"Avgrundens sodom-stank"

Rubriken på detta inlägg är hämtad ur en kommentar av min vän Ulrik, och den passar utmärkt just här. 

Låt mig inleda med att Helsingforsförsamlingarna är/var betalande samarbetspartners till Helsinki Pride i år. Detta som en bakgrund till det följande. (VARNING! Genom att klicka på länken nedan kommer du till en sida som visar denna "agrundens sodom-stank".) 

Under lördagens Pride-marsch i Helsingfors sågs sådant som inte alls passar för framför allt barnaögon. Men eftersom Pride är "barnvänligt" fanns det många barn med i tåget och i publiken som såg Pride-tåget. 

Vi är många som under en lång tid har varnat för att dylika saker är en (synlig) del av Pride-rörelsen och att den illa dolda tanken är att exponera (och förföra) barn för detta. Jag har noterat att Pride-rörelsen till relativt nyligen också hade pedofil-organisationer under sitt paraply och något desto kraftigare avståndstagande inte har gjorts till dessa organisationer. 

Noteras kan också att trots att det synnerligen opassande inslaget i Pride-"festligheterna" påtalades varken arrangörerna eller polisen brydde sig om att ingripa. 

Den stora frågan - här åtminstone - är hur kyrkan och Helsingforsförsamlingarna på något sätt kan motivera sin medverkan i detta elände. Vem tar ansvar för detta gigantiska misslyckande? Tar någon överhuvudtaget ansvar, eller sopas det hela bara under mattan? 

Barn har utsatts för sådant som barn absolut inte får utsättas för här. I ett evenemang där kyrkan är medarrangör. 

Någon måste agera.  

   

Manse Pride

Bilden ovan fick jag mig tillsänd av en vän. Den är en detaljbild av en plansch som visar de organisationer som stöder Tampere Pride. Notera vilka två organisationer som hamnat bredvid varandra i mitten av bilden!

Vad har Finlands Evangelisk lutherska kyrkas församlingar här att göra? Om inget annat gör det borde denna bild vara tillräckligt avslöjande för att stämma till noggrann eftertanke.  

Om Bibeln, kyrkan och dagens villoläror

Jag hittade för en tid sedan en kolumn som publicerades i Helsingin Sanomat i april i år, skriven av biskop Mari Leppänen. Kolumnen skrevs efter domen mot Päivi Räsänen och Juhana Pohjola, och i sin text resonerar Leppänen kring frågor om yttrandefrihet och religionsfrihet. Mot slutet av kolumnen kommer hon in på frågan om Bibeln och där skriver hon en del saker som visar hur dagens kyrkliga ledare resonerar och hur långt bort de har kommit från biblisk kristendom.

Leppänens kolumn har rubriken "Med Bibeln kan vi skada eller tjäna livet", och redan här låter hon förstå att vi människor kan och ska bedöma vad som är rätt och tjänligt och vad som är skadligt för livet/människorna. Det hon i praktiken gör i sin text är att hon ställer sig själv i Guds ställe och tar sig friheten att döma Gud och hans heliga ord på basen av dagens "bättre förståelse" av människan och hennes sexualitet. Hon skriver: "Bibelns texter har på sin tid riktats till människor som hade sin tids kunskap, värderingar och världsbild. Som bibeltolkare idag behöver vi inse det tidsmässiga och kulturella avståndet [till bibeltexterna]".

Behöver jag säga att detta INTE är Bibelns självbild och inte heller är det vår kyrkas fastslagna syn på Bibeln? Kyrkoordningens första paragraf gör klart att Bibeln är tidlös och det den säger gäller oberoende av och över vad vi menar oss veta och förstå. Detta uttrycks på följande sätt: 

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bekänner sig till den kristna tro som grundar sig på Guds heliga ord, det Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, och som är uttalad i den gamla kyrkans tre bekännelser samt i den oförändrade Augsburgska bekännelsen och i de övriga bekännelseskrifter för den lutherska kyrkan som intagits i Konkordieboken. Kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre den i dessa bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord. 

---

Det Mari Leppänen ger uttryck för i sin kolumn är inte kristendom så som vi i vår kyrka förstår den. Det hon ger uttryck för är förvisso vad många - också inom kyrkans ledning - menar och anser, men det gör inte att det är rätt för det. Leppänen ställer i och med denna text sig utanför den kristna tro som hon förbundit sig att försvara och bryter därmed sina prästlöften. Framför allt öppnar hon för att låta tidsandan avgöra vad som är rätt och fel och jag tror att alla kan förstå vilken Pandoras ask detta öppnar.

---

Huvudtesten i Leppänens resonemang är att Bibeln och läsningen av Bibelns texter bör tjäna livet/människan. Det hon inte säger, men som finns där som en outsagd tanke, är att alla uttryck för den mänskliga sexualiteten bör accepteras (vanligen med tillägget: Så länge allt sker av fri vilja och det inte skadar någon utomstående.) Den bärande tanken bakom detta är att vi idag vet mera och bättre vad som är rätt och gott än vad Bibelns författare visste. 

Men detta resonemang faller på att Bibeln inte är människors tankar om Gud, människan och världen. Nej, utan Bibeln är GUDS ORD. Något som alltså KO §1 gör klart och tydligt att också vår kyrka anser och bekänner sig till. 

Leppänen menar, helt seriöst, att det kan skada livet/människan om och när vi läser och håller fast vid Guds eviga ord. Och visst! Det tar sjukt när Gud talar och vi människor får höra att vi har syndat och gått emot Guds goda vilja och bud. Men detta att det tar sjukt får inte förväxlas med att skada livet! Det är nämligen aldrig skadligt att bli tillrättavisad och att få höra att den väg jag befinner mig på kommer att sluta i förskräckelse. Det som är skadligt för livet är att låta förstå att det är ok att fortsätta på en felaktig väg och att synden inte kommer att leda till död. Det kanske kan upplevas som om vore det trösterikt för stunden, men vad hjälper det om vi i slutändan går miste om själva Livet? 

---

Det Leppänen skriver låter säkert bra för många som saknar förstånd i andliga frågor. På samma sätt som en varg utklädd till ett får kan se nog så gosig och trevlig ut. Men det ändrar inte det faktum att det ändå är en varg och att den har vassa tänder och ett vargahjärta.  

Bedrövligt!

Ibland blir jag bara närmast chockad när jag läser ÖT:s ledare. Den senaste gången i raden var när jag läste Sofie Staras ledare i gårdagens tidning. Hennes ledare har rubriken "Finland behöver ett regnbågsprogram nu", och i texten vinglar hon på mellan olika företeelser och fenomen och landar i att "varken kristen tro eller regnbågspersoner ska behöva osynliggöras". På vägen dit går hon via en förvirrad kommentar på Svenska Yle av signaturen "Pandisen" som bl.a. ger uttryck för irrationella fobier för kristna uttryck i gatubilden. Stara låter så släggan falla genom att vidare citera samma kommentar där "Pandisen" skriver att hon ändå vet att "alla kristna inte vill queera människor illa". (Underförstått: Men att många av oss nog vill det.) Detta är inte ok. "Maalittaminen" heter det visst på finska. När detta sker på ledarplats i tidningen är avsikten inget mindre än att svärta ner en hel befolkningsgrupp.   

Det jag ändå reagerar mest på i Staras ledare är det att hon ställer offentlig prideflaggning bredvid olika tryck på tröjor eller smycken som kristna människor bär som om dessa saker skulle vara jämförbara. Som sagt, jag blir chockad av dylikt dravel. Jag ser det gång på gång här på bloggen att vurmen för sexuella minoriteter ofta kan göra att - och i realitieten också gör just det - människor förblindas och fullständigt tappar bort logik och sunt förnuft. Men att så sker på ledarplats i lokaltidningen är oursäktligt. 

Kunde inte ÖT:s redaktion ha någon att läsa igenom Staras texter innan de publiceras så att vi som läsare inte behöver utsättas för dylika dumheter i framtiden?  

---

Och nej. Finland behöver inget "regnbågsprogram". Helt enkelt för att vi inte behöver flera verktyg för nedmontering av yttrande- och åsiktsfriheten. De vi har är redan för många. 

Om tidens slut och om födslovåndorna

Knappast har någon missat att USA och Iran har kommit fram till någon form av fredsuppgörelse. Framtiden lär få utvisa hur detta kommer att fungera, men åtminstone min tanke är nog att denna uppgörelse (ifall den håller) är en enorm förlust för USA och Donald Trump - även om han förstås försöker sälja in den som något annat. Situationen har inte förändrats märkbart sedan före kriget, annat än att krigets följder har fungerat som en stresstest på världsekonomin. (Jag såg annars för några dagar sedan för första gången sedan kriget startade 95E för under två euro vid pumpen...) 

Det är knappast någon underdrift att hävda att världen är trött på detta krig och framför allt på dess följder. Därför är fredsavtalet mycket välkommet för de flesta. En sak som dock kan hota freden är Israels krig mot Hizbollah i Libanon eftersom Iran anser att dessa krigshandlingar också måste avslutas för att avtalet ska gälla. Israel tycks dock inte alls vara av samma åsikt, och detta har fått t.o.m. USA att höja rösten mot Israel och ställa hårda krav på ett slut på krigshandlingarna.  

---

Jag har alltid varit intresserad av det Guds ord säger om tidens slut och de händelser som kommer att föregå slutet. En intressant profetia som det har varit svårt att kunna tänka sig fullbordad är det som profeten Sakarja skriver i det tolfte kapitlet i sin bok . alltså det om att alla jordens folk ska slå sig samman mot Israel. (Sak. 12:3). Detta länge givetvis eftersom det inte fanns något Israel att dra upp mot, och efter 1948 för att världens starkaste krigsmakt USA alltid har varit ett orubbligt stöd för Israel. 

Vi vet givetvis inte hur och när denna profetia kommer att gå i uppfyllelse, men nu kan vi, för egentligen första gången, se hur ett möjligt scenario skulle kunna se ut. Om, och när, Israel - genom att fortsätta sina attacker mot Hizbollah-terroristerna i Libanon - gör om intet Trumps fredsavtal med Iran kan USA mycket sannolikt gå hårt åt Israel och t.o.m. vända sig mot landet. Detta särskilt som Trump har visat sig vara synnerligen lynnig och ombytlig under sin andra presidentperiod. 

---

I detta sammanhang kan jag inte undgå att komma ihåg Ensio Lehtonens profetia gällande Israel och Finlands Sion - speciellt inte efter det som har skett under de senaste månaderna - och efter att ha sett den video som en anonym kommentator länkade till under den senaste texten. Jag har skrivit om denna profetia i ett flertal repriser, och jag nöjer mig i detta sammanhang med att länka till den första texten jag skrev om den. 

Den stora frågan är om vi snart börjar vara där?

Omvänd er, ty himmelriket är nära!

I dag är det midsommarafton. Midsommaren är Johannes Döparens högtid, och orden i rubriken ovan var hans budskap till sin omvärld. "Omvänd er, ty himmelriket är nära!"

Johannes predikade omvändelse för alla människor, och hans budskap är aktuellt ännu idag. Om än med den "uppdateringen" att himmelriket nu har kommit - om än det än så länge är fördolt. 

Johannes omvändelsebudskap gäller alltså oss alla. Det gäller sådana som lever blinda och döva för Guds kärlek och nåd, och det gäller alla oss som har fått se och smaka att Herren är god. För oss alla gäller kallelsen till daglig omvändelse från vårt gamla liv och vår gamla människa med hennes begär och, ja, fall. 

Det vi behöver inse och komma ihåg är att detta omvändelsebudskap inte är en dom i sig. Eller rättare sagt: Det är inte avsett som en dom. Om vi inte hör det och tar vara på det blir det för oss till en dom, absolut, men målet med det är inte domen eller det att vi ska gå omkring med dåligt samvete. Nej, målet med omvändelsebudskapet är frid med Gud. Målet med omvändelsebudskapet är att vi ska vända oss till Herren Jesus, få lägga av oss vår skuld vid korsets fot och sedan resa oss upp och gå vidare i Guds nåd. I glädje och frimodighet. 

För Guds rike är här! Vi kan, redan här och nu, få leva i detta osynliga rike som benådade, förlåtna och frälsta syndare. Ordet "frälst" kommer från det gamla svenska ordet "frihalsad" och handlar om att en slav blivit av med sitt nackjärn som var det synligaste och mest påtagliga tecknet på att en människa inte var fri. 

I Kristus är vi "frihalsade"! Han ger oss friheten! Frihet från synden, från domen och från vår gamla herre Djävulen. Kan det finnas något som är mer glädjande än detta?   

Kyrklig allergi

Igår rapporterade Iltalehti om en anonym släkting till ett skriftskolbarn som hade "skakats" av att en skriftskolpräst i Jämsä församling, Ari Mäkelä, i skriftskolan bl.a. hade undervisat att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. På en fråga som kommit in i en frågelåda hade samme Mäkelä också svarat att Donald Trump också har gjort en del bra saker, bla.a. att han sagt att det bara finns två kön samt att han gått åt "transvården" av barn.

Iltalehti försöker göra en stor sak av detta genom att pressa kyrkoherden i Jämsä församling, Harri Niemelä, men denne står bakom skriftskolprästen och kallt konstaterat att Mäkelä "modigt skött sina prästuppgifter i denna utmanande avkristnande tid". 

---

Det ska bli intressant att se hur länge det dröjer innan någon biskop (exempelvis Matti Salomäki i Lappo stift dit Jämsä församling hör) går ut i media och försöker gjuta olja på vågorna. 

Som jag skrev i en tidigare text är det idag rädslan som styr i vår kyrka, uttryckligen rädslan för media och den allmänna opinionen. Detta så till den grad att biskoparna och kyrkans ledning är beredda till i princip vilja eftergifter som helst för att inte stöta bort människor som inte har något större intresse av kyrkan och dess budskap men som har blivit bedragna i en rad etiska frågor och som därmed inte står ut med utan blivit allergiska mot Bibelns budskap och kyrkans lära. Allt för att bevara de heliga skatteintäkterna.