Inför år 2026

Jag hade först tänkt utforma denna text som något av en "önskelista" inför år 2026. För det är ju så: Så som världen ser ut idag finns det mycket man kunde önska sig. Ute i världen råder krig och högspänning, så där skulle en rättvis fred och ett slut på alla våldshandlingar ligga högt uppe på listan – både i Ukraina, i Mellanöstern, i Nigeria och på många andra ställen. Likaså högt på önskelistan skulle mera vishet åt våra politiska ledare – främst i Europa men också på andra håll – finnas. Som det nu är ser det bestämt ut som om våra ledare i Europa skulle vara fast beslutna att dra oss in i ett fullständigt onödigt storkrig.

När det gäller ekonomin och civilsamhället i stort skulle också mera vishet och förstånd för våra ledare vara på sin plats. Både när det gäller vår energiförsörjning (som vi nu håller på att fördärva totalt) och den ekonomiska förvaltningen överlag. Som det nu är kommer välfärden att vara ett minne blott inom bara några år. Detta har förstås sina orsaker på annat håll – när ett land vänder Gud och hans goda ordningar ryggen kan man förstås inte förvänta sig någon välsignelse. Men eftersom blindheten för orsak och verkan på detta område är närmast total kan vi inte hoppas på någon kursändring. Våra ledare kommer att fortsätta som förr och sedan stå där med förvåningens finger i häpnadens mun när följderna av deras värdenihilism framträder.

På det kyrkliga området är förstås en förändring i kyrkoledningens allt hårdare tag och retorik samt deras ovilja att ge rum för annat än sin egen förnekelselinje högt på önskelistan. Inte heller här kan vi, rent mänskligt sett, förvänta oss någon kursändring. Världen pressar de ryggradslösa kyrkoledarna till att stämpla och frysa ut alla som inte köper de nyordningar som världen genom lögnaktig propaganda har tvingat på kyrkan – och som kyrkans ledning och en majoritet av kyrkomedlemmarna mer än villigt har anammat.

På det personliga planet finns det förstås också en lång rad tankar och önskemål inför år 2026, men dessa går jag inte närmare in på här. Jag nöjer mig med att konstatera att alla vill få ha hälsa både för sig själv och sina närmaste, och jag är inget undantag. Så mycket kan jag ändå säga att på detta område är 2025 en stor källa till tacksamhet. T.ex. kan jag säga till de som undrar: Mina två höftoperationer har gett utmärkt resultat och jag är idag helt smärtfri.

---

När jag har kommit så här långt inser jag att detta ändå blev något av en önskelista inför det kommande året. Men så var det som sagt inte tänkt. Ett önskemål vill jag ändå tydligt föra fram här, och det är förhoppningen att Guds folk skulle lära sig att be och att inse betydelsen av bön – både när det gäller bönen i den "egna kammaren" och tillsammans med andra.

Vi lever i de yttersta tiderna, och det troligtvis oberoende av vad man lägger för betydelse i dessa ord. Även om det är viktigt är ändå inte fred, välstånd och ett ordnat och fungerande samhälle det viktigaste. Inte ens den personliga hälsan, om än den är något vi absolut bör tacka Herren för. Nej, det absolut viktigaste just nu är att så många människor som möjligt skulle få lära känna Herren Jesus och komma in i Guds gemenskap. Vid sidan av detta bleknar allt annat. Mänsklighetens nådatid håller på att ta slut, men ännu finns det möjlighet att vända om från den väg som slutar i helvetets eld och i stället få del av Guds stora gåva i Jesus Kristus.

Det finns mycket som vi som kristna får och behöver be om och för idag. Men det allra viktigaste är att vi skulle be om att Herren skulle sända en väckelse över vårt land, vårt folk och vår värld. Och som jag många gånger har konstaterat har alla (eller åtminstone de allra flesta) väckelser börjat med en böneväckelse bland Guds folk.

Så det är min önskan och min stora förhoppning inför år 2026: Att Guds folk skulle lära sig att be.

Farligt, farligt!

För några dagar sedan tog tidningen DN i Sverige fram den väckelse som pågår bland ungdomar och unga vuxna just nu. Inte överraskande valde tidningen en negativ vinkel. Precis som vår ärkebiskop ser DN på denna väckelse ur ett nationalistiskt, och politiskt, perspektiv. Rubriken lyder: "Unga inspireras av Charlie Kirk - går i kyrkan", och för att få en "casestudie" gick man till SLEF:s gudstjänst i Heliga hjärtats kapell i Helsingfors. Där ser DN hur "Män - inspirerade av konservativa amerikanska influerare - går i täten".

Nå, nu är det förstås så att vi är många som har inspirerats av just Charlie Kirk. Och varför inte? Han var en bra rollmodell på många sätt. Han utmanade lögnen, han höll fram familjevärden, han var vältalig och vänlig och framför allt poängterade han hur viktigt det är att leva i tro på Herren Jesus. Så den som har fått bli inspirerad av honom har mycket att vara tacksam för. I USA har många dragits till kyrkan genom hans vittnesbörd, och det är absolut inget fel i det. Tvärtom är detta något oerhört positivt. 

Orsaken till att DN (och våra kyrkliga ledare) ser detta som något negativt är förstås att denna typ av kristendom är bibelcentrerad och därmed värdekonservativ. Det är helt enkelt fråga om klassisk biblisk (väckelse)kristendom. Och sådan är farlig eftersom den innehåller saker som en biblisk ämbetssyn och klassiska familjevärden och en biblisk syn på manligt och kvinnligt och därmed också en klassisk syn på äktenskapet. Därför måste detta motarbetas. 

Att en relativt värdeliberal tidning som DN ser det som sin uppgift att motarbeta denna väckelse är kanske inte så konstigt. Men när de kyrkliga ledarna gör det samma är det ytterst allvarligt. Människor samlas i stora skaror på många orter för att delta i Herrens heliga nattvard i enlighet med Guds ords anvisningar: Absolut inte, detta måste förbjudas! Unga kommer till tro och läser Bibeln och tror att det de läser är Guds ord: Farligt, farligt! Kyrkligt aktiva människor vill inte delta i gudstjänster där kvinnliga präster och manliga villolärare medverkar: Detta är kvinnohat och diskriminering! Kristna som läser sin Bibel inser att Gud förbjuder samkönade relationer och inte välsignar samkönade äktenskap: Detta är att utöva andligt våld!  

---

Det är inte fel att inspireras av troende människor som har levt ett gott liv och som har gått före oss in i evigheten. Absolut inte. Om du inte tror mig ska du läsa Hebr 11:1 - 12:3. Men försök förstå, och detta skriver jag till alla som ser detta som något negativt och farligt: Vi sätter inte vår tro till Charlie Kirk. Vi följer inte honom, och vårt hopp är inte på något sätt knutet till honom eller till någon rörelse som han har dragit igång. Nej, men vårt hopp är det samma som hans hopp var: Att Kristus har dött för våra synder och därmed gett oss rätten att vara Guds barn. Att vi, endast av nåd, får ha evigt liv (och det redan här) och att inget hat, inget motstånd och inte ens en mördares kulor kan skilja oss från Guds kärlek i Jesus Kristus. Och att detta, inte Charlie Kirk eller någon annan människa, motiverar våra handlingar och driver oss att agera för Guds rikes fromma här i denna tid där Gud har ställt oss. 

Är detta farligt? Ja, absolut! Om man alltså går emot sanningen och försöker tysta ner och förneka Guds ord och menar att världens regler och världens påbud ska gälla också i kyrkan och bland Guds folk. Då är detta farligt, absolut. Men det verkligt farliga är att gå emot Guds ord. För gör man det går man emot Gud själv, och det är aldrig att rekommendera.   

Träffande analys!

Sofie Stara är igen igång på ledarplats i ÖT. Hennes analys av situationen i kyrkan och medias reaktioner på denna är synnerligen träffsäker. Hon skriver: "Överdrifter, halvsanningar, lögner och propaganda bildar en massiv trollväv."

Precis så är det. Problemet är att det är hon och hennes kollegor inom media, tillika med vissa kyrkliga ledare, som träffas av denna beskrivning, något Stara förstås inte avsåg. 

I sin text skriver Stara om biskop Mari Leppänen och hennes tjänsteledighet och att Leppänen "fått nog av konflikter och kritik". Noteras bör - vilket jag också tidigare har konstaterat här - att det är Leppänen som varit fränast i sin kritik av sina meningsmotståndare. Hon har t.o.m. gått så långt att hon t.ex. har hävdat att Guds ord utgör andligt våld när det talar om homosexualitet. Noteras bör också att det är Leppänen - inte väckelserörelsernas folk - som för in talet om och en uppdelning av de som är part i detta i de onda och de goda. Detta är något alldeles oerhört, men tyvärr inget som Stara desto mera reagerar på. Annat än att konstatera att detta är en förenkling. Men kom igen, Stara! Ser du inte vem det är som spetsar till debatten här?  

Ja, ännu på tal om lögnerna: Stara hävdar att det är SLEF som ordnar nattvardsmässorna i Björneborg. Det är det inte.  

En liten julhälsning

Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd. 

I morgon är det igen en gång jul. Då kommer orden i Luk. 2 att läsas i kyrkor och hem över hela jorden. Orden ovan är Johannes version av Julevangeliet, från Joh. 1:9-18. Här finns dels de fruktansvärda orden om att Jesus kom till den värld som var skapad i, genom, till och av honom och "världen kände honom inte". Samma sak med Guds egendomsfolk: "Hans egna tog inte emot honom". Detta är så oerhört tragiskt - och framför allt så otroligt onödigt. Frälsaren kom till världen med det vi människor behöver allra mest, frid med Gud och evigt liv, och världen såg inte vem han var och vad han hade - och har - att ge.

Men här finns också de härliga ord som gällde då och som gäller ännu idag, när nådens år 2025 snart är slut och, om Herren så vill, nådens år 2026 tar vid: "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn."

Har du tagit emot honom? Han som en gång kom som det lilla barnet i krubban, han som idag kommer och klappar på din hjärtedörr (Upp. 3:20) och som en dag kommer att komma igen i härlighet för att döma levande och döda. Har du tagit emot honom, eller har du, liksom de flesta, förkastat honom för att de inte kände igen honom? Om du har tagit emot honom så vet att Guds ord står fast och att orden i Joh. 1 gäller också denna julhelg. "Åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." Också du får, helt oberoende av vad du har med dig i bagaget, bli och vara ett Guds barn för Jesu Kristi skull! 

Orden som följer låter oss veta att detta inte är något människoverk. Om du har tagit emot honom - eller om du känner en längtan att få göra det - då är det Gud själv som har kallat, och kallar, dig! Detta är så oerhört stort! 

Med dessa ord vill jag tillönska alla läsare en fridfull och välsignad vår Frälsares födelsefest!     

Stolpskott av ärkebiskopen, eller "Make the Church Great Again?"

Den lutherska kyrkans ärkebiskop Tapio Luoma smäller till med ett ordentligt stolskott så här strax före jul. I en artikeln på finskspråkiga Yle går han ut med ett budskap som inte går ut på något annat än att stämpla klassiskt troende kristna och skrämma "normalkyrkliga" finländare. Luoma hävdar att Trumps Maga-rörelse har fått fotfäste på det kyrkliga fältet i Finland - och detta syns bl.a. i att motståndet mot kvinnliga präster har förstärkts och att språkbruket har blivit grövre.

Det här är bara för bedrövligt. Jag kan inte tänka mig att Luoma, som den trots allt smarta karl han är, ens själv tror på det han säger. Det vi ser här är inget annat än samma sak som den andra Åbobiskopen, Mari Leppänen, gjorde för någon vecka sedan när hon stämplade väckelsekristna som kvinnohatare. Tanken är denna: Få den vanliga finländaren att tänka "kvinnohatare" eller "Trumpsupporter" när de hör om väckelsekristna. När (Åbo)biskoparna har lyckats med det är det sedan lätt att marginalisera de kristna i vår kyrka som motsätter sig samkönade äktenskap och som hävdar sin rätt att få delta i högmässor där "ordet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas". 

Det är förvisso sant att språkbruket i vår kyrka har blivit grövre, men vi behöver inse att det uttryckligen är biskoparna, inte vi väckelsekristna, som har stått för denna utveckling. Mari Leppänen var den som startade denna trend när hon, i våras, gick ut och hävdade att det är fråga om andligt våld när Guds ord inte godkänner samkönade förhållanden. Om någon inte tror mig så ska denne lyssna noggrant på vad SLEYS. verksamhetsledare Tom Säilä säger i denna video! Lägg speciellt märke till tonen och just språkbruket. 

Det är också sant att motståndet mot kvinnliga präster åtminstone till synes har stärkts, men igen är detta ett resultat av biskoparnas agerande. SLEY (som det än så länge främst har handlat om) har redan länge ordnat högmässor i samråd med församlingar runt om i landet där mässdeltagarnas önskemål har uppfyllts och inga kvinnliga präster har medverkat. Detta har inte varit något problem och fenomenet har inte nått över nyhetströsklarna. Men när biskoparna och do0mkapitlen (hittills i Åbo och Lappo) drog åt tumskruvarna och tog strid om detta har frågan givetvis blivit intressant för media och det ser ut som om motståndet mot kvinnliga präster har stärkts. 

Däremot har detta INGET ALLS med Trump och hans MAGA-rörelse att göra. Luoma har fullkomligt rätt i det han säger att kristen nationalism inte går att förena med Luthersk teologi. Detta är förstås inget som "normalkyrkliga" finländare förstår, men vi väckelsekristna - som är relativt välbevandrade i just luthersk teologi - överlag förstår mycket bättre än kanske t.o.m. Luoma själv. Kristen nationalism är en form av ärans teologi, och inget är mer främmande för en väckelsekristen än denna ärans teologi. Om det är något som kan sägas förena alla väckelseriktningar i Finland idag är det att vi står för korsets teologi - en teologi som på inget sätt kan förenas med ärans teologi. Därmed är kristen nationalism oss synnerligen fjärran. 

Men tyvärr tror de flesta "normalkyrkliga" på detta dravel, speciellt när det kommer från ärkebiskopens mun.  

---

För tydlighetens skull: Motståndet mot nyordningen med kvinnliga präster handlar inte om kvinnohat. Inte heller handlar det om politik, kristen nationalism och verkligen inte om Trumps MAGA-rörelse. Det som det handlar om är kärleken till Guds ord och hans bud och vilja. Svårare än så är det inte.  

Julklappstips!

Det blir snart jul, och om du skulle behöva en julklapp åt någon tonåring (eller någon äldre som har det äventyrliga tonårssinnet kvar) kan jag meddela att jag från förlaget har fått in ett antal av min senaste bok, Skattsökarna, som det går att köpa direkt av mig. Ta kontakt via e-post kristiannyman72@gmail.com så kan vi komma överens när och varifrån det går att hämta boken. Priset är 22 euro. Boken går också att köpa från SLEF-medias bokcafé i Jakobstad, från förlagets bokhandel i Vasa och förstås via förlagets nätbutik. För den som vill ha en mer bibelteologisk bok kan jag rekommendera vår grannes, Albert Häggbloms, nya bok Lev i Guds rike som även den fås från nämnda bokhandlar och också kan köpas i nätbutiken.

Skattsökarna handlar om en äventyrlig skattjakt under den första sommarlovsveckan 1984 då en tjock dimma har fastnat över bygden och dimman blandas med röken från den tjärdal som tänts i byn. De sex barnen får höra om en skatt som påstås ha grävts ner i byn under stora ofredens tid på 1700-talet, och under resans gång får de lära sig mycket nytt om just Stora ofreden när hotet från Ryssland var väldigt akut. De får också lära sig om tjärbränning och en hel del annat.   

Som sagt passar boken för lässugna tonåringar, men jag tror och hoppas att även äldre läsare kan ha glädje av den! 

 

Reaktioner efter gårdagen

Vi hade igår den stora förmånen att få delta i Kyrkfolkets adventsfest i Pedersöre kyrka. Bibelstudiet var ytterst digert, och jag kommer att lyssna igenom det flera gånger för att få fatt på alla poänger i det. Paneldiskussionen som inledde adventsfesten blev framför allt en manifestation av enhet väckelserörelserna emellan, och jag rekommenderar alla som behärskar finskan att ta del av inspelningen på Youtube. Enigheten om att det viktigaste just nu är att stå fasta på ordets grund var slående, och när frågan (mot slutet av diskussionen) kom in på vad detta nya samarbete har betytt blev paneldeltagarna nästan synbart rörda när de uttryckte sin tacksamhet och glädje över denna enhet. Nedan har jag gjort två utdrag ur diskussionen och efter bästa förmåga översatt dessa till svenska för den som inte klarar av att tillgodogöra sig de finskspråkiga talturerna.

Tom Säilä (SLEY): När vi nu är under ganska stort tryck från biskoparna och domkapitlen är det enormt viktigt och uppmuntrande att vi har denna gemensamma front och att vi vet att vi sitter i samma båt. Någon rörelse är just nu längst fram [och tar emot smällen] och senare är det kanske någon annans tur att göra det samma. Jag känner en djup tacksamhet när jag ser på vår gemensamma uppgift och på vad vi har åstadkommit [inom ramen för Kyrkfolket].

Daniel Nummela (Folkmissionen): Jag tänker det som så att det är kritiskt viktigt [med väckelserörelsernas samarbete kring Kyrkfolket]. Jag har själv tänkt som så att jag hoppas att det aldrig uppstår någon "Folkmissionsskyrka". Nu verkar som att biskoparna har valt en sådan linje att det inte ges rum åt oss ifall vi inte förändrar vår övertygelse, och vi har meddelat dem att vi inte kan göra detta eftersom vi inte i första hand är ställda inför dem utan vi står inför Gud och hans ord - och då kan ju detta inte sluta annat än på ett sätt ifall biskoparna håller sin hårda linje. Därför behöver vi detta samarbete och en så bred front som möjligt bestående av väckelserörelserna där vi kan stå tillsammans inför Gud och gå framåt mot något nytt ifall det skulle visa sig vara nödvändigt. Här är det också viktigt att komma ihåg det som någon sade att det ju inte är så att vi är på väg ut ur kyrkan utan att det som händer är att biskoparna kör ut sig själva genom att i praktiken överge sin egen bekännelse. Jag tänker som så att en tydlig [vändpunkt] var när det för några år sedan företogs en officiell hörandeprocess gentemot Folkmissionen och SLEY där vi blev förhörda på olika sätt [och detta lyfts fram i media - mitt tillägg]. I denna situation lyfte Lauri Vartiainen fram detta i sitt huvudtal på Finska Bibelinstitutets sommarfest i vilket han sade att Bibelinstitutet modigt och orädd står vid dessa rörelsers sida. Det var en helt ny situation eftersom det genom historien har varit mera så att "jag hoppas att jag inte får stryk och gömmer mig alltid när en broder hamnar i svårigheter så att inte också jag får lida". Och nu står vi här i samma led och idag är det kanske SLEY som är mest hårt ansatt, men då vill vi stöda dem och uppmuntra dem och vi vet att vi står på samma sida i detta. Då är det också lätt att stå här i samma led när vi vet att vi förenas av samma tro.

En avgörande text

 Orsaken till att det var så viktigt för biskop Mari Leppänen att utmåla oss som hedrar den gamla (läs: bibliska) ämbetssynen som kvinnohatare blev mer än tydlig igår. Som ett brev på posten kom en reaktion på hennes uttalande på ledarsidan på Nordens största dagstidning, Helsingin Sanomat. Denna text utmynnar i ett tydligt hot mot biskoparna: Gör något åt dessa konservativa eller så måste kyrkans position och ställning utvärderas!

Om det är något som biskoparna och kyrkans ledning är vettskrämda inför är det just detta att kyrkans "situation skulle utvärderas". I klartext betyder detta nämligen att taxeringsrätten skulle sättas under lupp och eventuellt tas bort. 

Detta var utan tvekan Leppänens avsikt. Kanske inte att Hesari på ledarplats skulle lyfta fram denna fråga, och knappast att det skulle gå så här snabbt, men ändå. Nu kan hon och de övriga biskoparna motivera de allt hårdare tagen mot all biblisk kristendom i Finland med detta hot om att den "heliga" taxeringsrätten är i fara. Och vid sidan av det bleknar all annan hänsyn. Det är nämligen bättre att en liten grupp kastas under bussen och fråntas sin rätt att höra Guds ord och fira nattvarden i enlighet med Skriftens påbud än att kyrkans ekonomi riskeras. För att parafrasera en annan överstepräst som långt tidigare var ställd inför ett aningen liknande dilemma. 

Om du inte har läst ledaren i Hesari ska du göra det. Det är en bedrövlig text, men inte desto mindre ska du läsa den. Den innebär nämligen att splittringen i kyrkan och striden om rätten att fira nattvard nu går in på helt andra varvtal. Och framför allt innebär denna text att biskoparnas möjligheter att retirera och ännu rädda kyrkans enhet senast nu slutgiltigt är borta.   

 

Missa inte detta!

Idag ordnas, som jag tidigare skrev om, Kyrkfolkets adventsfest i Pedersöre kyrka/Kyrkostrands församlingshem. Festen inleds med en paneldiskussion kl 14 - en diskussion som sker mitt i det t.o.m. mycket dramatiska skeendet där vår kyrkas ledning har gått in för att dels dra in missionsunderstöd (officiella kollekter) för två av vår kyrkas officiella missionsorganisationer, dels (och vad värre är) förvägra medlemmar av vår kyrka rätten att fira nattvard på ett sätt som de, på basen av sin förståelse av Guds ord, kan göra utan att göra våld på sina samveten. I klartext kan jag säga att det att stämpla nattvardsmässor som "olagliga" är något alldeles oerhört och synnerligen allvarligt. 

Med denna bakgrund kan dagens paneldiskussion - där flera av våra inomkyrkliga väckelserörelsers ledare deltar - anses vara särdeles viktig och även informativ när det kommer till både väckelserörelsernas men även hela kyrkans framtid. Så om du har möjlighet att delta, gör det! 

Adventsfesten fortsätter sedan med ett bibelstudium (Timo Laato) kl 16 och avslutas med en sångfest kl 19.  

---

Igår publicerade SLEY en kort video på facebook där verksamhetsledaren Tom Säilä (som även han deltar i dagens paneldiskussion) förklarar vad nattvardskontroversen i Björneborg handlar om. Så om du vill få korrekt information om vad som pågår (och undvika att gå på medias och biskoparnas lögner om att det skulle handla om "kvinnohat") så ska du se denna video. Den är tyvärr bara på finska.  

Den som vill stöda SLEY och deras gudstjänstgemenskap i Björneborg kan gärna också skriva på en vädjan till Åbo domkapitel om rätt att få fortsätta fira nattvard i bönehuset på Aatuntie i Björneborg. 

Ett ord för dagen

Det är så oerhört intressant med Guds ord. Ibland när vi läser det så, ja, läser vi det och så är det inget mer med det. Och ibland står ett ord eller en vers upp från sidan och talar kraftigt till oss. Detta är en del i det att ordet är levande och verksamt. 

När jag läste idag hände detta igen. Jag läste Joh. 14, och redan de första verserna riktigt reste sig upp från sidan där stod skrivna. "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är." Och sedan samma sak och lite till i slutet av kapitlet (vers 27): "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa." 

När jag läste dessa ord kom jag att tänka på ett annat citat som klart ut säger varför vi inte behöver oroa oss, från Joh. 16:33: "Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen."

Jesus har övervunnit världen. Smaka på dessa ord! Och inse var och när Jesus gjorde detta - och hur han gjorde det. Hur lidande, (ett synbarligt) nederlag och t.o.m. död blev till en evig seger. Och en seger inte bara för honom utan för alla oss som genom tron och dopet är förenade med honom. 

---

I dessa tider av enorm krigshets, stridsbuller och rykten om krig är det så oerhört tryggt att veta att allt är i Guds hand. Och oberoende av vad som sker så kommer Jesus att stå där som segrare när det sista stridsdammet har lagt sig. Och framför allt att han har berett rum åt oss där han är och att, oberoende av vad vi möter här, vårt slutmål är hos honom. 

En bättre grund för frid finns inte.   

När allt är tillåtet

Igår kom svaret från Åbo domkapitel gällande de "olagliga" nattvardsmässor som SLEY ordnat i Björneborg. Domkapitlet anser att det inte framkommit något nytt som skulle motivera att den gemenskap som samlats till dessa mässor skulle få rätt att fortsätta, utan domkapitlet fortsätter att vägra dessa människor rätten till nattvard. Dessutom kommer de präster som deltagit i dessa "olagliga" mässor att råka ut för påföljder. I detta nu är det oklart vilka dessa följder kommer att bli. 

Det innebär att den eskalering av hetsen mot och förföljelsen av (det är ett starkt ord, jag vet, men att förvägra människor nattvarden ÄR allvarligt) bibeltrogna kristna i Finland trappas upp ytterligare. Det är ändå fint att höra att SLEY inte kommer att backa och lämna dessa kristna människor i Björneborg utan nattvardsgemenskap, utan avsikten är att fortsätta med dessa högmässor trots domkapitlets hot. Glädjande är också att hela 106 präster i vår kyrka har erbjudit sig att ställa upp för att ordna dessa mässor i framtiden om det skulle visa sig att de behövs i denna uppgift. 

Samtidigt skriver Svenska Yle om att den biskop som går främst i drevet mot väckelskristna i vår kyrka idag, Åbobiskopen Mari Leppänen, kommer att ta en femmånaders paus från sitt ämbete. I intervjun säger hon att "attityderna mot kvinnliga präster hårdnat och särskilt i höst eskalerat till rent kvinnohat".

Det är givetvis dessa gudstjänstgemenskaper hon avser. Idag tycks allt vara tillåtet, speciellt att förvränga verkligheten (= ljuga) och att stämpla kristna som inte har gjort annat än att samlas till gudstjänst som "kvinnohatare". Det att en biskop säger att det finns "kvinnohat" betyder nämligen inte att så är fallet. Tydligen är det ändå så i hennes tankevärld att det att inte vilja använda sig av en kvinnlig präst och att inte gå i gudstjänster där en kvinnlig präst medverkar är just "kvinnohat". 

Det tycks verkligen som att, i denna klappjakt på väckelsekristna som pågår just nu, allt är tillåtet. 

Som jag har skrivit tidigare är detta en del i den hämnd som biskoparna verkställer som en följd av att det var främst väckelsekristna som torpederade deras förslag om en "dubbel äktenskapssyn" i Kyrkomötet i våras. Det är ytterst infantilt, och följderna kommer att bli allvarliga. Biskoparna, som ska vara garanter för kyrkans enhet, håller på att riktigt på allvar splittra vår kyrka.

Detta är oerhört tragiskt.

---

Ja, jag skrev förstås en kommentar under artikeln på Svenska Yle. Den var kort och gick ut på att det att någon säger att det finns kvinnohat förstås inte betyder att det finns kvinnohat och att det enda som har eskalerat i höst är klappjakten på väckelsekristna i kyrkan. Den har i skrivande stund ännu inte publicerats, och jag har inga större förhoppningar att så kommer att ske. Lögnen är nämligen så mycket intressantare än sanningen.    

Hyckleri

Den kyrkliga samfälligheten diskuterar en eventuell försäljning av församlingscentret i Jakobstad. Det är förstås tråkigt att det har gått så långt att en sådan sak överhuvudtaget behöver diskuteras, men realiteterna (de ekonomiska och också annars) är vad de är. 

Nu blandar också sig Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand i denna sak, och i en lång artikel i ÖT påpekar han att det i ärendets beredning inte har funnits den transparens som församlingsmedlemmarna skulle ha förtjänat. I detta har han säkert rätt - transparens är vanligen inte de kyrkligt förtroendevaldas bästa gren, om vi säger så. Det är dock förståeligt att det har kapats hörn lite här och där eftersom det brådskar med en eventuell försäljning. En fastighet av den här storleken väljer sin köpare, och om/när det finns en köpare behöver man agera snabbt om man vill få en affär tillstånd. Möjliga köpare växer nämligen inte precis på träd. 

Det åtminstone jag ändå reagerar starkt på i artikeln är det Åstrand säger om det kyrkliga beslutsfattandet. "Problemet enligt biskopen är att den process som lett till att ett principbeslut om försäljning kan komma att fattas på torsdag inte är ett exempel på det goda beslutsfattande som han anser ska råda i kyrkan."

Någon annan som reagerar på detta? Det är det garanterat. Detta uttalande kommer alltså från en av de biskopar som i juni körde över kyrkomötets beslut att INTE gå in för två parallella äktenskapssyner i vår kyrka. Biskoparnas agerande är ett praktexempel på extremt dåligt beslutsfattande i kyrkan. Men lärdomen vi ska dra här är väl den att "gör inte som jag gör utan som jag säger". Eller att det är rätt med gott beslutsfattande alltid när just jag inte är på den förlorande sidan. Är jag det är det inte så viktigt att allt går rätt till.

---

För övrigt noterade jag att Mia Anderssén-Löf svarade Sammeli Juntunen, Göra Stenlund och Rune Särs i denna veckas nummer av KP angående just kritiken mot biskopsmötets handlande. Jag trodde inte att det skulle gå att ge ett bra svar på dessa insändare, och det visade sig att det inte gick att göra det heller. Anderssén-Löf avslöjar sig (och biskoparna) totalt, och det skulle ha varit så oerhört mycket bättre att hon inte alls skulle ha försökt.

Kontentan av hennes insändare är att det inte är så viktigt med demokratiskt fattade beslut. Det viktiga är att höra in vad folket vill och handla efter det. 

Jag tänkte laborera en del kring detta ännu, men jag inser att det inte behövs. ALLA begriper hur oerhört falskt detta är utan att jag behöver skriva det på någons näsa.     

På väg mot helvetet?

Ibland blir jag bara så, ja vilket ord ska jag använda? Chockerad? Konfunderad? Förundrad? Eller kanske en blandning av allt det med ett tillägg av äckel. Det är kanske det som bäst beskriver min känsla när jag igår kväll läste Anders Lindbergs ledare på Aftonbladet. Ledaren har rubriken "Trumps nya strategi drar världen ner i helvetet". Först och främst är det helt uppenbart att Lindberg inte har någon som helst insikt i vad helvetet är och innebär. Men det är en bisak i sammanhanget. Det värsta är att Lindberg - och med honom uppenbarligen den största delen av Europas vänstervridna maktelit - inte har någon som helst självinsikt och tycks vara helt oförmögna till någon form av självkritik. 

Lindberg skriver om USA:s nya säkerhetsstrategi som han menar är den "strategi som drar ner världen i helvetet". I denna strategi, som det skulle gå att säga både det ena och det andra om, beskrivs Europa (enligt Lindberg) som en kontinent i ekonomiskt förfall. Men detta bleknar, igen enligt Lindberg, vid sidan av påståendet att Europa står inför en "civilatorisk utplåning". "På grund av invandring, minskad frihet, fallande födelsetal och förlorad nationell identitet står Europas undergång för dörren", tolkar Lindberg strategitexten. I denna sägs det att "Om de nuvarande trenderna fortsätter kommer kontinenten att vara oigenkännlig inom 20 år eller mindre."

Lindberg kunde, och borde, i detta skede fråga sig om det finns något fog för dessa påståenden, men det gör han (förstås) inte. Det är här den totala bristen på insikt och självkritik kommer in. Så nej. I stället riktar han ett långt anklagande finger mot Trump och hans administration för att de planerar att destabilisera Europa. Lindberg påstår att  Trump "vill hälla bensin" den redan instabila inrikespolitiska situationen i Europa där de makthavande värdeliberala partierna kämpar för att behålla makten. Lindberg avslutar med att hävda att "Donald Trumps nya strategi och Europas intressen går inte ihop. Någon kommer att behöva backa."

---

Som sagt, maken till brist på självkritik och (själv)insikt får man leta efter. Kom ihåg att denna tirad kommer från en ledarskribent i en vänstertidning i det land som lider kanske mest av den okontrollerade invandringens följder. Ett land där det idag rasar blodiga gängkrig och där det under år 2025 har skett nästan dagliga bombningar i bostadsområden. Lägg därtill det faktum att Europa, genom sin satsning på den gröna omställningen, står inför en allvarlig energibrist och därmed ytterligare försämrad konkurrenskraft. De Europeiska ledarnas totala misslyckande när det gäller att verka för fred i Ukraina inte heller att förglömma. 

I stället för att skjuta budbäraren borde Lindberg - och vi alla - fråga oss varför högern (och ytterhögern) har gått så starkt framåt i Europa den senaste tiden. Jag kan räcka Lindberg en hjälpande hand och här ge ett utkast till svar på denna fråga: Högern och ytterhögern går framåt för att de värdeliberala makthavarna har fört en närmat totalt misslyckad politik. De har misslyckats, helt enkelt. 

Observera att när Lindberg (och hans gelikar) talar om "Europas intressen" så menar de inte de Europeiska folkens intressen utan det de menar är de värdeliberala makthavarnas intresse av att hålla sig kvar vid makten. 

Jag påstår verkligen inte att allt kommer att bli bra om och när Europa väljer andra ledare som står mera till höger. När så sker kommer det att uppstå andra problem. Vissa av dessa säkert värre än de vi idag har brottas med. Ja, vi kanske t.o.m. står inför vad som kunde beskrivas som ett hotande inbördeskrig. 

Men kom ihåg vem som är att skylla. Det läge vi idag står inför i Europa är inte Trumps och USA:s fel. Inte heller är det högerkrafternas fel. Inte ännu åtminstone. De av oss som är bekanta med historien kan anta att de kommer att göra sådant som framtidens historia också kommer att döma. Men nej, skulden för dagens situation ligger hos de politiker som har haft makten och som gång på gång och i fråga efter fråga har tagit galna beslut. 

Detta faktum förändras inte av att en ledarskribent i Aftonbladet inte klarar av att förstå vad som pågår och försöker få oss andra att bli lika blinda som han själv är. 

Gloria Dei

Jag nämnde i den senaste texten (läs den!) om de gudstjänstgemenskaper som vår kyrkas väckelserörelser har dragit igång på olika håll i Finland. De Gloria Dei-mässor som ordnas i tacksamt samarbete mellan SLEF och Pedersöre församling är en del i detta nätverk av högmässor. Ikväll kl 18 ordnas höstterminens sista Gloria Dei-mässa i Kyrkostrands församlingshem. Magnus Dahlbacka är liturg och Jan Nygård predikar. 

Välkommen med!   

Kyrkfolkets adventsfest

 

Nästa lördag ordnas "Kyrkofolkets adventsfest" i Pedersöre kyrka och i Kyrkostrands församlingshem. Denna fest är en del i den process som har verkat att åtta av vår kyrkas väckelserörelser har närmat sig varandra under det ökande tryck som kyrkans ledning riktar mot klassisk kristen tro i Finland idag. Det finns just nu inget som tyder på att detta tryck på något sätt skulle vara på väg att lätta, snarare då tvärtom. Många av kyrkans medlemmar (och före detta medlemmar) som vill hålla sig till och stå fasta på Guds ords grund är idag mer eller mindre hemlösa. Som ett svar på denna hemlöshet har de åtta väckelserörelserna, var för sig och även gemensamt, startat upp gudstjänstgemenskaper på olika håll i landet. Dessa högmässor är en nagel i ögat på kyrkans ledning som på olika sätt försöker förtrycka och omöjliggöra dessa, som de kallar, "olagliga" högmässor och tvinga det bibeltrogna kyrkofolket att antingen delta i irrläriga gudstjänster eller att helt enkelt tvingas klara sig utan Herrens heliga nattvard.

Som det ser ut nu - förutsatt att kyrkans ledning inte tar sitt förnuft till fånga - kommer den klyfta som har vidgats under de senaste åren (och särskilt under det senaste året) bara att fortsätta att växa. Eftersom Guds ord inte bär bojor och kyrkans ledning så tydligt avsäger sig ansvaret för att bära det kristna arvet vidare i Finland kommer det att krävas någon form av åtgärder från alla oss som vill stå fasta på Guds ords grund och som känner (läs: har) ett ansvar för att den kristna tron ska finnas kvar i Finland också i framtiden. I samband med den i ordningen första adventsfesten som ordnades ifjol i Lutherkyrkan i Helsingfors hölls en paneldiskussion där de flesta av väckelserörelsernas ledare gav sin syn på läget och på framtiden. Jag skrev om detta här på bloggen och konstaterade att det särskilt lönar sig att lyssna på det Folkmissionens Daniel Nummela sade, liksom det som Bedjarrörelsens Timo Laato sade i sin sista taltur. I klartext kan jag här och nu säga att han tydligt öppnade för egna prästvigningar, och med det som har hänt under det år som gått sedan detta kan jag mycket väl tänka mig att just denna fråga i allra högsta grad kommer att vara på tapeten även i årets version av denna paneldiskussion. Notera mycket noggrant att vår kyrkas bekännelseskrifter klart och tydligt säger att i sådana fall när biskoparna vägrar viga präster bör församlingen ta saken i egna händer och se till att få ordets tjänare vigda till präster för att evangeliet ska förkunnas rent och klart även i framtiden.

Förutom denna paneldiskussion som inleder Adventsfesten kl 14 kommer nämnde Timo Laato att hålla ett bibelstudium kl 16 under rubriken "Det särskilda ämbetet och det allmänna prästadömet"(!) Dagen avslutas med en sångfest i kyrkan kl 19.  

Missa inte detta tillfälle!  

Dystert, dystert

Svenska Yle rapporterar om den rapport som riksdagens framtidsutskott har låtit uppgöra om olikheterna mellan generationerna "med fokus på att det blir allt svårare att finansiera äldreomsorgen och pensionerna". 

Texten är mycket dyster läsning, och kommentarerna under texten är ännu dystrare. Det stora problemet är de låga födelsetalen och den på huvudet stående befolkningspyramiden som innebär att allt färre personer i arbetslivet ska stå för allt fleras vård och pensioner.

Dessutom, kan inflikas, har denna rapport (åtminstone inte enligt artikeln) räknat med de enorma kostnader för samhället som dels kriget i Ukraina (och de europeiska ledarnas krigshets) kommer att leda till och inte heller de likaså enorma kostnader som det gröna omställningsluftslottet kommer att orsaka. 

---

Vi börjar nu se lite av konturerna till det som vi länge har varnat för. Denna situation beror inte på pengabrist utan på välsignelsebrist. När ett land och ett folk trampar Guds bud och hans goda ordningar under sina fötter kommer följderna som ett brev på posten. Med fördröjning, men dock. 

Lösningen på detta är inte ökad invandring, höjda skatter och avgifter eller en reform av pensionssystemet. Nej, lösningen är att vi vänder om och lyssnar till Guds ord och böjer vår vilja under hans vilja. 

Men det kommer knappast att ske ännu. Min gissning är att det måste mycket mera till ännu.