Jordskredsseger

 Klockan 08:21, alltså för några sekunder sedan, förklarades Pennsylvania som en röd stat i presidentvalet. Det innebär i praktiken att presidentvalet i USA är avgjort och att Donald Trump har valts till president igen. Troligtvis kommer valresultatet att visa sig vara mycket klart och tydligt. Om Trump vinner alla de sju swingstaterna, vilket han ser ut att göra, är det i praktiken fråga om en jordskredsseger. I skrivande stund ser det också ut som om Trump kommer att få mest röster också nationellt, något som visar hur överlägsen hans seger är.

Som jag skrev i den senaste texten är orsaken till detta att Harris helt enkelt är en dålig kandidat. Dessutom kryssade hon i tre av "ingen chans"-rutorna. En färgad kvinna med extrema vänsteråsikter kan helt enkelt inte vinna ett presidentval i USA. Åtminstone inte ännu 2024.

Den stora frågan är nu vad som kommer att ske, något jag får återkomma till. Men som jag skrev i en tidigare text: Hur kan Harris och demokraterna retirera från de beskyllningar de har framfört? Det går ju helt enkelt bara inte. Och det är tyvärr recept på kaos. 

Tänk om?

I skrivande stund är vallokalerna öppna i USA, och i morgon bitti kommer vi (kanske) att veta vem som har blivit vald. Iltalehtis sista prognos inför valet landar på en klar Trump-seger (302 -236), men eftersom det ändå är ytterst jämt kastar de in en brasklapp och konstaterar att det räcker med att två av de största swingstaterna kantrar över till Harris för att hon ska vinna valet. Men, som sagt, om inte alltför många timmar vet vi mycket mera.

Jag har hela tiden hållit det för självklart att Trump kommer att vinna valet. Dels är Harris en rent ut sagt dålig kandidat, dels lyckas hon sätta kryss i tre "no chance"-rutor. Hon är kvinna, hon är mycket vänster och hon är färgad. Två av tre skulle kanske ha gått an, men tre ska göra att det är omöjligt. (Hillary förlorade med två rutor ikryssade 2016, men tiderna har förändrats.) Men sedan är det förstås Trump-effekten. Eller rättare sagt: Media-effekten.

Jag följde igår med Claus Stolpes frågor och svar på ÖT/Vbl och jag måste säga att jag blev oerhört förvånad. För att inte säga närmast chockad. Jag har uppfattat Stolpe som en bildad och smart karl, men flera gånger under kvällen kom han in på medias lögner om Trumps uttalande om Liz Cheney, och till min oerhörda förvåning hade han svalt dessa med krok, sänke och lina. Han t.o.m. hänvisade till kontexten, alltså den kontext som så tydligt det bara går visar att det INTE handlade om något dödshot mot Cheney utan om kritik mot hennes (och Harris) krigshets.

Om en sådan som Claus Stolpe går på medias lögner i ett så fullständigt tydligt fall, hur ska då "vanligt folk" klara av att genomskåda denna lögn, för att inte tala om de många ännu mer sluga lögnerna? Kan det faktiskt gå så att Harris, med stöd av media och medias falskspel, faktiskt klarar av att ljuga till sig segern i presidentvalet?

Och om så sker, vad säger det om världen idag? Demokratin och våra friheter kanske överlever fyra år med Harris som USA:s president (men säkert är det förstås inte när det finns så många kruttunnor ute i världen idag som bara väntar på att explodera), men om och när media på detta sätt klarar av att ljuga fram ett önskat resultat i ett val i världens största och viktigaste demokrati, ja, då är vi verkligen ute på sju famnars vatten.

Men där var det många om. Som sagt, i morgon vet vi mycket mera.

Om politik, historia och vad som väntar

Jag har i de senaste texterna skrivit om det kommande valet i USA och om den nya kristendomsfientliga värdeliberala världsordning som har drabbat speciellt västvärlden de senaste åren. Den största orsaken till att jag hoppas på en Trump-seger i USA-valet är att detta skulle vara ett stort bakslag för denna nya världsordning. En seger för Harris skulle i motsvarande grad innebära medvind för denna nya världsordning.

I detta sammanhang bör jag påminna om den korrekta synen på historien. Historien handlar inte ytterst om länder och folk, ledare och regeringar även om det ser ut så. Detta är bara yta, om vi säger så. Det som sker bakom det som synes ske är frälsningshistoria. Det är den verkliga historien och därför det vi behöver ha för ögonen alltid när vi närmar oss och betraktar historien. Här talar vi alltså om en linjär historiesyn som börjar med skapelsen, som går via syndafallet och återlösningen och som sedan övergår i kyrkans tid som till sist mynnar ut i återkomsten och tidens slut. All historiesyn som inte har detta som grund och tolkningsnyckel blir därför en falsk historiesyn.

Så varför är då det amerikanska presidentvalet så intressant och viktigt? Svaret är givetvis för att USA idag är världens lokomotiv. Det är USA som långt anger både riktning och takt för hur världen utvecklas. Rent mänskligt sett, alltså. Med bakgrund i det ovan sagda blir USA förstås inget annat än ett redskap i den stora dans som världens historia utgör. Dock det klart viktigaste redskapet just i vår tid. Lite på samma sätt som Romarriket var på sin tid. Eller Storbritannien var för ett sekel sedan.

---

Jag har den senaste tiden läst en del i Uppenbarelseboken, som ju på många sätt är en mycket fascinerande bok. När jag var yngre läste jag ofta Uppenbarelseboken som en uppslagsbok över tidens stora final och försökte hitta ledtrådar till var vi just då befann oss i den profetiska kalendern. Nu säger jag inte att det är fel att göra så, men om vi bara läser Uppenbarelseboken på detta sätt missar vi det absolut viktigaste budskapet som denna bok vill förmedla till oss. Speciellt under svåra tider har de kristna läst Uppenbarelseboken och där funnit stor tröst i budskapet att allt är i Guds hand. Dåtid, nutid och framtid. Därav har boken fått sitt smeknamn "Trösteboken".

När vi sätter detta i relation till det som sker i USA idag blir slutsatsen att oavsett vad som sker, vem som blir vald och vad detta sedan leder till är historien fortfarande i Guds hand. Han har full kontroll. Inget sker som inte han tillåter.

Så, varför då bry sig, kanske någon frågar. Om allt som sker ändå är en del av Guds plan, varför alls engagera sig? Orsaken är förstås klar: För att vi vill det bästa för alla människor. För att vi inte vill att slutet ska komma innan alla har fått ännu en chans att omvända sig och ingå i Guds segerrika rike. Därför hoppas vi att vi ska få ännu en tid med frihet och möjlighet att verka innan de svåra tider Bibeln säger ska komma över hela världen med förföljelser och lidanden är här. En Harris-seger skulle förstås inte direkt innebära sådana tider, men det skulle absolut vara ett steg i riktning mot dem.

Med det givetvis inte sagt att en ny fyraårsperiod med Donald Trump som ledare i "världens lokomotiv" innebär att allt kommer att vara frid och fröjd. Det kan bli ännu värre än om Harris skulle bli vald. Detta säger jag för att vi helt enkelt inte känner till alla detaljer om framtiden, och som kristna vet vi bättre än att sätta vårt hopp till någon människa. Människor kan svika. Men vi får lov att gå på vad vi tycker oss se och veta och försöka agera så vist som möjligt utifrån det.

Mera desperation 2

 Jag råkade se att Slaget efter tolv på Yle Vega hade diskuterat det amerikanska presidentvalet. Symptomatiskt nog hade man samlat ihop tre debattörer som alla var överens om att det är befogat att vara rädd för en andra Trump-period. Och omvänt: Ingen av de tre talade om de egentligen allt överskuggande riskerna att demokraterna inte kommer att acceptera en Trump-seger utan ta till alla möjliga medel för att "rädda demokratin". 

Henrik Meinander var, som den sansade historiker han är, mest balanserad av de tre. Tomas Ries, från svenska försvarshögskolan men ursprungligen från USA, däremot var den av "debattörerna" som mest var ute efter att skapa och sprida rädsla bland de som lyssnade. Bl.a. påstod han att "Trump under den här perioden kommer att kunna eliminera det amerikanska demokratiska systemet och utse sig själv till härskare på längre tid. Det finns reella möjligheter för det."

Som amerikan borde Tomas Ries mycket väl känna till tre saker. För det första går det inte för en president att kapa åt sig makten och "eliminera det demokratiska systemet" med mindre än att konstitutionen ändras. Detta är givetvis en teoretisk möjlighet, men (för det andra) skulle det kräva nästan 40 olika lagändringar i nästan 80 olika lagstiftande församlingar. T.ex. måste alla delstater godkänna förändringar i konstitutionen för att de ska bli giltiga.

För det tredje, och detta är den verkligt svaga punkten i Ries påstående, är konstitutionen mycket högt värderad speciellt på högerkanten i USA. De senaste åren har alla attacker mot den kommit, inte från höger, utan från vänster. Ifall Trump därför skulle få för sig att försöka förändra konstitutionen kommer motståndet mot detta framför allt att komma från de egna leden.

Igen kan jag inte se annat än att detta påstående är fråga om skrämselpropaganda. Ries har tydligen anammat denna för egen del och sprider, kanske omedvetet, den även här där vi inte kan påverka utgången av valet. Paniken har nu blivit så stark bland Harris anhängare att rädslan tycks vara det enda de har kvar att spela på för att på något sätt försöka vända valvinden.

 ---

Jag märkte att det gick att kommentera den aktuella artikeln på Svenska Yle, så jag skrev förstås några rader om detta. Till min inte så alldeles stora förvåning gick det fem minuter senare inte längre att kommentera artikeln. Lögnerna och skrämselpropagandan ska skyddas till varje pris!   

Mera desperation

 Med bara en dryg halv vecka kvar till USA-valet blir det mycket politik och mediekritik här på bloggen. Jag förstår att alla inte är intresserade av detta, men för dig som inte är det kan jag avslöja att detta handlar om större saker än om "bara" vem som ska sitta nästa fyra år i en vit byggnad på Pennsylvania Avenue 1600 i Washington DC. Detta handlar till syvende och sidst om hur världen ska se ut och om hur media har valt sida i kulturkriget. 

De senaste åren har det blivit allt tydligare att vi har en ny värdeliberal (och kristendomsfientlig) världsordning på plats i västvärlden. Denna nya världsordning är sådan till sin natur att den inte tolererar, eller ens kan tolerera, att sådana som inte spelar med kommer till makten eller ens kommer åt att påverka den förda politiken. Den som har ögon ser hur media angriper, ofta lögnaktigt men ännu mer frekvent genom att överdriva, alla som inte omfamnar och driver denna nya världsordning. Se vad som sägs i media om Polen (innan maktskiftet), om Ungern, om valresultatet i senaste valet i Österrike och även hur de partier i Finland och Sverige som inte spelar med blir attackerade för att förstå vad som är på gång.

Sedan är det förstås så att denna nya världsordning kanske klarar av en Orbán i ett litet land som Ungern utan att tappa fart. Men när det gäller USA är det förstås något helt annat. Om Trump skulle vinna valet kommer detta att innebära ett mycket allvarligt bakslag. Det är därför vänstermedia och vänsteretablissemanget inte skyr några som helst medel för att stoppa Trump. Det är också därför desperationen ständigt når nya höjder när Harris understöd dalar och Trumps i motsvarande grad stiger i opinionsmätningarna inför valet.

Den senaste akten i detta skådespel utspelade sig i natt. Aftonbladet speciellt - men även finländsk media - slår idag upp (i vanlig ordning givetvis kopierat rakt av från vänstermedia i USA) hur Trump eventuellt kommer att utredas för mordhot på sin republikanska partikollega och arga kritiker Liz Chaney. Detta kommer givetvis inte att ske eftersom något mordhot verkligen inte föreligger. Men redan braskande rubriker kan förskräcka någon osäker väljare och så få dem att rösta på Harris. Eller så är det åtminstone tänkt. Detta är emellertid så desperat och så långsökt att resultatet torde bli det motsatta. Eller så får vi åtminstone hoppas.

Så, vad är det då Trump sade som får Harris kampanj att ropa om att Trump vill ställa Chaney inför en exekutionspluton och få henne avrättad? CNN går t.o.m. så långt att de påstår att Trump kräver att Chaney ska bli dödad. "Låt oss avrätta en politisk motståndare som jag inte gillar!" påstås Trump ha sagt. 

Orden om "nio bösspipor" är givetvis rivna ur sitt sammanhang. Det är så man gör när man skapar fakenews. Det hela handlade om Syrien och om hur Harris inte vill dra bort amerikanska trupper därifrån. I det sammanhanget kritiserade Trump Chaney för att vara en radikal krigshök när hon sitter långt från faran i Washington medan hon skulle vara något helt annat om hon skulle vara på plats i Syrien (som de amerikanska soldaterna är) och utsättas för fara. "She’s a radical warhawk. Let’s put her with a rifle, standing there with nine barrels shooting at her, okay? Let’s see how she feels about it, when the guns are trained on her face. They’re all warhawks when they’re sitting in Washington in a nice building saying, “Gee, let’s send 10,000 troops right into the mouth of the enemy,”

---

Det är som sagt så här fakenews tillverkas. Och orsaken är som sagt uppenbar. Aftonbladet avslöjade demokraternas och vänstermedias taktik för några dagar sedan när de gjorde klart att rädsla är vad som behövs för att ge Harris en chans att vinna valet. Det är därför Trump behöver utmålas som en potentiell diktator som kommer att förfölja och avrätta sina politiska motståndare. Med bakgrund i att det de facto är demokraterna, och inte Trump, som ägnar sig åt politisk förföljelse av sina motståndare är detta närmast tragikomiskt.

Som sagt är detta så genomskinligt att t.o.m. amerikanerna kommer att genomskåda det. Förutsatt alltså att de orkar och ges möjlighet att se vad Trump egentligen sade. Hur det är med oss är mer osäkert. Åtminstone Aftonbladet ger inte sina läsare möjlighet att genomskåda denna lögn eftersom de inte ger hela citatet. Men detta är förstås helt i linje med deras modus operandi. Alltså att skrämma upp folket så de bara inte hamnar i fel läger. För detta är alltså inte bara en fråga om vem som ska bli USA:s nästa president, nej, detta handlar om mycket större saker.  

   

Politisk retorik utan återvändo?

 Temperaturen i den amerikanska politiken och framför allt i den politiska retoriken (?!?) inför presidentvalet nästa vecka har stigit till, vad jag skulle beskriva som, över kokpunkten. De grova beskyllningarna haglar tätt mellan kandidaterna och deras stödtrupper, och som jag tidigare har konstaterat har detta skapat en sådan avgrund mellan de två lägren att något helande av relationerna - och landet - inte finns inom synhåll. Det hör i och för sig till "the american way" att spy galla över motkandidaten i val för att sedan, efter valet, låtsas som att allt är väl och alla är goda vänner. Men nu har det gått för långt för att det ska vara möjligt. 

Att kalla motkandidaten för en ny Hitler och hans parti för nazister (och alla som röstar på honom för "garbage") från den ena sidan och mentalsjuk, djävulen och antikrist från den andra sidan är helt enkelt för grovt för att det ska kunna passera och förbises efter valet. 

Jag måste säga att jag, trots att jag menar mig tåla ganska mycket, börjar må dåligt när jag ser och hör detta. Speciellt när jag tänker på vad som kan tänkas hända efter valet. Ifall det går som det ser ut och Trump vinner valet (förutsatt att han överlever fram till valet - Harris och vänstermedia har i princip satt ett pris på Trumps huvud med sina nazistjämförelser) är jag på allvar rädd för att det kan bli någon form av (lågintensivt) inbördeskrig i USA. Vänstern har redan visat hur våldsbenägen den är (åtminstone på individnivå) och Trump har gjort klart att han inte kommer att tolerera några upplopp. Det kan faktiskt bli så som han sade att han tvingas kalla in militären för att kväsa demonstrationerna om och när dessa blir våldsamma. 

Som sagt, jag bävar inför valet.  

Pengabrist eller välsignelsebrist?

Det finns ett intressant bibelställe i de synoptiska evangelierna (Matt. 14, Mark. 6 och Luk. 9) som talar om hur Jesus mättade 5000 män (samt kvinnor och barn) med bara fem bröd och två fiskar. Han välsignade det som fanns, och det räckte till.

Idag kan man inte öppna en tidning eller gå in på en nyhetswebbsida utan att få läsa om hur bedrövligt det är när pengarna inte räcker till. Det är förstås främst inom vården detta syns och där de inbesparingar som måste göras känns som mest. Men överlag är vi nu i en sådan situation att vi lever på lånade pengar och ingen vet hur vi ska få rättsida på landets ekonomi.

Detta är faktiskt något som vi kristna har varnat för redan en längre tid. Om och när ett land vänder sig bort från Herren Gud, alla goda gåvors givare, och trampar hans vilja och den välsignelse han vill ge under sina fötter får det följder. Nu ser vi en första våg av dessa följder av att välsignelsen har uteblivit. Det råder brist. Än så länge "bara" på pengar, men så småningom kommer denna brist att sprida sig också till andra områden. Vården är bara först i kön.

Olika experter, från höger till vänster, ger mer än gärna sina förslag på hur vården "ska fixas", men verkligheten är den att det inte går att fixa detta. Inte med att flytta de pengar som finns från ett ställe till ett annat, inte genom olika politiska reformer och inte ens genom en kraftig ökning av alla former av invandring. Om välsignelsen är borta går det inte ihop.

Lösningen heter omvändelse. Det handlar om att gå tillbaka till Guds ord och hans vilja. Nu kommer givetvis en lång rad av kommentatorer att idiotförklara mig för att jag skriver detta, men notera att de inte har någon bättre lösning på vårt problem.

Vårt problem är ytterst nämligen inte att det finns för lite pengar. Problemet är att det finns för lite välsignelse eftersom vi har vänt Herren Gud, hans vilja och hans goda ordningar ryggen. Pengarna har alltid varit en bristvara i Finland, men hittills har de alltid räckt till. Jag säger inte att vi kunde "fixa vården" med fem bröd och två fiskar, men om vi skulle välja lydnadens - och därmed välsignelsens - väg skulle det vi har nog räcka till.