Om Guds ord

Den senaste tiden har det pågått en diskussion i kommentarfältet här på bloggen rörande Bibelns klarhet och möjligheten att förstå Bibeln. I denna diskussion har tyngdpunkten förståeligt nog legat på själva texten – och kritikerna har (förstås) påstått att den inte alls är så klar som jag (och många andra före mig) har påstått att den är eftersom det finns så många olika sätt att "tolka" (läs: förstå) texten. Detta har sedan resulterat i de många olika kyrkor och rörelser vi har idag. Nå, jag har visat att detta ofta beror på annat än det att texten skulle vara oklar. En sak vi gärna kan lägga till i detta sammanhang är att bibelordet är så rikt att människor och kyrkor har svårt att omfatta dessa höjd, djup och bredd. När så någon har upptäckt något nytt i Ordet och betonat detta nya har det, inte sällan som ett resultat av människans syndfullhet, ofta lett till en onödig splittring.

Nåväl. Det centrala när vi talar om Bibeln är ändå inte hurudan texten är utan vad texten är.

För Bibeln är ingen vanlig bok. I själva verket finns det ingen annan bok som Bibeln. I och genom Bibeln talar Gud till oss människor. Bibeln är, som vi säger inom teologin, Guds särskilda uppenbarelse till och för oss människor.Vidare är Bibeln profetisk. Det betyder att den talar in i människors situation och att den också kan uppenbara vad Gud kommer att göra i framtiden med och för sitt folk.

Visst kan vi diskutera Bibelns ofelbarhet, dess historia och handskrifternas väg genom historien. Det är mycket intressanta saker. Men om vi enbart fokuserar på dessa saker riskerar vi att missa vad Bibeln är. Och vad Bibeln gör.

Först och främst är det genom Bibeln som den fördolde guden uppenbarar sig, sin vilja och sin plan för sin skapelse för oss. Utan Guds ord skulle vi människor sväva i ovisshet rörande vem Gud är, vad han har gjort och framför allt om allt som rör vår eviga själ och dess frälsning.

Så Bibeln är verkligen ingen vanlig bok. Men det slutar inte där. Bibeln säger om sig själv att Guds ord är "levande och verksamt" och att det "är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar." (Hebr. 4:12)

Det här för att Bibeln, Guds ord, samverkar med Guds Ande och blir, ja just det, levande för den människa som läser Bibeln i frälsningsavsikt.

Så visst är det meningsfullt att diskutera Bibeln, dess klarhet och dess ursprung. Men när vi gör så får vi inte glömma bort vad Bibeln är. Den är, för att tala med Luther, ett nådemedel som Gud har gett oss för vår frälsnings skull.

En Guds gåva. Och det på mer än ett sätt.  

 

Om orsaker till kristen splittring

Den amerikanske apologeten John Warwick Montgomery (1931-2024) berättade en gång om en professor i teologi som han studerade under. Denne professor, som hade finländska släktrötter, sade att han hade som mål när han inledde sina studier att han skulle bli berömd. Sedan insåg han att han, för att bli berömd, behövde hitta på något nytt och revolutionerande. Men eftersom Guds ord står fast måste den som vill komma med något nytt och revolutionerande gå utanför ordet och bli en villolärare. Så då valde han att inte bli berömd och nöjde sig med att hålla sig till det en gång för alla givna. 

I tråden under texten "Årets nyhet" diskuterar jag och en anonym kommentator frågan om bibelordets klarhet. Den anonyme, som dras med en ordentlig släng av cynism, menar att Bibeln inte alls är så klar som jag (och många andra före mig) påstår att den är och som motivering för detta påstående anför han det faktum att det finns tusentals kristna rörelser som är oeniga i diverse frågor.

Splittringen mellan kristna är beklaglig, absolut. Ja mer än så. Det är en synd inför och mot Herren. Men vi behöver se skillnad på andlig enhet/endräkt och organisatorisk enhet. Det förra kan existera trots att det senare inte gör det. Men den distinktionen gör förstås inte kristendomskritikerna, och varför skulle de göra det? Andens enhet är ofta och långt osynlig, och eftersom deras kritik kommer från utsidan kan de inte se eller förstå denna enhet.

Men det är ett faktum att det finns organisatorisk splittring kristna emellan. Ofta, men inte alltid, beror denna splittring på att människor i gångna tider inte har kommit överens. Ibland beror den på missförstånd. Och inte sällan beror den på att människor/kyrkoledare har velat bli berömda. Eller så har vi dagens populära väg till splittring: Att kyrkoledningen i stället för att lyda Guds ord och vilja omfamnar den syndfulla världens förvrängda syn på olika frågor.      

Reflektioner

Som väntat tar ÖT, på ledarplats, upp det som hände i Risöhäll i söndags. Sofie Stara betonar det kyrkohistoriska i händelsen liksom också jag gjorde här på bloggen. Givetvis är hennes text vinklad, och det hon lyfter fram som ett problem (i ett citat av B-G Åstrand) är det faktum att de nu installerade pastorerna är underställda biskopen i Ingermanlands lutherska kyrka. Och onekligen är detta en ordentlig knut som knappast låter sig lösas. Speciellt som vår kyrkolednings vanliga påtryckningsmetod inte kommer att fungera. Då talar jag förstås om det ekonomiska. 

Det Stara emellertid inte nämner med ett enda ord är varför vi har hamnat i denna situation. Ja, hon nämner stridsfrågorna, men inte orsaken till att vi har hamnat där vi är nu. Det är DÄR det stora problemet finns, men eftersom hon ekar Åstrands åsikter och funderingar (och han inte erkänner sin skuld i denna sak) kommer det inte heller fram i ledaren. Men jag kan berätta det: Orsaken till att man i Risöhäll har ansett sig tvungna att ta till denna extrema lösning är att biskoparna och kyrkans ledning redan en längre tid har struntat fullständigt i att tillgodose det behov den bibelkonservativa delen av vår kyrka har gällande nya präster som vi kan ha förtroende för. Biskoparna har helt enkelt valt att bara vara biskopar för en del av kyrkans medlemmar. Detta säkerligen parat med antagandet att "nog kommer de att rätta sig i ledet". 

Nå, nu fick vi ett första bevis på att så inte kommer att ske. Och som sagt var detta bara den första riktigt ordentliga sprickan i dammen. Det kommer garanterat mera, och då får vi se hur stort raset blir. 

---

Kärnan i denna fråga är huruvida kyrkan ska följa Guds ord eller världen. Kyrkans ledning och biskoparna har kapitulerat inför världen och valt att gå in för flera ordningar som inte godkänns i Guds ord - främst då gällande ämbetet och äktenskapet. Detta helt tydligt för att förhindra att den majoritet (?) av kyrkans medlemmar som inte tror på Bibelns Gud ska ta på näsan och skriva ut sig. Biskoparna har insett att det inte går att halta på båda sidorna (1Kung. 18:21), och man har valt världen framom Guds bud och vilja. Detta får följder, och nu ser vi, helt konkret, hur dessa kan komma att börja se ut.

---

Sedan är det närmast lustigt att läsa vad Stara skriver om forumet "Ett himla liv" som ordnas i Tammerfors i höst för de anställda i Borgå stift. Ett forum som "låter väl som en mardröm för en del" för att det betonar "jämställdhet och likabehandling". Stara skriver att detta evenemang har varit fullbokat sedan länge. Enligt Stara för att "människor söker gemenskap och vägledning, att bli burna framåt av varandra och styrkan i att tro, be och lyssna".

Maken till naivitet får man leta efter. Evenemanget är obligatoriskt för alla anställda och för den som anmälde sig före utgången av januari är deltagaravgiften avsevärt billigare. Det är DÄRFÖR "evenemanget har varit fullbokat sedan länge". Och nej. Detta handlar inte om att "i tro be och lyssna". Vad det handlar om ids jag inte spekulera i, men Staras naiva bild är ytterligt falsk.  

En nationalist ut, en annan in

Det gick precis så som gallupundersökningarna visade i det ungerska valet igår. Viktor Orbáns 16 år vid makten tar slut och han efterträds av Peter Magyar. En nationalist ut, en annan in alltså. 

Det vi kan lägga märke till är att det INTE gick så som vänstermedia försökt skrämma upp oss med, alltså att Orbán inte skulle ge ifrån sig makten och inte erkänna en möjlig valförlust. Det gjorde han, och (en del av) vänstermedia får stå där med skammen. Framtiden kommer att visa hur stora förändringar detta i själva verket kommer att leda till. EU-ledningen har intalat sig att Magyar är så mycket bättre än Orbán, så åtminstone inledningsvis kommer de frysta miljarderna i EU-stöd säkert att betalas ut. Jag är dock inte alls övertygad om att så alldeles mycket kommer att förändras. Även Magyar kommer att sätta Ungern först i förhållandet till EU (och även sedan energiverkligheten klarnar för honom) i förhållandet till Ryssland. 

En sak som absolut kommer att bli bättre med detta maktskifte är detta med korruptionen. Jag vet inte hur omfattande korruptionen i Ungern har varit under Orbán (säkerligen har den funnits men knappast har den varit så omfattande som vänstermedia har låtit förstå), men faktum är att makten korrumperar. Och 16 år vid makten är alldeles tillräckligt länge för att detta ska ske. 

Det som däremot riskerar att bli sämre, åtminstone inledningsvis är det faktum att EU nu mister en broms som har hållit utvecklingen (läs: degenereringen) tillbaka. Risken är nu, om inte Magyar överraskar positivt, att EU allt snabbare kommer att utvecklas i auktoritär riktning där oppositionen blir allt svagare, yttrandefriheten inskränks och farten i riktning mot (åtminstone åsikts)diktatur blir allt snabbare.

Men som sagt, Magyar kan överraska. Jag hoppas att han gör det.    

GloriaDei-mässa

Förutom att det skapas kyrkohistoria idag firar vi igen GloriaDei-mässa i Kyrkostrands församlingshem i Jakobstad ikväll kl 18. Albert Häggblom är liturg, Tore Jungerstam predikar och Felix Lindvik samt gitarrgruppen Salem står för sången och musiken. 

Välkommen med att fira himlafesten på jorden!  

Helgens predikan

SLEF inledde under Corona-tiden en serie med "Helgens predikan" på Youtube. Detta har fortgått sedan dess, och den här veckan fick jag förmånen att bidra med en predikan. Temat är "Uppståndelsens vittnen" och som den historiker jag är fokuserar jag också en del på utombibliska vittnen till uppståndelsen och det som hände därefter. Predikotexten är hämtad från Joh. 21: 1-14. 

Årets nyhet

Igår kväll släppte ÖT något som måste vara årets nyhet på det kyrkliga fältet. Åtminstone hittills. Rubriken lyder: "Risöhäll bönehus kallar egna pastorer bakom ryggen på biskopen", och i artikeln får vi veta att Rishöhäll bönehusförening i Larsmo på söndag kommer att installera två pastorer i tjänst. Dessa två är sedan tidigare prästdiakonvigda i Ingermanlands lutherska kyrka. 

Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand, som alltså inte har hört om saken på förhand, säger att detta är "anmärkningsvärt" och konstaterar att "en inomkyrklig väckelserörelse helt på egen hand och förbi alla ordningar skulle kalla egna pastorer har mig veterligen inte hänt tidigare i Borgå stift".

Nej, det har det inte och det är det som gör detta anmärkningsvärt. Frågan är om detta har skett tidigare i något stift i vår kyrka. Jag känner åtminstone inte till att så skulle ha skett - om man bortser från någon eller några små evangeliska församlingar på 30-talet där det eventuellt skedde. Men frågan är om dessa då längre hade något med folkkyrkan att göra. Hur som helst är detta en stor nyhet. 

---

Det är givet att detta kommer att leda till att LFF och Risöhälls bönehusförening kommer att bli beskyllda för att splittra kyrkan. Och ja, detta är en manifestation av den splittring som råder i vår kyrka och som sådan väldigt tråkig. Men, och detta är så oerhört viktigt att komma ihåg: Det är aldrig de som står fast vid Guds ord som skapar splittring. Det är alltid de som går bort från Guds ord som skapar splittringen. Så därför måste det skuldbeläggande fingret också för den splittring detta eventuellt skapar riktas rätt. Alltså mot biskoparna och kyrkans ledning. 

Vi har nu en situation där biskoparna under snart 30 års tid har vägrat prästviga kandidater som har hållit fast vid kyrkans på Bibeln grundade ämbetssyn. Detta alltså i en kyrka som har som grundprincip att alla lära och allt liv ska bedömas utifrån Guds ord. Denna situation har lett till att många kristna i vår kyrka saknar pastorer och herdar som de kan ha förtroende för. Det som nu skedde är en reaktion på denna helt ohållbara situation där biskoparna totalt har övergett en del av den flock de har ansvar för. 

---

Som sagt är detta en stor nyhet, och det förvånar att det hittills bara är ÖT som har uppmärksammat den. Men hur stor sak detta än är får vi anta att detta bara är början.