Jag skrev igår om ledartexten i Aamulehti där det hävdades att väckelserörelsernas "jämställdhetsproblem" är en angelägenhet för hela samhället. Det finns en hel del problem i texten, men avgjort ett av de största förekommer i det sista stycket i ledaren där den (förmodat) icketroende ledarskribenten tar sig för att börja ge råd åt oss väckelsekristna och t.o.m. säga hur vi borde förhålla oss i förhållande till regnbågsmänniskorna. Ledarskribenten tar t.o.m. sig för att gå in på bibelutläggning:
"Även om de konservativa religionernas (!) och Pride[människornas] vägar aldrig skulle möta varandra kunde man i väckelserörelserna ta ett välkänt bibelord på lika stort allvar som man gör i regnbågsmarscherna: Älska din nästa som dig själv."
Så här fel kan det bli det när någon som inte lever i och av Guds ord tar sig för att lägga ut Skriften. Ja, och speciellt när han/hon inte förstår sig på oss troende och våra bevekelsegrunder.
Låt mig ta ett exempel. Om jag skulle leva på ett sätt som Gud i sitt ord säger leder till fördärvet skulle jag önska att någon skulle älska mig så mycket att han eller hon varnade mig och gjorde klart för mig, utifrån Guds ord, att den väg jag går på slutar i helvetet. Allt annat skulle, som jag ser det, vara synnerligen kärlekslöst.
Detta är varför vi påtalar farorna och problemen med utlevd homosexualitet. Inte för att vi inte älskar andra som vi älskar oss själva, utan (tyvärtom!) för att vi gör det!
Men att få en världsmänniska att förstå detta tycks vara oerhört svårt. Den främsta orsaken till detta är säkert att perspektiven är så olika. En världsmänniska räknar inte med någon evighet medan vi har förstått att det att vi tvingas avstå från vissa saker som vår syndiga natur skulle föredra under den korta tid vi lever här på jorden är ett oerhört litet pris att betala för att inte gå miste om den eviga härligheten hos Gud. En annan orsak, som inte ska ringaktas, är säkert att de flesta av oss är relativt dåliga på att visa vår kärlek och att den ofta kan uppfattas som något annat.
---
I detta sammanhang kommer jag osökt att tänka på det som den amerikanske tänkaren och författaren Rod Dreher sade gällande världens syn (eller oförmåga att se) på oss kristna och vårt förhållande till de homosexuella. Han konstaterade att vi är på väg in i en tid när världen, på grund av vår hållning mot utlevd homosexualitet, kommer att se på oss på samma sätt som vi idag ser på vitmaktsrörelsen och segregationen mellan svarta och vita. När jag läser ledaren i Aamulehti anar jag att Dreher hade rätt och att den tid han talade om snart är här.