Om att äta sig hungrig och svälta sig mätt

I morgon går vi in i den ena av kyrkoårets stora fastetider, alltså adventstiden. Fastetiderna är tänkta som tider när människan ges en möjlighet att lämna bort vissa saker som stjäl hennes tid och i stället satsa denna tid på viktigare saker som t.ex. att läsa Guds ord, be och besöka olika möten och gudstjänster (där det är möjligt för en kristen att göra detta).

Här på bloggen har det den senaste tiden pågått en ganska intensiv debatt om de nytestamentliga texternas tillförlitlighet. Detta, alltså det rent historiska, kan man till viss del diskutera också med sådana som saknar tron. Dock har det blivit mycket tydligt att det också i en sådan diskussion kan bli problem när de som förnekar tron så oerhört gärna vill att de bibliska texterna inte ska vara tillförlitliga. Detta gör att de inte klarar av att ta till sig de argument som talar för texternas tillförlitlighet utan blundar för dessa och i stället fokuserar på likatänkandes vilseförande tankekonstruktioner.

Dock har de bibliska texterna en helt annan – och i själva verket mycket viktigare – sida också. Då talar jag alltså om Bibeln som Guds ord. Den som vill lyssna kan nämligen genom bibelordet få höra Guds tilltal. Den som har låtit Ordet tala har insett det som Hebreerbrevets författare skriver, att "Guds ord är levande och verksamt [och att ] det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar".

Det att Guds ord är levande och verksamt syns i det att det skapar en hunger i människan efter mera när man brukar det. Och omvänt: När man inte brukar det blir det ofta så att man inte inser hur mycket man behöver det. En vis man beskrev detta som så att genom sitt  bibelbruk "äter människan sig hungrig och svälter hon sig mätt". Den som har öron att höra med och ögon att se med förstår vad detta betyder.

Att läsa Guds ord handlar långt om goda vanor. Alltså så att man inrättar sin vardag så att man ger Guds ord en viss tid av dygnet – ofta samma tid varje dag. T.ex. en stund på morgonen, under lunchen eller i anslutning till kvällsandakten. När detta sker är mindre viktigt, men att det sker är oerhört viktigt.

En fastetid, som t.ex. adventstiden, ger människan möjlighet att skapa nya, goda vanor. Jag ska försöka göra detta denna adventstid, och om du (som jag) upplever att du skulle må bra av detta utmanar jag dig att göra det samma. För mig passar det bäst att läsa Guds ord på morgonen. För någon annan passar det bättre någon annan gång. Som sagt är tidpunkten oviktig. Det viktiga är att det sker och att vi får skapat en vana att läsa Bibeln och låta Gud tala till oss.

Med dessa ord vill jag önska dig en välsignad adventstid!