Moloks återkomst?

 Finlands näringsliv, EK, gick igår ut med kravet att det bör tas till kraftiga åtgärder för att öka arbetskraftsinvandringen till Finland. EK kräver att 45 000 invandrare bör fås till Finland varje år för att det inte ska bli arbetskraftsbrist när nästa högkonjunktur kommer. 

Just nu lever vi i en långvarig lågkonjunktur, och tyvärr syns det inga tecken på någon annalkande högkonjunktur. I själva verket har många av de åtgärder denna och de tidigare regeringarna vidtagit gjort allt för att se till att ingen ny högkonjunktur ska "drabba" landet. Det är svårt att göra gissningar om framtiden, men så som Finland, och Europa, just nu styrs ser jag inte att det kommer att komma någon sådan högkonjunktur åtminstone inom en överskådlig framtid. Så varför tala för arbetskraftsinvandring när det inte finns arbetsplatser ens för det egna folket?

Givetvis finns det alltid orsak att se över regelverket kring invandring och uppehållstillstånd. Det finns i detta nu allt för många exempel på hur människor som kommit hit till Finland av en eller annan orsak, som har blivit integrerade i vårt samhälle och som har jobb och som försörjer sin familj men ändå har tvingats lämna landet. Så ja, se gärna över regelverket, men gör det inte för att vi i framtiden (kanske) kommer att behöva arbetskraftsinvandring utan gör det för att se till att inga människor som slagit ner sina rötter här och som bidrar till samhället tvingas bort. 

---

Huvudpoängen i EK:s resonemang är dock riktigt. Vårt problem är att befolkningen åldras och det föds för få barn. Och, kan tilläggas, det redan en längre tid har fötts för få barn. Jag såg en uppskattning att vi idag saknar ca 500 000 människor i arbetsför ålder. Intressant nog är det ganska precis antal människor som har mördats i sin mors livmoder i Finland sedan den fria aborträtten infördes 1973. Är det ett sammanträffande? Nej, absolut inte.

För några dagar sedan tände föreningen Oikeus elämään (som kämpar för de oföddas rätt till liv) 8654 gravljus på riksdagshusets trappa - alltså lika många ljus som det utfördes aborter i Finland 2024. 

Det är aningen konstigt att ingen som bär ansvar i vårt land tycks se detta samband. 

--- 

I morse läste jag ur femte Moseboken 12 om hur Israel, sedan de kommit in i det förlovade landet, skulle ta sig tillvara för sådan gudsdyrkan och sådana seder som landets innevånare höll på med. Sådant som var avskyvärt i Guds ögon och som han hatade. Det värsta var att "Ja, till och med sina söner och döttrar bränner de upp i eld åt sina gudar."

Det är svårt att argumentera mot att självförverkandet och själviskheten är en av vår tids största avgudar, ja kanske den allra största. Sett ur samhällets synvinkel är aborträtten och de många aborterna inget annat än ett offrande av "söner och döttrar" på denna avgudas altare. 

Orsaken till att Israel skulle ta sig tillvara för att dyrka dessa främmande gudar var för att undvika olycka och att det skulle gå dem väl. 

Vi lever nu i det nya förbundets tid, men vad är det som säger att inte det samma gäller också för oss? Vi som bär Guds namn och hans tecken i vår flagga? 

  

  

Bra fråga!

Jag hittade en insändare i svenska Kyrkans tidning i vilken en Mattias Bäckman ställer en rad bra frågor. Jag klipper ur hans text: 

"Nya testamentet beskriver att omvändelse och tro är grunderna för den kristna tron. När Jesus framträdde på Galiléens scen förkunnade han “omvänd er och tro evangeliet," detsamma gällde apostlarnas förkunnelse. Men varför hörs denna uppmaning så lite av idag bland våra herdar i tron, biskopar och kyrkoledare? 

Jag har varit förtroendevald och aktiv i Svenska kyrkan de senaste fem åren. Jag har ofta mött politiska budskap där vi uppmanas till engagemang för miljön, Palestina, samer, pride och nu senast för utvisningshotade människor. Men budskapet om omvändelse och tro hör jag sällan från Svenska kyrkans eller frikyrkans ledare. Omvärldsläget är allt annat än positivt och traditionellt har just sådana här tider inneburit att kyrkans företrädare uppmanade till bot, bättring och tro på Jesus."

---

Jag skulle kanske inte uttrycka mig riktigt så som denne Bäckman gjorde i inledningen av citatet. Det är förstås Jesu korsdöd och uppståndelse som är grunden för den kristna tron, men i sak har han helt rätt och hans frågor är synnerligen aktuella.

Det är allt mer sällan också i vår kyrka - särskilt när det handlar om biskopar och andra dignitärer - som det hörs någon omvändelseförkunnelse. Orsaken är uppenbar: Det kan stöta bort människor om och när man säger att synden bör överges och att den, som Guds ord säger, har döden som lön. Som jag också tidigare har skrivit har vi på många håll (speciellt bland biskoparna) i själva verket fått en ny religion i kristendomens ställe. En religion där synden helt enkelt har avskaffats. Och om det inte finns någon synd finns det givetvis inte heller något behov av någon omvändelse och inte heller av någon Frälsare.

---

Jag skrev för några dagar sedan om hur biskop Mari Parkkinen noterat att spänningarna mellan väckelserörelserna och kyrkan blir allt kraftigare. Steg har tagits från väckelserörelsernas sida för att säkerställa den kristna trons fortlevnad i Finland, och frågan är hur länge det går att fortsätta som nu, alltså så att väckelserörelserna verkar inom kyrkan. För att det ska vara möjligt behöver flera svåra frågor lösas, inte minst frågan om vigning av gammaltroende prästkandidater. Med det sagt tror jag inte att vi aktivt ska söka att gå skilda vägar. Idealet skulle trots allt vara att det skulle gå att hitta fungerande lösningar, men tyvärr ser det ut som att det inte finns någon som helst vilja från biskoparnas sida att göra detta. 

Väckelserörelsernas linje att försöka hitta lösningar men att samtidigt inte ge efter utan aktivt arbeta på att se till att det troende kyrkfolket på så många orter som möjligt kan få fira gudstjänst på ett sätt som är förenligt med Guds ord och vår kyrkas bekännelseskrifter.är en bra linje - som jag ser det. Dessutom är detta helt i linje med det profetiska ordet som sade att vi inte aktivt ska söka splittring men stå fasta på Guds ords grund. Om och när vi gör detta kommer besluten huruvida vi ska vara kvar i kyrkan eller gå ut att komma av sig själva. Eller i klartext: Då kommer biskoparna och kyrkans ledning att fatta dessa beslut åt oss.  

Till dess får vi fortsätta att be att biskoparna skulle få nåd till att vända om på den väg de nu befinner sig. Det är nämligen en fördärvets väg. Och här gäller sedan ordet i Luk 22:32. Och med det är jag tillbaka där jag började denna text. 

Chuck Norris 1940 - 2026

Jag kan inte direkt säga att jag skulle ha sett många av Chuck Norris filmer. Jag såg under en tid lite Walker, Texas Ranger, och det var en helt bra serie. Men jag gillar inte kampsport och inte heller filmer där två män står och pucklar på varandra. Så nej, jag kan inte säga att jag var någon stor Chuck Norris-beundrare. 

Men det finns andra saker som är intressant med Norris. Inte minst de otaliga Chuck Norris-memes som har spridit sig på nätet och som utmålar honom som värsta stålmannen. "Chuck Norris vann en gång Tour de France. På en motionscykel." "Chuck Norris sover alltid med nattlampan på. Mörkret är rädd för honom." "Chuck Norris sprang en gång ett Cooper-test på 6 minuter." Och inte minst: "Chuck Norris får löken att gråta." 

Det här är förstås dumheter. Förutom det där med Cooper-testet då, jag har också gjort samma sak. Men låt mig bjuda på ett som stämmer: Döden kommer inte att kunna behålla Chuck Norris. Detta för att han levde i trons gemenskap med Herren Jesus Kristus.

Det här gäller för oss alla. Jesus besegrade döden i sin död och när han uppstod förlorade döden sin absoluta makt över oss människor. Därför kommer vi alla som lever våra liv förenade med honom också en dag att uppstå från våra gravar. Det samma gäller också för Chuck Norris. Inte för att han var någon superman men för att Jesus en gång för alla har besegrat döden.    

Om biskopens frågetimme

Relationen mellan folkkyrkan och väckelserörelserna fortsätter att skapa diskussion. Senast igår deltog biskop Mari Parkkinen i "Piispan kyselytunti" i Radio Dei och också här kom detta upp. Parkkinen lyfte, enligt nättidningen Seurakuntalainen, fram att det inte råder full enighet inom väckelserörelserna om hur stor tyngd ämbetsfrågan borde ha. 

Daah!, som det brukar heta. Här slår Parkkinen in öppna dörrar så det står härliga till i sin strävan att göra en poäng. (Mer om detta nedan.) Det är förstås självklart att det finns olika syn på hur stor vikt vi bör sätta vid ämbetsfrågan i våra väckelserörelser. Vi behöver inte gå längre än till teologerna. Bland dessa torde det råda en stor samstämmighet om vad som borde gälla i en kristen kyrka. Likväl finns det ett fåtal sådana som har kunnat tänka sig att bli prästvigda tillsammans med kvinnliga prästkandidater och även kanske sådana som i viss mån kan tänka sig att samarbeta med kvinnliga präster även om de menar att dessa egentligen inte borde vara präster. Detta för att de menar att de inte vill låta denna fråga hindra dem från att verka som präster och så kunna vara med och göra Guds verk i vår kyrka. Och om detta gäller bland prästerna gäller det samma absolut bland lekmännen. 

Så det här är som sagt ingen nyhet. För alla som inte känner till vad våra väckelserörelser arbetar för kan det löna sig att ta del av de målsättningsparagrafer och visioner som dessa förbinder sig till i sin verksamhet. (Denna länk går till SLEF:s sidor.) Om du tror att ämbetsfrågan och motstånd mot samkönade äktenskap är det centrala kommer du att bli förvånad! 

Problemet är att vi sällan får välja våra strider. För våra väckelserörelser är Guds ord det centrala, och framför allt evangeliet om Guds nåd i Kristus som allt Guds ord talar om och visar på. Men eftersom kyrkan, där väckelserörelserna än så länge långt verkar, långt har tappat förtroendet för och viljan att hålla sig till Guds ord kommer det att uppstå olika smärtpunkter. Ämbetsfrågan är en av dessa, liksom samkönade äktenskap och synen på homosexualitet. Men det är faktiskt mycket sällan dessa saker nämns i förkunnelsen, och framför allt är det mycket sällan förkunnelsen fokuserar på dessa saker. I klartext: De två saker du får höra om när du lyssnar till förkunnelsen i ett möte eller en gudstjänst som ordnas av våra väckelserörelser är inte motstånd mot kvinnliga präster och homosexualitet utan Lagen och Nåden. Vi kan säga som så: Ämbetsfrågan är ingen dominant fråga om den inte görs sådan av yttre aktörer. (Vilket ofta tyvärr sker.) 

---

Parkkinen nämnde som sagt detta för att göra en poäng. Hon säger: "Jag har blivit kontaktad av sådan väckelserörelsemedlemmar som inte upplever att kvinnoprästfrågan är lika viktig för dem som den är för rörelsens ledare. Det är sorgligt att människor som ännu ser dessa rörelser som sitt andliga hem men personligen inte anser att denna fråga är det viktigaste tvingas fundera över var deras andliga hem egentligen ska vara." 

Ser du vad Parkkinen gör här? Nå, dels lyfter hon fram och ger denna denna fråga en dignitet som den inte har. Dels säger hon att eftersom det finns en del (få!) medlemmar i väckelserörelserna som inte anser att denna fråga borde ha så stor tyngd så borde väckelserörelserna ändra sin ståndpunkt. 

Det här är falskt. Om det faktiskt finns sådana inom våra väckelserörelser som menar att denna fråga har fått för stor tyngd (och som menar att detta är ett problem trots att denna fråga de facto inte har någon stor plats i det budskap väckelserörelserna förmedlar) så finns det ju faktiskt andra sammanhang i kyrkan där dessa människor kan delta och få sin andliga föda - om det alltså är så viktigt för dem att ha kvinnliga präster. Det Parkkinen helt bortser ifrån är att ifall väckelserörelserna verkligen skulle öppna för kvinnliga präster, som hon menar att de borde göra, skulle en överväldigande majoritet av medlemmarna förlora sitt andliga hem. Inte för att frågan i sig dominerar väckelserörelsernas förkunnelse och verksamhet men för att Guds ord är det centrala. Men likt alla andra av kyrkans biskopar anser tydligen också Parkkinen att det inte alls är viktigt att också dessa människor får ha ett andligt hem. 

Igen i klartext: Det Parkkinen efterlyser är likriktning på de människors bekostnad som inte kan acceptera nyordningen med kvinnliga präster. 

---

Sedan konstaterar Parkkinen också att rörelsernas samverkan med församlingarna har förändrats den senaste tiden. "Tidigare var det självklart att församlingarna ordnade gudstjänster och föreningarna ordnade möten och stödde [församlingarnas] verksamhet. Detta har nu förändrats. På ganska många håll har inte församlingarna förordat rörelsernas rätt att fira nattvard[smässor]."

Om detta kan, och bör, det sägas två saker. Dels är det sällsynt att det är församlingarna som har satt käppar i hjulen för väckelserörelsernas nattvardsmässor. Faktiskt är det nästan uteslutande så att det är domkapitlen som har blandat sig i och vägrat tillstånd där församlingarna gärna skulle ha gett detta tillstånd. Dels skulle det vara hälsosamt för Parkkinen (och vår kyrkas andra biskopar) att ta sig en funderare över varför väckelserörelserna har sett sig nödgade att börja ordna nattvardsmässor och så orsaka en förändring i den praxis som länge har varit rådande.

Orsaken är klar och tydlig: På många håll är det inte längre kristendom som predikas i våra kyrkor. Det är något helt annat. Orsaken till detta är också uppenbar: Många av de som idag är präster borde aldrig ha blivit vigda till ämbetet eftersom de inte har något intresse att förkunna en rak, ren och biblisk kristendom utan i stället har de gjort sig till redskap för diverse mer eller mindre politiska ideologier och rörelser i samtiden. Så i många församlingar i dagens Finland är det tyvärr så att ifall det ska finnas rätta predikstolar och rätta nattvardsbord måste väckelserörelserna se till att så är fallet eftersom kyrkan och kyrkans präster sviker sitt kall och sina ämbetsuppgifter. 

Guds välbehag

Jag läste idag från Joh. 5 där Jesus säger om de judiska ledarna att de har satt sitt hopp till Mose, alltså till lagen. Jag har de senaste månaderna läst igenom Moseböckerna och många gånger förbluffats (och våndats) över just lagen. Den som har läst Moseböckerna vet vad jag talar om. Det finns föreskrifter om allt möjligt - och sedan en massa offer som behövs för rening från än det ena, än det andra. 

Jag skrev "våndats" ovan. Och ja, jag har våndats när jag har tänkt på hur enormt tungt och svårt det måste ha varit att leva under lagen. Och att, precis som Jesus säger, sätta sitt hopp till lagen och att på den vägen ha det rätt ställt med Gud. Det är inte för inte som Paulus talar om "lagens förbannelse" i detta sammanhang - och han om någon borde veta vad denna förbannelse innebär, han som hade levt som farisé och ägnat hela sitt liv åt att stå på rätt fot med Gud genom laggärningar. 

Men jubel och fröjd! Paulus skriver, när han talar om lagens förbannelse, inte om hur vi kristna fortfarande är under lagen och hänvisade till lagen som väg till rättfärdighet och frid med Gud. Nej, hans budskap är att vi i Kristus är friköpta från denna lagens förbannelse och att vi har fått en ny och mycket bättre väg till rättfärdighet och frid med Gud, nämligen Guds nåd i Kristus. (Gal. 3:13)

---

Det kan vara mycket nyttigt att läsa Moseböckerna för att se vad vi som kristna är friköpta från. Alltså vad Kristus i sitt offer på Golgata en gång för alla åstadkom. Dels kan vi förstå hur oerhört hemsk synden är och hur enormt hemska följder den får, dels, och framför allt, hur oerhört svårt (läs: omöjligt!) det är för en människa att i sig själv och genom lagen och lagens föreskrifter kunna ha det rätt ställt med Gud. 

Men, som sagt, jubel och fröjd! Som kristna står vi inte under lagen utan under nåden. Vi måste inte uppfylla Mose lag till minsta prick för att ha Guds välbehag. Nej, Guds välbehag är inte vårt mål, det är (kunde vi säga) vårt startkapital. Vi får det till skänks i och genom Kristus redan i dopets vatten. 

Det här är så stort att jag inte tror att vi klarar av att förstå det helt och hållet. (Men en läsning av Moseböckerna kan ge oss ökad förståelse för hur stor denna gåva är.) Men även om vi inte helt och fullt förstår det får vi ändå leva i det. Speciellt i oroliga tider är det så oerhört gott att veta att vi, i Kristus, har Guds välbehag. Oberoende av vad framtiden än kan tänkas föra med sig för oss. 

Ja, inte ens döden - om det skulle gå så illa - kan ta Guds välbehag ifrån oss. Så länge vi alltså håller fast vid Kristus och vår bekännelse till honom.

En av mina lärare i brukade säga: "Som kristna är vi inte bättre än andra. Men vi har det bättre!" Och så är det verkligen. I denna världens mörker, i osäkerhet, svårigheter och också i de dyrtider som kommer, ja t.o.m. i lidande och död, har vi Guds välbehag. Därför får vi - och ska vi! - lyfta våra huvuden och se framåt med frimodighet och glädje. Inte för att vi är bättre än andra, för det är vi inte, men för att vi har det bättre. För vi har Guds välbehag! 

Jag har redan flera gånger citerat Paulus jublande lovsång i slutet av Rom. 8, men jag kan inte låta bli att göra det igen som avslutning på denna text, från Rom. 8: 31-40: 

Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

 

    

Ett slag i kulturkriget

Ishockeyklubben TPS i Åbo spelade i helgen en match i ligan. En av många. Denna match, som laget förlorade, var ändå lite annorlunda än andra matcher. Matchen var nämligen en Pride-match. Laget hade regnbågsmärken på sina spelskjortor, och som de lydiga pojkar de flesta i laget var bar de dessa spelskjortor utan att knota. Alla utom en av dem. 40-årige världsmästaren Veli.Matti Savinainen ville inte dra på sig någon Pride-skjorta och spelade därför i lagets normala spelskjorta. Han hade diskuterat saken med lagets ledning och de hade kommit överens om att göra på detta sätt eftersom Savinainen låtit förstå att han, även om han stöder alla människors lika värde, inte vill stöda Pride-ideologin. 

Alla var överens om hur de skulle lösa detta dilemma, därmed borde således allt vara ok. Men icke. 

Savinainens ställningstagande har skapat en närmast perfect storm bland de värdeliberala kulturkrigarna inom media och politiken i landet. Eller om vi så vill, hbtq-lobbyn. Dessa vägrar tillerkänna någon rätten att vara av annan åsikt och även stå upp för sin åsikt. Kolumnister, ledarskribenter och t.o.m. de grönas partiordförande Sofia Virta (som också råkar vara styrelsemedlem i TPS) har gått ut hårt mot Savinainen  och först hävdat att han inte borde ha fått spela matchen, och sedan hon insett att det skulle ha inneburit att han skulle ha blivit diskriminerad, klagat på lagstiftningen som inte ger ett lag rätten att diskriminera spelare som inte underordnar sig i hbtq-lobbyns kulturkrigsinsatser.

---

Att en vägran att bära regnbågströjan leder till en så här kraftig reaktion borde inte förvåna. Lögnen att regnbågsflaggan står för jämställdhet och allas lika värde har slagit igenom så starkt att den som genomskådar detta och vägrar ta ställning för denna normnedbrytande ideologi kommer att ställas vid skampålen och bli en offentlig spottkopp. 

Det är så här fascismen fungerar. Alla måste inordna sig och underordna sig Det Rätta. Det finns inget rum för andra åsikter och framför allt inte för att ge uttryck för åsikter som inte är i linje med Det Rätta. 

All som offentligt spottat på Veli-Matti Savinainen borde ta sig en ordentlig time-out och fråga sig om det verkligen är ett sådant samhälle de vill ha. Jag är så naiv att jag tror att de inte vill det, men att de har blivit så fartblinda och förblindade av den lögnaktiga propagandan att de inte riktigt vet och förstår vad de gör och vad de propagerar för. 

Men det gör förstås inte deras skuld mindre för det. Den som möjliggör fascismens väg till makten har samma skuld oberoende av om denne gör det villigt och med öppna ögon eller i form av en förblindad nyttig idiot. 

--- 

Likväl finns det ljuspunkter i denna mörka historia. Det finns de som har ställt sig bakom Savinainens rätt till en egen åsikt och rätten att agera i linje med denna. Det är ändå något att glädjas över.   

Bön för Trump?

Österbottens tidning faller allt oftare i samma fälla som många av våra kvällstidningar. Man sätter en braskande rubrik över en annars helt balanserad artikel för att skapa intresse och locka människor att klicka på den. Igår fick vi ett bra exempel på detta. Rubriken lyder: "Här ber pastorerna för USA:s framgång i kriget", men när man går in och läser artikeln (och ser på videon) finns inget sådant där. Det de församlade pastorerna bad för var vishet, vägledning och välsignelse, något som jag tror att alla håller med om att särskilt Trump behöver mycket av. Pastorerna bad också om beskydd för de amerikanska trupperna, och det är förstås också helt i sin ordning. Det jag saknade var att de också skulle ha bett om beskydd för den iranska civilbefolkningen och speciellt för alla barn som drabbas av kriget, men den bönen kan ju jag själv be. 

Artikeltexten är helt balanserad, men upplägget (speciellt med denna rubrik) gör att åtminstone jag får intrycket att ÖT är ute efter att svartmåla både Trump och de deltagande pastorerna och utmåla de senare som hycklande högerkristna som går i Trumps ledband. Men det får ÖT stå för. Nyheten i sig är bra på flera olika sätt. Dels är det fint att se att Trump låter pastorer be över och för honom, dels är deras böner sådana som vilken kristen som helst kan säga sitt amen till - kanske då med det tillägg som jag infogade ovan. Så trots den uppenbara avsikten med artikeln blir effekten inte alls så illa. Att ÖT/Bonniergruppen dessutom avslöjas som lögnare (i och med rubriksättningen) är bara en bonus.