Utan ursäkt!

Det är konstigt hur oerhört hårt vi människor kämpar emot sådant som skulle vara det bästa av allt för oss. Då talar jag givetvis om gemenskap med vår Skapare och med Frälsaren Jesus Kristus. Trots den härliga och till perfektion fungerande skapelsen runtomkring oss värjer vi oss mot tanken på en skapare och ersätter honom och hans verk med påstått vetenskapliga förklaringar som kräver mer tro än vad tron på en skapare kräver. Trots att vi alltså ser spåren av Skaparen väljer vi att ignorera dessa och sätter vår tro till våra egna tankekonstruktioner i stället. Vi SER att det måste finnas en skapare, men vi väljer att inte ge honom äran för sin skapelse. Därför, skriver redan aposteln Paulus på tidigt 50-tal i det första århundradet, är vi utan ursäkt. 

Gud blev människa och steg ner till oss och levde ett liv som innehöll allt det lidande och elände som vanliga människors liv innehåller. Men med den stora skillnaden att han gjorde detta utan synd. Därför kunde han iklä sig alla människors synder och ta det straff dessa synder hade förtjänat. Han hade ingen egen synd att betala priset för, därför kunde han betala priset för din och min synd genom att gå in i döden i vårt ställe. Men döden kunde inte behålla honom utan han uppstod och besegrade därför en gång för alla döden. Denna hans seger över döden är tillgänglig för alla som väljer att leva sitt liv i trosgemenskap med den uppståndne. Det att Jesus uppstod från de döda finns belagt i trovärdiga och så gott som samtida källor tillika med vittnesbörd från människor som var vittnen till hans uppståndelse. Dessa vittnen och dessa källor har visat sig vara av sådan kaliber att deras vittnesbörd inte kan omkullkastas. Detta innebär att vi som lever idag kan, trots att vi inte själva var med, kan VETA att talet om uppståndelsen inte är någon myt eller saga utan något som verkligen hände. I denna samma historia som vi lever i. Med största sannolikhet i gryningen den 5. april år 33 strax utanför Jerusalems stadsmurar. 

Som sagt kämpar vi människor ofta så oerhört hårt emot sådant som skulle vara till enormt stort gagn för oss. Jesu uppståndelse är det bästa som har hänt människosläktet, och vi har alldeles tillräckligt hållbara vittnesbörd om att detta är ett historiskt faktum för att vi ska kunna lita på att detta verkligen har skett. Men likväl värjer sig många människor mot detta på alla tänkbara, och även otänkbara, sätt. Men Jesus säger själv att det att han kom hit till jorden och talade till oss innebär att vi är utan ursäkt om vi visar bort honom och hans frälsning. 

Utan ursäkt. Det betyder att om vi väljer att inte erkänna Gud som Skapare och Jesus som Frälsare och Herre kommer vi en dag, kanske ganska snart, att få stå för vårt val inför Guds domstol. Utan ursäkt. Det är hårda ord. Men ingen kommer på den dagen att kunna hävda att det är orättvisa ord. Helt enkelt för att vi hade allt vi behövde för att kunna se, tro och bekänna.

I morgon, söndagen den 21/8, firar vi tionde söndag efter Trefaldighet (eller elfte söndag efter Pingst) med temat "Besökelsetider"/"Kallelsetider". Jag kommer att medverka i ett möte i Emaus bönehus i Purmo kl 15 där jag kommer att gå närmare in på det jag skriver om ovan. Välkommen med!