Om hyckleriet i kyrkan

Jag hittade en mycket intressant insändare av Jouni Haverinen på Kotimaa-tidningens webbsidor. Där begås annars för närvarande en intressant debatt gällande kyrklans enhet som den som behärskar finskan gärna kan ta del av! Den insändare jag kommer att behandla nedan handlar om samma tema och har säkerligen inspirerats av Eero Junkkaalas text som startade debatten – trots att detta inte nämns i insändaren.  

Haverinen utgår från den kläm (Kläm YS, 6.11.1986, § 34) som tillfogades beslutet om att öppna prästämbetet för kvinnor 1986 och som skulle garantera även präster och prästkandidater med den bibliska ämbetssynen hemortsrätt och möjlighet till arbete i vår kyrka. Likt det jag flera gånger har konstaterat här på bloggen (samt i ett par insändare) har denna kläm aldrig upphävts och därmed gäller den ännu i teorin – om än inte i praktiken. Haverinen konstaterar helt riktigt att ett beslut fattat i Kyrkomötet (som är kyrklans högsta beslutande organ) endast kan avskaffas av samma beslutande organ – inte av lägre instanser. Så har alltså inte skett, varför klämmen alltså fortfarande bör anses vara i kraft.

Haverinen konstaterar att alla som verkar som präster och som har som mål att bli präster i vår kyrka borde känna till att en sådan kläm fortfarande finns och att det därför inte finns någon som helst orsak för någon som träffar på en person som ställer sig negativt till kvinnliga präster att bli på något sätt förargad eller ens förvånad.

Lösningen på striden om ämbetet i vår kyrka skulle, enligt Haverinen, vara att ta av sig alla masker och besluta att klämmen från 1986 inte längre gäller. På så sätt skulle den självförvållade inre splittringen inom kyrkan och schismen kring nattvardsbordets delning få ett slut.  

Ifall Kyrkomötet skulle förmå sig att göra detta skulle också linjerna i förhållande till de stora kyrkorna klargöras. I ekumenikens namn kunde KM då också förklara som villolära alla främmande element i dessa andra kyrkor som går emot Bibeln, bekännelseskrifterna och den kristna tron.

---

Så långt Jouni Haverinen.

Denna text är givetvis ironisk när det kommer till den lösning som Haverinen föreslår. Vår kyrka kommer att fortsätta med sitt dubbelspel och sitt hyckleri eftersom man inte kan förklara den gamla ämbetssynen som en villolära – även om man beter sig som om den vore det. Orsaken är, precis som Haverinen antyder, att detta skulle skada de ekumeniska strävandena eftersom man då samtidigt också skulle deklarera att de stora kyrkornas ämbetssyn är en villolära.

Men Haverinen sätter sökljuset på en synnerligen pinsam sak. Det att KM inte har avskaffat klämmen utan bara låtsas som att den är avskaffad belyser det hyckleri som kyrkans ledning ägnar sig åt. Men detta är förstås inget nytt eller enastående. Biskoparna visade med all önskvärd tydlighet att de anser sig kunna strunta i KM och dess beslut när de avgav sina pastorala råd om samkönade vigslar strax efter att KM sköt ner det som dessa pastorala råd öppnar för.

Haverinen lyfter fram det pinsamma faktum att KM knappast ens skulle klara av att avskaffa klämmen i fråga eftersom detta är en lärofråga om det därmed krävs 3/4-delsmajoritet för ett godkännande. Orsaken till att ingen har försökt (utan bara helt enkelt struntar i klämmen som om den inte längre gäller) är att ett misslyckande här skulle omstörta alla försök att tvinga alla att godkänna den nya ämbetssynen.

Så hyckleriet och lögnaktigheten fortsätter. Men det är bra att detta blir avslöjat.   

Om jublet

Jag läser som bäst Psaltaren, och jag förundras gång på gång över den härliga poesi och den höga vishet som finns i denna bok. Och än mer över den förtröstan på Gud som de olika författarna ger uttryck för. Det är inte konstigt att kristna i alla tider har läst, sjungit och betraktat dessa texter i daglig andakt.

Idag läste jag bl.a. den 89. psalmen, och där finns orden Saligt är det folk som vet vad jubel är! Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus. I ditt namn jublar de ständigt, i din rättfärdighet upphöjs de, för du är deras styrka och härlighet... (v. 16)

Detta är SÅ sant! Ingen av oss, inte ens den mest bibelsprängde, har all kunskap om Herrens vägar och hans välgärningar. Men vi kan veta tillräckligt för att förstå att vi har all orsak att jubla. För kan någon människa ha det bättre än vi har det? Vi är frälsta av nåd, utan egna förtjänster. Vi får stå som rättfärdiga trots att vi vet att vi i oss själva är allt annat. Vi har fri och öppen tillgång till Guds tron i bön, och vi får bära fram allt som ligger på våra hjärtan inför honom som har all makt i himlen och på jorden. Gud har gett oss sitt ord i vilket han förklarar för oss allt vi behöver veta om sig själv, om oss människor och om frälsningens gåva. Och inte bara det. Han har också uppenbarat vad som kommer att hända och klargjort att historien en dag kommer att ta slut och att han då kommer att döma all ondska och orättfärdighet och ställa allt som är fel i den här världen till rätta.

Saligt är det folk som vet vad jubel är!

Det är om oss dessa verser talar. Hur stort är inte det?

Bibeldagar vid Mästarens fötter

Denna helg ordnar vi höstens Bibeldagar i Ytteresse bönehus. Ikväll kl 18 (Obs tiden!) medverkar Samuel Erikson med predikan och kören Evangelikidz sjunger för oss. Kören har övningsdag i bönehuset från kl 14:30, och om någon i åldern 5-12 år vill vara med prova på att sjunga i kör finns det ännu möjlighet att komma med! Se länk för mera information!

På söndagen kl 14 predikar Leo Byskata. Desirée Sandberg med vänner medverkar med sångprogram.  

Välkommen med!

 

Som information för sådana som bor i södern kan jag meddela att jag kommer att medverka med predikan i ett möte i Öster-Yttermark bönehus i Närpes på söndag kl 18. Samlingen avrundas med ett boksamtal.  

Skrämselpropaganda

Igår publicerade Finlands Skrämsel- och propagandainstitut... Nej, ursäkta! Det där blev fel. Jag tar det på nytt. Igår publicerade Svenska Yle en artikel om klimatförändringen som bygger på en rapport från Sitra. I denna artikel ingår en fiktiv väderprognos som sägs visa vädret i Finland i Juli 2040 med temperaturer mellan 31 och 35 grader i hela landet. I artikeln berättas att Sitra "kritiserar Finland för sega åtgärder i fråga om klimatförändringen", och i rapporten ges tre påstått möjliga framtidscenarier Enligt det mildaste kommer Finlands medeltemperatur att stiga med "bara" 3,3, grader fram till 2100, enligt de mer våldsamma kommer medeltemperaturen att stiga med uppemot 8 grader. Allt givetvis beroende på hur väl vi lyckas med vår "kamp mot klimatförändringen".

---

Jag hörde en föreläsning (av en anställd inom polisen) på 90-talet i vilken föreläsaren berättade att de s.k. "Taistoiterna" hade som mål att göra kommunistisk statskupp i Finland på 70-talet. Det misslyckades, och på 80- och 90-talen hade dessa Taistoiter nått en sådan ålder (och förmögenhet) att de själva inte längre var beredda att ställa sig på barrikaderna. Men de hade finansiella möjligheter att stöda andra (ungdomar) som agerade för att störa det ordnade samhället och möjligen få till stånd samhällsofred (och revolution). Till dessa hörde bl.a. de så kallade "rävflickorna". Detta misslyckades också. Så lång vad denna denna föreläsare hade att säga. 

Frågan är om dessa element har försvunnit idag? Knappast. Deras mål torde kvarstå, men metoderna har förändrats. Igen en gång. Det är knappast att spekulera alltför vilt att hävda att artiklar likt den på Svenska Yle igår gör långt mer för att skapa oro och därmed arbeta på att montera ner samhällsfreden än vad aldrig så många räcflickor lyckades med när det begav sig. Med detta sagt hävdar jag förstås inte att det är samma krafter som verkar i bakgrunden, men slutmålet (medvetet eller omedvetet) är det samma.

Det stora problemet är nämligen att vi saknar möjligheter att göra något åt klimatförändringen. Detta även om det skulle vara så att det är vi människor som (helt eller mestadels) har orsakat denna. Detta helt enkelt för att redskapen saknas. Det finns helt enkelt inga sådana tekniska lösningar som fungerar i så stor skala att vi skulle kunna luta oss mot dessa för att få ner våra CO2-utsläpp till en sådan nivå som skulle vara godkända enligt dessa klimatalarmister. 

Likväl påstås det att så är fallet. Men redan nu ser vi hur t.ex. Fingrid går ut med allvarliga varningar om att elen inte kommer att räcka till. Redan om några år kan vi stå inför allvarliga problem. Och detta trots att elektrifieringen av särskilt den tunga industrin bara är i startgroparna. Om ens det. Trots upprepade varningar om instabilitet i elproduktionen satsas det envist på väderberoende elproduktion och reglerkraften monteras ned. (När vi, tvärt om, borde bygga ut just denna och det t.o.m. kraftigt!)

Jag ser ett framtidscenario när verkligheten så småningom möter dessa falska förhoppningar och, ja, rent av lögner. Vi har redan sett hur aktivister gått ut på gatorna och protesterat mot att "politikerna inte gör tillräckligt". Men vad ska våra politiker göra, menar de? Svaret på den frågan är alltid bara flum, helt utan verklighetsförankring. "Minska på växthusgaserna!" "Det finns ingen planet B!" "Omställning nu!" Osv.

Saken är den att eftersom det inte finns några fungerande lösningar (trots att media gång på gång ljuger och gräver fram "experter" som hävdar att "de tekniska lösningarna finns bara vi skulle ta dem i bruk") finns det inget ansvarsbärande politiker kan göra. Det går inte att minska på CO2-utsläppen (annat än på ett kosmetiskt plan) utan att samtidigt montera ner hela det fungerande samhället. Och det kommer inga politiker att göra. (Förutom möjligen de längst ut på vänsterkanten som saknar verklighetsförankring eller som, på basen av det ovan skrivna, vill skapa kaos.)   

---

Slutsatsen blir att denna klimatpropaganda mycket väl kan komma att verka det som Taistoiterna och 90-talets rävflickor inte klarade av att göra. Alltså att få till stånd stor samhällsoro och kanske t.o.m. en revolution. När media har eggat upp och lurat en majoritet av befolkningen och denna falska bild kolliderar med verkligheten (som alltså är att det inte går att göra det som behövs) kommer det att bli en allvarlig kris. Vad som sedan sker är omöjligt att veta. Men roligt blir det knappast.  

Mekanismen för avfall

Skiljelinjen i de frågor som har diskuterats i kyrkan de senaste decennierna (ämbetsfrågan och äktenskapsfrågan speciellt) går genom och i synen på Bibeln. Detta så att vi med fog kan hävda att den stora striden i kyrkan - som håller på att riva isär vår kyrka - inte handlar om ämbetet ska vara öppet för kvinnor eller om samkönade par ska kunna vigas utan i grund och botten handlar om huruvida Bibeln är Guds ord och som sådant auktoritativt för vår kyrka.

Vi fick för en knapp månad sedan en god insyn i hur de tänker som försöker köra ner Bibelns auktoritet för att kunna driva igenom sådana förändringar i kyrkan som står i samklang med den fallna världens synsätt när biskop Mari Parkkinen gästade Sari Valtos diskussionsprogram på Yle-arenan. Parkkinen fick en direkt fråga av Valto: "Upplever du att du och de andra prästerna som förhåller er positivt till att viga samkönade går emot Bibeln?"

Parkkinens svar var synnerligen avslöjande: "Det är sant att det står att Gud skapade människan till man och kvinna. Men ... när det gäller biologi och läkarvetenskap ... så kände man kanske inte till allt då [när Bibeln skrevs] ... Och så är det ju ändå så att det i slutändan är Gud som gör de sista besluten. Men så här, i det här läget och med den förståelse jag har, så upplever jag att det inte är mot Bibelns ord att viga samkönade."

---

Så långt Mari Parkkinen.

Märkte du vad som hände här? Parkkinen erkänner det tydliga bibelordet om att Gud skapat människan till man och kvinna, men sedan underkänner hon det Gud säger på basen av sina egna märkliga funderingar som går ut på att han som inspirerat Bibeln inte visste allt om biologi och läkarvetenskap. Eller kanske rättare sagt: Hon väljer fritt i Guds ord vad som är Guds ord och vad som inte är det utan bara är ett uttryck för dåtidens bristande förståelse för dessa saker.

Sedan lyckas hon få det att låta som om Gud på något sätt skulle verka genom vår kyrkas kyrkomöte [också de gånger KM går tvärt emot Guds eget ord]. Och så slutklämmen efter att hon gått från det klara Bibelordet om att människan är skapad till man och kvinna: Nej, det är inte mot Guds ord att viga samkönade.

Vår kyrkas kyrkoordnings första paragraf säger tydligt och klart att Bibeln/Guds ord är den yttersta normen för kyrkans lära och dess liv. "Kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre den i dessa bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord."

Detta bygger på den fasta övertygelsen om att Gud talar genom Bibeln och att det han säger är sant och rätt. Jag hoppas att du som läser inser att det Mari Parkkinen säger här går helt på tvären mot denna vår kyrkas fundament. Det Parkkinen i själva verket säger och verkar för är att världen och världens åsikter ska vara bindande för kyrkan. Inte Guds heliga ord.

Om och när kyrka och dess ledning placerar sig själva på denna tunna is finns det inte längre något som är fast och hållbart i kyrkans lära. Alltid när den fallna och gudsfientliga världen kommer på något nytt måste kyrkan böja sig. Är det rätt med kvinnliga präster? Absolut, för att världen anser att det är det. Strunta i vad Bibeln säger! Är det rätt att personer av samma kön kan gifta sig (och få Guds välsignelse)? Absolut, för att världen anser att det är det. Strunta i vad Bibeln säger! Är det fel att säga att Jesus är enda vägen till Gud? Absolut, för att världen anser att det är det. Strunta i vad Bibeln säger!

Ser du hur detta fungerar?

GloriaDei-mässa

I morgon (söndag) blir det igen GloriaDei-mässa i Kyrkostrands församlingshem i Pedersöre (Jakobstad) kl 18. Tore Jungerstam predikar och Ingemar Klemets är liturg. Simon Häggblom är kantor. Välkommen med, och kom ihåg (som det brukar heta): Den som missar en mässa missar en massa! 

Välkommen till den mediaorkestrerade åsiktsdiktaturen!

Jag läste i morse nyheten om att Agnes Wolds populära radioprogram "Fråga Agnes Wold" läggs ner vid årsskiftet. Detta efter att hon råkat ut för en ordentlig mediestorm efter sina politiskt inkorrekta uttalanden om transpersoner, alltså människor som fått för sig att de är födda i fel kropp.

Jag hittade nyheten via Cecilia Hagens krönika i Expressen där hon öppet medger att "det mediala klimatet har blivit så hårt att man måste vara mycket försiktig med vad man skriver om man vill undvika att bli utsatt för blodiga drev". I sin krönika lyfter Hagen fram hur snabbt och skoningslöst drev uppstår i dagens medieklimat när speciellt offentliga personer utmanar de av det könsförvirrade samhället vördade normerna och därmed går utanför de accepterade åsiktskorridorerna. 

---

Det överraskande här är förstås inte att Agnes Wold blir förpassad ut i kylan. Det har alla vi som förstår hur dagens samhällsklimat fungerar redan länge insett att skulle ske. Nej, det överraskande är att en journalist öppet medger att det är så här det fungerar. Låt vara att rubriken på hennes krönika låter förstå att det är Wolds eget fel att så skedde. (Agens Wold visste inte sitt eget bästa")

Men det är så här det fungerar idag. Åtminstone i Sverige. Här i Finland kommer vi lite efter, något som (än så länge) räddade t.ex. ishockeyspelaren Veli-Matti Savinainen från ett öde likt det Agnes Wold nu råkar ut för. Men det hindrar förstås inte den oförlåtande medians representanter att häfta attributet "den kontroversielle" vid Savinainens namn alltid när det kommer upp. Detta så att ingen bara ens i misstag skulle glömma hans "övertramp". 

Men faktum är att vi lever i en mediaorkestrarad åsiktsdiktatur. "Håll dig innanför de accepterade ramarna eller så hamnar du ut i kylan". Det är bara så här det fungerar. Jag råkade ut för detta redan för ett antal år sedan när det gjordes klart och tydligt för mig att mina krönikor inte längre skulle publiceras i ÖT. (Där jag var krönikör under att par års tid.) Tidpunkten för detta "avsked" korrelerade med den inflammerade debatten i media där jag och Kaj Korkea-aho diskuterade hbtq-frågor. 

Nå, det var förstås ingen större förlust, varken för mig eller ÖT, men ändå. 

Vi har i våra länder i teorin en grundlagsskyddad yttrande- och åsiktsfrihet, men i praktiken är det inte längre så. Åsiktsdiktaturen har än så länge inte slagit helt och fullt igenom i lagstiftningen, men eftersom media driver denna sak så här hårt kommer lagstiftningen säkerligen också att följa efter så småningom. Hur lagarna utformas återstår att se, men att något kommer att ske är fullkomligt självklart.