Hur avfallet gjordes rumsrent

De senaste dagarna har jag surfat en del på nätet och friskat upp mina kunskaper om de senaste årtiondenas kyrkliga debatt i Finland. (Här kan AI faktiskt vara till stor hjälp när det gäller att hitta artiklar och gamla diskussioner både i tidningspressen och på nätet.) 

Jag menar mig faktiskt ha hittat roten till den bedrövliga situation vi befinner oss i idag. Eller "roten" är kanske fel ord. Roten är förstås synden och människans vilja att utmana och sätta sig upp mot Herren Gud och hans goda vilja. "Vi vet bättre än Gud!" Men roten i den meningen hur avfallet blev rumsrent och fick biskoplig sanktion. Här kan vi notera att dogmatikprofessorn Osmo Tiililä (1904-1972) redan 1962 skrev ut sig ur kyrkan i protest mot kyrkans förvärldsligande. Så som fenomen var detta förstås inget nytt. 

Jag landade på John Vikströms (biskop i Borgå 1970-1982, ärkebiskop 1982-1998) wikipediasida och fick mig en uppdatering i de galenskaper han gjorde sig skyldig till. Det hela började med hans herdebrev "Tro i kris" (1972) i vilket han gick "till angrepp mot den traditionella bibelsynen och hävdade att uppenbarelsen i Bibeln är koncentrerad till det som berör frälsningen och gudsförhållandet. Allt annat är att betrakta som uppenbarelsens form och utanför frälsningsfrågan (i vid bemärkelse) äger Bibeln ingen auktoritet. Han menade också att Jesus såsom människa delade sin samtids föreställningar." (Citat från Wikipedia.)  

Wikipedia berättar vidare att det framför allt var den evangeliska rörelsen som protesterade mot detta. Wikipedia berättar vidare om kontroverserna kring Karl-Gustav Sandelins (utan att nämna hans namn) doktorsavhandling och stiftssekreteraren Ulf Särs avfallsbekännelse. I båda dessa fall undvek Vikström att gå till rätta med avfallet och villoläran, varvid han godkände det direkta trotset mot Guds ord i vår kyrka.

Under sin tid som ärkebiskop var han den argaste förkämpen för nyordningen med kvinnliga präster och lotsade även vår kyrka in i den så kallade "Borgåöverenskommelsen". 

Jag vill hävda att dagens bedrövliga situation långt är frukterna av Vikströms livsverk. 

Hur renas en kyrka?

Österbottens tidning skriver idag på sin webbplats om Karleby Pride som ordnas nästa helg. I artikeln intervjuas Sonja Sjöberg från föreningen Open Kokkola och hon hävdar bestämt att "I regnbågsflaggan inkluderas alla" - detta eftersom flaggan sägs stå för allas lika värde. Nå, som jag tidigare har konstaterat så gör den kanske det, men problemet är att den också står för så mycket mera än det. Skulle den stå för bara allas lika värde skulle också jag kunna tänka mig att ställa mig under den. Men framför allt står Pride-flaggan idag för upproret mot Guds goda ordningar och nedbrytningen av goda och samhällsbyggande normer.

Så nej. Alla inkluderas inte av regnbågsflaggan, helt enkelt för att alla inte kan tänka sig att ställa sig under/bakom detta uppror.  

Nå, det var inte detta som denna text skulle handla om. I artikeln nämns nämligen också att det under Karleby Pride kommer att ordnas en regnbågsmässa som arrangeras av Karleby finska församling. Det sägs inte i artikeln, men jag antar att denna regnbågsmässa ordnas i Karleby stadskyrka. Det är där frågan i rubriken kommer in i bilden. 

Hur renas en kyrka efter att den utsatts för ett dylikt evenemang? Räcker det med en rening (och finns det i så fall något formulär som kan användas?) eller behöver kyrkan invigas på nytt till användning för Kristi församling? Jag riktar denna fråga till sådana som kunde tänkas ha ett svar på den, t.ex. biskopen i Borgå stift. 

Notera mycket noggrant att orsaken till att kyrkan behöver renas/återinvigas inte är att den inhyst syndare. Detta sker varje dag kyrkan är öppen. Det räcker med att en människa - vilken som helst - går in genom kyrkdörrarna för att en syndare ska ha befunnit sig i kyrkan. Så det är verkligen inte orsaken. Orsaken till mina frågor är att en regnbågsmässa är främmande eld. Det handlar om en annan religion som intar och besudlar helgedomen. Och när så sker behöver något göras. Rening eller återinvigning. Jag vet inte vilket.  

"Riktade insatser"

Nå, nu skedde då det som vi redan har vetat skulle komma. En undersökning i Sverige visar att ca hälften av (de som svarat) på enkäten bland nyanlända invandrare anser att homosexualitet är oacceptabelt.

Som sagt: För oss alla som vet att världen är större än Sverige (och Västeuropa) kommer detta verkligen inte som någon överraskning. Men det svenska värdeliberala politiska etablissemanget går förstås i taket. Så här får det ju inte vara! Simona Mohamsson (L), som kämpar för sitt partis överlevnad, talar om dessa nyanlända som "homofober" och passar på att göra stor sak av denna undersökning. Låt vara att det förstås inte går att sätta likhetstecken mellan att inte acceptera homosexualitet och att vara "homofob". Men sådana petitesser kan man givetvis bortse ifrån för den goda sakens skull.

Slutsatsen blir att det måste till "riktade insatser" för att få dessa nyanlända att omfamna de "svenska värderingarna". "Värderingar spelar roll. Sverige har världsunika värderingar, de bästa värderingarna i världen, och vi måste se till att motarbeta de här krafterna som tycker annorlunda."

Läs: Dessa nyanlända som "tänker annorlunda" ska hjärntvättas. 

---

Jag kan sedan inte låta bli att reagera på det som Mohamsson säger om att man i Sverige har "de bästa värderingarna i världen". Hur blind kan en människa vara? Faktum är att dessa "bästa värderingarna i världen" (läs: raserandet av goda och fungerande normer) håller på att förstöra det uppväxande släktet. Och det inte bara i Sverige utan i princip i hela västvärlden. 

Som sagt: Hur blind kan en människa vara? 

Hemligheten

När vi läser Nya Testamentet, och speciellt Paulus´ brev, stöter vi inte sällan på ordet "hemlighet". 

Om vi frågar AI vad ordet betyder kan vi få detta svar: "En hemlighet är information som man döljer och inte delar med alla. Det kan vara något en person inte säger till någon annan, eller en plan som bara ett fåtal känner till, till exempel en överraskning. Ordet kan också betyda ett mysterium eller en svår förklaring till hur något fungerar."

När NT talar om hemligheten är det exakt detta som avses. Evangeliet, alltså budskapet om Guds nåd i Kristus, är en hemlighet som Gud under lång tid till stora delar höll för sig själv men som han under århundradenas gång gav mer och mer uppgifter om genom sina profeter. Redan direkt efter syndafallet gjorde han känt att något märkligt skulle komma att ske (1Mos. 3:15), och medan åren gick fick hans utvalda folk allt fler ledtrådar till vad detta stora och märkliga skulle komma att vara. 

Sedan försoningen för synderna vanns genom Jesu offer på Golgata har denna Guds hemlighet uppenbarats i sin helhet för alla som vill känna den. Vi kan alla ta del av den genom att under bön om Andens ledning läsa Guds ord och lyssna till en rätt Guds ords predikan. Evangeliet är efter detta en uppenbarad hemlighet - känd av alla som vill känna den.

Men märkligt nog är inte alla människor intresserade av att känna till och förstå Skaparens hemlighet. Många människor gör sig själva blinda och döva för den uppenbarade hemligheten och strävar på i sina liv utan att förstå och inse vad Gud har gjort för dem och vad han vill med deras liv. 

Särskilt tragikomiskt blir det när sådana som inte känner hemligheten tar sig för att försöka tillrättavisa och undervisa oss som har fått se in i Guds hemlighet i Kristus. Detta är att jämföra med att en blind försöker beskriva en solnedgång för den som ser den samma eller hur en analfabet försöker berätta för den som kan läsa hur stor poesi talar till honom eller henne.   

Och ja. Inspirationen till denna lilla text kommer från diverse anonyma kommentatorer här på bloggen. Ifall någon undrade.  

Extra muros

Rubriken är latin och betyder kort och gott "utanför murarna". Detta för den som inte behärskar sitt latin. 

I den senaste texten skrev jag om att vi besökt Tallinn och dess Vanalinn (Gamla staden). Denna är mycket välbevarad och dess ringmur - som började byggas på 1200-talet - är så gott som intakt. (Av dess ursprungliga 2 km finns idag 1,8 km kvar.) När man går runt i staden och ser denna massiva mur och betänker vad den användes till och vilken nytta befolkningen kunde ha av en stabil,ringmur, blir orden i Hebr. 13:12ff mycket lättare att förstå. 

Stadens liv försiggick innan för murarna. Det var där människorna levde och verkade, och där var de skyddade från yttre fiender. De stora och mäktiga, de som hade något att säga till om hur livet skulle utformas och fungera - de fanns alla innanför murarna.  

Hebreerbrevets författare konstaterar dock att när Jesus skulle frälsa mänskligheten led och dog han UTANFÖR murarna/stadsporten. Helt konkret i formen av Jerusalems stadsmur. (Golgata fanns utanför den dåvarande stadsmuren.) Det var där - utanför murarna - som Jesus blev upphöjd på sitt kors. Det var där det mest avgörande och själva höjdpunkten i världens historia inträffade. Utanför murarna, och inte bara det: Det offer som räddade mänskligheten skedde i yttersta förnedring och skam. Men det var där, utanför murarna, det skedde, och det som skedde är själva historiens kulmen. 

Sedan, i Hebr. 13:13, kommer orden som hamnar i konflikt med allt som är anses rätt, korrekt och eftersträvansvärt för oss människor. "Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek."

Det här går som sagt emot egentligen allt som människan tänker och alla hennes naturliga strävanden. Vi vill vara med där det händer. Vi vill vara med i maktens korridorer. I de fina salarna. Där alla andra som betyder något i denna världen finns och verkar. Där som makten, pengarna och allt det som anses vara värt att ha finns. Bildligt talat innanför murarna. 

Utanför murarna finns de misslyckade. De som inget betyder i denna världen. Där finns ingen makt, väldigt lite framgång i världslig mening och ingen flärd och lyx. Och kanske framför allt: Där, utanför murarna, finns inget anseende i denna världens ögon. 

Men det är där vi är kallade att finnas, dit vi är som kristna är kallade att gå. Helt enkelt för att det är där Jesus finns och där han led och dog för världens synder. Paulus skriver i 1Kor. om just detta när han talar om att "korset är en dårskap för de som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det är det en Guds kraft". Han forsätter: "Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet." 

---

Idag blir detta så oerhört tydligt. Också i västvärlden - på många andra håll har detta varit en självklarhet redan länge. Den som håller fast vid Guds ord blir idag ofta kastad ut ur denna världens fina cirklar. Cancellerad, är dagens modeord för detta fenomen. 

Och ja, detta är precis så som det ska vara. Inte så att det är rätt, men så att detta är förutsagt och något helt naturligt i en fallen och förvriden värld. I en sådan värld blir det som är sant och rätt alltid förtrampat. 

Den stora frestelsen för oss kristna är och har alltid varit att ge upp sanningen - att kompromissa med och t.o.m. förneka Guds ord - för att vinna en plats bland denna världens fina och betydelsefulla. För att få vara med innanför murarna. Detta har som sagt alltid varit en stor frestelse, men i dagens västerland är detta en för många, speciellt kyrkliga ledare, en frestelse som de inte klarar av att övervinna. Hunger efter makt, glans och inflytande blir viktigare än troheten mot Kyrkans Herre och Guds ord. Denna frestelse drabbar förstås oss alla, men när den gör det är det gott att betrakta Jesus i hans förnedring och så läsa Hebr. 13. 

Vår plats som kristna är inte i denna världens fina salar med dess makt, rikedom, ära och inflytande. Nej, vår plats är utanför murarna. Helt enkelt för att det är där Jesus är, och det är där människor finns som behöver oss och som behöver få del av evangeliet.    

   

  

 

Tallinn

Som den uppmärksamme läsaren har märkt har jag inte bloggat alls denna vecka. Jag har inte heller svarat desto mera på kommentarer. Detta beror på att familjen har varit på en kort resa till Tallinn. 

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men jag blev överraskad av hur modernt, rent och snyggt Tallinn är. Det gäller åtminstone för de områden vi som turister såg. Vi rörde oss förstås mest i området kring hamnen, hotellen, Vanalinn (Gamla staden) och sedan ut till Zoo och TV-tornet/botaniska trädgården. Rotmann-distriktet var också en överraskning. Det är alldeles uppenbart att det har skett mycket i staden sedan 1991! Jag skämtade och sade att det är överraskande hur mycket estniska bilar man ser i Tallinn. Det är det förstås inte, men bilparken är faktiskt annorlunda än i Finland - tack vare vår extrema bilskatt. Bilparken i Tallinn/Estland är ny och dyra märken syns om inte ofta så åtminstone inte sällan. 

Jag är ingen vän av att resa, men om man ska resa i den relativa närregionen är Tallinn ett mycket gott alternativ. Människorna är trevliga (kontrasten till Helsingfors är markant, speciellt när det gäller trafikbeteende och användandet av signalhornet), och det finns mycket att se på ett relativt begränsat område som kan nås till fots. (Under de fyra dagar vi var på resa gick vi uppskattningsvis 50 kilometer.) Tallinns Vanalinn är ändå i särklass bland de upplevelser vi samlade på oss. Sista kvällen åt vi på en restaurang på torget i Gamla stan, och det var också en mycket trevlig upplevelse. Att vi hade närmast perfekt väder under hela resan (uppehåll hela tiden, sol och ändå inte för varmt) gjorde förstås sitt till.   

  

Mera om hjärntvätten

Jag skrev för exakt tre månader sedan en text om Svenska kyrkans nya giv som går ut på att alla nya präster med glädje kommer att viga samkönade par. De som tvekar inför detta ska nämligen genomgå bl.a. skolning och terapi för att komma över sin tveksamhet. Jag drog paralleller till det som försiggick i Sovjetunionen när oliktänkare tvingades genomgå hjärntvätt för att komma till den korrekta insikten. 

Nu har även den finskspråkiga kyrkliga tidningen Kotimaa snappat upp detta, och jag tycker mig se att det sneglas längtansfullt västerut över viken när det gäller detta.

I artikeln i Kotimaa berättas också om att ett förslag som skulle stoppa alla prästkandidater som vägrar viga samkönade har vind i seglen och torde få majoritet i Svenska kyrkans kyrkomöte i månadsskiftet september-oktober. Notera hur snabbt det gick från att "ingen ska tvingas viga" till att "alla måste viga"! Alla löften om motsatsen till trots. Detta är våra folkkyrkors MO. Lova att ingen ska tvingas för att få igenom en nyordning och sedan, några år senare, svekfullt bryta löftet. Så gick det i ämbetsfrågan (i både Sverige och Finland) och så går det i äktenskapsfrågan.  

---

Jag kan inte begripa hur en kristen kyrka som säger sig stå på Guds ords grund (åtminstone i sin bekännelse) kan fara så här vilse. Att välsigna det som Guds ord så tydligt kallar synd är något alldeles fruktansvärt, och att kräva att präster som i sina prästlöften lovar hålla sig till Guds ord ska medverka till sådant är bara för bedrövligt. Men så långt har det nu gått i Sverige, och vi följer efter i samma fotspår, om än med den sedvanliga fördröjningen. 

Jag skriver igen: Så här går det när en kyrka underordnar sig världen i stället för Guds ord.