Om Kaisamari Hintikka och biskoparnas gummiband

För ungefär en vecka sedan medverkade Esbobiskopen Kaisamari Hintikka i Radio Deis program "Biskopens frågetimme". Där lyfte hon fram kyrkans och väckelserörelsernas förhållande som hon beskrev med hjälp av bilden av ett gummiband. "Vi biskopar har under de senaste åren dragit ut det här gummibandet så det blivit ganska långt. Om det dras ut ytterligare kommer det i något skede att brista och att så sker är nu ganska nära." Hintikka är ärlig och säger rakt ut att väckelserörelserna numera får allt mindre förståelse från biskoparnas sida. 

I en artikel i nättidningen Seurakuntalainen sägs att orsakerna till problemen är bl.a. kvinnoprästfrågan och vigsel av samkönade par. Där konstateras också att väckelserörelserna inte godkänner biskoparnas linjedragningar i dessa frågor. "Frågan om huruvida vägarna skiljs åt bör ställas åt väckelserörelsernas ledare. Det är dessa som inte godkänner biskoparnas linje i dessa frågor. De borde ta ansvar för de frågor de lyfter fram. Jag har undrat om det finns någon riktig vilja från deras sida att hållas kvar i kyrkans gemenskap. Det ser inte riktigt så ut." Så långt Kaisamari Hintikka. 

---

Det är absolut sant att gummibandet har töjts ut till nära bristningsgränsen. Men det vi bör notera mycket noggrant - och som också kan ses i citaten ovan - är att detta är biskoparnas "förtjänst". Det är de som har gjort nya linjedragningar som går på tvären med kyrkans grunddokument och tradition. Att dessa nya linjedragningar inte godkänns bör inte alls förvåna, och skulden för att gummibandet har dragits ut bör verkligen inte skyfflas över på alla de som väljer att stå fast vid kyrkans grunddokument och bekännelse. I klartext: Hintikka har fel när hon säger att det är väckelserörelsernas ledare som har lyft fram dessa frågor. Dessa frågor kommer in i kyrkan från världen, och biskoparna har tagit det som sin uppgift att införa dessa nyordningar i vår kyrka. 

Men det är inte biskoparnas uppgift och roll att leda kyrkan bort från Guds ord och i samma riktning som den fallna världen går. Tvärtom är det biskoparnas uppgift att värna om enheten i och med Kristus. Denna kyrkans enhet kan inte byggas på någon annan grund än den som en gång för alla har getts kyrkan. 

Om, och när, biskoparna ändå försöker göra just detta är det allas vår uppgift att säga ifrån. Framför allt så att vi ber för biskoparna (även om det många gånger tar emot och känns tungt och svårt att göra det), men också genom att vi står fasta på Guds ords grund och inte kompromissar med världen och nu också med biskoparnas nya linjedragningar. 

Om detta gör att gummibandet brister så är detta inte på vårt ansvar utan enbart på biskoparnas.     

 

Främmande eld?

I 3Mos. 10 berättas om en mycket otrevlig episod som ledde till att Arons söner Nadab och Abihu miste sina liv. Det sägs om dem att de "tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför Herrens ansikte", och som ett resultat av detta slog Herren dem så att de dog. 

Detta kan förstås te sig konstigt för oss som har fått rätten att som Guds barn leva i det nya förbundet där vi lever i och under nåden och inte behöver vara rädda för liknande direkta straffdomar. Men det är, också för oss, viktigt att komma ihåg att Herren fortfarande är den samme som han var på Nadabs och Abihus tid och att det bara är Guds nåd i Kristus som står mellan oss och samma dom som drabbade dessa två. Den som inte har förstått detta kan med fördel läsa Hebr. 10: 26-31.  

---

En kristen kyrkas altare är till för nattvardselementen och för nattvardens firande. Där bär prästen fram brödet och vinet - Kristi kropp och blod - som har offrats för vår skull och som försoning för våra synder. Altaret är till för att vi ska få del i detta offer och få syndernas förlåtelse. Inte för någonting annat. Detta är den "eld" som ska finnas vid en kristen kyrkas altare. 

I över en femtedel av den lutherska kyrkans församlingar och kyrkor finns det idag regelbundna yogagrupper och i vår kyrka har det utbildats hundratals yogainstruktörer som ska leda människor i "kristen yoga". 

Men det finns inget sådant som "kristen yoga". Själva uttrycket är en contradictio in adiecto, alltså så att adjektivet (som beskriver substantivet) är i bjärt motsättning mot substantivet. Kort sagt: Yoga är en del av hinduistisk religion och målet är att uppnå "moksha", alltså förening med det gudomliga. Med det "gudomliga" avses givetvis hinduismens gudar, inte Kristus. (Honom förenas vi med genom dopet och nattvarden, inte genom att utöva främmande religioner.) 

När det så utövas (ledd) yoga vid en kristen kyrkas altare, som alltså är ämnat för nattvardselementen, vad är detta annat än ett frambärande av främmande eld?  

Som sagt: Den som inte har förstått allvaret i detta kan, eller rättare sagt: bör, läsa Hebr. 10:26-31. 

Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.  

 

En ren lögn

Jag skrev för ett halvår sedan här på bloggen om hur Samlingspartiets fullmäktigegrupp i Raseborg uteslutit sin ordförande Isak Vilander ur gruppen på ett halvår p.g.a. "bristande förtroende". Bakgrunden var att Vilander hade kritiserat Raseborgs medverkan i ett Pride-evenemang. Jag konstaterade att Vilander hade helt rätt i sin kritik av Pride och att denna uteslutning visar hur censuren och inskränkningarna i åsikts- och yttrandefriheten fungerar idag.  

Nu ser det ut som att Vilander igen kan delta i sin fullmäktigegrupps möten, berättar Svenska Yle. Det som är allvarligt och som borde stämma till allvarlig eftertanke är dock sättet som Svenska Yle rapporterar om detta. I ett stycke i artikeln berättas om Vilanders kritik ("Vilander skrev att alla är lika värda, också utan Pride och att staden ger stor synlighet åt en utomstående ideologisk rörelse som inte representerar alla. Vilander ansåg också att man kan ifrågasätta hur rörelsens värderingar trugas på barn.") Direkt efter detta inflikar artikelförfattaren dock ord som, vid en första anblick kan misstas för Vilanders, att "Pride handlar om erkännande och lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet."

Alla som ens vet lite om Pride vet att detta är en ren lögn. Pride handlar nämligen om så mycket mera. Bl.a. om normnedbrytning, och som Vilander påpekar, om att tvinga rörelsens värderingar på alla - också på barn.

Tyvärr kommer de flesta att gå på denna typ av lögner. Detta eftersom lögnen har en tendens att bli betraktad som sanning om och när den upprepas tillräckligt ofta. Svenska Yle gör ett gott arbete på detta område. Den som vill riva ner, skingra och förstöra tackar givetvis.  

Recept på (el)katastrof

I skrivande stund är det igen kallt i landet och nästan vindstilla. Spot-priset på el närmar sig 60 cent/kWh och vindturbinerna ger ca 3,5% av den el som förbrukas i landet samtidigt som solkraften knappt ger någon el överhuvudtaget. Vi klarar situationen tack vare import - i detta nu importeras över 2000 MW från Sverige, mestadels producerad med vattenkraft. 

Situationen är besvärlig och synnerligen känslig för störningar, men det fungerar. Men hur länge?

Just nu planeras en stor mängd datacentraler på olika håll i landet (Seinäjoki, Närpes, Kokemäki, Björneborg mm) som kommer att sluka stora mängder el. Bara de ovannämnda datacentralerna planeras använda nästan 10% av den el som nu produceras i landet. Till detta kommer sedan olika stålverk och andra "gröna" industriprojekt, t.ex. stålverket i Ingå som när det är igång kommer att förbruka 9 TWh el per år eller 3/4 av vad det nya kärnkraftverket i Olkiluoto producerar. Det motsvarar ungefär 9% av landets totala elproduktion. Vidare kommer den planerade aluminiumfabriken i Pedersöre/Kronoby att sluka nästan 2% av all el som produceras i landet. Till dessa kommer förstås en mängd andra projekt som också kommer att behöva en massa el.   

---

Är det någon annan än jag som inser att det här inte kommer att fungera? Det vi ser hända är inget annat än en modern form av kolonialism där utländska megaföretag etablerar sig i Finland för att vi (för tillfället) har förmånliga elpriser och en kraftig utbyggnad av framför allt vindkraft. 

Men vad händer när alla dessa projekt är igång och vi hamnar i en situation som den vi har idag, när vindkraften inte ger annat än smulor och solpanelerna är fulla av rimfrost och snö och inte producerar någonting alls? Är det någon som på allvar tror att Blastr tvingas stänga ner produktionen på sitt stålverk i Ingå eller att datacentralerna som förser världen med nakenbilder och sexvideor på diverse kändisar tvingas stänga ner? Nej, givetvis inte. Det är vi vanliga finländare som tvingas ta smällen. Elransonering och i värsta fall serier av brun- och blackouter och däremellan skyhöga elpriser. 

Det är vad denna nykolonialism kommer att ge oss. Ja, och förstås en del arbetsplatser för kvastkarlar och -kvinnor. (Nå, nu överdriver jag förstås, det kommer förstås också att behövas en del ingenjörer och liknande.) 

Men faktum kvarstår. Detta går inte ihop. Vem av våra politiker, eller inom media, vågar säga det högt och kräva att vi drar i handbromsen innan det är för sent att göra något åt saken?  

Så enormt skamligt!

Uppståndelsen kring Vasa finska församlings kyrkoherde Teijo Peltola tar inte slut. Media ser till att den inte gör det, och de kommer förstås inte att sluta förrän domkapitlet avlägsnar honom från hans tjänst eller han själv inte längre orkar utan självmant avgår. Så här går det när någon anställd i vår kyrka vågar stå på Bibelns grund i sådant som rör regnbågsideologin. 

Det som borde sända chockvågor över hela det kyrkliga landskapet och nyhetsfältet överlag - men givetvis inte gör det eftersom detta inte är något som media förstår sig på eller bryr sig om - är för det första att domkapitlet gett Peltola en varning och inte offentliggjort motiveringarna med motiveringen att det är ett pågående ärende (vilket samtidigt borde ha betytt att inte heller varningen borde ha offentliggjorts). Detta äventyrar å det kraftigaste Peltolas rättsskydd, men eftersom han utmanat det mest heliga som finns idag i vår kyrka (alltså möjligheten för kyrkan att framstå som världstillvänd och tolerant mot sexuella minoriteter) är han uppenbarligen rättslös. 

Det som, för det andra, borde chockera är att domkapitlet och biskopen - som är prästernas förman och som ska "ta en kula" för sina präster - kastar Peltola under bussen också när det gäller de hotelser och därpå följande trakasserier som Seta Vasa har utsatt Peltola för. Här borde, nej MÅSTE, domkapitlet ta ställning för Peltola. Men det är de för fega för att göra. Detta är som sagt ytterst chockerande. Eller så borde det åtminstone vara. 

---

Det som också är synnerligen anmärkningsvärt i denna soppa är det som det hela bottnar i. Domkapitlets varning till Peltola handlar om "brister i arbetsledningen" och därpå följande samarbetssvårigheter. I klartext handlar detta om att en stor del av medarbetarna i församlingen menar att Vasa finska församling borde delta i arrangemangen kring regnbågsmässorna, något som Peltola avvisat. Detta har sedan lett till att arbetsgemenskapen blivit inflammerad och dessa medarbetare sänt ett giftigt brev till domkapitlet och klagat på Peltola. Alltså: Det är inställningen till regnbågsmässorna detta bottnar i och som har lett till samarbetssvårigheterna. 

Den stora frågan här är hur det har kunnat bli så här och vad domkapitlet och biskopen borde göra åt saken. Svaret på den första frågan är enkelt och ger sedan också svaret på den andra frågan. Det har blivit så här inflammerat för att församlingen har anställt personer som inte vill hålla sig till Guds ord. Alltså personer som inte är lämpliga som församlingsanställda. Något som Vasa finska församling verkligen inte är ensam om. Vi ska notera mycket noggrant vad vår kyrkoordnings första paragraf säger. Denna lyder i sin helhet: 

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bekänner sig till den kristna tro som grundar sig på Guds heliga ord, det Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, och som är uttalad i den gamla kyrkans tre bekännelser samt i den oförändrade Augsburgska bekännelsen och i de övriga bekännelseskrifter för den lutherska kyrkan som intagits i Konkordieboken. Kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre den i dessa bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord.

Problemet i Vasa finska församling beror således inte på Teijo Peltola och hans beslut att dra församlingen ur samarbetet kring regnbågsmässorna. Nej, utan problemet beror på att en majoritet av de församlingsanställda inte håller sig till Guds ord, något de borde göra enligt kyrkoordningens första paragraf. 

Så, vad borde domkapitlet och biskopen då göra åt denna situation? Lösningen är samtidigt mycket enkel och synnerligen komplicerad. Enkel i den meningen att olämpliga församlingsanställda naturligtvis omedelbart borde avlägsnas från sina tjänster. Komplicerad i den meningen att domkapitlet och biskopen inte kan göra detta utan att få en massa stämningar på halsen och framför allt få media mot sig i något som skulle bli en "Storm of the Century". 

Så domkapitlet och biskopen kommer givetvis inte att göra det rätta i denna situation utan de kommer att göra illa värre genom att avskeda den ende i denna soppa som är lämplig för sin tjänst, nämligen kyrkoherde Teijo Peltola. Eller mer troligt, fortsätta att utsätta honom för den psykologiska press som han redan befinner sig i och som Seta Vasa, media och biskopen och domkapitlet (genom sitt galna handlande) har åstadkommit tills han inte längre orkar med situationen och självmant avgår.

---

Hela den här historien är en enorm skamfläck för Lappo stift, dess biskop och domkapitel. Att Seta Vasa beter sig på detta sätt är väntat, liksom media. Men biskopen och domkapitlet vet bättre och borde handla rätt. Men deras enorma feghet gör att de väljer att inte göra det. 

Behöver jag säga att en kyrka som beter sig på detta sätt inte har någon framtid. Åtminstone inte som kristen kyrka.  

Helgalet uttalande!

 Det är igen dags för den årliga säkerhetskonferensen i Mὒnchen. På fjolårets konferens hölls ett av de tal som skapat mest rubriker och reaktioner vad något politiskt tal har skapat under de senaste åren. Då talar jag givetvis om det tal som USA:s vicepresident JD Vance höll där han helt rätt kritiserade Europa för bl.a. de inskränkningar i våra grundlagsstadgade friheter som vi har drabbats av under de senaste åren och det hot dessa inskränkningar utgör. 

Detta tal kom att utgöra startskottet för de kraftigt försämrade relationerna mellan USA och Europa som sedan dess har kunnat ses. Noterbart är alltså att dessa försämrade relationer och detta försämrade förtroende inte alls bara beror på Donald Trump och hans många gånger fullkomligt idiotiska utspel utan också, och kanske framför allt, på de europeiska ledarnas och mediernas sårade egon.

---

På årets konferens väntar alla nu ivrigt och med skräckblandad förtjusning på vad USA:s utrikesminister Marco Rubio kommer att säga i sitt tal idag på förmiddagen. Under gårdagen hölls en rad tal där bl.a. Tysklands förbundskansler Merz och Frankrikes president Macrons tal har lyfts fram av media. Mertz kastade den hittills rådande världsordningen under bussen samtidigt som han talade för att reparera förhållandet till USA. (Om detta inte är att tala med kluven tunga vet jag inte vad som är det!) Ännu längre gick ändå Frankrikes president när han (i något som måste vara ännu mer verklighetsfrämmande än något Trump någonsin har sagt) påstod att "världen bör lära av Europa och inte kritisera oss" och att "Europa [inte alls] är gammaldags".

Det må vara att Europa inte är "gammaldags", men om Europa inte är gammaldags är den framtid Europas ledare har försökt gå in i och skapa en framtid som ingen bör eftersträva. Jag kan hålla med om att världen "bör lära av Europa", men detta då enbart som exempel på hur man INTE ska göra. 

Faktum är att Europa idag har spelat bort sig själv på så gott som alla områden. Ingen, som har förståndet i behåll, kan hävda att någon bör ta efter Europa när det gäller energilösningar och klimatpolitik, invandringspolitik och integrering av invandrare, främjandet av de grundläggande rättigheterna, smidighet i de politiska beslutsprocesserna, främjande av objektivitet inom media eller ens när det gäller arbetsmarknadslösningar. För att inte tala om strävan efter fred - här behövdes det en amerikansk president, som i övrigt på alla tänkbara sätt har visat att han är för gammal för sitt uppdrag, för att ens få till stånd en början på någon form av dialog för att försöka få slut på kriget i Ukraina.  

Så om och när någon, med allvarligt ansikte, påstår att "världen bör lära av Europa" så kan vi nog konstatera  att denne - må han så vara Frankrikes president - ska ställas i samma fålla som Trump.  

 

Hel fel, Myntti!

Kenneth Myntti och ÖT klarade inte av att låta bli att gå i drevet mot Päivi Räsänen. Likt HS, Hbl och många andra media-aktörer går Myntti i dagens ledare ut på samma tunna is och mer eller mindre anklagar Räsänen för landsförräderi. ("Att gå i främmande krafters ärenden")

Myntti börjar med att konstatera att "Den kristna ytterhögern i USA vill att Europa ska framstå som ett område där yttrande- och religionsfriheten är hotad." 

Här for det helt fel för Myntti. Det är inte fråga om någon "ytterhöger" i USA utan här handlar det om (framför allt) helt mainstream konservativa kristna. Att stämpla dessa som "ytterhöger" är att förvränga perspektiven och förstöra språket. Sedan, och det är ännu värre, har Myntti fel också i sitt omdöme angående yttrande- och religionsfriheten. Konservativa kristna i USA vill inte att Europa ska framstå som ett område där dessa friheter är hotade, utan de lyfter fram det faktum är att dessa friheter ÄR hotade i Europa idag. Drevet mot och rättssystemets förföljelse av Päivi Räsänen är ett alldeles tillräckligt bevis för detta. Mynttis ledare är också en (liten) del i detta. 

Och ännu en sak: Det är sant att "högt uppsatta politiker i Finland borde respektera vårt rättssystem". Men då måste rättssystemet visa sig vara värd denna respekt. Det sätt som riksåklagaren har betett sig på i detta fall urholkar respekten för rättssystemet.  

Sedan är dylika ledartexter inte ägnade att öka förtroendet för media överlag och ÖT i synnerhet. 

 

Mera förföljelse - och domkapitlets välsignelse för denna

Päivi Räsänens rättsfall når över nyhetströsklarna så snart något nytt händer, men hon är inte den enda kristna som trakasseras/förföljs i dagens Finland för att hon/han vågar stå upp mot avfallet inom kyrkan. Ett annat fall, som inte på samma sätt når över nyhetströskeln (åtminstone inte på svenska), handlar om Vasa finska församlings kyrkoherde Teijo Peltola. 

Bakgrunden är att Peltola, när han blev kyrkoherde, avslutade församlingens engagemang i regnbågsmässorna i Vasa. Som ett resultat av detta har Peltola och hans familj trakasserats av regnbågsmaffian/Seta i Vasa så till den grad att han och hans familj allvarligt överväger att flytta bort från staden. Han har redan tvingats ta bort namnet från den privata bostadens dörr och från postinkastet för att de som trakasserar honom och hans familj inte hur enkelt som helst skulle veta var han bor.

Till detta kommer dessutom det faktum att Peltola prickats av Lappo stifts domkapitel för en "arbetsledningsrelaterad fråga". Det galna i denna situation är att Peltola har anklagats offentligt men, eftersom ärendet påstås handla om arbetsledningsfrågor och domkapitlet därför inte ger ut några uppgifter om grunderna för varningen, han inte kan försvara sig offentligt. Så galet kan det alltså bli om och när någon vågar ställa sig upp mot regnbågsagendan i dagens kyrka. 

En video som behandlar detta ärende dök upp i mitt Youtube-flöde, och jag rekommenderar den som är intresserad av att veta mera att se på den! (Tyvärr endast på finska.) De två personerna som diskuterar saken i videon på kanalen Juuri tässä ja nyt efterlyser ett klart ställningstagande från Lappo stifts domkapitel mot Seta och de trakasserier Peltola har utsatts för. Jag antar dock att det finns en del sarkasm i denna efterlysning eftersom inget domkapitel i vår kyrka idag vågar höja sin röst mot Seta eller lyfta fram sådant som Seta gör galet. För att inte tala om att ta strid mot Seta. I stället blir domkapitlets tystnad en klar och tydlig signal till Seta och resten av regnbågsmaffian att det är ok att använda sig av psykiskt våld och öppna hotelser i denna kamp mot sanningen och sådana som står upp för den.  

Hyckleri på hög nivå

Idag går det nya Start-avtalet som begränsar antalet kärnvapenstridsspetsar som USA och Ryssland får ha ut. Många politiker och experter på området i främst Europa, påhejade av vänstermedia, har ropat i högan sky och talar om hur farligt det är att detta avtal har gått ut och poängterar att det är USA (Trump) som inte har gått med på en förlängning.

Här kan vi notera att det nu utgångna avtalet begränsar antalet kärnspetsar till 1550 på vardera sidan. En numerär som mer än väl räcker till för att spränga civilisationen all världens väg flera gånger om. Så varför är det då så farligt att avtalet har gått ut? På vilket sätt kan hotet från kärnvapnen bli värre än det redan är även om USA och Ryssland, mot förmodan, skulle gå in för att öka sin kärnvapenarsenal? (Något som Ryssland inte har råd att göra och USA knappast vill göra.) Det logiska svaret är: På inget sätt. Men eftersom det är Trump som har vägrat förhandla med Ryssland om en förlängning så ger detta givetvis de som vill klaga på honom en möjlighet. 

Dessutom kan vi notera att de som nu klagar på Trump och USA och som låtsas vara rädda för vad detta kan innebära är de samma som ända tills Trump började förhandla med Ryssland om ett avslutande av kriget i Ukraina vägrade förhandla med Ryssland. 

Så detta är inget annat än hyckleri på hög nivå.

Och ja, om du blev rädd när du läste nyheterna i morse och de ödesmättade rubrikerna om att Start-avtalet gått ut: Du kan lugna ner dig. Det att avtalet nu gått ut gör inget vare sig från eller till. Åtminstone inte på kort sikt. Hotbilden är den samma som igår. Med det inte sagt att hotet om ett kärnvapenkrig är litet, men orsaken till den allvarliga situationen finns på helt andra håll.   

 

Om att skuldbelägga offret

Idag sker något egentligen ganska oerhört. En finländare kommer att vittna inför USA:s kongress om hur religions- och yttrandefriheten i Europa håller på att urholkas. Vad som är ytterligare häpnadsväckande i detta är att vår media skuldbelägger den person som blivit offer för denna försämring i yttrande- och religionsfriheten. 

Jag talar givetvis om Päivi Räsänen och den förföljelse vårt rättssystem med riksåklagaren i spetsen nu i snart sex år har utsatt henne för. Trots att hon har frikänts i både tings- och hovrätten har riksåklagaren överklagat och därmed, genom sitt ämbete, gjort att själva rättsprocessen blivit ett straff, ett straff som har utdömts och verkställts trots domstolarnas upprepade frikännande. 

Detta är ett tydligt fall av myndighetsövervåld och inget som någon som bryr sig om rättvisa och våra grundlagsstadgade rättigheter kan godkänna. Eftersom våra myndigheter beter sig på detta fräcka och rättsnonchalerande sätt är det mycket tacksamt att någon reagerar, låt vara att det är ett land och en regering som inte har något inflytande på skeendet här i Europa. 

Men nu träder som sagt media - i detta fall vår största dagstidning Helsingin Sanomat - in i denna olustiga historia och gör vad de kan för att skuldbelägga offret i denna orättfärdiga rättsprocess.

"Räsänen åkte till Washington för att skvallra", "Räsänens (kd) visit till USA för att svärta ner Europa är ett problem för vår [politiska] ledning." "Genom att ta hjälp av amerikanska extremkristna i sin rättegång lät Räsänen sig bli en del i ett maskineri som har som mål att slå sönder Europa." "USA stöder aktörer som monterar ner europeiska värderingar och institutioner." "I Finlands historia har det funnits perioder när politiker har rest till stormakters huvudstäder för att skvallra eller för att samla stöd, och detta har inte varit några bra tider [för vårt land]. Räsänen främjar inte Finlands väl i Washington."

Så långt HS. Märkte du vad som hände här? HS mer eller mindre utmålar Päivi Räsänen som en landsförrädare och någon som river ner Europeiska värderingar och motarbetar både Finlands och Europas väl. 

Detta är något alldeles oerhört. Jag saknar ord för att beskriva vad det är HS håller på med här. Så jag ska inte ens försöka. Men om detta inte uppfyller kriterierna för det som på finska kallas "maalittaminen" så vet jag inte vad som gör det. (Maalittaminen betyder på svenska främst drev, trakasserier eller systematisk förföljelse, ofta med avsikten att rikta hatstormar mot en viss person, t.ex. en journalist eller myndighetsperson.) 

Det jag dock kan säga är att om Europa, EU och Finland inte vill att någon ska "skvallra" så ska man bete sig så att det inte finns någon orsak att göra det. Om, och när (vilket det nu handlar om), yttrande- och religionsfriheten monteras ner och rättsväsendet (riksåklagaren) använder sin makt för att förfölja människor som har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att yttra sig är det mycket tacksamt att detta noteras ute i världen. Ibland kan det t.o.m. krävas att någon, för att skydda våra rättigheter, reser ut i världen och berättar om hur illa det verkligen är ställt. 

HS förringar dessutom det Räsänen har utsatts för genom att lakoniskt påstå att "kristna är ingen förföljd grupp i Finland", detta samtidigt som man själv genom denna ledartext tar ett stort steg mot att göra just det man påstår att inte sker. 

Det HS gör med denna ledare är att man placerar en stor måltavla på Päivi Räsänen. Och det bara för att hon vågar stå på sig och berätta hur illa det är ställt med religions- och yttrandefriheten.   

Mycket intressant artikel

Den svenska kvällstidningen Aftonbladet publicerade för några dagar sedan en mycket intressant artikel. I denna berättas om en ny svensk studie, gjord av forskaren Luis de Miranda, som visar att svenska unga vuxna mår så dåligt att vi kan tala om en folkhälsokris. "Vi har byggt ett samhälle som fungerar men som inte alltid känns värt att leva i", säger de Miranda. Han konstaterar vidare att "Problemen bland unga handlar inte om materiell brist, utan om existentiella frågor där meningslöshet och ensamhet dominerar i en stark individualistisk kultur" samt att "Sverige behöver fokusera på gemensamma existentiella frågor för att skapa sammanhang och mening bortom prestation och materiell trygghet". "Han konstaterar att Sverige präglas av hög materiell trygghet, stark individualism och effektivitet, men att den existentiella dimensionen – frågan om varför vi lever – har en liten plats."

---

Är det någon som är förvånad? Det är så här det blir när ett samhälle raderar Skaparen ur livets ekvation. Säkerligen menar de som ligger bakom att de har gjort något positivt, men spåren förskräcker. Människan är skapad för evigheten, och när lögnen tillåts regera och evigheten plockas bort ur människors världsuppfattning försvinner också livets mening. 

Om vi vill förenkla detta en aning kan vi säga att det är ateismens fel. För så är det, på sätt och vis, men den stora bilden är givetvis mer komplicerad än så. Om vi talar bibliska så kan vi säga med aposteln Johannes att vi vet att hela världen är i den ondes våld, och med Paulus, att "den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet".

Verkligheten är att vi lever i en strid som rasar här i tiden och här på jorden men som får evighetslånga konsekvenser. Själafienden vill inget hellre än att få oss människor att fokusera bara på detta livet och strunta i och bli blinda för evigheten och evighetsfrågan. Sverige har, kan vi väl konstatera, varit ett av hans mer lyckade projekt. Men nu ser vi vad detta gör med människan. Ateism ger inga svar, och den kan inte ge människan det hon behöver. Faktum är att vi är skapade för evigheten, och om denna tas ifrån oss kommer vi att bli fruktansvärt skadade. Vi blir ihåliga när vårt innersta väsen förvägras dess yttersta mål och mening.

Samtidigt ser vi en kraftig reaktion mot detta, speciellt i just den åldersgrupp som undersökningen beskriver som den sämst mående gruppen i det svenska samhället, nämligen 18-24-åringarna. Jag skrev för en tid sedan om hur gudstjänstdeltagandet i just denna åldersgrupp har ökat med 300% på bara några få år i England och att nya rekord har slagits gällande bibelförsäljning. Samma sak sker i Danmark och, ser man på!, också i Sverige! Detta så att man t.o.m. kan tala om en väckelse. 

---

Det är stora saker på gång. Guds rike går framåt och torra ben får liv igen. Till och med i Sverige! Det är härligt att se och få vara med om detta. För ja, alla som vill får vara med i detta! Vi får ta de ungas exempel och själva satsa på att gå i gudstjänster där ordet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Vi får läsa Guds ord, och framför allt får vi vara med och be att Gud skulle fortsätta sända väckelse, för det är precis vad världen behöver just nu. Samtidigt får vi också be (och verka) för att de som kommer till tro skulle få god undervisning och hitta bra sammanhang där de kan växa i sin nya tro.   

Som sagt, det är spännande tider vi lever i! 

Domkapitlet fick som de ville

Igår installerades Pia Kummel-Myrskog som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors. Valprocessen av ny kyrkoherde har varit lång och ackompanjerad av ett besvär som först nu avgjorts, varför det tog ett och ett halvt år från val till installation. 

Svenska Yle skriver om situationen, men (sin vana trogen) lämnas en viktig aspekt bort när man försöker berätta en snyfthistoria om hur svår vägen till denna dag har varit. Notera nu mycket noggrant att jag inte förringar Kummel-Myrskogs och församlingens svårigheter. Men saken är den att denna process kunde ha undvikits helt och hållet om domkapitlet inte skulle ha gått in och avsiktligt skapat den svåra situationen.

Det som nämligen inte sägs i artikeln är att en oberoende utredare hade kallats in och konstaterat att den andra sökanden, Ronny Thylin, skulle ha passat bättre in i församlingens profil och situation. Men eftersom valet (vid oavgjort 6-6 i församlingsrådet) gick till domkapitlet för avgörande och de har en närmast patologisk vilja att riva ner och förstöra sådant som fungerar i stiftet (om och när detta ens lite andas konservativ biblisk tro) valde de att strunta i utredarens slutsatser. 

Resultatet ser vi idag. Det som var en oas i församlingslandskapet i Helsingfors och som gett upphov till en fungerande och levande gudstjänstgemenskap inom församlingen (Puls) har idag förvandlats till en likformad församling i mängden. Gudstjänstdeltagandet inom församlingen har gått ner kraftigt och en kyrka har stängts. Puls-gemenskapen har lämnat församlingen och bygger vidare utanför kyrkans väggar och andra gudstjänstgemenskaper i Helsingfors växer i både frekvens och storlek. 

Men domkapitlet fick som de ville. De slog sönder och rev ner det som fungerade genom sitt beslut och Petrus församling är idag en skugga av sitt forma jag. En "mångfaldsorienterad", regnbågsfärgad skugga, kan tilläggas. Detta är bara ett exempel på hur domkapitlet arbetar idag - det kanske tydligaste av dem alla, men dock.  

GloriaDei-mässa

Ikväll kl 18 firar vi igen GloriaDei-mässa i Kyrkostrands församlingshem i Jakobstad. Ingemar Klemets är liturg, Sebastian Lassila predikar och David Häggblom är kantor. Barnen har eget program under predikan och efteråt blir det servering. 

När vi firar högmässa och går fram till nattvarden befinner vi oss på den plats där tiden och evigheten rör vid varandra. I brödet och vinet får vi inte bara del av Guds nåd och hans förlåtelse för våra synder, utan där möter vi, helt konkret, den uppståndne Herren Jesus Kristus.

Du är kallad till detta möte. Missa det inte!