Paniken sprider sig

Som vi alla visste skulle ske håller nu Kamala Harris medvind som hon fick genom sin sena kampanjstart på att avta betydligt. Detta gör att paniken sprider sig bland demokraterna i USA - och bland vänsterliberalerna i resten av västvärlden. Såväl Aftonbladet som Iltalehti (av de medier jag regelbundet följer) har de senaste dagarna publicerat artiklar i vilka de konstaterat faktum. Alltså att Trump kommer att vinna valet med ganska klar marginal. Iltalehtis uppgifter talar för en seger för Trump med elektorsrösterna 296 - 242. 

Det att Harris kandidatur nu seglar i kraftig motvind gör att paniken, för att inte tala om desperationen, håller på att sprida sig bland de som har skrämt upp sig själv och andra genom att fantisera om hur hemsk en andra Trump-period som president kommer att bli. Detta trots att den första var bra både för USA och för världen i stort. När desperationen ökar kommer också de desperata åtgärderna att försöka stoppa Trump givetvis att öka i intensitet. Den stora risken är förstås att de våldsbenägna vänsterextremisterna (som helt tydligt är mycket farligare än höger-dito) kommer att försöka med ytterligare mordförsök på Trump. Ett tredje mordförsök stoppades som bekant häromdagen i sista stund.  

Smutskastningskampanjerna kommer också att tillta i kraft. Det är förstås ingen som helst slump att filmen "The Apprentice" har premiär nu i oktober, liksom Bob Woodwards bok "War". Det handlar förstås om att maximera intäkterna medan intresset för politik är som störst, men även om att få in så många smockor som möjligt mot Trump. Attackerna mot vicepresidentkandidaten J.D.Vance kommer troligtvis också att intensifieras. Även där kommer knappast några medel att skys och inga lögner att sparas. Vi kommer förstås ihåg den fruktansvärda lögnkampanjen demokraterna orkestrerade mot Brett Kavanaugh inför konfirmeringen av hans plats i USA:s högsta domstol. 

Det senaste på denna linje är en brett uppslagen artikel i NYT där Trump beskylls för planer att idka politisk förföljelse genom att åtala sina politiska motståndare om och när han blir president. Detta baserat (endast) på ett uttalande om att han kommer att se till att de som bryter mot federala vallagar kommer att åtalas. 

Det som gör detta närmast komiskt är dels det faktum att inga (politiskt motiverade) åtal mot politiska motståndare väcktes under Trumps första fyra år på presidentposten och dels, och framför allt, för att just detta är vad demokraterna har hållit på med de senaste fyra åren. Antalet politiskt motiverade åtal mot Trump är nu så många att ingen längre klarar av att hålla räkningen. 

Som sagt, desperationen når ständigt nya nivåer. Frågan är hur länge demokraterna kan vänta med att genomföra sin (första) statskupp och sparka ut Biden ur Vita huset för att försöka ge Harris kampanj ett sista lyft?     

Välkommen med!

 

Bibeldagar Vid Mästarens Fötter

12.10.2024 19:00 – 13.10.2024 14:00

Ytteresse bönehus, Esse

Vi samlas till Bibeldagar Vid Mästarens Fötter i Ytteresse bönehus.

Lördagen den 12.10 kl 19. Kristian Nyman predikar. Bengt Forsblom kantor. Duo Maria & Benjamin Dahlskog sjunger country och lovsång, komp Jonas och Malin Forsblom. Servering, lotteri.

Söndagen den 13.10 kl 14. Missionär Evans Orori predikar. Henrik Östman kantor. Gitarrgruppen SALEM medverkar med sång och musik. Missionsinfo av Evans. Servering, lotteri.

Varmt välkommen. Sätt dig en stund vid Mästarens Fötter!

 

Arr: SLEF Esse-Kållby

Nådatid!

Det är knappast någon större hemlighet att vår kyrka och dess ledning med biskoparna i spetsen har avfallit från en biblisk kristen tro. Detta så till den grad att man kan tala om att åtminstone en del av dem idag står för en helt annan religion än kristendom. 

Detta är givetvis inget som kan fortgå i längden. Antingen kommer biskoparna och kyrkans ledning att tvingas ner på knä inför Herren och få nåd till omvändelse, eller så kommer vår kyrka att drabbas av domen. Hur denna dom kommer att te sig kan man förstås bara spekulera i, men man behöver inte ha särskilt god fantasi för att kunna tänka sig ett eller ett par scenarier. 

Än så länge lever vi och vår kyrka ändå i en nådatid. Domen har ännu inte kommit, och så länge detta gäller finns det tid att omvända sig och rädda vår kyrka från fördärvet. Vi vet inte hur länge nådatiden varar, men tecken finns som kan förstås så att den eventuellt håller på att ta slut så småningom. 

Du som läser detta får gärna förena dig med oss som var samlade till samtal och bön i Ytteresse ikväll i vår bön om att biskoparna och kyrkans ledning, präster och vi vanliga kyrkomedlemmar skulle ta vara på den nådatid som ännu ges och omvända oss innan det är för sent och domen faller. 

För, som sagt, ännu lever vi i vår kyrkas nådatid.

Samtal och bön

Vi samlas igen ikväll kl 19 till samtal och bön i Ytteresse bönehus. Världen brinner (åtminstone enligt Aftonbladet) och vi är alla på väg mot evigheten med en fart av 24 timmar i dygnet, så det finns mycket att ropa till Herren om! 

Välkommen med i gemenskapen!

Om att trampa martyernas blod under sina fötter

Jag läser som sagt just nu Eusebios Kyrkohistoria, något som borde vara obligatorisk läsning särskilt för alla kristna i någon form av ledarposition. Vi har nämligen länge, åtminstone i vår del av världen, fått leva i fred och ro utan risk att bli förföljda för vår tro. Det samma gäller inte för en stor del av kristenheten, och vi har heller inga garantier att vi kommer att undgå förföljelse i framtiden. Eusebios skriver också om, och varnar för, avfall och villolära, något som särskilt kristna ledare i vår tid borde läsa om och ta till sig.

En av de mest hjärtslitande martyrberättelserna Eusebios skriver om handlar om den unga och späda Blandina (162-177) som torterades och avrättades i dagens Lyon i Frankrike under kejsaren Marcus Aurelius regim. (Ja, det är samme man som porträtteras i storfilmen "Gladiator".) 

Jag ids inte beskriva hennes lidanden, annat än att jag konstaterar att hon utsattes för allt hennes bödlar kunde tänka ut, detta till den grad att det sägs att de till sist inte kom på några ytterligare hemskheter att utsätta henne för. I alla förhör vidhöll hon sin bekännelse: "Jag är en kristen, och det sker ingenting ont hos oss." 

Saken var nämligen den att de kristna beskylldes för en lång rad hemskheter, allt från ateism och att vara dåliga för affärerna till kannibalism och alla former av sexuella perversiteter. Bakgrunden till detta var givetvis att de kristna samlades i hemlighet till sina kärleksmåltider där de firade nattvard. Mer än så behövdes förstås inte för ondsinta tungor att börja sprida de mest hemska rykten. 

Givetvis klingade Blandinas och de andra kristnas försäkran för döva öron. Den blinda allmänna opinionen som inte vill tro på annat än den vill tro på är, som vi ser, verkligen ingen ny uppfinning! 

---

När vi ser idag hur t.ex. våra biskopar ursäktar, ja inte bara det utan t.o.m. försvarar och glorifierar sådant som de första århundradenas kristna lögnaktigt beskylldes och avrättades för kan man inte annat än bli förfärad. Det enorma avfall vi upplever idag och den ringaktning (vilket är ett alldeles för milt ord i sammanhanget) av dessa martyrers bekännelse och offer är något alldeles oerhört. 

"Jag är en kristen, och det sker ingenting ont hos oss." Nej. Idag välsignar vi i stället synden. Kyrie eleison! 

 

"Värdebaserad realism"?!?

President Stubb näpste regeringen i helgen. Svenska Yle prisar honom för detta och kallar det han står för "värdebaserad realism". Bakgrunden är att regeringens led har vacklat lite i två frågor. Dels handlar det om att Utrikeshandels- och utvecklingsminister Ville Tavio beslöt (helt i enlighet med hans befogenheter) att Finland inte går med i ett utvecklingsprojekt i Ukraina som innehåller diverse hbtq-element. Dels handlar det om att KD:s ordförande (och tillika minister) Sari Essayah gick ut med att KD inte stöder Finlands beslut att stöda Hamas och Hizbollah (och fördöma Israels agerande) i en omröstning i FN:s generalförsamling. 

Det är sant att presidenten ska leda Finlands utrikespolitik. Men i frågor där regeringen inte har en på förhand sett klar linje (inskriven i regeringsprogrammet) finns det absolut inget krav på att alla ministrar ska agera utifrån den värdeliberala/vänsterliberala ståndpunkten i dessa frågor. Tavio agerade helt i linje med de befogenheter han har, och Essayah har all rätt att kritisera ett galet beslut.

Att sedan kalla det Stubb sade för "värdebaserad realism" säger mycket mera om Svenska Yle än om vad han de facto sade. I själva verket finns det givetvis ingen som helst realism i det normnedbrytande agerande hbtq-lobbyn håller på med utan här handlar det om att man bygger människofientliga luftslott. Att stöda terroristorganisationer (för det är de facto vad beslutet i FN:s generalförsamling går ut på) är också så långt från någon realism man kan komma. 

Alexander Stubb visade senast nu vad han går för.

Inget nytt under solen!

 Jag läser som bäst Eusebios av Caesareas Kyrkohistoria, skriven för drygt 1700 år sedan. Detta verk är den första (bevarade) kyrkohistoriken, och i sin bok (egentligen tio böcker) citerar Eusebios många äldre författare och det de har skrivit om den första kristna tiden. Bland annat får vi veta att Hegesippus åren 160-180 skrev ett verk i fem band, ett verk som numera är förlorat men som delvis finns bevarat genom att Eusebios flitigt har citerat det.  

Det första som slår mig när jag läser denna bok är det Eusebios skriver om de första martyrerna, alltså de som var vittnen till Jesu liv, död och uppståndelse och lärjungar till dessa. Många av dessa gick med glädje in i sitt martyrium eftersom de visste att detta livet bara var ett litet förspel till det riktiga livet och att de, efter döden, skulle få vara med sin Herre och Frälsare i härligheten. Dessa vittnesbörd nedtecknades av samtida till dessa martyrer - Eusebios själv levde också delvis under blodiga förföljelsetider.

Jag har svårt att tänka mig något starkare vittnesbörd om sanningshalten i det Bibeln säger om Jesu uppståndelse än dessa martyrers liv och död. En del av dem hade alltså själva sett den uppståndne Jesus och visste, notera ordet!, att deras tro inte byggde på några fromma förhoppningar eller gamla och osäkra historiska uppgifter. Nej, här handlar det om människor som själva hade varit med, sett och som, än en gång, visste att Jesus hade besegrat döden och att alla som tror på honom kommer att få del av hans seger över döden och därför kunde gå sjungande till sin egen avrättning. 

En av dessa martyrer var Justinus (Ca 100-165). Han var en flitig författare, men endast tre av hans verk har bevarats till nutiden; två apologier och en så kallad dialog. Eusebios skriver om Justinus tvist med en filosof vid namn Crescens, och i ett citat från Apologin hittar vi några ord som visar hur lite människan har förändrats på 1900 år. Justinus skriver om Crescens: "Om han utan att ha läst Kristi läror angriper oss är han en usling och mycket värre än de olärda som avhåller sig från att diskutera och fara med osanning om sådant de inte känner till. Om han läst dem men inte fattat det stora i dem, eller fattat det men handlar som han gör för att inte misstänkas vara en kristen, då är han ännu tarvligare när han böjer sig för en okunnig och enfaldig opinion." 

Således, inget nytt under solen! Redan på 100-talet fanns det ett tryck från den allmänna opinionen och människor som inte klarade av att stå upp för det rätta och sanna av rädsla för att hamna på kant med denna allmänna opinion. Det är nästan som om Justinus skulle skriva om våra biskopar idag.