Den ohållbara elsituationen

Det finns många saker i anslutning till klimathysterin som är fullständigt galna och ohållbara. Det jag har lyft fram gång på gång är problemet att det inte görs noggranna konsekvensanalyser innan olika beslut fattas. Det här är något man faktiskt kan kräva. Innan stora beslut som får vittgående konsekvenser fattas behöver det göras en utredning som visar dels om beslutet faktiskt får det resultat som avses, dels vilka andra, negativa, följder detta beslut får på andra håll. Vårt samhälle idag är verkligen inget idealsamhälle, men det är ett samhälle som fungerar åtminstone behjälpligt. Men om vi går in för dyra beslut som ingen vet vad de får för följder på lång sikt (och vissa gånger inte ens på kort sikt) kan det mycket väl leda till att samhället kollapsar. Det är främst två områden jag tänker på. Dels livsmedelsproduktionen och dels energiförsörjningen.

Det första kunde man säga hur mycket som helst om. Men låt mig här bara säga detta: Om vi minskar köttätandet och mjölkdrickandet räddar vi inte klimatet, men vi slår undan benen på den inhemska livsmedelsproduktionen. Det senare är synnerligen kontraproduktivt ur klimatsynvinkel. Men vi tror att vi gör en insats, och vi lurar oss att ha ett gott samvete.

Angående energiproduktionen publicerade ÖT en tankeväckande artikel för några dagar sedan. Tom Forsman skriver om det faktum att när vår el blir allt grönare ökar risken för en "brownout" eller t.o.m. en "blackout" i landets elförsörjning. Det här är ju fullständigt självklart. Om vi förlitar oss på vindkraft och det inte blåser (vilket det ofta inte gör när det är som kallast och vi behöver mest energi) och vi inte kan ersätta den uteblivna vindenergin med vattenkraft eller import, ja då är vi illa ute. Riktigt illa ute. Men likväl fasas fossila bränslen ut i elproduktionen och vindkraften byggs ut kraftigt. Detta samtidigt som elbehovet kommer att öka kraftigt när egnahemshusen allt mera övergår till luft- och jordvärme och trafiken ska bli mera eldriven.

Man behöver inte vara någon professor för att begripa att det här är en ekvation som inte går ihop. Förr eller senare kommer det här korthuset att rasa. Vem tar ansvar för de dåliga beslut som har fattats, och fattas, på detta område nu? Och som fattas helt utan konsekvensbedömningar, bör tilläggas.

Om åsiktskorridoren och regnbågsfascismen

Om du undrar om det finns en åsiktskorridor och om denna åsiktskorridor förflyttas kan du sluta undra. Aftonbladet rapporterar idag om den australiensiske rugbystjärnan Israel Folau. Denne blev sparkad från sin australiensiska klubb i våras efter att han gjort "homofobiska" uttalanden i en postning på Instagram. Nu har en fransk klubb skrivit kontrakt med honom, vilket – enligt Aftonbladet – har resulterat i "rejäl kritik". Det som alltså sägs är att denne Israel Folau inte längre borde få spela rugby för att han har vissa åsikter. Åsikter som, by the way, var fullt gångbara för bara något år sedan. Ergo: Åsiktskorridoren finns absolut, och den flyttas. Snabbt, dessutom.

Nå, vilka är då dessa åsikter som alltså borde leda till yrkesförbud idag? Israel Folau skrev följande på Instagram: "De som lever i synd kommer att komma till helvetet om de inte omvänder sig. Jesus Kristus älskar dig och ger dig tid att omvända dig från din synd och komma till honom." Efter detta citerade han tre bibelord; Gal. 5:19-21, Apg. 2:38 och Apg. 17:30. Inlägget pryddes dessutom av en bild som citerade 1Kor. 6:9-10.

Och för detta krävs nu alltså att han ska få evigt yrkesförbud. För att han har citerat Bibeln och uppmanat människor att omvända sig från sin synd.

Vi lever sannerligen i märkliga tider! Men det blir så när regnbågsfascismen regerar. Ja, och om du har undrat om det faktiskt är fråga om fascism så är det absolut dags att sluta undra det också. Fascismen fungerar på detta sätt: Likriktning är ett honnörsord, och de som inte fogar sig ska tystas. Och om de inte låter sig tystas ska de bort. Det igen börjar så här, som i fallet Israel Folau, men det slutar inte så.    

Jesus skapar tro

Temat för den här söndagen talar om var tron kommer ifrån. Det är Jesus som inte bara är trons föremål utan också dess upphov. Vi människor kan inte pressa fram en tro, utan den är alltid en gåva från Gud. Det är också därför som det har visat sig att det är väldigt sällan som det blir någon väckelse utan att den har föregåtts av att de kristna har bett och ropat till Gud om förbarmande över de icke-troende och om en väckelse. Visst kan Gud sända väckelse precis när och var han själv vill, men det har ändå visat sig att detta är, kunde vi säga, regeln. Sedan finns det som sagt undantag.

Hur är det idag? Har vi kristna nöd för de som vandrar långt borta från Herren? Har vi nöd för de människor som, när som helst, kan gå ur tiden för att sedan tvingas tillbringa evigheten borta från Herren, hans kärlek och hans omsorg? Jag tror att det brister här idag. Åtminstone för mig. Jag kan inte överföra min tro till en annan människa, och jag kan inte föra en annan människa till tro. Men om jag har nöd för en annan människa så lyfter jag fram denna människa inför Herren och ber att han skulle förbarma sig över henne och skänka henne tron. Vi kan också förkunna lag och evangelium för andra människor eftersom tron kommer av predikan och predikan ska ske i kraft av Guds ord. Och för att Herren säger att vi ska göra det. Sedan är det upp till Honom att skänka tro. Eller att inte göra det.

När vi talar om att Jesus skapar tro är vi till stora delar inne på vad som i teologin kallas "den fördolde Gudens område". Det betyder att det finns mycket här som vi inte ser, vi människor. Mycket som Gud har reserverat för sig själv och inte berättat för os i sitt ord. Helt enkelt för att vi inte behöver veta det. Men vissa saker vet vi. Som t.ex. att tron är en gåva. Att tron kommer av predikan och att "tron inte är var mans". Sedan finns det också mycket allvarliga varningar i sändebreven till de sju församlingarna i början av Uppenbarelseboken. Där nämns möjligheten att Gud "kommer över" ett område och flyttar bort ljusstaken. När så sker är det för sent för alla former av väckelse. När så sker är ett område och de människor som lever där prisgivna åt förtappelsen. Det sägs också vad som kan leda till att ljusstaken flyttas. Om människorna inte omvänder sig när Gud kallar, då kan det gå så långt att Han flyttar bort ljusstaken. Men igen ser vi att omvändelsen inte kan ske på människans eget initiativ. Den sker som ett svar på Guds kallelse. Eller så sker den inte, och då finns alltid risken att Gud flyttar bort ljusstaken. De stenrösen som var Efesus är ett varnande exempel för oss hur det kan gå.

Det här att Gud kommer över ett område eller en församling och flyttar bort ljusstaken är inte samma sak som den blindhet som Paulus talar om i Romarbrevets första kapitel. Den är nog så allvarlig, och vi ser många, många fall av den idag. Den senaste tiden tycker jag mig, i många sammanhang men inte minst här på bloggen, ha sett många exempel på att människor som inte äger tron har svårt att läsa t.o.m. enkel text på sitt modersmål. Blindheten har tydligen blivit så svår att vanlig innantilläsning har blivit för svår. Exemplet med ÖT:s skärpning av insändarpolicyn är en annan gren på samma träd. Dagens människor har blivit så förblindade att de inte klarar av att se skillnad mellan sak och person i en diskussion. Jag är övertygad om att detta är ett symptom på denna samma blindhet som Herren har sänt över icke-troende människor. Den blindhet vi ser i dagens samhälle kan förstås ha flera orsaker. Dels kan det vara fråga om en blindhet som har helt och hållet andliga rötter. Som är sända av Herren. Men jag tror också att dagens blindhet kan ha att göra mer eller mindre med rent kognitiva orsaker. Världsbilden hos dagens människor är så förvrängd och fördärvad att de helt enkelt inte klarar av att förstå värderingar och åsikter som strömmar ur en biblisk, kristen världsbild. Vi förstår inte varandra, trots att vi talar samma språk. Detta är en form av intern språkförbistring som är nog så allvarlig. Speciellt i en tid då åsiktskorridoren är så trång som den är idag och när den allmänna opinionen styr var denna åsiktskorridor går.

Men denna blindheten är ändå något Herren kan lyfta bort. Om Han så vill. Det är också en sak vi får be om. Men framför allt får vi be att Han lyfter bort den blindhet som gör att människorna inte kan tro. Att Han lyfter bort blindheten för den andliga verkligheten och för evangeliet. När Han gör det försvinner den andra blindheten nog av sig själv.En annan sak jag tror att vi också behöver be om är nöd för våra medmänniskor, och i själva verket är det kanske där vi behöver börja. Om vi vågar. För det kan mycket väl hända att vi får bönesvar.

Trump och aborterna

När man uttalar sig om Trump idag måste man alltid börja med att säga att man inte gillar honom - oberoende av vad man sedan kommer att säga. Så jag ska börja med att säga att jag inte gillar Trump. Han är en elefant i en porslinsbutik, och mycket av det han säger saknar fullständigt rim och reson. Speciellt när han uttalar sig på Twitter.

Med detta sagt konstaterar jag att Trump, som den förste amerikanske president någonsin, har deltagit i den årligen återkommande "March for Life" som är den största sammankomsten för de organisationer i USA som kämpar mot det massmord som abortindustrin de facto idag är och gör sig skyldig till.

I sitt tal inför flera tusen jublande abortmotståndare sade Trump två saker som låter som om de var sedvanliga "Trump-pompösismer", men i själva verket tror jag faktiskt att han har rätt den här gången. Först sade han att han är den största försvararen av de ofödda som någonsin har suttit på presidentposten. Som sagt, det här låter pompöst värre, i sedvanlig Trump-stil, men när man ser på framför allt de domarval (till speciellt HD) Trump har gjort kan man konstatera att han faktiskt kan komma att ha gjort de ofödda barnen den största tjänst som någon sittande president någonsin har gjort. Maktbalansen i HD har skiftat, tack vare Trump, och eftersom flera delstater avsevärt har förbättrat de ofödda barnens situation i lagstiftningen under de senaste några åren - och abortförespråkarna garanterat kommer att försöka kämpa mot detta - torde HD snart få ta sig an abortfrågan. Och när de gör det torde det innebära slutet för Roe vs Wade.

Trump sade också i sitt tal att orsaken till riksrättsåtalet är just detta att han har tagit ställning för de ofödda barnen. Jag har tidigare påpekat att när man ser på amerikansk politik MÅSTE man alltid hålla abortfrågan i minnet. Den ligger bakom precis allt annat som sägs och görs. Åtminstone på något sätt. Riksrättsåtalet är ju i sig en skamfläck och inget annat än ett desperat försök från demokraternas sida att få bort Trump, eller åtminstone att försvaga honom inför höstens presidentval. Det har länge stått klart att han inte har gjort något olagligt, men eftersom demokraterna redan innan Trump blev vald till president hotade/lovade att han skulle ställas inför riksrätt måste de försöka för att inte helt tappa ansiktet. Det här är desperat, genomskinligt och helt och hållet dödsdömt. Men kom ihåg: Det handlar om att göra vad de kan för att försöka stoppa en president som gjort den största "synd" en amerikansk president kan göra - i demokraternas ögon alltså - och det är att ställa sig på de ofödda barnens sida och ta ställning mot den fruktansvärda mordindustrin som vänstern i USA ser som en mänsklig rättighet. En sådan president bara måste straffas. Han måste bort.  

Vad är det som händer i samhällsdebatten?

Det är många, däribland Sauli Niinistö, som har gett uttryck för en oro att samhällsdebatten har blivit hårdare och mera polariserad. Detta är förstås ett faktum, och ett beklagligt sådant. Orsakerna till detta kan hittas på flera ställen. Dels har vi sociala medier och den många gånger vilda debatt som flödar där med personliga påhopp och (verkliga) kränkningar både till höger och till vänster. Dels har vi den glidning vi har sett inom mainstreammedia redan en längre tid. Denna glidning, som gör att åsiktskorridoren hela tiden flyttas i värdeliberal riktning (vänsterut), och som därmed gör att åsiktsklimatet blir allt kärvare orsakar också polarisering i samhällsdebatten.

Sociala medier är ett problem för sig, men på det stora hela är det mycket bra att det finns forum där en fri diskussion kan föras idag. Övertrampen är beklagliga och vissa gånger till och med potentiellt farliga, men om man vill ha en fri samhällsdebatt vet åtminstone inte jag hur man kan undvika dessa övertramp. Det finns förstås lagar som reglerar de värsta övertrampen, och dessa lagar bör givetvis tillämpas. Märk väl att jag då inte talar om lagen om "hatprat" som är en synnerligen dålig lag eftersom den inte definierar vad hatprat är och därmed är fullständigt öppen för tolkning. Detta gör att denna lag också kommer att lida av samma problem som debattklimatet i mainstreammedia, och att den dessutom kommer att leva i en synnerligen skadlig symbios med detta debattklimat. Detta alltså så att korridoren för vad som är acceptabelt, alltså vad som är "hatprat" och vad som inte är det, hela tiden flyttas. Och detta givetvis bara i en riktning.

Hur fungerar då denna glidning i mainstreammedia? Tanken om en "åsiktskorridor" är egentligen väldigt bra och belysande. Denna åsiktskorridor är förstås inte statisk till sin bredd, men den fungerar ändå ganska långt som om den vore det. Och den har som sagt glidit ordentligt i värdeliberal riktning de senaste åren speciellt. När man ser på vilka artiklar som publiceras t.ex. på Svenska Yle eller i ÖT så syns detta mycket tydligt. Artiklar som publiceras idag, t.ex. om sex och samlevnad och framför allt som rör hbt, skulle inte ha publicerats för, låt oss säga, tio år sedan. För tjugo år sedan skulle dagens artiklar i vissa fall ha kunnat leda till brottsanmälningar om de hade publicerats då. Den vänstra kanten av åsiktskorridoren har alltså glidit ordentligt vänsterut.

Det samma har skett med den högra kanten av åsiktskorridoren. Den har, i lika mån, också glidit vänsterut. Artiklar som publicerades i vissa ämnen, t.ex. angående hbt-frågor, för tjugo år sedan sågs för några år sedan som extrema och idag publiceras de inte alls. I vissa fall skulle de säkert leda till fällande domar om de skulle publiceras. Eller låt oss ta en person som exempel. Päivi Räsänen. Hon har inte blivit mera radikalt värdekonservativ på 20 år. Men det hon sade för 20 år sedan var ok då. För några år sedan sågs det som extremt och idag blir hon polisanmäld för samma utsagor.

Den här glidningen i värdeliberal riktning är ett klart och tydligt faktum. Jag skulle våga påstå att farten dessutom ökar. En klar och tydlig vattendelare var när Finland införde samkönade äktenskap för några år sedan. Sedan dess har takten på glidningen ökat markant och yttrandefriheten på den värdekonservativa flanken har kringskurits ordentligt i.o.m. att åsiktskorridoren har glidit vänsterut. Detta var förstås något vi varnade för inför riksdagens omröstning, men tyvärr var det väldigt få som tog notis om dessa varningar. Idag ser vi följderna. Yttrandefriheten blir det första offret – efter sanningen.

Frågan är om man kan säga att vårt land, i.o.m. att vi övergav sanningen i fråga om man och kvinna och om vad äktenskapet är, har blivit prisgett åt denna glidning och denna gradvisa förlust av yttrandefriheten och i förlängningen den förlust av demokrati som oundvikligen följer på detta? Något som i förlängningen kommer att drabba både högern och vänstern, både det värdekonservativa och det värdeliberala. Jag misstänker starkt att det är så.    

Om gårdagens "Slaget efter tolv"

Jag lyssnade på Slaget efter tolv igår. Eller egentligen borde det i detta fall inte ha hetat "slaget efter tolv" utan kanske snarare "klubben för inbördes beundran efter tolv" eller "en studie i hur man förvränger verkligheten för att få tyst på obekväma åsikter efter tolv". I stället för att ha en ärlig debatt om yttrandefrihet – och om ÖT:s beslut att gå in för en oerhört inkonsekvent hållning i sållandet av insändare där man gallrar ut sådant som någon kan uppleva som kränkande i EN fråga men inte i andra – hade man samlat ihop en panel som var ense om det mesta. Framför allt om att det var ett bra beslut från ÖT:s sida.

Beslutet ÖT tog var verkligen inte något bra beslut. Förutom att, som sagt, vara oerhört inkonsekvent är beslutet fullständigt förödande för hela diskussionen om äktenskapet. Detta i en situation där vår kyrka – som fortfarande en stor majoritet av ÖT:s läsare hör till – är mitt i denna diskussion. Var har ÖT tänkt att denna debatt ska föras? Inte på ÖT:s sidor i alla fall. Nu är det förstås en dålig bild på flera sätt, men jag tänker mig bilden av en duell. Problemet är nu bara att den ena duellanten tvingas duellera med båda händerna bakbundna. Det är vad ÖT nu har åstadkommit i äktenskapsdiskussionen.

Hur oerhört galet detta beslut, och de motiveringar som ligger bakom det, är illustreras mycket tydligt av Sofie Staras ledare i dagens ÖT. Staras oerhört vinklade hållning syns i hur hon beskriver den debatt som startade med hennes fullständigt groteska ledare i ÖT 13/8 2019. Denna debatt beskriver hon nu som en "hätsk debatt utgående från en ledare som tog avstamp i i utredningen av Päivi Räsänens inlägg på twitter". Jag vill påstå att det som var hätskt i den debatten först och främst var Sofi Staras attack på Päivi Räsänen och på kristna människor överlag. Samma sak återkom i gårdagens "Slaget" – Stara vurmar för de homosexuella till den grad att inget som ens kan uppfattas som kränkande av den mest tunnhudade människa ska få sägas eller skrivas, men Päivi Räsänen får och kan kränkas hur mycket som helst. Det är tydligen skillnad på människor här. Stor skillnad, dessutom.

Men riktigt galet blir det när Stara hävdar att "Det ska inte vara fritt fram att i ÖT ifrågasätta, kränka och mobba andra människor med hänvisning till heliga böcker".

Att det ska vara så här oerhört svårt att se skillnad på SAK och PERSON? Om denna svårighet beror på att de inblandade inte vill se skillnaden eller på att de har blivit så fullständigt förblindade av den propaganda de simmar i att de helt enkelt inte längre klarar av att göra det må kanske vara osagt. Men faktum är att, åtminstone så långt jag kan se bakåt i tiden, det ALDRIG har hänt sig att någon har kränkt eller mobbat någon på ÖT:s sidor "med hänvisning till heliga böcker". Det som däremot har hänt, och som måste tillåtas i en öppen debatt i ett fritt samhälle, är att FENOMEN diskuteras. Det är vad som har hänt, men det ska alltså numera gallras ut om fenomenet i fråga är homosexualitet. Givetvis finns det alltid en möjlighet att individer tar illa vid sig när ett fenomen som kommer nära ens person diskuteras, men det är en risk vi måste kunna ta i ett fritt samhälle. Om vi alltså vill att samhället fortsättningsvis ska vara fritt. Börjar vi idka censur på basen av att någon kan tänkas bli kränkt, ja då får vi som sagt helt sluta debattera. Frågan är: Är det faktiskt ett sådant samhälle vi vill ha? Ett samhälle där en mediaelit driver sin värdeliberala agenda helt utan mothugg? Det är dit vi är på väg, och det är uppenbart att det är ett sådant samhälle Sofie Stara, ÖT och den igår ihopsamlade klubben för inbördes beundran i slaget efter tolv vill ha.

Men åtminstone jag ställer inte upp på det.

Allt för att blidka hbt-lobbyn!

Om det är någon som någonsin har tvivlat på om den s.k. hbt-lobbyn har haft som mål att påverka den kristna kyrkans lära så är det nu dags att sluta tvivla. Givetvis är det målet! För en tid sedan nåddes vi av nyheten att en (kvinnlig) präst i Svenska kyrkan, Luleå stift, avkragats eftersom hon på ett konfirmandläger redogjort för den kristna kyrkans tro att trasigheten kom in i världen i och med syndafallet. Och med denna trasighet självfallet också homosexualiteten.

Tio föräldrar anmälde prästen till domkapitlet, och domkapitlets enhälliga (!) utslag blev att frånta prästen vigningsrätten. Motiveringen: "Genom att enbart framföra sina egna åsikter och inte redogöra för svenska kyrkans hållning i dessa frågor har prästen brustit i sin lojalitet till svenska kyrkan."

Skulle detta inte vara en så allvarlig sak skulle jag skratta högt. "Sina egna åsikter"?!? Höjden av arrogans och självtillräcklighet får man faktiskt leta efter! Det Luleå stifts biskop Åsa Nyström säger här är att Svenska kyrkan inte längre tillhör den världsvida kristna kyrkan. För hur kan det annars tolkas? Att reducera Kyrkans (med stort k) grundläggande lära om synden och syndafallet (och ja, detta är en grundläggande lära) till något som kallas en prästs egna åsikter - i motsats till Svenska kyrkans linje i dessa frågor, det är att klart och tydligt ta avstånd från inte bara den kristna läran utan också från den världsvida kristna kyrkan.

Och allt detta för att blidka tidsandan och hbt-lobbyn. Hur långt är det alls möjligt att gå i avfall för att göra detta? Luleå stift, av alla, tycks tydligen vilja testa detta. Och spåren förskräcker.  

Vissa saker får inte sägas!

Speciellt västvärlden har idag fått en ny religion. Vi kan kalla den för olika saker – jag brukar tala om den som "klimathysterin". Vår media fungerar som predikstol för den nya religionens överstepräster (-prästinnor) och svavelosande predikanter och den nya religionens dogmer sprids och anammas av gemene man med en förvånansvärd fart. I denna nya religion övervakas den rena läran mycket noggrant, och sådana som stämplas som heretiker tystas ner och deras avvikande lärosatser förtigs och censureras. En mycket anmärkningsvärd sak är att vetenskapen har städslats som den nya religionens draghäst. "Vetenskapen säger ..." Så börjar denna nya religions trosbekännelse. Och det som vetenskapen säger är ju sant, eller hur?

Som sagt får inte denna nya religion ifrågasättas. Åtminstone inte så att detta ifrågasättande skulle synas och komma fram i den nya religionens predikstolar, i media. Jag har inte försökt räkna, men t.ex. på Svenska Yle torde takten med vilken predikanterna publicerar nya artiklar i ämnet ligga på stadigt en per dag. Den trosläran ska hamras in! Kommentarfältet är öppet, givetvis, men om kritiken blir för allvarlig träder censuren till. Igår publicerades på Svenska Yle en artikel med rubriken "Så här har världen blivit varmare på 150 år - den finländska forskarens animation visar den tydliga förändringen."

Artikeln är väldigt tendentiös, och där görs det vanliga missgrepp som den nya religionens företrädare alltid hemfaller till. Alltså att man utgår ifrån att klimatuppvärmningen är orsakad av människan och att våra åtgärder styr vad som kommer att hända i framtiden. Antti Lipponen, som har gjort animationerna som artikeln handlar om, säger också att "klimatskepticism bäst besvaras med tydlig information och forskning".

Problemet är bara det att vetenskapen INTE stöder allt som den nya religionens präster och predikanter förkunnar. Detta kan eventuellt illustreras tydligast om vi delar upp förkunnelsen i tre delar. 1. Klimatet förändras och blir varmare. 2. Orsaken till klimatförändringen är utsläppen av växthusgaser. 3. Klimatförändringarna kommer att orsaka klimatkatastrofer på jorden om vi inte begränsar uppvärmningen till en viss nivå.

Punkt ett är obestridlig och där är vetenskapens resultat entydiga. Klimatet förändras. Men det har det å andra sidan alltid gjort, så det är inget nytt. På det svarar den nya religionens företrädare att förändringarna nu är snabbare än någonsin tidigare. Detta är däremot mera tveksamt. Framför allt för att det är svårt att visa hur snabba, eller långsamma, tidigare klimatförändringar har varit. Men också för att dagens förändringar ändå inte alls är så dramatiska. I Australien, för att ta ett aktuellt exempel, har temperaturökningen från medlet av 1800-talet till idag varit 1,1 grader Celsius. Det är inte alls mycket om vi betänker att denna tidsperiod började i slutet av den lilla istiden. Den nya religionens företrädare använder dock inte uttrycket "lilla istiden" utan "förindustriell tid" för att understryka sina påståenden och förvilla de som ska "evangeliseras". Men klimatförändringen är ett faktum. Om än vetenskapen kanske inte kan säga allt om dessa takt och hur denna skiljer sig från tidigare klimatförändringars.

När vi kommer till punkt två blir det hela bra mycket mera komplicerat. Huvudfrågan är: Vad beror klimatförändringen på? Den nya religionens företrädare säger att den beror på utsläpp av växthusgaser. Och så säger de gärna något som innehåller orden vetenskap och forskning. Men problemet är att vetenskapen inte klarar av att säga någonting säkert om detta. Det är mycket troligt att växthusgaserna påverkar klimatet, men ingen kan med säkerhet säga hur mycket. Om någon säger att forskningen har visat att klimatförändringen beror på utsläpp av växthusgaser har han/hon gått för långt. I normala fall skulle vi säga att den människan ljuger. Vetenskapen har nämligen inte kunnat visa något sådant. Åtminstone inte att detta skulle vara den enda orsaken, eller ens att det är den viktigaste orsaken.

Så kommer vi till punkt tre, och det är då det blir verkligt kämpigt för den nya religionens förkunnare. Om vi alltså synar det som sägs lite noggrannare i sömmarna. Den nya religionens präster och predikanter lever långt på att servera efterföljarna domedagsscenarior. Det är dessa som skakar om massorna och som garanterar både de ekonomiska förutsättningarna och efterföljarnas nit och trohet. Speciellt som förkunnarna kan säga att "vetenskapen visar" att det kommer att bli si och så bedrövligt i framtiden. OM vi inte får änden ur vagnen och verkligen gör något, vill säga. Avsikten med den nya religionen är att få massorna i rörelse. Så som det är med all förkunnelse. Den klassiska retorikens tre delar är Delectare, Docere och Movere, och detta ser vi egentligen i alla religioner och i deras förkunnelse. Skarorna ska först behagas, sedan undervisas och till sist fås i rörelse. Detta är vad klimatförkunnelsen också strävar till, och för att åstadkomma detta sista behövs dessa domedagsscenarior.

Vetenskapen kan dock inte säga något om framtiden och vad den kommer att föra med sig. Klimatreligionens företrädare har försökt, men deras försök har alltid slutat i misslyckande. Detta helt enkelt för att de, när de gör sina framtidsförutsägelser, inte längre rör sig inom vetenskapens område utan i stället har begett sig ut på spekulationernas tunna is.

Likväl vill de få oss att tro att allt detta är vetenskap och att det är forskningen som ligger bakom allt detta, från punkt 1 till punkt 3. Trots att endast punkt ett står på solid vetenskaplig grund. Men det är så alla falska religioner fungerar. De vill få oss att tro på sagor, och genom att vi tror på dessa sagor kan vi fås att agera. Om vi dessutom på fullt allvar tror att dessa sagor är sanna (= i enlighet med forskning och vetenskap) blir vi ännu lättare att lura.

Jag skrev en kommentar under artikeln i fråga där jag redde ut detta med vad vetenskapen kan uttala sig om och vad den inte kan när det gäller klimatfrågan. (Utan allt detta om den nya religionen.) Men den blev givetvis censurerad. För att vissa saker helt enkelt inte får sägas. Det kunde nämligen störa de nyomvändas sköra tro.   

Vem är det egentligen som hatar?

Igår blev jag igen beskylld för att hata hbtq-människor och för att ägna mig åt hatprat. Det är förstås inte första gången, men jag måste säga att det smärtar nog en aning varje gång. Nåväl, jag vet ju förstås vad det handlar om. Det är som det brukar heta i dagis: När argumenten tar slut tar man till nävarna. I de vuxnas värld tar man i stället till stämpling och generalisering när argumenten tar slut. Denna gång var det signaturen "d" som drog fram stämpeln. Jag begärde exempel, och som man kunde förvänta sig klarade han inte av att prestera några sådana. Nå, nog om det.

Jag hittade igår en förskräcklig recension i en likaså förskräcklig tidskrift. Tidskriften heter "Nyckeln" och är någon slags nischtidskrift för de kyrkligt anställda i Borgå stift, och boken i fråga heter "Fundamentalisterna. De nya kyrkorna och hatet mot hbtq-personer". Den är skriven av Annika Hamrud och recensionen är skriven av Jani Edström. Den röda tråden i boken tycks vara att bibeltroende kristna hatar hbtq-människor, och Edström avslutar sin text med den fullständigt galna frågan "Varför hatar så många kristna hbtq-personer?"

Igen handlar det (givetvis) om stämpling och generalisering. Och om att de som har skrivit (Hamrud och Edström) inte klarar av att förstå, alternativt inte vill förstå, varför vi bibeltroende kristna kämpar mot utvecklingen i samhället i just de här frågorna. Märk nu mycket väl att vi här diskuterar detta i en kyrklig kontext. Det är viktigt att komma ihåg - speciellt för den som kan tänkas vilja kommentera det jag skriver här. Varför? Jo för att vi som kristna har en och endast en uppenbarelse att falla tillbaka på. Gud har uppenbarat sin vilja och sitt rådslut för oss i Bibeln. Där, i Bibeln, sägs det klart ut att den människa som inte bekänner sin synd som synd – vilken synd det än vara må – och flyr till Guds nåd och förlåtelse, den människan kommer att gå förlorad. Det är helvetet nästa, alltså.

Bibeln talar också om vad synd är (uppror mot Gud) och dessutom får vi en hel del listor över vad som inte duger för en människa som vill fly till Guds nåd och barmhärtighet. Homosexuellt leverne är en av dessa saker. Det sägs så klart och tydligt att ingen, inte ens den mest förhärdade förnekare, borde kunna missa vad det här handlar om. "Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike." (1Kor. 6:9-10)

Klarare än så kan det inte bli. Synder vi inte bekänner och som vi inte vill överge stänger oss människor ute från Guds rike. Det här är allvarligt, och något vi alla behöver reflektera noggrant över. För det är inte bara utlevd homosexualitet som stänger oss ute från Guds gemenskap! När det är så här behöver vi fråga oss: Vad är det värsta som kan hända en människa? Svaret är givet: Att gå förlorad. Att inte få ärva Guds rike. Det är det absolut värsta som kan drabba en människa. Med bakgrund i detta: Är det verkligen hatiskt att varna för de faror som kantar det mänskliga livet? Faror som också homosexuella människor utsätts för? Är det verkligen hatiskt att presentera sanningen om vad Guds ord säger om vad homosexualitet är och vad det gör med en människa? Nej, det är det verkligen inte!

Men jag skulle vilja svänga på steken. I stället för att fråga varför så många bibeltroende kristna hatar de homosexuella så borde vi fråga oss varför så många så kallade "liberala" kristna hatar de homosexuella. För vad kan det vara annat än hat som driver en människa att önska sina medmänniskor till helvetet så som dessa gör? Guds ord är mera än tydligt här: Den som ägnar sig åt homosexualitet kommer inte att ärva Guds rike. Ändå finns det en växande skara kristna (åtminstone till namnet) som mer eller mindre uppmanar de homosexuella att leva ut sin homosexualitet. Som säger att det är ok, trots att Gud i sitt ord säger att det inte är det. Trots att de vet vad Gud säger i sitt ord om följderna.

Varför hatar så många liberala kristna (bland dessa många biskopar och präster mm) hbt-personer? Varför hatar så många liberala kristna hbt-personer så mycket att de är beredda att förleda dem och orsaka att de missar målet och blir utanför Guds rike? Och själva dras med i fallet på samma gång.

Jag kan inte förstå detta. Eller egentligen gör jag nog det, men låt oss för bara en liten stund låtsas att jag inte gör det.  

Fel svar!

Den första texten jag publicerade igår innehöll en fråga till ÖT:s chefredaktör Ann-Sofi Berger angående tidningen nya policy angående insändare som riskerar att kränka någon. Eftersom jag tvivlar på att hon läser min blogg sände jag samma fråga till henne direkt, lite omformulerad, dock. Frågan jag sände lydde så här:

"Gäller samma princip i andra frågor också? Jag är pälsdjursfarmare. Det är vad jag ÄR, inte bara vad jag gör. Därför blev jag oerhört kränkt av den artikel ni publicerade förra veckan angående hungerstrejkande djurrättsaktivister på riksdagshusets trappa, skriven av Catariina Salo. Artikeln var synnerligen vinklad och sårande eftersom vi pälsdjursfarmare utmålades som djurplågare och lagöverträdare. Utan att några som helst fakta presenterades till stöd för detta, kan tilläggas. Kan vi pälsdjursfarmare, för att ta ett exempel, se fram emot att dylika artiklar inte publiceras i framtiden? Jag menar, om denna princip att texter som kan uppfattas som kränkande inte längre publiceras borde det i konsekvensens namn ju gälla i alla frågor och inte bara i en."


Till chefredaktör Bergers förtjänst kan jag meddela att jag fick ett ganska omedelbart svar. Ett synnerligen dåligt sådant, men ändå. Svaret var kort, och om jag ytterligare förkortar det en aning lydde det: "Nej."


ÖT:s chefredaktör säger alltså i klartext att tidningen INTE kommer att vara konsekvent när det gäller policyn att inte publicera insändare och artiklar som riskerar att kränka de som läser dem. Detta gäller uttryckligen bara i frågor som rör hbtq. Behöver jag påpeka att detta är, förutom oerhört inkonsekvent, även intellektuellt ohederligt och en direkt skymf mot ÖT:s läsare? Dessutom är det en bredsida mot yttrandefriheten och i förlängningen mot demokratin. Ja, och så är det att göra de homosexuella en stor björntjänst också.

Halmgubbar i doktorsavhandling?

Emma Audas disputerar idag för doktorsgraden vid Åbo Akademi. ÖT slår upp detta i en lång artikel där Audas får redogöra för vad hon kommit fram till. Jag har redan tidigare konstaterat att denna avhandling ser väldigt mycket ut som ett beställningsarbete, och att slutsatserna troligtvis kommer att vara sådana att de kan användas för att propagera för att införa samkönat äktenskap i vår kyrka. Tyvärr tycks, åtminstone av artikeln att döma, mina farhågor besannas.

Audas har i sin forskning studerat "vilken äktenskapssyn som uttrycks i Evangelisk-lutherska kyrkans officiella dokument, och vad den synen grundar sig i." Och genast kommer kritiken i.o.m. att hon konstaterar sig ha sett "motstridigheter och otydligheter" i den linje som vår kyrka har i äktenskapsfrågan. "Kyrkan viger till exempel inte samkönade par, och motiverar det ibland med att äktenskapet är till för man och kvinna eftersom äktenskapet har ett reproduktivt syfte", säger hon.

Hon påstår ändå att många tycker att den här tanken om att äktenskapet är till för att bringa barn till världen är otydlig bland annat eftersom kyrkan viger par som inte längre kan få barn.

Audas målar, åtminstone i artikel i ÖT, upp en halmgubbe som hon sedan petar på för att visa hur ogenomtänkt kyrkans nuvarande linje i äktenskapsfrågan är. Och visst. Kyrkan talar om äktenskapet som en plats där barn kan välkomnas. Men den stora och allt avgörande motiveringen till varför kyrkan inte viger samkönade par är givetvis att Gud har talat i sitt ord och klart och tydligt sagt att äktenskapet är ämnat för en man och en kvinna. Detta nämns inte alls i artikeln, och det förvånar inte. Denna motivering är nämligen inte lika enkel att peta sönder.

Sedan är det givetvis inte alls konstigt att kyrkans linje kan te sig vara både motstridig och otydlig. Men så blir det när man i stället för att behandla det som frågan verkligen handlar om och bygger på och i stället bygger halmgubbar och går till rätta med dessa.   

Nytt bottennapp av ÖT

Österbottens Tidnings chefredaktör Ann-Sofi Berger avslutade igår en debatt om homosexualitet på ÖT:s sidor efter en känslosam, och synnerligen manipulativ, insändare av Simon Häger. Dessutom, och detta är synnerligen allvarligt, deklarerade chefredaktören att kutymen för publicering av debatartiklar i detta ämne kommer att ändra och att "Österbottens Tidning publicerar inte insändare som ifrågasätter människor enbart på grund av sexuell läggning och könsidentitet och kan uppfattas som kränkande."

Det är förvisso inte förvånande att ÖT och dess chefredaktör Berger går på dylik manipulation, men ur yttrandefrihetens - och sanningssökandets och sanningssägandets - synvinkel är detta en fullständig katastrof. Observera orden "kan uppfattas som kränkande". Det innebär att allt ifrågasättande av "de rätta" åsikterna i denna fråga i framtiden kommer att censureras. För givetvis finns det alltid sådana som kommer att uppfatta allt som sägs i denna fråga som kränkande. Precis allt.

Det ÖT och chefredaktör Berger säger här är att om sanningen och det att någon presenterar fakta som stöder sanningen gör att någon blir kränkt så ska dessa fakta tystas ner och förtigas. Detta är och har alltid varit ett sant framgångsrecept. Fråga t.ex. Göbbels! Eller Stalins propagandaministerium! Nej, om man blir kränkt av sanningen är det nog kanske orsak att göra något åt de egna ståndpunkterna i stället för att anfalla budbäraren. Men i totalitära samhällen har alltid sanningen varit det första offret. Rengbågsfascimen tackar!

Min fråga till chefredaktör Berger blir då följande: Gäller samma princip i andra frågor också? Jag blev t.ex. kränkt av en synnerligen vinklad och sårande artikel i ÖT angående pälsdjursnäringen för ungefär en vecka sedan. Jag och mina yrkesbröder utmålade som djurplågare och lagöverträdare. Utan att några som helst fakta presenterades till stöd för detta, kan tilläggas. Kan vi pälsdjursfarmare, för att ta ett exempel, se fram emot att dylika artiklar inte publiceras i framtiden? Jag menar, om denna princip att insändare (och framför allt artiklar) som kan uppfattas som kränkande inte längre publiceras borde det ju gälla i alla frågor och inte bara i en.

Det här var bara ett exempel. I dagens synnerligen lättkränkta klimat finns det knappast någon fråga där ingen riskerar att bli kränkt. Jag misstänker att ÖT kommer att bli en ganska tunn tidning framöver. Om denna princip alltså tillämpas konsekvent. Är det någon som tror att det kommer att ske?

Bara i Sverige ...

Aftonbladet rapporterar att både MP och S kräver att M:s ordförande Ulf Kristersson tar i med hårdhandskarna mot M:s riksdagsledamot Jan Ericson eftersom denne menar att det inte finns forskningsstöd för en klimatkris. Artikeln i Aftonbladet bjuder på sedvanliga floskler/lögner som brukar användas av klimathysterikerna. "Om Jan Ericson och Ulf Kristersson menar allvar med att ta klimatfrågan på allvar bör de båda uttala stöd för den samlade klimatforskningen", säger S:s klimatpolitiska talesperson Hanna Westerén. MP:s gruppledare Janine Alm Ericson säger att "det blir oerhört olyckligt när Moderaterna har ledande företrädare som förnekar väletablerad forskning". Vidare tar hon i så det nästan svartnar för ögonen: "Det handlar om allas vår överlevnad". (Underförstått - om Jan Ericson inte fås att krypa till korset, eller? Så i alla fall enligt artikeln.) Så presterar samma Alm Ericson något av det festligaste jag hört av en klimathysteriker: "Som exempel på sådana uttalande nämner hon att Ericson vidhåller att det inte finns forskningsstöd för en klimatkris. ´Det är helt tvärtemot verkligheten. Det är ungefär samma som att säga att man inte tror på de som hävdar att jorden är rund´".

Även om Alm Ericson säger att Jan Ericson får ha vilken uppfattning han vill om klimathotet så blir det väldigt tydligt att i den svenska riksdagen är det bara en åsikt som duger. Den som inte har svalt hysterin med hull och hår måste tvingas göra det. 

Det här är nog bara möjligt i Sverige.  

 

Mitt i prick!

Jag sitter som bäst och skriver på vad som, förhoppningsvis så småningom, kommer att bli en ny bok. Mellan kapitlen är det ändå bra att räta på både ben och rygg och kanske gå ut på nätet lite. När jag gjorde så idag hittade jag en artikel på Aftonbladet som för en gångs skull var mitt i prick. Tidningen har granskat unga mördare och kommit fram till den universella sanningen att barn som växer upp behöver både en pappa och en mamma. (Det är förstås inte så det sägs, rakt ut, för det skulle få följder på känsliga områden som tidningen inte vill stå bakom...) Men resultaten är tydliga. Två tredjedelar av de unga (pojkar) som har mördat har växt upp med en frånvarande förälder. I både rubriken och i internetadressen samt i själva texten framgår det dock att det är papporna som har varit frånvarande.

Ibland hittar också Aftonbladet fram till sanningen. Och detta är givetvis något som alla värdekonservativa människor har vetat redan länge: Ett barn behöver både en pappa och en mamma. Men ett stort tack till Aftonbladet som nu alltså också har insett detta!

Ja, och så kommer följdfrågan: Hur ska vi då förhålla oss till alla de barn som växer upp utan sin pappa eller sin mamma i ett samkönat förhållande? Men något svar på den frågan torde vi inte hitta i Aftonbladet.

Mera lögner

I den förra texten skrev jag om vår tid när lögnen regerar. Det jag lämnade bort där var tillägget: Med medias makt. Det är ett faktum att om vår media får för sig att arbeta för (eller mot) en sak brukar media i förlängningen få som de vill. Det är så propaganda och hjärntvätt fungerar. Det här såg vi alldeles tydligt i äktenskapsfrågan. Där har media så gott som entydigt tagit ställning för lögnen, och så segrade lögnen till sist.

Det är inte roligt att hamna i skottgluggen för medias propagandakrig. Just nu upplever åtminstone jag att min yrkesgrupp – pälsdjursuppfödarna – har hamnat ordentligt i medias skottlinje. Det hela började med det schweiziska rundradioteamet som prompt skulle ha bilder från pälsfarmer mitt i den brådaste pälsningstiden. Det gick förstås inte (inga farmare hade tid och möjlighet att ställa upp på det då) och när de fick nej betedde de sig som vilka andra "djurvänner" som helst och smög sig nattetid på farmerna och filmade i smyg. Och skrämde upp djuren i processen. Märk väl att detta alltså handlar om ett statligt rundradiobolag som beter sig på detta sätt! Det här är ju fullständigt horribelt och något som Finlands regering absolut borde reagera på med en allvarlig not till Schweiz regering. Men det kommer givetvis inte att ske så länge vi har den rödgröna regering vi har idag där man får misstänka att de flesta regeringsmedlemmar gärna skulle förbjuda vår näring.

Det blev en hel del hallå efter detta, men lågvattenmärket kom igår när ÖT (av alla tidningar!) publicerade en artikel av Catariina Salo där det berättas om några djurrättsaktivister som kommer att hålla en 60-timmars hungersstrejk på riksdagshusets trappa för att uppmärksamma saken. Eller som det sägs i artikeln: För att ta ställning mot pälsdjursnäringen. Den här artikeln är synnerligen vinklad och den frångår en av journalismens huvudregler, nämligen att låta båda sidorna komma till tals. Dessutom tillåts aktivisterna komma med fullständigt horribla (och direkt brottsliga) påståenden och detta givetvis helt utan att dessa på något sätt blir problematiserade.

Det är så här propaganda bedrivs, och detta är receptet på hur lögnen segrar. Med medias makt. Nå, när man sätter detta i relation till vad jag skrev i den förra texten och när man ser vem som har skrivit denna artikel förvånar det inte. Den här människan borde absolut inte arbeta som journalist. Nu får nog ÖT verkligen skärpa sig och se till att tidningen inte faller ner i tidningarnas skräpklass. Det sker absolut om man fortsätter att ta in dylikt skräp. En bra början kunde vara att börja granska alla artiklar som Catariina Salo skriver mycket noggrannare än vad uppenbarligen hittills har gjorts och se till att dessa håller ens nöjaktig journalistisk standard innan de publiceras.

Om sanningen i lögnens tidevarv

Jag har vid flera tillfällen sagt att vi idag lever i en tid där lögnen regerar. Det blir, tyvärr, hela tiden allt tydligare att det är så det är. Paulus berättar för oss varför det har blivit så här när han i Rom 1 går in på villfarelser och gudsfrånvändhet och de följder denna får:

"Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen ... Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan ... De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem ... De bytte ut Guds sanning mot lögnen ..."

Detta är den lögn som ligger bakom alla andra lögner. Alltså att vi inte erkänner att Gud är Gud. På det följer sedan allt annat elände som vi lurar oss själva och andra med. Den stora lögnen att äktenskapet är sådant att två män eller två kvinnor kan gifta sig skulle aldrig ha fått någon spridning och kommit till makt om inte denna första lögn skulle ha dominerat. För klimatlögnerna (och då talar jag alltså inte om klimatförändringen i sig, utan om de ångtestskapande och lögnaktiga dystopierna som vi matas med idag – och de fullständigt horribla följder dessa får) gäller samma sak. Speciellt här är det verkligen inte svårt att se lögnens fader bakom mycket av det som rör sig i människornas tankevärld idag. Lögnen regerar också idag när det gäller hur vi ser på människa och djur. Man behöver inte läsa länge i kommentarfälten på olika nyhetssajter innan man inser att det finns många människor som har blivit grundligt bedragna av lögnen – och som mer än gärna sedan bidrar till att sprida dessa lögner.

Det är oerhört beklämmande att se hur lögnen regerar och hur allt fler människor blir så oerhört grundligt bedragna idag. Dem själva och andra till förtappelse först och främst, men också till lidande här i tiden.

Hur ska vi som kristna reagera på detta? Ja, först och främst behöver vi se till att vi har tillgång till och flitigt använder Guds heliga och rena ord. Det är enda möjligheten för en människa som lever mitt i denna lavin av lögner att hållas på rätt spår. Detta gör vi genom att läsa Guds ord och genom att söka oss till rätta predikstolar där Guds ord förkunnas klart och fullt ut. Där vi kan nås av både lag och evangelium. På så vis kan vi bevaras i tron och i vetskapen – och i bekännelsen – att Gud är Gud och så ha beskydd mot alla dessa andra lögner som följer i denna första lögns fotspår. Vidare får vi visa på Sanningen för att, om möjligt, få se någon stackare räddas som blivit bedragen av lögnen. Först och främst förstås sanningen att Gud är Gud, men sedan, och som en följd av det, också sanningen om de olika brännande frågor som vi möter idag och där världen har gått så fruktansvärt vilse. Visst. Vi har inga garantier för att vi kan rädda någon ur lögnens grepp, men vi får försöka. Och vi bör försöka. Om vi älskar människorna, vill säga.  

Om klimatångesten

Svenska Yle publicerade i morse en mycket bra och intressant artikel om ångest hos barn och unga i anknytning till klimatförändringen. Föreningen psykisk hälsa i Finland berättar att en majoritet av de unga vuxna i Finland upplever ångest över klimatförändringen. Detta är, enligt föreningens utvecklingsdirektör Kristian Wahlbeck, något som måste tas på allvar.

Jag skrev en kommentar under artikeln (som, konstigt nog!, blev publicerad) där jag efterlyste ansvarstagande av speciellt Svenska Yle när det gäller just klimatångesten. Det är nämligen ett obestridligt faktum att denna ångest väldigt långt har frammanats av vår media genom att den jämt och ständigt drar fram frågan och presenterar en massa icke-vetenskapliga dystopier och domedagsscenarion. Märk väl orden icke-vetenskapliga. Här handlar det uteslutande om ideologi och scifi (i ordets rätta bemärkelse) just i avsikt att skrämma upp människor.

Tyvärr misstänker jag starkt att vi inte kommer att få något sådant ansvarstagande. Snarare tyder det att min (och en del andra liknande kommentarer) publicerades på att det så småningom kommer att dyka upp en (lång) artikel av Marcus Rosenlund (eller någon annan klimathysteriker) där Svenska Yles linje försvaras med dova bastoner. För det viktiga är ju att få människorna i rörelse i den här frågan. Om det sedan kräver att de har ett visst mått av ångest är det kanske inte så farligt. Ändamålen helgar förvisso medlen! 

Fegisar!

Ja, vi kristna börjar ha vanan inne. Före de stora högtiderna kommer det alltid någon form av antikristlig kampanj som försöker slå ner på Jesus. Den gångna julen var det Netflix som stod för det mest sensationslystna bidraget. I början av december lade streamingservicen upp en "komedi", "The First Temptation of Christ" där Jesus utmålas som homosexuell. Det är den brasilianska "humor"gruppen Porta dos Fundos som ligger bakom eländet.

Målet är förstås att chockera, såra och skapa sensation ­– och att förtjäna pengar. Låt sedan vara att denna typ av "underhållning" givetvis inte har något alls med verkligheten att göra. Låt mig i detta sammanhang påpeka att Jesus är en historisk person som levde och verkade för 2000 år sedan i dagens Israel. Hans liv är synnerligen väldokumenterat, och det som denna film presenterar har inget med den verklige, historiske, Jesus att göra. Men det bryr sig förstås inte de som ligger bakom filmen om. Deras avsikt var aldrig att beskriva den Jesus som finns utan avsikten är som sagt att chockera och såra.

Men vi kristna börjar alltså ha vanan inne. De flesta av oss klarar av att skaka av oss dylikt skräp. Så chock-effekten blir kanske inte så stor som upphovsmännen hade hoppats. Men låt mig presentera en idé som verkligen skulle både chockera och såra! Och den är gratis, fri för vem som helst att använda. Nästa gång, attackera Islam i stället! Gör en film om en homosexuell Muhammed! Det skulle verkligen både såra och chockera och skapa sensation! Men det kommer dessa fegisar i Punta dos Fundos givetvis aldrig att göra. De vet att om de skulle göra det skulle de inte leva länge. Åtminstone skulle de få lov att gå under jorden och leva i ständig fruktan för att få se sina nära och kära brutalt slaktade, för att deras bil när som helst skulle bli sprängd (med dem själva i den) eller att i en mörk gränd någonstans få halsen avskuren. Det är sådant som händer om man attackerar Islam och profeten. Därför kommer de aldrig att göra en sådan film. De vågar helt enkelt inte, fegisarna! Men Jesus kan man attackera fritt och utan dylika följder – och det vet de. Och så ska det givetvis också vara. Men det är därför de gör det. För att de kan skapa sensation, såra och chockera utan påföljder.

Men om de skulle vara så modiga och frisinnade som de vill att vi ska tro att de är skulle de alltså göra en liknade film om Muhammed. Men det kommer alltså aldrig att ske.