Om antisemitiska konspirationsteorier

Under de senaste dagarna har det diskuterats en del om antisemitism här på bloggen. Detta som ett resultat av att en eller några anonyma kommentatorer har skrivit kommentarer i vilka de försöker sprida antisemitiska konspirationsteorier om det judiska folket. Kort sagt går dessa konspirationsteorier ut på att dagens judar inte är ättlingar till det judiska folket som i Bibeln är Guds egendomsfolk utan i stället är resultat av en senare folkblandning i ett rike som uppstod på 600-talet i dagens sydöstra Ryssland, Ukraina och Kazakstan och som går under namnet Khazarien. Detta är ett historiskt rike, men där tar beröringspunkterna med verklig historia genast slut. Men en viss historisk fernissa finns alltså i dessa konspirationsteorier.

Khazarerna var ett, i religiöst hänseende, mycket tolerant folk, och detta innebar att många judar flyttade dit undan förföljelsen i många andra länder under det första årtusendet. På 800-talet konverterade t.o.m. de ledande släkterna i Khazarien till judendomen, men några århundraden senare utplånades riket och de judar som bodde i landet spreds igen över kontinenten. Många av Khazariens judar övergick också till islam. Genetiska studier har emellertid visat att det ännu finns spår av dessa khazariska judar kanske främst bland de judar som lever bland de slaviska folken och i Ungern, även om allt tyder på att de långt har assimilerats i den judiska befolkningen och idag inte längre kan sägas existera som en skild folkgrupp. (Genetiska spår finns främst hos de ashkenaziska judarna.)

Enligt "Khazarjude-konspirationsteorierna" har emellertid dessa khazarjudar helt tagit över inom judendomen, detta så att de judar som finns idag inte längre är några riktiga judar utan uttryckligen khazarer. Dessa har sedan influerat och tagit över mycket av det ekonomiska och politiska ledarskapet i främst västvärlden, och speciellt exalterade blir dessa konspirationsteoretiker när namnet Rotschild nämns. Faktum är att den judiska släkten Rotschild är mycket inflytelserik inom ekonomi och framför allt inom bankvärlden. Men Rotschildarna är alltså inga khazarer, liksom inte heller andra inflytelserika judar på andra håll är det. Ändå går dessa konspirationsteorierna ut på att dessa khazarjudar på något sätt skulle ligga bakom det mesta som händer på de ekonomiska och politiska spelplanerna i världen idag. Speciellt då i USA och i Israel.

Den som kan sin historia inser att detta i mångt och mycket går hand i hand med det ytterst antisemitiska "Sions vises protokoll". (Som är mycket äldre än "Khazarjude-konspirationsteorierna vilka går tillbaka på en skrift från 1976 utgiven av Arthur Koestler.) I Sions vises protokoll, som är en propagandaskrift som den tsarryska regimen låg bakom, berättas att frimurare, liberaler, kommunister och kapitalister är judarnas redskap för att behärska världen. Trots att skriften har bevisats vara en förfalskning (och inte är en avskrift av ett föredrag som Theodor Hertzl höll på den sionistiska världskongressen i Basel 1897) har den använts av såväl Nazitysklands ideologer och i nyare tid av t.ex. Hamas för att svartmåla det judiska folket och därmed som redskap för judehat och judeförföljelser.

---

Dessa antisemitiska konspirationsteorier är således mycket farliga. I kommentarerna här på bloggen påstods, helt felaktigt, att det inte finns någon antisemitism överhuvudtaget. Detta är givetvis ett helt galet påstående – den som har ögon i skallen ser hur antisemitismen idag sprider sig och lever i högönsklig välmåga, och det inte alls bara i den muslimska världen.

Antisemitismen i sig är ett mycket gammalt fenomen. Den förste antisemiten är ingen mindre än den onde själv. Hans hat mot Guds egendomsfolk är välkänt och väldokumenterat. En del judiska och kristna teologer har förklarat det så att den onde hatar Gud och inget hellre vill än att bevisa att han, som är Sanningen, ljuger. Detta kunde kanske enklast åstadkommas genom att förgöra det judiska folket och därmed göra att alla de löften Gud har gett i sitt ord om det judiska folket och om deras återkomst till det förlovade landet blir om intet. Om löftena inte uppfylls innebär det ju att Han som gett löftena har ljugit. Detta förklarar också det helt oresonliga hat mot landet Israel som många hyser idag. Många människor har låtit sig bli nyttiga idioter som går den ondes ärenden. Givetvis ofta utan att veta att de gör detta. Det här innebär förstås ändå inte att Israel och Israels politiska ledare skulle ha ett frikort att göra precis vad som helst, men vi behöver skilja mellan en sund och rättfärdig kritik och en kritik som har sin grogrund i ett blint hat mot judarna och landet Israel.

---

Khazarjude-konspirationsteorierna är alltså av ytterst ungt datum. Inte desto mindre har dessa antisemitiska konspirationsteorier i sig inlemmat extremt farligt tankegods som är mycket äldre än så. I den meningen återanvänds här gammalt tankegods och historieförfalskande påståenden som saknar grund i verkligheten. Hatet mot Guds egendomsfolk är som sagt gammalt och dess ursprung och inspiration kommer från ingen mindre än den onde/själafienden själv.

Människan är så funtad att hon vill se mönster. Hon gillar enkla förklaringar på komplexa problem och företeelser. Jag kan förstå att en förklaringsmodell som, likt Khazarjude-konspirationsteorierna, drar rakt i kurvorna och ger enkla förklaringar och som utmålar en gemensam fiende till mänskligheten kan vara tilltalande. Inte desto mindre är dylika teorier som sagt ytterst farliga. Emellertid brukar (historiska) fakta fungera som ett gott korrektiv. Det är delvis därför jag har skrivit denna text, och jag hoppas att de som har läst de konstiga kommentarerna som har förekommit här på bloggen speciellt de senaste dagarna har orkat läsa denna långa text.  

 

GloriaDei-mässa

Vi får igen fira GloriaDei-mässa i Kyrkostrands församlingshem i kväll kl 18. Leo Byskata predikar, Albert Häggblom är liturg och Susanna Östman och Larsmo lovsångsgrupp står för musiken. Det blir söndagsskola för barnen under predikan och efter mässan blir det servering. Välkommen med! 

Svagt, Svenska Yle!

Media rapporterar förstås nu mycket om det nyss inledda kriget mellan USA/Israel och Iran. För att få bakgrund vill också de olika nyhetsförmedlarna gärna bjuda på bakgrund, analyser och även förutsägelser om vad som kommer att ske. Så också Svenska Yle. Tyvärr missar man här totalt i sin kontroll av vem man låter komma till tals. Redan när jag läste artikeln och intervjun med "experten" Rouzbeh Parsi, tidigare chef för Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram i Sverige, märkte jag att det var något som inte stod rätt till. Hela intervjun andades alldeles för mycket regimsympatier.

Nå, jag kollade upp mannen, och det visade sig ganska snart att Parsi avslöjats vara en del av en statlig iransk påverkningskampanj i väst. Det var svenska TV4 som avslöjade honom, och även om Utrikespolitiska institutet i Sverige påstod att de inte kunnat hitta några bevis för detta avlägsnades Parsi ganska snart från sin tjänst. 

Nu har förstås inte Svenska Yle så alldeles hög trovärdighet från förr när det gäller att rapportera om vad som händer i Mellanöstern, men detta var nog ett riktigt lågvattenmärke.  

Ett feltänk

Finska Yle rapporterar om att över 30 präster i norra Finland har reagerat på en kaplansutnämning i Limingo församling. Prästerna påstår i en insändare att det att den ena sökandes laestadiansim som påverkade utgången av valet och att den kandidat med mer erfarenhet av prästjobb (en kvinna) inte blev vald. De hävdar att ett val inte får baseras på de sökandens kön utan på lämplighet för tjänsten. Den kandidat församlingsrådet valde (med rösterna 12-11) var en man med rötter i den gammallaestadianska rörelsen. Den kvinnliga sökanden överväger en överklagan. 

Hela detta resonemang, liksom artikeln på Finska Yle, genomsyras dock av ett allvarligt feltänk. Det var församlingsrådets uppgift att förrätta valet, och om båda kandidaterna är formellt kvalificerade för tjänsten (vilket de alltså var) är det församlingsrådet som ska göra bedömningen vilken av de två som är bäst lämpad för tjänsten. Att den ena av de två har mer erfarenhet är inte i sig avgörande - för vissa rådsmedlemmar kan detta vara en angörande sak, men det finns ingen automatik i detta. Om så vore skulle det vara onödigt att hålla någon omröstning utan bara knappa in de sökandes meriter och kvalifikationer i ett dataprogram som sedan spottar ut namnet på den sökande som ska få tjänsten.  

Om alltså en majoritet av församlingsrådets medlemmar ansåg (på vilken grund som helst, de behöver inte redovisa på vad de baserade sitt avgörande) att den manliga kandidaten var mer lämpad för tjänsten var det alltså helt ok att välja honom framför den mer erfarna kvinnliga kandidaten. Att på detta sätt börja ropa om könsdiskriminering och gå ut i media och tala om besvär mot valet visar bara sanningen i påståendet (som biskoparna har kritiserat) att dagens yngre kvinnliga präster är mer aggressiva än de har varit förr. 

Ett nytt krig?

Donald Trump gick till val med löftet att inte starta några nya krig, och hur han har lyckats med att uppfylla det löftet kan man kanske vara av olika uppfattningar om. Nu ser det emellertid ut som om USA skulle vara berett att starta ett nytt krig. USA:s ambassadör i Israel, Mike Huckabee, har uppmanat sådan amerikansk ambassadpersonal som vill lämna Israel att gör det idag, fredag. I dag skrivet med stora bokstäver. Detta eftersom ett amerikanskt tillslag mot Iran kan leda till att kommersiell flygtrafik till och från Mellanöstern tvingas pausa. Samt att Iran torde slå tillbaka mot Israel. Så åtminstone jag blir inte förvånad om det redan nu till helgen kommer att ske något drastiskt i Iran.

Det har spekulerats i hur ett amerikanskt tillslag mot Iran kunde tänkas se ut, och ett av alternativen är att USA slår till hårt mot regimledningen i akt och mening att få till stånd ett regimskifte i Iran. Krig är givetvis alltid ett elände och förknippat med också civila dödsoffer, men ifall USA slår till mot Iran hoppas åtminstone jag att detta leder till ett regimskifte i Iran och att landet kunde ta steg mot att bli en demokrati som hedrar mänskliga rättigheter så som religionsfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet. 

De kristna i Iran räknas idag i miljoner, och de har det inte lätt under den ondskans regim som nu i över 45 år har hållit det iranska (eller ska vi säga persiska?) folket i ett järngrepp. Det samma gäller förstås inte bara de kristna i Iran utan också alla andra som inte har böjt sig under den hårda regimen. 

Det iranska folket förtjänar bättre än den statsledning de nu har, och om Donald Trump och hans USA kan hjälpa dem med detta skulle det inte vara illa. Mellanöstern, ja hela världen, skulle bli en bättre plats ifall denna ondskans regim skulle falla.  

 

En annan slags surdeg

Den lutherska kyrkans ärkebiskop Tapio Luoma har, lagom till att det gått 40 år sedan prästämbetet öppnades för kvinnor, kommit ut med en text i detta ämne i vilken han attackerar väckelserörelserna och landets gammaltroende. 

Angående beslutet i kyrkomötet för 40 år sedan påstår han att "beslutet hade en tydlig teologisk grund" och att frågan om ämbetsinnehavarens kön inte hör till det som Gud har reglerat utan hör till sådant som vi människor kan/har rätt att bestämma om.

Redan här presenterar ärkebiskopen flera lögner. Beslutet hade INTE någon teologisk grund utan dikterades, som sedan ofta har varit fallet, av världen och världens värderingar. Kyrkans ledning vågade helt enkelt inte stå fasta på en biblisk grund av rädsla för att kyrkan skulle "fjärmas" från det samhälle i vilken den verkar och därmed förlora medlemmar och därigenom skatteintäkter. 

Vidare hör prästämbetet - inklusive ämbetsinnehavarens kön - inte till sådant vi människor får besluta om. Detta helt enkelt för att det sägs klart och tydligt i Guds ord att det här är fråga om ett Herrens bud. (1Kor. 14:37)

Luomas lögner fortsätter när han skyller det allt hårdare klimatet i kyrkan på väckelserörelserna. "Enligt Luoma ser det ut som om den ämbetsteologiska linjen inom väckelserörelserna skulle bli hårdare. Som en följd av detta har dessa förminskat sina möjligheter att verka i samarbete med de lokala församlingarna". 

Verkligheten är den motsatta. Det är biskoparna och kyrkans ledning som har gjort att möjligheterna till samarbete har minskat genom att de allt hårdare har gått in för att kräva att kvinnliga präster måste få delta i också sådana samlingar och gudstjänster där kristna som inte omfattar nyordningen med kvinnliga präster samlas. Ett bra, och synnerligen högprofilerat, exempel är den nattvardsmässa som brukar ordnas på Maata näkyvissä-festivalen i Åbo. Efter att biskopen krävde att också kvinnliga präster måste få delta som celebranter tvingades arrangörerna avsluta traditionen med nattvardsfirande på festivalen.

Dessa åtgärder har lett till att en allt större grupp inom kyrkan upplever att de saknar hemortsrätt i vår kyrka och därför söker sig till sådana högmässor som ordnas av väckelserörelserna. Också detta har biskoparna och domkapitlen gått in för att omöjliggöra, och detta har ytterligare gjort att klimatet har blivit hårdare. 

Luoma nämner den gemensamma viljeyttringen från 2009 i vilken kyrkans ledning och väckelserörelserna uttryckte sin vilja att väckelserörelserna skulle ha möjlighet att verka inom kyrkan. Denna viljeyttring visade, då det begav sig, att det från kyrkans lednings sida fanns en vilja att inkludera väckelserörelserna och deras verksamhet i kyrkan. Väckelserörelserna och kyrkans ledning förband sig till att "verka för att ingen i kyrkan diskrimineras p.g.a. sitt kön, sin övertygelse eller sin ämbetssyn". 

I sin text blundar Luoma för de två sista punkterna i denna överenskommelse och fokuserar enbart på detta med kön. Utifrån denna obalans hävdar han sedan att det är väckelserörelsernas fel att situationen har blivit sådan den är idag - och glömmer helt bort att man i en överenskommelse alltid måste både ge och ta. Något som också var fallet i överenskommelsen från år 2009.  

Som ett resultat av den utveckling som har pågått redan en längre tid pressas väckelserörelsernas folk allt längre ut i marginalen i vår kyrka. Att sedan ärkebiskopen genom sina lögner på detta sätt beskyller väckelserörelsernas folk för den uppkomna situationen är verkligen inte ägnat att öka förtroendet. Men det är i och för sig helt i linje med kyrkans lednings tidigare agerande. Det agerande som alltså har lett fram till denna situation. 

Om surdegsbakning

Jag fick en intressant bok av min hustru som julgåva. Den handlar om bakning och innehåller en mängd olika brödrecept. De senaste åren har jag nämligen experimenterat med bakning och bl.a. utvecklat ett recept på myslisemlor som, vill jag påstå, är väldigt goda. Mina sockerfria wienerbröd är också helt ätbara. Det jag dock inte vågat mig på, förrän jag fick den här boken, är surdegsbröd. I boken finns instruktioner för hur man ska bygga upp en surdegsrot, och eftersom jag inte vill vara rädd för att prova nya saker testade jag det. Roten blev bra, och nu bakar jag en sats surdegsbröd varje vecka, och i kylskåpet har vi en liten burk med en degig, grå massa som väntar på nästa bak. 

Det är intressant med surdeg. Jag har många gånger läst det Jesus säger om surdegen i Luk. 13, men aldrig riktigt förstått poängen fullt ut innan jag själv började baka med surdeg. Jesus säger: "Vad skall jag likna Guds rike vid? Det är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått vetemjöl, tills alltsammans blir syrat." (Notera: Män kan också göra det!)

Roten är bara en eller två matskedar, men när man blandar in den i två deciliter mjöl/vatten blir hela blandningen på bara några timmar alltigenom pösig. Denna blandas (sedan man tagit bort den nya roten) med alla andra ingredienser, och på några timmar börjar hela blandningen jäsa.

Det börjar med en liten rot, och snart är allt genomsyrat. 

Det här är en mycket bra bild för hur Guds rike fungerar. Det börjar smått i en människa, men snart genomsyras hela människan, hela hennes liv och allt hon är och gör av Riket. Vi förändras. Inte så att vi i allt och alltid skulle klara av att göra det som är gott och rätt (även om viljan finns där), men så att hela vårt sätt att tänka och vara förändras. 

Det finns många sätt att beskriva och tala om detta i Guds ord, men jag kommer ofta att tänka på det som Paulus skriver i Rom. 12:1-2: 

Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.   

Observera att det inte sägs: "Förvandla er". Det står: "Låt er förvandlas." Degen vet inte hur det sker, men den blir genomsyrad. Det är så Guds rike fungerar.