Kyrkan fyller år!

Idag är det pingst – den kristna kyrkans födelsedag. För ganska exakt 1993 år sedan skedde pingstdagens under, som vi får läsa om i Apg. 2, när den utlovad Anden utgöts över lärjungarna och en stor väckelse utbröt och flera tusen människor kom till tro på den uppståndne Herren Jesus Kristus. Sedan dess har evangeliets segertåg över världen gått fram i och med Andens hjälp och ledning. Eller rättare sagt: Sedan dess har Andens verk synts i evangeliets segertåg över världen.

Både utifrån Guds ords vittnesbörd och från kyrkohistorien kan vi se hur Guds Ande och Guds ord samverkar och är bundna till varandra. Detta så att Anden aldrig säger något annat än vad Guds ord säger och Guds ord öppnas för oss som läser det genom Andens upplysning. Utan Guds Ande kan vi inte förstå Guds ord, och Guds Ande går som sagt aldrig utanför ordet. Anden och ordet är intimt förbundna med varandra.

I flera diskussioner den senaste tiden här på bloggen har diskussionens kärna handlat om huruvida vi kan veta vad som är Guds vilja och om Bibeln som Guds ord. Kritikerna låter gärna förstå att det är högmod att hävda att vi kan känna Guds vilja och att vi som påstår att vi kan känna Guds vilja ställer oss själva högre än andra.

Men faktum är att det inte alls är högmodigt att påstå att vi vet vad Guds vilja är. Visst, Guds vilja är en hemlighet. Men den är en hemlighet bara för världen. Alltså för sådana som inte har fått lära känna denna hemlighet. Som kristna har vi fått lära känna Guds hemlighet. Den har uppenbarats för oss genom Guds ord. Därför är det synnerligen högmodigt och trotsigt att hävda att vi inte kan känna Guds vilja, trots att de som hävdar det gärna låtsas som att deras trots i själva verket är ödmjukhet.

Men jag ska inte "prata sönder" detta desto mera utan jag tänker att jag låter Guds ord komma till tals. Jag klistrar in 1Kor. 2 som talar om just dessa saker. Aposteln Paulus skriver:

När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.

 Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.