Palmsöndag

Vi går nu in i årets stilla vecka, och vi får igen följa med Jesus på hans väg mot korset och döden och sedan fira hans härliga seger över döden i och med hans uppståndelse på den tredje dagen. 

Det som skiljer denna stilla vecka från andra stilla veckor är den i och för sig lilla men ytterst intressanta detaljen att det, när händelserna utspelade sig för (med största sannolikhet) 1993 år sedan, datumen var identiska. Långfredagen inföll också då 3/4 och påskdagen 5/4. 

Detta är som sagt en liten detalj som inte har någons större betydelse, men det är som sagt ändå intressant. Framför allt gör detta att vi ser och förstår att de stora händelserna verkligen skedde i samma historia där du och jag också befinner oss.  

Den lilla frågan i den större frågan

När jag surfade runt på nätet och läste reaktioner på domen mot Päivi Räsänen hittade jag något alldeles oerhört på Kyrkpressens webbplats. Det handlar om en lång artikel/intervju med en Ani Iivanainen som skriver en bok om hur församlingsanställda ska behandla regnbågspersoner. Hela artikeln är en lång litania om hur bedrövligt det är när det (fortfarande) finns församlingsanställda och församlingsaktiva som inte helt omfattar det nya paradigmet gällande regnbågspersoner. Artikeln mynnar ut i en lista på nio punkter/exempel på "mikroaggressioner, diskriminering och andligt våld" som församlingsanställda gör sig skyldiga till. Speciellt den andra punkten visar på att vi här har två världar som aldrig kommer att kunna förenas. Punkten lyder: "Att en präst lyfter upp sexuella minoriteter på ett negativt sätt i en predikan."

Detta är givetvis en svävande formulering, men ponera att en präst läser Guds ord rakt av och konstaterar att utlevd homosexualitet är synd och något en människa måste omvända sig från för att kunna ingå i Guds rike och i församlingens gemenskap. Detta uppfattas garanterat som negativt. 

Min fråga, efter att ha läst denna artikel, blir kort och gott: Hur menar någon att detta nya paradigm kan förenas med Guds ord som vår kyrka är bunden till?  

---

Det är kyrkans uppgift att förkunna lag och evangelium och kalla alla som drabbas av lagens dom till omvändelse och tro. Detta ÄR kristendom. Det som framkommer i denna artikel är något helt och totalt annat - det är en religion som har avskaffat Guds lag och hans heliga ord och därmed också avskaffat synden - och dessa två helt olika religioner kan aldrig förenas.  

Givetvis är det så att en kyrka som väljer att stå fast på Guds ords grund och förkunna lagen i sin fullhet och evangeliet i all sin härlighet kommer att komma på kant med det samhälle vi lever i och som har korrumperats av synden. Detta särskilt efter gårdagens obegripliga dom mot Päivi Räsänen och Juhana Pohjola. Men likväl har kyrkan inget annat alternativ. Den enda möjligheten är att stå fast på Guds ords grund och bära den smälek detta leder till. Eller så att överge den kristna tron och stå för något annat. 

Denna fråga är så mycket större än frågan om synen på regnbågsfrågorna, men det är i kyrkans hållningssätt i regnbågsfrågor som denna större fråga manifesteras och avgörs. Och så är det ju så gott som alltid. Det är en liten fråga som driver allt till sin spets. Nu råkade det bli frågan om kyrkans syn på regnbågsfrågor. 

Så hur ska vår kyrka ha det? Ska den fortsätta vara en kristen kyrka som förkunnar lag och evangelium enligt det Guds ord som den i sina egna grunddokument är bunden till eller ska den vara något annat? Det går inte längre att halta på båda sidor.  

Domen

Så hände det som inte borde ha kunnat hända i Finland. Päivi Räsänen dömdes i högsta domstolen för hets mot folkgrupp. Domen föll med rösterna 3-2. Noteras bör mycket noggrant att Räsänen friades för sina tweets och sina bibelcitat och domen endast handlar om det hon skrivit i sin lilla bok Mieheksi ja naiseksi hän heidät loi – homosuhteet haastavat kristillisen ihmiskäsityksen från 2003 i vilken hon kallade homosexualiteten för en "psykosocial utvecklingsstörning" och en sexuell abnormitet. Till motiveringarna hör dessutom det att hon skrev det hon skrev i egenskap av läkare. 

Denna dom, hur bedrövlig den än är, innebär alltså inte att det efter detta på något sätt skulle vara olagligt för präster, predikanter och bibelläsare överlag att kalla utlevd homosexualitet för synd och att citera det Guds ord säger om sexuella avvikelser. Så några bibelbål kommer inte denna dom att leda till. Så långt allt väl. Religionsfriheten är räddad. Än så länge, åtminstone.Men mer om detta nedan. 

Dock tvingas både Räsänen och Lutherstiftelsen avlägsna den ovan nämnda boken från allmän spridning. Det blir alltså ändå ett (litet) bokbål av detta. (Det är alltså bråttom att ladda ner boken innan den försvinner från nätet!) Domen signalerar tydligt att det finns saker som inte får sägas i den offentliga diskussionen, och därmed innebär denna dom ett stort bakslag för yttrande- och åsiktsfriheten i Finland.  

Motiveringen till domen var att det Räsänen skrivit i sin lilla bok om homosexualiteten som en psykosocial utvecklingsstörning är att nedvärdera de homosexuella och dessutom anses utsagan representera en föråldrad medicinsk uppfattning som stämplar homosexualiteten som en sexuell abnormitet. 

Som jag tidigare har skrivit här på bloggen, och även visat, är detta ytterst tveksamt. Förändringen i synen på homosexualiteten bygger inte på nya vetenskapliga rön utan på att hbtq-lobbyn (med media i spetsen) varit så oerhört framgångsrik i sitt spridande av sin propaganda. Det vetenskapliga samfundet har helt enkelt böjt sig för den allmänna opinionen. Så mycket alltså för detta som en "föråldrad medicinsk uppfattning". 

Jag hade förväntat mig och hoppats att högsta domstolen skulle ha klarat av att skilja mellan riktig vetenskap och propaganda utklädd till vetenskap. Men icke. Det denna dom nu innebär är att den samhälleliga diskussionen stryps och bara den av propaganda framtvingade synen på homosexualitet får rum i samhällsdebatten. Detta är ytterst allvarligt och ett kraftigt slag mot yttrandefriheten. För att inte tala om vilken förödande effekt det att lögnen på detta sätt ges ensamrätt i det allmänna samtalet kommer att få för kommande generationer. Det denna dom innebär är att möjligheten till en sund syn på homosexualitet låses in göms bort och nyckeln kastas bort. 

---

Frågan om homosexualiteten och religionsfriheten är ändå inte avgjord med detta, vågar jag påstå. I en kommentar till dagens dom säger juridikprofessorn vid Helsingfors universitet, Kimmo Nuotio, att även om Räsänens påståenden skedde inom en kyrklig ram såg HD den som en del av samhällsdebatten. "HD betonade hur skadliga dylika smädande uttalanden är. De kyrkliga sammanhangen är stora och där rör sig många ungdomar. Således är frågan huruvida en homosexuell [ungdom] kan vara sig själv [i de kyrkliga sammanhangen] synnerligen kritisk. I de olika utlåtandena fördes fram att diskriminering och mobbning av unga homosexuella kan leda till depression, ångest och t.o.m. självdestruktivitet. På denna grund ansåg HD att det fanns tunga samhälleliga skäl att ingripa i dylika påståenden." Så långt Kimmo Nuotio. (Vågar jag gissa att detta utlåtande kom från Seta?)

Som jag skrev ovan begränsar inte denna dom rätten att kalla utlevd homosexualitet för synd eller att läsa och utlägga vad Guds ord säger om sexuella avvikelser. Men om vi får ta Kimmo Nuotio på orden kommer denna fråga ännu att komma upp på rättsväsendets agenda. Kyrkans lära är nämligen sådan att den begränsar homosexuellas möjligheter att "vara sig själv" i kyrkliga sammanhang - om man med detta uttryck alltså avser rätten att inte drabbas av Guds lag om och när de praktiserar sin homosexualitet. Den stora fråga som ännu inte har fått någon (ur hbtq-lobbyns synvinkel) tillfredsställande lösning är frågan om det är diskriminerande att framföra vad Guds ord säger om utlevd homosexualitet. Och på basen av de synnerligen hårda omdömen som Nuotio hävdar finns i de olika utlåtanden som domen bygger på kommer hbtq-lobbyn inte att låta denna sak samla mossa någon längre tid innan det är dags för nästa rond. Det behövs bara lite mer smörjande propaganda innan rättsväsendet är moget att ta nästa steg i denna process där målet helt tydligt är att på alla plan tysta ner alla som vågar säga något om och framför allt mot de olika sexuella avvikelserna. 

---

Så vad blir slutsatsen? Kort och gott denna: Denna dom förändrar egentligen ingenting i sak. Guds ord står fast och vi får stå fast på Guds ord. Fortsättningsvis. Dagens dom visar ändå på nödvändigheten för alla präster och predikanter att frimodigt hålla fram vad Guds ord säger om homosexualiteten och på detta sätt bygga ett kraftigt och tillräckligt omfångsrikt bålverk till skydd för rätten att citera och läsa Bibeln mot kommande attacker. För de kommer, var så säker! Så denna dom bör ses som en kraftig uppmaning till kyrkans tjänare att ta sitt ansvar.

För att skapa framtidshopp?

Svenska Yle publicerade igår en sammanställning av de förslag på åtgärder som Undervisnings- och kulturministeriet har tagit fram för att återställa framtidshoppet hos de unga. Bakgrunden är den senaste ungdomsbarometern och den rekorddystra synen på framtiden den visade på bland de unga.

Som man kunde anta lyckas inte (åtminstone Yles sammanfattning) komma med något som mer än sätter lite puts över de värsta hålen. Sänkt rösträttsålder och hårdare reglering av sociala medier är inga åtgärder som kan skapa framtidshopp. Liksom inte heller ökad terapigaranti, återinförandet av det skyddade beloppet i arbetslöshetsunderstödet eller möjligheten att välja huvudämne något år senare. När jag läser dessa förslag ser jag för mitt inre öga hur Don Quijote tappert rider fram mot väderkvarnen på sin betrodda Rosinante.  

Förutom att dessa förslag inte kommer att annat än agera ett dåligt plåster på det stora sår som brist på framtidshopp är finns det stora risker med flera av förslagen. Regleringen av sociala medier, till exempel, går ut på att ungdomarna inte ska utsättas för "hatpropaganda, desinformation och skadligt material" på sociala medier. Dessutom ska, enligt ett annat förslag, ungdomarna mötas av "tillförlitligt material" och "trovärdiga källor" på de plattformar de rör sig på nätet. 

Det är sant att sociala medier är ett träsk idag, men vem ska bestämma vad som är "hatpropaganda" och "skadligt material"? Och vem avgör vad som är "tillförlitligt material"? För att åstadkomma detta behöver vi någon som har makt att avgöra vad som är sant och vad som inte är det. Kanske någon form av "Sanningsministerium" eller ett ministerium som har ansvar för att sådant som hålls för skadligt censureras bort? Ett namnförslag här kunde vara "Sannings- och censurministeriet". 

Låt mig ta ett par exempel som visar hur problematiskt detta kan vara. Guds ord säger klart ut att utlevd homosexualitet är synd. Detta uppfattar många som hatprat. Ska ett sådant påstående förbjudas? Eller att lyfta fram fakta kring vaccinskadorna som uppkom vid Coronavaccinationerna. Är dessa fakta "skadligt material"?

Nåja. Det stora problemet med dessa förslag är ändå det att de inte alls tar tag i de verkliga problemen. Det går inte att skapa framtidshopp om det inte finns någon orsak att vara hoppfull. I flera av kommentarerna under texten lyfts viktiga saker fram. En kommentator nämner den ökande ensamheten som ett stort problem, och här är det svårt att inte hålla med. Sociala medier kan verkligen inte ersätta vänskap och gemenskap. 

En annan kommentator skriver att förslagen går ut på att behandla de ungas oro men inte världen som de oroar sig för. Här finns en viktig poäng. Problemet är bara det att vi idag har kastat bort våra redskap för att korrigera världen. De åtgärder som har gjorts de senaste åren har skapat den otrygga och oroliga värld vi lever i idag, och om något kommer det bara att bli värre om och när vi försöker förbättra världen. Detta helt enkelt för att vi har tappat bort både kartan och kompassen. 

Ett par kommentatorer ondgör sig också över att inget nämns om klimatförändringen och att det inte spelar någon roll hur mycket man än satsar på terapi om planeten inte går att bo på.

Det är sant att en av de stora orsakerna till brist på framtidstro är just klimatalarmismen. Märk väl: Alarmismen. Klimatförändringarna i sig är knappast något att oroa sig för (åtminstone inte på kort sikt), men det sätt som framför allt media frossar i dystra klimatförutsägelser kan ta framtidstron av även den mest positivt inriktade människa. Se där ett område där det verkligen skulle finnas mycket att göra. Men sådant får man förstås inte säga. Det är, får jag gissa, att ge utrymme för "skadligt material".

---

Jag har många gånger lyft fram att den stora orsaken till att framtidshoppet har försvunnit är att den kristna tron har hamnat ut i marginalen i vårt samhälle och i människornas liv. Det att vi öppet och i stort trots går emot Guds bud och goda vilja skapar allt möjligt elände, och när jag ovan nämnde att vi har kastat bort redskapen för att kunna korrigera världen vi lever i är det just detta jag syftade på. Det finns t.ex. inget värre vi kan göra för att skapa rotlöshet och därmed förstöra framtiden och framtidshoppet för människor än att kasta ut fungerande normer och konventioner. Ändå är det exakt det vi har gjort och fortfarande håller på med. 

När den kristna tron marginaliseras och försvinner ur människornas liv kapas också evighetshoppet bort ur människornas liv. Detta är det absolut värsta som kan ske och något som absolut återspeglar sig i hur människor uppfattar sig själva, sitt liv och sin framtid. Men givetvis får något sådant inte heller sägas. Allra minst i en rapport som går ut på att återställa framtidshoppet hos de unga.        

Moloks återkomst?

 Finlands näringsliv, EK, gick igår ut med kravet att det bör tas till kraftiga åtgärder för att öka arbetskraftsinvandringen till Finland. EK kräver att 45 000 invandrare bör fås till Finland varje år för att det inte ska bli arbetskraftsbrist när nästa högkonjunktur kommer. 

Just nu lever vi i en långvarig lågkonjunktur, och tyvärr syns det inga tecken på någon annalkande högkonjunktur. I själva verket har många av de åtgärder denna och de tidigare regeringarna vidtagit gjort allt för att se till att ingen ny högkonjunktur ska "drabba" landet. Det är svårt att göra gissningar om framtiden, men så som Finland, och Europa, just nu styrs ser jag inte att det kommer att komma någon sådan högkonjunktur åtminstone inom en överskådlig framtid. Så varför tala för arbetskraftsinvandring när det inte finns arbetsplatser ens för det egna folket?

Givetvis finns det alltid orsak att se över regelverket kring invandring och uppehållstillstånd. Det finns i detta nu allt för många exempel på hur människor som kommit hit till Finland av en eller annan orsak, som har blivit integrerade i vårt samhälle och som har jobb och som försörjer sin familj men ändå har tvingats lämna landet. Så ja, se gärna över regelverket, men gör det inte för att vi i framtiden (kanske) kommer att behöva arbetskraftsinvandring utan gör det för att se till att inga människor som slagit ner sina rötter här och som bidrar till samhället tvingas bort. 

---

Huvudpoängen i EK:s resonemang är dock riktigt. Vårt problem är att befolkningen åldras och det föds för få barn. Och, kan tilläggas, det redan en längre tid har fötts för få barn. Jag såg en uppskattning att vi idag saknar ca 500 000 människor i arbetsför ålder. Intressant nog är det ganska precis antal människor som har mördats i sin mors livmoder i Finland sedan den fria aborträtten infördes 1973. Är det ett sammanträffande? Nej, absolut inte.

För några dagar sedan tände föreningen Oikeus elämään (som kämpar för de oföddas rätt till liv) 8654 gravljus på riksdagshusets trappa - alltså lika många ljus som det utfördes aborter i Finland 2024. 

Det är aningen konstigt att ingen som bär ansvar i vårt land tycks se detta samband. 

--- 

I morse läste jag ur femte Moseboken 12 om hur Israel, sedan de kommit in i det förlovade landet, skulle ta sig tillvara för sådan gudsdyrkan och sådana seder som landets innevånare höll på med. Sådant som var avskyvärt i Guds ögon och som han hatade. Det värsta var att "Ja, till och med sina söner och döttrar bränner de upp i eld åt sina gudar."

Det är svårt att argumentera mot att självförverkandet och själviskheten är en av vår tids största avgudar, ja kanske den allra största. Sett ur samhällets synvinkel är aborträtten och de många aborterna inget annat än ett offrande av "söner och döttrar" på denna avgudas altare. 

Orsaken till att Israel skulle ta sig tillvara för att dyrka dessa främmande gudar var för att undvika olycka och att det skulle gå dem väl. 

Vi lever nu i det nya förbundets tid, men vad är det som säger att inte det samma gäller också för oss? Vi som bär Guds namn och hans tecken i vår flagga? 

  

  

Bra fråga!

Jag hittade en insändare i svenska Kyrkans tidning i vilken en Mattias Bäckman ställer en rad bra frågor. Jag klipper ur hans text: 

"Nya testamentet beskriver att omvändelse och tro är grunderna för den kristna tron. När Jesus framträdde på Galiléens scen förkunnade han “omvänd er och tro evangeliet," detsamma gällde apostlarnas förkunnelse. Men varför hörs denna uppmaning så lite av idag bland våra herdar i tron, biskopar och kyrkoledare? 

Jag har varit förtroendevald och aktiv i Svenska kyrkan de senaste fem åren. Jag har ofta mött politiska budskap där vi uppmanas till engagemang för miljön, Palestina, samer, pride och nu senast för utvisningshotade människor. Men budskapet om omvändelse och tro hör jag sällan från Svenska kyrkans eller frikyrkans ledare. Omvärldsläget är allt annat än positivt och traditionellt har just sådana här tider inneburit att kyrkans företrädare uppmanade till bot, bättring och tro på Jesus."

---

Jag skulle kanske inte uttrycka mig riktigt så som denne Bäckman gjorde i inledningen av citatet. Det är förstås Jesu korsdöd och uppståndelse som är grunden för den kristna tron, men i sak har han helt rätt och hans frågor är synnerligen aktuella.

Det är allt mer sällan också i vår kyrka - särskilt när det handlar om biskopar och andra dignitärer - som det hörs någon omvändelseförkunnelse. Orsaken är uppenbar: Det kan stöta bort människor om och när man säger att synden bör överges och att den, som Guds ord säger, har döden som lön. Som jag också tidigare har skrivit har vi på många håll (speciellt bland biskoparna) i själva verket fått en ny religion i kristendomens ställe. En religion där synden helt enkelt har avskaffats. Och om det inte finns någon synd finns det givetvis inte heller något behov av någon omvändelse och inte heller av någon Frälsare.

---

Jag skrev för några dagar sedan om hur biskop Mari Parkkinen noterat att spänningarna mellan väckelserörelserna och kyrkan blir allt kraftigare. Steg har tagits från väckelserörelsernas sida för att säkerställa den kristna trons fortlevnad i Finland, och frågan är hur länge det går att fortsätta som nu, alltså så att väckelserörelserna verkar inom kyrkan. För att det ska vara möjligt behöver flera svåra frågor lösas, inte minst frågan om vigning av gammaltroende prästkandidater. Med det sagt tror jag inte att vi aktivt ska söka att gå skilda vägar. Idealet skulle trots allt vara att det skulle gå att hitta fungerande lösningar, men tyvärr ser det ut som att det inte finns någon som helst vilja från biskoparnas sida att göra detta. 

Väckelserörelsernas linje att försöka hitta lösningar men att samtidigt inte ge efter utan aktivt arbeta på att se till att det troende kyrkfolket på så många orter som möjligt kan få fira gudstjänst på ett sätt som är förenligt med Guds ord och vår kyrkas bekännelseskrifter.är en bra linje - som jag ser det. Dessutom är detta helt i linje med det profetiska ordet som sade att vi inte aktivt ska söka splittring men stå fasta på Guds ords grund. Om och när vi gör detta kommer besluten huruvida vi ska vara kvar i kyrkan eller gå ut att komma av sig själva. Eller i klartext: Då kommer biskoparna och kyrkans ledning att fatta dessa beslut åt oss.  

Till dess får vi fortsätta att be att biskoparna skulle få nåd till att vända om på den väg de nu befinner sig. Det är nämligen en fördärvets väg. Och här gäller sedan ordet i Luk 22:32. Och med det är jag tillbaka där jag började denna text. 

Chuck Norris 1940 - 2026

Jag kan inte direkt säga att jag skulle ha sett många av Chuck Norris filmer. Jag såg under en tid lite Walker, Texas Ranger, och det var en helt bra serie. Men jag gillar inte kampsport och inte heller filmer där två män står och pucklar på varandra. Så nej, jag kan inte säga att jag var någon stor Chuck Norris-beundrare. 

Men det finns andra saker som är intressant med Norris. Inte minst de otaliga Chuck Norris-memes som har spridit sig på nätet och som utmålar honom som värsta stålmannen. "Chuck Norris vann en gång Tour de France. På en motionscykel." "Chuck Norris sover alltid med nattlampan på. Mörkret är rädd för honom." "Chuck Norris sprang en gång ett Cooper-test på 6 minuter." Och inte minst: "Chuck Norris får löken att gråta." 

Det här är förstås dumheter. Förutom det där med Cooper-testet då, jag har också gjort samma sak. Men låt mig bjuda på ett som stämmer: Döden kommer inte att kunna behålla Chuck Norris. Detta för att han levde i trons gemenskap med Herren Jesus Kristus.

Det här gäller för oss alla. Jesus besegrade döden i sin död och när han uppstod förlorade döden sin absoluta makt över oss människor. Därför kommer vi alla som lever våra liv förenade med honom också en dag att uppstå från våra gravar. Det samma gäller också för Chuck Norris. Inte för att han var någon superman men för att Jesus en gång för alla har besegrat döden.