Första advent

Idag är det första söndagen i advent, och i vanliga fall skulle hela familjen just nu sitta i kyrkan och ha sjungit Hosianna-hymnen. Så inte i år p.g.a. pandemin. Det är oerhört tråkigt att vi går miste om dels gemenskapen, dels upplevelsen (speciellt för barnens skull), men fakticiteten i det som hände och vårt firande av det förtas förstås inte av pandemin och de restriktioner som den orsaker. 

Jag vill därför dela några tankar angående Jesu intåg i Jerusalem med dig som läser denna text. Jesu intåg i Jerusalem några dagar före påskfirandet, troligen någon av de sista dagarna av mars år 33, var förutsagt av profeten Sakarja (9:9) ca 550 år tidigare, alltså omkring år 520 f.Kr. "Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl."

Det är anmärkningsvärt att Jesus rider på en åsna. eller rättare sagt, på ett åsneföl. Detta signalerar både ödmjukhet (som Sakarja skriver), men det signalerar även att det är den rättmätige konungen som kommer. De flesta av de som stod där och ropade sitt "Hosianna!" visste förstås vad Sakarja hade skrivit. Men de visste också, i motsats till många av oss som läser texten idag, vad som beskrivs i 1Kung. 1:33-34 när David låg för döden och han uppmanade Sadok, Natan och Benaja att hämta Salomo och kröna honom till kung över Israel: "Tag er herres tjänare med er och sätt min son Salomo på min egen mulåsna och för honom ner till Gihon. Där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel. Sedan skall ni blåsa i hornet och ropa: Leve konung Salomo!"

Åsnan, som Salomo red på, visade att den som kom var den rätte tronarvingen. Åsnan var dessutom en signal om att Salomos regering skulle komma att vara en regering av fred. En häst symboliserade krig och erövringar, men det gjorde inte åsnan. Det är ytterst intressant att se hur folket sedan regerade när de såg Salomo på kung Davids åsna (v. 39-40): "Prästen Sadok tog oljehornet ur tältet och smorde Salomo. Därefter blåste de i hornet och allt folket ropade: "Leve konung Salomo!" Sedan följde allt folket med honom upp, medan de blåste på flöjter och visade sin glädje med så stort jubel att marken kunde ha rämnat av deras rop."

 Låter det här bekant? Visst gör det! Det som hände när Salomo blev krönt, med folkets jubel och allt, är en förebild till Jesu intåg i Jerusalem. När Jesus red in i Jerusalem på en åsna nästan 1000 år efter Salomos kröning såg folket garanterat parallellen. Det var deras rätte kung som kom! Den rätte tronarvingen. Davids son! Och han kom som en fridsfurste, inte som en krigarherre. 

För att han kom ridande på en åsna. 

Sverige, ett friheternas U-land

Jag hittade en insändare på Aftonbladet som tog upp en sak som jag antagit men inte haft någon direkt vetskap om. Förrän nu då, alltså. Sverige, som så gärna låter oss andra förstå att landet är en banérförare och ett föregångsland när det gäller mänskliga fri- och rättigheter - och vars företrädare mer än gärna ställer sig upp och tillrättavisar andra länder som de anser inte lever upp till samma höga standard på detta område - är i själva verket ett U-land på detta område. 

Såväl Europakonventionen och FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna säger att politiska åsikter inte får ligga till grund för särbehandling av människor. Kort sagt: Man får inte diskriminera någon på basen av en människas politiska åsikter. Anmärkningsvärt nog har inte Sverige antagit dessa konventioner till denna del (eller så struntar man bara i att ta med just denna punkt), varför det i Sverige idag är fullt legitimt att diskriminera människor på basen av deras politiska åsikter. 

I insändaren berättas om en behörig SO-lärare som sökte ett lärarjobb men som fick nobben p.g.a. de åsikter han gett uttryck för på internet. Dessa var uppenbarligen inte i samklang med "skolans värdegrund". Sedan hjälpte det inte att läraren berättade att hans politiska åsikter aldrig hade påverkat hans undervisning. "Även om det är så vill vi inte ha dig", sägs rektorn ha sagt. 

Som sagt har jag antagit att det är så här, men jag har hittills inte hört om några konkreta exempel. Nu väntar jag bara på att EU ska sätta Sverige i samma korg som Ungern och Polen och börja kräva att landet korrigerar detta. Tror någon att det kommer att ske? 

MKV i rätten

Österbottens tidning berättar i en nyhet att rättegången mot Martyrkyrkans vänner har inletts idag. Själva åtalet baserar sig, som jag ser det, på mycket lösa grunder. Det torde stå klart för varje tänkande människa att ifall man sänder ut ett brev åt människor som har begärt att få brevet så har man INTE sänt ut det åt allmänheten. Att det är 5000 personer som har bett att få brevet innebär bara att det handlar om en mycket framgångsrik förening. Och igen: Inte ens 5000, om än det är en stor siffra, är någon "allmänhet".

Under det senaste året har jag fått mig tillsänt bankgiroblanketter, utan anteckning om att det skulle finnas något insamlingstillstånd, av åtminstone en idrottsförening och en områdesförening - och detta utan att jag har begärt att få dessa utskick. Detta är utskick som alltså UTTRYCKLIGEN har gått till allmänheten inom ett begränsat geografiskt område. I åtminstone det ena fallet handlar det om flera tusen adressater. Min fråga är därför: Varför är MKV:s utskick, som alltså har gått till sådana som begärt att få dem, så här intressant för åklagaren medan dessa andra exempel som jag ger här inte är det?

 Hela den här historien är oerhört olustig. Jag kommer inte ifrån tanken att det handlar om att någon har ett ont öga till den verksamhet som föreningen bedriver när den hjälper utsatta och förföljda kristna. Tydligen ska sådana inte hjälpas - de får uppenbarligen skylla sig själva för den situation de befinner sig i. Vad ännu mera olustigt är är den långa tid det har tagit att komma så här långt med ärendet. Det är fruktansvärt inhumant att hålla ett dylikt svärd så här länge ovanför huvudet på människor i den här åldern. 

Och sist men inte minst: Åklagaren yrkar på villkorligt fängelse och att hela den insamlade summan på 2,58 miljoner euro ska tillfalla staten. För att ett insamlingstillstånd - som inte behövs - har saknats! Till detta säger jag bara två saker: Skäms på sig, åklagaren! Och bort med tassarna! Dessa pengar har INTE samlats in för att hamna i statens tomma skattkista utan för att hjälpa människor som är oerhört utsatta på grund av sin tro.  

Domsöndag 2020

När jag börjar skriva den här texten är klockan exakt 19:00. Vore det inte för Corona-pandemin och de restriktioner som föreligger skulle vi just nu inleda våra domsöndagsmöten i Kållby bönehus. Dessa har hållits oavbrutet varje domsöndagshelg sedan 1932, men i år blev det alltså inga möten. Bönehusets hundraårsjubiléum, som infaller i år, blir inte heller firat p.g.a. pandemin. Det här är givetvis väldigt tråkigt, men oberoende av om vi kan samlas eller inte sitter Jesus på tronen och han kommer snart att komma tillbaka för att hålla dom och ta sin församling till himlen.

Jag tänkte att det kunde vara på sin plats med en liten betraktelse här på bloggen, dagen till ära, och i denna betraktelse vill jag stanna inför en del av andra årgångens episteltext från det härliga uppståndelsekapitlet, 1 Kor. 15. (Verserna 24-27)

Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den siste fienden berövas döden all makt, ty allt har han (Fadern) lagt under hans fötter.

Vi lever just nu i den tid som föregår den situation när Jesus överlämnar riket åt Fadern. I den här texten framgår det att Jesus också i denna tid regerar, men det blir också klart att detta är en tid av kamp mellan Jesus och fördärvsmakterna. Men, kanske någon undrar, vann inte Jesus över dessa makter i sin död och uppståndelse? Ja, det gjorde han, så i den meningen är kampen slut. Men kampen pågår likväl så länge döden har kvar sin makt. Efter Golgata har döden ingen makt över Jesus, men dess makt över oss människor står kvar. Men om Jesus har besegrat fördärvsmakterna, kan vi ännu fråga, hur kan kampen då ännu pågå? Svaret på den frågan är att den kamp som pågår är en kamp om oss människor. I våra liv är döden ännu en mäktig fiende, en fiende som ständigt står på lur och som en dag kommer att drabba oss var och en.

Domsöndagens budskap är att Jesus har segrat, och att han en dag kommer att stå där som segrare när strecket dras för tiden. Fram till dess pågår kampen om oss människor, också om dig och mig. Jesus erbjuder oss alla sin seger över synd, död och djävul, men tyvärr vill inte alla ta emot denna härliga gåva. Frågan om varför vissa väljer att stå ensamma i den hopplösa och ensidiga kampen mot döden är en gåta som endast Gud vet svaret på. Jesus är den ende som har besegrat döden, och den ende som någonsin kommer att klara av att segra i denna kamp. De av oss som försöker ta kampen på egen hand kommer oundvikligen att förlora. Men det oerhört glada budskapet är att Jesus vill skänka oss, dig och mig, sin seger. Vår synd blir hans synd, och hans seger över döden blir vår seger i det saliga byte han erbjuder oss.

Jesus kallar dig att komma till honom för att få del av hans seger över synden, döden och djävulen. Det är vår enda chans att vara på den segrande sidan i den strid som pågår. En dag, kanske ganska snart, kommer din kamp att ta slut. Antingen genom att Tiden tar slut eller genom att din tid tar slut. Och ja, det finns faktiskt två yttersta dagar: Den allmänna och din privata. Endast Gud vet vilken av dessa som kommer först. Men vi vet att en av dem kommer först, och om du inte har låtit Jesus ta, och vinna, din strid före den dagen är inne kommer du att stå på den förlorande sidan. Oundvikligen och oåterkalleligt.

Så varför kämpa mot hans kallelse? Det är dumt, ja rent av självdestruktivt, att göra det. Det är nämligen bara dig själv som du skadar genom att inte svara JA! på Jesu kallelse. Allt är färdigt! Alla dina synder, hur stora och svarta du än tycker att de är, ÄR förlåtna. Så varför envisas med att bära dem själv? Du klarar inte av att göra det. De kommer att dra ner dig och förgöra dig. De kommer att innebära att den kroppsliga döden blir en dörr till den eviga döden. Men låt Jesus ta dina synder på sig! Han har redan sonat dem på korset, så varför envisas du då med att gå och bära på dem? Låt honom ta dem av dig! Då blir den kroppsliga döden, när du en dag möter den, att bli en dörr, inte till den eviga döden utan till en härlig evighet och en evig härlighet!

Domsöndagens budskap är att Jesus har segrat, och att han en dag kommer att stå där som segrare när strecket dras för tiden och döden till sist berövas sin makt också över oss människor. Var kommer du att stå då? Tillsammans med Jesus på  den vinande sidan, eller på den andra sidan? Valet är ditt, för när Jesus kallar dig har du möjlighet att välja. Du har nåtts av hans kallelse förut. Nu kanske du nås av den igen. Du har inga garantier för att det blir flera gånger. Amen!

 

Om hjärtat mig fördömer och köttet gör besvär, den trösten jag ej glömmer, att Gud dock större är, att nåden väger mera än all min uselhet – och pris vare Lammet för det!

Så må då Satan rasa och världen hjälpa till. Jag skall för dem ej fasa, det går som Herren vill. Guds ord behåller segern, och alla segrar med som står uti Frälsarens led!

Nu glad jag hemåt ilar i Jesu dyra namn, och snart jag salig vilar i fridens sälla hamn. Men under pilgrimsfärden så här på barnavis jag sjunger min Frälsares pris!

(SH 351, 3-5. Text av Nils Frykman)

   

 

Ingen gemensam verklighet!

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Som när jag nyss läste en debattartikel på Expressen, skriven av två av Sveriges Radios chefer. Där påstås, helt riktigt att det amerikanska samhället är mer delat än någonsin, och att detta också gäller för medielandskapet i USA. Men sedan bar det av ordentligt när de två (Cilla Benkö och Björn Löfdahl) hävdar att "den starka och oberoende public service som finns i Sverige" skulle vara opartisk och stå för en objektiv nyhetsrapportering. Så är det givetvis inte. Men problemet är att det inte finns någon egentlig motpol inom svenskspråkig nyhetsförmedling som det finns t.ex. i USA. Därför kan sådana som Benkö och Löfdahl tro, och få andra att tro, att situationen skulle vara bättre i Sverige när den i själva verket är ännu sämre än den är i USA.

Det som gör att det går att lura sig själv på detta sätt är förstås att svensk public service-media inte är partipolitiskt bunden så som mediefältet har blivit i USA. Men det innebär inte automatiskt att svensk media skulle vara opartisk och oberoende. I Sverige, och långt också i resten av (västra) Europa, är media oerhört starkt knutet till ett, vad jag brukar beskriva som, liberalt värderingskluster som sätter sin prägel på i princip allt media producerar och förmedlar. Man kan ännu sätta till adjektivet "vänster" om man vill.

Benkö och Löfdahl säger sig vilja se en "gemensam verklighet" dit alla hör och där alla finns inom samma ramar. De säger inte det, men det är förstås en självklarhet att denna "gemensamma verklighet" ska präglas av den vänsterinriktade värdeliberalism och de sekulära dogmer som denna vänsterinriktade värdeliberalism driver – och drivs av.

Nej tack, säger jag. Jag vägrar inordna mig i denna "gemensamma verklighet". Jag godkänner nämligen inte att det finns 78 (eller vad som nu är dagens siffra) kön. Eller att det inte finns några gränser mellan könen. Eller att det inte finns några kön överhuvudtaget utan att allt som har med kön att göra bara är en social konstruktion. Jag godkänner inte (som om detta skulle ha något att göra med om någon godkänner det eller inte!) att homosexualitet skulle vara något naturligt. Jag godkänner inte heller att människan som hon är idag skulle ha uppkommit som ett resultat av en massa slumpartade mutationer och utvecklats under en oerhört lång tid. Jag godkänner inte heller att den klimatförändring vi ser hända idag skulle bero på mänsklig verksamhet och inte heller godkänner jag den tanken att vi radikalt behöver förändra allt vi är och gör för att mänskligheten inte ska gå under genom en klimatkatastrof. Jag godkänner inte den revisionistiska historiesyn som blundar för vissa historiska fakta och överbetonar andra vissa gånger t.o.m. ahistoriska påståenden. Som t.ex. att korstågen var något i grunden ont och att islam är en fredens religion. Med mera, med mera.  

Allt detta, och mycket mera av samma sort, är sådant mainstreammedia – också den public service-media som Benkö och Löfdahl representerar – tutar ut som om detta vore fullständigt självklara sanningar. Sanningar som är en viktig del av denna "gemensamma verklighet" de vill att alla ska vara del av. Men som sagt, jag betackar mig för detta. En sådan "gemensam verklighet" i vilken man förväntas omfamna lögnen vill jag inte vara del av, och jag lovar att fortsätta arbeta för att så många som möjligt ska vilja, likt mig, lösgöra sig från denna.

Som sagt, ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Men det kan hjälpa att skriva av sig. Ibland blir det t.o.m. en bloggtext av det hela.

 

Om floden, Bibeln och Gilgamesh

Jag har ett par gånger bekänt här på bloggen att jag väldigt gärna lyssnar på Historiepodden. Innehållet är mestadels intressant, och de två pojkarna (!) som gör den har en förmåga att få även det mest obskyra ämne att låta intressant. Som jag tidigare också har nämnt har deras framställning ibland den svagheten att de lutar sig väldigt tungt mot en källa, och de gånger denna källa tar miste blir förstås då också deras framställning skev. Men överlag är detta en podcast som jag varmt kan rekommendera!

Idag lyssnade jag (via Spotify) på ett gammalt avsnitt (det är sällan deras gamla avsnitt blir föråldrade, så det går bra att bläddra bakåt i listan) som behandlade Mesopotamien och kilskriften. I förbigående berättade de då om en farbror som , när hans att och översatte diverse lertavlor med kilskrift, hittade Gilgamesheposet. Alltså den mesopotamiska syndaflodberättelsen. När han sedan föreläste om detta för en grupp bibliska arkeologer blev dessa, enligt uppgift, fullständigt tillintetgjorda eftersom detta fynd visade att Bibeln inte längre kunde ses som historiskt trovärdig. (Det sades inte ordagrant så, men detta var innebörden.) Nu kan det förstås hända att någon av de värderade herrarna som satt och lyssnade faktiskt tänkte så, men sanningen är ju faktiskt den rakt motsatta!

Det att Bibelns flodberättelse inte är äldst är i själva verket inget problem alls – och det inser vi nog om vi tänker till lite. Syndafloden ägde ju inte rum på Bibelns blad, utan i verkligheten. Och en världsvid översvämning som ägde rum i verkligheten bör ju rimligtvis finnas i också andra folks medvetande. Eller hur? Så det att sumererna har tecknat upp sina avlägsna minnen av floden bekräftar den bibliska berättelsen. Om de inte skulle ha gjort det skulle detta vara ett argument för att floden inte har ägt rum.

Den som vill veta mera om Gilgamesheposet och Bibelns syndaflodberättelse och om skillnaderna dessa två emellan kan med fördel ta del av Tore Jungerstams undervisning på nätet. Hans videor på Youtube om detta ämne är också mycket sevärda.

Om Jesus och de utstötta

Det finns många intressanta människomöten beskrivna i Nya testamentet. Ett av dessa finns beskrivet i Luk. 19 där det berättas om hur det gick till när Jesus mötte tullindrivaren Sackeus. (Han som var så liten till växten att han måste klättra upp i ett träd för att kunna se Jesus när denne kom förbi.) Tullindrivarna var bland de mest föraktade människorna i det heliga landet. Dels för att de arbetade för de förhatliga romarna, dels för att de vanligen brukade ta för mycket tull och sätta detta i egen ficka. På flera ställen i NT finns det beskrivet i vilken kategori människorna satte dessa tullindrivare. "Publikaner och syndare" och "publikaner och horor", talas det om. De var helt enkelt bland de lägsta på den sociala värdestegen.

I Jesu möte med publikanen, eller tullindrivaren, Sackeus får vi se hur Jesus ser på synden och på människor som andra människor ser ner på och räknar som hopplöst avskum. Han stannade nedanför trädet där Sackeus satt och ropade att han skulle komma ner. Och inte nog med det. Jesus ville gästa honom i hans hus! Jesus ville äta tillsammans med honom!

Det här med måltidsgemenskapen var en väldigt känslig sak på den här tiden. Det fanns olika skolor bland de lärda i Israel. En del menade att en människa som ville ha det rätt ställt med Gud måste skilja sig helt från den förlorade massan som inte höll lagen, medan andra – närmast då fariséerna – ansåg att man gott kunde leva sitt liv bland dessa orena, men när det gällde måltiden var det viktigt att inte ha måltidsgemenskap med de förlorade för att man inte själv skulle dras ner i deras orenhet.

Jesus hade troligtvis hållit till med fariséerna under sin uppväxt i Nasaret. Det finns nämligen en del i evangelierna som tyder på detta. Det går t.o.m. att göra ett case för att fariséerna betraktade Jesus som en av dem. Bl.a. det att fariséerna gick åt honom hårt just för hur han åt med "publikaner och syndare" kunde tänkas visa på detta.

Nu igen gör Jesus så det otänkbara när han tar in hos en uppenbar syndare och äter tillsammans med honom. Och vad händer? Jo, Sackeus förs till omvändelse av Jesu närhet och av hans kärlek. Prioriteringarna i Sackeus liv ställs på ända och hans tidigare gud (pengarna) visas på dörren och Jesus tar plats som ny Herre och Gud i Sackeus liv. När Jesus sedan får ta emot klagomål (troligtvis av just fariséerna) säger han något som allt sedan orden uttalades har varit ett oerhört evangelium, ett glatt budskap, för många, många människor: "Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."

Dessa ord handlar nämligen inte bara om Sackeus. De handlar om oss alla. Vi var alla förlorade i synden, även om vi kanske inte varit lika lågt nere som Sackeus var, och alla behöver vi uppsökas och räddas av Jesus. Sackeus exempel visar ändå att det inte spelar någon roll hur lågt vi har sjunkit och hur illa sedda vi kan tänkas vara av andra människor – Jesus vill ändå ha med oss att göra. Han kom nämligen inte för att frälsa endast de som klarat av att leva någotsånär goda liv. Han kom för att frälsa alla. Oberoende av vad vi gjort och hur dåligt ställt det var – eller är – med oss.   

Trump behöver ge upp! Eller?

En av de konstigaste nyheter jag läst på länge talar om hur en grupp f.d. världsledare ("The elders") uppmanar Trump att ge upp och erkänna sig besegrad. Detta görs för att "värna om demokratin i USA". Som sagt är detta en mycket märklig nyhet. I själva verket är det ju precis tvärtom: Trump bör INTE ge upp innan alla beskyllningar om röstfusk är utredda just för att värna om demokratin i USA. 

Det är för övrigt intressant att ta del av de beskyllningar (och bevis!) som presenteras angående det påstådda valfusket. Detta kan vi förstås inte läsa i mainstreammedia eftersom det enda de har att komma med är sitt mantra om "obevisade beskyllningar". Men det ska bli mycket intressant att se vad som kommer att hända. I Pennsylvania talas det om hela 2,6 miljoner (!) poströster som godkänts utan att namnteckningen på röstsedeln kollats mot namnteckningen i röstlängden. Detta är en mycket allvarlig beskyllning som absolut måste utredas. Vidare talas det om hela 630 000 poströster i Pennsylvania som inkommit för sent men som ändå har räknats. Detta efter att Pennsylvanias högsta domstol godkände detta (lagvidriga) förfarande. Enligt uppgifter anser HD:s originalister att detta är ett problem, något som i förlängningen eventuellt kan komma att flippa Pennsylvania och därmed troligtvis hela valet. 

Programledaren Tucker Carlson på Foxnews påstår också att han kan bevisa att en lång rad döda personer har lämnat in poströster som har räknats med i valresultatet. Observera nu att detta inte längre handlar om beskyllningar. 

Men vänstermedia fortsätter med sitt mantra: Obevisade beskyllningar. I en dylik situation visar det sig hur oerhört viktigt det är att läsa brett. Inte bara högermedia. Men inte heller bara vänstermedia. Utan både och - och att vara noggrann med att inte tro på allt man läser.

Om hur Gud använder lidande

Tänk vad fint det skulle vara om vi människor skulle se alla de goda gåvor Gud ger oss och tacka honom för dem och öppna oss för hans kärlek och nåd! Men tyvärr fungerar det inte så. Eller rättare sagt är det väldigt sällan det fungerar så. Vi människor vill vara vår egen gud, och då finns det helt enkelt inte rum för någon annan. Som en följd av detta har vi också börjat betrakta Guds goda gåvor och de välsignelser han dagligen öser över oss som något självklart. Som något vi har rätt till. Bland det mest sorgliga jag sett var intervjun med mamman som förlorat sitt barn och som beskyllde Gud för sin förlust. I intervjun kom det samtidigt fram att hon aldrig hade kommit sig för att tacka Gud för sin dotter medan hon hade henne. Men när hon förlorat henne var plötsligt allt Guds fel. Så fruktansvärt sorgligt!

En sak vi människor borde lära oss handlar om Guds vilja och ett gott liv. Guds vilja är nämligen inte främst att vi människor ska vara friska och leva länge här på jorden. Hans vilja är framför allt att vi ska inse vem han är och att vi behöver hans nåd och att vi börjar leva i hans kärlek och i sanning. Kort sagt: Hans vilja är inte att vi ska ha ett gott liv, utan att vi ska få ett evigt liv. Med bakgrund i detta kan vi därför inse att ifall han inte lyckas övertyga oss genom alla de välsignelser han låter flöda över oss kan det t.o.m. hända att han kan behöva ta bort våra välsignelser för att kanske detta skulle kunna skaka om oss och få oss att inse vad som verkligen betyder något. Eller kanske att sända en farsot för att försöka på den vägen i stället.

Jag har ett par gånger berättat om den gamla troende kvinnan som jag kom att diskutera med på ett möte i Karleby. Vi pratade om väckelse och om hur vi alla så gärna skulle vilja att våra nära och kära skulle få komma till tro på Jesus. Hon berättade om sin son, tror jag det var (eller sonson?), som hade ett välordnat och välsignat liv men som saknade tron. Den här gamla kvinnan konstaterade att när hon ber om väckelse i hans liv är det sannolikt att hon ber om elände och svårigheter över honom. Tanken var förstås den att när han inte tackat Herren för sina välsignelser kanske Herren i stället behöver ta bort dem för att kunna väcka honom.

C.S. Lewis, som skrev mycket bra, konstaterade: "Gud viskar till oss i våra njutningar, han talar till oss i våra samveten och ropar till oss i våra lidanden. Lidandena är hans megafon för att väcka en sovande värld." Precis så är det. Detta är något vi får falla tillbaka på också mitt i den pandemi vi lever i just nu. Gud kanske inte har sänt farsoten, men han tillåter den för att kanske väcka någon till insikt om att detta livet inte är allt. Att det faktiskt finns en evighet som är så oerhört mycket längre, och så oerhört mycket viktigare, än detta korta liv vi får ha här.

Om vi inte låter oss övertygas av Guds godhet och mildhet i hans gåvor är det inte honom främmande att i stället begagna sig av betydligt hårdare tag för att väcka oss till insikt.

USA-valet, vad händer nu?

Knappast har någon lyckats missa att de flesta mediekanaler i USA har utropat Joe Biden som segrare i presidentvalet. Detta trots att flera stater ännu är oavgjorda och vissa av de stater som har getts åt Biden är mycket, mycket jämna. (Arizona är ännu inte avgjord, trots att flera mediekanaler gav staten åt Biden i ett tidigt skede.) Rösträkningen fortsätter ännu, och Trumps stödtrupper har lämnat in såväl stämningsansökningar angående valfusk som krav på omräkning av rösterna i flera delstater. Enligt lagen finns det tid fram till den 8/12 att räkna om och få till stånd domstolsavgöranden på delstatsnivå. Efter detta kan ännu USA:s HD få någon fråga på sitt bord.

Det är knappast troligt, och inte ens önskvärt, att Trump erkänner sig besegrad innan alla beskyllningar om t.o.m. grovt valfusk med poströsterna är utredda och avgjorda. Det finns de som hävdar att det värsta som kunde ske nu är att valet drar ut på tiden, som skedde 2000 när valet till sista avgjordes i HD, men detta stämmer förstås inte. Det värsta som kunde hända vill varken jag eller någon annan sätta ord på. Men för att förhindra detta värsta scenario krävs det att beskyllningarna utreds och att amerikanernas tilltro till de demokratiska institutionerna bevaras. Detta kan kräva en utdragen valprocess, men detta är ändå ett litet pris att betala.

Med detta sagt är det ändå osannolikt att valresultatet blir något annat än det som nu föreligger. Joe Biden kommer sannolikt att bli USA 46. president. (Och Kamala Harris den 47. inom ett eller ett par år.) Förhoppningsvis kommer Trump nu att uppmana sitt gäng att tålmodigt vänta och se vad som händer, och sedan, när valresultatet är klart, erkänna sig besegrad och gå av scenen.

Det som absolut BORDE hända är att mainstremmedia skulle ställa till med ett ordentligt räfst och rättarting för att en gång för alla ta reda på hur de, ännu en gång, kunde ha så fruktansvärt fel när de förutspådde utgången av valet och se till att detta inte kan hända igen. Att detta ska ske är ändå givetvis synnerligen osannolikt. Framför allt för att media så starkt har tagit ställning för Biden och, som Mollie Hemmingway hävdar, använde opinionsmätningarna inte för att spegla opinionen utan för att forma den. Av denna samma orsak kommer media i USA, och därför också vår media, under de kommande dagarna och veckorna att lyfta fram och förstora alla oroligheter som högern i USA ställer till med. Så här behöver utfärdas en varning: Tro inte allt du läser! (Det gäller förstås alltid, men speciellt nu.)   

There´s something rotten in the state of Denmark

I förrgår tog Danmarks regering beslutet att alla minkar i hela Danmark ska avlivas. Detta för att en muterad variant av Covid-19-viruset har hittats på minkar i landet, samt på 12 människor. Det är ännu oklart var denna virusmutation har uppkommit, och även hur eller ens om viruset kan smitta från mink till människa. Trots detta talar pressen om detta som om det skulle vara bevisat. Vilket det alltså långt ifrån är. Elva av de påträffade s.k. "Kluster 5"-smittade människorna finns nära de smittade minkfarmerna, medan en av dem finns hundratals kilometer borta på ett ålderdomshem på Själland. Det har också rapporterats att denna mutation av viruset har hittats i Kroatien. 

Det finns många frågetecken här, och det största frågetecknet är var denna virusmutation har uppstått. När man läser nyheterna idag ses det som självklart att mutationen har uppstått på en minkfarm (Kvällsposten kallar t.o.m. den nya virusvarianten för "Minkviruset") och därifrån spridit sig till människor. Detta trots att det inte finns några säkra belägg på att viruset alls kan smitta från mink till människa. Andra vägen smittar det däremot, det vet man. Förekomsten av mutationen på ett ålderdomshem hundratals kilometer från minkfarmerna är också ett mysterium som talar mot att mutationen verkligen skulle ha uppstått hos minkarna. 

Vi vet också att virus muterar. Redan för några månader sedan rapporterade Svenska Yle att man hittat hela 35 nya Covid-varianter i Norge (utan att några minkar varit inblandade). 

Vi vet även att pälsdjursfarmningen överlag är hårt ansatt i dag. Det finns starka krafter som mer än gärna skulle använda coronapandemin som förevändning för att få bort denna näring. Det som de danska minkfarmarna nu utsätts för när de fråntas sitt levebröd och decennier av avelsarbete förstörs och farmarna dessutom blir svartmålade på detta sätt - och allt detta på mycket lösa grunder - är inget mindre än ett politiskt genomfört justitiemord och som sådant oerhört skandalöst. Detta som sagt som detta görs på mycket lösa grunder och närmast under panikartade former.

Fullständigt huvudlöst!

 Igår gick annonsdeadlinen ut för annonsen till Kyrkpressen. Det blev så att vi inte annonserade några domsöndagsmöten i Kållby. Restriktionerna på 10 personer kvarstår i Pedersöre (och Jakobstad), så därför är det inte möjligt att ordna något publikt möte i bönehuset. Samtidigt går ÖT ut med nyheten att Jaro på söndag kommer att spela sin sista seriematch inför, som det har tolkats, upp till 1500 personer på plats. Några dagar därefter (13/11) kommer Vasa Sport att ha sin hemmapremiär i ishallen i Vasa inför upp till 2600 personer. Halv kapacitet i båda fallen, alltså. 

Helt oberoende av vad vi får och inte får göra i Kållby bönehus är detta fullständigt galet. Situationen i vårddistriktet är ännu mycket allvarlig när det gäller smittspridning, och dylika folksamlingar (som garanterat har mera ljud - med tillhörande partikelutsöndring - än vad vi skulle kunna prestera i bönehuset) är ren och skär idioti. Nu har vi kämpat och hållit avstånd i en månad, och så får dessa idrottsföreningar riskera allt vad vi har åstadkommit bara för att samla folk till, ursäkta mig nu, något så onödigt som ett sportevenemang. Jag saknar ord. 

Sedan har vi också förstås hela rättviseaspekten. Varför får Vasa Sport samla 2600 personer tätt tillsammans (med alkoholservering) inomhus medan vi har en begränsning på 10? (Eller 20, beroende på hur man räknar.) Detta är också fullständigt obegripligt.

138 339 - 0 ?

Rösträkningen i Wisconsin och Michigan har förlöpt långsamt, och med vissa märkliga inslag. I dagens läge har Biden vunnit i både dessa delstater, men Trump har krävt en omräkning av rösterna. Detta torde, p.g.a de märkligheter som tycks ha förekommit, vara en korrekt sak att göra. 

Den som har följt med valvakan har sett hur Trumps stora ledning i dessa två delstater plötsligt försvann under nattuppehållet i rösträkningen. Som finländare såg jag inget konstigt i detta eftersom vi är vana med att valresultatet, speciellt i Finlands stora städer och i Nyland, har kunnat ändra ganska radikalt från det att förhandsrösterna rapporterats till dessa att hela valresultatet stått klart. Så jag tänkte att detta passar in i narrativet - demokraterna har röstat på förhand, och när poströsterna räknas tar Biden in på Trumps försprång. Inget märkligt med detta, eller? Problemet är bara det att det har visat sig att röstmängderna vid ett tillfälle uppdaterats så att Biden fick 138 339 röster till medan Trump fick ... 0. Handen upp den som INTE tror att det inte är möjligt att 138 339 röster på raken i vilken rösträkning som helst (utanför ett kommunistiskt land) kan tillfalla en och samma kandidat!  

Trump har påtalat detta, och självfallet fått kritik för att han gjort det. Han undergräver demokratiska principer genom att göra så här, enligt vänstermedia. Jag skulle snarast säga att han gör det motsatta: Om det finns så här stora frågetecken bör dessa rätas ut för att de demokratiska principerna ska kunna bibehållas. Det kan ju hända att allt är i sin ordning, men så länge det finns frågetecken är detta ett hot mot människors tro på dessa demokratiska principer. 

Behöver jag tillägga att Twitter raderar/stoppar alla inlägg som påtalar dessa frågetecken? Nej, det behöver jag förstås inte göra. 

En liknade "röstdump" för Biden skedde också i Michigan, och i Michigan finns också ett annat stort frågetecken. I Antrim County vann Trump över Clinton med 4000 röster för fyra år sedan (62% -33%). Nu har Biden, enligt de resultat som kommit in, vunnit detta County med 3000 röster. De som ansvarar för rösträkningen misstänker att det är något galet här också. 

Den som vill läsa mera om dessa "röstdumpar" hittar förstås inget i vänstermedia, utan här måste vi ty oss till högermedia. The Federalist har en något tendentiös artikel i ämnet i vilken man ändå får förklarat vari frågetecken består.

Uppdatering 2 om USA-valet

USA har tagit paus i rösträknandet. Situationen är olidligt spännande, men vi får nu bara snällt lov att vänta på att man fortsätter räkna röster efter vad som säkert inte blir någon lång natt. Biden vann något oväntat Arizona, och detta gör att hela valet just nu står och väger. Trump har en stabil ledning i Georgia, Michigan och Pennsylvania, men eftersom det är förhandsröster från de stora städerna som är oräknade kan Trumps ledning snabbt minska när räkningen fortsätter. I North Carolina är Trumps ledning något mindre, men där är det troligtvis valdagsröster som är oräknade vilket torde innebära att Trump kommer att vinna denna stat. I Wisconsin är situationen så gott som helt jämn just nu, men där är det en del ´landsortsröster som är oräknade, varför också denna delstat till slut kan tänkas luta lite åt Trump. 

Det är som sagt olidligt spännande just nu, och vem som helst av de två kan vinna. För några timmar sedan trodde jag att valet redan var avgjort och att Trump skulle vinna, men nu är jag inte alls lika säker längre. Det som däremot är mycket illa är att Trump gick ut och påstod att han redan vunnit och att rösträkningen borde avbrytas. Detta är inte i enlighet med demokratiska spelregler, och något man får hoppas att han snart kommer be om ursäkt för samt ta avstånd ifrån å det starkaste.

Uppdatering om USA-valet

Opinionsmätningarna hade fel. Precis som jag har hävdat att de skulle ha. Trump har gått oerhört mycket bättre än vad de har visat (förutom då Trafalgar Group som igen ser att ha prickat ganska långt rätt.) Ännu är ändå inte valet avgjort. Som det nu ser ut kan Trump förlora Arizona, och det gör att det blir mycket svårare för honom att säkra segern i valet redan idag. (Hans valstab hävdat ändå att det finns så mycket Trumpröster oräknade i Arizona att det ännu kan svänga.) North Carolina är ännu "to close to call", men det lutar starkt åt Trump där. Som det nu ser ut är det Wisconsin, Pennsylvania och Michigan som kommer att avgöra valet. Trump leder i alla dessa stater, men åtminstone Pennsylvania kommer inte att få räknat rösterna idag, utan där kan det dröja till fredag innan resultatet är klart. 

Men om Trump vinner både Wisconisn och Michigan (som troligtvis får färdigt räknat idag) kan han säkra segern utan Pennsylvania. Förutsatt att Georgia blir klart för Trump, trots att alla röster inte kommer att räknas idag. Wisconsin ser stabilt ut för Trump (tvärt emot också vad jag har trott), medan Michigan är mycket jämnare. Det ser ut som om det, precis som jag antog redan före valet, kan bli Michigan som avgör det hela. 

USA-valet, nio saker att hålla koll på

I natt blir det alltså valvaka i presidentvalet i USA. I skrivande stund pågår röstandet i många stater redan, och klockan två i natt har de första staterna färdigröstat. Bland annat Aftonbladet har en bra sammanställning av tiderna som gäller. Vad är det då vi som utomstående, intresserade betraktare bör hålla utkik för och hålla i minnet inför valvakan – oberoende av om vi sitter klistrade framför dataskärmen eller bara kollar in i morgon bitti för att se vad som är på gång? Låt mig lista några saker som jag fokuserar på.

1. Swingstaterna. Presidentvalet avgörs inte på basen av vem av de två huvudkandidaterna som får flest röster nationellt, utan varje delstat röstar skilt för sig. En del av dessa stater (39 st) brukar varje val rösta på samma sätt, antingen på demokraternas kandidat (Biden) eller på republikanernas kandidat (Trump). De olika delstaterna utser s.k. elektorer (antalet per stat varierar mellan 3 och 55 beroende på befolkningsmängd). Den kandidat som får flest röster i en delstat får alla delstatens elektorer. För att vinna behöver en kandidat få minst 270 elektorer bakom sig. Dessa 39 stater ger Biden 209 elektorer och Trump 188 elektorer. De 11 övriga staterna är s.k. swingstater som kan svänga mellan de olika partierna i olika val. Därav namnet swingstat. I de elva swingstaterna finns 141 elektorer att slåss om. År 2016 vann Trump sju av dessa swingstater och fick 118 elektorer till sina "säkra" 188 och nådde därmed över de 270 som krävs (306). Det är i alltså i dessa swingstater valet avgörs. I det följande listar jag dem och antalet elektorer dessa ger. (Maine 3, Nevada 6, Minnesota 10, New Hampshire 4, Michigan 16, Pennsylvania 20, Wisconsin 10, Florida 29, Arizona 11, North Carolina 15 och Georgia 16.)

2. Röstningsprocenten. Det brukar vanligen heta att ju flera som röstar, desto bättre chans har demokraterna att vinna valet. I senaste val avgavs ca 137 miljoner godkända röster. Nu talas det om att 150-miljonerstrecket kan spräckas. Detta är något att hålla koll på. Om den gränsen verkligen spräcks talar det för Biden.

3. De tidiga resultaten. USA är utspritt över flera tidszoner, och de första staterna som har färdigröstat (klockan 02 finländsk tid) är bl.a. Florida och Georgia. (Bl.a. North Carolina och Ohio stänger sina vallokaler 02:30.) Alaska är sist ut kl 08 finländsk tid. Av de staterna som först kan tänkas ha någon form av resultat lönar det sig att hålla koll på speciellt Florida, Ohio och North Carolina. Om Trump vill vinna valet bör han ta hem dessa tre. Gör han inte det ser det mörkt ut för hans del (och i motsvarande grad ljust ut för Biden).

4. Opinionsläget. De flesta opinionsmätningssammanställningarna  har visat att Biden har ett stabilt försprång i de flesta swingstater. Senaste val visade det emellertid sig att dessa mätningar var väldigt otillförlitliga. Den stora frågan är: Gäller det samma även denna gång? Om inte vinner Biden ganska stort. Men t.ex. Trafalgar Group, som fick det mesta rätt senaste val, har även denna gång förutspått att Trump kommer att vinna valet ganska enkelt. De senaste siffrorna därifrån tyder på en Trumpseger med 295 elektorer mot Bidens 243. Noterbart är att även Aftonbladet denna gång har noterat vad Trafalgar Group har kommit fram till – kanske för att inte (ännu en gång) ertappas med byxorna nere (som skedde 2016).

5. En snabb lägescheck. Om Trump ska ha en chans att vinna valet behöver han absolut vinna Florida, Georgia, Arizona och North Carolina av swingstaterna. Förutom de republikanska "säkra staterna" då förstås. Dessutom behöver han vinna en av de följande swingstaterna: Pennsylvania, Michigan, Wisconsin eller Minnesota. Minnesota torde gå till Biden, och Wisconsin ser ut att vara svårt för Trump att kunna vinna. Pennsylvania är oerhört jämt (efter Bidens självmål i oljefrågan i den andra valdebatten), och Michigan lutar, som jag ser det, mot Trump. Och som sagt: Om han vinner de fyra ovannämnda staterna behöver han bara en av dessa fyra övriga swingstater för att säkra segern.

6. "Exit polls". Traditionellt publiceras genast vallokalerna stänger så kallade "exit polls" som sägs visa hur folket har röstat. Dessa är emellertid inte att lita på i detta val eftersom undersökningar visar att det är fem gånger mera sannolikt att republikanska väljare inte svarar på dessa förfrågningar jämfört med demokratiska väljare.  

7. Var avgörs valet? Jag har redan en längre tid stuckit ut halsen och hävdat att det är Michigan som kommer att vara den delstat där hela presidentvalet avgörs. Den som får Michigans 16 elektorer kommer att nå över de 270 som krävs för att vinna valet. Det kan hända att denna roll i stället tas av Pennsylvania, men min gissning är ändå att det är i Michigan valet avgörs. Detta speciellt som det, p.g.a. poströsterna, kan dröja ett par dagar innan valresultatet är klart i Pennsylvania.

8. När är valresultatet klart? Eftersom nästan 100 miljoner röster har avgetts på förhand, och dessa får räknas först på valdagen, har det befarats att det kan dröja flera dagar innan så stor del av rösterna är räknade att det går att säga vem som har vunnit valet. Min gissning är ändå att det kan finnas ett valresultat redan i morgon på förmiddagen, finländsk tid. Men det visar sig.

9. Vad händer om Trump vinner valet? USA är idag ett oerhört delat land. Efter den chock som valresultatet för fyra år sedan innebar för vänstern i USA blev det oroligt på flera håll med stora och också våldsamma demonstrationer mot valresultatet. I år är situationen mycket, mycket mera eldfängd, speciellt sedan vänstern i flera månader har övat på sina upplopp. Om Trump igen skulle vinna kan det bli våldsamt. Speciellt om vissa högerelement upplever sig provocerade. Vi får hoppas att också en Trumpseger skulle gå att smälta för den våldsamma vänstern, men säkert är det inte.