När jag surfade runt på nätet och läste reaktioner på domen mot Päivi Räsänen hittade jag något alldeles oerhört på Kyrkpressens webbplats. Det handlar om en lång artikel/intervju med en Ani Iivanainen som skriver en bok om hur församlingsanställda ska behandla regnbågspersoner. Hela artikeln är en lång litania om hur bedrövligt det är när det (fortfarande) finns församlingsanställda och församlingsaktiva som inte helt omfattar det nya paradigmet gällande regnbågspersoner. Artikeln mynnar ut i en lista på nio punkter/exempel på "mikroaggressioner, diskriminering och andligt våld" som församlingsanställda gör sig skyldiga till. Speciellt den andra punkten visar på att vi här har två världar som aldrig kommer att kunna förenas. Punkten lyder: "Att en präst lyfter upp sexuella minoriteter på ett negativt sätt i en predikan."
Detta är givetvis en svävande formulering, men ponera att en präst läser Guds ord rakt av och konstaterar att utlevd homosexualitet är synd och något en människa måste omvända sig från för att kunna ingå i Guds rike och i församlingens gemenskap. Detta uppfattas garanterat som negativt.
Min fråga, efter att ha läst denna artikel, blir kort och gott: Hur menar någon att detta nya paradigm kan förenas med Guds ord som vår kyrka är bunden till?
---
Det är kyrkans uppgift att förkunna lag och evangelium och kalla alla som drabbas av lagens dom till omvändelse och tro. Detta ÄR kristendom. Det som framkommer i denna artikel är något helt och totalt annat - det är en religion som har avskaffat Guds lag och hans heliga ord och därmed också avskaffat synden - och dessa två helt olika religioner kan aldrig förenas.
Givetvis är det så att en kyrka som väljer att stå fast på Guds ords grund och förkunna lagen i sin fullhet och evangeliet i all sin härlighet kommer att komma på kant med det samhälle vi lever i och som har korrumperats av synden. Detta särskilt efter gårdagens obegripliga dom mot Päivi Räsänen och Juhana Pohjola. Men likväl har kyrkan inget annat alternativ. Den enda möjligheten är att stå fast på Guds ords grund och bära den smälek detta leder till. Eller så att överge den kristna tron och stå för något annat.
Denna fråga är så mycket större än frågan om synen på regnbågsfrågorna, men det är i kyrkans hållningssätt i regnbågsfrågor som denna större fråga manifesteras och avgörs. Och så är det ju så gott som alltid. Det är en liten fråga som driver allt till sin spets. Nu råkade det bli frågan om kyrkans syn på regnbågsfrågor.
Så hur ska vår kyrka ha det? Ska den fortsätta vara en kristen kyrka som förkunnar lag och evangelium enligt det Guds ord som den i sina egna grunddokument är bunden till eller ska den vara något annat? Det går inte längre att halta på båda sidor.
Bra vägledningar för vilken predikan som helst är:
SvaraRadera- Kan jag direkt citera Jesus i detta?
- Vilken frekvens olika teman förekommer i i bibeln. Tex hur många gånger nämns "homosexualitet" jämfört andra teman.
- Beaktar tolkandet av bibeltexten beprövad vetenskap och praxis (tex att virus förorsakar sjukdomar, att stjärnor inte är gudar, att bön inte "botar" homosexualitet osv).
- På vilket sätt gagnar min predikan kärlek till nästa (inkl fiender).
- På vilket sätt beaktar min predikan den svagare parten (änkan, fattiga, hemlösa, mobbade osv) och den starkare parten (makthavare av olika slag, rika, superrika, osv)
- Framhäver predikan mig själv och mina gelikar?
- Är predikan en inbjudan eller en motbjudan?
Efter att man noga kontemplerat över dessa punkter så kan man återgå till utformningen av antihomosexpredikan.
Lycka till!
Anonym 11.29. Läste du alls min text? Och följdfrågan om du läste den: Förstod du den alls?
RaderaFör dig kan jag berätta att jag inte vad jag kan minnas någon "antihomosexpredikan" och inte har jag hållit någon sådan heller. Och då har jag hållit en hel del predikningar i mina dagar och lyssnat till mångdubbelt antal. Nej. En predikan ska innehålla lag och evangelium. Lagen dömer all synd (inkluderat utlevd homosexualitet) och evangeliet erbjuder Guds fria nåd åt alla som vill överge sin synd och leva som ett Guds barn.
"Min fråga, efter att ha läst denna artikel, blir kort och gott: Hur menar någon att detta nya paradigm kan förenas med Guds ord som vår kyrka är bunden till? "
SvaraRaderaSka man vara syndfri för att tillhöra församlingens gemenskap, blir det nog rätt tomt i bänkraderna. Man kan inte heller undvika se skenheligheten i ovanstående frågeställning, då alla andra former av synder verkar inte vålla några som helst teologiska bekymmer. Lika många gånger jag lyft upp detta har svaret uteblivit. Varför inte utestänga utlevd girighet, fylleri, förtal, hån och äktenskapsbrott från församlingarna?
"För boken har hen fått in erfarenheter av omkring 150 regnbågspersoner. Av dem har cirka 40 procent jobbat eller jobbar i kyrkan."
Hur skulle du rent konkret gå tillväga om du före förman till dessa? Du kan ju inte avskeda dem utan att bli dömd och tvingas ta dem tillbaka? Skulle du använda dig av mikroaggressioner? Förbise dem tills de söker sig bort?
Eller skulle du älska alla människor lika, enligt paradigmet "kärlek" som står i bibeln hundratals gånger oftare än ena stället där det nämns om barnskändare?
Men till frågan om hur vår kyrka ska ha det: vi vill inte ha en som leds med piska utan med morot, inte med våld utan kärlek. Alla förstår nog inte skillnaden.
Förvirringslobbyn. Du är dig själv trogen och satsar på att försöka förvirra. Denna gång genom att ställa upp en äkta halmgubbe. Läs om, läs rätt! Ingenstans skriver jag om någon syndfrihet.
RaderaSedan är det inte alls det samma att älska någon som att anställa någon. Men du blandar friskt. Svaret på din fråga är att kyrkan har möjlighet att ställa krav på sina arbetare. T.ex. kan man inte vara anställd i andligt arbete om man inte är medlem i kyrkan. Samma sak om man inte håller sig till de moraliska normer som kyrkan har.
Nej, du skriver om synd, vill du att jag omskriver "syndfrihet" till "utan synd"?
Radera"ponera att en präst läser Guds ord rakt av och konstaterar att utlevd homosexualitet är synd "
Du säger att kyrkan har rätt att ställa krav, och jag antar att du avser segregering baserad på sexuell läggning. Det kan du antagligen hålla på med i er lilla sekt, men ute i samhället fungerar det inte så. För att citera dig: "verkligheten formas inte enligt dina önskemål".
Påfallande tydligt att du undvek att ta fasta på skenheligheten om andra synder, inte för att det förvånar mig det minsta.
Förvirringslobbyn. Det är tydligt att du inte alls har läst min text. Läs den och återkom när du har gjort det!
RaderaKristian, det där låter som en tydlig linje, men egentligen är det ett cirkelresonemang.
SvaraRaderaDu säger att kyrkan måste hålla fast vid “Guds ord”. Men det du kallar Guds ord är redan en tolkning. Bibeln innehåller massor av normer som kyrkan sedan länge har lämnat bakom sig. Ingen predikar idag om slaveri som något accepterat, ingen kräver dödsstraff för sabbatsbrott.
Så urvalet är redan gjort. Frågan är bara vem som gör det och på vilka grunder.
När det gäller homosexualitet vill du plötsligt frysa tolkningen och kalla det evig sanning. Varför just där? Varför inte vara lika bokstavlig på alla andra områden?
Och sen det här med att kalla det “synd” som måste omvändas från. Det är just det som folk reagerar på, inte för att de hatar Gud, utan för att det riktas mot något människor inte valt och inte kan ändra. Att då kalla det kärleksfullt är… nå, minst sagt tveksamt.
Du säger att två världar inte kan förenas. Det stämmer nog, men inte på det sätt du menar.
Det är inte “Guds ord” mot världen. Det är en viss tolkning av gamla texter mot en modern förståelse av mänsklig värdighet och kunskap om hur människor faktiskt fungerar.
Och när du säger att kyrkan måste välja, så har den redan valt många gånger tidigare i historien. Den har ändrat sig om slaveri, kvinnors roll, vetenskap, demokrati.
Det här är bara nästa punkt där samma sak händer.
Så den verkliga frågan är inte om kyrkan ska vara trogen “Guds ord”.
Frågan är om den ska hålla fast vid gamla tolkningar trots att de skadar människor, eller om den ska ta ansvar för konsekvenserna av det den lär ut.
Eflop
Eflop. Igen: Verkligheten låter sig inte formas efter dina önskningar. Guds ord är klart och förståeligt. Jag har för mig att det var någon Luther i Tyskland som konstaterade det redan på 1500-talet. Om jag inte missminner mig har han något med vår kyrka att göra. Vad var det nu riktigt...
RaderaKristian, “Guds ord är klart och förståeligt” säger du. Men då uppstår en ganska enkel fråga:
RaderaVarför är kristna så oense om vad det betyder?
Det finns präster, teologer och hela kyrkor som läser samma texter och kommer fram till motsatt slutsats än du. Har de bara missat det uppenbara i 2000 år, eller är det kanske så att tolkning faktiskt spelar en roll?
Att hänvisa till Luther hjälper inte heller så mycket. Han levde på 1500-talet och hade åsikter om både judar och upproriska bönder som din kyrka knappast vill försvara idag. Så uppenbarligen är inte allt han ansåg vara “klart och förståeligt” något man bara kan ta rakt av.
Du säger att verkligheten inte formas efter mina önskningar. Sant.
Men samma gäller dig.
Att upprepa att texten är klar gör den inte mindre beroende av tolkning. Och det faktum att troende själva är oense visar ganska tydligt att det inte är så självklart som du vill få det att låta.
Så igen: det du kallar klarhet är i praktiken din egen läsning.
Och det är just den som är uppe till prövning.
Eflop
Eflop. Du ställer igen upp en halmgubbe. Den kristna kyrkan har inte varit oense om vad Guds ord betyder i 2000 år. Om du verkligen menar allvar kan du ge mig, låt oss säga, tre exempel på centrala kristna trossatser där kristna har varit oense i 2000 år. Sedan kan vi fortsätta diskussionen.
RaderaKristian, det där stämmer helt enkelt inte.
RaderaKristna har varit oense om centrala frågor nästan från början. Tre snabba exempel:
För det första: vem Jesus är. Redan på 300 talet bråkade man om han var fullt Gud, skapad av Gud eller något däremellan. Det slutade inte i enighet utan i kyrkomöten, maktspel och att vissa riktningar förklarades som kätteri.
För det andra: frälsningen. Är det tro allena eller tro och gärningar? Katoliker och protestanter har varit djupt oense i flera hundra år, och det är knappast en perifer detalj.
För det tredje: Bibelns auktoritet och tolkning. Bokstavlig eller symbolisk? Vilka böcker räknas ens? Olika kyrkor har olika kanon och helt olika sätt att läsa texterna.
Och vi har inte ens nämnt dopet, nattvarden, predestination, kvinnliga präster…
Så nej, bilden av en enhetlig kyrka i 2000 år håller inte. Det har alltid varit tolkning, konflikt och förändring.
Det är därför ditt påstående om att “Guds ord är klart” inte räcker.
Om det vore så klart, varför alla dessa oenigheter?
Eflop
Eflop. Du förfalskar historien. Det är sant att det alltid har funnits villolärare som har försökt driva kyrkan från Guds klara ord. Men dessa har aldrig lyckats med sina föresatser. Saken är att det verkligen slutade i enighet. Kyrkomötet där man diskuterade Jesu gudom (325 i Nicaea) behövde inte ens rösta utan slutsatsen var självklar. (Det var två biskopar som var på en annan linje, men det betydde inte att det skulle ha funnits någon oklarhet om vad som gällde.)
RaderaVad gäller frälsningen finns det inte den oenighet som du målar upp. Guds or ÄR klart på denna punkt. Läs själv så ska du se! Att det under kyrkans historia har funnits krafter som har försökt göra pengar på människors osäkerhet (och det faktum att folket inte har haft tillgång till Guds ord som ett korrektiv) säger inget om den kristna tron och Guds ord men desto mer om människans girighet.
Vad gäller kanon finns det nog en djup enighet. Eller vad syftar du på här? Utvidga gärna!
Sedan skulle jag vara oerhört intresserad av att höra dig berätta hur kyrkan har varit oenig om kvinnliga präster i 2000 år...
Så nej, bättre måste du kunna prestera!
Kristian, det där låter snyggt, men det håller inte när man skrapar lite på ytan.
RaderaOm allt var så “självklart” i Nicaea, varför behövdes mötet överhuvudtaget? Man samlar inte hela kyrkans toppskikt för att bekräfta något alla redan är överens om. Ariusstriden rev upp kyrkan i decennier efteråt. Det är inte en fotnot, det är ett tecken på verklig oenighet.
“Det slutade i enighet” betyder bara att vinnarna fick skriva historien. Det är inte samma sak som att det aldrig funnits konflikt.
Och frälsningen då. Om “Guds ord är klart”, varför tusentals samfund som läser samma bok och ändå landar i helt olika slutsatser? Antingen är texten inte så klar som du säger, eller så har Gud ett märkligt sätt att kommunicera.
Kanon? Tog flera hundra år att spika. Olika kyrkor har ännu olika böcker. Det är inte “djup enighet”, det är en efterhandskonstruktion.
Det här är inte historia. Det är trosförsvar med putsad fasad. Och den krackelerar ganska fort när man faktiskt tittar efter.
Eflop
Eflop:
RaderaBra poänger, och du skrapade verkligen bara på ytan. Det finns minst 7 försoningsteorier och diskussionerna om dessa lär inte ta slut på detta årtusende
https://www.sdmorrison.org/7-theories-of-the-atonement-summarized/
Det har ju förekommit blodiga religionskrig i Europa in i nutid. Givetvis har krig oftast flera orsaker, men tom WWI hade stark religiös drivkraft https://www.thinkingfaith.org/articles/great-and-holy-war-how-world-war-i-changed-religion-forever
Paulus drog inte jämt med Petrus. Galaterbrevet är rakt på sak, Paulus hade sgs inget med Jerusalem att göra, medan Apg har Paulus att ränna till Jerusalem stup i kvarten. Dvs det senare skrivna Apg har haft anledning att släta över det faktum att man inte var så sams som önskvärt. Typ hälften av innehållet i Paulus brev handlar om gnat kring sånt som andra kristna predikade och dispyter om olika detaljer. Dvs ca 20 år efter finns en rörelse med en mängd apostlar som fladdrar åt olika håll. Samma sak i Upp, där andra kristna meningsmotståndare får sina flammor. Och mycket till. Nån enigt ursprung har nog aldrig funnits och det är inte förvånande, finns inga eniga rörelser.
Och Kristian:
"Det har alltid funnits villolärare...". Dvs alla som inte tycker som jag och min rörelse är självklart villolärare. Det tycker alla de andra rörelserna med om din rörelse.
Eflop. "Man samlar inte hela kyrkans toppskikt för att bekräfta något alla redan är överens om. "
RaderaJa, det var precis just vad man gjorde. Ser du, de ekumeniska kyrkomötena handlade inte om att besluta utan om att bekräfta. Eller ännu rättare: Att bekänna. Kyrkans lära är en så allvarlig och viktig sak att man inte kunde behandla den hur som helst. Jesu ord om enhet togs på den här tiden på verkligt allvar, och för att se till att man verkligen var enig behövde man ha kommit samman för att gemensamt formulera och bekänna tron.
Och visst. Det fanns som sagt villolärare som inte fogade sig i kyrkomötets beslut. Det har det alltid funnits, och det finns det också idag. Men det betyder inte att det på riktigt skulle ha funnits någon otydlighet i vad kyrkan bekänner.
Dina kommentarer blottar bara din okunnighet.
"varför tusentals samfund som läser samma bok och ändå landar i helt olika slutsatser?"
Försök fatta att det inte är fråga om att "landa i helt olika slutsatser". Det där finns bara i dina fantasier.
Vad gäller kanon påstår du fortfarande att det inte finns "en djup enighet". Jag ville veta vad du syftar på. Men du vägrar gå in på vad du menar. Igen: Utvidga gärna!
Igen och igen: Verkligheten blir inte vad du vill bara för att du vill att den ska vara sådan.
Anonym 12:06. Som sagt: Du behöver börja läsa bättre böcker. Du blir ju helt förvirrad av de som du nu läser.
RaderaVisst. Apostlarna var människor de också, och ibland kom de på kant med varandra. Petrus och Paulus hade en tid olika uppfattningar om hur en judekristen kunde umgås med hednakristna. Men det var ingen för trons innehåll central fråga och de kom snart överens också om det.
"Typ hälften av innehållet i Paulus brev handlar om gnat kring sånt som andra kristna predikade och dispyter om olika detaljer."
Det är bra att du avslöjar dig själv när du använder ordet "detaljer". Att du sedan drar stora växlar på dessa detaljer är också avslöjande. Och igen: Det har alltid funnits villolärare. Människor som av olika orsaker ville/vill försöka dra ner den kristna tron till lägre sfärer. Det att apostlarna bekämpade dessa är inget svaghetstecken eller tecken på oenighet - tvärtom är det en styrkedemonstration och något hälsosamt. Att du och Eflop försöker göra det till något annat är ack så symptomatiskt.
Kristian, Nej, det där räddar int ditt case, det bara byter etikett på problemet.
RaderaAtt kalla kyrkomöten “bekräftelser” i stället för “beslut” ändrar inget väsentligt. Om läran redan var helt klar och oomstridd hade man inte behövt samla biskopar, formulera trosbekännelser och fördöma avvikare. Då hade saken varit lika självklar som du påstår. Men det var den uppenbart inte.
Och det där med “villolärare” är just det fina cirkelresonemanget: de som förlorade hade fel därför att kyrkan sa att de hade fel, och kyrkan hade rätt därför att vinnarna blev kyrkan. Det är inte ett historiskt argument. Det är bara att ge segrarsidan glorieffekt.
Om samfund då: jo, helt olika slutsatser. Är dopet nödvändigt eller inte. Frälsning genom tro allena eller tro plus gärningar. Kan man falla ur nåden eller inte. Är nattvarden symbolisk eller verklig närvaro. Är predestination sann eller inte. Det där är inte små nyansskillnader. Det är motstridiga läror.
Och kanon, eftersom du nu vill ha det konkret:
protestanter har 66 böcker, katoliker 73, ortodoxa ännu fler variationer. Deuterokanoniska böcker accepteras i vissa kyrkor och förkastas i andra. Uppenbarelseboken har varit omstridd i delar av östkyrkan. Ethiopiska kyrkan har en ännu bredare kanon. Så ja, det finns en bred kärna, men inte den där sagolika “djupa enighet” du försöker sälja in.
Det är alltså inte jag som gör verkligheten till vad jag vill. Det är du som tar en lång historia av konflikt, urval och maktkamp och kallar den “självklar enighet”.
Det må fungera i predikan. Som historia är det skrangligt.
Eflop
Eflop. Som sagt, du avslöjar bara din okunskap om kyrkomötena. Sluta nu innan du gör det än värre. Samma sak med villolärar-frågan. Du utgår ifrån att allt var öppet och att segrarna skrev historien. Nej, allt var inte öppet. Detta för att det finns en Gud bakom skeendet och det som är sant och det som inte är det. Men det är förstås för mycket krävt att du ska förstå detta.
Radera"Det där är inte små nyansskillnader. Det är motstridiga läror."
Visst. Det finns idag en del variationer. Men detta är i de allra flesta fall mycket moderna företeelser som i de flesta fall beror på att människor har velat hävda sig och göra sig ett namn. Denna diskussion handlar om kyrkans 2000-åriga historia. Vilket jag hoppas att du kommer ihåg eftersom det var du som drog upp ramarna.
Sedan, vad gäller kanon, borde du kolla upp orden i de citat du klipper in i dina kommentarer. Annars blir det lätt så som det nu blev för dig att du egentligen inte riktigt vet vad det är du säger. Så kolla upp ordet "deuterokanonisk"! :)
Kristian, du säger att jag inte förstår kyrkomötena, men sen lutar du dig på att “Gud låg bakom processen” som förklaring till varför vissa läror vann. Det där är ju inte ett argument, det är en trosförutsättning. Du antar det du försöker bevisa.
RaderaOm vi ser på kyrkomötena historiskt, så finns det gott om belägg för maktspel, teologiska konflikter och politiska kompromisser. Att kalla utfallet “gudomligt styrt” förklarar ingenting, det bara sätter stopp för vidare granskning.
Och vad gäller variationer i läran: det stämmer att vissa är moderna, men långt ifrån alla. Redan i de första århundradena hade du rejält olika kristologier, syn på treenigheten, frälsningen, kanon och så vidare. Det är just därför kyrkomötena överhuvudtaget behövdes. Oenigheten fanns från början.
Angående kanon och “deuterokanonisk” jo, jag vet vad det betyder. Poängen kvarstår ändå. Det fanns ingen självklar, enhetlig lista från start. Olika grupper använde olika texter, och det tog flera hundra år innan något som liknar en standard växte fram. Det är en historisk process, inte ett färdigt paket som bara “uppenbarades”.
Så frågan kvarstår: om sanningen var så tydlig och gudomligt garanterad, varför behövdes då århundraden av konflikter, omröstningar och uteslutningar för att komma fram till den?
Eflop
Kristian borde läsa om det andra konciliet i Efesus. Där var man så rörande överens så att Flavius av Konstantinopel blev misshandlad så illa att han dog av sina skador. Resultatet av detta blev att han både är helgon och martyr medan hans baneman (ledde mobben) Barsauma är ironiskt nog helgonförklarad han med.
RaderaEflop. Jag talar inte om bakom processen på kyrkomötena utan bakom skeendet som trosbekännelserna talar om. Det är två helt skilda saker.
Radera" Oenigheten fanns från början."
Ja, det fanns villolärare och det har det alltid funnits. Men det betyder inte att det skulle ha funnits oenighet om vad som var rätt inom kyrkan. Det finns också idag villolärare, men det betyder inte nödvändigtvis att det skulle finnas otydlighet om vad som är rätt lära.
"Poängen kvarstår ändå."
Nej, det gör den inte. Det är ju själva poängen med att han en kanon och en deuterokanon.
Anonym 16:31. Rövarkonciliet räknas inte som ett av den enade kyrkans koncilier - det räknas däremot det två år senare följande konciliet i Khalcedon.
RaderaMordet (eller överfallet) på Flavius var en del i den maktkamp som pågick. Så kand et gå när kyrkan blandar sig i den världsliga maktens maktspel. Tragiskt var det i vilket fall som helst.
Heikki Kinnunen suuntaa myös yleisesti tiukkaa kritiikkiä homofobisille ihmisille.
SvaraRadera– Sanon nyt suoraan, että minun mielestäni ja pitkällä kokemuksella ne, jotka eniten vahtii ja kyttää kuka on homo, niin siellä on oman identiteetin kanssa ongelmia, Kinnunen lataa MTV:lle.
– Normaalilla heterojätkällä ei ole aikaa miettiä, kuka on homo ja kuka mitä. Normaalihetero miettii, että mistä saisi pimppiä, hän naurahtaa haastattelussa.
Passar bra in på den här bloggaren :)
Heikki Kinnunen on koomikko, ei siis mikään asiantuntia tällä saralla. Ja miten ihmeessä tällä kommentilla on mitään tekemistä sen kanssa mitä täällä on kirjoitettu? Eihän täällä kukaan "kyttää kuka on homo" ja kuka ei ole.
RaderaAnonym 06:22. Exakt. Faktum är ju att det är de homosexuella som är noggranna med vem som är vad. För mig är det egalt hur enskilda människor grupperar och kategoriserar sig. Don´t ask don´t tell, liksom. Det jag reagerar mot är samhällsutvecklingen och framför allt kyrkans avfall från Guds ord.
Radera"...de homosexuella..."? Vilka? Alla? Vilken %-andel? Homosexuella som du känner?
RaderaGuds Ord ; Herren Jesus Kristus;Är den som upprätthåller hela Skapelsen och Fadern giver Honom de troende för att ingen som Fadern givit Honom skall ryckas ur hans händer...
SvaraRaderaJag hörde i kväll en predikan där bolarekyrkans och världslighetskyrkans äktenskapsbrytarekyrkans och lögnlögnlovlighetskyrkans representant hade glömt alla andra synder lögner orenheter otuktsgärningar styggelseridoldyrkansbilder äktenskapasbrytaregärningar, dolda förbannelser för attt rensa sig från sanningsvittnen och olyckliga förförda och överkörda och det enda den stackaren kunde klaga på var regnbågsstyggelserna som är en följd av de förutnämnda synderna o brotten och enklast sättet att giva sig ett namn som kyrkans rätte man i våra dagar.
Jag iter ja ocv dricker, kom och fråg was isst du wass trinkst du. Ty er dotter ulla komm hem en gång får att hon sa ' Esse' på latin ' jag är' och kom undan skändarna för en tid ...men på luthersvineriets tid säger jag jag iter och dricker ja va va iter tu. Jag skrivaren äter Kristi kropp ocv blod och även vanlig mat mst mat och mat och mången slags ärligare dryck än vad som är helt destillerat av av petroleum avgrundens dvaladryck som för ärans och vetenskapartvånget skull ansågs bra