Ikväll kl 18 finns det möjlighet att delta i Sångcafé i Kållby bönehus på Centrumvägen 312 Vi inleder med kaffe/te och smörgås, och sedan sjunger vi tillsammans och får höra Birgitta Sarelin berätta om Oscar Ahnfelt. Kvällen avslutas med en andakt.
Välkommen med!
Österbottens Tidning står för ett nytt stolpskott på ledarplats när Anna Sourander skriver om "Varför står inte Päivi Räsänen upp för kvinnor som får missfall".
Ledartexten behandlar ett i och för sig viktigt ämne, men varför måste Sourander alls blanda in Päivi Räsaänen i detta? Svar: För att Sourander har missförstått hela frågan och tror att abort och missfall på något sätt har med varandra att göra. Det har de inte, och således har Räsänen inget med missfallsvården att göra - mer då än någon annan riksdagsledamot.
Det att Sourander inte begriper skillnaden mellan ett missfall och en abort är ack så avslöjande. Samtidigt är det, antar jag, så väldigt symptomatiskt för vår tid. Ett mord (vilket abort är) jämställs med en naturlig händelse (som ett missfall är).
Blindheten är närmast total.
Och nej, inte ens på en enda punkt har Sourander rätt när hon blandar in Päivi Räsänen i detta. Räsänen HAR stått upp för kvinnor som får missfall. Hon var en av undertecknarna till det skriftliga spörsmålet KKV 687/2022 vp som syftade till att "etablera och trygga psykosocialt stöd i samband med vården vid missfall". (Denna uppgift baserar sig på ett AI-svar som kan vara felaktigt.)
Så detta är inte bara ett stolpskott, det är ett självmål från Souranders och ÖT:s sida. Ett självmål som kunde ha undvikits med en enkel googling. Men det är klart, frestelsen var för stor att blanda in Räsänen här och försöka rida på nedsvärtningsvågen av henne.
Så oerhört svagt igen, ÖT!
Jag läser som sagt Psaltaren just nu. Idag läste jag den 94. Psalmen, och jag fortsätter att förundras och fascineras av det djup av vishet och kunskap som finns i dessa gamla texter.
Psalmisten skriver i den 11. versen: Herren känner människornas tankar, han vet att de är tomhet.
Det här kan vid en första anblick kanske låta t.o.m. lite orättvist. Är det verkligen så bedrövligt? Men ja. Psalmisten har helt rätt. Våra mänskliga tankar ÄR tomhet. Man behöver bara slå upp en tidning eller gå in på nätet för att inse att det är precis så det är. Eller, än värre, sätta sig ner och fundera på vad jag själv har tänkt på de senaste minuterna.
Våra tankar irrar ofta iväg till saker och problem som, framför allt ur ett evighetsperspektiv, är fullkomligt betydelselösa. Vi funderar på hur vi ska göra det ena eller det andra i vår vardag – vilket förstås i ett kortkort perspektiv inte behöver vara betydelselöst – eller så uppehåller sig våra tankar vid vad andra människor tänker om oss och spekulationer kring varför de gör det. Eller så funderar vi på något kommande (eller avklarat) sportevenemang eller någon konstyttring. Och mycket annat av samma sort.
Observera nu att jag inte säger att detta är fel eller på något sätt fördömligt. Nej. Men det ÄR tomhet.
Men det blir fel och fördömligt när vi, med våra tomma tankar, går in och funderar på t.ex. moral och framför allt när vi funderar på evighetsfrågan. Om vi gör det överhuvudtaget. Ofta trängs sådana frågor bort av mer vardagliga och jordnära frågor. Då blir detta med våra tankars tomhet så väldigt uppenbart.
Vi människor klarar nämligen inte i oss själva av att tänka RÄTT. För att citera Paulus: Vi tänker så som människor tänker. Och alltid när vi gör det blir det mer eller mindre galet. Tomt.
Detta beror på att vi är syndare. Synden snärjer oss, och framför allt snärjer den våra tankar och vårt inre landskap. Synden gör att vi tänker fel. Framför allt på så sätt att vi själva placeras i universums centrum. "Kung jag" sitter på tronen i vårt inre landskap. Och då blir det automatiskt fel.
CS Lewis beskrev synden som något krokigt. Synden gör att vi blir krokiga och inåtkrökta när Guds plan var att vi skulle vara raka och leva för andra.
Observera nu mycket noga att detta inte är något som gäller för "alla andra". Nej. Det gäller för alla. Punkt. Jag är också inräknad i detta. Också mina tankar är ofta tomhet och inriktade på sådant som inte har något som helst evighetsvärde.
Men det finns en sak i denna världen som INTE är krokigt. En sak som kan hjälpa våra tankar att fyllas med innehåll. En sak som skapar i oss en rätt vilja och rätta insikter. En sak som är sann mitt i alla denna världens lögner. Ja, jag talar förstås om Guds ord.
I Bibeln har Gud uppenbarat sin vilja, sin frälsningsplan och framför allt sig själv och sina tankar. Och dessa är allt annat än tomhet. Och, under över alla under, han har gett oss människor detta sitt eget ord!
Så kära vän som läser detta! Bruka Guds ord! Låt Herren tala till dig! Låt honom korrigera dina felaktiga uppfattningar. Låt honom räta upp din krokighet och skapa om dig till Kristi likhet! Låt honom ge dig sin glädje och frihet! Låt honom fylla tomheten med innehåll!
Detta är inget kvickfix. Det är ett livsprogram, och det blir inte färdigt här i tiden. Men vi får vara med i detta varje dag.
Det är stort!
Jag hittade en mycket intressant insändare av Jouni Haverinen på Kotimaa-tidningens webbsidor. Där begås annars för närvarande en intressant debatt gällande kyrklans enhet som den som behärskar finskan gärna kan ta del av! Den insändare jag kommer att behandla nedan handlar om samma tema och har säkerligen inspirerats av Eero Junkkaalas text som startade debatten – trots att detta inte nämns i insändaren.
Haverinen utgår från den kläm (Kläm YS, 6.11.1986, § 34) som tillfogades beslutet om att öppna prästämbetet för kvinnor 1986 och som skulle garantera även präster och prästkandidater med den bibliska ämbetssynen hemortsrätt och möjlighet till arbete i vår kyrka. Likt det jag flera gånger har konstaterat här på bloggen (samt i ett par insändare) har denna kläm aldrig upphävts och därmed gäller den ännu i teorin – om än inte i praktiken. Haverinen konstaterar helt riktigt att ett beslut fattat i Kyrkomötet (som är kyrklans högsta beslutande organ) endast kan avskaffas av samma beslutande organ – inte av lägre instanser. Så har alltså inte skett, varför klämmen alltså fortfarande bör anses vara i kraft.
Haverinen konstaterar att alla som verkar som präster och som har som mål att bli präster i vår kyrka borde känna till att en sådan kläm fortfarande finns och att det därför inte finns någon som helst orsak för någon som träffar på en person som ställer sig negativt till kvinnliga präster att bli på något sätt förargad eller ens förvånad.
Lösningen på striden om ämbetet i vår kyrka skulle, enligt Haverinen, vara att ta av sig alla masker och besluta att klämmen från 1986 inte längre gäller. På så sätt skulle den självförvållade inre splittringen inom kyrkan och schismen kring nattvardsbordets delning få ett slut.
Ifall Kyrkomötet skulle förmå sig att göra detta skulle också linjerna i förhållande till de stora kyrkorna klargöras. I ekumenikens namn kunde KM då också förklara som villolära alla främmande element i dessa andra kyrkor som går emot Bibeln, bekännelseskrifterna och den kristna tron.
---
Så långt Jouni Haverinen.
Denna text är givetvis ironisk när det kommer till den lösning som Haverinen föreslår. Vår kyrka kommer att fortsätta med sitt dubbelspel och sitt hyckleri eftersom man inte kan förklara den gamla ämbetssynen som en villolära – även om man beter sig som om den vore det. Orsaken är, precis som Haverinen antyder, att detta skulle skada de ekumeniska strävandena eftersom man då samtidigt också skulle deklarera att de stora kyrkornas ämbetssyn är en villolära.
Men Haverinen sätter sökljuset på en synnerligen pinsam sak. Det att KM inte har avskaffat klämmen utan bara låtsas som att den är avskaffad belyser det hyckleri som kyrkans ledning ägnar sig åt. Men detta är förstås inget nytt eller enastående. Biskoparna visade med all önskvärd tydlighet att de anser sig kunna strunta i KM och dess beslut när de avgav sina pastorala råd om samkönade vigslar strax efter att KM sköt ner det som dessa pastorala råd öppnar för.
Haverinen lyfter fram det pinsamma faktum att KM knappast ens skulle klara av att avskaffa klämmen i fråga eftersom detta är en lärofråga om det därmed krävs 3/4-delsmajoritet för ett godkännande. Orsaken till att ingen har försökt (utan bara helt enkelt struntar i klämmen som om den inte längre gäller) är att ett misslyckande här skulle omstörta alla försök att tvinga alla att godkänna den nya ämbetssynen.
Så hyckleriet och lögnaktigheten fortsätter. Men det är bra att detta blir avslöjat.
Jag läser som bäst Psaltaren, och jag förundras gång på gång över den härliga poesi och den höga vishet som finns i denna bok. Och än mer över den förtröstan på Gud som de olika författarna ger uttryck för. Det är inte konstigt att kristna i alla tider har läst, sjungit och betraktat dessa texter i daglig andakt.
Idag läste jag bl.a. den 89. psalmen, och där finns orden Saligt är det folk som vet vad jubel är! Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus. I ditt namn jublar de ständigt, i din rättfärdighet upphöjs de, för du är deras styrka och härlighet... (v. 16)
Detta är SÅ sant! Ingen av oss, inte ens den mest bibelsprängde, har all kunskap om Herrens vägar och hans välgärningar. Men vi kan veta tillräckligt för att förstå att vi har all orsak att jubla. För kan någon människa ha det bättre än vi har det? Vi är frälsta av nåd, utan egna förtjänster. Vi får stå som rättfärdiga trots att vi vet att vi i oss själva är allt annat. Vi har fri och öppen tillgång till Guds tron i bön, och vi får bära fram allt som ligger på våra hjärtan inför honom som har all makt i himlen och på jorden. Gud har gett oss sitt ord i vilket han förklarar för oss allt vi behöver veta om sig själv, om oss människor och om frälsningens gåva. Och inte bara det. Han har också uppenbarat vad som kommer att hända och klargjort att historien en dag kommer att ta slut och att han då kommer att döma all ondska och orättfärdighet och ställa allt som är fel i den här världen till rätta.
Saligt är det folk som vet vad jubel är!
Det är om oss dessa verser talar. Hur stort är inte det?
Denna helg ordnar vi höstens Bibeldagar i Ytteresse bönehus. Ikväll kl 18 (Obs tiden!) medverkar Samuel Erikson med predikan och kören Evangelikidz sjunger för oss. Kören har övningsdag i bönehuset från kl 14:30, och om någon i åldern 5-12 år vill vara med prova på att sjunga i kör finns det ännu möjlighet att komma med! Se länk för mera information!
På söndagen kl 14 predikar Leo Byskata. Desirée Sandberg med vänner medverkar med sångprogram.
Välkommen med!
Som information för sådana som bor i södern kan jag meddela att jag kommer att medverka med predikan i ett möte i Öster-Yttermark bönehus i Närpes på söndag kl 18. Samlingen avrundas med ett boksamtal.
Igår publicerade Finlands Skrämsel- och propagandainstitut... Nej, ursäkta! Det där blev fel. Jag tar det på nytt. Igår publicerade Svenska Yle en artikel om klimatförändringen som bygger på en rapport från Sitra. I denna artikel ingår en fiktiv väderprognos som sägs visa vädret i Finland i Juli 2040 med temperaturer mellan 31 och 35 grader i hela landet. I artikeln berättas att Sitra "kritiserar Finland för sega åtgärder i fråga om klimatförändringen", och i rapporten ges tre påstått möjliga framtidscenarier Enligt det mildaste kommer Finlands medeltemperatur att stiga med "bara" 3,3, grader fram till 2100, enligt de mer våldsamma kommer medeltemperaturen att stiga med uppemot 8 grader. Allt givetvis beroende på hur väl vi lyckas med vår "kamp mot klimatförändringen".
---
Jag hörde en föreläsning (av en anställd inom polisen) på 90-talet i vilken föreläsaren berättade att de s.k. "Taistoiterna" hade som mål att göra kommunistisk statskupp i Finland på 70-talet. Det misslyckades, och på 80- och 90-talen hade dessa Taistoiter nått en sådan ålder (och förmögenhet) att de själva inte längre var beredda att ställa sig på barrikaderna. Men de hade finansiella möjligheter att stöda andra (ungdomar) som agerade för att störa det ordnade samhället och möjligen få till stånd samhällsofred (och revolution). Till dessa hörde bl.a. de så kallade "rävflickorna". Detta misslyckades också. Så lång vad denna denna föreläsare hade att säga.
Frågan är om dessa element har försvunnit idag? Knappast. Deras mål torde kvarstå, men metoderna har förändrats. Igen en gång. Det är knappast att spekulera alltför vilt att hävda att artiklar likt den på Svenska Yle igår gör långt mer för att skapa oro och därmed arbeta på att montera ner samhällsfreden än vad aldrig så många räcflickor lyckades med när det begav sig. Med detta sagt hävdar jag förstås inte att det är samma krafter som verkar i bakgrunden, men slutmålet (medvetet eller omedvetet) är det samma.
Det stora problemet är nämligen att vi saknar möjligheter att göra något åt klimatförändringen. Detta även om det skulle vara så att det är vi människor som (helt eller mestadels) har orsakat denna. Detta helt enkelt för att redskapen saknas. Det finns helt enkelt inga sådana tekniska lösningar som fungerar i så stor skala att vi skulle kunna luta oss mot dessa för att få ner våra CO2-utsläpp till en sådan nivå som skulle vara godkända enligt dessa klimatalarmister.
Likväl påstås det att så är fallet. Men redan nu ser vi hur t.ex. Fingrid går ut med allvarliga varningar om att elen inte kommer att räcka till. Redan om några år kan vi stå inför allvarliga problem. Och detta trots att elektrifieringen av särskilt den tunga industrin bara är i startgroparna. Om ens det. Trots upprepade varningar om instabilitet i elproduktionen satsas det envist på väderberoende elproduktion och reglerkraften monteras ned. (När vi, tvärt om, borde bygga ut just denna och det t.o.m. kraftigt!)
Jag ser ett framtidscenario när verkligheten så småningom möter dessa falska förhoppningar och, ja, rent av lögner. Vi har redan sett hur aktivister gått ut på gatorna och protesterat mot att "politikerna inte gör tillräckligt". Men vad ska våra politiker göra, menar de? Svaret på den frågan är alltid bara flum, helt utan verklighetsförankring. "Minska på växthusgaserna!" "Det finns ingen planet B!" "Omställning nu!" Osv.
Saken är den att eftersom det inte finns några fungerande lösningar (trots att media gång på gång ljuger och gräver fram "experter" som hävdar att "de tekniska lösningarna finns bara vi skulle ta dem i bruk") finns det inget ansvarsbärande politiker kan göra. Det går inte att minska på CO2-utsläppen (annat än på ett kosmetiskt plan) utan att samtidigt montera ner hela det fungerande samhället. Och det kommer inga politiker att göra. (Förutom möjligen de längst ut på vänsterkanten som saknar verklighetsförankring eller som, på basen av det ovan skrivna, vill skapa kaos.)
---
Slutsatsen blir att denna klimatpropaganda mycket väl kan komma att verka det som Taistoiterna och 90-talets rävflickor inte klarade av att göra. Alltså att få till stånd stor samhällsoro och kanske t.o.m. en revolution. När media har eggat upp och lurat en majoritet av befolkningen och denna falska bild kolliderar med verkligheten (som alltså är att det inte går att göra det som behövs) kommer det att bli en allvarlig kris. Vad som sedan sker är omöjligt att veta. Men roligt blir det knappast.
