History is His Story

Låt dig inte förskräckas av rubriken. Texten är på svenska, trots att rubriken är på engelska – det är bara det att det låter så mycket bättre att säga detta på engelska. ("Historien är Hans berättelse" har inte riktigt samma klang ...)

Jag är teolog, men jag är framför allt historiker. Inte bara för att jag är kyrkohistoriker till utbildningen, men också för att historien är mitt stora intresse. Vissa ser historien som en kamp mellan länder och folk, eller mellan idéer och olika -ismer. Man kan se på historien som driven av människors hunger efter makt, pengar eller kanske ädlare saker som en strävan efter rättvisa och jämställdhet. Eller en hunger efter framsteg. Men jag hävdar, liksom de flesta kristna, att historien är Guds historia. "History is His Story", eller på lutherska: Historien är det samma som frälsningshistorien. Det är detta som gör historien så oerhört intressant.

När man ser på historien som en följd av Gudsingripanden, och människors reaktioner på dessa, faller dessutom allt på sin plats. Varför finns det ondska? Varför finns det krig, hunger och elände? Varför finns det lidande och död? Men även: Varför finns det godhet och skönhet? Och framför allt den stora frågan: Varför finns vi överhuvudtaget? Det finns ingen annan historiesyn, och bakomliggande -ism, som kan ge ett lika bra svar på dessa frågor som kristendomen och en Gudscentrerad historiesyn. Alla håller givetvis inte med om detta, men det beror främst – vill jag hävda –  på kunskapsbrist, eller brist på självinsikt som individ och som mänsklighet.

Historien här, sedd på detta sätt, en klar och tydlig kulminationspunkt. En brytningspunkt när allting vänder, en punkt på vilket allt hänger och som ger förklaring åt allt annat som har hänt och som kommer att hända. Då talar jag givetvis om Golgata. Vi kan, om vi vill, också sätta ett datum på dessa händelser. Vi talar då mest sannolikt om de första dagarna i april år 33 e.Kr. (Korsfästelsen skedde den 3/4 och uppståndelsen den 5/4.) Vi kan utan tvivel ge en geografisk ram för dessa händelser. De inträffade strax utanför Jerusalems stadsmur, vid avrättningsplatsen Golgata.

Allt som hände före dessa allt avgörande händelser pekar fram emot, och förbereder, detta. Allt som har skett efter detta beror på och får sin tolkning/förklaring av dessa händelser. Vissa gånger klart och tydligt, andra gånger är det eventuellt mera dunkelt. Men Kristi närvaro i tiden i form av sin Kyrka och i form av det uppdrag som gavs åt Kyrkan (i Matt. 28:18-20) är den tolkningsnyckel som bör användas för att vi rätt ska kunna förstå de stora, men också små, händelser som har skett i historien och som sker i vår samtid.

Nu kanske någon vill protestera och hävda att t.ex. det som sker i Vitryssland idag omöjligen kan passa in i detta mönster. Hur kan en diktators eventuella fall eller fortbestånd ha något som helst att göra med Kristus och med missionsuppdraget? Förstås torde Lukasjenko och hans motståndare inte tänka i de banorna, men det har faktiskt ingen som helst betydelse vad de tänker om detta. Deras drivkraft må vara makt, pengar, frihetslängtan eller vad som helst. Men där det finns människor finns det alltid en vilja från Guds sida att evangeliet ska sprida sig. Och vad som än händer, om Lukasjenko fortsätter vid makten eller inte, så är den verkliga historiens fokus alltid på Guds folk och evangeliets framgång. Guds kärlek omfattar nämligen också det vitryska folket, och därmed är ALLTID historiens fokus på evangeliet. Evangeliets framgång är ALLTID vad som händer bakom det som synes hända.

Jag tror att detta är hur de flesta kristna, medvetet eller omedvetet, ser på historien. Eller så hoppas jag åtminstone, eftersom detta tvivelsförutan är det korrekta sättet att se på historien. Men jag upplevde ändå att, en dag som denna, det vara viktigt att sätta ner detta s.a.s. "på papper". Förhoppningsvis kan detta vara till hjälp för någon att formulera sin hittills kanske oformulerade historiesyn. Kanske kan det fungera som stöd för någon som har formulerat sin historiesyn men som har tvivlat på om detta ändå är det riktiga sättet att se på historien. Men framför allt är detta en deklaration över hur jag ser på historien.  

Varför?

Nyhetsmedia rapporterar idag om kravaller som utbrutit i Malmö sedan en aktivistgrupp igår kväll offentligt brände ett par exemplar av Koranen. Avsikten var helt tydligt att förarga Sveriges muslimer och provocera fram våld. Vilket alltså också lyckades. 

Min fråga är: Varför? När vi alla vet att Koranen är helig för muslimerna och att ett dylikt, fullständigt onödigt, angrepp på den oundvikligen leder till upplopp. Varför göra det? Bokbål är ALDRIG lösningen på några problem. Bokbål skapar bara mera problem och, i detta fall, leder det till våldsamheter och förstörelse. 

Om man vill angripa Koranen finns det mycket bättre, och enklare, sätt att göra det. T.ex. genom att ifrågasätta innehållet och visa på de felaktigheter och uppenbara svagheter som finns i boken. Här kan t.ex. Dan Gibsons arbete vara tills tor hjälp, liksom Patricia Crones dito.

Lögner på Svenska Yle

I onsdags publicerade Jonas Jungar, chef för kvalitetskontroll och publikdialog vid Svenska Yle, en text i vilken han redogjorde för hur Svenska Yle ser på rapporteringen gällande amerikansk politik i allmänhet och Donald Trump i synnerhet. Artikeln är intressant, även om jag inte håller med om allt som sägs i den. Diskussionen under artikeln är väldigt belysande härvid. Det Jungar gör är att han försöker visa att det är viktigare att presentera sanningen i stället för att försöka vara fullständigt neutral och objektiv i förhållande till vad som händer runt Trump. Detta är givetvis en vördnadsvärd hållning och i sig helt korrekt. En seriös aktör publicerar inte lögner som om de skulle vara sanna bara för att ge båda sidor i en diskussion eller en konflikt lika mycket utrymme och likadan behandling. 

Sedan är det förstås en sak man kan diskutera i det oändliga om Biden och demokraterna får utstå samma faktagranskning som Trump får utstå. I en annan artikel, skriven av Ville Hupa, tillstås nämligen att Svenska Yle har outsourcat faktagranskningen av Trumps utsagor till, håll i er nu, NY Times och CNN! Dessa två aktörer är uttryckligen AKTÖRER i amerikansk politik idag. Och stadigt på demokraternas sida. Den som har följt med i diskussionerna på Svenska Yle har också fått läsa att Svenska Yle använder sig av liberala nyhetsmediers granskning av Joe Bidens uttalanden. Någon som ser problemet här? 

 Nåväl. Sanningen är alltså viktigare än neutralitet. Det kan jag kanske acceptera - förutsatt alltså att faktagranskningen skulle vara rättvis och objektiv. Vilket den alltså inte är. Men inte heller tycks detta med sanningen vara av så stor betydelse, när det riktigt kommer till kritan. I rapporteringen kring republikanernas kongress och vicepresident Mike Pences tal finns en grov felaktighet som, trots att jag påpekat saken, fortfarande fått stå kvar. (Det enda som hände efter att jag skrev en kommentar där jag uppmanade Svenska Yle att kolla sina fakta var att kommentarfunktionen togs bort...) Om du som läser detta vill kolla fakta själv kan du faktakontrollera det som sägs i den här meningen i artikeln: "Pence nämnde inte vid namn Jacob Blake, George Floyd, Breonna Taylor eller några andra svarta amerikaner som dödats av polisen i år." Svenska Yle var tydligen inte beredda att göra jobbet utan låter lögnen få stå kvar i texten. Men, det är ju klart, det blir en aning mera dramatiskt så här...

Johan Candelin blir biskop

 

Österbottens tidning publicerade för en liten stund sedan en mycket intressant nyhet. Den berättar att prosten Johan Candelin från Karleby blir biskop i Myanmars lutherska kyrka. Candelin beskriver själv uppdraget med följande ord: "Uppdraget går ut på att hjälpa ekonomiskt, stöda kvinnoarbete och arbeta för freden i landet."

 I anslutning till artikeln finns en bild av Candelin i lila biskopsskjorta - en bild vi borde ha fått se för länge sedan. Candelin säger också i artikeln att han nu går från att arbeta i en av världens rikaste kyrkor till att arbeta i en av de fattigaste. Vår kyrkas rikedom illustreras väl av det faktum att en teolog med Candelins resning inte har behövts som biskop i vår kyrka - i stället har vi gått in för att anförtro denna post åt betydligt mindre figurer. Och spåren av denna "rikedom" förskräcker. Men kyrkan i Myanmar är att gratulera! De har nu fått en riktig biskop, något vi i vårt stift inte har haft på länge. 

Bilden ovan är ur Candelins privata samling.

När vi tappar kontakten med naturen

När man diskuterar pälsdjursnäringen, och djurhållning överlag, med de radikala element som vill förbjuda denna näring kommer man förr eller senare alltid fram till den fråga som är pudelns kärna: Är det skillnad på djur och människa? För en kristen, och även för en "vanlig" människa som har vuxit upp inom ramen för det kristna västerlandet, är svaret på denna fråga givetvis ett ja. Det ÄR skillnad på människa och djur. En människa är inte ett djur och ett djur är inte en människa. Innan det gick så illa att den urbana människan alienerades från naturen med allt vad det innebär var detta en självklarhet för alla. Tyvärr har denna tidigare klara insikt idag försvunnit på många håll, och med denna utveckling har attackerna mot djurhållningen blivit allt mera legio.

När människor inte längre har egen erfarenhet om djuren och människan och inte längre själv kan iaktta samspelet mellan djur och människa utan i stället får sina impulser från bl.a. tecknade filmer där djur ges mänskliga drag – och, ännu värre, från lögnaktiga aktörer som verkar utanför lagen – är det inte så förvånande att det blir så här. Nu är det förstås så att de allra flesta av dessa bedragna människor tror att de är rätt ute. De vill djurens bästa, och de tror att detta åstadkoms genom att lyfta upp djuren till människans nivå och se dem som mer eller mindre lika människan, med ett eget värde som närmar sig eller t.o.m. har uppnått människans värde.

Problemet här är bara det att det inte fungerar så här. Djuren är nämligen fortfarande djur och inte människor. Djuren vägrar helt enkelt att spela med i denna nya giv. De fortsätter att äta varandra och att handla utifrån sina djuriska instinkter, oavsett att vi försöker tillräkna dem mänskliga attribut så som medkänsla och solidaritet, ja t.o.m. kärlek. När vi sedan, i vår tankevärld, har "lyft upp" djuren till människans nivå kommer detta djuriska beteende att smittas av på vårt sätt att behandla varandra. I klartext: Våra försök att lyfta djuren till vår nivå kommer i stället att leda till det motsatta, alltså att människan faller ner till djurens nivå.

Tycker du att detta låter orimligt? Låt mig ge ett mycket tydligt exempel på hur detta fungerar. Mai Kivelä, riksdagsledamot för VF och f.d. verksamhetsledare för Animalia, är förstås en arg kritiker av pälsdjursnäringen. En intervju med kommunisternas veckotidning Kansan Uutiset från igår gjorde detta mycket tydligt. Samma Mai Kivelä har också tagit det som sin hjärtefråga att arbeta för att det ska bli mycket enklare att döda de ofödda barnen. I en artikel i samma tidning från i februari i år redogör hon för sin ståndpunkt när det gäller behovet att kraftigt liberalisera den finländska abortpolitiken.

Det här är bara ett exempel på hur det fungerar när vi tappar kontakten med naturen och verkligheten gällande djur och människa blir fördunklad. Men det är ett mycket tydligt sådant. När man försöker lyfta upp djuren till människans nivå sker det motsatta. Vi människor faller ner till djurens nivå och börjar bete oss som de.    

 

Läsvärt i Iltalehti

Ibland hittar man riktiga guldkorn på ställen där man kanske inte förväntade sig det - t.o.m. Iltalehti har ett par skribenter som vågar utmana den rödgröna värdegrunden. För en tid sedan skrev Sanna Ukkola en oerhört intressant text om Cancel-kulturen, och igår hade Mika Koskinen en mycket bra text om idiotin i Sdp:s strategi för den finländska arbetsmarknaden. Jag citerar: "Jag kan berätta att under tre dagar har det delats ut oerhört mycket pengar här. I motsvarande grad har det tagits bort pengar av sådana som Sdp anser har för mycket. Fördelningspolitiken blomstrar. Allt gott åt nästan alla. [Det är bara det att] de som ska baka kakan [som Sdp vill dela ut åt alla] är så få. I själva verket lyser de med sin frånvaro. Jag har inte hört ett enda tal i vilket det har lyfts fram hur det finländska samhället ska få mera intäkter för socialdemokraterna att dela ut. Det är märkligt. Det är oroande. Partikongressen tog för övrigt för en stund sedan ett beslut om att pälsdjursnäringen ska väck. Strunt i arbetsplatserna och inkomsterna." 

Läsvärt. Och småskrämmande.

Verklighetsfrämmande ekonomisk idioti

Enkel ekonomisk matematik säger att man behöver inkomster för att täcka de utgifter man har. Detta gäller på det personliga planet, men också på det kommunala och det nationella planet. De flesta, men inte alla, tycks begripa detta när det gäller den personliga ekonomin. De flesta kommunala beslutsfattare gör det också. Men när det gäller de statliga finanserna tycks det som om allt flera inte har förstått den enkla sanning. 

Idag beslöt Sdp:s partidag att verka för ett förbud mot pälsdjursnäringen i Finland. Alltså det nuvarande statsministerpartiet. Det parti som har det största ansvaret för att plus och minus går ihop i de statliga finanserna. Detta i en situation där underskottet i statsfinanserna är så stort att det nästan är omöjligt att förstå hur stort det är. I den situationen säger Sdp att Finland gott kan klara sig utan de miljardinkomster som pälsdjursnäringen står för och har stått för under många år. 

Om detta inte är fullständigt verklighetsfrämmande idioti så vet jag inte vad som är det. Men Sdp sällar sig nu till den verklighetsfrämmande fronten med de gröna och Vänsterförbundet som har tagit denna ståndpunkt. Givetvis med de galna motiveringen att djuren på landets pälsfarmer på något sätt skulle lida. Men så här går det när lögnen regerar.

Min fråga till Sdp just nu är denna: Hur har ni tänkt att vi ska klara av att balansera landets ekonomi, för att inte tala om att betala tillbaka statsskulden på 100+ miljarder, om vi sågar av de få grenar vi sitter på som verkligen ger intäkter till landet? Samma front har ju också talat för att starkt begränsa avverkningen i våra skogar för att skapa så kallade "kolsänkor" och dessutom vill åtminstone en del av denna verklighetsfrämmande politiska front också sluta utvinna torv för el- och värmeproduktion och ersätta torven med ... ingenting. Eller kanske med importerad el från länder där den framställs med sten- eller brunkol? 

Vänstern har inte alltid varit så här fruktansvärt verklighetsfrämmande. Det fanns tider när Sdp var statsbärande parti på ett ansvarsfullt sätt. Men den tiden är uppenbarligen förbi. Det går ju alltid att låna sig till välfärd. Åtminstone en tid. Men inte hur länge som helst.

Hur enkelt som helst - om viljan finns

I denna veckas nummer av Kyrkpressen finns en lång artikel om Kyrkomötets behandling av frågan om samkönade äktenskap. Biskoparnas "kompromissförslag" som går ut på att kyrkans linje fortfarande skulle vara att äktenskapet är för en man och en kvinna, men att de präster som vill viga samkönade skulle få göra det får uppenbarligen en del stöd. Detta är för mig fullkomligt obegripligt. Hur kan tänkande människor, som jag ändå utgår från att kyrkomötesdelegaterna är, ha så här oerhört otur när de tänker? Detta förslag är höjden av hyckleri och ett försök att både äta kakan och ha den kvar.

Problemet, som framgår flera gånger i artikeln, är förstås att det kan gå så illa att det blir högsta förvaltningsdomstolen som kommer att avgöra den här frågan ifall kyrkan själv inte lyckas göra det. Detta skulle ju vara fullständigt galet, och det torde alla vara överens om. Men det jag inte begriper är varför kyrkan inte tar sitt förnuft till fånga och kopplar bort HFD från den här frågan. Det är nämligen så oerhört lätt att göra det – om viljan finns, alltså. Vilket jag tvivlar på, men den frågan får anstå till en annan gång.

Det som det hela handlar om är att de varningar som domkapitlen gett till präster som vigt samkönade knappast kommer att hålla för en prövning i världsliga domstolar. Och varför skulle de göra det? Om landet har en lag som är öppen för samkönade äktenskap så kan givetvis inte kyrkan varna vigselförrättare för att de förrättat vigslar som är i enlighet med denna lag. Det förstår alla också. Men. Landet Finland har däremot ingen lära angående äktenskapet, och inga paragrafer som säger att vigselförrättare måste hålla sig till denna lära. Det har däremot kyrkan, och varningar som getts för att präster i sin förkunnelse inte har hållit sig till denna kyrkans lära om äktenskapet kan därför aldrig bli något för HFD att ta ställning till. Därför är lösningen mycket enkel: Domkapitlen ska inte utfärda varningar åt uppstudsiga präster för att ha vigt samkönade, utan utfärda varningar till dem för att – genom att utföra dessa samkönade vigslar – ha undervisat i strid med kyrkans lära.

Som sagt. Det är inte alls svårt att koppla bort HFD från detta ärende. Men frågan är om kyrkans biskopar och domkapitel vill göra det eller om de, om kyrkomötet inte ger grönt ljus för samkönade vigslar, ser det som den lättaste vägen att få kyrkan att godta samkönade äktenskap att låta HFD avgöra denna fråga för kyrkans del. Det skulle vara oerhört falskt i så fall, men inget överraskar längre när det gäller dessa instanser.

Mera lögner på demokraternas partikonvent

I sitt tal i vilket han accepterade nomineringen till presidentkandidat fortsatte Joe Biden på den lögnernas väg som trampats upp tidigare under veckan av andra prominenta talare på konventet. Det som media i huvudsak har fäst sig vid - och jublat över - är hans tal om att han som president skulle vara "allierad med ljuset" i motsats till Trump som fört USA in i mörkret. Här ser vi igen hur duperad vår media är och hur lite journalistisk integritet som finns.

För snacka går ju. Men när man studerar Bidens åsikter (som under de senaste åren glidit mycket långt vänsterut i amerikansk kontext) ser man hur det "ljus" ser ut som han representerar. Han vill att aborter under den tredje tredjedelen av graviditeten ska vara tillåtna och att inga delstater ska ha rätt att på något sätt försöka rädda livet på de ofödda. Könsnihilismen ska nå nya höjder med katastrofala följder för alla som påverkas. Laglösheten som BLM-rörelsen står för ska inte bekämpas utan tillåtas ha mer eller mindre fria händer. Den (ekonomiska) förföljelsen av kristna kyrkor som vägrar böja sig för tidsandan kommer att trappas upp drastiskt. Med mera.

Ett sådant "ljus" står Joe Biden för. Trump har nog sina stora svarta fläckar, men något sådant mörker som Biden och demokraterna står för finns nog inte där. 

Och by the way: Var blev det världskrig som Trumps kritiker varnade för när han blev president? Han har startat noll (0) krig och nu dessutom medverkat till ett fredsfördrag mellan Israel och FÖE. Mörkt så det förslår!

Lögner på demokraternas partikonvent

Demokraterna i USA har haft sitt partikonvent (digitalt) och nominerat Joe Biden som sin presidentkandidat. Det är mycket intressant att se hur kraftigt vissa demokrater talar för honom – och framför allt hur hårt de talar mot Trump. ("Vi behöver rösta på Biden som om vårt liv hänger på det", som Michelle Obama sade.) Barack Obama gjorde också något så ovanligt – som före detta president – som att skarpt kritisera en efterföljare på posten. Allt detta visar dels hur rädda demokraterna är för att förlora valet i november, dels visar det med all tydlighet att det är sant som galluparna visar, alltså att även demokraternas kärnväljare inte är så engagerade i Biden. Ju mindre engagemang bland gräsrötterna, desto hårdare ord krävs det från etablissemanget för att få folket med sig.

Det kanske grövsta som sades var påståendet om att Trump är ett hot mot demokratin i USA. (Obama: "Vår demokrati är hotad som aldrig förr.") Detta påstående är ju fullständigt befängt, men det visar hur desperata demokraterna är idag. Ännu mera befängt blir uttalandet när vi vet att det kanske allra största hotet mot demokratin i USA idag är BLM-rörelsen – som stöds till fullo av, just det, det demokratiska partiet och Joe Biden.

Kamala Harris, som tog emot nomineringen till vicepresidentkandidat, höll också ett tal som innehöll diverse grodor. Bl.a. sade hon att hon vill ha "Ett älskat samhälle där alla är välkomna, oavsett hur vi ser ut, var vi kommer ifrån eller vem vi älskar". Detta var förutom en klar och tydlig bekännelse till regnbågsfascismen också uppenbart en ren och skär lögn. Vänsterfalangen i USA stöder och uppmuntrar långt den s.k. "Cancel-kulturen" som går ut på att alla INTE är välkomna. Den som någon gång, i något forum, har sagt något ickehavligt (enligt dagens, föränderliga, dogmatiska renlärighetsiver) ska inte gå ostraffad. Den personen ska hängas ut, tvingas löpa gatlopp, spottas på  och sparkas från sitt jobb. Så i vänsterns ögon är inte alla välkomna. Bara de som är det.  

Svenska Yle rapporterade om konventet och dessa uttalanden, och jag skrev givetvis en kommentar angående BLM och hotet mot demokratin. Men givetvis blev denna kommentar inte publicerad. Den starkt vänsterdominerade BLM-rörelsen är en helig ko för vår media och den får inte kritiseras. Det kunde ju uppfattas vara rasistiskt ...

 

Om Guds ingripande idag

Det händer sig nu som då i en diskussion med icke-troende människor att dessa hävdar att om Gud verkligen finns och ogillar det vi håller på med borde han göra något åt det, och eftersom han inte gör det finns han inte eller så har han inget emot det vi människor håller på med. Signaturen "Jan" var för en vecka sedan inne på samma linje här på bloggen när han skrev att ”Den som tiger samtycker”, heter det. Och gud har inte hörts av på snart 2000 år... Om gud finns och detta är mot hans vilja borde han ingripa. Om han är allsmäktig kan han det. Om han inte ingriper är det inte mot hans vilja. Eller så finns han inte." Detta då med anledning av kyrkoledningens oerhörda famlande i äktenskapsfrågan.

Nu är det givetvis inte min plats att säga hur Gud ska göra. Han kan ingripa direkt. Men det är väldigt sällsynt med sådant, även om det sker. Men det vi kan vara fullständigt säkra på är att hans dom nog kommer, och den kommer att falla rättvist och hårt över allt som inte är fullkomligt, rätt och rent. T.ex. finns det mycket på den här bloggen – också av det jag har skrivit – som garanterat inte håller för den prövning som då kommer att hållas. Speciellt sådant som jag skrivit i uppgivenhet över vissa kommentatorers totala ovilja/oförmåga att se sanningen. Men tack och lov får allt – ALLT – gå under Guds nåd. Både det som håller för människors prövning och det som inte gör det. För vi behöver alla Guds nåd. För allt och hela tiden. Allt det som inte står under nåden faller nämligen under domen.

Men Gud ingriper alltså väldigt sällan direkt och med buller och bång. Men han ingriper nog – också i den aktuella äktenskapsfrågan. Jag har flera gånger här på bloggen ställt frågan vad det värsta som kan drabba ett land, ett folk och en enskild människa. Svaret är inte en eldstorm, ett krig eller en farsot, även om dessa saker är nog så illa. Nej, det värsta som kan hända är att Gud flyttar bort ljusstaken (Upp. 2:5). Att han återkallar sin helige Ande. Om detta fruktansvärda sker kommer ingen längre att väckas till tro på Herren Jesus. Om skulle gå så illa är vi alla utelämnade åt oss själva, utan möjlighet att komma in under Guds nåd och därmed utelämnade åt den obarmhärtiga domen.

Igen: Det är inte min plats att säga vad Gud gör just nu. Jag gör inte anspråk på att veta det. Vi har "bara" Bibeln att tillgå när det gäller att veta sådana saker, och där sägs inget om tider och stunder när det gäller en dylik dom. Men de spår som vi kan se vittnar om att det inte är omöjligt att han eventuellt håller på att fälla denna dom över oss just nu. Se vad de präster, kyrkomötesombud, biskopar och andra kyrkliga ledare talar om när de får utrymme i media! Talas det om Guds nåd och hans kallelse till alla människor att omvända sig från sina synder? Talas det om Guds lag och de välsignelser det följer på att hålla Guds lag? Talas det om Jesu ställföreträdande offer och det eviga livets gåva som Gud har berett för alla människor?

Jag ids inte svara, var och en får bedöma vilket det budskap är som kyrkans folk förmedlar till världen i Finland AD 2020 – och vad det budskap som de facto förmedlas har att säga om vad som är viktigt för vår kyrka idag. Samt vad detta säger om ljusstaken som står/har stått i Finlands Sion.

Gud griper in. Också AD 2020. Också i Finland. Men kanske inte så som vi förväntar oss att han ska gripa in. Han är allsmäktig, så han kan gripa in. Men han är också nådig och stor i mildhet, och vi får be att han fortsätter att handla med oss utifrån sin nåd och sin barmhärtighet och inte utifrån sin allmakt och sin rättvisa. Inte för att vi har förtjänat det, nej verkligen inte, men för att han är den han är.  

Ring, vaningsklocka, ring!

 I finskspråkiga tidningar kallas en "kolumn" ofta för "vieraskynä". Alltså en "främmande penna". Därmed görs det klart, också i själva namnet på avdelningen, att det inte handlar om redaktionens åsikter. T.ex. i ÖT sägs detta i stället i en liten text som fogas till kolumnen. Ändå är det förstås så att, medvetet eller omedvetet, en kolumnist väljs för att hans eller hennes åsikter ligger nära tidningens dito. Jag var kolumnist på ÖT under ett antal år för ca tio år sedan. Men efter en debatt (som tog sin början här på bloggen) och som slutade i ett "Slaget efter tolv" (till vilket jag inte blev inbjuden, trots att det var mina åsikter som diskuterades – det säger väl något om Svenska YLE, antar jag ...) där min motdebattör, av Vbl:S representant i panelen, presenterades som Vbl-kolumnist medan ÖT:s dåvarande chefredaktör, som också var panelist, inte vill säga det samma om mig för hans tidnings del, efterfrågades inte längre mina kolumner. De jag skrev efter detta styrdes i stället till insändarspalten. Nå, med detta vill jag bara visa att kolumnister väljs till viss del utifrån tidningens åsikter och linje.

 Efter denna långa inledning kommer jag så till ämnet. I måndags publicerade ÖT en kolumn, skriven av ÖT:s sommarvikarie Joar Cederberg. I kolumnen går skribenten hårt åt de s.k. "språkkonservativa" som t.ex. vill behålla namnet "Eskimo" på glassen. Det mesta Cederberg skriver kan jag faktiskt hålla med om, även om jag anser att tonen är onödigt hård och stämningen som förmedlas i kolumnen är nästan hatisk gentemot konservatism överlag och språkkonservatism i synnerhet. Ja, och så var det det där med "moralkompassen" också. Det är en sak som säkert skulle gå att diskutera med kolumnisten i det oändliga – alltså vem som har fel på sin moralkompass. Men så kom den där meningen som avslöjar skribenten. "Språkkonservativa som inte klarar av att frångå ett förgånget begrepp är även de förgångna."

 Nu kan givetvis ÖT slå ifrån sig med att detta inte är ÖT:s linje. Men det är en kolumn i ÖT, och det är en anställd på tidningen som har skrivit detta. Nu ska jag säga det här så tydligt jag bara kan: Så här kan man inte skriva om en annan människa. Så här FÅR man inte skriva om en annan människa. Visst. Det går säkert att argumentera för att detta inte är så allvarligt, men det hjälper inte. Här finns ett inbyggt hot. "Tycker du inte som vi andra så har du ingen plats i det här samhället. Du är förgången. Eller åtminstone kommer du att bli det."

 Jag blir mörkrädd av dylikt språkbruk. Alldeles speciellt när det kommer från denne kolumnists penna. Varningsklockorna borde ringa, men tydligen gjorde de det inte på ÖT-redaktionen när de valde att ta in den här kolumnen.     

Om hur propagandan fungerar samt några exempel

Jag har många gånger förklarat att jag inte agerar här på bloggen, utan att jag REagerar när det handlar om saker och fenomen som far galet i samhälle och kyrka. Det här fungerar så att när jag läser någon nyhet som tydligt är ute efter att påverka den allmänna opinionen i galen riktning så lyfter jag fram denna och påtalar detta och försöker också visa var det far fel. Ofta är dessa nyheter/artiklar ren och skär propaganda, andra gånger är de kanske mera försiktiga, men de går alltid ut på att försöka påverka opinionen, lite åt gången. Det övergripande målet är givetvis att normalisera det onormala och förvränga människornas verklighetsuppfattning. Detta är för övrigt en sak som inte görs över en natt, utan det behöver göras över tid. Lite åt gången – vilket vi alltså ser ske just nu, speciellt i frågor som rör sexualitet och äktenskapet.  

 I kommentarfältet här på bloggen har signaturen "hbqt-lobby" avkrävt mig länkar till dylika propaganda-artiklar en tid redan, och det har inte hjälpt att jag visat att jag i de allra flesta fall har länkat till de artiklar/nyheter som har fått mig att REagera. Inget duger. Nu är jag givetvis medveten om att detta inte heller kommer att duga för denne lobbyist, men jag menar att det är viktigt att lyfta fram dessa försök till hjärntvätt som vi utsätts för i princip alltid när vi öppnar en tidning eller går in på en nyhetssida på nätet. Saken är nämligen den att vi idag är i den situationen att vi är utsatta för en i det närmaste regelrätt hjärntvätt. I en sådan situation är det förstås sedan inte konstigt att sådana som gärna ser att alla blir hjärntvättade försöker tysta ner sådana som påtalar detta. Det är i den kontexten lobbyistens skriverier ska ses och förstås. 

 Sedan kan jag givetvis sätta med några exempel på hur denna, som sagt många gånger lågintensiva, propaganda bedrivs idag. Som sagt, kom ihåg att det handlar om små steg för att så småningom normalisera det onormala! Här finns ett exempel och här ett annat.  

 

Välsignat!

Coronatiden har inte bara fört dåliga saker med sig. Det att församlingarna har tvingats satsa på streaming har gjort att man som gudstjänstbesökare s.a.s. kan vara på flera platser samtidigt. Idag var jag, förutom i sjuksängen (förhoppningsvis tillfälligt!), också på gudstjänst i Larsmo och Kronoby kyrkor - och det nästan samtidigt. Där fick jag/vi lyssna till två mycket goda - och aktuella - predikningar. Till streamingens välsignelser hör också att det går att delta i efterhand.

Ytterligare hot mot yttrandefriheten

I Skottland har det regerande SNP-partiets justitieminister Humza Yousaf kommit med ett lagförslag som skulle skapa ett nytt brott med mycket hårda straffpåföljder. Att "piska upp hat" skulle kunna ge ett t.o.m. sju år långt fängelsestraff, om lagen införs. Lyckligtvis har en rad kulturpersonligheter, med Rowan "Mr Bean" Atkinston i spetsen, kraftigt gått ut och talat mot detta lagförslag som, enligt dem, kan leda till en kraftig inskränkning av yttrandefriheten i Skottland. Lagen kunde användas mot alla som för fram olika former av vad som anses vara kontroversiella ståndpunkter. Justitieminister Yousaf igen kallar lagförslaget "en milstolpe i kampen mot fördomar".

 De kulturpersonligheter som har vänt sig mot lagförslaget fruktar att denna lag, om den införs, kan komma att leda till att ingen längre kan, eller ens vågar, kritisera t.ex. olika religiösa ståndpunkter. (Observera här ändå mycket noggrant att eftersom kristendomens anses vara i majoritet också i Skottland torde denna lag inte tillämpas på sådana som kritiserar den kristna tron...)

 Kulturpersonligheterna fortsätter med att konstatera att "rätten att kritisera idéer; filosofiska, religiösa och andra, måste försvaras för att garantera att ett konstnärligt och demokratiskt samhälle ska kunna blomstra". Vidare konstaterade också ledare för den katolska kyrkan i Skottland att denna lag kan komma att kriminalisera det att man citerar Bibeln.

Det är oerhört skrämmande att dylika lagar ens kommer på förslag, för att inte tala om vad som skulle kunna hända om en lag som denna verkligen antogs. I ett sunt och fungerande samhälle skulle ingen ens komma på att föreslå en sådan lag, men i dagens mer eller mindre hysteriska stämning där allt som någon kommer på att hävda att ens luktar lite rasism och fördomar ska bekämpas och fördömas är inget omöjligt.

Oerhört hyckleri!

Definitionen på hyckleri är att säga en sak och göra en annan. Detta är precis vad vår kyrkas biskopar nu vill att kyrkan ska gå in för i äktenskapsfrågan. Kyrkomötet remitterade frågan om kyrkans äktenskapssyn till biskopsmötet, och när biskoparna nu avgjorde frågan blev kompromissförslaget att kyrkan ska fortsätta att anse att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna, men att de som vill få samkönad vigsel ska kunna få det. 

Detta är som sagt själva definitionen på hyckleri. Eller om vi så vill, att gå på direkt kollisionskurs med Jesu egna ord om att "ert tal ska vara ja, ja eller nej, nej". (Matt. 5:37) Ordet fortsätter: "Allt utöver det kommer från den onde". Vart och en må därför dra sina egna slutsatser vem som har inspirerat biskoparna till detta beslut. 

 Läs gärna Kenneth Mynttis ledare i ämnet i ÖT! Den är läsvärd. Nu är det förstås inte alls svårt att genomskåda detta beslut, men Myntti ska ändå ha en eloge för att han lyfter fram problematiken. Han sammanfattar det hela i en kärnfull mening: "Hur kan kyrkan ordna med kyrklig vigsel för samkönade om kyrkan fortsättningsvis håller fast vid att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna?" 

 Det är en mycket bra fråga. Svaret är: Om man hycklar går det. 

Om varför jag skriver om hbt-frågor (m.m.)

Rod Dreher använder orden "soft totalitarianism" när han beskriver situationen i USA idag. Eftersom situationen i Europa är mycket sämre än den är i USA är det därför inte alls fel att använda detta, och kanske ännu drastiskare, ord för att beskriva hur vi har det idag. "Har du fel (läs: konservativa) åsikter ska du hålla tyst!" Risk att förlora arbetet, mediala gatlopp, polisanmälningar och påtvingad självcensur. Det är vår vardag idag för sådana som vågar vara av annan åsikt än det som den "mjuka totalitarianismen" står för.

 Jag skriver en hel del om kontroversiella frågor. Om sådana frågor där normerna utmanas och där trycket är som störst idag att förändra dessa. När man gör så måste man förstås hålla tungan rätt i munnen och fingrarna som springer över tangentbordet i styr så att man inte passerar någon osynlig gräns. (Se också där hur självcensuren fungerar!) Men trycket att tysta ner också mig finns nog där. Flera anonyma kommentatorer försöker ofta påtala hur ofta jag skriver om hbt-frågor (vilket jag egentligen inte alls gör – det jag skriver om är i själva verket normkritik och försök att förändra nomerna) och därmed få mig att idka självcensur och sluta lyfta fram och protestera mot det som pågår i vårt samhälle idag.

 Nå, jag kan meddela att detta inte kommer att lyckas! Så länge propagandakriget pågår kommer jag att skriva om de frågor där striden rasar som hårdast. Inte för att jag är intresserad av frågorna i sig – det är jag verkligen inte – men för att jag bryr mig om människorna och samhället runt omkring mig och inte vill se att människorna blir lurade och samhället perverterat. Jag har varit inne på samma sak flera gånger tidigare, bland annat här, och jag tror inte att det går att överbetona hur oerhört avgörande tider vi lever i just nu när det gäller mänskliga rättigheter så som religionsfrihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Om dessa totalitära krafter får som de vill är dessa friheter snart ett minne blott.

 När man lyfter fram det som är på gång i samhället idag får man lov att tåla att bli påhoppad, har jag fått lära mig. Nå, det får jag lov att ta. Problemet är att jag känner ett starkt behov att svara på dessa påhopp, även om jag vet att det är fullständigt onödigt och inte alls fruktbart. Men jag ska – igen en gång – försöka arbeta på att tygla mig och inte ge mig in i onödiga ordväxlingar. Detta kommer givetvis att leda till att dessa anonyma kommentatorer kommer att (fortsätta att) beskylla mig för att inte svara på deras frågor. Men det får jag också försöka ta. Jag hoppas att du som läser kommentarfältet här klarar av att se varför jag inte svarar på alla påhopp och irrelevanta frågor. (Det kan hända att jag kommer att länka till denna text ett par gånger...)