Om sanningen och sanningsanspråk

Jag har flera gånger påtalat det faktum att vi i vår kyrka idag kan se tydliga tecken på att vi har två olika religioner som lever sida vid sida. I samband med förra hösten Kyrkhelg blev det mer än tydligt att Bo-Göran Åstrand (biskop i Borgå stift) står för något helt annat än det som kyrkan i alla tider har trott och bekänt när han mer eller mindre avskaffat synden syndafallet och menar att människan är skapad av Gud sådan hon är och därmed duger inför Gud som sådan. (Huruvida detta endast gäller representanter för sexuella minoriteter blir dock inte helt klart...)

För någon dag sedan råkade jag hitta ett annat tydligt exempel som tydligt visar att vi har två helt olika religioner i kyrkan. Denna gång kommer exempel från Sverige, och det sätter fokus på den kanske mest centrala punkten i denna soppa, nämligen sanningsfrågan.

Två präster, Hillevi Uddenfelt och Olle Liljefors, skriver i ett inlägg på Facebook som fått stor spridning att Svenska kyrkans "lågmälda och lite försiktiga framtoning nu har blivit en underbar lovsång till en levande och utforskande tro". Vidare att SveK står för en tro där "snabba svar och sanningsanspråk lyser med sin frånvaro". Denna tro, skriver de, är en tro som "vill låta de stora, olösliga existentiella frågorna förbli just sådana".

Här har vi med andra ord två präster som inte kan göra det som är en förkunnares viktigaste uppgift, nämligen att med frimodighet kunna säga "Så säger Herren!" – och som dessutom menar att detta är en mycket bra sak. Udden i FB-inlägget är riktad mot en "tvärsäker" form av kristendom som kan hittas på t.ex. sociala medier och som idag tilltalar speciellt unga människor.

---

Nu ska jag säga detta så tydligt jag bara kan: En präst som inte kan säga "Så säger Herren!" när det gäller de stora existentiella frågorna (eller gällande andra frågor också för den delen) ska inte vara präst! Han (eller hon) ska göra något annat. Sälja försäkringar, köra taxi eller vad som helst. Men inte stå framför en församling och låtsas ha något att ge.

Nu kanske någon tycker att detta inte passar sig att säga för någon som påstår sig ha ett (starkt) liberalt drag. Men då missar man helt det faktum att alla präster i sin vigning lovar att hålla sig till Guds ord och förkunna i enlighet med det ord som gör klara och tydliga sanningsanspråk. Den kristna tron är en uppenbarelsereligion, och det Gud har valt att uppenbara ska, och får, vi människor inte försnilla på det sätt som dessa två präster gör.

Det är verkligen inte attraktivt och sannerligen inte välsignelsebringande att förneka den sanning som Guds ord uppenbarar för oss. Det är, tvärt om, både förkastligt och förtappelsebringande.