Inget nytt under solen!

 Jag läser som bäst Eusebios av Caesareas Kyrkohistoria, skriven för drygt 1700 år sedan. Detta verk är den första (bevarade) kyrkohistoriken, och i sin bok (egentligen tio böcker) citerar Eusebios många äldre författare och det de har skrivit om den första kristna tiden. Bland annat får vi veta att Hegesippus åren 160-180 skrev ett verk i fem band, ett verk som numera är förlorat men som delvis finns bevarat genom att Eusebios flitigt har citerat det.  

Det första som slår mig när jag läser denna bok är det Eusebios skriver om de första martyrerna, alltså de som var vittnen till Jesu liv, död och uppståndelse och lärjungar till dessa. Många av dessa gick med glädje in i sitt martyrium eftersom de visste att detta livet bara var ett litet förspel till det riktiga livet och att de, efter döden, skulle få vara med sin Herre och Frälsare i härligheten. Dessa vittnesbörd nedtecknades av samtida till dessa martyrer - Eusebios själv levde också delvis under blodiga förföljelsetider.

Jag har svårt att tänka mig något starkare vittnesbörd om sanningshalten i det Bibeln säger om Jesu uppståndelse än dessa martyrers liv och död. En del av dem hade alltså själva sett den uppståndne Jesus och visste, notera ordet!, att deras tro inte byggde på några fromma förhoppningar eller gamla och osäkra historiska uppgifter. Nej, här handlar det om människor som själva hade varit med, sett och som, än en gång, visste att Jesus hade besegrat döden och att alla som tror på honom kommer att få del av hans seger över döden och därför kunde gå sjungande till sin egen avrättning. 

En av dessa martyrer var Justinus (Ca 100-165). Han var en flitig författare, men endast tre av hans verk har bevarats till nutiden; två apologier och en så kallad dialog. Eusebios skriver om Justinus tvist med en filosof vid namn Crescens, och i ett citat från Apologin hittar vi några ord som visar hur lite människan har förändrats på 1900 år. Justinus skriver om Crescens: "Om han utan att ha läst Kristi läror angriper oss är han en usling och mycket värre än de olärda som avhåller sig från att diskutera och fara med osanning om sådant de inte känner till. Om han läst dem men inte fattat det stora i dem, eller fattat det men handlar som han gör för att inte misstänkas vara en kristen, då är han ännu tarvligare när han böjer sig för en okunnig och enfaldig opinion." 

Således, inget nytt under solen! Redan på 100-talet fanns det ett tryck från den allmänna opinionen och människor som inte klarade av att stå upp för det rätta och sanna av rädsla för att hamna på kant med denna allmänna opinion. Det är nästan som om Justinus skulle skriva om våra biskopar idag.  

Israel-frågan

Det har knappast undgått någon att det pågår ett krig i Mellanöstern. Israel anfölls i oktober utan föregående krigsförklaring av Hamas och över tusen civila dödades, våldtogs och kidnappades. Målet var helt tydligt att orsaka så mycket lidande, förödelse och död som möjligt uttryckligen bland civilbefolkningen. Efter denna attack har Israel försökt utradera terroristorganisationerna Hamas och nu också Hizbollah i Libanon och dessa krigshandlingar har provocerat Iran att delta i kriget, och i skrivande stund håller världen andan, som det brukar heta, av rädsla för att kriget ytterligare ska sprida sig.

Alla krig är fruktansvärda, och speciellt sådana krig där oskyldiga civila blir offer. Oberoende av vilken religion eller vilket folk dessa tillhör eller i vilken ålder de är. Därför är det helt naturligt att det blir reaktioner på också dessa krigshandlingar och att krav på eldupphör och fred framförs. (I alla andra fall än i Ukraina, vill säga. När det gäller detta krig spelar oskyldiga ukrainska offer tydligen ingen roll.)

Emellertid är konflikten (kriget) i Mellanöstern speciellt på flera sätt. Inte minst för att det i västlig media, och även bland politiker och också "vanligt" folk, förekommer en hel mängd rena lögner och halvsanningar. I det följande vill jag lyfta fram tre av dessa.

För det första "glöms" det ofta bort att målet för Israels fiender är ett totalt utplånande av den judiska staten. "Judarna ska ut i havet", brukar det heta. Som t.ex. på Svenska Yle, i en video som säger sig "förklara av konflikten handlar om": "Enligt Hizbollah är deras huvudmål att motverka Israel, som de ser som sin största fiende."

Hizbollahs mål är inte att "motverka Israel" utan att utplåna landet och förinta det judiska folket. När media på detta sätt ger en falsk bild av vad konflikten handlar om banar detta väg för andra lögner och osanningar. Sanningen är att Israel vill leva i fred, men hur kan man göra det när man är omgiven av fiender som vill förinta landet och folket? När detta "glöms bort" blir bilden av hela konflikten givetvis fullständigt skev. 

För det andra talas det idag i princip på alla plan om "tvåstatslösningen" som den enda möjliga lösningen på konflikten. Detta är falskt på mer än ett sätt. Dels kommer inrättandet av en "palestinsk" stat inte att förändra någonting så länge målet att förinta Israel och judarna finns kvar. Annat då än att det ytterligare försvagar Israels möjligheter att försvara sig. Vi ska komma ihåg att vi här talar om ett land som är ungefär lika stort som det gamla Vasa län, och om det i hjärtat av detta lilla land skulle bildas en stat från vars område man kan nå alla delar av landet med raketer blir situationen ännu mer ohållbar än den redan är. 

Dels, och detta är något som de flesta inte känner till, har vi redan en tvåstatslösning. Ett år in i det brittiska palestinamandatets historia (1921) bröts detta mandat upp i två delar. Den östra delen blev det som idag är Jordanien - ett land som blivit utlovat åt araberna. Den återstående delen är det som idag är Israel, Västbanken och Gaza. Ja, du läste rätt! Araberna har REDAN FÅTT sin stat. Men det duger givetvis inte eftersom målet är att staten Israel ska utplånas. Därför ropas det ännu idag om en "tvåstatslösning". Om denna skulle åstadkommas skulle givetvis inte heller det räcka. Men man måste ta ett steg åt gången. Det är emellertid tragiskt att så gott som alla politiker i väst idag helt har missat att det redan har skett en delning och en tvåstatslösning. 

För det tredje finns det inga "palestinier". De som kallas "palestinier" är i själva verket araber. Namnet "Palestina" går tillbaka på ett romerskt beslut att efter Bar Kochbas uppror år 135 fördriva alla judar från dagens Israel och helt utplåna också minnet av dem. Därför infördes detta nya namn, och de som flyttade in där kom att kallas "palestinier", trots att de alltså är araber. 

---

Som sagt är alla krig fruktansvärda. Vi får, och ska, be om fred också i Mellanöstern. Framför allt får vi be att det enorma hat som finns på båda sidorna av konflikten skulle försvinna. Utan det finns det nämligen ingen varaktig fred i sikte. Som kristna vet vi också att det bara finns en sak (Läs: En) som åstadkomma att hatet försvinner. Det får vi alltså be om.     

 

 

 

Oktoberöverraskningen

Det är nu bara drygt en månad kvar till det amerikanska presidentvalet. De senaste valen (egentligen allt sedan valet 1980) har det alltid dykt upp en så kallad "October surprise" som i mindre eller större utsträckning har påverkat utgången av valet. År 2016 handlade det om Hillary Clintons e-post, och den gången kan oktoberöverraskningen mycket väl ha avgjort valet till Trumps fördel. Vid senaste val handlade det om Hunter Bidens laptop, men tyvärr satte mainstreammedia locket på denna överraskning, något som med stor sannolikhet avgjorde valet till Bidens fördel. Senare har det visat sig att media gjorde fel här och att nyheten inte var någon "fake news". 

Så, vad kan tänkas ske inför detta val? Experter har spekulerat och konstaterat att det knappast finns så mycket mera skit att gräva fram om Trump. Till äventyrs kunde något hittas om republikanska kandidater till senaten eller kongressen som Trump har uttalat stöd för, men frågan är hur stor betydelse en sådan sak ändå kunde tänkas få. När det gäller Harris kan det mycket väl finnas något i hennes garderob som kunde få viss betydelse, snarast då från hennes tid som åklagare i Kalifornien. Det återstår att se vad Trumps gäng kan tänkas ha grävt fram. 

Mer troligt är ändå att oktoberöverraskningen denna gång handlar om vad som händer i Ukraina och/eller i Israel och hur de två kandidaterna lyckas spinna detta till sin fördel. Det går förstås inte heller att utesluta ytterligare mordförsök på Trump och vilken betydelse något sådant kunde tänkas få. Det har den senaste tiden visat sig att det är främst vänsterliberaler som ägnar sig åt sådant, varför Harris torde gå en aning säkrare. Men ett mordförsök på henne kan givetvis inte heller uteslutas så eldfängd som situationen i USA ändå är just nu. Förhoppningsvis sker ändå inga fler mordförsök i denna valrörelse.

En sak som inte kan uteslutas är att Biden pressas att att åberopa det 25. tillägget och avgår som president till förmån för Harris en tid före valet. Detta skulle innebära att hon skulle gå till val som sittande president, något som helt klart skulle förbättra hennes chanser. Framför allt skulle hela ståhejet kring maktöverlåtandet ge henne enormt mycket mediaexponering, något hon helt klart skulle behöva. Det kan som sagt inte uteslutas att demokraterna blir så desperata att de anser sig tvingas ta till detta extrema drag. Det skulle i så fall vara en verklig Oktober surprise! 

Om detta sker ska du komma ihåg var du läste om det först!

 

Nu gick det för långt!

Sofie Stara går från klarhet till klarhet där hon sitter och skriver ledartexter på ÖT. Hennes senaste text där hon kallar folkvalda politiker som tänker annorlunda än hon gör för "djävlar" passerar alla gränser. Att det dessutom uttryckligen handlar om politiker som, i motsats till det krigshetsande som tycks ha blivit mer eller mindre norm för europeiska vänsterliberaler, har talat för fredssträvanden i det grymma och blodiga kriget i Ukraina gör det hela än mer anmärkningsvärt. Stara skriver, angående valresultatet i Österrike: "Oberoende av hur regeringen kommer att se ut, får Österrike liksom Sverige en djävul i baksätet, som har starka åsikter och påverkar riktningen. I Sverige är det Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson."

Man får givetvis tycka illa om FPÖ i Österrike och SD i Sverige om man vill. Det hör till de demokratiska spelreglerna. En ledarskribent har också all rätt att lyfta fram orsakerna till varför han eller hon tycker illa om vissa partier och politiska ledare. Det finns också saker hos dessa partier och politiker som jag tar avstånd ifrån, vilket också jag har rätt till. Men att på detta sätt demonisera folkvalda politiker, sprida hat och späda på den redan nu avsevärda splittringen är knappast passande. I synnerhet inte när vi lever i en redan nu spänd situation där högerpolitiker i västvärlden har utsatts för åtminstone tre allvarliga attentatsförsök bara under de senaste månaderna.

Ledarskapet på ÖT bör allvarligt fråga sig om en dylik demonisering av politiker och spridande av hat verkligen är vad en lokaltidning ska syssla med.