Ännu en ödesdag för Finland

Idag, 1/2 2023, är det något av en ödesdag för vårt land. Den fråga som ska besvaras i riksdagen är om Finland ska ta ytterligare ett avsteg från sanningen gällande kön och sexualitet eller om vi ska vänta en stund med att göra det. I dylika frågor befinner vi oss på ett sluttande plan (något tillskyndarna faktiskt godkänner, om än inte med de orden!) där utgången alltid är given om än inte farten på utförsåkningen alltid är det. Precis som Håkan Salo skriver i sin mycket läsvärda insändare i ämnet när han konstaterar att "Lagen kommer att godkännas, för i västvärlden i dag vinner liberalismen alltid, oberoende om den har rätt eller inte. Jag tror att många riksdagsmän inser att ”translagen” är galenskap, men de kommer ändå att rösta för godkännande, för de tycker inte att detta är en fråga som det lönar sig att löpa gatlopp i den liberala pressen för." (Läs gärna Salos insändare! Den ger en mycket bra motvikt till de galenskaper vi får läsa i media idag.)

Det handlar som sagt om den infamösa s.k. "translagen" som ska upp till behandling i riksdagens plenum för en avgörande omröstning. Diskussionerna i plenum inför dagens omröstning har varit polariserade, och hårda ord har uttalats. Gränser för det accepterade har överskridits, vilket i och för sig inte är konstigt eftersom gränsen för vad som accepteras i dagens läge går vid att inte godkänna allt som hbt-lobbyn vill få igenom. 

Jag skrev "ödesdag" i inledningen av texten. Jag är övertygad om att en del anonyma kommentatorer här på bloggen - som inte är så noga med sanningen och som är mer eller mindre blinda för samhällsutvecklingen - kommer att haka upp sig på detta ordval. Men jag valde ändå att använda ordet eftersom det är så väldigt träffande. Hbt-lobbyns mål är att förändra hela samhället, och denna förändring börjar med hur vi tänker. Denna lag, om och när den godkänns, kommer att cementera den galna uppfattningen att kön är något som sitter mellan öronen. Detta är givetvis en grov lögn, men nu kommer lögnen att befästas i lag. Jag tycker oerhört synd om de generationer som ska växa upp i detta samhälle i framtiden! 

Det kanske mest oroväckande, och stötande, i hela denna olustiga affär är emellertid ändå det sätt tillskyndarna, både inom politiken och inom media, har gått in för att skuldbelägga alla som vågar säga sanningen. Statsminister Marin bad t.ex. om ursäkt för debatten som förts, och givetvis då inte för de lögner hennes sida sått ut utan för de sanningar som uttalats i plenum. Det kanske värsta jag läst i media står Fredrik Westblom i ÖT/Vbl för i en artikel där han kallar debatten i plenum för en fars och frågar om "detta är nivån på debatten i Finland". Det Westblom, Marin och många av de andra "nyttiga idioterna" gör här, medvetet eller omedvetet, är att de arbetar för att dra gränsen för vad som kan och får sägas så snävt att snart ingen som vågar ifrågasätta ens det lilla minsta krav hbt-lobbyn kommer med vågar, vill eller kan yttra sig. 

Det finns många sätt att inskränka yttrandefriheten. Detta sätt är kanske det fegaste av dem alla.