För en dryg vecka sedan var det 40 år sedan vår kyrka införde nyordningen med kvinnliga präster. Givetvis har en lång rad kyrkliga dignitärer uttalat sig om detta "jubileum". Här några exempel: I sitt öppningsanförande i kyrkomötet påstod ärkebiskop Tapio Luoma att "den här lösningen har medfört oändligt mycket välsignelse för vår kyrka". Åbobiskopinnan Mari Leppänen skrev i en kolumn i Hesari för en tid sedan att "de kvinnliga prästerna har gjort kyrkan bättre".
Överlag har tongångarna varit nästan enbart positiva, så jag tänker att det kan vara på sin plats med en avvikande åsikt.
Redan för femton år sedan publicerade Kati Niemelä vid Kyrkans forskningscentral en artikel med rubriken "Female Clergy as Agents of Religious Change?". Om denna artikel skriver Niemelä: "I argue that the adoption of female clergy is one of the main factors that cause the Church to change its practices, policies and theological orientation." På svenska: "Jag hävdar att införandet av kvinnliga präster är en av de främsta orsakerna till att kyrkan förändrar sina sedvänjor, riktlinjer och teologiska inriktning."
---
Så, hur är det? Har vår kyrka blivit bättre av denna nyordning? Har nyordningen varit till "oändligt mycket välsignelse"? Vad ser vi, om vi ser ut över det kyrkliga landskapet under de senaste fyrtio åren?
Ja, om vi menar att splittring, osämja och sårade samveten på båda sidorna är bra och en oändlig välsignelse, så ja, absolut! Då har det säkert varit så. Men det slutar inte där. Om vi får tro Kati Niemelä, och det får vi nog göra, har införandet av kvinnliga präster banat väg för mycket annat också inom kyrkan. Inte minst dagens uppslitande strid (och biskoparnas anarkistiska uppror mot kyrkans beslutsordning) gällande samkönade äktenskap och den degradering av Guds ord som möjliggör att en (stor) del av kyrkans ledarskap har avfallit också i denna fråga.
---
Så nej. Införandet av nyordningen med kvinnliga präster har INTE varit någon bra sak. Och det har inte blivit kyrkan till välsignelse. Tvärtom. Jag kommer, igen en gång, att tänka på kung Caspians ord till ståthållaren Gumpas på Ensliga öarna i CS Lewis bok Kung Caspian och skeppet gryningen när den senare försvarar slavhandeln med argumentet att denna behövs för "framsteg och utveckling". På detta kontrar Caspian: "Framsteg och utveckling? Jag har sett bådadera hemma i Narnia. I ett ägg. Där kallar vi det att ruttna."
Vår kyrka ruttnar inifrån idag. Låt mig för tydlighetens skull säga att detta inte är de kvinnliga prästernas fel. Åtminstone inte i första hand. Nej, orsaken är att vi struntar i Guds ord och trampar Guds vilja under våra fötter. Saltet har mist sin sälta. Då inträder förruttnelsen.