Om vad den kristna tron är - och vad den inte är

Det var förstås bara en tidsfråga innan media skulle snappa upp - och kritisera - Ray Bakers ("Varför jag inte är gay trots att jag gillar killar") medverkan i höstens Kyrkhelg i Karleby. Så skedde nu idag i.o.m. att ÖT lyfter fram detta och låter två röster kraftigt kritisera kyrkhelgsprogrammet. 

Jag känner inte Ray Baker och jag är heller inte med och planerar Kyrkhelgen, men vi har deltagit varje gång den har ordnats och vi ser som familj fram emot att få delta i år igen. Även om jag börjar ha nog av just denna fråga (och mer än gärna skulle se att världen slutade driva den så att vi därmed skulle slippa reagera på lögnerna) ser jag fram emot att höra vad Baker har att säga. 

Nåväl. Nu har alltså ÖT fått vittring på vad som är på gång och har, tydligen mer än gärna, dragit igång drevet. Karleby svenska församlings kyrkoherde Per Stenberg får försvara arrangörerna, och trots att han själv inte har varit med och planerat helgen gör han detta med den äran. (Vi får be för honom, för Karleby svenska församling och för alla arrangörer emedan detta drev torde kunna bli både långvarigt och hårt!)

Det som står ut i ÖT:s artikel är ett par saker i det som Bo-Göran Åstrand säger. Dels blir det mer än tydligt att den "mångfald" som stiftet för fram i hbtq-frågan i själva verket inte är något annat än enfald. Likriktning, med andra ord. Åstrand menar helt tydligt att det enda som borde få komma fram är det som världen har att säga i denna fråga. (Tänk att det gått så långt att en biskop talar med världens röst!) Det som borde vara kyrkans tydliga och enstämmiga röst i denna fråga är, enligt Åstrand, idag "en marginell åsikt inom kyrkan". Min fråga är: Har det verkligen gått så långt? 

Sedan talar Åstrand om att församlingen ska vara en "trygg plats". Med detta menar han inte att den som kommer till församlingen ska kunna känna rent fysisk trygghet, utan "tryggheten" förklaras av det han säger i det följande: "Den som kommer till kyrkan ska inte ifrågasättas". Med detta menar Åstrand att den människa som kommer till kyrkan inte ska ifrågasättas gällande sina livsval. 

Det är givetvis sant att människan inte ska ifrågasättas. Syndare är och ska vara välkomna till kyrkan - om inte skulle kyrkbänkarna konstant vara tomma. Men påståendet att en människas gärningar och livsval inte ska ifrågasättas är så fel det kan vara. Eller om vi säger det rakt ut: Det Åstrand gör sig till tolk för är inte kristendom utan en helt annan religion. Vilken vet jag inte och om jag säger det som det är så bryr jag mig inte heller. Men som sagt: Kristendom är det inte. (Tänk att det har gått så långt att vårt stift har en biskop som representerar en annan religion än kristendomen!) 

Saken är nämligen den att Guds lag alltid ska, ja inte bara ska utan MÅSTE, ifrågasätta våra gärningar och våra val. Om en människa som kommer till kyrkan inte blir ifrågasatt på detta sätt begår den som står i predikstolen faktiskt tjänstefel. Så alltså uttryckligen i en kristen kyrka. Inom Åstrands religion gäller uppenbarligen något annat. 

Men det slutar förstås inte där. Det kristna budskapet är att vi får vara med trots våra felaktiga val och gärningar. I en kristen kyrka förmedlas syndernas förlåtelse i Jesu Kristi namn till alla som bekänner sin synd och vill överge den. (Och det frågas inte ens efter hur bra man lyckas, det är viljan som räknas!) I en kristen kyrka slutar det inte med lag, utan det slutar alltid med evangelium. I en kristen kyrkan får alla syndare höra avlösningens ord - vi får höra att vi får vara med trots att vi är syndare. Ja, och det slutar inte ens där. I en kristen kyrka får vi vara med och be om kraft att kämpa mot vår synd och våra onda böjelser, och när vi går ut ur en kristen kyrka får vi gå i frid med Gud, rena och rättfärdigförklarade. Trots att vi har gjort, och säkerligen också i framtiden kommer att göra, felaktiga val. 

Men i en kristen kyrka slätas synden aldrig över och framför allt bejakas den aldrig. Den ifrågasätts. Den bekänns. Och framför allt förmedlas syndernas förlåtelse. 

Så alltså i en kristen kyrka.