Kyrkoherdeval

Idag är det kyrkoherdeval i Larsmo församling. Valets utfall bestämmer inte bara den närmaste framtiden för Larsmo utan även för Pedersöre församling. Behöver jag säga att vi gärna skulle ha kvar vår kyrkoherde i Pedersöre? Nå, det är nu inte vår sak att avgöra det, och det vore fjärran från mig att önska en förlust i detta val åt någon av de två uppställda kandidaterna. 

Jag skrev en kommentar på Svenska Yle angående detta val i vilken jag konstaterade att detta kyrkoherdeval är unikt i Finland år 2026. I valet finns två teologiskt goda kandidater, varför Larsmoborna till denna del helt enkelt inte kan välja fel. Detta, alltså att det inte finns några dåliga kandidater uppställda, är det som gör detta val så alldeles unikt. I alla andra liknande val som hålls finns det en, flera (eller vanligtvis alla) kandidater som överhuvudtaget inte alls borde vara präster. Men så alltså inte i detta val. Min gissning är att detta är det sista kyrkoherdevalet i Finlands kyrkas historia där detta gäller. 

---

Vad gäller Pedersöre församling så är det solklart att domkapitlet och biskopen bara väntar på att få gå in och förstöra också denna församling. På samma sätt som senast skedde i Karleby svenska. Så om, och när, det blir tjänster lediga i Pedersöre kommer vi med största sannolikhet att få se en kvinnlig präst (eller en manlig villolärare) ta plats i medarbetarskaran. Allt som sagt för att förstöra och slå sönder det som fungerar. 

Med detta sagt så är ändå min gissning att ifall vi förlorar vår kyrkoherde idag så kommer den tillfälliga lösningen att hittas i, just det, Larsmo. Men hur det blir med det får förstås framtiden utvisa.   

Dagens andakt

SLEF lägger på sin hemsida dagligen upp en andakt som kallas för "Dagens andakt". Jag medverkade igår, och den som vill lyssna kan göra det här. Min andakt bygger långt på texten "Extra muros" som jag publicerade här på bloggen förra veckan.  

Om vad som bygger idyllen

Jag snubblade idag över en ack så tidstypisk text i ÖT. En Astri Ödahl Fröjdö skriver vad hon kallar ett "kärleksbrev" till Jakobstad i vilket hon prisar den lantliga idyllen och den trygghet som finns i nejden. Detta samtidigt som hon efterfrågar en förändring i normer och attityder. 

Som sagt. Detta är ack så tidstypiskt. Människor av idag förstår överlag inte vad som skapar idyll och trygghet, men vill bevara denna glansbild samtidigt som de arbetar på att riva ner den grund som har möjliggjort idyllen och tryggheten.  

De normer som Ödahl Fröjdö vill förändra (läs: riva ner) är just de normer som möjliggör trygghet och ett gott samhälle. Vårt fungerande och välmående samhälle har byggts på det som i artikeln kallas "strikta normer", "unkna attityder" och "bakåtsträvande". Regnbågsnormer, som Östdahl Fröjdö helt tydligt vill införa, har aldrig skapat trygghet och välmående. Tvärtom finns det fog att anta att dessa skapar illamående och därmed i förlängningen otrygghet. 

Men det är tyvärr inte så enkelt detta med orsak och verkan.  

Om varför John Vikström hade fel

I den senaste texten skrev jag om hur avfallet blev rumsrent i vår kyrka i och med John Vikströms teologiska avsteg från den kristna tron och hans ämbetsutövning. Det som, mer än något annat, bidrog till detta var hans åsikt att Bibeln – när det gäller annat än frälsningen – inte har någon auktoritet och inte är normerande.

Faktum är dock att Bibeln själv gör klart att den visst är normerande – också när det gäller sådant som hör till moralens område. Allra klarast blir detta i Paulus första brev till församlingen i Thessalonike, i det fjärde kapitlet. Här inleder han med att tala om thessalonikernas livsföring (moral!) när han konstaterar att "för övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever". Han fortsätter: " Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren."

Här använder Paulus det grekiska ordet "dia" som kan översättas, som här, med det svenska ordet "från", men också (vilket är vanligare) med ordet "genom". De föreskrifter Paulus förmedlar till församlingen är alltså något som kommer direkt från Herren. De är, med andra ord, inget som Paulus eller någon annan människa har hittat på.

Sedan kommer det riktiga dråpslaget mot John Vikströms (och andra som han) irrlära i vers åtta: "Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande."

---

Tydligare än så här kan det alltså inte bli. Också de avsnitt i Bibeln/NT som talar om moraliska frågor är bindande för en kristen. Helt enkelt för att också dessa avsnitt är Guds eget ord.

 

Hur avfallet gjordes rumsrent

De senaste dagarna har jag surfat en del på nätet och friskat upp mina kunskaper om de senaste årtiondenas kyrkliga debatt i Finland. (Här kan AI faktiskt vara till stor hjälp när det gäller att hitta artiklar och gamla diskussioner både i tidningspressen och på nätet.) 

Jag menar mig faktiskt ha hittat roten till den bedrövliga situation vi befinner oss i idag. Eller "roten" är kanske fel ord. Roten är förstås synden och människans vilja att utmana och sätta sig upp mot Herren Gud och hans goda vilja. "Vi vet bättre än Gud!" Men roten i den meningen hur avfallet blev rumsrent och fick biskoplig sanktion. Här kan vi notera att dogmatikprofessorn Osmo Tiililä (1904-1972) redan 1962 skrev ut sig ur kyrkan i protest mot kyrkans förvärldsligande. Så som fenomen var detta förstås inget nytt. 

Jag landade på John Vikströms (biskop i Borgå 1970-1982, ärkebiskop 1982-1998) wikipediasida och fick mig en uppdatering i de galenskaper han gjorde sig skyldig till. Det hela började med hans herdebrev "Tro i kris" (1972) i vilket han gick "till angrepp mot den traditionella bibelsynen och hävdade att uppenbarelsen i Bibeln är koncentrerad till det som berör frälsningen och gudsförhållandet. Allt annat är att betrakta som uppenbarelsens form och utanför frälsningsfrågan (i vid bemärkelse) äger Bibeln ingen auktoritet. Han menade också att Jesus såsom människa delade sin samtids föreställningar." (Citat från Wikipedia.)  

Wikipedia berättar vidare att det framför allt var den evangeliska rörelsen som protesterade mot detta. Wikipedia berättar vidare om kontroverserna kring Karl-Gustav Sandelins (utan att nämna hans namn) doktorsavhandling och stiftssekreteraren Ulf Särs avfallsbekännelse. I båda dessa fall undvek Vikström att gå till rätta med avfallet och villoläran, varvid han godkände det direkta trotset mot Guds ord i vår kyrka.

Under sin tid som ärkebiskop var han den argaste förkämpen för nyordningen med kvinnliga präster och lotsade även vår kyrka in i den så kallade "Borgåöverenskommelsen". 

Jag vill hävda att dagens bedrövliga situation långt är frukterna av Vikströms livsverk. 

Hur renas en kyrka?

Österbottens tidning skriver idag på sin webbplats om Karleby Pride som ordnas nästa helg. I artikeln intervjuas Sonja Sjöberg från föreningen Open Kokkola och hon hävdar bestämt att "I regnbågsflaggan inkluderas alla" - detta eftersom flaggan sägs stå för allas lika värde. Nå, som jag tidigare har konstaterat så gör den kanske det, men problemet är att den också står för så mycket mera än det. Skulle den stå för bara allas lika värde skulle också jag kunna tänka mig att ställa mig under den. Men framför allt står Pride-flaggan idag för upproret mot Guds goda ordningar och nedbrytningen av goda och samhällsbyggande normer.

Så nej. Alla inkluderas inte av regnbågsflaggan, helt enkelt för att alla inte kan tänka sig att ställa sig under/bakom detta uppror.  

Nå, det var inte detta som denna text skulle handla om. I artikeln nämns nämligen också att det under Karleby Pride kommer att ordnas en regnbågsmässa som arrangeras av Karleby finska församling. Det sägs inte i artikeln, men jag antar att denna regnbågsmässa ordnas i Karleby stadskyrka. Det är där frågan i rubriken kommer in i bilden. 

Hur renas en kyrka efter att den utsatts för ett dylikt evenemang? Räcker det med en rening (och finns det i så fall något formulär som kan användas?) eller behöver kyrkan invigas på nytt till användning för Kristi församling? Jag riktar denna fråga till sådana som kunde tänkas ha ett svar på den, t.ex. biskopen i Borgå stift. 

Notera mycket noggrant att orsaken till att kyrkan behöver renas/återinvigas inte är att den inhyst syndare. Detta sker varje dag kyrkan är öppen. Det räcker med att en människa - vilken som helst - går in genom kyrkdörrarna för att en syndare ska ha befunnit sig i kyrkan. Så det är verkligen inte orsaken. Orsaken till mina frågor är att en regnbågsmässa är främmande eld. Det handlar om en annan religion som intar och besudlar helgedomen. Och när så sker behöver något göras. Rening eller återinvigning. Jag vet inte vilket.  

"Riktade insatser"

Nå, nu skedde då det som vi redan har vetat skulle komma. En undersökning i Sverige visar att ca hälften av (de som svarat) på enkäten bland nyanlända invandrare anser att homosexualitet är oacceptabelt.

Som sagt: För oss alla som vet att världen är större än Sverige (och Västeuropa) kommer detta verkligen inte som någon överraskning. Men det svenska värdeliberala politiska etablissemanget går förstås i taket. Så här får det ju inte vara! Simona Mohamsson (L), som kämpar för sitt partis överlevnad, talar om dessa nyanlända som "homofober" och passar på att göra stor sak av denna undersökning. Låt vara att det förstås inte går att sätta likhetstecken mellan att inte acceptera homosexualitet och att vara "homofob". Men sådana petitesser kan man givetvis bortse ifrån för den goda sakens skull.

Slutsatsen blir att det måste till "riktade insatser" för att få dessa nyanlända att omfamna de "svenska värderingarna". "Värderingar spelar roll. Sverige har världsunika värderingar, de bästa värderingarna i världen, och vi måste se till att motarbeta de här krafterna som tycker annorlunda."

Läs: Dessa nyanlända som "tänker annorlunda" ska hjärntvättas. 

---

Jag kan sedan inte låta bli att reagera på det som Mohamsson säger om att man i Sverige har "de bästa värderingarna i världen". Hur blind kan en människa vara? Faktum är att dessa "bästa värderingarna i världen" (läs: raserandet av goda och fungerande normer) håller på att förstöra det uppväxande släktet. Och det inte bara i Sverige utan i princip i hela västvärlden. 

Som sagt: Hur blind kan en människa vara?