Det blossade upp en liten diskussionsbrasa i kommentarfältet under min palmsöndagstext gällande den skenbara motsägelsen att Jesus korsfästes på en fredag och uppstod på en söndag och att han före det, med hänvisning till profeten Jona och hans djupvattensäventyr, sade att "Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter." (Matt. 12:40)
Den som vill söka (och med våld hitta) motsägelser i Guds ord tycker sig säkert här ha hittat en sådan. Jesus var INTE tre dagar och tre nätter i sin grav! Och faktiskt, det var han inte. Men det betyder inte att vi här har en motsägelse.
Orsaken till att bibelkritiker (stora och mindre sådana) misstar sig här är att vi idag inte tänker på samma sätt som man gjorde i Israel på Bibelns tid. Detta gäller inte bara tidsangivelser utan också t.ex. hur man redogjorde för något som hade hänt. När vi idag berättar om t.ex. en olycka så anses det korrekt att i berättelsen ta med alla närvarande. Även om de inte hade någon betydelse för förloppet. Så gjorde man inte på den här tiden. Då nämndes bara de som hade betydelse för händelseförloppet. Det här kan te sig konstigt för oss, men vi behöver ge denna tids människor rätt att skapa redogörelser på sitt sätt utan att vi idag ställer oss till doms över deras sätt att göra detta. Vårt uppdrag är inte att döma utan att försöka förstå.
Samma sak med tidsangivelserna. "Tre dagar och tre nätter" betyder i en biblisk kontext inte nödvändigtvis 72 timmar. I själva verket betyder det sällan (eller aldrig) det. "Tre dagar och tre nätter" betyder att det är delar av tre stycken tidsperioder av "dag och natt" (alltså dygn), och därför är det "tre dagar och tre nätter" från fredag eftermiddag till söndag morgon. Även om vi idag inte alls uttrycker oss på detta sätt. Men igen: Vårt uppdrag är inte att döma utan att försöka förstå.
Den som inte vill tro detta kan slå upp Esters bok i GT. I det fjärde kapitlet (4:16) säger drottning Ester: ""Gå och samla alla judar som finns i Susan och håll fasta för mig. Ni skall inte äta eller dricka något under tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänarinnor skall också fasta på samma sätt. Därefter skall jag gå in till kungen, även om det är mot lagen. Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad." När vi läser vidare (5:1) ser vi att Ester bryter sin fasta "på den tredje dagen", alltså inte efter tre dagar och tre nätter utan "på den tredje dagen". Men det var alltså att fasta i "tre dagar och tre nätter".