut på alla förvaltningsnivåer saknas helt i enkäten. Om detta inte aktualiseras finns det en överhängande risk att stora och samhällsomvälvande beslut tas dels i panik och dels helt i blindo.

Om klimatet och "barnskammen"

Den som läser här på bloggen vet att jag är vad man kunde kalla "klimatskeptiker". Inte så att jag nödvändigtvis anser att allt som har med klimatkrisen är strunt (det är t.ex. alltid bra att spara energi), men så att jag är fullständigt allergisk mot all klimatångest, klimatpanik och alla ogenomtänkta och panikartade åtgärder som vi "måste göra" för att rädda jorden. Det absolut värsta med klimatpaniken som vi tycks ha drabbats av på bred front är detta med "barnskammen". "Flygskammen" kan jag ännu lida (jag har själv aldrig, i mitt snart 48-åriga liv, satt min fot ombord på ett fungerande flygplan), men "köttskammen" och som sagt framför allt "barnskammen" är något fullständigt galet. Som jag skrev i en kommentar för en tid sedan: Om någon någonsin har funderat på huruvida Djävulen ligger bakom denna klimatpanik så bevisas det med all önskvärd tydlighet av just detta med barnskammen.

Djävulen hatar barn. Han vill se dem slaktade i moderlivet, han vill se så få barn som möjligt överhuvudtaget bli till. Och här fungerar ju "barnskammen" ypperligt. I media kan vi idag få se exempel efter exempel på människor som stiger fram som dagens hjältar eftersom de har "tagit sitt ansvar" och låter bli att ha barn. Men i själva verket handlar detta om nyttiga idioter som har blivit bedragna och som bedrar andra. Som går i själafiendens ärenden. Givetvis utan att själva veta om det, men ändå.

Det talas i klimatdebatten idag intensivt och passionerat om "vårt ansvar för kommande generationer". Och visst. Vi har ett ansvar att lämna över jorden till de som kommer efter oss i sådant skick att det går att leva här. Men som jag ser det är det bästa vi kan göra på det området inte att begränsa koldioxidutsläppen, utan att framför allt se hur vi använder plast. Att vi ser till att plasten blir återanvänd och inte hamnar i t.ex. haven. Men vi har absolut ett ansvar för kommande generationer. Ja. Men vårt absolut största ansvar för kommande generationer är att se till att det finns kommande generationer! Här går den fullständigt förelade klimatpaniken, åtminstone till den delen som den skjuter in sig på den mänskliga fortplantningen, på helt tvären mot vårt ansvar för framtiden.

I själva verket är talet om "överbefolkning" en myt, och det har det alltid varit. Det vi nu, som ett resultat av att mänskligheten har blivit för bekväm för att se till att fortplanta sig – och nu som ett resultat av denna "barnskam" – står inför är det rakt motsatta. Jag har tidigare skrivit om den demografiska vinter som väntar oss och om alla de bedrövligheter som denna kommer att föra med sig. Det skulle kanske ännu finnas tid att undvika en total kollaps, men tiden är verkligen knapp. Och klimatprofeterna fortsätter att motarbeta detta med alla medel. Och den enda som gläds över detta – och över det lidande som väntar – är Djävulen.

måndag 2 december 2019

Inför COP25

I dagarna har COP25-klimatmötet i Madrid dragit igång. 30 000 delegater plus en massa aktivister flyger (!) in för att diskutera hur världens länder ska minska CO2-utsläppen och försöka bromsa klimatförändringen. Eller klimatförändringarna, som vissa medier numera kallar det. Klimat-Greta åker katamaran från USA till mötet, och igen glömde hon bort att göra de nödvändiga konsekvensbedömningarna. Denna gång visade det sig att skepparen för katamaranen tog flyget över till USA för att kunna frakta Greta till Madrid. Så mycket också denna gång för hennes klimatsmarta sätt att resa.

Röster höjs, inför COP25, om hårdare krav och mera långtgående åtgärder för att dra ner på CO2-utsläppen. Givetvis ska Finland gå i spetsen för dessa åtgärder och deras implementerande, kosta vad det kosta vill. Nu måste jag ändå säga att jag inte har varit särskilt förtjust i argumentet att Finland är så litet att det inte spelar någon roll alls vad vi gör här. Men med bakgrund i en del siffror jag snubblade över igår måste jag nog revidera min ståndpunkt åtminstone lite här. Vi kan inte, och ska inte, undandra oss vårt ansvar, men fortfarande gäller det jag alltid har hävdat att alla klimatåtgärder vi tar oss för måste föregås av noggranna konsekvensbedömningar vilket garanterar dels att de åtgärder vi vidtar får önskad effekt, dels att de åtgärder vi vidtar inte slår sönder vår fungerande samhällsstruktur. (Främst angående livsmedelsproduktionen, livsmedelssäkerheten och energiförsörjningen.)

Det är för övrigt intressant (även om ordet är alldeles för svagt i sammanhanget) att se hur opinionsdynamiken fungerar. Finlands chefsförhandlare Outi Honkatukia från miljöministeriet säger att det är beklämmande när ungdomarna säger att deras största oro rör just klimatförändringen. Hon menar att tjänstemännen och politikerna har misslyckats när det har gått så långt. I själva verket kan, och bör, ungdomarnas oro inte skyfflas på politikerna och deras "tröghet", utan på media. Det är media som jagar upp stämningarna och skapar oro bland ungdomen genom att ständigt ösa ut sina domedagsbulletiner angående klimatet och låtsas som att dessa framtidsscenarior som de presenterar är obestridliga fakta. Vilket de alltså inte är.

Jag skrev ovan att jag snubblade över en del siffror igår. Visste du att Kina har tagit i bruk ca ett nytt kolkraftverk i veckan de senaste åren? Medan Finland, för att rädda klimatet, har beslutit att stänga ner Hanaholmens kolkraftverk. Det enda renodlade kolkraftverket i hela landet. (Det finns även en del andra kraftverk i landet som bränner stenkol, men Hanaholmen torde vara det enda som inte använder något annat bränsle än stenkol.) Visste du att medan resten av världen (också USA!) har lyckats hålla CO2-utsläppen från energiproduktionen på samma nivå de senaste åren (eller t.o.m. förminska dem) har Asien (främst Kina) mer än tredubblat sina utsläpp sedan 1990?

Det här sätter en del saker i något annorlunda perspektiv, eller hur? Nå, hur som helst kan det vara bra att hålla dessa fakta i minnet när media nu börjar kabla ut nyheter från Madrid. Säkerligen parat med diverse domedagsscenarier.  

fredag 29 november 2019

Hatet blir bara värre. Eller?

Det har knappast undgått någon att Päivi Räsänen är under utredning för brott. Hon har konstaterat att Bibeln inte godkänner utlevd homosexualitet, och den bok hon skrev om detta för femton år sedan ska nu alltså utredas för att se om hon har gjort sig skyldig till ett hatbrott.

Detta är problematiskt på många olika sätt, men samtidigt behöver vi vara medvetna om att det som Räsänen nu råkat ut för bara är en liten början. När hbt-lobbyn fått in den odefinierade termen "hatbrott" i lagstiftningen är alla dörrar öppna för att kunna inskränka yttrandefriheten i princip hur mycket som helst. Något jag skrev om för en tid sedan. I USA, som ju är ett oerhört polariserat land idag och där hbt-lobbyn är oerhört aggressiv, har samma strategi tillämpats. Där finns dessutom idag ett system där olika hbt-organisationer kan stämpla andra organisationer som "hategroups", och en dylik stämpel leder oundvikligen till stora följder. Speciellt på det ekonomiska området. Detta i ett land där mycken verksamhet bedrivs på frivillig basis och där det ekonomiska stödet från allmänheten, och företag, är oerhört viktigt för att verksamheten ska kunna fortgå.

De senaste dagarna har världens tredje största hamburgerkedja, Chick-Fill-A, hamnat i rubrikerna just på grund av detta. Den kristna organisationen Fellowship of Christian Athletes har av hbt-lobbyn fått en "hategroup"-stämpel, och därför har Chick-Fill-A dragit tillbaka det ekonomiska stödet till organisationen. Nu kanske någon undrar vilket grovt brott FCA har gjort sig skyldiga till? Ja, det är gruvligt. Verkligt grovt! FCA har på sin hemsida skrivit ut att äktenskapet är instiftat av Gud och att det är för en man och en kvinna. Punkt. Således har denna organisation förtjänat att stämplas som en "hategroup". Eller hur?

Så det Päivi Räsänen har råkat ut för är som sagt bara en början. Det blir nog värre. Mycket värre. För vi kan nog lita på att samma stämplar som fungerar i USA snart nog kommer att tas i bruk här också. Så alla som någon gång har hävdat att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna: Var inställd på att stämplas som en hatare!

torsdag 28 november 2019

Inte i någon avkrok

Jag kommer igen och igen tillbaka till de fantastiska ord som Paulus uttalar när han står fängslad inför kung Agrippa i Apg. 26. Paulus talar om Kristi död och uppståndelse, och så säger han: "Jag kan inte tro att något av detta är obekant för honom (kungen). Det har ju inte hänt i någon avkrok."

Dessa ord är oerhört innehållsrika. Eller om vi säger det på ett annat sätt: Paulus säger mycket med bara några få ord här. En sak han säger är att den kristna trons sanningsanspråk, den kristna trons grund (Jesu död och uppståndelse) inte är någon esoterisk kunskap som bara de invigda kan förstå sig på. "Det har inte hänt i någon avkrok." Det som hände var något som alla kunde se och lägga märke till. Ingen behöver någon märklig och hejdundrande uppenbarelse eller några underbara syner för att få grepp om den kristna trons grundsanning. Dessa saker är inget som, i sig, undflyr någon enda människa i den meningen att det skulle vara en stor hemlighet eller något som är fördolt för någon enda av oss.

Ingen människa som lever idag har, likt Paulus och kung Agrippa, haft möjlighet att själva vara där när det skedde, eller som i deras fall (åtminstone när det gäller Paulus), träffat någon som var det. Men vi har tillgång till trovärdiga ögonvittnesskildringar som talar om för oss vad som skedde.

Det här handlar om liv eller död. I evighet. Jag förundras gång efter annan över att dagens människor förhåller sig så oerhört kallsinnigt till sin egen dödlighet och till det enda som kan rädda dem från den eviga döden. Allt finns där för oss. Vi har tillgång till de dokument som ögonvittnena skrev ner. Men likväl är det många som inte bryr sig om att ens arbeta med de här sakerna. Betyder vår eviga själ så lite för dagens människor? Är det faktiskt så att alla dessa som inte bryr sig om att ta reda på dessa saker inte heller bryr sig i var de kommer att tillbringa evigheten? För det ska vi veta, vi som har allt detta så gott som rakt framför våra näsor hela tiden, det finns ingen ursäkt att ta till sedan när vi står där på andra sidan och Herren frågar oss varför vi inte iddes göra något åt evighetssaken.

Som sagt, jag förundras över människornas kallsinnighet inför detta.  

onsdag 27 november 2019

Bedrövlighetens bedrövlighet!

Österbottens Tidning berättar i en notis om ett ställningstagande som den lutherska kyrkans biskopar har gjort angående vetenskap och kristen tro. Ställningstagandet finns på nätet, men tyvärr endast på finska. Jag har läst igenom de knappt 50 sidorna, och jag måste säga att jag blir verkligt bekymrad av det sätt som vår kyrkas biskopar lägger sig platt på magen inför vetenskapen. Det som inte görs i dokumentet - och som absolut borde göras alltid när man diskuterar vetenskap kontra kristen tro - är att skilja på sann vetenskap å ena sidan och scientism å andra sidan. (I dokumentet sägs att den kristna teologin tar avstånd från scientismen, men i praktiken blandar biskoparna ändå ihop vetenskap och scientism i sitt ställningstagande.) Sann vetenskap bygger på empiri och är av sådan art att den inte tar ställning till och går utanför sådant som kan observeras. Scientismen igen är närmast att betrakta som en filosofi som utgår ifrån och slår fast att det enda som finns är det som kan observeras med vetenskapliga metoder samt att allt som finns går att förklara med inomvärldsliga orsaker.

Denna distinktion saknas alltså i biskoparnas ställningstagande, och redan detta gör att deras dokument inte fungerar. Annat då än som ett redskap för total kapitulation. För det är onekligen så scientisterna kommer att betrakta det. Framför allt kapitulationen inför evolutionismen är synnerligen besvärlig. I dokumentet sägs flera gånger, under olika formuleringar, att den kristna tron och den moderna vetenskapens förståelse (av världen) är kompatibla. Uttryckligen så att detta också gäller synen på hur världen har blivit till och hur människan har utvecklats. I dokumentet sägs också att "den kristna teologin strävar efter att vara så öppen som möjligt för vetenskapens landvinningar. Den (teologin) bör kritiskt utvärdera det egna, från gamla världsbilder stammande, arvet i den moderna vetenskapens ljus. Vetenskapens resultat kan rena den kristna teologin och hjälpa till att tolka den gudomliga uppenbarelsen på ett nytt sätt."

Vad är det riktigt biskoparna säger här? Jag har svårt att förstå det som något annat än att de menar att den kristna tron, samt uppenbarelsen (Bibeln), ska underställas den moderna vetenskapens syn på världen. I själva verket säger de ganska rakt ut att det är på det sättet. Det de presenterar är alltså i själva verket inget mindre än en total kapitulation. Igen: Problemet här är det att biskoparna inte gör skillnad på sann vetenskap och på scientism och den filosofi som ligger till grund för och stammar ur scientismen.

Behöver jag påpeka att detta som biskoparna presenterar INTE är luthersk kristendom? Ja, än värre: Det biskoparna presenterar är ren och skär lögn. Speciellt när det gäller förhållandet mellan kristen tro och evolutionismen. Detta framgår speciellt tydligt när biskoparna hävdar att kyrkornas officiella linje är att de moderna uppfattningarna rörande evolutionen och kosmologin i princip är kompatibla med teologins kärnpunkter - skapelsen inberäknad. Vidare har de mage att hävda att det är en MYT att det finns en konflikt mellan naturvetenskaperna och den kristna tron (när det gäller skapelsen).

Scientismen och den kristna tron går INTE att förena. Aldrig. Inte hur många (avfallna) biskopar som än försöker hävda motsatsen. Med detta sagt finns det även en del goda saker i dokumentet, men dessa drunknar tyvärr i de oerhört allvarliga missgrepp som görs. Jag tror mig förstå avsikten med detta ställningstagande: Biskoparna vill skapa möjligheter för den av scientismen förledda nutidsmänniskan att våga närma sig den kristna tron. Men slutresultatet blir tyvärr fullständig pannkaka. Inget mindre än en total kapitulation, som jag ser det.

Om detta verkligen är vår kyrkas linje får jag nog, än en gång, ta mig en allvarlig funderare på om jag överhuvudtaget kan vara med i denna kyrka. En kristen människa kan nämligen inte på några villkor och under några som helst omständigheter skriva under det som biskoparna har presterat. Med mindre än att man tar avstånd från biblisk kristen tro.  

tisdag 26 november 2019

Bocken som trädgårdsmästare


Svenska Yle berättar i en artikel idag om ett besök som "YLE Nyhetsskolan" gjort på Donnerska skolan i Karleby. Med denna "Nyhetsskola" är målet att lära eleverna känna igen falska nyheter. Detta är givetvis ett ädelt mål, men när jag läste att det är YLE som ligger bakom denna "Nyhetsskola" visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Ännu värre blir det när dragaren för "Nyhetsskolan", Heidi Finnilä, säger att den vanlige nyhetskonsumenten som vill kunna navigera rätt bland sanna och falska nyheter ska välja etablerade mediehus. "Vi har fantastiska medier i Finland som alla följer etiska regler för journalism. Regler som man har stiftat tillsammans. Så man kan nog lita på medierna i Finland ... Om det inte är ett mediehus man känner till ska man vara på sin vakt."

Detta med de journalistiska reglerna är givetvis sant. Och när jag läser nyheter på t.ex. Svenska Yle så vet jag att jag väldigt långt kan lita på att det jag läser är sant. Det samma gäller tyvärr inte nödvändigtvis för sådant jag läser på t.ex. Fria Tider. Men det som är så oerhört viktigt i sammanhanget är att inse att frågan om det som förmedlas ger en sann bild av verkligheten eller inte inte endast beror på vad som publiceras utan också på vad som inte publiceras. Fakenews produceras också genom att låta bli att publicera en viss typ av nyheter och samtidigt publicera överdrivet mycket av den motsatta typen. Detta är något som nämnda Svenska Yle är experter på. Det samma gäller förstås också t.ex. Fria Tider eller MV-lehti (och detta i ännu högre utsträckning), men dessa publikationer ordnar inga "Nyhetsskolor" i våra grundskolor där de tillåts göra reklam för den egna, vinklade, nyhetsförmedlingen och samtidigt ges tillfälle att racka ner på mediehusen på den andra (läs: högra) kanten av mediefältet.

Tycker du att detta låter märkligt? Nå, i så fall kan du fråga dig själv när du senast läste t.ex. en hbt-kritisk artikel på Svenska Yle. Eller en artikel som lyfter fram det oerhört stora problemet med ungdomar som blivit lurade av trans-tramset som tutas ut i alla kanaler idag och genom detta blivit lurade att tro att de är transpersoner – och inlett en personlighetsförändrande (och ofta irreversibel) hormonbehandling som de senare kommit att ångra när de insett att de inte alls är trans. När läste du senast en sådan artikel på Svenska Yle? Aldrig? Nej, det är ju sant. Svenska Yle publicerar inga sådana artiklar. Helt enkelt för att verkligheten inte får se ut på det sättet. Det de åstadkommer med detta är inget annat än fakenews – och i förlängningen skapar de en "fakereality" som ser ut som normkritkerna på vänsterkanten vill att verkjligheten ska se ut.  

Det råd jag brukar ge när jag föreläser om media gäller alltjämt. Ta del av mainstreammedias ( = de "etablerade medihusen" i artikeln jag länkat till) rapportering. Men när du gör det, kom ihåg att det de rapporterar och den bild de ger av verkligheten inte nödvändigtvis är komplett eller sann. Därför är det så väldigt viktigt att vi kompletterar vår nyhetskonsumtion med alternativa media. Men då ska vi komma ihåg att precis samma sak gäller för dessa medier.

Det är inte lätt att vara mediekonsument idag. Men vi får göra det bästa vi förmår.