Ovilja eller oförmåga - eller båda?

Jag slås ofta av den fullständiga oförmågan, eller är det oviljan?, att förstå varför alla inte jublar över hbtqip-lobbyns strävanden och målsättningar. Så gott som alltid får vi höra att det är fråga om "hat" och olika former av "fobi" ("homofobi", "transfobi" osv.), och när de stämplarna har använts behöver uppenbarligen inget mer sägas. 

Google erbjöd mig en artikel om vad Daniel Radcliffe (han som spelade Harry Potter i filmserien) anser om JK Rowling och hennes åsikter gällande transideologin, och här ser jag precis samma sak. "Det gör mig verkligen ledsen, för när jag tänker på den person jag har träffat, alla gånger vi träffades, alla de böcker hon skrev och världen som hon har skapat, ser jag så mycket empati där."

Varför ska det vara så svårt att inse att Rowling, och så många andra, tar ställning i dessa frågor just på grund av empati? Radcliffe har insett att Rowlings är en empatisk person, men det finns av allt att döma någon form av blockering som gör det omöjligt att se att empatin går igen i och genomsyrar också de uttalanden Rowlings gjort angående transideologin. 

För en del kommentatorer här på bloggen handlar det helt tydligt om ovilja att förstå. Men frågan är om det överlag ändå mest handlar om oförmåga att hålla två saker i huvudet samtidigt. Eller snarare kanske en kombination av de båda. Alltså både ovilja och oförmåga. 

Att det har blivit så här är förstås inte alls överraskande. Mainstreammedia tutar konstant ut bara en sida av den pågående diskussionen och det som har hänt, och händer, i västvärlden idag är inget annat än en regelrätt hjärntvätt. Och när det är så är det inte konstigt att sådana som t.ex. Daniel Radcliffe inte klarar av att se vad som pågår och vad som driver sådana som inte har gått på denna hjärntvätt. 

Vi lever i en värld där lögnen regerar, och på inget område blir detta så tydligt som här. 

Det är synd om människorna.  

Galenskapen sprider sig

 Jag vet inte om det är politiken som håller på att bli allt galnare, om det är media som håller på att bli det eller om det är hela samhället som har blivit galet - eller om det är en kombination av alla dessa tre - men under de senaste dagarna har vi nåtts av två nyheter som visar att något är riktigt galet. 

Först blev det ett ramaskri i vårt västra grannland när SD:s partiledare Jimmie Åkesson uttryckte den fullständigt självklara sanningen att det finns en gräns för hur mycket Sverige kan stöda Ukraina. Oppositionen gick i taket, och t.ex. Peter Hultqvist (S) kallade uttalandet "ovanligt korkat".

Nåväl, alla som fortfarande har förståndet i behåll inser givetvis att det visst finns en gräns och att Åkesson uttalade det som alla vet men många (speciellt bland oppositionen) tydligen inte har förstått (för att de har tappat förståndet eller för att de spelar ett spel inför en lika borttappad media?). 

Dylika politiska stormar är fullständigt onödiga i sig, men de visar förstås vilka politiker/partier som vågar säga det självklara och vilka som bara spelar ett spel. Det är i sig en nödvändig upplysning för de som ska välja politiker till riksdagen vid nästa val. Ja, och så visar det som sagt hur galenskapen håller på att sprida sig.

Den andra nyheten, som i skrivande stund ligger högst upp på listan över mest lästa artiklar på Iltalehtis webbplats men som andra publikationer gick ut med för några dagar sedan, handlar om att en av favoriterna till att bli nominerad som Donald Trumps vicepresidentkandidat, Kristi Noem, sköt ihjäl en av sina hundar (och en get). Detta har också orsakat en massmedial storm i USA. Hunden, som var en drygt ett år gammal jakthund hade visat sig vara oduglig som jakthund och hade dessutom attackerat en människa och rivit ihjäl tamhönor.

"En politiker kan repa sig efter mycket, men inte efter att ha skjutit ihjäl en hund", påstås John MacCains dotter ha sagt.  

Som sagt, världen håller helt tydligt på att bli galen. Eller om det bara är media eller politiken. Men galenskapen sprider sig helt klart, och det snabbt. Hallå! En hund som beter sig på detta sätt ska absolut avlivas. Om det sedan sker genom att en veterinär gör det eller att man själv tar med sig hunden till en grustäkt och skjuter den spelar ingen som helst roll. På landet är det senare mera regel än undantag.

Men som sagt: Något är allvarligt på tok.  

 

 

Förnuftet segrar kanske ändå?

Storbritanniens offentliga hälsovårdssystem (NHS) går, enligt en nyhet på Iltalehti, in för att igen definiera kön i enlighet med biologiska fakta i stället för i enlighet med vad en människa upplever/påstår sig vara för kön. Detta enligt ett förslag som nu ska på utlåtanderunda innan det definitiva beslutet tas. 

Jag har väntat på att något likt detta ska ske. Speciellt inom sjukvården blir ju situationen fullständigt ohållbar om det är det upplevda könet som ska gälla när t.ex. patienter tilldelas läkare och sorteras in i sjukhusrum. En grupp som kämpat för detta, "Sex matters" ( på svenska: könet har betydelse) konstaterar att detta innebär "en återgång till sunt förnuft och är samtidigt ett senkommet erkännande att kvinnors välmående och säkerhet har betydelse". 

Som sagt har jag väntat på detta. Förhoppningsvis är det här nu bara ett litet första steg på väg mot att låta det sunda förnuftet segra över en förvirrad och lögnaktig ideologisk styrning av sättet att tänka kring kön. Tyvärr har jag ändå inga större förhoppningar att så ska ske på bredare front, men man vet ju aldrig. Det är helt klart att detta förslag kommer att möta massiv kritik från hbtq-lobbyn, speciellt från den gren som verkar inom (läs: styr) media idag. Men vi får hoppas att det sunda förnuftet skulle segra. En första, liten, seger som detta skulle kunna bana väg för en återgång till ett mer rationellt och sunt tänkesätt i dessa frågor. Åtminstone i teorin.

Kanske för att det är en lögn?

Jag läste för en tid sedan en fullständigt bedrövlig recension (eller vad man nu ska kalla texten) på Aftonbladet - en text som bokstavligt talat fick mig att må dåligt. En Ulrika Stahre recenserar en bok av den amerikanska filosofen Judith Butler med namnet "Who´s Afraid of Gender?". Jag har givetvis inte läst boken, och efter att ha läst recensionen skulle jag inte ta i den ens med tång. 

Stahres recension (om det nu som sagt är en recension, texten framstår närmast som en exercis i klagan på allt och alla) är full av galenskaper, säkerligen för att Butlers bok är det samma. Butler har, av allt att döma, fräst fram i våldsam överhastighet och dragit rakt i alla kurvor när hon försökt hitta vad som förenar alla som kritiserar genusteori. Här är påven, Putin och transkritiska feminister i samma frontlinje som de som lever med ett "rasistiskt kolonialt arv". 

Försöket att dra alla över en kam är givetvis patetiskt i sig, men ännu värre blir det när Stahre, uppenbarligen i Butlers fotspår, helt förbigår det som de facto torde förena alla som kritiserar genusteori. I stället för att konstatera att det som förenar genusteorins kritiker är att de alla har insett att den helt enkelt är falsk fantiserar Butler/Stahre ihop de mest konstfärdiga förklaringar om hur de mest olika personer och fenomen har någon form av gemensamma tankerötter. 

Men, det är klart, att säga det uppenbara här skulle givetvis vara att skjuta sig själv i benet. Så varför göra det? Nå, i processen att fabricera det som inte finns och samtidigt blunda för det som verkligen finns torde den bok som blev resultat av denna process framstå som den mest onödiga bok som har skrivits på länge.

Om att flagga för uppror

En lokal nyhet från senaste vecka var att också Pedersöre kommun nu går in för Pride-flaggning i juni. Beslutet fattades i kommunstyrelsen med rösterna 7-4 (och betecknande nog gav ÖT namnen på de fyra ledamöter som röstade mot förslaget, men inte på de som röstade för). 

Så nu går också Pedersöre alltså in för att flagga för "allas lika värde", som det heter. Problemet är förstås bara det att Pride-flaggan står för så mycket mera. Framför allt står den för ett öppet uppror mot Guds goda ordningar och hans bud och vilja. Det ska vi nu alltså flagga för också i Pedersöre, enligt beslutet också på kommunens skolområde på Sursik-backen. Ursäkta mig att jag inte sällar mig till de som jublar över beslutet! 

Samtidigt har den gångna veckan varit osedvanligt orolig i kommunens högstadieskola på just Sursik-backen. Polisen har varit på plats flera gånger, det har skett ett fall av misshandel (efter skoldagen) och många elever har känt sig otrygga. Detta t.o.m. så att ÖT:s ledarskribent Sofie Stara går ut och vädjar till politikerna att göra något för att stoppa oroligheterna innan det blir värre. 

Det att flagga för uppror mot Guds goda ordningar, hans vilja och hans bud är samtidigt att högmodigt säga nej tack till hans beskydd och det innebär att vi öppnar för mer oroligheter och elände. Att en andligt sett blind ledarskribent på ÖT inte begriper detta är i och för sig inget att förundras över, men åtminstone jag hade hoppats på mer klarsyn från våra politiker. Men icke.

På sätt och vis-demokrati

Rubriken ovan kunde lika gärna lyda "Låtsas-demokrati", men jag tycker den jag valde låter bättre. Hur som helst är det Sverige jag syftar på. Efter onsdagens beslut i riksdagen att godkänna den nya "könstillhörighetslagen" (bl.a. med 16 års åldersgräns för könsbyte) står det klart att Sverige inte längre är någon demokrati i egentlig mening. Lagen pressade igenom mot folkets vilja och mot en majoritet av de folkvaldas vilja. T.ex. bland de moderata riksdagsledamöterna sades t.o.m. 80% motsätta sig lagen, men ändå tvingades de rösta för den. Samma sak gällde de liberala riksdagsledamöterna, om än procentsatsen där är mer höljd i dunkel. 

Detta är den stora svagheten med Sveriges valsystem med långa listor där väljaren röstar på parti och inte på person. Den riksdagsledamot som inte röstar "rätt" riskerar att i nästa val hamna på icke valbar plats på listan. I detta fall hade partitoppen, ingen har talat om när eller hur, bestämt sig för att denna lag ska trumfas igenom, och partipiskan ven så hårt att endast en moderat och en liberal vågade gå emot partilinjen. 

Således har nu Sverige fått en ny "könstillhörighetslag" som en majoritet av folket och de folkvalda inte ville ha. Vem som ligger bakom att lagen på detta synnerligen odemokratiska sätt trumfades igenom vet vi inte. Den som lutar åt olika former av konspirationsteorier har här alla möjligheter att fabulera friskt. Men faktum är att lagen tillkom på ett synnerligen odemokratiskt sätt, och det finns idag på allvar fog för att ifrågasätta demokratins tillstånd i vårt västra grannland. Det kommer givetvis dock inte media att göra, men om något liknande (men med motsatta förtecken) skulle ha skett t.ex. i Ungern skulle domen inte ha varit nådig. Det kan vi vara helt säkra på.

"För att garantera allmän säkerhet"

Smaka på rubriken ordentligt. Låter det inte bra? "För att garantera allmän säkerhet". Visst kan, och behöver, myndigheterna göra vissa saker för att garantera den allmänna säkerheten - det anser vi säkert alla. Som t.ex. att följa med potentiella terroristceller, (försöka) säkerställa att inga terrorister slår till mot publika evenemang (som t.ex. ESC i Malmö i maj) och liknande. Detta görs för att "garantera allmän säkerhet", och gott så. 

Men som sagt, smaka på orden i rubriken! Varför denna uppmaning, undrar du kanske? Svaret är: För att detta troligtvis är det mantra som i framtiden kommer att användas för att slå ner på allt som inte passar det värdeliberala etablissemanget. I tisdags fick vi en försmak av detta när kravallutrustad polis, på order av den socialistiske borgmästaren i Bryssel Emir Kir, stormade The National Conservative Conference (NatCon) och stängde ner det fullständigt fredliga evenemanget mitt under Nigel Farages tal till konferensen. Med motiveringen att man behövde "garantera den allmänna säkerheten". 

NatCon kallas i motiveringarna för tillslaget (och i motiveringarna till varför tillstånd inte gavs för konferensen) "extremhöger", och detta visar tydligt hur definitionen har glidit över tid - något jag många gånger har påtalat här på bloggen. Det som för bara några år sedan var "höger" är nu "extremhöger" och det som var "extremvänster" är nu bara "vänster" eller t.o.m. "mainstream". 

Ser du hur man går till väga här? Och med "man" avser jag givetvis det värdeliberala värderingsklustret som idag dominerar totalt både inom politiken och framför allt inom media i väst. Först stämplas motståndarna och sedan behandlar man dem i enlighet med den stämpel de har fått. I detta fall genom att skicka kravallutrustad polis för att avbryta en fredlig konferens. För att "garantera den allmänna säkerheten". 

Det är så här det liberala, post-kristna, samhället behandlar de som inte har anammat den värdeliberala världssynen - med allt vad den innebär. 

"I framtiden" skrev jag ovan. Detta hände nu, i Bryssel. Det är långt borta, kan vi tänka. Både geografiskt och tidsmässigt. Men förberedelserna för att stämpla alla som ens luktar lite värdekonservatism (och som vågar ge uttryck för denna) är redan långt hunna också här. Detta syns tydligast i hbtqi(p)-frågekomplexet. Positionerna flyttas hela tiden fram, och de som inte spelar med stämplas redan, framför allt i media. 

"För att garantera den allmänna säkerheten" ska givetvis inte förstås som "för att garantera den allmänna säkerheten" som sådan, utan det orden egentligen betyder är "för att se till att inga åsikter sprids som kan utmana det värdeliberala samhället". Eller, för att använda ord från hbtqi(p): "För att inga åsikter ska spridas som utmanar tanken på hela samhället som ett tryggt rum". 

---

Det är en främmande tanke att t.ex. SLEF:s årsfest eller väckelserörelsernas gemensamma satsning Kyrkhelgen skulle stormas av kravallpolis för att "garantera den allmänna säkerheten". Eller hur? Men det är inte där det börjar, även om vi behöver öppna också för detta framtidsscenario. Det börjar, som för NatCon, med att stora stämpeln tas fram. Sedan, när stämpeln har gjort sitt, kommer vi fram till att myndigheterna inte ger något tillstånd. Först efter det är vi framme vid kravallutrustningen. 

Som sagt: Smaka på orden i rubriken. De kommer att vara i flitig användning framöver.