torsdag 5 februari 2026

Hyckleri på hög nivå

Idag går det nya Start-avtalet som begränsar antalet kärnvapenstridsspetsar som USA och Ryssland får ha ut. Många politiker och experter på området i främst Europa, påhejade av vänstermedia, har ropat i högan sky och talar om hur farligt det är att detta avtal har gått ut och poängterar att det är USA (Trump) som inte har gått med på en förlängning.

Här kan vi notera att det nu utgångna avtalet begränsar antalet kärnspetsar till 1550 på vardera sidan. En numerär som mer än väl räcker till för att spränga civilisationen all världens väg flera gånger om. Så varför är det då så farligt att avtalet har gått ut? På vilket sätt kan hotet från kärnvapnen bli värre än det redan är även om USA och Ryssland, mot förmodan, skulle gå in för att öka sin kärnvapenarsenal? (Något som Ryssland inte har råd att göra och USA knappast vill göra.) Det logiska svaret är: På inget sätt. Men eftersom det är Trump som har vägrat förhandla med Ryssland om en förlängning så ger detta givetvis de som vill klaga på honom en möjlighet. 

Dessutom kan vi notera att de som nu klagar på Trump och USA och som låtsas vara rädda för vad detta kan innebära är de samma som ända tills Trump började förhandla med Ryssland om ett avslutande av kriget i Ukraina vägrade förhandla med Ryssland. 

Så detta är inget annat än hyckleri på hög nivå.

Och ja, om du blev rädd när du läste nyheterna i morse och de ödesmättade rubrikerna om att Start-avtalet gått ut: Du kan lugna ner dig. Det att avtalet nu gått ut gör inget vare sig från eller till. Åtminstone inte på kort sikt. Hotbilden är den samma som igår. Med det inte sagt att hotet om ett kärnvapenkrig är litet, men orsaken till den allvarliga situationen finns på helt andra håll.   

 

onsdag 4 februari 2026

Om att skuldbelägga offret

Idag sker något egentligen ganska oerhört. En finländare kommer att vittna inför USA:s kongress om hur religions- och yttrandefriheten i Europa håller på att urholkas. Vad som är ytterligare häpnadsväckande i detta är att vår media skuldbelägger den person som blivit offer för denna försämring i yttrande- och religionsfriheten. 

Jag talar givetvis om Päivi Räsänen och den förföljelse vårt rättssystem med riksåklagaren i spetsen nu i snart sex år har utsatt henne för. Trots att hon har frikänts i både tings- och hovrätten har riksåklagaren överklagat och därmed, genom sitt ämbete, gjort att själva rättsprocessen blivit ett straff, ett straff som har utdömts och verkställts trots domstolarnas upprepade frikännande. 

Detta är ett tydligt fall av myndighetsövervåld och inget som någon som bryr sig om rättvisa och våra grundlagsstadgade rättigheter kan godkänna. Eftersom våra myndigheter beter sig på detta fräcka och rättsnonchalerande sätt är det mycket tacksamt att någon reagerar, låt vara att det är ett land och en regering som inte har något inflytande på skeendet här i Europa. 

Men nu träder som sagt media - i detta fall vår största dagstidning Helsingin Sanomat - in i denna olustiga historia och gör vad de kan för att skuldbelägga offret i denna orättfärdiga rättsprocess.

"Räsänen åkte till Washington för att skvallra", "Räsänens (kd) visit till USA för att svärta ner Europa är ett problem för vår [politiska] ledning." "Genom att ta hjälp av amerikanska extremkristna i sin rättegång lät Räsänen sig bli en del i ett maskineri som har som mål att slå sönder Europa." "USA stöder aktörer som monterar ner europeiska värderingar och institutioner." "I Finlands historia har det funnits perioder när politiker har rest till stormakters huvudstäder för att skvallra eller för att samla stöd, och detta har inte varit några bra tider [för vårt land]. Räsänen främjar inte Finlands väl i Washington."

Så långt HS. Märkte du vad som hände här? HS mer eller mindre utmålar Päivi Räsänen som en landsförrädare och någon som river ner Europeiska värderingar och motarbetar både Finlands och Europas väl. 

Detta är något alldeles oerhört. Jag saknar ord för att beskriva vad det är HS håller på med här. Så jag ska inte ens försöka. Men om detta inte uppfyller kriterierna för det som på finska kallas "maalittaminen" så vet jag inte vad som gör det. (Maalittaminen betyder på svenska främst drev, trakasserier eller systematisk förföljelse, ofta med avsikten att rikta hatstormar mot en viss person, t.ex. en journalist eller myndighetsperson.) 

Det jag dock kan säga är att om Europa, EU och Finland inte vill att någon ska "skvallra" så ska man bete sig så att det inte finns någon orsak att göra det. Om, och när (vilket det nu handlar om), yttrande- och religionsfriheten monteras ner och rättsväsendet (riksåklagaren) använder sin makt för att förfölja människor som har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att yttra sig är det mycket tacksamt att detta noteras ute i världen. Ibland kan det t.o.m. krävas att någon, för att skydda våra rättigheter, reser ut i världen och berättar om hur illa det verkligen är ställt. 

HS förringar dessutom det Räsänen har utsatts för genom att lakoniskt påstå att "kristna är ingen förföljd grupp i Finland", detta samtidigt som man själv genom denna ledartext tar ett stort steg mot att göra just det man påstår att inte sker. 

Det HS gör med denna ledare är att man placerar en stor måltavla på Päivi Räsänen. Och det bara för att hon vågar stå på sig och berätta hur illa det är ställt med religions- och yttrandefriheten.   


tisdag 3 februari 2026

Mycket intressant artikel

Den svenska kvällstidningen Aftonbladet publicerade för några dagar sedan en mycket intressant artikel. I denna berättas om en ny svensk studie, gjord av forskaren Luis de Miranda, som visar att svenska unga vuxna mår så dåligt att vi kan tala om en folkhälsokris. "Vi har byggt ett samhälle som fungerar men som inte alltid känns värt att leva i", säger de Miranda. Han konstaterar vidare att "Problemen bland unga handlar inte om materiell brist, utan om existentiella frågor där meningslöshet och ensamhet dominerar i en stark individualistisk kultur" samt att "Sverige behöver fokusera på gemensamma existentiella frågor för att skapa sammanhang och mening bortom prestation och materiell trygghet". "Han konstaterar att Sverige präglas av hög materiell trygghet, stark individualism och effektivitet, men att den existentiella dimensionen – frågan om varför vi lever – har en liten plats."

---

Är det någon som är förvånad? Det är så här det blir när ett samhälle raderar Skaparen ur livets ekvation. Säkerligen menar de som ligger bakom att de har gjort något positivt, men spåren förskräcker. Människan är skapad för evigheten, och när lögnen tillåts regera och evigheten plockas bort ur människors världsuppfattning försvinner också livets mening. 

Om vi vill förenkla detta en aning kan vi säga att det är ateismens fel. För så är det, på sätt och vis, men den stora bilden är givetvis mer komplicerad än så. Om vi talar bibliska så kan vi säga med aposteln Johannes att vi vet att hela världen är i den ondes våld, och med Paulus, att "den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet".

Verkligheten är att vi lever i en strid som rasar här i tiden och här på jorden men som får evighetslånga konsekvenser. Själafienden vill inget hellre än att få oss människor att fokusera bara på detta livet och strunta i och bli blinda för evigheten och evighetsfrågan. Sverige har, kan vi väl konstatera, varit ett av hans mer lyckade projekt. Men nu ser vi vad detta gör med människan. Ateism ger inga svar, och den kan inte ge människan det hon behöver. Faktum är att vi är skapade för evigheten, och om denna tas ifrån oss kommer vi att bli fruktansvärt skadade. Vi blir ihåliga när vårt innersta väsen förvägras dess yttersta mål och mening.

Samtidigt ser vi en kraftig reaktion mot detta, speciellt i just den åldersgrupp som undersökningen beskriver som den sämst mående gruppen i det svenska samhället, nämligen 18-24-åringarna. Jag skrev för en tid sedan om hur gudstjänstdeltagandet i just denna åldersgrupp har ökat med 300% på bara några få år i England och att nya rekord har slagits gällande bibelförsäljning. Samma sak sker i Danmark och, ser man på!, också i Sverige! Detta så att man t.o.m. kan tala om en väckelse. 

---

Det är stora saker på gång. Guds rike går framåt och torra ben får liv igen. Till och med i Sverige! Det är härligt att se och få vara med om detta. För ja, alla som vill får vara med i detta! Vi får ta de ungas exempel och själva satsa på att gå i gudstjänster där ordet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Vi får läsa Guds ord, och framför allt får vi vara med och be att Gud skulle fortsätta sända väckelse, för det är precis vad världen behöver just nu. Samtidigt får vi också be (och verka) för att de som kommer till tro skulle få god undervisning och hitta bra sammanhang där de kan växa i sin nya tro.   

Som sagt, det är spännande tider vi lever i! 

måndag 2 februari 2026

Domkapitlet fick som de ville

Igår installerades Pia Kummel-Myrskog som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors. Valprocessen av ny kyrkoherde har varit lång och ackompanjerad av ett besvär som först nu avgjorts, varför det tog ett och ett halvt år från val till installation. 

Svenska Yle skriver om situationen, men (sin vana trogen) lämnas en viktig aspekt bort när man försöker berätta en snyfthistoria om hur svår vägen till denna dag har varit. Notera nu mycket noggrant att jag inte förringar Kummel-Myrskogs och församlingens svårigheter. Men saken är den att denna process kunde ha undvikits helt och hållet om domkapitlet inte skulle ha gått in och avsiktligt skapat den svåra situationen.

Det som nämligen inte sägs i artikeln är att en oberoende utredare hade kallats in och konstaterat att den andra sökanden, Ronny Thylin, skulle ha passat bättre in i församlingens profil och situation. Men eftersom valet (vid oavgjort 6-6 i församlingsrådet) gick till domkapitlet för avgörande och de har en närmast patologisk vilja att riva ner och förstöra sådant som fungerar i stiftet (om och när detta ens lite andas konservativ biblisk tro) valde de att strunta i utredarens slutsatser. 

Resultatet ser vi idag. Det som var en oas i församlingslandskapet i Helsingfors och som gett upphov till en fungerande och levande gudstjänstgemenskap inom församlingen (Puls) har idag förvandlats till en likformad församling i mängden. Gudstjänstdeltagandet inom församlingen har gått ner kraftigt och en kyrka har stängts. Puls-gemenskapen har lämnat församlingen och bygger vidare utanför kyrkans väggar och andra gudstjänstgemenskaper i Helsingfors växer i både frekvens och storlek. 

Men domkapitlet fick som de ville. De slog sönder och rev ner det som fungerade genom sitt beslut och Petrus församling är idag en skugga av sitt forma jag. En "mångfaldsorienterad", regnbågsfärgad skugga, kan tilläggas. Detta är bara ett exempel på hur domkapitlet arbetar idag - det kanske tydligaste av dem alla, men dock.  

söndag 1 februari 2026

GloriaDei-mässa

Ikväll kl 18 firar vi igen GloriaDei-mässa i Kyrkostrands församlingshem i Jakobstad. Ingemar Klemets är liturg, Sebastian Lassila predikar och David Häggblom är kantor. Barnen har eget program under predikan och efteråt blir det servering. 

När vi firar högmässa och går fram till nattvarden befinner vi oss på den plats där tiden och evigheten rör vid varandra. I brödet och vinet får vi inte bara del av Guds nåd och hans förlåtelse för våra synder, utan där möter vi, helt konkret, den uppståndne Herren Jesus Kristus.

Du är kallad till detta möte. Missa det inte! 

lördag 31 januari 2026

En verklig snyfthistoria

Vänstermedia publicerade igår en snyfthistoria om f.d. CNN-journalisten Dom Lemon som frisläpptes i väntan på rättegång efter det helgerån han deltagit i (ledde?) mot en gudstjänstfirande församling i St Paul, Minnesota. Särskilt CNN ger (förstås) honom mycket utrymme att breda ut sig och försäkra att han kommer att fortsätta sin kamp för det fria ordet. 

Media försöker göra detta till en pressfrihetsfråga, men eftersom Lemon bevisligen deltog i (och eventuellt också ledde) stormningen och helgerånet ska detta förstås inte ses som någon sådan. En (f.d.) journalist kan givetvis inte ha något frikort att delta i kriminella aktiviteter under skydd av pressfriheten. 

Men det är intressant att se hur långt media är beredda att gå här. Dels i sina försök att rentvå Lemon, dels för att försöka utmåla Trump-administrationen som fiender till pressfrihet. 

Det är värt att notera att detta kan bli ett prejudikatfall i USA. Helgerån av denna typ är mycket ovanliga och, vilket behöver tilläggas, ytterst allvarliga. Lemon ska, enligt åklagaren, ha talat till mobben före stormningen och sagt att målet är att göra upplevelsen "traumatisk och obekväm" för församlingsmedlemmarna. 

Jag saknar ord för att uttrycka min avsky för detta brott. Så mycket kan jag väl ändå säga att jag hoppas att straffet blir kännbart eftersom allt annat kan fungera som incitament för andra att göra liknande helgerån i framtiden.  

torsdag 29 januari 2026

Mycket märkligt

Göteborgsposten skriver idag om att nya riktlinjer för asylgrund från EU:s asylbyrå EUAA får bedrövliga följder. De nya riktlinjerna gällande flyktingar från Syrien innebär att personer med IS-anknytning beviljas asyl ifall det inte går att bevisa att de begått krigsbrott (vilket i praktiken är närmast omöjligt) medan kristna syrier endast i exceptionella undantagsfall kan beviljas asyl eftersom de inte räknas vara i behov av skydd. 

Det är märkligt hur det här fungerar. När Finlands regering ville prioritera förföljda kristna i sin asylmottagning var detta inte möjligt, men när det samma gäller muslimer (på kristnas bekostnad) så är detta inte bara möjligt utan önskvärt och t.o.m. påbjudet.

Igen ser vi hur den marxistiska maktläran spökar. Kristna i västvärlden ses inte som förtryckta utan som förtryckare medan muslimer inte ses som förtryckare utan som förtryckta - och därför ser myndigheterna alltid på dessa folkgrupper på detta sätt oberoende av att verkligheten på andra håll i världen kan vara, och ofta är, helt annorlunda.

En positiv sak i denna bedrövelse är att nu t.o.m. det svenska Migrationsverket har reagerat på denna olägenhet. Men som vi vet hjälper det vanligen föga att protestera mot EU och EU:s praxis.