Om tullarna

Så gick det som jag befarade, men inte riktigt trodde. USA slår EU med 20% importtullar (och andra länder med ännu större tullar). Jag hade räknat med att också detta var något som Trump bara viftade med för att få en bättre förhandlingsposition, men tydligen inte. 

Dessa tullar är förstås helt i linje med Trumps "America first"-agenda - liksom de är helt i linje med den alltid närvarande amerikanska okunskapen om allt som ligger bortom deras egen horisont. 

Motiveringen för tullarna är att USA har "behandlats illa" av sina handelspartners. Enligt uppgift ska det heta att "USA spelar helt enligt regelboken medan andra länder använder sig av bl.a. barnarbetskraft". Som sagt är detta ett uttryck för att amerikanerna överlag inte klarar av att se längre än sin mycket begränsade horisont. I själva verket har Europa betydligt striktare regler gällande hur företag behandlar sina arbetstagare, men detta är antingen helt obekant i USA eller så menar man "over there" att det som USA gör är den riktiga måttstocken och om någon gör mera eller bättre så spelar det ingen roll i sammanhanget. 

---

Detta med tullar är förstås i och för sig inget nytt. Redan Biden-administrationen införde handelstullar för att försvara den egna industrin, men dessa tullar är i en helt annan storleksklass och drabbar mycket bredare. Sedan är givetvis också det faktum att det är Trump som ligger bakom något som också retar speciellt europeiska politiker och som triggar till motåtgärder. 

Frågan är nu vad som kommer att ske. Uppenbarligen kommer Trump-administrationen att fullfölja sina planer gällande tullarna, och jag har svårt att se hur detta inte skulle leda till någon form motåtgärder och ett därpå följande handelskrig. Detta handelskrig kommer att drabba världsekonomin negativt, men hur negativt är väl bara något vi kan försöka gissa oss till. Hur som helst får vi anta att följderna kommer att drabba små aktörer mera än de stora. Det är som när två slåss på skolgården: Ingen klarar sig utan skavanker, men den större brukar vanligen klara sig undan med mindre skador. 

Hur som helst är detta en mycket tråkig utveckling.  

Intressant artikel

Kyrkpressen har publicerat en intressant artikel angående kreationism på sin webbplats idag. Tyvärr genomsyras artikeln av ett illa dolt förakt för kreationismen (och delvis även för de som står för denna), börjandes från rubriken där kreationismen framställs som något som "bubblar" (och jäser) i stiftet. Men om man klarar av att bortse från detta ger artikeln en hel del. Framför allt får man anta att den kommer att ge upphov till en hel del reaktioner.    

Jag noterar att det är tre Essebor och två Larsmobor som intervjuas i artikeln och att alla de intervjuade har väckelserörelsebakgrund i någon form. (Fyra av de fem har, för att nämna det, predikat i Ytteresse bönehus åtminstone någon gång det senaste decenniet.) 

Det är anmärkningsvärt att det nästan krävs att man går till väckelserörelserna idag för att hitta personer som vill och vågar stå upp för en så självklart kristen grundsanning som det att Gud har skapat världen. Detta är ju något som borde vara en fullständig självklarhet för den som bär det kristna namnet, men tyvärr är det inte så längre idag. LFF:s verksamhetsledare Stig-Erik Enqvist säger detta klart och tydligt: "Varje söndag när vi samlas till gudstjänst så läser vi ju ”Jag tror på Gud Fader, den Allsmäktige, himmelens och jordens skapare”. Om man inte tror på Gud som Skapare ska man inte läsa trosbekännelsen." Eller med lite andra ord (jag minns inte vem som sade det), då gällande kyrkans präster: "Den som måste sätta fingrarna i kors bakom ryggen när han läser trosbekännelsen ska inte vara präst".

Varför inte, kanske någon frågar? Vi hittar svaret i LFF:s rapport kring framtiden i kyrkan som även citeras i artikeln: "[Genom att] anpassa sig till sekulära dogmer [som] utvecklingsläran [har kyrkan] förlorat den bibliska auktoriteten att stå upp till försvar för kristendomens grundsanningar”.  

Det är precis så det fungerar, och detta är en stor orsak till att kyrkan har spelat ut sig själv och tillåtit sig att bli irrelevant för många människor idag. För vem behöver en "förkyrkligad" version av världens sätt att se på tillvaron? Om vi får samma sak genom att slå upp söndagens tidning när vi sitter vid frukostbordet, varför skulle vi då gå till gudstjänsten? 

---

Jag skrev ovan att Kp:s artikel, trots den negativa grundtonen, ger en hel del. Det bästa med artikeln är att fem predikanter/väckelseledare ges en plattform där de får och kan presentera ett stabilt alternativ till den bittra skapelseförnekelse som ljuder i de flesta kyrkorna i vårt stift idag. Det ska Kp ha en eloge för. Trots allt. 

 

Mera totalitarism

 Jag skrev i den förra texten att Europa, främst då Västeuropa, stadigt är på väg mot en ny form av totalitarism. Yttrandefriheten, och därmed demokratin, är allvarligt hotad. När vi dessutom lägger till de fall av rättslig förföljelse och diskvalificerande av högerpolitiker som blir allt vanligare börjar bilden framträda allt tydligare. Försöken att stoppa Donald Trump på rättslig väg i USA misslyckades, men i Rumänien bestämde valmyndigheten att höstens presidentval skulle tas om när "fel" kandidat vann den första omgången. Sedan stoppades högerns Calin Georgescu helt från att delta i det nya valet. Nu har samma sak skett också i Frankrike där en domstol, på helt tydligt politiska grunder, stoppar förhandsfavoriten, högerns Marine LePen, från att delta i presidentvalet 2027. 

Som sagt tar jag inte ställning till Gerogescu, och inte heller nu till LePen, eller till det åtal som har väckts mot den senare, men det är helt tydligt att vi just nu ser något hända i Europa (och i västvärlden) som inte har hänt på nästan 100 år. Alltså att vad vi har vant oss att betrakta som stabila demokratier på punkt efter punkt överger demokratin och hemfaller till en slags totalitarism. 

Att detta sedan sker under förespegling att "rädda demokratin" kanske lurar en del, men de som har ögon att se med luras förstås inte av detta.

I ett samtal med en vän och broder i lördags konstaterade jag att min nästa bok (alltså sedan jag förhoppningsvis får ut den som börjar vara färdig) kommer att vara en dystopi. Problemet är bara det att verkligheten just nu håller på att bli sådan att vi inte behöver fantisera fram en dystopi. Vi håller nämligen på att gå rakt in i en sådan framtid. Med seende ögon som ändå inte ser och hörande öron som ändå inte hör.   

Ett stort steg mot totalitarism

Europa går stadigt och sakta men säkert på vägen mot totalitarism. Den oheliga alliansen mellan media och (den värdeliberala vänstervridna) politiken i de flesta länderna inom EU - det som jag har kallat ett värderings- eller maktkluster - stryper sakta men säkert yttrandefriheten främst men även våra andra fri- och rättigheter och monterar så ner demokratin. Detta, ironiskt nog, under täckmanteln av att "rädda demokratin". 

Det som gör detta så lömskt, och svårt att se för alla som sitter fast i systemet (och litar blint på media) är att denna totalitarism (åtminstone så här långt) inte liknar någon annan liknande som vi har sett tidigare i historien. Så gott som alltid när totalitarismen tidigare har stuckit upp sitt fula huvud har det skett genom att en diktator har tagit makten och struntat i demokrati, yttrandefrihet och andra fri- och rättigheter. Nu sker det genom att den nämnda oheliga alliansen skrämmer och bedövar folket genom propaganda och genom att sätta ut rökridåer och få oss att fokusera på (åtminstone delvis) påhittade hot mot just demokratin. (Trump i första hand men givetvis även Putin.) 

Vi har helt enkelt invaggats - och skrämts - i en slummer som gör att vi blivit blinda för vad som pågår i våra egna länder. Om vi inte snabbt vaknar kommer vi att göra det när det är för sent att göra något åt det. 

Det senaste steget, som faktiskt inte är något litet steg, är det lagförslag som tyska Bild berättade om för några dagar sedan (27/3). Den nya koalitionen i Tyskland förbereder som bäst ett lagförslag som ska förbjuda spridandet av "medvetna lögner och fakenews" på sociala medier. Ja, du läste faktiskt rätt. En lag som ska förbjuda lögner. 

Alla som ännu klarar av att tänka klart borde inse faran med en sådan lag. Om inte är det - igen - på sin plats att påtala Alvar Myrdahls bevingade ord om att den som försöker förbjuda lögnen förr eller senare kommer att finna att han också har tystat sanningen.

Det är nämligen så att vi människor inte alltid vet vad som är sant och vad som inte är det. Speciellt inte när vi lever mitt i ett skeende. För att ta ett bra exempel: Covidvaccinet. Även jag blev lurad att ta detta vaccin för att, som det hette, "skydda sådana som av någon anledning inte kan ta vaccinet". Det hette nämligen att vaccinet inte bara skulle skydda mot att bli sjuk, det skulle också förhindra att smittan spreds. De som ifrågasatte detta beskylldes för att fara med osanning och sprida fakenews. Sedan visade det sig att det var sådana som tagit vaccinet som var de farligaste smittospridaren eftersom deras symptom många gånger var så milda att de inte ens visste om att de hade Covid. 

Om en lag som den som nu förbereds i Tyskland skulle ha varit på plats skulle de som ifrågasatte det som sedan visade sig vara en lögn ha kunnat åtalas. 

Samma problem finns givetvis på område efter område. T.ex. skulle min text där jag ifrågasatte det i Europa ensamrådande paradigmet gällande Ukrainakriget kunna leda till åtal. Eller varför inte om och när vi kristna talar om Skapelsen som ett alternativ till evolutionen. 

---

Denna lag är inget annat än ett effektivt verktyg för att tysta ner oppositionen. Det värdeliberala maktklustret vill cementera sin makt över folket och framför allt över sinnena för att undvika att flera länder (i detta första steg Tyskland, men var säkra på att liknande lagar kommer att införas också i andra länder) ska möta samma "öde" som Ungern och nu också USA. 

Dessutom: I ett första skede kommer det givetvis att vara domstolsväsendet som kommer att tvingas agera "sanningsministerium" och avgöra vad som är sant och vad som är lögn, men om och när detta blir för svårt och för arbetsdrygt för dem kommer det att behövas ett riktigt sanningsministerium. Så välkommen till 1984!  

Om förtroendet för media

Jag studsade till i morse när jag gick min vanliga nyhetsrunda på nätet. Svenska Yle proklamerar att "Finländarna litar allt mer på inhemska medier" och om man bara skulle läsa rubriken kunde man ju bli rent ut sagt bedrövad. Än värre blir det när det i artikeln sägs att Yle åtnjuter störst förtroende bland de olika mediekanalerna. 

Är det faktiskt så oerhört bedrövligt? Är vi så lättlurade, vi finländare? Vill vi bli lurade? 

Nåja. Jag läste vidare, och då visade det sig ändå att bara 60% av oss finländare anser att våra medier ger en sanningsenlig bild av verkligheten. Till detta kommer att "en majoritet av finländarna anser att medierna fokuserar för mycket på att sälja nyheter och framhäva sensationer" samt att "de flesta anser att medierna har blivit för ytliga och inriktade på underhållning".

Den braskande rubriken motiveras med att förtroendet för media var lägre [efter "laman"] på 90-talet och på 80-talet. 

Så, summa summarum, var det igen en galen rubricering och ett försök att föra fram en "sanning" som inte är så alldeles sann. Så det finns fortfarande hopp! 

Dödens kultur

 Vårt statliga propagandainstituts svenska gren (Svenska Yle) går just nu uppenbarligen all in för att driva på en legalisering av eutanasi. För en tid sedan publicerades en artikel i vilken artikelskribentens hållning var illa dold - trots att båda sidorna tilläts komma till tals - och nu finns det på webbsidan att läsa en artikel som helt ogenerat trummar på för att skapa opinion för dödshjälp.

Det är oerhört skrämmande hur denna dödens kultur tar över i det offentliga rummet. Att det är rätt att mörda barn i moderlivet är sedan länge den enda acceptabla åsikten, och nu ska även dödens kultur beredas rum att ta över i livets slutskede. Behöver jag säga att argumenten som används i båda dessa fall är rent av bedrövligt undermåliga? Det viktiga tycks inte vara att ha rätt argument utan att ha "rätt" åsikt. 

Det kanske mest skrämmande i den senaste artikeln är det som Philip Nitshke säger: "Jag hoppas att många länder skulle ta sig an den schweiziska modellen där du inte behöver vara dödligt sjuk för att få dödshjälp" och det faktum att ingen problematiserar detta bedrövliga uttalande. 

Det är nämligen exakt så här dödens kultur fungerar. Det börjar med dödshjälp för de hopplöst dödssjuka, sedan glider det iväg (när vi har vant oss vid tanken) så att även sådana som inte är dödligt sjuka kan få dödshjälp. Var denna utveckling sedan slutar kan ingen uttala sig om, men det är fråga om en "Pandoras ask" som, när den väl är öppnad och vi har gått över den röda linjen, har ett oanat och fruktansvärt djup. 

 

Om blindhet och syn

Jag har i min bibelläsning kommit fram till Matt. 13. Som alla andra kapitel i vår Bibel är också detta sprängfyllt med innehåll. Matteus presenterar här sju olika liknelser som Jesus använde i sin undervisning och som talar om hur himmelriket förvandlar en människa. Men det som (denna gång) "steg upp" från sidorna i min Bibeln var det Jesus svarar på lärjungarnas fråga om varför han talar i liknelser. 

Jesu svar handlar om andlig blindhet. "Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron och sluter sina ögon ..." Det är precis detta vi ser också idag när människor hör evangeliet och andliga sanningar överlag. Ja, i själva verket begränsar det sig inte ens till andliga sanningar utan i dag kan vi se det på egentligen alla livets områden. Alltså att människor går omkring med slutna ögon och fingrarna i öronen. 

Egentligen är det tre saker jag kom att tänka på när jag läste det här avsnittet. Först det alldeles uppenbara som jag nämnde ovan. Sedan det att också vi som både ser och hör behöver akta oss så att vi inte tar detta seende och hörande för givet. Även vi kan, om vi väljer att inte se och höra, missa mycket av de sanningar som Herren Gud vill dela med sig åt oss. Den logiska frågan blir då: Hur gör vi för att se till att inte bli blinda och döva? Svaret är enkelt: Bruka Guds ord! Ta tid för bönen! Ta del i en god undervisning och ett rätt gudstjänstliv! Försumma inte gemenskapen med bröderna (och systrarna)! 

Det tredje och sista vi kan lära oss är att detta seende och hörande är en gåva. Jesus säger det rakt ut: "Ni har FÅTT lära känna himmelrikets hemligheter ..." Det är ingen självklarhet, ingen naturlag, att vi kan känna dessa hemligheter. Men Gud skänker oss detta som en gåva. Om vi alltså är villiga att ta emot den. Hur gör vi då det? Repetitionen är studiernas moder, så här kommer det igen: Bruka Guds ord! Ta tid för bönen! Ta del i en god undervisning och ett rätt gudstjänstliv! Försumma inte gemenskapen med bröderna (och systrarna)!