Om varför Gud inte stoppar det som är mot hans vilja

Den som följer med "diskussionen" i kommentarfältet här på min blogg har säkert märkt att jag inte har svarat på alla kommentarer den senaste tiden. Detta beror i huvudsak på att diskussionen många gånger har spårat ur. Vissa anonyma kommentatorer är så elaka och saknar uppenbart vilja att överhuvudtaget diskutera utan vill bara spy ur sig sitt hat, och sådana gånger är det bättre att helt enkelt låta tystnaden tala. Sedan finns det också en del kommentarer som jag håller med om och som säger allt som behöver sägas, och vissa gånger låter jag då dessa stå som de är eftersom jag inte har något att tillägga.

Sedan finns det en tredje kategori, och det är sådana kommentarer som får mig att tänka till och som ger upphov till en ny text. Som t.ex. den kommentar som signaturen "Jan" skrev natten till första maj. Kontexten var den att en anonym kommentator hade skrivit en saklig kommentar om bl.a. avfallet i kyrkan, och på detta svarade "Jan" att: "Jag är säker på att om detta är emot guds vilja sätter han stopp för det."

Denne "Jan" är förstås inte ute efter annat med denna kommentar än att häckla sann kristendom, men hans kommentar är ändå sådan att den mycket väl kan besvaras.

Är det faktiskt så att Gud stoppar allt sådant som är mot hans vilja? Svaret på längre sikt är förstås att ja, det gör han. När Guds rike bryter fram i synlig gestalt kommer allt avfall att få sin dom och sin rätta lön. I himlen kommer förstås inget sådant att ha någon plats. Så svaret på "Jans" fundering är absolut ett JA, så är det. Men som jag, och andra som följt med det han skrivit tidigare här på bloggen, vet begränsar sig "Jans" horisont till det immanenta. Han räknar inte med någon himmel, helt enkelt.

Men låt oss, för en stund, göra "Jans" temoporära begränsingar till våra och fundera på frågan utifrån dessa: Hur är det? Sätter Gud stopp för allt som är mot hans vilja? Nå, även här är svaret enkelt, som sagt om vi håller oss inom tidens ram: Nej, det gör han inte.

Sedan blir det förstås svårare om vi ställer följdfrågan "varför?" Varför griper Gud inte in och korrigerar sådant som inte är i enlighet med hans vilja. På ett principiellt plan är svaret ändå inte så knepigt. Vi kan svara att vi människor har fått en fri vilja när det handlar om att göra mot Guds vilja. Gud låter oss välja det onda. Tyvärr innebär detta vårt val sedan att vi själva, och oftast också många andra, skadas av detta val. Men det är också något som hör till den i synd fallna världen. Så långt innebär således frågeställningen inga problem. Guds godhet är så stor att han låter oss välja det onda och därmed skada oss själva. Mer om detta i slutet av texten.

Men om vi fäller ner diskussionen på ett konkret plan kan det förstås bli knepigare. Låt oss ta t.ex. frågan om avfallet i kyrkan. Borde inte Gud, i rimlighetens namn, se till att evangeliet bevaras rent så att människorna kan få del av frälsningen? Det är en bra fråga, och en fråga som också  oftast besvaras med ett ja. Men Bibeln talar om att det ska komma tider av stort avfall. Speciellt när vi närmar oss tidens slut när vi människor har gått allt längre i ondska och uppror mot Gud och hans vilja. Jag har ibland frågat mig att vad är det värsta straff Gud kan tänkas utdöma över en fallen värld? Ett kärnvapenkrig? Världsvid svält och hungersnöd? Dessa saker är förvisso sådant som, om Gud tillåter dem, skulle vara gruvliga straff över (och logiska följder på) vår ondska och vårt uppror. Men det finns faktiskt värre saker. Det absolut värsta som skulle kunna drabba mänskligheten är att evangeliet skulle tystna, eller tystas, och dörren till Guds rike därmed skulle stängas. Eller om vi talar bibliska: Om ljusstaken skulle flyttas. Allt annat, hur hemskt det än kan tänkas vara, är sådant som är begränsat till tiden. Om evangeliet tystnar drabbar det oss människor för evigheten.

Vi brukar tala om nådatid. Vi har under de senaste nästan 2000 åren levt i världens nådatid. Men det kan faktiskt hända att vi så småningom håller på att komma till slutet av denna nådatid. Gud vill att alla människor ska bli frälsta, ja, men någon gång (vi vet inte när) har också vi fyllt våra synders mått och nådatiden tar slut. Vi känner till huvuddragen i Guds plan för mänskligheten, men det finns saker i denna plan som vi inte känner till. En av dessa saker är tidsaspekten. En annan är hur stort våra synders mått är. Det är oerhört stort, det vet vi, men en dag kommer Gud att säga att hit men inte längre. En dag kommer han att dra en gräns för orättfärdigheten.

Det är en intressant frågeställning, den som "Jan" förde fram. "Jag är säker på att om detta är emot guds vilja sätter han stopp för det."

Gud kommer att sätta stopp för allt det som är mot hans vilja, ja. Men vägen dit kan vara nog så besvärlig och fylld av mycket elände som vi människor drar på oss på grund av vårt uppror mot Gud och hans vilja. Jag skrev ovan att " Guds godhet är så stor att han låter oss välja det onda och därmed skada oss själva." Det intressanta är att "Jan", och alla andra som vill häckla och bespotta den kristna tron och Guds ord, inte alls skulle gilla det han frågar efter här. "Jan" skulle inte alls gilla ifall Gud med ens satte stopp för allt som inte är i enlighet med hans vilja. Men så länge vi får fortsätta i vårt uppror, och begagna oss av dess frukter, går det nog an att häckla Gud för att han inte sätter stopp för allt det som är mot hans vilja. Inkonsekvensen är förstås slående. Men det blir lätt så när blindheten är total.