Åtminstone något positivt

Jag brukar ofta tala om vikten av att "läsa brett". Med det menar jag att vi inte ska läsa bara mainstreammedia (msm) - och inte heller bara alternativmedia. Tyvärr är det ganska dåligt med alternativ till msm här i vår del av världen, men det finns nog sådan, även om det är viktigt att vara medveten om att denna ofta har en agenda som man behöver "sila bort" för att tryggt kunna läsa den. Det samma gäller ju förstås också msm, men det behöver jag knappast säga. 

När det gäller vad som händer i USA har jag ofta brukat använda mig av The Federalist som inte bara är höger utan också har en lång rad uttalat kristna skribenter. Tyvärr har The Federalist, sedan Trumps valvinst, blivit allt för okritisk i förhållande till makten. USA:s anfall mot Iran har dock fått den positiva följden att The Federalist slutat med sin okritiska beundran av Trump och hans administration och nu öppet ifrågasätter Trumps beslut att gå in i kriget.

Media som är alltför okritisk till makten är nämligen inte bara tröttsam, den kan vara direkt farlig. Så även om krig aldrig är något att vilja ha kan det också få positiva följder. .  

 

Laodiceia-kristendom

Jag läste Isak Westerlunds ("kristen korsholmare") insändare i ÖT med rubriken "Att tillåta samkönat äktenskap i kyrkan drabbar inte motståndarna". Jag kommer inte att besvara hans insändare i tidningen eftersom ÖT knappast skulle ta in ett svar som går på tvären med det man "bör" anse idag, men här på bloggen har jag möjlighet och frihet att säga som det är.

Redan i inledningen far det fel för Westerlund. Han skriver: "Debatten om Bibelns syn på homosexuella äktenskap är lång, argumenten många och i detta skede grundligt genomgångna, men om vi är helt ärliga så handlar det i grund och botten om hur just jag tolkar det som står i Bibeln."

När någon använder ordet "tolka" om Bibeln drar åtminstone jag öronen åt mig. Visst kan man använda ordet, men eftersom ordet idag missbrukas grovt (så som Westerlund också gör) har jag helt enkelt slutat använda det när det gäller Bibeln. I stället väljer jag att tala om att vi ska FÖRSTÅ vad Bibeln säger. Inte att vi ska "tolka" den. När ordet "tolka" används idag innebär det nämligen så gott som alltid att man läser in egna uppfattningar i Bibelns ord. Man ställer sig helt enkelt över Bibeln och gör sig själv och de egna uppfattningarna till dess, just det, tolkningsnyckel.

I stället behöver vi ställa oss under Bibelordet och låta Gud tala till oss. För det är det han gör. Bibeln är Guds ord i vilket han uppenbarar sin vilja för oss människor. Visst finns det saker i Bibeln som är svåra att förstå, det måste vi medge, och där kan vi människor komma till olika slutsatser om vad som avses. Men det gäller INTE frågan om sexualiteten och om äktenskapet. Där är Bibeln från allra första början så klar och tydlig att det inte finns rum för några "tolkningar". Således kan vi vara så gott som säkra på att när någon, likt Westerlund, säger att det handlar om "hur jag tolkar det som står i Bibeln" så är inte avsikten att förstå vad Gud säger utan att tvinga på Gud och hans ord den egna uppfattningen. Vilket Westerlund sedan också förstås visar sig föröka göra.

 Westerlund fortsätter sedan på samma linje: "Tanken om att det skulle finnas en oföränderlig, klassisk kristendom kan man historiskt enkelt konstatera att är falsk. Kristenheten har genom historien ändrat sin syn på många saker, gör det fortfarande och kommer att göra det i framtiden."

Det Westerlund (avsiktligt) missar här är att det är skillnad på form och innehåll. Eller om vi så vill: Att det är skillnad på hur vi uttrycker vår tro och på trons innehåll. Trons innehåll ändrar inte och har aldrig gjort det. Detta helt enkelt för att Guds ord står fast och är oföränderligt. Att vi kristna har olika uppfattningar i olika samhälleliga frågor och också har haft det i olika tider är också något annat än att trons innehåll skulle ha förändrats. Westerlund ljuger helt enkelt här, och det blir tydligt varför han gör det. Han vill göra uppror mot Guds bud och vilja, och när man vill göra det är det lättare om man lurar sig själv att man står i en tradition. Och ja, han står i en tradition. Men vi ska notera mycket tydligt att den tradition han står i inte är profeternas "Så säger Herren" utan att det i stället är fråga om ormens "Skulle då Gud ha sagt?".

Med det anser sig Westerlund ha skakat av sig "bibelbojan" och kan gå till sitt egentliga argument: "Kyrkan består av sina medlemmar och jag tror det är högst tveksamt att det faktiskt är en majoritet av medlemmarna som motsätter sig det samkönade äktenskapet."

Laodiceia, helt enkelt. Folket har talat (av "laos" som betyder folk och "dice" som betyder rätt eller rättvisa). Och därmed ska vi låta oss nöjas och böjas. Det Westerlund propagerar för är inget mindre än just Laodiceia-kristendom. Den som inte vet vad detta är kan slå upp sin Bibel och läsa sändebrevet till församlingen i Laodiceia i Upp. 3:14-22. Detta är en typ av kristendom som anser sig ha allt den behöver, som anser sig kunna och veta allt och inte behöver Gud, hans nåd och hans ord. Som är myndig nog att själv kunna avgöra vad som är rätt och vad som är fel och det utan att fråga Gud och hans ord. Detta är vad Westerlund förespråkar i sin insändare, och något som - om vi går på den linjen - slutar precis som staden och församlingen i Laodiceia slutade, i en grushög.

Så till den centrala tanken i Westerlunds insändare: "Att tillåta det samkönade äktenskapet i kyrkan skulle inte ha någon som helst praktisk inverkan på motståndaren."

För det första: Kristi kyrka är inte en mänsklig organisation. Kristi kyrka består, oberoende av om våra mänskliga organisationer står eller faller. Men om våra mänskliga organisationer kastar ut Kristus kommer det att sluta med att de är en grushög. Jesus säger den som älskar honom håller hans bud (Joh. 14:21) och "Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek" (Joh. 15:10). Att förkasta Guds ord och bud innebär inget mindre än att kasta ut Kristus. Vi kan inte bete oss så om vi vill förbli en kristen kyrka. Så ja, ett beslut att tillåta samkönade äktenskap skulle absolut påverka oss alla.

Dessutom, och för det andra, är det Westerlund påstår, alltså att det inte skulle få några följder för "motståndarna" ifall kyrkan skulle tillåta samkönade äktenskap en ren och skär lögn också på ett rent mänskligt plan. Om du inte tror mig kan du byta ut orden "samkönade äktenskap" mot "kvinnliga präster" och se hur det beslutet har påverkat oss som inte accepterar denna obibliska nyordning.

Skattsökarna

 

Igår fick jag det första exemplaret av min nya bok från förlaget! Boken kommer att finnas att köpa från SLEF-Media, bl.a. från bokbordet på SLEF:s årsfest i Esse 26-29/6. Där kommer SLEF-Medias förlagschef och jag också att ha ett boksamtal om den nya boken som en del i programmet. Detta sker på lördag (28/6) kl 18. 

Nattvardsförbud!

Situationen i den lutherska kyrkan blir allt mer absurd. Idag rapporterar finska Yle att Åbo domkapitel har förbjudit nattvardsgudstjänster i finskspråkiga Evangeliföreningens regi i Björneborgs västra församling. 

Ja, du läste rätt. Domkapitlet har FÖRBJUDIT nattvardsmässor. Detta är förstås bara helt galet. Man kunde ju tro att det skulle vara i kyrkans intresse att människor skulle samlas inom Guds ords hörhåll och kunna få del av nattvarden, men icke. 

Problemet är förstås att SLEY:s nattvardsmässor firas med endast manliga präster vid altaret, och för Åbo domkapitel är det av allt att döma viktigare att alla böjer sig för kyrkans (obibliska) nyordning med kvinnliga präster än att församlingsmedlemmarna får ta del av nattvarden. 

Till saken hör att domkapitlet hänvisar de ca 150 nattvardsgästerna som detta förbud berör till närbelägna Björneborgs västra kyrka som ligger ca en kilometer från det bönehus där SLEY på senare tid har hållit sina nattvardsmässor. Detta skulle emellertid innebära att dessa skulle tvingas delta i nattvardsfirande där en kvinna står för altaret, något som SLEY som rörelse och därmed också en stor del av dess medlemmar inte accepterar.

Åbo ärkestift har den senaste tiden valt att gå allt hårdare åt de kristna och de rörelser som vidhåller kyrkans traditionella ämbetssyn. Den lagfarne assessorn Matleena Engblom konstaterade redan för ett par år sedan när en liknade situation uppkom i Kankaanpää att "om någon ska ha rätt att ordna en nattvardsmässa i den lutherska kyrkan bör man acceptera kvinnliga präster".  

Detta innebär följaktligen att många av kyrkans medlemmar helt kallt utestängs från nattvarden. Detta är givetvis inte acceptabelt, varför SLEY har meddelat att man inte kommer att lyda nattvardsförbudet utan att man kommer att fortsätta ordna nattvardsmässor i Björneborgs västra församling. I artikeln sägs det att domkapitlet har påpekat att det inte är tillåtet att fortsätta med de olovliga nattvardsmässorna. SLEY:s distriktspastor Johan Helkkula säger att han inte vet vad ett sådant påpekande innebär, men han konstaterar (helt rätt!) att domkapitlet gärna kunde ge ett påpekande åt många aktörer som inte agerar i enlighet med Guds ord och kyrkans ordning t.ex. när det gäller regnbågsmässor och samkönade vigslar. På en rak fråga om SLEY kommer att vidta åtgärder som ett resultat av domkapitlets påpekande säger Helkkula: "Vi behöver snarare lyssna till Guds ord och Gud själv än dessa aktörer (domkapitlet)." 

---

Det är givetvis otrevligt att SLEY tvingas gå tvärt emot domkapitlets beslut i denna fråga, men om domkapitlet verkligen är så rabiat att det anser att accepterandet av kvinnliga präster är viktigare än att alla församlingsmedlemmar kan få del av nattvarden och Guds ords predikan på ett sätt som inte - enligt dem - går tvärt emot Guds klara anvisningar i sitt ord, ja då gäller nog det Petrus säger om att vi måste lyda Gud mer än människor. Lägg därtill att Björneborgs västra församlings församlingsråd röstat för SLEY:s anhållan om att få ordna egna nattvardsmässor, något som domkapitlet sedan alltså gick emot.   

Dra i handbromsen innan det är för sent!

Jag blev uppmärksammad på en artikel i Tidningen Näringslivet, skriven av en Martin Berg, som satte katten på bordet angående elproduktionen. I artikeln varnas det för möjlig elbrist i södra Sverige inkommande vinter. Berg skriver att det saknas elproduktion motsvarande sju (!) kärnkraftverk. Det stora problemet är förstås inte att det inte skulle finnas kapacitet, utan att kapaciteten är av fel sort: När det inte blåser blir det nämligen problem.

Grundorsaken till den möjliga elbristen är den att fossil energiproduktion har monterats ned och ersatts med vindkraft. I artikeln konstateras också att det inte heller går att förlita sig på elimport under dessa timmar av elbrist eftersom "Europas vindkraftsproduktion ofta samvarierar". 

Det har gått så långt i södra Sverige att företag som vill expandera söker efter andra platser för detta eftersom eltillgången inte kan garanteras. 

---

Att vi har hamnat i den här situationen är förstås helt och hållet vårt eget fel. Att montera ner planerbar (fossil) energiproduktion och i allt högre grad ersätta denna med vindkraft är recept på just en sådan här situation. Men det är så här det blir när vi med all makt ska vara föregångare i den gröna omställningen och därmed tvingas (och låtsas) använda oss av lösningar som inte (ännu) finns. 

Det positiva här är att varningarna nu duggar allt tätare. Det varnande exempel vi fick från Spanien på hur det kan gå om vi försöker leva i en fantasi på detta område har säkert hjälpt till. Men tyvärr finns det ännu alltför många, också bland våra beslutsfattare, som väljer att leva på hoppet och i tron att det nog löser sig på något sätt i stället för att, som vi nu borde göra, bromsa denna utveckling tills det finns fungerande lösningar på plats. 

Förra veckan skrev ÖT om den enorma aluminiumfabrik som planeras i Kronoporten. Detta projekt, där jag är rädd att våra beslutsfattare stirrar sig blinda på siffran 1500 (arbetsplatser) och helt ignorerar såväl de miljömässiga som energimässiga problemen, kommer att kräva el i sådana mängder (motsvarande produktionen vid ett kärnkraftverk) att enbart detta projekt riskerar att få vårt elnät att storkna. Och då ska vi minnas att detta bara är ett av många liknande projekt som just nu är i planeringsstadiet.  

Visst skulle det sitta mycket bra med 1500 arbetsplatser, men ändå: Nu måste vi dra i handbromsen innan  det är för sent. Det är nämligen just det, alltså för sent, när fabriken/fabrikerna är på plats och det en kall vinterdag varken blåser eller syns till någon sol. 

Prislappen på kollapsen i Spanien är ännu oklar, men det sår redan nu klart att den blev i miljardklassen. Vad jag vet förlorade inga människor livet, dock. Så väl går det inte här om vi råkar ut för samma sak när det är minus 30 grader.   

När ska eländet ta slut?

Knappast har någon kunnat missa att Israel igår bombade kärnanläggningar i Iran. Målet är att förhindra att Iran att utveckla kärnvapen, vilket förstås i sig är ett ädelt mål med tanke på säkerhetsläget i världen. Ett krig är dock ett krig, och krig skapar alltid lidande och elände. 

Igår svarade Aftonbladets försvarsexpert Niclas Vent på frågor om kriget i en livechatt på Aftonbladets webbplats, och det var speciellt en fråga som fick mig att tänka till lite. En anonym läsare frågade "Usch vad man bara vill spy på världen just nu. När ska ska allt elände ta slut egentligen[?]"

Svaret som gavs var följande: "Det undrar jag också ungefär varje dag. Jag vill inte vara pessimist, men jag kan inte heller påstå att jag ser några som helst tecken på en ljusning i någon nära framtid."

---

Det vi ser i världen just nu är förstås inget unikt. Det har alltid varit krig, och många av de våldsammaste och grymmaste krigen som pågår just nu når knappt över nyhetströskeln. Media fokuserar på sådana krig och våldsamheter som påverkar oss (och som har potential att påverka oss), och därför lyfts kriget i Ukraina och nu då också kriget mellan Israel och Iran fram så ofta och mycket. 

När Jesus i Bibeln talar om de yttersta tiderna ger han oss en del fixpunkter som kan hjälpa oss att avgöra var i den profetiska kalendern vi befinner oss. Det vi absolut vet är förstås att vi idag är en dag närmare Jesu återkomst än vi var igår, men frågan är om det finns sådana tidstecken idag som vi kan säga är det som Jesus talar om? 

På en direkt fråga från lärjungarna (i Matt. 24) lyfter Jesus faktiskt fram en del saker som kan hjälpa oss i att förstå tiden lite bättre. Han talar om 1. Att villolärare ska leda många vilse och presentera falska "Jesusar" för oss. 2. Vi kommer att få höra stridslarm och rykten om krig. 3. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. 4. Det ska bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 5. Kristna kommer att förföljas och t.o.m. dödade och hatade av alla folk för Jesu skull. 6. Det ska bli ett stort avfall bland de kristna. 7. Falska profeter ska träda fram och bedra många. 8. Laglösheten ska tillta och därför ska 9. Kärleken kallna hos de flesta. 10. Evangeliet ska predikas i hela världen och bli ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.   

Givetvis ser vi mycket av detta hända i dag, men speciellt punkterna 1-3 och 7-9 är kraftigt verksamma idag. Så som jag ser det, åtminstone. Någon annan, med ett annat perspektiv, kanske tänker annorlunda. 

Svaret på den anonyme läsarens fråga är egentligen enkelt. Eländet tar slut när Jesus kommer tillbaka. Inte före det. I själva verket kommer det bara att bli värre fram till dess. Givetvis kan det komma tider när det blir lite lugnare i världen (eller när det åtminstone ser så ut), men vi kan nog på ganska säkra grunder säga att vi har gått in i det som Jesus kallar för "födslovåndorna" och som ska föregå hans återkomst. Om inte annat så för att fikonträdet (Israel) ser ut som det gör. Jesus säger nämligen i Luk. 21 där han också talar om tidens slut att vi ska "Se på fikonträdet och alla andra träd. Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker."  

---

Men, som Jesus säger (Luk. 21:28): "när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning". 

Vi har en hel del elände framför oss. Kanske t.o.m. så att en del av oss kommer att få ge sitt liv för bekännelsen till Herren, vem vet. Men vad kan vara större än att veta att Jesus har segrat och att han en dag kommer att stå där som den slutlige segraren. Och att vi får stå med honom. "Guds ord behåller segern och alla segrar med, som står uti Frälsarens led", som sångförfattaren skriver. 

Därför behöver vi inte vara rädda eller förtvivlade, vi som hör Herren till. Eländet kommer en dag att ta slut.  

Svagt, Myntti!

Det att vår kyrkas biskopar införde samkönade äktenskap i kyrkan tvärt emot kyrkomötets beslut har så småningom börjat noteras i media. Kenneth Myntti skriver en ledartext i dagens ÖT där han hävdar att biskoparnas "förvandlingsnummer" kan bromsa medlemsflykten. 

Myntti framför så många märkliga påståenden i sin text att jag inte riktigt vet var jag ska börja när jag ska kommentera den, men kanske rubriken är ett bra ställe att börja på. Det kan förstås hända att det faktiskt är så att det att biskoparna på detta oerhörda sätt ställer sig över kyrkomötets beslut i någon mån kan bromsa medlemsflykten bland sådana kyrkomedlemmar som inte är aktiva kyrkobesökare. Men är det faktiskt så att kyrkan – om kyrkan måste välja vilken grupp hon vill behålla – ska satsa på dessa? Om det faktiskt går så att detta blir den händelse som får väckelserörelsernas folk att lämna kyrkan en masse – är kyrkan och dess ledare faktiskt förberedda på den enorma förändring detta kommer att innebära för kyrkan? 

Myntti kommer så småningom också in på denna centrala fråga: Hur kommer väckelsens folk att reagera på detta? Han målar upp tre scenarier: Antingen lämnar vi kyrkan och startar något nytt på annat håll. Eller så drar vi igång en "gemensam aktion" för att avsätta kyrkoledningen. Eller så fortsätter vi som förr. "Koriat haukkuu ja karavaani kulkee", skriver Myntti. "...de konservativa kretsarna fortsättningsvis tuggar småspik och drar sig undan till egna aktiviteter med egna hemmagjorda regelverk som motsvarar den egna bibelsynen."

Behöver jag säga att det sätt Myntti uttrycker sig på här är oerhört respektlöst? (I andra kretsar skulle man kanske använda ordet "kränkande".) Att kalla någon för hund är redan det illa, men lägg märke till ordvalen i citatet: "egna", "hemmagjorda" och igen "egna". 

Myntti får det att låta som om den äktenskapssyn som varit gällande i kyrkan är något vi har hittat på (alternativt kan han med "regelverk" avse kyrkans beslutsordning, men det är i så fall precis lika galet) och att kyrkans tvåtusenåriga bibelsyn likaså är något vi har hittat på. 

Det Myntti (försöker) ägna sig åt här är att förminska oss som tänker annorlunda än han gör – och att marginalisera oss. Det Myntti däremot inte säger är att det biskoparna har gjort i.o.m. sitt handlande är att de har förkastat alla demokratiska spelregler i kyrkan – demokrati som annars tycks vara så viktig för Myntti. I stället kallar han biskoparnas anarkistiska åtgärd för "en snilleblixt". I en bildtext sägs det rakt ut att "biskoparna gjorde rätt". Tänk hur det kan växla beroende på vem som gör något och vad som görs! Om t.ex. Trump skulle ha gjort ett lika grovt övertramp mot demokratins spelregler skulle Myntti utan vidare (och med full rätt!) ha rasat på ledarplats.

Det kanske mest märkliga i Mynttis text är ändå det han säger om kyrkans äktenskapssyn när han hävdar att "Med andra ord har kyrkan aldrig officiellt gått in för att kyrkan endast viger man och kvinna."

Här måste jag faktiskt läsa flera gånger. Påstår Myntti faktiskt att kyrkan inte har haft ett beslut att bara viga man och kvinna? Men hur blind kan man vara? Om jag räknar rätt har kyrkomötet nu nio (!) gånger fattat beslut att äktenskapet är ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna och därmed förkastat alla andra former av äktenskap. Nio gånger!

Men Kenneth Myntti har tydligen inte alls läst på. På den här låga nivån är tyvärr hans ledare denna gång. Oerhört svagt, Myntti!