Nådelöshetens tid

Det sägs att i den värld vi lever i är tolerans en av de viktigaste värdena. Cancel-kulturen har emellertid visat att detta är en lögn. Om du har brutit mot vissa, ofta olistade, regler – oberoende av för hur länge sedan detta har skett – och någon lyckas gräva fram detta är du rökt. Utan möjlighet till upprättelse.

Det senaste exemplet på denna intolerans och nådelöshet är ordföranden planeringskommittén för invigningsceremonin för Tokyo-OS. Alltså den som tog slut för bara någon timme sedan. Kentaro Kobayashi (som han heter) hade, visade det sig, dragit ett dåligt skämt om förintelsen för 23 år sedan. Nu hade någon lyckats hitta detta och dragit fram det i ljuset, och vips fick han lov att försvinna.

Förvisso finns det saker man inte ska skämta om. Förintelsen är en av dessa saker. Jag tycker inte heller att man ska skämta om minoriteter, varken sexuella eller andra. Men vi människor är sådana att ibland gör vi bort oss. Det gjorde Kobayashi. För 23 år sedan. Något han har uttryckt ånger för sedan dess. Men i den intoleranta och nådelösa värld vi lever i spelar varken åldern på förseelsen eller ångern någon som helst roll. Bort med honom bara!

Är det verkligen så här vi vill ha det? Att gamla försyndelser vars preskriberingstid skäligen borde ha gått ut för länge sedan och som vi har bett om ursäkt för t.o.m. otaliga gånger ska kunna komma tillbaka och jaga oss i all oändlighet? Tyvärr är det så det fungerar idag. I denna toleranta och vidsynta tid och värld.

Vi kristna beskylls ofta för att vara både hårda och dömande. Säkert vissa gånger med rätta. Men så här hårda och dömande kristna finns det knappast. Orsaken är att vi har förstått två saker som världen inte klarar av att begripa. Dels detta att det finns en skillnad mellan att göra och att vara. Dels, och framför allt, detta med NÅDEN. Alltså att den som ångrar sig och ber om förlåtelse bör få förlåtelse och upprättelse. Men något sådant finns alltså inte i världen idag. Trots att den kallas både vidsynt och tolerant. Men å andra sidan lever vi i en tid när lögnen regerar med propagandans makt. Här ser vi ännu ett exempel på just detta.