Orsaken till att det var så viktigt för biskop Mari Leppänen att utmåla oss som hedrar den gamla (läs: bibliska) ämbetssynen som kvinnohatare blev mer än tydlig igår. Som ett brev på posten kom en reaktion på hennes uttalande på ledarsidan på Nordens största dagstidning, Helsingin Sanomat. Denna text utmynnar i ett tydligt hot mot biskoparna: Gör något åt dessa konservativa eller så måste kyrkans position och ställning utvärderas!
Om det är något som biskoparna och kyrkans ledning är vettskrämda inför är det just detta att kyrkans "situation skulle utvärderas". I klartext betyder detta nämligen att taxeringsrätten skulle sättas under lupp och eventuellt tas bort.
Detta var utan tvekan Leppänens avsikt. Kanske inte att Hesari på ledarplats skulle lyfta fram denna fråga, och knappast att det skulle gå så här snabbt, men ändå. Nu kan hon och de övriga biskoparna motivera de allt hårdare tagen mot all biblisk kristendom i Finland med detta hot om att den "heliga" taxeringsrätten är i fara. Och vid sidan av det bleknar all annan hänsyn. Det är nämligen bättre att en liten grupp kastas under bussen och fråntas sin rätt att höra Guds ord och fira nattvarden i enlighet med Skriftens påbud än att kyrkans ekonomi riskeras. För att parafrasera en annan överstepräst som långt tidigare var ställd inför ett aningen liknande dilemma.
Om du inte har läst ledaren i Hesari ska du göra det. Det är en bedrövlig text, men inte desto mindre ska du läsa den. Den innebär nämligen att splittringen i kyrkan och striden om rätten att fira nattvard nu går in på helt andra varvtal. Och framför allt innebär denna text att biskoparnas möjligheter att retirera och ännu rädda kyrkans enhet senast nu slutgiltigt är borta.
Jag råkade faktiskt få tag i HS i pappersformat i går kväll och läste ledaren då.
SvaraRaderaSom född och uppvuxen på den finska sidan reagerar jag något annorlunda på HS ledare. HS har haft samma tydliga kyrkliga agendan sedan 1970-talet: Kyrkan ska anpassa sig med den moderna tidens anda, eller... Hela vårt kyrkliga etablissemang har vuxit upp med dessa krav och deras betydelse ska inte överdrivas. Fast de "vanliga människorna" sannolikt hämtar sin kunskap om kyrkliga frågor från HS.
Jag blev faktiskt positivt överraskad (!) av HS:s denna gång ovanligt sakliga stil även om jag naturligtvis inte håller med dem i själva sakfrågor.
HS placerar Leppänens agerande i ett större sammanhang, dvs det alltmer polarisedade diskussionsklimatet och kvinnohatet i allmänhet. Här kan det faktiskt finnas en poäng. Jag har kunnat vittna om allt hårdare kritik gentemot "biskoparna" i vissa icke-offentliga sammanhang. Också den teologiska linjen hos oss konservativa har hårdnat, jämfört med de gångna årtiondena.
Denna polarisering är naturligtvis förståelig med tanke på kyrkoledningens ovilja att komma oss till mötes.
När Mari Leppänen blev prästvigd var hon en barndomskristen gammallaestadian. Hon förklarades att inte längre vara ett Guds barn och "utanför Guds rike" på grund av sitt val. Enligt hennes egen berättelse blev hon tvungen att bygga upp sin kristendomssyn helt från början eftersom hela det tankesätt och det kristna språket som hon hade vuxit upp med förlorade sin relevans.
Jag kan tänka mig, att dessa sannolikt mycket traumatiska erfarenheter präglar hennes agerande gentemot SLEY och kvinnoprästmotståndet. Man ska också komma ihåg att hon blev vald som biskop tack vare en välorganiserad, mycket liberalteologisk falang.
Jag tror för min del, att tiden för en "kyrkokamp" slutgiltigt är över. Vi kan möjligtvis hålla ställningarna en tid framåt här i Österbotten. Det gäller nu att bygga upp en framtid för en Bibel- och bekännelsetrogen lutherdom. Men tyvärr är vi sinsemellan splittrade och står på olika sidor i olika tolkningsfrågor som vi anser vara centrala kännetecken för en bibeltrogen kristendom. Dessutom tycks många vanliga kristna strunta i diverse lärofrågor. Men må Herren leda oss åt rätt håll.
Marko Sj
Marko. Tack för inputen gällande Hesari och deras långvariga linje. Det är något jag som icke-läsare inte har känt till - om än kanske kunnat gissa mig till.
RaderaDet är sant att polariseringen har eskalerat kraftigt den senaste tiden, men jag vill nog fortsättningsvis hävda att denna långt är orsakad av biskoparna och kyrkans ledning. Leppänen då i synnerhet. När i våras/somras gick ut och påstod att det Gud säger om homosexualitet i sitt ord är andligt våld gick hon över en gräns, och detta kan varken bortförklaras eller ignoreras. Att väckelserörelserna reagerar kraftigt på en sådan sak är inte bara naturligt utan nödvändigt.
Liksom du tror också jag att tiden för kyrkokampen är över och att vi måste bygga något nytt om vi vill att luthersk kristendom ska överleva i Finland. Däremot är jag inte så säker att splittringen väckelserörelserna emellan är så djup som du tycks göra. Jag såg dig inte i Pedersöre kyrka igår på paneldiskussionen (Kyrkfolkets adventsfest), men det går att ta del av diskussionen på Youtube. Notera speciellt det som sägs om att stå samman. https://www.youtube.com/watch?v=oX-SfUUQvcI
Jag ansluter mig givetvis absolut till din bön!
Några anmärkningar: Hesari är inget kyrkligt språkrör typ Kyrkpressen eller Kotimaa, utan en samhällspolitiskt liberal dagstidning, och de åsikter som framförs i bladet i allmänhet ska ses just som politiska kommentarer. De är i och för sig inte ointressanta ens för kyrkan, eftersom största delen av beslutsfattandet sker på olika nivåer i förvaltningsorgan med en sammansättning som förverkligats genom offentliga val och därmed har politisk struktur och kraft.
SvaraRaderaKyrkans position i samhället är naturligtvis mycket mer än bara kyrkoskatten, som ju bara är en medlemsavgift (kyrkoavgift kallas den i Sverige) som uppbärs av skattemyndigheterna mot skälig ersättning. Det systemet fungerar bra så länge befolkningsunderlaget är så stort att de av statsmakten påförda kostnaderna hålls på relativt vettig nivå. Även om vi sedan länge inte har någon statskyrka finns det fortfarande flera band mellan kyrkan och det officiella samhället, vilket ses i bland annat diverse festliga sammanhang. Även de här banden är självklart beroende av kyrkans riksomfattande organisation, symboliska betydelse och dess medlemstal i relation till folkmängden totalt. Om den här helhetsbilden förändras i grunden kan kristenheten förvisas till samhällets periferi, vilket utan tvekan får sina följdverkningar för trons synlighet i samhället generellt.
Det är verkligen skada att relationerna mellan väckelserörelserna och den nationella kyrkan tillspetsats så här,. Utvecklingen har åtminstone delvis varit oundviklig, eftersom det i religiös mening neutrala samhällets värdegrund förändrats utan att kyrkan ens kunnat hejda processen och civilsamhället gradvis fått allt större inflytande över kyrkans förvaltning. På sedvanligt sätt har processen haft sina förespråkare och motkrafter, och då båda sidor haft hög svansföring har det i allmänhet så viktiga diplomatiska språkbruket med tiden ersatts med uppriktig bestämdhet. Det hade kanske funnits andra vägar att gå.
Det problematiska med regionalt begränsade kyrkoorganisationer är att de har så lätt för att marginaliseras. Hög profil, exklusivt språk och dito seder, svåra för utomstående att förstå och ta till sig, bidrar till konservatism, murbygge och ytterligare alienation. Åtminstone jag har svårt att se det som ett vinnande koncept.
ESB
ESB. Du har rätt i det du säger att det knappast är något vinnande koncept. Men vad är alternativet? Språkbruket kan givetvis moderniseras så att alla förstår vad som sägs. Men innehållet är inte förhandlingsbart. Dock är det värt att notera att den liberala kyrkoledningens koncept inte heller är särdeles vinnande. T.ex. i Björneborg drar SLEY:s högmässor mångfalt mera folk än folkkyrkans dito. Alltså de högmässor som domkapitlet har försökt förbjuda.
RaderaVad gäller Hesari har du rätt, men du glömmer det faktum som jag påtalar att biskoparna är ytterst känsliga för vad en kraft som Hesari skriver. Därför menar jag att denna ledartext kommer att visa sig vara en vattendelare. Hittills hade biskoparna haft en möjlighet att backa och rädda kyrkans enhet, efter detta finns inte (i deras värld) längre denna möjlighet.
Det har sina sidor att jämföra deltagarantalet i folkkyrkans och SLEY:s mässor på en ort, säg fast Björneborg. De senare är ett nytt fenomen, ett uttryck för protest, och de är regionala snarare än lokala, alltså med ett upptagningsområde långt större än lokalförsamlingarnas motsvarande. Och dessutom kanske de inte hålls lika ofta som folkkyrkans motsvarande. Alla de här faktorerna bidrar till statistiken. Frågan är förstås hur det går om SLEY:s mässor blir de enda i regionen och om de blir lika ofta förekommande som folkkyrkans rutinmässor. Det är inte säkert att statistiken blir lika överväldigande på sikt.
RaderaVad kyrkans budskap beträffar varierar åsikterna betydligt. Det centrala är väl tron på Kristi försoningsdöd och uppståndelse, något som förenar kristna kyrkor världen över, oavsett teologiska finesser. Ju längre ut i tänkandets periferi man kommer och ju högre profil man håller i de sammanhangen, dess större blir konfrontationen med den både förmodade och faktiska kunskap som kommer från den iakttagbara och mätbara världen. Då ställs den påstått uppenbarade kunskapen mot det erfarenhetsbaserade vetandet, varvid det föreligger risk för att frågor som inte ens är av sekundär betydelse blir avgörande. Det i sin tur skulle innebära att ansvariga tänkare missat målet.
ESB
ESB. Det är sant som du säger att det har sina sidor att jämföra deltagarantal. Emellertid är det inte jag som har gjort denna jämförelse utan en anställd i folkkyrkoförsamlingen i fråga. Men däremot har du fel när du skriver att SLEYs mässor är ett nytt fenomen och ett uttryck för protest. De är varkendera. De har hållits i 15 år (vilket i och för sig kan ses som ett "nytt" fenomen i jämförelse, men inte i den mening vi vanligen använder ordet) och de hålls för att människor vill delta i mässor där inga villolärare eller kvinnliga präster medverkar. Så nej, de är verkligen inget uttryck för protest utan de hålls uttryckligen för att det finns ett ärligt och innerligt behov.
RaderaAngående ditt andra stycke så behöver man inte ha någon doktorsgrad i sociologi för att inse att det som förkunnas i de flesta av folkkyrkans församlingar idag är något annat än klassisk kristen tro.
"De är varkendera."
RaderaDet här är din bedömning. Jämfört med folkkyrkans historia på orten är den här typen av mässor ett nytt fenomen. Och folkets behov av mässor med karlar som officianter är bara ett naturligt led i förändringsprocessen, givetvis i växelverkan med rörelsens drivande personer.
Förkunnelsens karaktär återspeglar likaså den pågående förändringen i kyrka och samhälle; den kan variera från självutplåningens gränslöshet till den teologiskt medvetna exklusivitetens gåtfulla fikonspråk. Fikonspråket kan visserligen värna om den rena läran - i den mån en sådan kan ha faktisk betydelse - men om syftet är att stärka den inre gemenskapen bränner man samtidigt broarna till dem man borde nå, och då förlorar faktiskt begreppet "väckelserörelse" sin betydelse. Det skulle så gärna få vara annorlunda, och det av flera skäl.
ESB
Esb? Att göra bättring; att bekänna och vilja avstå från synd och ogudaktighet i kraft av Jesu Kristi Namn och blod; i Ande Ord och Sakrament i Bibelns klart uttryckta ordens ljus. Är det oxå fikonspråk?
RaderaESB:s kommentar illustrerar detta med fikonspråk. Ett litet tips, och det är gratis: Använd sådant språk så alla (också du själv) förstår vad du försöker säga!
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Radera