Om att göra och att vara

Bara för några år sedan var det mer eller mindre självklart att man kunde skilja på människan och människans gärningar - alltså att det var skillnad på att göra och att vara.. Eller för att tala bibliska: Det var en självklarhet att kunna skilja mellan syndaren och synden.

Av någon konstig anledning har denna förmåga försvunnit idag, något som får drastiska följder för människosynen och för hur den kristna tron och dess etik uppfattas. Bl.a. är detta en av huvudorsakerna till att Päivi Räsänen har jagats genom rättsväsendets alla instanser nu i sex år. Att det är så här illustreras av åklagarens uttalande om att det är "tragikomiskt" när Räsänen fördömer homosexualiteten men samtidigt säger att det är viktigt att bemöta de homosexuella på ett respektfullt sätt. I ett annat sammanhang (som jag inte hittar nu i hastigheten) kallade en bedömare denna förmåga att skilja mellan att vara och att göra för "schizofreni". 

Som sagt är detta att skilja på att göra och att vara något alldeles självklart ur en kristen synvinkel, och bara för en kort tid sedan var detta en självklarhet också i världen. Hur det kan komma sig att förmågan att förstå denna distinktion har försvunnit bland många icke-troende på så här kort tid är fullständigt förbluffande. Jag har undrat om det är fråga om en andligt framkallad blindhet eller om det bara handlar om ovilja att se och förstå ett annat synsätt än det man själv förfäktar. Det kan förstås också handla om en kombination av dessa två, men jag lutar faktiskt mot det förra. Det är nämligen så att just i frågan om människans sexualitet och de abnormiteter som förekommer på detta område med en acceptans av det onormala som normalt ofta också följer en blindhet för sanningen. Kort sagt: När man accepterar lögnen som sanning blir man blind för den sanning man har övergett. (Rom. 1)

Det här får som sagt stora följder för människosynen, men också på förmågan att förstå och ta till sig evangeliet. Om man inte klarar av att se skillnad mellan synden och syndaren blir hela talet om frälsning obegripligt. Detta, framför allt annat, tyder enligt mig på att vi här har att göra med en andlig fråga och en andlig blindhet. Om det är så är hbtq-frågekomplexet verkligen ingen liten fråga. Det är då en evighetsfråga, och det inte bara för de människor som själva hamnat fel utan också för alla som förblindas av följderna. 

---

Som kristna behöver och ska vi be för Päivi Räsänen och framför allt för de domare som ska fatta beslut i detta mål. Men framom allt annat behöver vi be för vårt folk om återställd synförmåga. Dels när det gäller skillnaden mellan att vara och att göra, men alldeles speciellt när det gäller evangeliet om Guds nåd.

Förföljelsen fortsätter

 Idag går fallet Räsänen - Pohjola upp i Högsta domstolen. Det är, som jag tidigare har skrivit, fullständigt obegripligt med vilket hat riksåklagaren har drivit denna förföljelse mot dessa två. Som många gånger har konstaterats lade polisen ner förundersökningen, något som givetvis bara sker i helt klara fall. Det oaktat har riksåklagaren lyft fallet, och trots två klara nederlag fortsätter nu alltså detta elände. Sex år har det tagit. Hittills. 

Hatet är som sagt stort, och fienden vill på alla sätt få till en fällande dom. Och riksåklagaren ställer sig lydigt i fiendens ledband. En fällande dom skulle få långtgående följder för både yttrandefriheten och religionsfriheten och det inte bara i Finland. Behöver jag tillägga att det är en enorm skamfläck för vårt land att det är här denna strid rasar? Den negativa publicitet som detta har gett vårt land är svår att överblicka och kanhända är det ännu svårare att avgöra hur stor den är. Enorm är ett svagt ord i sammanhanget, får man frukta.   

Svammel, men inget svar

I detta nummer av Kyrkpressen ingår en insändare/ett öppet brev jag skrev efter debatten om prästbristen i Slaget efter tolv den 6. oktober. Insändaren innehöll en fråga till BG Åstrand, en fråga som han av redaktionen gavs möjlighet att svara på i anslutning till insändaren. Tyvärr svarar Åstrand inte på min fråga. Jag undrar om han överhuvudtaget läste det jag skrev? Hur som helst sätter han mer än halva sitt svar på att diskutera min person i relation till en fråga jag inte alls berörde i min insändare (frågan om kvinnliga präster). Det säger väl egentligen allt som behöver sägas om kvaliteten på Åstrands svar. 

I resten av svaret kommer Åstrand med ett par synnerligen märkliga påståenden. Först säger han "För att vara ett levande levande och verksamt ord kräver det [Guds ord] att kyrkan söker den rätta förståelsen, uttryckssätten och tillämpningen i varje tid".

Detta är synnerligen anmärkningsvärt. Guds ord ÄR levande och verksamt. (Hebr. 4:12) Men detta är ett faktum som s.a.s. står för sig självt och inget som vi människor måste göra gällande genom våra strävanden. Det Åstrand gör här är att han reducerar både Gud och Bibeln på ett sätt som verkligen inte anstår en luthersk präst eller biskop. Detta alldeles speciellt som det han egentligen gör är att ställa upp det att vi förändrar Guds ord (för det är vad han talar för) som ett villkor för att det ska vara levande och verksamt.

Detta är något alldeles fruktansvärt. Det Åstrand gör här är att han avskaffar Gud, hans ord och hans Ande som livsnerv och livsmärg i kyrkan för att ersätta dem med människan och hennes agerande. Detta är ytterligare ett bevis för att det Åstrand står för är något helt annat än den kristendom som borde vara gällande i vår kyrka. Eller om vi säger det på ett annat sätt: En kyrka som på detta sätt helt dräneras på det som ger henne liv kommer att dö. Det finns helt enkelt inga förutsättningar för liv kvar.

---

Det andra märkliga påståendet är av mindre vikt, men likväl också det märkligt. Åstrand skriver om min "ensidiga strävan att försöka definiera vem som är en villolärare". 

Jag förstår inte vad han avser här. På vilket sätt är det jag gör "ensidigt"? För att jag inte har diskuterat det med honom? För att han inte håller med om att det finns villolärande präster i kyrkan? Som sagt, jag förstår inte vad han avser. Ett gott råd till Åstrand kunde vara att i stället för att i mer än halva sitt svar diskutera en fråga som jag inte alls lyfte i min insändare så skulle han i stället ha öppnat upp gällande detta. Det alldeles särskilt eftersom det var just detta jag fokuserade på i min insändare. Ja, och så kunde han ju faktiskt också ha åtminstone försökt svara på min fråga. Men nej. Det var nog att hoppas alldeles för mycket.  

 

Om Biblisk arkeologi

Idag klockan 15 hålls ett mycket intressant seminarium i Ytteresse bönehus. Tore Jungerstam undervisar om temat "Biblisk arkeologi" och åtminstone jag ser mycket fram emot detta. Min författarmentor Paul L Maier konstaterade att "arkeologin är den kristna trons bästa vän", och med detta syftade han på det faktum att så gott som alla arkeologiska fynd som görs i dagens Israel och områdena däromkring bekräftar det bibliska vittnesbördet. 

Om du är intresserad av att höra mer om vilka arkeologiska fynd som har gjorts i Israel och vad dessa har att säga om Bibelns trovärdighet är du varmt välkommen med på detta seminarium!  

Masspsykos bland politiker och i media

Iltalehti går i en färsk artikel ut med att försvarsminister Antti Häkkänen kritiserar Belgien för att verka till förmån för Ryssland när landet stiger på bromsarna när det gäller ett beslut att lösgöra frysta ryska tillgångar i europeiska (belgiska) banker för ett återuppbyggnadslån till Ukraina. Den amerikanska tidningen Politico talar nu också om Belgiens premiärminister Bart de Wever som "The new bad boy" i Europa. 

Det här visar hur starkt krigspropagandan rullar på och hur alla som inte spelar med blir uthängda och utskällda. Europa (och hela västvärlden) tycks ha drabbats av någon form av masspsykos som gör att det inte går att tänka klart. Eller som åtminstone gör att de flesta inte klarar av att göra det. Bart de Wever är ett undantag här - och låt mig påstå att ifall Antti Häkkänen skulle ha stått i hans skor skulle han nog också ha tagit time out i denna fråga. Eller så skulle åtminstone jag hoppas. Om inte borde han börja syssla med annat än politik. 

Saken är nämligen den att de pengar (140 mrd euro) som det är tänkt att ska ges till Ukraina finns i belgiska banker. Det betyder att ifall det skulle visa sig att det är olagligt att göra på detta sätt är risken stor att Belgien blir skyldigt att ersätta Ryssland för dessa pengar. Att Belgien vill ha garantier av resten av Europas länder att de tar smällen med Belgien om en smäll kommer är varken oresonligt eller att "verka till förmån för Ryssland". Det är uttryckligen att verka till förmån för Belgien, något som en belgisk statsminister utan vidare bör förväntas göra.

Det är väl närmast en självklarhet att dessa ryska frysta tillgångar bör användas för att bygga upp Ukraina efter Rysslands härjningar, men ingen bör eller kan förvänta sig att Belgien ensamt ska bära riskerna här. 140 miljarder är nämligen mycket pengar. 

 

Åstrand och Efesusläxan

Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand går i media från stolpskott till stolpskott i frågan om kyrkan och samkönade vigslar - och media eldar på frågan. Idag publicerar Svenska Yle en artikel som är oerhört tendentiös och där Åstrand går längre än han någonsin gjort hittills i sina påtryckningar mot de församlingar som väljer att hålla sig till kyrkans linje i äktenskapsfrågan. 

"Församlingsrådet har fortfarande den möjligheten att de, om de så vill, kan stänga kyrkdörren. Det är ju det man har gjort här och det hade man inte behövt göra. Gör man som församlingsrådet gjorde i Korsholm uppfattas det tydligt som en kraftig markering mot samkönade par."

Notera orden "fortfarande" och "det hade man inte behövt göra". Igen: Här har vi en biskop som tydligt går emot kyrkomötets beslut och som tar församlingar som väljer att hålla sig till kyrkans linje i örat. Detta är alltså något alldeles oerhört och något som gör att Åstrand med vett och vilje ser till att erodera det lilla förtroende som eventuellt fanns kvar för hans episkopat och biskopsämbetet i allmänhet i vår kyrka. 

Det Vörå församling gör här är inte att man "markerar mot samkönade par" utan att man markerar att Guds ord, kyrkans bekännelse och kyrkans många gånger genom beslut i kyrkomötet fastslagna äktenskapssyn står fast. Och mycket gott så! 

I artikeln påstås vidare att "Även om det saknas en gemensam uppfattning i den evangelisk-lutherska kyrkan om hur kyrkan ska göra med samkönade vigslar, har samkönade par vigts kyrkligt under flera års tid."

Det må vara sant att det saknas en "gemensam uppfattning" i frågan (vilket i sig är både märkligt och synnerligen bedrövligt eftersom Guds ord är klart och tydligt i frågan) så finns det ett (eller egentligen många) klara och tydliga beslut i kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet - något Svenska Yle givetvis försummar att säga.

Men Åstrand, och Svenska Yle, slutar inte där. Åstrand tar sig friheten att profetera om framtiden. "Med tiden så faller de här sakerna nog på plats, skulle jag säga. Med tiden får vi se att det här blir en del av församlingarnas liv och verksamhet på olika sätt."

Nå, låt mig göra det samma! Om det går på det sätt som Åstrand förutspår - vilket inte alls är omöjligt eftersom lögnen har en tendens att segra i denna i synd fallna värld, särskilt i de fall när media och makten går samman kring den - så kommer kyrkan att reduceras till en aktör i marginalen och det andliga arvet som vi i Finlands Sion har att förvalta kommer att söka sig nya vägar mot framtiden.

Jag tror inte att Åstrand och de andra biskoparna förstår vad de håller på med. Detta är verkligen ingen ursäkt - de borde absolut veta bättre - men de har helt tydligt blivit så förblindade av denna världens furste och hans lögner att de inte klarar av att se vad som håller på att ske. 

Vi behöver alla, liberala och konservativa, noggrant påminna oss om det jag brukar kalla för "Efesusläxan". 

"1 Skriv till församlingens ängel i Efesus:

Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld: Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats. Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis." (Upp. 3:1-7)

Efesus var en blomstrande stad när detta skrevs, och församlingen i Efesus var en av de största kristna församlingarna i världen. Idag finns det där staden fanns bara en grushög kvar.  

 

Välkommen med!