Hade Antell rätt?

Jag hann aldrig skriva någon kommentar på Ben Antells tråd på kp-bloggen där han listade saker som en kristen människa ska avhålla sig från. Men jag läste en del kommentarer på hans tråd, och annorstädes, och det är intressant vilka enormt starka reaktioner Antells lista gav upphov till. Särskilt med tanke på att det han skrev om uttryckligen var saker som en KRISTEN människa inte ska hålla på med – och många av kommentatorerna uppgav sig vara ateister, eller annat liknande. Det tycks vara så idag att man inte får säga att det finns saker som en (kristen) människa inte ska hålla på med. Intressant...

Men hur är det, hade Antell rätt? Jag tror inte på ”syndakataloger” – och som sådan var också Antells lista förkastlig. Men han hade, menar jag, rätt i det att det faktiskt finns saker som en kristen människa gör bäst i att avhålla sig ifrån. Hit hör självklart experimenterande med det ockulta, andra religioner, olika hemliga sällskap och annat liknande. Antell hade mycket sådant på sin lista. Men problemet med att göra upp en dylik lista är hur man ska veta att man fått med allt – och hur man kan vara säker på att allt man har med faktiskt bör finnas på listan. Därför ger jag nog definitivt tummen ner för alla former av syndakataloger, Antells numera raderade lista inberäknad.

Men vad säger Guds ord om detta? (Det är en mycket intressantare fråga!) I 1Kor. 10:23 kan vi läsa att ” Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp.” Allt är tillåtet! Det här låter ju för märkligt, eller hur? Visst. Men det sägs inte bara det. Här sägs också att allt inte är nyttigt för mig, samt att allt inte bygger upp. Bygger upp vad då? Jo, det viktigaste av allt, nämligen vår relation med Gud. För en människa som lever i Guds nåd är allt faktiskt tillåtet – men allt är inte nyttigt för vår relation med Gud. Allt är inte nyttigt för vårt andliga liv. Och sådant som är skadligt ska vi förstås låta bli. Eller hur? För det vi bör komma ihåg i detta sammanhang är att det handlar om väldigt stora saker. Om liv och död – och det i ett evighetsperspektiv. Paulus varnar i verserna innan bl.a. för avgudadyrkan och otukt, och han nämner exempel ur Israels historia på människor som har gått under p.g.a. dess saker. De tjänar som varnande exempel för oss, säger han sedan.

Vi ska nog avhålla oss från att göra upp syndakataloger. Paulus ord i 1Kor. 10 räcker gott och väl för oss. Men samtidigt behöver vi vara väldigt tydliga med att det faktiskt finns saker som är skadliga för oss och som vi bör låta bli. Om vi är rädda om vår själ, vill säga. För Guds ord varnar oss inte i onödan. Och då får världen och alla dessa ateister och fritänkare säga precis vad de vill...