Ungdomsväckelse i Europa!

Nättidningen Seurakuntalainen berättar i en artikel om hur ungdomsväckelsen sprider sig inte bara i Finland utan i hela Europa. T.ex. i Belgien finns det bland generation Z (födda 1997 - 2012) 29% mer sådana människor som räknar sig som troende kristna än vad fallet är med Boomer-generationen (födda före 1964). I Sverige är samma siffra 24%. I Storbritannien har bibelförsäljningen ökat med 87% under de senaste fem åren - och då handlar det främst om Bibelutgåvor riktade till unga. 

Vad är orsaken till denna stora svängning? Bara för några år sedan hette det allmänt att kristendomen kommer att försvinna från Europa. Helt säkert handlar det inte om att kristendomskritikerna (Sturmark, Dawkins m.fl.) har tappat stinget - vilket de helt tydligt har - utan snarare handlar det om en reaktion på den tomhet och meningslöshet som ett liv utan Gud innebär och det illamående som ett sådant liv orsakar. Enligt artikeln i Seurakuntalainen lider t.ex. en fjärdedel av de unga i Finland av olika former av mentala problem. 

I artikeln talas det också om den senaste perioden av ett dylikt andligt uppvaknande, alltså 1970-talet, och om varför den väckelsen så snabbt avklingade. Den orsak som ges i artikeln är att församlingarna inte klarade av att ta emot de unga som kom till tro. "Det handlar inte bara om att de unga ska anpassa sig till församlingarna utan om att församlingarna behöver anpassa sig till de unga. Om inte så sker riskerar väckelsen att bli ett sammanhang med bara unga människor. I församlingen ska det finnas människor av alla åldrar." 

Detta är ett viktigt budskap, och här är det viktigt att vi klarar av att se skillnaden mellan form och innehåll. När det gäller den kristna tron är formen långt adiafora och därmed föränderlig medan innehållet är oföränderligt. En av de stora frågorna nu är om vi som (äldre) kristna klarar av att känna igen väckelsen (och väckelsens Ande)  och att ta emot den (Honom). Detta är en verklig utmaning som kräver mycket bön och mycket arbete.

Svenska kyrkan har redan visat att den inte tycks vara intresserad av att anta denna utmaning. Susanna Birgersson skriver en ypperlig ledare i Göteborgsposten (läs den!) i vilken hon förvånar sig över hur Svenska kyrkan inte ser möjligheterna i denna ungdomsväckelse utan snarast ser den som ett hot (!) Hon skriver: "När unga män återigen börjar intressera sig för kristen tro, är det en tro som skiljer sig från den klimat- och mångkultursideologi som i Svenska kyrkan ofta ersatt den bibliska dogmatiken. Sålunda blir delar av det kyrkliga etablissemanget mycket oroade och börjar tala om "radikalisering på nätet". Farligt, farligt. Det spirande andliga intresset bland unga blir till ett hot mot rådande ordning, där kyrkan inte utgör någon verklig kontrast till det sekulariserade samhället."

Detta är, tänkte jag skriva, skrämmande. Det är det förvisso, men ännu mer är det så oerhört symptomatiskt. Det är samma sak vi ser inom politiken i Europa idag. Värdeliberalismen (med hbtq-ideologin som dess kärna och ledmotiv) känner sig hotad av den värdekonservativa frammarschen och försöker med näbbar och klor kämpa mot denna för att, om möjligt, behålla sin maktposition. Detta t.o.m. så att man försöker "rädda demokratin" genom att köra ner och avskaffa den samma.

Men tillbaka till ungdomsväckelsen i Europa. En kyrka som kämpar mot Herren själv och hans verk har ingen framtid. Annat då än som en kulturinstitution som ingen bryr sig om. Vi får låta SveK och dess reaktion på den spirande ungdomsväckelsen vara ett varnande exempel för oss alla.