Jag läste idag från Joh. 5 där Jesus säger om de judiska ledarna att de har satt sitt hopp till Mose, alltså till lagen. Jag har de senaste månaderna läst igenom Moseböckerna och många gånger förbluffats (och våndats) över just lagen. Den som har läst Moseböckerna vet vad jag talar om. Det finns föreskrifter om allt möjligt - och sedan en massa offer som behövs för rening från än det ena, än det andra.
Jag skrev "våndats" ovan. Och ja, jag har våndats när jag har tänkt på hur enormt tungt och svårt det måste ha varit att leva under lagen. Och att, precis som Jesus säger, sätta sitt hopp till lagen och att på den vägen ha det rätt ställt med Gud. Det är inte för inte som Paulus talar om "lagens förbannelse" i detta sammanhang - och han om någon borde veta vad denna förbannelse innebär, han som hade levt som farisé och ägnat hela sitt liv åt att stå på rätt fot med Gud genom laggärningar.
Men jubel och fröjd! Paulus skriver, när han talar om lagens förbannelse, inte om hur vi kristna fortfarande är under lagen och hänvisade till lagen som väg till rättfärdighet och frid med Gud. Nej, hans budskap är att vi i Kristus är friköpta från denna lagens förbannelse och att vi har fått en ny och mycket bättre väg till rättfärdighet och frid med Gud, nämligen Guds nåd i Kristus. (Gal. 3:13)
---
Det kan vara mycket nyttigt att läsa Moseböckerna för att se vad vi som kristna är friköpta från. Alltså vad Kristus i sitt offer på Golgata en gång för alla åstadkom. Dels kan vi förstå hur oerhört hemsk synden är och hur enormt hemska följder den får, dels, och framför allt, hur oerhört svårt (läs: omöjligt!) det är för en människa att i sig själv och genom lagen och lagens föreskrifter kunna ha det rätt ställt med Gud.
Men, som sagt, jubel och fröjd! Som kristna står vi inte under lagen utan under nåden. Vi måste inte uppfylla Mose lag till minsta prick för att ha Guds välbehag. Nej, Guds välbehag är inte vårt mål, det är (kunde vi säga) vårt startkapital. Vi får det till skänks i och genom Kristus redan i dopets vatten.
Det här är så stort att jag inte tror att vi klarar av att förstå det helt och hållet. (Men en läsning av Moseböckerna kan ge oss ökad förståelse för hur stor denna gåva är.) Men även om vi inte helt och fullt förstår det får vi ändå leva i det. Speciellt i oroliga tider är det så oerhört gott att veta att vi, i Kristus, har Guds välbehag. Oberoende av vad framtiden än kan tänkas föra med sig för oss.
Ja, inte ens döden - om det skulle gå så illa - kan ta Guds välbehag ifrån oss. Så länge vi alltså håller fast vid Kristus och vår bekännelse till honom.
En av mina lärare i brukade säga: "Som kristna är vi inte bättre än andra. Men vi har det bättre!" Och så är det verkligen. I denna världens mörker, i osäkerhet, svårigheter och också i de dyrtider som kommer, ja t.o.m. i lidande och död, har vi Guds välbehag. Därför får vi - och ska vi! - lyfta våra huvuden och se framåt med frimodighet och glädje. Inte för att vi är bättre än andra, för det är vi inte, men för att vi har det bättre. För vi har Guds välbehag!
Jag har redan flera gånger citerat Paulus jublande lovsång i slutet av Rom. 8, men jag kan inte låta bli att göra det igen som avslutning på denna text, från Rom. 8: 31-40:
Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.