Hämnd?!?

Domkapitlen i vår kyrka har börjat slå ner med hård hand mot de nattvardsgemenskaper inom vår kyrka som står i väckelserörelsernas regi. Förra veckan skrev jag om hur domkapitlet i Åbo ärkestift gick emot församlingsrådets beslut och förbjöd väckelserörelsens (SLEY) folk att fira nattvard i Björneborg. Nu har det samma skett i Seinäjoki. Också denna gång handlar det om en nattvardsgemenskap i SLEY:s regi.

Man behöver inte vara någon desto mer framstående analytiker för att klara av att se sambandet mellan Kyrkomötets beslut i äktenskapsfrågan och denna nya giv från vår kyrkas olika domkapitel. Det var främst väckelsens folk som gjorde att biskoparnas (obibliska) förslag om två parallella äktenskapssyner förkastades, och nu utkrävs hämnden för detta på detta sätt. 

SLEY har gjort klart att mässorna ändå kommer att fortsätta, och det är inte svårt att se vad följderna av detta kommer att bli. De präster som deltar i mässorna kommer att varnas/bli avstängda från sina tjänster (samtidigt som de präster som viger samkönade tvärt emot kyrkomötets beslut och vår kyrkas ordning inte får något straff för detta) och kyrkan kommer att dra in det ekonomiska stödet till de rörelser som inte följer domkapitlens beslut. Något som troligtvis skulle ha skett snarare förr än senare ändå. 

Problemet med detta handlande är att kyrkan genom sitt agerande slår mot sina egna medlemmar. Ja, och inte bara det. Kyrkan slår genom detta mot sin egen grunduppgift. Nattvarden - där syndernas förlåtelse ges - attackeras och största delen av det understöd (kollektmedel mm) SLEY och de andra väckelserörelserna får kanaliseras till missionen. Observera mycket noggrant att vår kyrka inte har någon egen missionsverksamhet utan att denna har ordnats genom åtta olika missionsorganisationer av vilka en klar majoritet sorterar under våra väckelserörelser.

Juhana Tarvainen, SLEY:s hemlandsledare, konstaterar i texten jag länkar till ovan helt riktigt att nattvarden genom domkapitlens agerande har blivit ett instrument för kyrkligt maktutövande. Det kyrkan gör här är att den utövar andligt våld, och detta våld riktas mot kyrkans egna medlemmar.

Tarvainen avslutar sin text med att konstatera att församlingen inte byggs på lov från domkapitlet utan att den föds utifrån Guds ord. Det är inte genom någon byråkrats stämpel nattvarden får firas utan den firas på grund av de löften Kristus har gett oss. Ett normalt kristet liv, dit nattvarden hör som en naturlig del, kan och får inte avslutas bara för att kyrkliga ämbetsmän anser att dessa nattvardsmässor inte behövs .

---

Det vi ser nu är början på en nattvardsstrid inom vår kyrka. Denna strid kommer, om domkapitlen och biskoparna inte backar från sin ohållbara ståndpunkt, att leda till att kyrkan splittras. Kanske, eller kanske inte, också rent organisatoriskt. Biskoparna kommer hur som helst genom denna strid att slutgiltigt förlora det sista av sin auktoritet. Det är förstås beklagligt, men det var förstås bara en tidsfråga innan det skulle ske. Biskoparna och domkapitlen tror att de kan skrämma väckelsens folk genom maktspråk, men den tiden är nog över. Min gissning är att vi, som en följd av detta, också kommer att se "olagliga" prästvigningar inom en inte alltför avlägsen framtid. 

Den som lever får se.