Svenska Yle berättar idag om en ny FPA-granskning som visar att nästa en femtedel av unga kvinnor i åldern 18-29 (och nästan en tiondel av de unga männen i samma åldersgrupp) äter antidepressiva läkemedel. Detta innebär en dubblering på bara tio år. Orsaken som anges är att det inte finns tillräckligt med psykoterapeuter.
Men det är ju inte grundorsaken till problemet. Grundorsaken är förstås att unga vuxna mår dåligt. Utan detta illamående skulle det varken behövas psykoterapeuter eller antidepressiva. Svenska Yle missar att överhuvudtaget diskutera detta.
Varför mår så många unga dåligt idag? Svaren på den frågan är förstås mångfacetterat. Pressen på unga idag är stor, samhället har blivit allt mer individualiserat och sådana gemenskaper där människor kan stöda och hjälpa varandra har blivit allt sällsyntare, omvärlden ter sig allt mer hotfull och media gillar att vältra sig i detta. Och framför allt har de flesta människor tappat meningen med livet i och med att den kristna tron har hamnat allt mer i baksätet när de kristna kyrkorna har gjort sig själva irrelevanta genom att bli en spegel av samhället i stället för att spegla evigheten.
Nu säger jag, på samma sätt som Susanna Birgersson i Göteborgsposten (igen: läs hennes ledare!), inte att människorna borde bli kristna för att få uppleva mening utan för att de kristna anspråken är sanna. Men här finns nog ändå en mycket viktig nyckel till denna problematik.
---
Jag läser som bäst Bodie och Brock Thoenes bok Jerusalems hjärta, och på ett ställe talar Jesus till den andligt vakne Alfie där han, märkt av svält och oro längtar att få följa med Jesus bort från den döende gamla staden i Jerusalem. "Håll mörkret på avstånd. Inte i egen kraft utan i mitt namn."
Det här är inte Guds ord rakt av, men det är i enlighet med Guds ord och det är ett så oerhört viktigt råd till oss människor idag. Mörkret är så massivt i den värld vi lever idag, och det kommer nära oss på alla sidor. Och vad värre är, det har en så kraftig bundsförvant i vår gamla människa som gör att mörkret i världen så väldigt väl finner resonans i och med oss själva. I klartext: Vi har så oerhört lätt att vältra oss i mörkret. Det faller oss så väldigt lätt att göra det.
Mörkret kommer sig in till oss och i oss på olika vägar. För mig, som gärna läser spänningslitteratur och ser på liknande filmer och serier på TV, kan mörkret lätt komma in den vägen. Speciellt de olika strömningsjättarna spelar gärna på vår vilja att umgås med mörkret. Ja, t.o.m. så att ju mörkare mörkret är desto bättre. Jag såg t.ex.för någon dag sedan att Netflix har en lång rad dokumentärer om olika seriemördare som bl.a. gav sig på barn och unga. Alltså dokumentärer, inte fiktion. Varför gör man sådana program??? Svaret är enkelt: För att mörkret är så tilltalande och vi människor som tilltalas av mörkret gärna umgås med det. Observera att jag inte säger att vi ska kasta ut TV:n eller säga upp abonnemanget på Netflix, men vi behöver välja noggrant vad vi ser på.
Jag skulle aldrig se en sådan serie, det kan jag säga med handen på hjärtat. Men jag kan tänka mig hur jag skulle påverkas ifall jag gjorde det. För mig räcker det gott och väl att läsa nyheterna om alla de galenskaper som finns i världen. Redan det gör att mitt sinne blir påverkat av mörkret. Nu säger jag förstås inte att vi (eller i detta fall jag) ska sluta ta in nyheter. Nej, men när jag/vi gör det är det viktigt att ha frälsningens hjälm på huvudet. (Ef. 6:17) Om vi inte har det kommer mörkret för nära och kan lätt påverka oss.
"Håll mörkret på avstånd. Inte i egen kraft utan i mitt namn." Detta är som sagt ett oerhört gott råd till dagens människa. Vi ska inte flörta med mörkret. Gör vi det kommer vi oundvikligen att börja må dåligt. Oundvikligen. Problemet för många idag är att de tvingas kämpa mot mörkret (och för att hålla det på avstånd) i egen kraft eftersom de inte känner Namnet. Som kristna får vi kämpa denna kamp i Jesu namn, och det är enda möjligheten till framgång.
Jag vågar påstå att vi här hittar en mycket viktig nyckel till lösningen på illamåendets problem bland dagens människor. Som kristna vet vi att vi inte kan förlora. Oavsett vad som händer så kommer vi att vara på den vinnande sidan. Visst går det ofta genom svårigheter, brist, lidanden, sjukdom och t.o.m. död. Men vi kommer ändå till sist att stå där med Jesus på den segrande sidan. "Guds ord behåller segern, och alla segrar med som står uti Frälsarens led", som Sionsharpan så riktigt konstaterar. Eller från Guds eget ord: "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."
Och då får mörkret ge sig.
Inte finns det väl någon mening med livet? Det varar ju bara ett ögonblick. Som troende kristen kan jag inte se någon mening med livet och jag hittar inte ett enda ställe i Skriften som tydligt säger att det finns någon.
SvaraRaderaDöden har mening, himlen har mening. Men livet?
Du har inte tänkt på att vi som kristna är Guds förlängda händer ? Det Han vill ha utfört gör Han genom dig och mig de stunder då vi lyckas se bortom oss själva och ägnar oss åt vår nästa !
RaderaSant, men detta är ännu inte meningen - dvs. själva avsikten eller målet för vårt liv. Ett spädbarn som är döpt men dör utan att någonsin ha gjort vare sig det ena eller det andra, dör inte en meningslös död i motsats till en gammal kristen som dör. Bådas död är bräddfull med mening - men livet?
RaderaPetrus skriver: "Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning." (1 Petr. 1:8)
Ja, det är målet. Men 'mening'? Jag hittar inte ordet 'mening' i Skriften, inte heller någon synonym till detta. Däremot finns det exempelvis hos Predikaren och i Ordspråksboken en uppsjö av försäkringar att livet är tomt och meningslöst i sig.
Vi blir frälsta av nåd, för Jesu Kristi skull. Betunga nu inte mänskors samveten med detta extra krav på att vi också måste ha 'mening' i livet och det vi gör eller underlåter att göra.
Om nu unga mänskor, som Kristian skriver, finner livet meningslöst så har de alldeles rätt i detta. Och de som gjort sig en 'mening' av allt detta meningslösa som vår jordiska tillvaro har med sig, de har gjort sig en avgud - Meningen.
Jag vill inte falla ned och tillbe Meningen med livet. Mitt liv saknar mening och jag väntar på döden.
Anonym 16:47. Jag känner dig (troligtvis) inte och vet, på basen av vad du skrivit här, inte vad du har för problem som gör att du ser så mörkt på livet som du gör. Men jag skulle rekommendera att du tar kontakt med någon själasörjare som du får prata med.
RaderaOrdet mening finns faktiskt i Bibeln. Just i betydelsen meningsfullhet, men som en negation. Petrus skriver: "Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder". Sammanhanget, och dessa ord, säger att detta liv utan Herren Jesus är meningslöst, men det nya livet är tvärtom inte det.
Om vi vill kan vi göra ett likhetstecken mellan orden mening och uppgift/uppdrag. Som kristna har vi en trefaldig uppgift här i världen. Faderns uppdrag åt oss (som gäller alla människor) är att föröka oss och uppfylla jorden. Detta uppdrag gäller ännu idag. Sonens uppdrag åt oss är det som uttrycks i missionsbefallningen att gå ut och göra lärjungar, alltså att sprida evangelium. Andens uppdrag är mer mångfacetterat, men det handlar dels om kärleksgärningar i förhållande till våra medmänniskor, dels om att växa i helgelse och i kunskap om Herren. Se t.ex. Fil 2:12.-15.
Målet, våra själars frälsning som du skriver om handlar sedan förstås inte bara om döden och evigheten, utan evigheten börjar redan här. Den börjar när vi förenas i trons gemenskap med Herren. Detta med mening i livet är inte, och ska inte ses som, något betungande. Det, liksom frälsningen, är nåd utöver nåd. En gåva till oss från vår älskande himmelske Far. Eller som det sägs i den svenska (mycket bättre) översättningen av The Battlehymn of the Republic: "Fridens furste gav oss striden som ett heligt äventyr". Livet i tron på Herren Jesus är ett "heligt äventyr". Visst. Det är också en strid, men en strid som vi vet hur den kommer att sluta. Och vad kan vara meningsfullare än det? Att leva här, i Faderns kärlek och i den nåd som Sonen har vunnit åt oss och sträva efter att på olika sätt dela denna kärlek och nåd med våra medmänniskor och så utvidga Riket?
Ordet 'mataios' som återges med 'meningslös' har innebörden 'fåfäng' eller 'tom', lat. vanitas. Det betecknar också ett slags cirkelrörelse, att färdas utan att komma någonvart. (Finskan har 'turha'.)
RaderaSå har också ordet 'mening' den dubbla betydelse som anger dels 'avsikten', dels betecknar ett innehåll i livet. I den första betydelsen hävdar jag att döden är livets mening och har stöd av Paulus som säger att döden för honom är en vinning och att han ännu lever kvar, det beror bara på hans ansvar för församlingen.
Och vad sedan 'innehållet' i livet beträffar, finns det en populär men falsk sång som hävdar: "Han tar icke glansen av livet."
Men om Han gör det då? Om Han tar glansen av livet? Om jag är sjuk och förtvivlad och trött, plågad och anfäktad av yttre och inre fiender hela mitt korta liv?
Är jag då inte en rätt kristen, har jag inte den rätta tron?
Vi skall inte binda ihop tunga bördor och lägga dem på mänskors axlar. Att inse att livet kan vara och te sig meningslöst, är en befrielse. Också Predikaren förkunnar evangelium!
Evigheten "börjar" inte här. Vårt enda sätt att föreställa oss evigheten är som en tidlös tillvaro och därav följer att den inte har någon början (eller slut). Möjligen kan vi medge att den jordiska tillvaron slutar här men evigheten "fanns" före oss.
Visst skall vi utföra de "kärlekens gärningar" du skriver om, men goda gärningar har inga namn. Vi blir inte kristna för att vi gör gott, utan den som är kristen gör gott - utan att den högra handen har någon aning om vad den vänstra har för sig.
Vi blir ju inte frälsta genom gärningarna och detta tjat om att livet måste (måste!) ha mening får oss oundvikligen att ständigt ställa oss frågan om vår personliga tillvaro verkligen är så fylld och upptagen av intresse och glädje och dylikt, som vi vanligen förstår med uttrycket "ett meningsfullt liv".
Man må ha översyn med att entusiastiska förkunnare kastar ut karameller åt unga åhörare i form av fromma adjektiv men till frihet har Kristus frigjort oss. En kristen får vara modlös och uppgiven i det världsliga och ingen har rätt att kräva mer av honom än hans Skapare begär: att han är nöjd och förnöjsam med sin lott sådan Gud gett honom den.
Huvudsumman av mitt tal är denna: Evangeliet var inte något okänt och främmande för Predikaren, tvärtom!
Anonym 09:37. Du misstolkar Paulus å det grövsta. När han skriver att "döden är en vinning" menar han givetvis att om han dör får han vara med Herren, men han skriver verkligen inget som kan förstås så att livet skulle vara utan mening/uppgift. Tvärt om! Han gör klart att han har en uppgift här i världen, och de uppgifter Herren har för oss är det som ger livet mening/betydelse.
Radera"Men om Han gör det då? Om Han tar glansen av livet? Om jag är sjuk och förtvivlad och trött, plågad och anfäktad av yttre och inre fiender hela mitt korta liv?"
Då är du inte ensam om det. Men det förändrar inte det faktum att livet ändå har mening. Eftersom du finns här vill Herren att du ska finnas och eftersom han vill det har ditt liv en avsikt, en mening.
"Vi skall inte binda ihop tunga bördor och lägga dem på mänskors axlar. Att inse att livet kan vara och te sig meningslöst, är en befrielse. Också Predikaren förkunnar evangelium!"
Nej, det är det inte och det vet du nog. Och nej, det gör han inte. Men du blandar helt klart ihop lag och evangelium här. Vi måste inte, utan vi får se att livet har en mening. Om du inte vill se det, så låt gå. Du har full frihet att stå kvar i känslan av meningslöshet, men du behöver inte.
"Evigheten "börjar" inte här. Vårt enda sätt att föreställa oss evigheten är som en tidlös tillvaro och därav följer att den inte har någon början (eller slut)"
Sant, men det jag skrev var ur vårt mänskliga perspektiv - liksom du gjorde när du skrev om att döden har mening. När vi inser att vi är frälsta och har evigt liv (redan här) har evigheten för oss i den meningen redan börjat.
"Vi blir inte kristna för att vi gör gott, utan den som är kristen gör gott - utan att den högra handen har någon aning om vad den vänstra har för sig."
Det är sant, och något annat har jag inte heller påstått. Vi diskuterar mening och uppgift här, inte frälsningen.
"Vi blir ju inte frälsta genom gärningarna och detta tjat om att livet måste (måste!) ha mening"
De där två "måste" är ditt påhitt, inte mitt. Som sagt blandar du ihop lag och evangelium här.
"En kristen får vara modlös och uppgiven i det världsliga och ingen har rätt att kräva mer av honom än hans Skapare begär: att han är nöjd och förnöjsam med sin lott sådan Gud gett honom den."
Igen: sant, men bara till en del. Men så oerhört onödigt. Det sista du skriver är dock inte alls sant i den meningen att om vi är modlösa är det vårt eget påhitt och inget Herren har gett oss. Om vi vill se ner på våra omständigheter står det givetvis oss rätt att göra så, men då går vi miste om så mycket.
Det finns nämligen så mycket uppgifter här som Herren har för oss. Alla kan be om människors frälsning. Alla kan ta del i samhällsdebatten och där sprida Kristi väldoft och arbeta mot den förruttnelse som regerar i dagens värld. Osv osv. Inte för att vi måste. Visst kan vi sitta som frälsta och vänta på döden, men det är inte ett sådant liv Herren har friköpt oss till. Men valet är givetvis vårt. Och ditt.
Kristian, du avviker nu så långt från luthersk tro och bekännelse i entusiastisk riktning att jag inte vill svara längre. Särskilt i din slutkläm med den uttalade förnekelsen av SKB 561: "Sålunda frånkänner Skriften den naturliga människans förstånd, hjärta och vilja all kraft skicklighet, duglighet och förmåga att av sig själv i andliga ting tänka, förstå, kunna, påbörja, vilja, företaga, göra och verka något gott och rätt eller medverka därtill."
RaderaAnonym 12:02. Nu låter du det inte vara med att "bara" göra våld på Paulus, du gör också våld på bekännelseskrifterna. Låt mig säga som så: Du är så långt ute och seglar här att jag gärna avslutar diskussionen tills du hittar tillbaka.
RaderaInsiktsfull, intressant och tankeväckande kommentar från Anonym 4 juni 16.47.
SvaraRaderaFinns det någon förkunnare från 1800-talet eller äldre som driver temat att livet har en mening? Personligen associerar jag det budskapet mest med förkunnare inspirerade av den karismatiska rörelsen. Det brukar vara en av deras huvudpoänger att "Gud har en plan för dig" och "ditt liv har en mening". Fanns denna typ av förkunnelse över huvud taget före 70-talet, eller är det något nytt som man hittat på i ett försök att komma med något mer relevant inför världen än det gamla talet om helvete och himmel och synd och nåd? Snarare utgick väl gamla förkunnare från att livet på jorden är fullt av möda och bekymmer, en tid som lyckligtvis snart är över för de kristna? "Om en kort, liten tid, får vi mötas i himmelens land". Var det inte därifrån de sökte sin tröst?
På vilket sätt är det ens en tröst ifall livet skulle ha en mening, ifall det betyder att man har en uppgift? Ifall man förväntar sig en ledig dag, men arbetsgivaren plötsligt ringer på morgonen och säger "det finns en uppgift just för dig" skulle jag förstås av plikten bjuda till, men inte vet jag om jag direkt skulle jubla av glädje. Det är egentligen ganska märkligt att tro att man kan bota folks dåliga mående genom att säga att deras liv har en mening eller de har en uppgift. Vilka problem löser det?
Anonym 18:25. Jag har inte koll på vad äldre predikanter har sagt, men ingen rätt predikant försummar att säga att vi som kristna har en uppgift, ergo: Mening.
Radera"Det är egentligen ganska märkligt att tro att man kan bota folks dåliga mående genom att säga att deras liv har en mening eller de har en uppgift. Vilka problem löser det?"
Många människors illamående idag beror på att de saknar ett sammanhang som är deras, där de hör hemma och där de, ja just det, har en uppgift. Rotlösheten och den på det följande upplevelsen av meningslöshet skapar illamående. Så ja, det löser faktiskt många problem.
Till rövaren på sin högra sida sade Jesus: Idag skall du vara med mig i paradiset!
SvaraRaderaBibeln berättar inte om vad den andra rövaren fick höra. Men om vi varligt transponerar denna unika händelse till inomvärldsliga förhållanden, kan man med fog hävda att Han sade och säger till oss sentida rövare av den vänstra sidan: "Idag skall jag vara med dig i helvetet."
Det är naturligtvis ett tankefel hos Yle att skylla ökad konsumtion av depressionsmediciner på terapeutbristen. Och Kristian gör rätt i att kritisera det resonemanget. Men... på ett djupare plan har Yle kanske ändå rätt, på ett sätt som man inte ens själv begriper.
Det är nämligen den medicinska apparaten, inklusive terapeuterna, som m.e.m. automatiskt förskriver mediciner för "fel" depressioner.
Om en ung människa mister livsmod och energi, kan orsaken vara sund och önskvärd. Depressionen kan vara den dödsskuggans dal, som man inte bör undfly: "Ty du är med mig." Också där.
Ja, Anon. 18:25 har rätt i att det myckna talet om 'mening' och brist på sådan i kristna sammanhang är ett modernt fenomen, till en del betingad av världsliga moderörelser som existentialismen och till inte ringa del ett lyxfenomen - ökad fritid, ökade möjligheter till konsumtion ger både brist- och överflödsproblem. Som lätt konverteras till "meningslöshet", för att det låter andligare så.
Äldre förkunnare förkunnade: Var stilla! Bida, vänta! Du är inte ensam i ditt mörker.
- A 16:47 m.fl.
--> Anonym 5 juni 2025 kl. 19:09, Håller ganska långt med, men kan du närmare förklara "Idag skall jag vara med dig i helvetet." ?
RaderaAnonym 19:09. "Om en ung människa mister livsmod och energi, kan orsaken vara sund och önskvärd. Depressionen kan vara den dödsskuggans dal, som man inte bör undfly: "Ty du är med mig." Också där."
RaderaDet här är helt sant. Herren kallar ofta genom att ta från oss sådant som vi håller för vår rättighet eller så som det "borde vara". Alltså våra falska livsstöd.
Söker vi i psalmboken på uppslagsordet 'mening' hittar vi ett fåtal psalmer, av vilka två är författade på 1970-talet, en äldre från 1910 av kväkaren Jeanna Oterdahl.
RaderaI psalmer av äldre, klassiska författare, förkunnare och teologer saknas ordet helt.
Anonym 12:29. Detta handlar inte om ord utan om innehåll. Jag definierar här mening som att ha en uppgift (en meningsfull sådan), och detta är det inte svårt att hitta i kyrkans historia. Det börjar på himmelsfärdsberget.
RaderaAn. 22:23. Som sagt transponerade jag det till inomvärldsliga förhållanden, och med helvetet avses då det mänskor här i tiden upplever som och kallar "ett helvete", dvs. känslan av gudsövergivenhet och andra plågor och motgångar.
SvaraRaderaJa, så länge vi lever så går Guds ord i gamla testamentet ibland i uppfyllelse: Kristi Ord börjande från att Aron genom Mose befallning förde ut försonande rökelse i församlingen ;Kristi och mosevförböner; ty Aron prästen stod den dagen mitt mellan de döda och levande med rökrelsen ;en förebild av Kristi lidandesböner av Herrens Ord till Mose skedde detta. Senare i Gt säger Herren Herren jag för ner i helvetet men också upp därifrån men de sedan länge avlidna har inte del i den förbannande välsignelsen. Endera tog de lärdom eller så giclk de under. Mång självfromma blir förvånade vid domen som jesus oxå många gånger poängterar
Radera