Vi lutheraner betraktar kyrkan som tvådelad. Dels har vi den del av kyrkan som lever kvar här i världen ("Den kämpande kyrkan"), dels har vid en del av kyrkan som redan har fått flytta hem till Herren ("Den triumferande kyrkan").
När det gäller kyrkan i världen är kampen således dess naturliga tillstånd. Denna kamp är mångfacetterad; det handlar om kampen för det goda, mot synden i det egna livet och framför allt om kampen för evangeliet. Men det är viktigt att komma ihåg att det aldrig handlar om att kämpa mot människorna. Kampen kan vara mot idéer, tankeströmmar och företeelser och framför allt mot själafienden och hans ränker, men aldrig mot människorna som drabbats av dessa. Kampen står, tvärt om, OM människorna. Guds rike går inte framåt när människor som står emot kyrkan och evangeliet blir nedgjorda besegrade utan Guds rikes gränser utvidgas när människorna som står emot evangeliet blir besegrade av just evangeliet och går över från syndens mörker och förnekelse till tro på Kristus.
I dag har tyvärr många delar av kyrkan – detta gäller i högsta grad för vår kyrka – långt tappat bort denna sin viktigaste uppgift och slutat kämpa om människorna och för deras eviga frälsning. Uppdraget som Jesus gav sin kyrka före sin himmelsfärd har ersatts av allt möjligt annat. Och så har kyrkan gått från att vara en kämpande kyrka i denna bemärkelse till att vara något helt annat.
Nu ska ingen missförstå detta. Kyrkan som organisation har förstås också en hel mängd andra uppgifter som behöver skötas, men fokus – i allt kyrkan gör – måste ligga på att uppfylla missionsbefallningen. Om så inte är fallet missköter kyrkan sin uppgift. För att säga det mycket snällt.
Denna förskjutning i kyrkans fokus har givetvis inte skett över en natt, men en mycket avgörande händelse, vad gäller vår kyrka, var när prästämbetet öppnades för kvinnor. Detta medvetna avsteg från Guds vilja (den "första formaliseringen" av upproret mot Gud, hans ord och hans vilja) har varit avgörande för prästämbetets utveckling från ett herdeuppdrag till det "vårdaruppdrag" som det idag långt har blivit. Och när så har skett har fokus flyttats från kampen för människornas eviga själar till frågor av mer social karaktär.
Detta är ett mycket allvarligt missgrepp och något som bara måste korrigeras om vår kyrka vill vara trogen sitt uppdrag och sin uppgift i världen. Tyvärr finns det idag väldigt få som ens har förstått att detta är ett problem, varför hoppet om en återgång till det som kyrkan var tänkt att vara syns närmast omöjlig. Tvärtom kan vi ana ytterligare avsteg och ytterligare förändring i kyrkans självuppfattning och i vad den gör. I stället för att kämpa mot synden och för människornas frälsning är den kamp starka krafter i kyrkan vill kämpa idag något helt annat. I stället för att brinna med en helig eld för att föra ut evangeliet har en främmande eld tagit den heliga eldens plats. För att tala det nya Kanaans tungomål.
---
Vad ska då vi göra som ser problemet och som vill ha en återgång till det bibliskt motiverade uppdrag kyrkan är satt att utföra i värden? Visst kan vi gå ut ur kyrkoorganisationen och smälla igen dörren bakom oss. Det är ett beaktansvärt alternativ och kanske något vi alla förr eller senare kommer att tvingas till. Men det avgörande här är kanske ändå inte om vi hör till kyrkan eller inte. Det avgörande är vår inställning. Kampen fortsätter, och Gud har sänt sin Helige Ande i världen för att föra denna kamp för människornas frälsning. Så länge Anden verkar kan också vi göra det, oberoende av om vi rent organisatoriskt hör till kyrkan eller inte. Så som läget är idag kommer denna kamp dock mer eller mindre att tvingas ut i marginalen, närmast ut i det fördolda. Det blir lite av en "gerillaverksamhet". Och framför allt behöver vi komma ihåg att denna kamp förs, och framför allt börjar, med de knäppta händerna.
Stämmer!Hoppas och tror att fröet för en sund kyrka kommer från för allmänheten kanske oväntat håll och abrupt för med denna lunk blir inget bättre.
SvaraRaderaAnonym 10:13. Vi vet förstås inte vad Herren har i "bakfickan", men den som lever får se!
RaderaDet finns så mycket man kunde kommentera i den här texten, men det finns inte utrymme för allt.
SvaraRaderaEn vinkling gör mig betänksam, nämligen den propagerade tesen att kyrkan kämpar om människorna, inte emot dem. Precis som om det riktiga livet skulle försiggå på ett separat plan ovan om människorna, i allra bästa hellenistiska gnostiska stil, alltså det där med ande, själ och kropp som separata entiteter, stick i stäv med Bibelns tudelning i kropp och själ. Visst, det finns formuleringar om "ondskans andemakter i himlarymderna", vad det nu sen kan vara. Då skulle människorna vara typ marionetter, själlösa och viljelösa varelser i sig själva, som genom ett himmelskt trick borde flyttas från de onda fingrarna till de goda, hur det nu sen kunde gå till. Allt handlar om idéer och tankar, som driver sitt spel med oss stackars människor.
Nu tror jag ingen människa idag känner igen sig i det här, annat än överspända fanatiker och inpiskade sektmedlemmar. Dagens människor är både läs- och skrivkunniga, ofta relativt bildade jämfört med sina motsvarande i antiken. Vi hämtar material för vårt tänkande där våra signifikanta människor visat att det finns något att hämta eller från platser som vi hittat själva. Det finns inga självklara auktoriteter, förordnade av någon högre instans, kyrklig eller annan, som vi måste ty oss till på grund av yttre tvång eller brist på alternativ. Så länge vi har initiativkraften bygger vi livet själva och skrattar åt alla självskrivna högdragna auktoriteter, som tror sig komma med den enda rätta lösningen på livets stora frågor.
I takt med att bildningen gjort oss till individer har vi också lösgjort oss från de flesta tidigare självklara sociala sammanhang och söker oss till mindre, lösare sammanslutningar som bekräftar oss som människor, som visar förståelse och barmhärtighet och låter oss vara de personliga individer vi känner att vi är. Som vilsna människor behöver vi vårdas (!), inte bombarderas med det som kallas för evangelium men i stället ofta i handskakningen framstår som himmelens stora krav på konformitet och en överdos av skuldmedvetenhet.
"Se människan!", heter det visst i Bibeln. Se individen, kunde man också säga. Varje mänska har sin egen historia, inte bara som ett förflutet utan som ett sammanhang i nuet. Se det, acceptera det och arbeta utifrån det med ett budskap om omsorg, förlåtelse, mening och framtidstro - annars kommer församlingsarbetet att fortsätta som ett världsfrånvänt museum för tankearkeologer, med omänskliga arbetsmetoder och ett språk som bara de invigda fattar, om ens de. Formuleringarna om Anden som verkar framstår nog som artiga fraser, när allt annars verkar handla om bitter politisk strid med slagord som borde ha skrivits om för länge sedan.
Och nej, ropa inte "Bingo!" i tron att tanken nu skulle vara att fösa någon ut i marginalen. Historiskt har man tagit sig fram till fots, per åsna eller häst och kärra - nu cyklar man, tar bilen, tåget eller flyget. Kunde man lite börja reflektera över insikten att samma utveckling också skett på det mänskliga tänkandets plan - bara för att kanske ha något relevant för den moderna människan att komma med också framöver?
Alfred
Alfred. Du har en del tankar som är intressanta i din kommentar, men överlag far det fullständigt fel. Börjandes från ditt påstående om att Bibeln skulle dela upp människan i endast kropp och själ och inte i kropp, själ och ande. Se 1Thess. 5:23!
RaderaJag begriper inte varför det jag skriver om att kampen står om människorna skulle betyda att denna kamp skulle försiggå "på ett sparat plan ovanför människorna". Du har antagligen någon (felaktig) förutfattad mening som bedrar dig där. Jag talar om Guds rike som en realitet och människan som tillhörande det eller så inte. Medborgarskapet konstitueras av dopet och tron. Konkret så det förslår. Och ja, vi lever mitt i ett spänningsfält när det gäller värderingar, tankar och idéer - av vilka många vill föra oss bort från tron. Också detta något som bara den mest världsfrånvände inte inser är en konkret verklighet.
"inte bombarderas med det som kallas för evangelium men i stället ofta i handskakningen framstår som himmelens stora krav på konformitet och en överdos av skuldmedvetenhet."
Det förvånar mig att någon kan ha en så felaktig bild av vad evangeliet är, men det är samtidigt upplysande för mig att ta del av dina tankar här. Vi har mycket jobb kvar, inser jag!
"Se det, acceptera det och arbeta utifrån det med ett budskap om omsorg, förlåtelse, mening och framtidstro"...
Sätt till omvändelsen från synden där och du har ändå ett ganska bra grepp om vad evangeliet är - trots allt!
Problemet är, att i (den föråldrade) klassiska lutherska varianten av kristendom har det i det närmaste monomana fokuserandet på omvändelse och synd i förening med bristande insikt om människors levnadsförhållanden fått så stora proportioner att evangeliet blivit en bisak.
RaderaOm typ 30-40 år kommer kristendomen i Finland att se mycket annorlunda ut. Förhoppningsvis finns det då fortfarande kvar en del frikyrkor, som fortfarande kan verka efter exv. Matt 11:28-30, som det stridslystna varianten av kristendom tappat bort.
Alfred
Alfred. Nu vet jag inte hur du har fått detta så fullkomligt om bakfoten som du har fått, men i luthersk teologi är evangeliet verkligen ingen bisak. Och människors levnadsförhållanden har inget med något att göra här. Det är kristen teologi vi talar om, inte befrielseteologi. Och du gör nog bäst i att inte skapa någon ny tolkning av Matt. 11:28-30. Försök i stället fundera på vad Jesus menar i Luk 18:8...
RaderaDet jag tog fasta på är inte teologin i sin helhet, utan sättet att kommunicera det på: den oproportionerligt stora betoningen av synd och omvändelse, där evangeliet riskerar försvinna i bakgrunden.
RaderaDet går så bra att, som det heter, förkunna lagen eller annars bara skälla på eventuella åhörare, men vad vet alla lagpredikanter om vad som verkligen händer hos åhörarna? Leder det till verklig omvändelse, eller moderat anpassning för att man ska kunna smälta in i mängden? Hur är det med egoismen, troheten mot Mammon, våld och förtal i människorelationerna? Då är det faktiskt lättare att sätta fokus på dem med avvikande sexuell läggning: DÄR om nånstans vet man var man har syndarna!
Omvändelsen i klassisk luthersk tappning fungerade bra för några hundra år sedan, då kyrkans roll i samhället var dominerande och det var viktigt att vara accepterad. Nu handlar det nog mera om att få mening, tröst, uppmuntran, förlåtelse och framtidstro, just för att livet kan vara så oerhört svårkontrollerat.
Och tack, men inget pingpong med bibelord för mig, då får vi hålla på tills döden skiljer oss åt. Det finns faktiskt viktigare saker här i livet.
Alfred
Alfred, var får vi idag höra om "den oproportionerligt stora betoningen av synd och omvändelse, där evangeliet riskerar försvinna i bakgrunden. " ? Lagen ska förkunnas för att väcka syndare men hör vi verkligen någon lag predikas idag ? "Det finns faktiskt viktigare saker här i livet." Och vilka skulle de viktigare sakerna vara ?
RaderaAlfred. Jag lyssnar till en hel del predikningar per år - konservativt kristna sådana. Men jag har ALDRIG hört en enda predikan där "fokus har varit på dem med avvikande sexuell läggning". Det som ibland hörs - och som jag också har lyft fram ibland - är samhällsutvecklingen på detta område och framför allt så kallade kristnas undfallenhet för denna utveckling. Alltså sak/fenomen - inte person. Men kanske du har hört sådana predikningar?
RaderaSedan är det så att utan syndakännedom (lagpredikan) behövs heller inget evangelium. Det finns säkert sammanhang där evangeliet hamnar i bakgrunden för lagens predikan, och det är förstås verkligen inte bra.
"Nu handlar det nog mera om att få mening, tröst, uppmuntran, förlåtelse och framtidstro, just för att livet kan vara så oerhört svårkontrollerat."
Och detta fås just genom en rätt kristen förkunnelse och därurspringande tro.
Du har säkert hört talas om "nådens ordning". Möjligen har du avfärdat hela begreppet som irrelevant, men ändå.
RaderaDet beskriver vägar till tro. I pluralis, för vägarna är många och har olika hållplatser, och kanske rentav mål.
Du frågar om det verkligen predikas någon lag idag. På lutherskt håll, där termen är relevant, hörs den predikan säkert i homogena sammanhang, där jargongen är bekant, självklar och förväntad: det är så det ska låta.
Men lagen är inte det viktigaste, inte ens som verktyg. På missionsfälten dundrar man inte på med lagen, utan man talar om kristen tro som en alternativ väg: Kristus, det eviga livet, kärleken, förlåtelsen, gemenskapen.
Kyrkan i Finland idag befinner sig i en missionssituation. Bara en procent av medlemmarna deltar i gudstjänsterna, 35.000 personer sammanlagt under ett år i hela landet. De allra flesta medlemmarna har alienerats från kyrkans tro och värderingar.
Den som i det läget dundrar på med lagen i första hand beter sig som en elefant i en porslinsbutik och ser till att klyftan bara vidgas. Lagen uppfattas som kritik, och då man inte förstår dess syfte (till skillnad från de slutna rummen jag antydde ovan) skapar det förbittring och distans, speciellt om förkunnelsen är förenad med arrogans och bristande kunskap och därmed sammanhängande konsekvensbedömning.
Frikyrkorna tar det här på ett annat sätt. Fokus ligger inte på det tröstlösa tjatandet om synden. I stället framställs tron som något positivt och gott, i ljusa och glada färger. Det blir inkörsporten till nådens ordning, som leder varje reflekterande människa till temat "Kristus allena".
Naturligtvis sker detta även inom den lutherska kyrkan, fast talet om "kyrkan" som en monolitisk enhet hör till historien. Nu är det enskilda församlingar, arbetare och medlemmar som förverkligar sin vision med beaktande av omständigheterna på orten. Och lagförkunnelsen har definitivt sin plats även där, liksom i frikyrkorna.
Det är djupt tragiskt att "kyrkans" arbete motarbetas och ifrågasätts inte bara utifrån, utan även inifrån. Så går allting sönder till slut.
Alfred
--> Alfred, helt kort, "Det är djupt tragiskt att "kyrkans" arbete motarbetas och ifrågasätts inte bara utifrån, utan även inifrån. Så går allting sönder till slut." Du håller alltså inte med om att B-G Åstrand sår splittring bland sant kristna och verkar för den sanna kyrkans förgörelse ?
RaderaAlfred. Orsaken till att "allt går sönder" är att kyrkan och många av dess arbetare inte längre har tro till Guds ord. Inte att det förekommer kritik över att så är fallet.
RaderaVad gäller nådens ordning har jag inte alls "avfärdat begreppet". Tvärtom! Men utan lagen finns det ingen nådens ordning. Lagen måste väcka samvetet för att det ska finnas behov av något evangelium.
Och nej. Som evangeliska idag går vi inte "med lagen i första hand", utan vi går absolut med evangeliet i första hand. Men det betyder inte att lagen skulle vara irrelevant. Tvärtom.
Kristian, i själva verket är det grundläggande problemet den allt större möjligheten för folk i allmänhet, både inom kyrkan och utanför den, att kunna tänka och förstå själv. Personlig bildning och kritiskt tänkande är förstås mest ett problem för den som permanent vill infantilisera sina åhörare.
RaderaDet innebär naturligtvis också att folk i allmänhet inte längre genom livet hör till någon skock utan växlar sammanhang helt självständigt om det befinns motiverat. "Det sanna" dikteras inte längre av någon auktoritet; det för individen själv relevanta har blivit högsta sanning.
Ändå har församlingarna en möjlighet i den miljön, genom att erbjuda en barmhärtig, nåderik och positiv gemenskap, med plats för individuella variationer förenad med hopp och framtidstro, i stället för påtvingad konformitet.
Till och med i en sådan miljö kommer en reflekterande människa med tiden in på temat "nådens ordning", via olika infallsvinklar. Till och med jag kan förstå tanken med lagen, när människan till slut ställs inför Guds helighet och sitt eget tillkortakommande. Men när man nu i den offentliga debatten förefaller låta allting stå och falla med vissa etiska regler, som på ett i grunden omotiverat sätt fokuserar på det sexualetiska området, då verkar det som om man skulle kräva teologie doktors examen för inträde i söndagsskolans första klass.
Alfred
Alfred. Du använder negativa ord/omdömen för att beskriva det positiva. Nå, det är ditt val och något som jag inte kan påverka. Jag kan dock visa att du har fel. Det att kunna "tänka och förstå själv" är inget problem. Detta var något som gjorde att väckelsen kunde slå igenom överhuvudtaget. Människorna började läsa och tänka själva och insåg att det som då förkunnades från predikstolarna inte var hela sanningen. Precis samma sak behövs idag! Sedan är det givetvis så att man kan tänka fel, och det finns starka krafter som vill få oss att göra det, men sanningen finns i Guds ord, och ju mer vi bildar oss och lär oss i och om Guds ord, desto bättre är det.
Radera""Det sanna" dikteras inte längre av någon auktoritet; det för individen själv relevanta har blivit högsta sanning."
Detta är en farlig väg. Inte att sanningen inte dikteras för oss, men det relativismens gungfly som innebär att "det som känns rätt för mig är rätt". Så är det förstås inte, och det vet nog alla som vågar tänka själv.
"Ändå har församlingarna en möjlighet i den miljön, genom att erbjuda en barmhärtig, nåderik och positiv gemenskap, med plats för individuella variationer förenad med hopp och framtidstro, i stället för påtvingad konformitet."
Om vi kallar Jesus Herre är det en glädje och människans högsta vilja att lyda hans bud. Detta är ingen "påtvingad konformitet", utan ett resultat av att människor ställer sig under Jesu herradöme. En församlingsgemenskap där Jesus inte får vara Herre (med allt vad det innebär) kommer inte i längden att vara någon "positiv gemenskap".
"Men när man nu i den offentliga debatten förefaller låta allting stå och falla med vissa etiska regler, som på ett i grunden omotiverat sätt fokuserar på det sexualetiska området"
Nu är det så att vi inte får välja var striden för Guds ord ska stå. Om du frågar vem som helst som talar för äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna kommer var och en av dessa att säga att de så mycket hellre skulle strida för tron på Jesu uppståndelse. Men det är som sagt inte vi som väljer var striden står, vår uppgift är att vara trogna Gud och hans ord.
Kristian, varför helt omotiverat stanna halvvägs? Det är sant att individens förutsättningar att förstå själv banade väg för väckelsen och oppositionen mot enhetskulturen och kyrkans monopol att tänka och föreskriva sanningen. Samma process har fortsatt till nutiden, när individen motsätter sig all officiell sanning, från vilken institution den än proklameras. En del av samma process utgör den kritiska inställningen till tanken att Bibeln skulle vara Guds orubbliga ord och att den inte skulle få ifrågasättas.
RaderaVad är det "farliga" i att tänka själv? Vi är ändå individer, unika varelser med mycket personliga drag som personlighet, erfarenheter, intressen och förutsättningar. "Gnothi seauton" (känn dig själv) är ett axiom från förbiblisk tid för människans kunskap, men samtidigt är vi sociala varelser som blir oss själva i positiv och välvillig växelverkan med andra, till exempel en kristen församling. Problemet är att i osunda kristna sammanhang finns det narcissister, som tar på sig rätten att manipulera de andra, och då går det snett.
"Om vi kallar Jesus Herre är det en glädje och människans högsta vilja att lyda hans bud." Tydligare än så kan lagiskheten inte bli - annorlunda uttryckt: "Om du är en riktig människa ska du lyda, och du ska älska lydnaden!"
"Nu är det så att vi inte får välja var striden för Guds ord ska stå." Tvärtom! Det är alltid människor som tar strid, och tyvärr på grumliga grunder. Än motsätter man sig förändring (eller talar sig varm för den), än värnar man det man instinktivt men oanalytiskt uppfattar som sanning, är har man en egen social position att slå vakt om.
När jag ser hur sjöslaget går undrar jag vad som tappades bort i trosbekännelserna, som väl ändå borde vara både centrala och normativa för kristenheten. Vad borde fogas till det som absolut ska hållas? Jag är rädd för att en "komplett" obligatorisk trosbekännelse riskerar bli så lång att ingen gitter läsa den, än mindre är kapabel att lära sig den utantill.
Alfred
Alfred. "Kristian, varför helt omotiverat stanna halvvägs?"
RaderaVad då "omotiverat"? Det är sant att väckelsen och dess "tänka själv"-mentalitet banat väg för senare tiders avfall från Guds ord, men det betyder inte att väckelsens ståndpunkter skulle ha varit "halvvägs". Ser du, all utveckling är inte av godo. Det som först fungerade bra kan sedan drivas in absurdum och börja ge rutten frukt.
"Vad är det "farliga" i att tänka själv?"
Det är inte farligt att tänka själv så länge man tänker rätt. Problemet är att vi människor är syndare och därför har en stark tendens att tänka fel om vi inte har något korrektiv till vårt tänkande. Det enda fungerande korrektivet är, sett ur en kristen synvinkel, Guds ord. Kastar vi ut dess auktoritet som korrektiv går det garanterat käpprätt åt skogen.
"Problemet är att i osunda kristna sammanhang finns det narcissister, som tar på sig rätten att manipulera de andra, och då går det snett. "
Helt rätt. Som sagt: Vi människor är syndare. Därför är det så oerhört viktigt att Guds ord får vara vår yttersta auktoritet. Inte någon människa eller någon mänsklig ideologi.
"Tydligare än så kan lagiskheten inte bli - annorlunda uttryckt: "Om du är en riktig människa ska du lyda, och du ska älska lydnaden!""
Där blev det fel för dig. Du behöver börja med Jesus, inte med lydnaden.
"Tvärtom! Det är alltid människor som tar strid"
Så är det. Just nu har människor tagit strid för att föra in en främmande och oerhört skadlig äktenskapssyn i kyrkan. Det är inte vi som vill stå på Bibelns grund som har valt denna strid. Den har valts åt oss.
"Ser du, all utveckling är inte av godo."
RaderaSer du själv vad du skriver? Du förväxlar å ena sidan individens genom tiden ökade möjlighet att tänka och förstå själv (monokultur kontra individualism) och å andra sidan begreppsparet rätt kontra fel. Av det ena följer inte det andra.
"Det är inte farligt att tänka själv så länge man tänker rätt." Samma sak här. Katolska kyrkan och dess monokultur ansåg i tiderna att (individen) Galileo Galilei tänkte fel om jordens relation till solen, men det var kyrkan som fick ge sig, hur de än ansåg sig stå på biblisk grund. Bibeln är inte den yttersta sanningen om geologi, biologi eller astronomi, utan i andra frågor. Rätt eller fel kan man tänka i logiken, matematiken och vetenskaplig metodik, men livet i sig självt låter sig inte fångas med teoretisk polaritet.
"Därför är det så oerhört viktigt att Guds ord får vara vår yttersta auktoritet. Inte någon människa eller någon mänsklig ideologi."
Är du nu helt ärlig här, då du antyder att du inte står för någon mänsklig ideologi? Jag vill påstå, att varje tänkande människa står på en mänsklig ideologisk grund, som nu politiken, för att ta ett exempel.
"Du behöver börja med Jesus, inte med lydnaden."
Är du nu helt säker på att du tänkte den där tanken till slut? Ju längre man går den vägen, dess tyngre verkar den bli.
"Det är inte vi som vill stå på Bibelns grund som har valt denna strid."
Jag förstår att man kan se det så här. Och jag kan förstå dem som menar att äktenskapet som institution bara antydningsvis finns i Bibeln eftersom hela det dåtida samhället var präglat av samma religion, och att äktenskapet redan i romarriket ingicks på andra grunder och på annat sätt. I förlängningen ansåg visst till och med Luther att äktenskapet var en samhällelig angelägenhet, inte ett sakrament, vilket var den katolska kyrkans hållning.
Det här är en svår, men oundviklig fråga. I Kyrkpressen kunde man nyligen läsa att Metodistkyrkan spruckit på synen på äktenskap. Flera kyrkor följer säkert efter. Om man kunde förstå att man även med goda avsikter faktiskt kan se olika på svåra och sammansatta frågor kunde man kanske låta bli att kasta de allra största stenar man hittar.
Alfred
Alfred. Den katolska kyrkan hade på Galileis tid blandat ihop saker och försvarade grekisk filosofi i stället för Bibeln. Därav kontroversen med Galilei.
Radera"Är du nu helt ärlig här, då du antyder att du inte står för någon mänsklig ideologi?"
Givetvis står jag också för mänsklig ideologi. Jag är politiskt sett höger, och även om högern överlag kommer bättre överens med bibliska värderingar än vad vänstern gör är hela höger-vänster-uppdelningen av mänsklig ursprung. Men nu talade jag om den yttersta auktoriteten. På vad bygger vi vårt liv? Hur ser jag på livet, på skapelsen och på evigheten? Och ja, på manligt och kvinnligt och kön också, även om det är en mindre fråga.
"Är du nu helt säker på att du tänkte den där tanken till slut? Ju längre man går den vägen, dess tyngre verkar den bli."
Dem utsagan får du stå för. Min erfarenhet är den motsatta.
Äktenskapet är förvisso en samhällelig angelägenhet, men det utesluter inte att det är instiftat av Gud och att det därför finns vissa ramar vi behöver hålla oss till för att inte åsamka oss själva skada.
"Om man kunde förstå att man även med goda avsikter faktiskt kan se olika på svåra och sammansatta frågor "
Problemet är att även om avsikterna är goda kan resultatet bli fel om man har fel.
Bra Kristian. Jag förstår att du alltså politiskt är högerliberal och Andligt biblisktkorsfästemannens troende Gud barn.
RaderaMen Jesus och lärjungarna är vänster. Ge allt till de fattiga, inga jordiska ägodelar, skatter i himlen. Go Jesus!
RaderaAnonym 20 maj 2024 kl. 20:44, Det heter förvisso att "fattiga har vi alltid ibland oss" men jag tror du behöver studera vad kommunism är, https://sv.wikipedia.org/wiki/Kommunism , tanken är god att var och en ska ha det man behöver men människan fungerar inte så ! Varför ska jag göra mera än jag egentligen behöver då jag ändå ska få lika som den som gör mindre ? Där har du hela problemet i ett nötskal !
RaderaLiiti na stjilna på vänster å kommunista, er int e? Och uttalandet om se fattiga bland oss är inte en uppmaning att vi prompt ska ha fattiga bland oss. Eller kanske är det bara en sarkastisk profetia av Jesus
RaderaAnonym 20:44. Det fanns inget vänster och höger på den tiden. Men sett genom dagens politiska lins kan jag förstå att man kan tänka som du gör. (Men det att "ge allt" är nog ditt eget påhitt.) Sedan är det en annan sak att det sätt Jesus och lärjungarna verkade inte korrelerar med hur vänstern agerat, historiskt sett. Om Jesus och lärjungarna skulle ha predikat att efterföljarna skulle ge till de fattiga och inte ha några jordiska ägodelar men själva samlat på sig allt de kunnat komma över skulle det ha korrelerat. Men det gjorde de ju inte.
RaderaFörhoppningsvis blir det så att vi alla gråtande får erfara att Herrens Ord om syndernas förlåtelse I Jesu Namn och blod gör att allt flera förstår varför vi mera och mindre halvlärda kommer att mana och manas med ropet Lag och Evangelium, till Lagen och vittnesbördet om Guds enfödde Son Herren Jesus Kristus från Nasaret nu på Faderns högra sida en frälsare för otaliga mindre och mera lärda men givna frälsningens Ord till lydnad för Guds Ande den zheligeANDE ALLSMÄKTIG I DEN ALLSMÄKTI GUD OCH FADERNS FRIKÖPTA SKAPELSE SOM ÄNNU BÄVAR OCH SUCKAR I VÄNTAN PÅ KRISTI ÅTERKOMST DÅ ÄNTLIGT VÅNDAN TAR SLUT. SALIGA DE SOM VÄCKS TILL ÅNGER INSIKT OCH BEKÄNNELSE ÄNNU FÖR MED HJÄRTATS TRO OCH MUNNENS BEKÄNNELSE BLIR MAN FRÄLST OCH GUD SKÖTER OXÅ DE FÖRSTUMMADES OCH STUMMAS OCH ANDRA STAMMANDES FRÄLSNING OCH BEKÄNNELSE TY HERREN HERREN UTRANNSAKAR OCH GER VAR OCH EN SOM ÅNGRAR OCH TROR AV SIN ANDE.
SvaraRadera