Igår gjorde Frankrike ett mycket stort misstag i och med att landets president Macron meddelade att Frankrike kommer att erkänna Palestina som en självständig stat. Detta är illa på så många sätt, inte bara för att det innebär att (också) Frankrike frångår internationella och erkända spelregler för när man kan/bör erkänna en stat. Framför allt innebär detta att man ger terroristorganisationen Hamas legitimitet som statsbärande kraft i den stat som varken har internationellt erkända gränser eller någon instans som har kontroll över det område som finns inom dessa (imaginära) gränser. Dessutom hamnar nu också Frankrike på fel sida om historien när man så helt nonchalerar historiska händelser och historiska avtal.
Detta gör nu också att vänsteroppositionen i Finland skruvar upp retoriken för att få vårt lands utrikespolitiska ledning att gå samma galna väg som Frankrike. President Stubb har tidigare konstaterat att när det sker någon större rörelse i denna fråga (när något större Europeiskt land erkänner Palestina som stat) bör Finland också se till att "vara på rätt sida om historien".
Detta är galet ironiskt eftersom ett erkännande av Palestina som stat uttryckligen innebär att man INTE är på rätt sida om historien utan att man nonchalerar och/eller visar att man inte alls är bekant med historien och historiska fakta.
Saken är nämligen den att vi redan nu har en erkänd och sedan länge genomförd tvåstatslösning på plats i Mellanöstern. Det brittiska Palestinamandatet delades nämligen år 1921 i två delar - 80% av området blev en arabisk del (dagens Jordanien) och resten skulle bli det judiska nationalhemmet, något som inte då ännu resulterade i en judisk stat. Inget sades då om att de resterande 20% av mandatet skulle delas i en judisk och en arabisk del.
År 1947 röstade emellertid FN:s generalförsamling om en sådan delning, vilket godkändes av judarna men torpederades av araberna (!) År 1948 grundades staten Israel, och efter de krig som utbröt när araberna anföll den nya judiska staten har gränserna dragits om flera gånger varför FN:s delningsförslag från 1947 och de gränser som föreslogs inte längre är någon reell möjlighet. Vi bör notera att Israel vid upprepade tillfällen ändå har varit berett att erkänna bildandet av en palestinsk stat på Västbanken och Gaza, men att detta gång på gång har torpederats av araberna/palestinierna.
Orsaken till detta är klar och tydlig, och den formuleras allra tydligast i det slagord som även radikala vänstermänniskor i Europa i total okunskap (eller djupt hat) kan höras skandera: "From the River to the Sea, Palestine will be Free!". Målet är alltså ett totalt utplånande av judarna och den judiska staten. Inget mindre kan accepteras, och det är detta som dikterar Hamas och andra liknande aktörers agerande. Notera detta mycket noggrant: Målet är inte och har aldrig varit en tvåstatslösning och bildandet av en palestinsk stat utan att utplåna judarna och den judiska staten.
Det värsta med Frankrikes agerande är att man nu erkänner en organisation som har detta som mål och att man spelar med i det spel som Hamas bedriver. Mer på fel sida om historien än så kan man knappast vara.