Helgalet uttalande!

 Det är igen dags för den årliga säkerhetskonferensen i Mὒnchen. På fjolårets konferens hölls ett av de tal som skapat mest rubriker och reaktioner vad något politiskt tal har skapat under de senaste åren. Då talar jag givetvis om det tal som USA:s vicepresident JD Vance höll där han helt rätt kritiserade Europa för bl.a. de inskränkningar i våra grundlagsstadgade friheter som vi har drabbats av under de senaste åren och det hot dessa inskränkningar utgör. 

Detta tal kom att utgöra startskottet för de kraftigt försämrade relationerna mellan USA och Europa som sedan dess har kunnat ses. Noterbart är alltså att dessa försämrade relationer och detta försämrade förtroende inte alls bara beror på Donald Trump och hans många gånger fullkomligt idiotiska utspel utan också, och kanske framför allt, på de europeiska ledarnas och mediernas sårade egon.

---

På årets konferens väntar alla nu ivrigt och med skräckblandad förtjusning på vad USA:s utrikesminister Marco Rubio kommer att säga i sitt tal idag på förmiddagen. Under gårdagen hölls en rad tal där bl.a. Tysklands förbundskansler Merz och Frankrikes president Macrons tal har lyfts fram av media. Mertz kastade den hittills rådande världsordningen under bussen samtidigt som han talade för att reparera förhållandet till USA. (Om detta inte är att tala med kluven tunga vet jag inte vad som är det!) Ännu längre gick ändå Frankrikes president när han (i något som måste vara ännu mer verklighetsfrämmande än något Trump någonsin har sagt) påstod att "världen bör lära av Europa och inte kritisera oss" och att "Europa [inte alls] är gammaldags".

Det må vara att Europa inte är "gammaldags", men om Europa inte är gammaldags är den framtid Europas ledare har försökt gå in i och skapa en framtid som ingen bör eftersträva. Jag kan hålla med om att världen "bör lära av Europa", men detta då enbart som exempel på hur man INTE ska göra. 

Faktum är att Europa idag har spelat bort sig själv på så gott som alla områden. Ingen, som har förståndet i behåll, kan hävda att någon bör ta efter Europa när det gäller energilösningar och klimatpolitik, invandringspolitik och integrering av invandrare, främjandet av de grundläggande rättigheterna, smidighet i de politiska beslutsprocesserna, främjande av objektivitet inom media eller ens när det gäller arbetsmarknadslösningar. För att inte tala om strävan efter fred - här behövdes det en amerikansk president, som i övrigt på alla tänkbara sätt har visat att han är för gammal för sitt uppdrag, för att ens få till stånd en början på någon form av dialog för att försöka få slut på kriget i Ukraina.  

Så om och när någon, med allvarligt ansikte, påstår att "världen bör lära av Europa" så kan vi nog konstatera  att denne - må han så vara Frankrikes president - ska ställas i samma fålla som Trump.  

 

Hel fel, Myntti!

Kenneth Myntti och ÖT klarade inte av att låta bli att gå i drevet mot Päivi Räsänen. Likt HS, Hbl och många andra media-aktörer går Myntti i dagens ledare ut på samma tunna is och mer eller mindre anklagar Räsänen för landsförräderi. ("Att gå i främmande krafters ärenden")

Myntti börjar med att konstatera att "Den kristna ytterhögern i USA vill att Europa ska framstå som ett område där yttrande- och religionsfriheten är hotad." 

Här for det helt fel för Myntti. Det är inte fråga om någon "ytterhöger" i USA utan här handlar det om (framför allt) helt mainstream konservativa kristna. Att stämpla dessa som "ytterhöger" är att förvränga perspektiven och förstöra språket. Sedan, och det är ännu värre, har Myntti fel också i sitt omdöme angående yttrande- och religionsfriheten. Konservativa kristna i USA vill inte att Europa ska framstå som ett område där dessa friheter är hotade, utan de lyfter fram det faktum är att dessa friheter ÄR hotade i Europa idag. Drevet mot och rättssystemets förföljelse av Päivi Räsänen är ett alldeles tillräckligt bevis för detta. Mynttis ledare är också en (liten) del i detta. 

Och ännu en sak: Det är sant att "högt uppsatta politiker i Finland borde respektera vårt rättssystem". Men då måste rättssystemet visa sig vara värd denna respekt. Det sätt som riksåklagaren har betett sig på i detta fall urholkar respekten för rättssystemet.  

Sedan är dylika ledartexter inte ägnade att öka förtroendet för media överlag och ÖT i synnerhet. 

 

Mera förföljelse - och domkapitlets välsignelse för denna

Päivi Räsänens rättsfall når över nyhetströsklarna så snart något nytt händer, men hon är inte den enda kristna som trakasseras/förföljs i dagens Finland för att hon/han vågar stå upp mot avfallet inom kyrkan. Ett annat fall, som inte på samma sätt når över nyhetströskeln (åtminstone inte på svenska), handlar om Vasa finska församlings kyrkoherde Teijo Peltola. 

Bakgrunden är att Peltola, när han blev kyrkoherde, avslutade församlingens engagemang i regnbågsmässorna i Vasa. Som ett resultat av detta har Peltola och hans familj trakasserats av regnbågsmaffian/Seta i Vasa så till den grad att han och hans familj allvarligt överväger att flytta bort från staden. Han har redan tvingats ta bort namnet från den privata bostadens dörr och från postinkastet för att de som trakasserar honom och hans familj inte hur enkelt som helst skulle veta var han bor.

Till detta kommer dessutom det faktum att Peltola prickats av Lappo stifts domkapitel för en "arbetsledningsrelaterad fråga". Det galna i denna situation är att Peltola har anklagats offentligt men, eftersom ärendet påstås handla om arbetsledningsfrågor och domkapitlet därför inte ger ut några uppgifter om grunderna för varningen, han inte kan försvara sig offentligt. Så galet kan det alltså bli om och när någon vågar ställa sig upp mot regnbågsagendan i dagens kyrka. 

En video som behandlar detta ärende dök upp i mitt Youtube-flöde, och jag rekommenderar den som är intresserad av att veta mera att se på den! (Tyvärr endast på finska.) De två personerna som diskuterar saken i videon på kanalen Juuri tässä ja nyt efterlyser ett klart ställningstagande från Lappo stifts domkapitel mot Seta och de trakasserier Peltola har utsatts för. Jag antar dock att det finns en del sarkasm i denna efterlysning eftersom inget domkapitel i vår kyrka idag vågar höja sin röst mot Seta eller lyfta fram sådant som Seta gör galet. För att inte tala om att ta strid mot Seta. I stället blir domkapitlets tystnad en klar och tydlig signal till Seta och resten av regnbågsmaffian att det är ok att använda sig av psykiskt våld och öppna hotelser i denna kamp mot sanningen och sådana som står upp för den.  

Hyckleri på hög nivå

Idag går det nya Start-avtalet som begränsar antalet kärnvapenstridsspetsar som USA och Ryssland får ha ut. Många politiker och experter på området i främst Europa, påhejade av vänstermedia, har ropat i högan sky och talar om hur farligt det är att detta avtal har gått ut och poängterar att det är USA (Trump) som inte har gått med på en förlängning.

Här kan vi notera att det nu utgångna avtalet begränsar antalet kärnspetsar till 1550 på vardera sidan. En numerär som mer än väl räcker till för att spränga civilisationen all världens väg flera gånger om. Så varför är det då så farligt att avtalet har gått ut? På vilket sätt kan hotet från kärnvapnen bli värre än det redan är även om USA och Ryssland, mot förmodan, skulle gå in för att öka sin kärnvapenarsenal? (Något som Ryssland inte har råd att göra och USA knappast vill göra.) Det logiska svaret är: På inget sätt. Men eftersom det är Trump som har vägrat förhandla med Ryssland om en förlängning så ger detta givetvis de som vill klaga på honom en möjlighet. 

Dessutom kan vi notera att de som nu klagar på Trump och USA och som låtsas vara rädda för vad detta kan innebära är de samma som ända tills Trump började förhandla med Ryssland om ett avslutande av kriget i Ukraina vägrade förhandla med Ryssland. 

Så detta är inget annat än hyckleri på hög nivå.

Och ja, om du blev rädd när du läste nyheterna i morse och de ödesmättade rubrikerna om att Start-avtalet gått ut: Du kan lugna ner dig. Det att avtalet nu gått ut gör inget vare sig från eller till. Åtminstone inte på kort sikt. Hotbilden är den samma som igår. Med det inte sagt att hotet om ett kärnvapenkrig är litet, men orsaken till den allvarliga situationen finns på helt andra håll.   

 

Om att skuldbelägga offret

Idag sker något egentligen ganska oerhört. En finländare kommer att vittna inför USA:s kongress om hur religions- och yttrandefriheten i Europa håller på att urholkas. Vad som är ytterligare häpnadsväckande i detta är att vår media skuldbelägger den person som blivit offer för denna försämring i yttrande- och religionsfriheten. 

Jag talar givetvis om Päivi Räsänen och den förföljelse vårt rättssystem med riksåklagaren i spetsen nu i snart sex år har utsatt henne för. Trots att hon har frikänts i både tings- och hovrätten har riksåklagaren överklagat och därmed, genom sitt ämbete, gjort att själva rättsprocessen blivit ett straff, ett straff som har utdömts och verkställts trots domstolarnas upprepade frikännande. 

Detta är ett tydligt fall av myndighetsövervåld och inget som någon som bryr sig om rättvisa och våra grundlagsstadgade rättigheter kan godkänna. Eftersom våra myndigheter beter sig på detta fräcka och rättsnonchalerande sätt är det mycket tacksamt att någon reagerar, låt vara att det är ett land och en regering som inte har något inflytande på skeendet här i Europa. 

Men nu träder som sagt media - i detta fall vår största dagstidning Helsingin Sanomat - in i denna olustiga historia och gör vad de kan för att skuldbelägga offret i denna orättfärdiga rättsprocess.

"Räsänen åkte till Washington för att skvallra", "Räsänens (kd) visit till USA för att svärta ner Europa är ett problem för vår [politiska] ledning." "Genom att ta hjälp av amerikanska extremkristna i sin rättegång lät Räsänen sig bli en del i ett maskineri som har som mål att slå sönder Europa." "USA stöder aktörer som monterar ner europeiska värderingar och institutioner." "I Finlands historia har det funnits perioder när politiker har rest till stormakters huvudstäder för att skvallra eller för att samla stöd, och detta har inte varit några bra tider [för vårt land]. Räsänen främjar inte Finlands väl i Washington."

Så långt HS. Märkte du vad som hände här? HS mer eller mindre utmålar Päivi Räsänen som en landsförrädare och någon som river ner Europeiska värderingar och motarbetar både Finlands och Europas väl. 

Detta är något alldeles oerhört. Jag saknar ord för att beskriva vad det är HS håller på med här. Så jag ska inte ens försöka. Men om detta inte uppfyller kriterierna för det som på finska kallas "maalittaminen" så vet jag inte vad som gör det. (Maalittaminen betyder på svenska främst drev, trakasserier eller systematisk förföljelse, ofta med avsikten att rikta hatstormar mot en viss person, t.ex. en journalist eller myndighetsperson.) 

Det jag dock kan säga är att om Europa, EU och Finland inte vill att någon ska "skvallra" så ska man bete sig så att det inte finns någon orsak att göra det. Om, och när (vilket det nu handlar om), yttrande- och religionsfriheten monteras ner och rättsväsendet (riksåklagaren) använder sin makt för att förfölja människor som har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att yttra sig är det mycket tacksamt att detta noteras ute i världen. Ibland kan det t.o.m. krävas att någon, för att skydda våra rättigheter, reser ut i världen och berättar om hur illa det verkligen är ställt. 

HS förringar dessutom det Räsänen har utsatts för genom att lakoniskt påstå att "kristna är ingen förföljd grupp i Finland", detta samtidigt som man själv genom denna ledartext tar ett stort steg mot att göra just det man påstår att inte sker. 

Det HS gör med denna ledare är att man placerar en stor måltavla på Päivi Räsänen. Och det bara för att hon vågar stå på sig och berätta hur illa det är ställt med religions- och yttrandefriheten.   

Mycket intressant artikel

Den svenska kvällstidningen Aftonbladet publicerade för några dagar sedan en mycket intressant artikel. I denna berättas om en ny svensk studie, gjord av forskaren Luis de Miranda, som visar att svenska unga vuxna mår så dåligt att vi kan tala om en folkhälsokris. "Vi har byggt ett samhälle som fungerar men som inte alltid känns värt att leva i", säger de Miranda. Han konstaterar vidare att "Problemen bland unga handlar inte om materiell brist, utan om existentiella frågor där meningslöshet och ensamhet dominerar i en stark individualistisk kultur" samt att "Sverige behöver fokusera på gemensamma existentiella frågor för att skapa sammanhang och mening bortom prestation och materiell trygghet". "Han konstaterar att Sverige präglas av hög materiell trygghet, stark individualism och effektivitet, men att den existentiella dimensionen – frågan om varför vi lever – har en liten plats."

---

Är det någon som är förvånad? Det är så här det blir när ett samhälle raderar Skaparen ur livets ekvation. Säkerligen menar de som ligger bakom att de har gjort något positivt, men spåren förskräcker. Människan är skapad för evigheten, och när lögnen tillåts regera och evigheten plockas bort ur människors världsuppfattning försvinner också livets mening. 

Om vi vill förenkla detta en aning kan vi säga att det är ateismens fel. För så är det, på sätt och vis, men den stora bilden är givetvis mer komplicerad än så. Om vi talar bibliska så kan vi säga med aposteln Johannes att vi vet att hela världen är i den ondes våld, och med Paulus, att "den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet".

Verkligheten är att vi lever i en strid som rasar här i tiden och här på jorden men som får evighetslånga konsekvenser. Själafienden vill inget hellre än att få oss människor att fokusera bara på detta livet och strunta i och bli blinda för evigheten och evighetsfrågan. Sverige har, kan vi väl konstatera, varit ett av hans mer lyckade projekt. Men nu ser vi vad detta gör med människan. Ateism ger inga svar, och den kan inte ge människan det hon behöver. Faktum är att vi är skapade för evigheten, och om denna tas ifrån oss kommer vi att bli fruktansvärt skadade. Vi blir ihåliga när vårt innersta väsen förvägras dess yttersta mål och mening.

Samtidigt ser vi en kraftig reaktion mot detta, speciellt i just den åldersgrupp som undersökningen beskriver som den sämst mående gruppen i det svenska samhället, nämligen 18-24-åringarna. Jag skrev för en tid sedan om hur gudstjänstdeltagandet i just denna åldersgrupp har ökat med 300% på bara några få år i England och att nya rekord har slagits gällande bibelförsäljning. Samma sak sker i Danmark och, ser man på!, också i Sverige! Detta så att man t.o.m. kan tala om en väckelse. 

---

Det är stora saker på gång. Guds rike går framåt och torra ben får liv igen. Till och med i Sverige! Det är härligt att se och få vara med om detta. För ja, alla som vill får vara med i detta! Vi får ta de ungas exempel och själva satsa på att gå i gudstjänster där ordet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Vi får läsa Guds ord, och framför allt får vi vara med och be att Gud skulle fortsätta sända väckelse, för det är precis vad världen behöver just nu. Samtidigt får vi också be (och verka) för att de som kommer till tro skulle få god undervisning och hitta bra sammanhang där de kan växa i sin nya tro.   

Som sagt, det är spännande tider vi lever i! 

Domkapitlet fick som de ville

Igår installerades Pia Kummel-Myrskog som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors. Valprocessen av ny kyrkoherde har varit lång och ackompanjerad av ett besvär som först nu avgjorts, varför det tog ett och ett halvt år från val till installation. 

Svenska Yle skriver om situationen, men (sin vana trogen) lämnas en viktig aspekt bort när man försöker berätta en snyfthistoria om hur svår vägen till denna dag har varit. Notera nu mycket noggrant att jag inte förringar Kummel-Myrskogs och församlingens svårigheter. Men saken är den att denna process kunde ha undvikits helt och hållet om domkapitlet inte skulle ha gått in och avsiktligt skapat den svåra situationen.

Det som nämligen inte sägs i artikeln är att en oberoende utredare hade kallats in och konstaterat att den andra sökanden, Ronny Thylin, skulle ha passat bättre in i församlingens profil och situation. Men eftersom valet (vid oavgjort 6-6 i församlingsrådet) gick till domkapitlet för avgörande och de har en närmast patologisk vilja att riva ner och förstöra sådant som fungerar i stiftet (om och när detta ens lite andas konservativ biblisk tro) valde de att strunta i utredarens slutsatser. 

Resultatet ser vi idag. Det som var en oas i församlingslandskapet i Helsingfors och som gett upphov till en fungerande och levande gudstjänstgemenskap inom församlingen (Puls) har idag förvandlats till en likformad församling i mängden. Gudstjänstdeltagandet inom församlingen har gått ner kraftigt och en kyrka har stängts. Puls-gemenskapen har lämnat församlingen och bygger vidare utanför kyrkans väggar och andra gudstjänstgemenskaper i Helsingfors växer i både frekvens och storlek. 

Men domkapitlet fick som de ville. De slog sönder och rev ner det som fungerade genom sitt beslut och Petrus församling är idag en skugga av sitt forma jag. En "mångfaldsorienterad", regnbågsfärgad skugga, kan tilläggas. Detta är bara ett exempel på hur domkapitlet arbetar idag - det kanske tydligaste av dem alla, men dock.