Ett land i politiskt kaos?

Så har då alltså den första presidentvalsdebatten hållits i USA. Den blev en fullständig katastrof. Som debatt sett, alltså. Men, handen på hjärtat, hade någon förväntat sig något annat? Trump är Trump och demokraterna har de senaste åren gjort allt för att försöka illegitimisera honom och hela det demokratiska systemet i USA. Så, hade någon trott att en debatt mellan Trump, och vilken demokrat som helst, skulle ha kunnat gå städat till? 

Som jag ser det vann ändå Biden debatten. Om vi nu alltså kan kalla det en debatt. Så som Trump har talat ner honom räckte det i princip för honom att hålla sig upprätt i talarstolen. Vilket han gjorde. Men min reaktion på detta elände är att i ett land med 320+ miljoner innevånare - har det faktiskt inte gått att få fram något bättre än dessa två kandidater? 

Den bild som framträder av USA idag är ett land som är oerhört djupt splittrat. Som jag har konstaterat många gånger har denna splittring inte börjat med Trump, men han har, som Claus Stolpe säger i en mycket bra analys på Svenska Yle, inte gjort något för att försöka vara hela landets president och överbrygga denna splittring. Samtidigt har inte heller demokraterna gjort något för detta, utan speciellt deras beteende när det har handlat om senatsförhören med de båda domarkandidater som Trump har föreslagit har varit synnerligen nedrivande och splittrande. 

Sedan har förstås vänstermedia inte heller gjort något för att försöka ena landet, utan tvärtom. Allt Trump gör är fel, och nu senast drog sig inte NYT ens för att bryta mot lagen och publicera vad de påstår vara Trumps skatteuppgifter - och det givetvis utan tillåtelse. (Vilket alltså är olagligt.) Att de dessutom förenklade dessa in absurdum för att ge bilden av att det skulle ha skett olagligheter och att Trump inte har betalt någon skatt förbättrar inte heller saken. 

Vänsterns/demokraternas reaktioner på Trumpadminsitrationens lagliga rättighet/skyldighet att tillsätta ytterligare en ny domare i HD har också varit synnerligen demokratiföraktande. (Här måste ju också inflikas att republikanernas beteende när ersättaren till Antonin Scalia tillsattes för fyra år sedan inte heller var vackert, om än fullt lagligt.) Hotet att tillsätta ytterligare fyra domare för att återfå majoriteten i HD är lika absurt som det är demokratiföraktande, och Christopher Kang, chefsrådgivare i den demokraterna närstående gruppen Demand Justice, har t.o.m. påstått att processen att tillsätta Amy Coney Barrett är illegitim. Något som förstås är en ren och skär lögn. Men målet med detta är förstås att utså ett frö av tvivel på domstolens legitimitet för att sedan kunna förmå vänsterfalangen i USA att strunta i domstolens utslag.

USA är idag som sagt ett oerhört splittrat land, och ingen vet vad som kan komma att hända. Om Biden skulle lyckas vinna valet finns misstanken om att Trump inte kommer att erkänna sig besegrad med mindre än att HD behandlar valresultatet, och om Trump skulle lyckas bli omvald (som, efter nattens debatt, inte längre är något man kan ta för givet) är risken överhängande att vänsterkanten i det politiska spektret gör någon form av revolt. Eller åtminstone ställer till med våldsamma upplopp. Det tycks nämligen vara detas modus operandi.

 2020 har inte varit det bästa av år hittills. Men det kan, i värsta fall, bli mycket värre ännu.   

Phyrrusseger för klimatet

En av dagens stora nyheter i Sverige är att oljejätten Preem drar tillbaka sin ansökan om att bygga ut oljeraffinaderiet i Lysekil. Detta efter att företaget utsatts för hårt tryck av klimathysteriker och frågan om utbyggnaden varit nära att orsaka en regeringskris i Sverige. Greta Thunberg, som varit hårt engagerad mot projektet, kallar beslutet "en stor seger för klimatet".

Detta är ett typexempel på hur kortsiktigt dessa människor tänker. Det nya raffinaderiet skulle förstås ha byggts med bästa tillgängliga teknik och därmed varit både klimat- och miljövänligare är de raffinaderier som producerar den bensin som svenskarna använder idag. Dessutom skulle det ha skapat en hel del nya arbetsplatser. Nu går dessa arbetsplatser till utlandet, och bensinen får importeras från raffinaderier som är mindre klimatvänliga än det nya raffinaderiet skulle ha varit. Bensinanvändningen minskar ju inte för att detta nya raffinaderi inte byggs.

Min fråga är: På vilket sätt kan detta överhuvudtaget ses som någon "seger för kliamtet"? Utsläppen minskar inte, som de skulle ha gjort med det nya raffinaderiet, och arbetsplatserna försvinner utomlands. Men kanske är det så att det viktiga för Greta och de andra klimathysterikerna är att utsläppen inte sker i Sverige? Låt sedan gå att de är större på annat håll. Men de kan ju inbilla sig att de har sopat den egna trappan.

Om biblisk minimalism

Jag nämnde för en tid sedan att jag gärna lyssnar på Historiepodden. Den är både informativ och väldigt rolig att lyssna på, och de två herrarna lyckas få alla ämnen de tar upp att bli intressanta. Ett problem finns det emellertid med denna annars utomordentliga podd, och det är att de ofta stöder sig på endast en eller bara några få källor, källor som tenderar att så att säga "luta åt samma håll". Nå, det här är ju fullt förståeligt, det går inte att spotta ut ett program på mellan en och två timmar varje vecka om man ska läsa på allt som finns skrivet om ämnet man behandlar. Speciellt inte om man, som de gör, arbetar också.

Men ibland, speciellt kanske när de kommer in på mitt område, märker jag att deras källor ofta är behäftade med en viss ideologisk barlast. Som t.ex. i det avsnitt jag lyssnade på för en tid sedan, det om "Jakten på Salomo". Alltså som i kung Salomo den vise, Davids son. Här lyfte de fram de bibliska minimalisternas ståndpunkt som något positivt och de bibliska maximalisterna som inte något lika positivt, om vi säger det så. Den bibliska minimalismen går, kort sagt, ut på att allt som Bibeln (GT i det här fallet) säger anses vara falskt om det inte får stöd i andra källor eller i arkeologiska fynd. Minimalisterna förlägger dessutom de bibliska texterna så sent som det bara är möjligt. (Och vissa gånger betydligt senare än vad som är möjligt.) Maximalisterna igen utgår, som brukligt är inom alla andra områden, ifrån att om det finns en källa (GT) så finns det orsak att anse att denna källa har något värdefullt att säga om de händelser den beskriver.

Intressant nog har det visat sig att det oftast (så gott som alltid) är de bibliska minimalisterna som har fått skäl att revidera sina ståndpunkter när det har gjort textfynd eller arkeologiska fynd. Som jag ser det är det närmast obegripligt hur dessa minimalister alls får något stöd hos det vetenskapliga samfundet, men tyvärr finns det många som gärna lyssnar på dem och köper deras version av historien. Man kan ju fråga sig hur rimlig en sådan inställning är som går ut på att alltid när det Bibeln säger inte har stöd av andra källor så har den fel, men när andra källor, eller arkeologiska fynd, stöder det Bibeln säger så har den rätt. Vilken är sannolikheten att det skulle förhålla sig så? Allt borde ju förstå att detta är en fullständigt ohållbar inställning.

Som motvikt tyckte jag att jag behövde lyssna på Tore Jungerstams föreläsning om Gamla testamentets historiska trovärdighet, en föreläsning jag varmt kan rekommendera! Jag plockar i det följande lite från detta föredrag.

Nu är förstås inte minimalisterna följdriktiga i sitt arbete, men om de skulle vara det skulle de t.ex. anse att det mäktiga Aztekriket i Sydamerika uppstod på 1500-talet e.Kr. Varför det, frågar du säkert. Nå, givetvis för att det inte finns några icke-aztekiska historiska källor som talar om detta rike förrän Cortes och hans conquistadorer kom dit på 1500-talet! Nå, nu är förstås alla överens om att ett rike inte uppstår när det upptäcks och när det börjar finnas omnämnt i andra historiska källor. Aztekrikets huvudstad Tenochtitlan hade ca 250 000 innevånare när Cortes kom till staden, och alla förstår förstås att en sådan stad inte byggdes när Cortes upptäckte den utan långt innan. Men enligt de bibliska minimalisternas logik var det precis så det gick till.

Det är nämligen så de betraktar Israel och kung Ahab. Kung Ahab regerade i Israel/Nordriket från 873 till 853 f.Kr., och det är vid denna tid minimalisterna menar att Israel som statsbygge uppstod. Varför menar de då det? Jo för att det är vid denna tid som man hittar referenser till Israel i andra historiska källor och i arkeologiska fynd. Men detta är precis som att säga att Aztekriket uppstod när Cortes fann det och det börjar förekomma i andra historiska källor än Aztekernas egna.

Nu finns det emellertid en stele, alltså en upprätt sten som använts för att skriva på, från mitten av 800-talet. På denna stele berättas om hur kungen av Assyrien Salmaneser den tredje, år 853 mötte en koalition bestående av 11 kungar vid Quarqar i dagens nordöstra Syrien, bland dessa Israel under kung Ahab. Det nämns på denna stele vilken allianskung som bidrog med hur många soldater och stridsvagnar. Ahab och Israel bidrog med 10 000 fotsoldater och flera stridsvagnar än någon annan av de allierade. Detta var väldigt strongt för ett rike som just uppstått, eller hur? Men så resonerar alltså de bibliska minimalisterna: Detta är första gången Israel nämns, alltså var det då riket uppstod. David och Salomo, som enligt Bibeln regerade före Ahab i ett odelat kungarike, är bara fantasifigurer. Ett annat problem för de bibliska minimalisterna är också den egyptiska Merenptha-stenen från år 1208 f.Kr. Den talar om att den egyptiske kungasonen Merenptha stred mot Israel. Det kan han ju svårligen ha gjort om Israel inte fanns vid den här tiden.

Saken är den att det idag har hittats arkeologiska fynd som stöder också kung Davids existens, och mera hittas hela tiden. Så de bibliska minimalisternas reträtt kommer att fortsätta. Och Bibeln fortsätta visa sig ha rätt, trots att det finns sådana som så hett vill att den ska ha fel. I detta nu torde minimalisternas version av David vara att han kanske fanns, men att han i så fall bara var hövding över en liten stam. Utgrävningar i Jerusalem som har hittat vad som torde vara en vägg av hans palats torde, om det visar sig vara sant, tvinga minimalisterna till ytterligare reträtt.  

Det som också är intressant är att vi idag vet att Assyrien och Babylonien var försvagade vid den tid när David och Salomo regerade och att de inte gjorde några erövringståg till andra sidan Eufrat just då. Detta förklarar varför det inte finns några assyriska källor som talar om David och Salomo, och dessutom förklarar detta också huruvida det var möjligt för David att utvidga riket så som han gjorde. Det fanns ett maktpolitiskt vakuum just då eftersom det inte fanns någon (annan) stormakt som gjorde anspråk på området.

Jag kan som sagt inte begripa hur någon fortfarande lyssnar på dessa bibliska minimalister, men om det viktigast kriteriet är att Bibeln ska ha fel, ja, då behöver man förstås gripa detta ruttna halmstrå.

Om du vill veta mera om detta ytterst intressanta ämne, t.ex. om erövringen av Lakis och om Lakis-reliefen och de slutsatser man kan dra av detta, rekommenderar jag varmt Tores föreläsning!  

En höna av en fjäder. Igen.

Det har sagts om Joe Biden att han är sin värsta fiende. Det samma gäller absolut också för Donald Trump. Hans twittrande har länge varit ett problem, och likaså hans många gånger, som det synes, ogenomtänkta uttalanden. Igår kom det ett sådant igen, också denna gång angående överlämnandet av makten i fall att han förlorar valet.

Jag läser Wolfgang Hanssons kolumn i ämnet på Aftonbladet och kan inte sluta förvånas över hur stark viljan är att smutskasta och misstänkliggöra Trump. Ok. Detta var ett uttalande han INTE borde ha gjort, och det insåg också flera tunga republikaner som snabbt gick ut och korrigerade det Trump sade, och snart kom även ett uttalande från Vita Huset där Trump själv sade att han visst kommer att överlämna makten om han förlorar. Men Hansson, och vänstermedia överlag, gör nog (igen en gång) en höna av en fjäder här. Det Trump alltid har sagt är att han inte kommer att erkänna någon förlust ifall det finns orsak att tro att valet inte har gått rätt till eller om det inte är avgjort. Detta är givetvis något som alla vänner av korrekta val kan, och bör, säga. Men det Trump borde känna till vid det här laget är att alla uttalanden som KAN misstolkas också BLIR misstolkade – och stort uppslagna. Så därför borde han vakta mycket noggrannare på vad han säger. Men en sådan sak ligger inte för Trump, och det gör honom till sin egen största fiende inför valet.

En oerhört skrämmande sak som Hansson lyfter fram i sin kolumn är att det finns journalister på vänsterkanten som helst tydligt jämnar vägen för att kunna beskylla Trump för de oroligheter som med största sannolikhet kommer att uppstå om (och när?) Trump blir omvald i november. En icke namngiven reporter i Vita Huset påstod, givetvis helt felaktigt, att "Trump förespråkar inbördeskrig" och att "detta [Trumps svar] var det mest skrämmande svar han fått under alla sina år i Vita Huset". Detta är förstås skitprat. Visst. Det finns en våldsbenägen extremhöger, men de är så få och har så lite stöd bland befolkningen överlag att de inte är något hot mot den allmänna ordningen i USA. Klickvis kan de förstås ställa till med problem, men de kan inte störa den allmänna ordningen. Högern överlag är däremot inte våldsbenägen och därmed inget som helst hot. Vänstern däremot har en längre tid visat att de är det potentiellt stora hotet mot den allmänna ordningen, detta eftersom våldsbenägenheten är så utbredd på den kanten. Det är DÄR hotet finns. Men det sätt som vänstermedia nu krattar manegen inför eventuella större uppror gör att de sedan kan beskylla Trump för alla eventuella oroligheter. DETTA är, som jag ser det, oerhört skrämmande.  

Ett stort fel Hansson gör i sin kolumn, och som många andra bedömare också har gjort, är att de menar att orsaken till att Trump är så snabb med att utse en ny domare till HD är att han ska ha en betryggande majoritet i domstolen om och när valresultatet ska avgöras i domstolen – vilket inte alls är otroligt eftersom  det på förhand ser ut att bli oerhört jämt i många s.k. swingstater. Men det de missar är att domarna i HD inte är konservativa och liberala utan orginalister och liberaler. De påstått konservativa domarna röstar inte med en konservativ president för att han är konservativ. (Medan det samma inte gäller omvänt – de liberala torde automatiskt rösta för en liberal kandidat.) Orsaken till denna diskrepans är att orginalisterna håller sig strikt till grundlagens bokstav och menar att det är grundlagen, och endast grundlagen, som ska avgöra i de fall som når HD. Liberalerna igen ser lagen mera som ett medel att införa en liberal agenda. Detta en aning karikerat, men du förstår vad jag menar.

Detta innebär att även om Trump lyckas tillsätta en sjätte orginalist i domstolen betyder detta ändå inte att han nödvändigtvis kan räkna med något stöd i HD. Inte automatiskt, åtminstone. Om grundlagen kan anses vara på Trumps sida, så ja, men inte annars. Detta är en sak som Hansson, och många andra, alltså missar.   

 

Intressant forskning

 I senaste numret av Uusi Tie berättas i en artikel om den forskning som Harri Koskela (TD, doktorand i psykologi) utfört rörande religiositet och välmående. Han har kunnat konstatera att tro och välmående går hand i hand, som det sägs i ingressen till artikeln, och att tron har flera för människans välmående positiva faktorer. En troende människa har hopp i sitt liv, och en upplevelse av mening med sitt liv. Trosgemenskaperna ger också socialt stöd. 

Koskela konstaterar att det är mera osannolikt att en troende människa skiljer sig, och deras familjer är oftast stabilare och mera intakta än icke-troendes familjer. Troende människor använder också mindre alkohol och droger, vilket också är en positiv sak för deras välmående. 

I slutet av artikeln säger Koskela en mycket intressant sak. Han konstaterar att tro och religiositet ofta utmålas som något dåligt i media. Detta är emellertid en förvrängning av verkligheten. Han använder bilden av hunden som biter en man och att detta inte är någon nyhet, men när en man biter en hund är det en stor nyhet. Om ingendera bet någon är media tyst om saken. Detta är orsaken till att media berättar om specialfallen, alltså då någon farit illa. Koskela ger ett konkret exempel: Om en präst gör något galet skriver tidningen en ensidesartikel om det. Men när prästen har gjort något bra skrivs det inget alls om det. Så får den stora allmänheten bilden av tron som något dåligt och som något som orsakar illamående. "Jag skulle säga att 95% av religiositeten ökar välmåendet och 5% av religiositeten orsakar illamående", avslutar Koskela. 

Mera fakenews på Svenska Yle

Svenska Yle publicerade en intressant artikel idag som säger att vi finländare anser oss leva klimatvänligt. Denna samma undersökning (4000 personer) visar också att 80% av oss anser att vår livsstil är hållbar ur miljöns synvinkel. Detta är en intressant undersökning som ger vid handen att det kan vara ytterst svårt att tvinga på oss finländare hårda klimatåtgärder, detta trots att de officiella klimatmålen skulle kräva just detta.

Artikeln innehåller sedan (givetvis) också en del fakenews. Det sägs att "undersökningen visar också att [endast] hälften av de tillfrågade tror på de vetenskapliga bevisen för klimatförändringens orsaker".

Märkte du var lögnen smögs in här? Faktum är att det inte finns några vetenskapliga bevis för klimatförändringens orsaker. Vetenskapen kan faktiskt inte säga något definitivt om orsaken till klimatförändringarna. Det finns sådana som har lurats att tro att vetenskapen kan detta, men det kan den inte. Lika lite som den kan säga exakt hur klimatet kommer att utvecklas. Det finns modeller, och det finns antaganden och framför allt spekulationer, men sannerligen inga vetenskapliga bevis. Det vetenskapen KAN göra är att visa vad som har skett med klimatet. Men när det gäller att säga något om framtiden (där har klimatforskarna ett synnerligen dåligt facit) och om klimatförändringens orsaker handlar det inte om några vetenskapliga bevis. Men alltför många låter sig duperas av de fina orden. För vem vill framstå som vetenskapsfientlig? Jag kommer in på klimatlögnen och dess orsaker här.

Svenska Yle vill trots detta få oss att tro att det finns vetenskapliga bevis för att människan är orsak till klimatförändringen. Jag skrev förstås en kommentar där jag påpekade att de har fel här, men den kommentaren blev givetvis inte publicerad. Lögnerna gällande klimatet får förstås inte utmanas. Så har det varit länge redan, och den linjen fortsätter. Om vi tror lögnerna är det lättare att få oss att göra som klimativrarna vill. Men tack och lov tycks medias propagandaprojekt ändå inte ha varit så alldeles framgångsrikt. Den här undersökningen återskapar en del av min tro på att förståndet inte har kastats över bord ännu.

Varför så mycket USA?

Jag kan tänka mig att det finns de som undrar över varför jag skriver så mycket om amerikansk politik här på bloggen i dessa dagar. Det finns flera orsaker. Dels är jag väldigt intresserad av det politiska spelet i USA - något jag alltid varit. Visst är jag också intresserad av finländsk och europeisk politik, men i USA är allting så mycket större. Dels har det som händer i USA betydelse för hela världen. Oavsett om vi gillar det eller inte. 

Idag sveper en enorm våg av värdeliberalism och normkritiskt tänkande (t.o.m. "normnihilism") över världen. I kölvattnet av denna våg är både yttrandefriheten och åsiktsfriheten allvarligt hotade, för att inte tala om religionsfriheten. Mänskligt sett är det enda som kan stå emot denna våg, och detta hot mot våra friheter, politisk och religiös konservatism. I Europa är denna konservatism med kristna förtecken tyvärr väldigt svag. Man kan t.o.m. säga att den är marginaliserad. Här är den dominerande typen av konservatism framför allt nationalisitiskt präglad, och har en stark främlingsfientlig ton. I USA har den kristet präglade konservatismen ännu en hel del att säga till om, och detta gör att USA blir så väldigt intressant. Detta även om Trump förvisso inte med bästa vilja kan anses tillhöra denna senare grupp.

I det stundande presidentvalet i USA är religionsfriheten starkt på tapeten. Biden/Harris (eller Harris/Biden?) har klargjort att den så kallade "The equality act" kommer att vara det de ställer främst när det gäller legislativa frågor. I klartext: Om Biden/Harris blir president kommer denna "Equality act" att bli gällande lag i USA. Om så sker kommer de kristna kyrkor som vill stå på Bibelns grund i etiska frågor att klämmas åt väldigt hårt. Framför allt genom att deras skattefrihet kommer att inskränkas, vilket kommer att leda till att många kyrkor inte kommer att ha råd att behålla sina kyrkobyggnader. Likaså kommer många kristna skolor att antingen tvingas stänga eller kraftigt tona ner den kristna etiken i sin undervisningsplan. 

Det behövs en kraftig bastion som står emot den politiska korrektheten, värdeliberalismen och hbt-fascismen. USA är idag väldigt tudelat, men i och med Trumps administration har det funnits en sådan bastion. Att sedan vänster/värdeliberal media attackerar denna på alla möjliga sätt, både med rena vapen och med lögnens smutsiga vapen, är verkligen inte konstigt. En sista orsak till att jag skriver så mycket om USA och Trump är att jag vill försöka erbjuda mina läsare balanserande fakta och visa att den bild vi får i vår vänstermedia inte är hela sanningen. 

Därför skriver jag så mycket som jag gör om USA just nu.

Demokratiförakt på vänsterkanten i USA

Det är intressant att följa med den begynnande långdansen kring nomineringen av den nya domaren till USA:s HD. (Än så länge, när vänstern sedan ställer till med sina upplopp är det kanske inte längre det ordet jag skulle använda...) Men än så länge är det alltså intressant - liksom att läsa de konstiga kommentarer om "demokratiförakt" och "oetiskt förfarande" som kommentatorer på vänsterkanten drar till med när de kommer in på Trumps val att snabbt nominera en kandidat. 

Det som gör detta intressant är framför allt demokraternas panik när deras långt drivna demokratiförakt så småningom kommer att omöjliggöras. Jag var tidigare inne på hur hbtq-rörelsen (och demokraterna som stöder denna) kringgick de demokratiska spelreglerna när de använde domstolarna för att skjuta ner det i god demokratisk ordning lagstiftade tillägget till Kaliforniens grundlag (Prop8). Ett annat liknande fall var när demokraterna/vänstern använde HD för att tvinga på alla delstater det samkönade äktenskapet. Dylika lagar ska givetvis stiftas av kongressen, men eftersom detta inte var möjligt valde man att i stället, tvärt emot alla demokratiska spelregler, använda sig av HD för att få igenom detta. Det samma gäller det infamösa utslaget i Roe vs Wade som, tvärt emot konstitutionens anda, trumfades igenom i en värdeliberal HD år 1973. 

När Trump snart nu har fått tillsätta hela tre domare i HD och styrkeförhållandet på bara fyra år har vänt från 4-5 till 6-3 (de konsitutionstrogna domarnas antal först nämnt) är denna demokratiföraktande genväg snart igentäppt för en lång tid framöver. Givetvis har demokraterna, som förhärdar i sitt demokratiförakt och vill hålla denna bakdörr öppen ifall de inte klarar av att genomdriva sin agenda på demokratisk väg, hotat med att öka domarnas antal i HD för att igen kunna få upp denna bakdörr.

Det positiva i detta är givetvis att alla torde klara av att se vad demokraterna/vänstern går för och att demokratin och folkviljan bara är hyllas så läge den arbetar för dem. När den inte gör det går de helt sonika bara runt folkviljan. På sätt eller annat. 

Om Dan Andersson

Jag har tydligen varit lite disträ den senaste tiden. Jag begriper inte hur jag missade att det i onsdags var exakt 100 år sedan Dan Andersson dog på hotell Hellman i Stockholm. Hotellrummet hade några dagar tidigare sanerats mot vägglöss, och en del cyanväte hade blivit kvar i den ovädrade madrassen. Dan Andersson blev endast 32 år gammal. 

Vi är många som har fascinerats av hans diktning, och hans livsöde - och speciellt hans död - har förstås hjälpt till att skapa legenden Dan Andersson. Jag har så länge jag minns tilltalats av hans melankoliska dikter som riktigt dryper av vildmarksromantik. Dessutom har det finska arvet i hans diktning, främst synligt i de finskklingande, nästan mystiska, ortsnamnen (Pajso, Luossa osv), varit något som har slagit an en ton inom mig. För att inte tala om hans bibelgenomdränkta språk och hans frånvaro av fruktan för den oundvikliga döden. Ångest, kallar många bedömare det, men jag ser det inte så. Kanske han bearbetade en rädsla för döden genom sina texter, men den syns inte i dem. Tvärtom, skulle jag säga. 

Många gånger får man undra varför vissa människor dör, som vi ser det, alltför unga. Dan Andersson var definitivt en av dem. Men jag har tänkt att kanske var det Herren som valde att ta hem honom innan han drogs ner i den buddism som han visade ett allt större intresse för. Det här är förstås bara spekulation, men det skulle inte förvåna om det faktiskt var så. 

Jag hittade igår en dikt, sjungen av Hootenanny Singers, som visar på detta jag skrev om frånvaron av fruktan för döden. Teologiskt skulle det förstås finnas mycket här man kunde diskutera, och säkert också sådant som inte riktigt håller för en närmare granskning. Men orden är härliga, frimodigheten är stor - också inför döden - och melodin och instrumenteringen stöder orden på ett oerhört fint sätt. Jag tänker på "Avskedssång till finnmarksskalden Broder Joachim."  

Gubben är ju fullständigt gaggig - och alla tycks veta det

Jag har ställt mig skeptisk till republikanernas påstående att Joe Biden håller på att bli dement. Han har ju alltid varit lite råddig, så att han är det nu är inget nytt. Så har jag tänkt. Men nu får nog också jag ändra uppfattning. Gubben håller faktiskt på att bli helt gaggig! 

I torsdags, amerikansk tid, deltog han i en "CNN Town Hall"-utfrågning i vilken han igen en gång, tydligen helt omedveten om verkligheten och detta citats återverkningar för hans kampanj inför valet 1988, påstod att han var den förste i sin släkt att gå ut college. (Vilket han alltså inte är, han är i själva verket en i en lång rad av collegestudenter.) Detta var alltså ett påstående som han återanvände från ett tal han höll 1988 i vilket han citerade den brittiske politikern Neil Kinnock - som alltså HAN hade sagt att han var den förste i sin släkt att gå ut college. Då, år 1988, lånade Biden detta påstående - och blev fast för det vilket bidrog starkt till att han kom att avsluta sin kampanj den gången. Nu hade han tydligen helt glömt bort detta sitt råddande och dessutom lyckats blanda ihop sig själv med Neil Kinnock. 

Mannen är helt tydligt fullständigt gaggig. Lyckligtvis, för honom, var han så att säga på "hemmaplan" här, omgiven av vänliga journalister som inte alls pressade honom. Och som helt tydligt inte har koll på vad som hände 1988 och inte heller är intresserade av att kolla upp det och lyfta fram detta rådande från Bidens sida. Det blir allt tydligare att det är precis som Mollie Hemmingway säger att detta presidentval inte är Trump mot Biden, utan Trump mot media. Sedan råkar Biden vara den galjonsfigur som media använder i sin kampanj.

 En annan felsägning (eller så inte?) från Bidens sida var att han, liksom hans vicepresidentkandidat Kamala Harris vid ett tidigare tillfälle, talade om presidentkampanjen som "The Harris-Biden campaign". Det är ju inte så man gör. Det ska förstås vara Biden-Harris. Om inte det var fråga om att de två råkade säga som det är: I själva verket är det inte Biden som är tänkt som president, utan den synnerligen opopulära Harris. Biden, som är mera populär - om än knappast tillräckligt för att bli vald - ställer bara upp i valet, sedan får Harris ta över som president. Eftersom alla vet att han inte är i sådant skick att han klarar av att sköta ämbetet. Nå, det är ju spekulation baserat på två "felsägningar", men ändå något man behöver, menar jag, notera som en reell möjlighet.  

Nu är hon död. Bäva!

Jag skrev i en bloggtext för ett drygt år sedan (Är hon död?) om den då redan dödsjuka ärkeliberala domaren i USA:s högsta domstol, Ruth Bader Ginsburg, att ifall hon skulle dö under Trumps presidentskap och medan senaten har en republikansk majoritet – då skulle det bli uppror i USA. Nu är det redan uppror i USA, och i morse nåddes vi av nyheten att Bader Ginsburg hade förlorat kampen mot sin mångåriga cancer.

USA:s högsta domstol är, i dessa tider av noll kompromissvilja inom den amerikanska politiken, ytterst viktig för hela det amerikanska samhället. Detta vet både republikanerna och demokraterna, och redan striden om Brett Kavanaughs nominering visade att vänstern i USA är beredd att gå i princip hur långt som helst för att förhindra att en konservativ domare blir tillsatt. Redan då visade alltså vänstern sitt förakt för demokratiska spelregler, och demonstrationerna i Washington var synnerligen otrevliga. Det som skedde då är ändå inget mot vad som väntar nu, speciellt med presidentvalet runt hörnet.

Trump har redan publicerat en lista på utmärkta kandidater som han skulle nominera ifall han blir omvald och platser i HD blir lediga. Min gissning är att en av dessa, Amy Coney Barret, blir nominerad och konfirmerad i rekordfart före valet. Detta är förstås något som demokraterna, och framför allt deras radikala "streetwarriors" inte kommer att godkänna. De står emellertid här inför ett stort problem. Om de protesterar och försöker störa utnämningen kommer det att mobilisera alla väljare som stöder, och kan tänkas stöda, Trump inför valet, vilket skulle komma att öka hans redan stora chanser att bli omvald ordentligt. Om de inte försöker protestera och störa utnämningen kommer de konservativa, konstitutionsvänliga, domarnas övervikt att öka till 6-3. Om så sker är Roe vs Wade:s saga med största sannolikhet snart all och USA kommer att gå in för att delstaterna ska få tillbaka sin rätt att besluta i abortfrågan.

Vi har redan en längre tid sett hur våldsam pöbelvänstern är i USA idag. Bader Ginsburgs död, och Trumps lagliga rätt att utse hennes efterträdare, kommer att öka deras vrede exponentiellt. Min rädsla är att USA nu står inför vad som närmast kan beskrivas som ett inbördeskrig på gatorna i landets mer progressiva delar. Inte republikaner mot demokrater. Inte höger mot vänster. Men den våldsbenägna vänstern mot ordningsmakten. Och det kan bli väldigt, väldigt stökigt. Och detta med bara en och en halv månad till presidentvalet. Min önskan i denna situation är, förutom alltså att Amy Coney Barret snabbt kan bli utnämnd, är att Trump skulle sköta detta på ett städat, demokratiskt och oklanderligt sätt. Det började bra med hans välskrivna tweet om Ruth Bader Ginsburg.

Fantastisk nyhet!

 När jag gick in på Svenska Yle idag möttes jag av en lika oväntad som fantastisk nyhet. Högsta Förvaltningsdomstolen har i ett utslag konstaterat att Uleåborgs domkapitel inte agerade olagligt när det gav den s.k. "regnbågsprästen" Arpad Kovacs en varning för att han vigt ett samkönat par tvärt emot kyrkans lära angående äktenskapet. Detta innebär att vår kyrkas äktenskapssyn INTE kommer att avgöras av HFD, vilket har befarats och dessutom varit ett av de starkaste argumenten förespråkarna för att kyrkan borde ändra sin äktenskapssyn har haft. Nu går det därför inte längre att hota med att om kyrkan inte tar beslutet att öppna äktenskapet för samkönade par så kommer domstolarna att göra det i kyrkans ställe.

I en tid av, som det tycks, bara dåliga nyheter var detta den bästa nyhet jag läst på länge!

Sällsynt korkat!

Sofie Stara, ledarskribent på ÖT, skriver i en ledare (13/9) att det är tungt för oss människor om vi ska behöva oroa oss både för ekonomin och för Coronan. Därför "måste vi slippa det ekonomiska problemet" för att vi ska orka igenom denna kris. Staras recept för att åstadkomma detta är helt enkelt att dela ut pengar åt alla så att de inte längre ska behöva fundera på ekonomin. Vi kan, enligt Stara, nämligen stå ut om "de resurser som redan finns och räcker till kan fördelas jämnare". Briljant, eller hur? Eller osedvanligt korkat? 

 Stara nämner den svenske "arbetskritiske författaren och sociologen" Roland Paulsen. Denne menar att oron för ekonomin kunde lindras "till exempel med en universell garanterad basinkomst eller andra lösningar". Då skulle vi, enligt Paulsen, "inte längre behöva dela upp människorna i arbetslösa eller anställda". 

Hallå! Både Stara och denne Paulsen tycks helt ha missat det faktum att pengar inte växer på träd och att välståndet först måste skapas innan det kan delas ut. Samt att detta välstånd skapas genom arbete. Ja, och så har de också missat det faktum att människan är lat till sin natur. Om vi inte skulle behöva arbeta med ett produktivt arbete för att skapa välstånd skulle vi inte göra det. Jag, t.ex., skulle garanterat sitta hela dagarna och skriva - något som i dagens situation inte på långt nära ger någon sådan inkomst som det går att leva på. Men om alla skulle ha denna garanterade basinkomst och, i stället för att jobba med sådant som skapar välstånd, hela dagarna hålla på med sådant som ingen klarar av att leva på i dagens situation: Varifrån ska välståndet komma? Det går ju faktiskt bara att förstatliga alla tillgångar (läs: stjäla allt) av de överrika en gång.    

Missar jag något här, eller talar Stara faktiskt för strikt kommunism där alla resurser ska samlas in och fördelas så att alla får vad de behöver utan att behöva arbeta? Vi vet hur det gick med detta i Sovjet, vad är det som säger att detta projekt skulle gå bättre? Svar: Absolut ingenting! Stara har i tiderna skrivit många märkliga ledare, men den här tar nog priset.

Om rastänkande, eugenik och evolutionism

I texten om rasism skrev jag, som  en bisak, att det historiskt sett är i linje med naturalismen att se det så att det finns olika raser bland människorna. Som väntat gillade signaturen "Christian" inte detta, och han skapade en lång diskussion om ras och eugenik utifrån detta. Eftersom platsen inte var den rätta för denna diskussion där väljer jag att skriva en ny text om saken där jag har bättre möjligheter att förklara hur jag menade.

Eugenik (från grekiskans ord för "god" och "född") handlar om tanken att vissa drag (t.ex. intelligens och frånvaron av den samma) är ärftliga och också förknippade med olika raser. T.ex. ansågs den "judiska rasen" vara underlägsen den "vita rasen" på detta område. Man kan förstås tala för och göra ett bra case för att eugeniken inte har uppstått ur evolutionismen. Detta kanske främst för att evolutionismen, som vetenskaplig disciplin, uppstod först på 1850-talet och rastänkandet och eugeniken är mycket äldre än så. Faktum är ändå att evolutionismen som filosofi fanns långt före Darwin presenterade sin bok om arternas ursprung som kom att ge en vetenskaplig fernissa åt denna filosofi.

Eugenikens guldålder kom dock att infalla årtiondena efter att Darwin publicerade sin bok, och detta tankegods som han förde fram kan med fog sägas ha varit en mycket bra grogrund för dessa tankar om ras och om att vissa raser är bättre än andra. Även om Darwin givetvis inte själv skriver något om detta i sin bok. Men han var förstås ett barn av sin tid, och denna tid präglades framför allt av en mycket stark tilltro till vetenskapen. Detta var förstås kanske inte alls så förvånande eftersom just denna tid var en tid när många stora vetenskapliga framsteg skedde och kom att implementeras i samhället. Detta ledde till att människorna kom att tro att vetenskapen kunde ge svar på alla frågor. Även, förstås, på frågan om livets ursprung och människans härkomst. Och här kommer Darwin alltså in i bilden.

Det var i denna jordmån eugeniken kom att frodas. Eftersom vetenskapen har svar på alla frågor, varför skulle inte vetenskapen (i form av eugeniken) också kunna hjälpa människan att få bukt med också sådana saker som alkoholism, arbetslöshet, svag IQ o.s.v? Naturalismen, främst kanske då i sin scientistiska form, låg helt naturligt bakom detta tankesätt och framför allt bakom dess framgångar.

Men som sagt gillar inte signaturen "Christian" detta. ´Han skrev i en kommentar att "Evolutionsteorin är deskriptiv, och några normativa slutsatser låter sig omöjligen dras ur den." (Därmed sagt att evolutionsteorin inte säger något överhuvudtaget om hur bör ordna våra samhällen.) Jag ids inte här ta ställning till om denna utsaga är sann eller inte eftersom det i det här sammanhanget är fullständigt betydelselöst. Evolutionismen, deskriptiv eller inte, formar i vilket fall som helst människornas sätt att tänka och se på världen, och detta av evolutionismen påverkade tänkande kommer så i sin tur att forma samhället. Och det är här min poäng kommer: Detta sätt att tänka banade således väg för och var en ypperlig grogrund för rastänkande och eugenik.

Jag tror knappast att det finns någon (idé)historiker som skulle opponera sig mot detta. Som sagt håller också wikipedia med mig när det gäller detta.

 

 

Varför jag inte stöder BLM

Idag ses det närmast som en självklarhet att stöda Black Lives Matter-rörelsen. Den som inte gör det stämplas lätt som rasist och som en allmänt ohemul människa. Men är det faktiskt så? Är alla som inte stöder BLM-rörelsen faktiskt rasister? Svaret är givetvis nej. Med emfas, dessutom. Man kan nämligen vara icke-rasist och anse att alla svarta liv har betydelse trots att man inte stöder själva BLM-rörelsen. Denna rörelse är nämligen i grund marxistisk och antikristlig, och en sådan organisation kan förstås inte någon sunt tänkande människa stöda. Åtminstone inte sedan man tagit reda på vad rörelse egentligen står för.

Hur gör man då det? Ja, förslagsvis kan man gå in på The Black Lives Matter Global Networks hemsida på nätet och kolla under punkten "What we believe". Där sägs bland annat att:  

– Trasnsgenderism är något positivt. (We make space for transgender brothers and sisters to participate and lead.)

– Heteronormativitet är något som inte ska ha något företräde. (We ... do the work required to dismantle cisgender privilege and uplift Black trans folk ...)

– Kärnfamiljen motarbetas. (We disrupt the Western-prescribed nuclear family structure requirement by supporting each other as extended families and “villages” that collectively care for one another, especially our children, to the degree that mothers, parents, and children are comfortable.)

– Heteronormativt tänkande motarbetas. (We foster a queer‐affirming network. When we gather, we do so with the intention of freeing ourselves from the tight grip of heteronormative thinking ...)

 

Detta är en rörelse som går tvärt emot många av Skaparens i skapelsen nedlagda funktioner och normer. Som sagt är man ingen rasist för att man vägrar stöda en dylik organisation. Det räcker med att man är en sunt tänkande människa.