Vi är nu mitt i veckan mellan uppbrottets söndag och Domsöndagen, och temat för denna tid i kyrkoåret handlar i olika former om Jesu ankomst till dom och tidens slut. Det är inte bara en gång Jesus i detta sammanhang ger oss uppmaningen att vi ska vaka och be. T.ex. i Luk 21:36 säger han så här:
Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen.
"Allt som ska ske", säger Jesus. Vad detta "allt" är förklarar han på flera ställen i evangelierna, och vi kan här nöja oss med att konstatera att det inte är några trevliga saker. Det är inte för inte han kallar det för "födslovåndor".
Många kritiker av den kristna tron, också här på bloggen, tror att det att vara kristen handlar om åsikter. Konservativa sådana. Och det är sant att vi kristna ofta har åsikter, och konservativa sådana, men den kristna tron handlar inte om åsikter. Den kristna tron handlar om liv. Den handlar om gemenskap med den uppståndne Herren Jesus Kristus. Det är en gåva han ger oss människor, det att vi på detta sätt får vara med i Guds rike. Varje dag, hela tiden. Så när Jesus uppmanar oss att vaka och hålla oss vakna så handlar denna uppmaning om att umgås med honom. Det här gör vi genom att ta del av/läsa Guds ord, genom att be, genom att ta del av och möta Kristus i nattvarden och genom att umgås med kristna bröder och systrar.
Den kristna tron handlar alltså om att vara del av Guds rike. Redan här i tiden. Och i detta rike finns Herren Jesus närvarande genom sin helige Ande. I Guds rike är Kristus den som regerar. Den som ger liv åt de sina. I detta rike är det han som ÄR själva livet.
Det att, som Jesus säger, "kunna bestå inför Människosonen" handlar om att stå i en konstant gemenskap med honom. Detta så att den dag han kommer tillbaka hit till jorden är det inte en främling som kommer utan vår bäste vän.
Men ännu är vi inte där. Jesu återkomst kan ske snart, men det kan ännu dröja. Än så länge är vi i det skedet när vi behöver vaka och när vi får be om kraft att "undfly allt som ska ske". Det här är inget vi klarar av ensamma och framför allt inte i egen kraft. Men vi får vaka tillsammans med varandra och leva i gemenskap med Herren Jesus varje dag i bön och i allt det han ger oss redan här på jorden.
Med fötterna stadigt på jorden och blicken vänd mot himlen.
Då somnar vi inte.