Tro

I vårt av rationalismen långt präglade tänkande har begreppet ”tro” ofta blivit illa åtgånget. När vi säger att vi ”tror” på Jesus, eller på vad som helst, så uppfattar vi detta ofta (s.g.s. alltid) som att vi därmed menar att han (i Jesu fall) har funnits och att han är den han påstår att han är och att har gjort det han påstås ha gjort. Tro blir rätt och slätt ett försanthållande. Och visst ingår detta också i tron - att det vi tror på är sant och inte några slugt uttänkta sagor.

Men begreppet tro omfattar så mycket mera. Det handlar också, och kanske främst, om förtröstan. När vi säger att vi tror på Jesus menar vi som sagt nog också att vi tror att han finns, att han är den han är och att han har gjort det han påstås ha gjort. Men tron handlar också om att vi kan och får lita på honom och lägga våra liv och vår framtid i hans händer. När vi ser på begreppet tro på detta sätt blir mycket av det som ofta uppfattas som knepigt i NT:s budskap – bl.a. spänningen mellan tron och lydnaden – så mycket klarare och enklare. Bo Giertz säger detta på ett tydligt och bra sätt: ”Att tro är att vara helt i Guds hand så att vår vilja formas helt och hållet av Guds [vilja] och så att vi är helt beroende av honom.”

När vi ser på tron på detta sätt kan vi också bättre förstå vilken roll tron har inför och i domen. Den frälsande tron är inte (i första hand) tron som intellektualiserar, analyserar och bedömer allt som har med Jesus att göra. Inte heller behöver den ständigt syna sig själv och undra om den är stark nog och krampaktigt försöka stärka sig själv så att den räcker till och inte s.a.s. hamnar under ribban för vad som är att tro tillräckligt mycket. Nej, utan den frälsande tron är den tro som lever i Guds gemenskap. Som lever i och av Guds ord och där Herren genom denna gemenskap får vara delaktig av allt vi gör, är och tänker och där vi blir – och får vara – helt beroende av honom. I vardagen. Hela tiden.

Detta är att tro, och när vi förstår detta inser vi också hur Jesus kan använda det tempus han använder när han säger: ”Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” (Joh. 5:24) Detta är alltså något som har skett (perfekt), och som är fullbordat redan nu – inget som kommer att hända i någon avlägsen framtid. Den som tror HAR redan del av det eviga livet. Tänk vad härligt!