Varför inget dödsstraff?

"Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De ska straffas med döden. De bär på blodskuld." 3Mos. 20:13

Jag slutade den senaste texten med att säga att vi inte ska göra som Antti Pekola sade, alltså att detta är det viktigaste stället i Bibeln och något vi ska följa.Jag lovade att jag skulle återkomma med varför vi inte ska göra det. 

Kort sagt är förklaringen denna: Vi lever nu i tiden efter Golgata. Vi lever i det nya förbundets tid. Det skulle räcka med att såga det, men eftersom alla som läser detta inte talar Kanaans nya tungomål behöver jag förklara tydligare. (Även om jag inte har några illusioner att ens det ska räcka för de som vill hitta fel i den kristna tron och i dess grunddokument.) 

När vi slår upp 3 Mos. 20 kan vi börja med att se vilken rubrik åtminstone Svenska Folkbibeln har satt på kapitlet. Den lyder: "Straff för dem som bryter mot buden". Och sedan följer en lång lista på brott (mot buden) som förtjänade dödsstraff. 

Detta har i sig inte ändrat. Dessa brott förtjänar dödsstraff, och när vi en dag ställs inför Guds domstol kommer det att vara straffet som vi har att se fram emot på samma sätt som judarna i det gamla förbundet. Skillnaden är ändå som sagt den att vi nu lever i tiden efter Golgata. I det nya förbundet. Där gäller lagen med dess fastslagna straff fortfarande, ja, men En Annan har gått in och tagit detta dödsstraff. Det här blir klart och tydligt när vi läser NT, och kanske allra tydligast framgår det ur några verser i Kolosserbrevets andra kapitel: "Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset."

På en stenig kulle utanför Jerusalems stadsmur, mesta sannolikt klockan nio på morgonen fredagen den 3. april år 33 förändrades precis allt. Där och då lades grunden för det nya förbund som Gud slutit med sin mänsklighet. 

---

Det är därför vi inte längre behöver avrätta de som förbannar sina föräldrar, ägnar sig åt en lång rad sexuella synder eller offrar sina barn åt Molok. (Något som idag faktiskt är vanligare än man kunde tro...) För att Jesus har tagit detta dödsstraff en gång för alla och för alla människor. Sedan kommer straffet ändå att hinna ifatt många av oss eftersom de valt att inte leva i den frälsande gemenskapen med Herren Jesus, men det är en sak vi får återkomma till senare. 

---

Givetvis kan, och bör, vi ändå fråga oss varför judarna i det gamla förbundet behövde tillämpa de straff som stipuleras i 3 Mos. 20. Nyckeln till förståelsen hittar vi i vers 6. De som bröt mot Guds lag skulle utrotas. De skulle bort eftersom deras avfall kunde förleda andra till samma synder. Och eftersom grunden för tillhörigheten var det att man hörde till folket kunde detta bara ske genom ett dödsstraff. I det nya förbundet finns faktiskt samma sätt att tänka kvar. Den som vill läsa på om detta kan läsa 1 Kor. 5. Detta kapitel slutar med i princip samma ord som finns i 3 Mos. 20:6. "Driv bort ifrån er den som är ond!" Orsaken är precis den samma. Med Pauli ord: "Lite surdeg surar hela degen". Skillnaden är som sagt att nu lever vi i det nya förbundets tid och grunden för gemenskapen är inte etnisk utan här handlar det om en trosgemenskap. Således kan "utrotandet" ske, inte genom ett dödsstraff, utan genom uteslutning. Församlingstukt, helt enkelt. Hur detta ska gå till regleras noggrant i t.ex. Matt. 18:15-17, och notera noggrant att målet alltid är att syndaren ska återföras på rätta vägar.