Ett tecken!

Ibland kan det vara så att en vers eller ett avsnitt liksom "stiger upp" från sidan när man läser i sin Bibel. Det är så det fungerar när vi läser det levande och verksamma ordet! Det här råkade jag ut för igår när jag läste om när Gud kallade Mose att gå till Egypten och föra ut Israels barn ur deras slaveri. Mose oroade sig inför Gud över att han inte var någon talare: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?" Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig... (2Mos. 3:11-12)

Det är ju ofta så att när vi läser så tänker vi inte alltid på vad vi läser (tyvärr). Så gick det för mig här. Jag läste om att Gud skulle ge Mose/Israels barn ett tecken som skulle visa att det var Gud som hade sänt Mose, men när jag kommit några verser framåt insåg jag att jag inte hade läst om något tecken. Eller hade jag? Gud lovade ett tecken, men ett tecken måste ju vara något storslaget och dramatiskt. Exempelvis som Mose stav som blev en orm när han kastade den på marken, eller Nilens vatten som skulle bli blod. Eller något liknande. Något sådant hade jag absolut inte läst om här. Så jag måste gå tillbaka och se vad det riktigt stod om detta tecken.

Och vad jag hittade? Det jag hittade var orden som steg upp från sidan: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg.

Det var gudstjänsten som var tecknet! Tänka sig det!

---

Här på bloggen diskuteras det ofta och mycket om den kristna trons sanningsanspråk. Kritikerna hävdar att Bibeln inte är att lita på och att vi inte kan veta vad som egentligen hände för 2000 och mer än så år sedan. Vi som känner Herren och som genom tron vet att Guds ord håller – och som har insett detta samma genom apologetiskt studium – är givetvis av annan åsikt. Och så rasar debatten. Men det vi behöver inse är att den kristna tron inte i första hand handlar om historiska fakta, även om dessa är både viktiga och oerhört intressanta och i sig kan – för den som inte på förhand och utan grund har underkänt de historiska källorna – vara ett kraftigt och t.o.m. avgörande vittnesbörd. Nej, den kristna tron handlar om gemenskap med Den levande Guden. Med Jesus Kristus, den en gång döde men nu uppståndne Herren.

Den kristna tron handlar framför allt om gemenskap med Kristus. Om att leva i hans närhet, i hans kärlek, i hans sanning och i hans ljus. Det handlar om att leva hans liv. Redan här i denna fallna och mörka värld där döden aldrig är mer än på ett halvt stegs avstånd från oss.

Visst. Vi kan debattera och gräla om den kristna trons sanningsanspråk. Och ingen är mer övertygad än jag om hur viktiga dessa är. Men den kristna tron är så mycket mera. Bara den som lever detta nya liv förstår och vet hur mycket mera.

Det var visst Bo Brander, den store svenske prästen och teologen, som konstaterade att när Gud ville hänvisa oss till ett särskilt ställe för speciellt nära gemenskap med honom så utvalde han inte en geografisk plats för detta utan han valde i stället en tid för detta möte. Detta förstås inte så att Herren inte skulle vara nära oss också i vår vardag, men för denna speciellt nära gemenskap valde han ut en tid. Här hos oss infaller denna tid vanligen mellan klockan tio och elva på söndagsförmiddagen, men detta kan variera. Vi talar alltså, föga förvånande, om gudstjänsten. Eller ännu hellre: Högmässan.

Igen: Det är bara den som lever i gemenskapen med Herren som kan förstå detta. Men precis som det var för Israels barn är ännu idag – och idag faktiskt i ännu högre grad – gudstjänsten ett tecken. Ett tecken som Gud har gett oss, och som han fortfarande ger oss.

Det behöver inte vara en välbesökt gudstjänst. Det behöver inte vara en gudstjänst med mycket yttre bling och kråm. Ibland kan sådana saker förstås hjälpa oss i vår andakt, men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att Guds ord är närvarande och hålls i ära. "Att Ordet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas", som de lutherska fäderna helt riktigt uttryckte saken.

Om du inte har upplevt detta tecken har du verkligen missat något stort. Gå i mässan! Se och upplev detta tecken! Men se till att du går till en gudstjänst/högmässa som uppfyller det ovan nämnda kriteriet, annars kan du skada din eviga själ. I klartext: Gå inte till en gudstjänst där en kvinnlig präst eller manlig villolärare medverkar och förkunnar en blandreligion eller en helt främmande religion. Det finns ännu idag en del folkkyrkoförsamlingar där det firas rätta högmässor, men de är tyvärr numera inte så många. Men det finns ändå möjligheter att delta i en rätt gudstjänst. På kyrkofolket.fi finns en lista över gudstjänstgemenskaper där den som vill möta Herren och få del av detta "tecken" kan fira en rätt gudstjänst.

---

Här i Pedersöre församling har vi en synnerligen avundsvärd situation. Det spelar egentligen ingen roll i vilken av våra tre kyrkor du går så kommer du att kunna delta i en gudstjänst där "Ordet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas". Dessutom har vi möjlighet att en gång i månaden fira GloriaDei-mässor i Kyrkostrands församlingshem. Där kommer vår familj att, om Herren så vill, fira mässa inkommande söndag klockan 18. Också du är mycket välkommen att delta! Herren Gud ger oss ännu idag samma tecken han gav Israels barn genom vilket han kommer oss nära och visar vem han är. Missa det inte!        

 

Tårgas över Minneapolis

Tårgasröken ligger tät över Minneapolis och St Paul, Minnesotas tvillingstäder. Detta alltså om vi ska tro på de nyhetsklipp som media beredvilligt förser oss med. 

Nå, det kanske den inte gör, åtminstone inte hela tiden. Men faktum är att det är kris i Minnesota. Den federala immigrationspolisen ICE och våldsamma demonstranter ligger i strid med varandra och hittills har dessa "strider" krävt två dödsoffer. Risken för att situationen ska eskalera och sprida sig är överhängande. 

Nu skulle det löna sig för båda sidorna att ta tio steg tillbaka. Liksom för media. Speciellt om och när man läser svenska tidningar finns det inga gränser för konspirationsteorierna och de braskande rubrikerna. T.ex. på Aftonbladet kan vi få veta att det som sker nu - och som bara är början om Trump får som han vill - är ett straff för att Minnesota har röstat fel i alla val sedan 2016. 

Dylikt skräp sprids förstås för att skrämma upp läsarna och sälja lösnummer. 

Men det förändrar inte det faktum att situationen i Minnesota är allvarlig. I ICE tycks det finnas allt för många "lösa kanoner" som varken har fått tillräcklig utbildning eller har det lugn som behövs för att hantera våldsamma och potentiellt farliga demonstranter. Därför borde Trump genast dra bort dessa "tjänstemän" från platsen. Men det kommer han knappast att göra - det är nämligen i situationer som denna det skulle vara guld värt att ha sådana rådgivare som inte bara stryker medhårs och säger det Trump vill höra utan som klarar av att säga också sådant som han inte vill höra. Frågan är: Finns det sådana? Risken är att det inte gör det. 

Demonstranterna - som i media beskrivs som "fredliga" trots att de är allt annat - borde också som sagt ta tio steg tillbaka. Men det kommer inte de heller att göra. Dessa element (radikala vänstermarodörer) vill ha upplopp och förödelse, och i en situation där världens (och USA:s) media gladeligen skyller upploppen enbart på den andra parten finns det förstås ingen orsak för dem att backa undan. 

Jag hoppas ändå att jag har fel och att någon sida, eller båda, tar sitt förnuft till fånga. 

---

Det är annars intressant hur kompakt tystnaden är gällande det oerhörda intrånget demonstranterna gjorde sig skyldiga till senaste söndag när de bröt sig in i en kyrka mitt under pågående gudstjänst och avbröt denna genom att ropa slagord och skrämma gudstjänstdeltagarna - enligt uppgift fanns det i kyrkan också en del barn.

Denna händelse visar hur demonstrationerna verkligen inte är fredliga och att demonstranterna inte tycks ha några hämningar överhuvudtaget. Förhoppningsvis får ledarna för denna kyrkstormning (bl.a. en journalist!) hårda straff. 

Men som sagt är tystnaden i media kompakt. På svenska hittar man i princip ingenting alls när man försöker göra en sökning på nyckelorden i denna händelse. Men det är så media jobbar. sanningen får inte tillåtas skada den bild man vill förmedla.   

  

Trump har inte fel i allt, men ...

Som väntat (åtminstone för sådana som klarar av att tänka klart) desarmerades "Grönlandsbomben" snabbt. Donald Trump framstår dock efter detta som en allt mer irrationell ledare och hans mantra att "USA igen respekteras bland nationerna" är tyvärr inget annat än tomt prat. Om något har hans USA blivit närmast idiotförklarat bland nationerna. Inte för att Trump skulle ha fel i allt - det har han nämligen inte - men för att hans taktik att få sin vilja igenom gång på gång håller på att störta världen i kaos.

Faktum är dock att han faktiskt har rätt mer än han har fel. Åtminstone enligt min bedömning. Han har fullkomligt rätt i att Grönland i dagens situation har enormt stor betydelse för säkerhetsläget i hela världen - och att Danmark varken har förstått detta eller klarar av att försvara Grönland. Huruvida vattnen kring Grönland kryllar av kinesiska och ryska spion- och militärskepp är dock något som undandrar sig min (och de flestas) bedömning. Men om USA:s president (med tillgång till världens bästa underrättelseuppgifter) hävdar en sådan sak skulle jag åtminstone inte förlöjliga uppgifterna (så som vår media gör) utan starka bevis för motsatsen.

Trump har också rätt i det han säger om att EU och Europa håller på att begå självmord när det gäller energi. Case in point dagens nyhet på Iltalehtis webbplats om att dieseln i Finland kommer att bli 60 cent dyrare per liter år 2028 och rejält överstiga två euro per litern - och det med dagens relativt låga världsmarknadspris på olja. Detta enbart på grund av ett oerhört dumt politiskt beslut. Det enda detta kommer att åstadkomma är en ökad inflation (emedan bränslepriset påverkar det mesta inom handeln) och sänkt köpkraft. Detta i en situation då köpkraften absolut borde öka för att dra landet ur den ekonomiska grop vi har hamnat i.   

En annan sak i vilken Trump har helt rätt är hans tal om att EU och Europa har begränsat yttrandefriheten och att detta är helt fel väg att gå. I sin sjukliga rädsla för att människor ska bli kränkta stiftas lagar som inskränker yttrandefriheten och som går emot sunt förnuft. I Sverige får man idag t.ex. inte varna sina grannar om man vet att en dömd pedofil flyttar in i grannskapet. Som det nu är kan detta leda till kraftiga böter, men en lagändring som håller på att införas kommer att skärpa straffskalan betydligt varefter en sådan sak kan ge så mycket som två år i fängelse. 

---

Som jag skrev i en kommentar igår tror jag att det på allvar är tid för USA:s politiker att överväga att för första gången i landets historia börja fundera på allvar på att ta i bruk konstitutionens 25. tillägg. Alltså det som på laglig/konstitutionell väg ger politikerna rätten att göra en "laglig statskupp" och avsätta en president som inte förmår sköta sitt uppdrag. Åtminstone hoppas jag att det finns någon som på allvar räknar röster. (Det krävs tvåtredjedels majoritet i både senaten och kongressen samt vicepresidenten för att åstadkomma en sådan sak.) Trump är ännu inte oförmögen att sköta sitt ämbete, men han är för gammal för att göra det och hans mentala hälsa kommer inte att förbättras. Så det kan vara bra att vara beredd på allt.  

Om du visste vad Gud har att ge ...

Idag är det i kyrkoåret en intressant "dubbeldag". Det är både andra söndagen efter trettondagen och den första böndagen. Evangelietexten om kvinnan vid Sykars brunn inbjuder till ett resonemang kring evangelisation, mission och väckelse, och temat "bön" stöder detta på detta på ett, tycker jag intressant sätt. 

Vi får idag klockan 17 vara med och fira GloriaDei-mässa på Efo i Vasa, och jag kommer att predika över temat i rubriken för detta inlägg. Välkommen med!  

Tankeväckande

Det är inte bara i Finland diskussionens vågor går höga gällande kristendom och nationalism. Även i Sverige har ärkebiskopen sett sig tvungen att gå ut och varna för det som i debatten går under benämningen "kristen nationalism" och som kanske tydligast kommer fram i Donald Trumps USA. 

Låt mig först säga att jag kraftigt ogillar alla former av generaliseringar och "guilt by association" på detta område - och sådant förekommer. Både till höger och till vänster. Tapio Luoma gjorde sig skyldig till generaliseringar, liksom nu även hans svenska kollega Martin Modéus. Detta då i avsikt att stämpla konservativ kristendom som "kristen nationalism" och därmed farlig och något man behöver ta avstånd ifrån. Men även på högerkanten sker generaliseringar och feltänk på detta område. En kristen är en kristen först och finländare, svensk eller amerikan i andra hand, och den kristna tron tjänar inte - och ska inte tjäna - nationalismen. Om någon ska tjäna någon i detta är det tvärtom det ska ske. Eller uttryckt på ett annat sätt: Det världsliga kommer alltid att svika oss, liksom människan om vi sätter vårt hopp och vår tillit till någon politiker. Men Kristus sviker oss aldrig. 

Hur som helst skriver Modéus en mycket viktig sak i sin text i Dagens Nyheter: "Varje kristen behöver ställa sig inför Jesus och be om hjälp att se sina mänskliga och ideologiska val i ljuset av vem han är. Och då ser vi att vissa tankefigurer möter tydligt motstånd. Alla behöver vi brottas med detta. Jag själv gör det dagligen."

Låt mig säga att jag inte alls håller med om allt Modéus skriver, men just detta är mycket visa ord. Tyvärr verkar det som om Modéus - som här tydligt syftar på just kristen nationalism (och där absolut träffar rätt, ska sägas) - är drabbad av en stor blind fläck. De vackra orden till trots. Den värdeliberalism (som inte sällan går på tvären med Guds bud och hans goda ordningar så som de uttrycks i Guds ord, Bibeln) som Modéus, Luoma och våra andra kyrkoledare står för och sprider i vår kyrka är verkligen inte ideologiskt neutral. Hårdför kristen nationalism, som missar det faktum att vårt rätta hem inte är här utan i Guds himmel, må vara en "tankefigur" som möter motstånd när det ställs i Kristi ljus. Men det samma gäller i, vågar jag påstå, ännu högre grad när ljuset får falla på de av världen påbjudna åsikter som t.ex. Svenska kyrkan (och långt också vår kyrka) har anammat. 

I klartext: Modéus, och även Luoma, vill se en kristendom som omfamnar sådant som Guds ord förbjuder. Att Modéus inte förmår se att denna kristendomstyp - i minst lika stor utsträckning som den kristna nationalismen - är farlig och inte håller för Ljuset är ytterst problematiskt. Men det hindrar inte att det han säger, och som jag citerar ovan, är oerhört viktiga ord som vi alla borde ta till oss och pröva oss mot.  

 

Tecken på väckelse!

Brittiska The Guardian publicerade i veckan en mycket intressant artikel. I den berättar man att bibelförsäljningen i Storbritannien har ökat till nya rekordnivåer. År 2025 ökade försäljningen av Biblar med 134% jämfört med siffrorna 2019. Här igen ser vi samma trend som överallt i västerlandet idag: Det är främst unga män som har ett nyvaknat intresse för kristendomen och för Guds ord. Denna ökning går dessutom hand i hand med ökade kyrkobesök, speciellt bland unga. År 2018 deltog 4% av 18-24-åringarna månatligen i någon gudstjänst, år 2024 var motsvarande siffra 16%. Trenden är starkast i just denna åldersgrupp, men överlag har deltagandet i gudstjänster i England och Wales ökat med hela 50% sedan 2018. 

Många av dessa unga har ingen kristen bakgrund överhuvudtaget utan deras intresse för den kristna tron och för Bibeln är något helt nytt ("from scratch"). Allt tyder på att kristendom idag bland unga ses som motkultur - och därmed något trendigt och tilltalande - medan dagens ungas föräldrageneration sökte sig till ateismen och t.ex. Richard Dawkins när de ville vara del av någon form av motkultur.

--- 

I artikeln sägs också något mycket intressant om det som har varit på tapeten också här i Finland, nämligen det att det nyvaknade intresset för den kristna tron förknippas med nationalism och ses som en farlig form av "kristen nationalism". Sam Richardson, vd för SPCK-Group, påpekar att denna ökning i bibelförsäljning och i intresset för den kristna tron kan ses redan från 2019, medan den ökade förekomsten av "kristen nationalism" är ett mycket nyare fenomen. Slutsatsen blir då helt naturligt att politiska ledare inom de nationalistiska rörelserna har sett det ökade intresset för den kristna tron och försöker använda detta för att förbättra sin egen och den egna rörelsens position. Exemplet som ges i artikeln är Tommy Robinson, en prominent extremhögerpersonlighet som i en julkonsert 2025 sågs stå under en skylt som förkunnade att "Jesus saves". 

Detta är en bra iakttagelse. Det är allmänt känt att just extremhögern (och även extremvänstern) har ett bra väderkorn för vad som trendar och på olika sätt gärna försöker använda sig av detta.   

Mindre tolerans

Sverige har en minister för civilt försvar, Carlo-Oscar Bohlin (M), och han har igen en gång rutit till under den årliga säkerhetskonferensen "Folk och försvar". Hans uttalande är så kontroversiellt att det inte är konstigt att Aftonbladet slår upp det t.o.m. ganska stort. Under rubriken "Vi behöver mindre tolerans mot vissa grupper" (pluralis) lägger Bohlin ut texten. Han lyfter fram att det han säger (i första hand) handlar om sådana som "tar till våld, besinningslöst våld mot oskyldiga människor". Dessa "bör inte inte vara en del av vårt vi”, säger han. Så långt är allt relativt tydligt - Bohlin talar om terrorister. 

Men sedan vidgar han begreppen när han fortsätter. "Vi behöver mindre tolerans mot dem som inte kan tolerera fundamenten på vilka det svenska samhället vilar". 

Vad betyder detta? Jag har inte så alldeles svårt att tolka hans ord om "fundamentet som det svenska samhället vilar på" som de så kallade "västerländska värderingarna", och då blir det mycket lättare att förstå varför han använde pluralis i det första citatet ovan.