Döm om min förvåning när jag igår läste ÖT och rapporteringen om det första mötet mellan Bo-Göran Åstrand och ledningen i Risöhälls bönehusförsamling. "Jag tar oron som finns på största allvar", ropade underrubriken ut. Äntligen!, tänkte jag. Äntligen tar Åstrand vår oro över framtiden och hur vi ska få nya präster som vi gammaltroende kan lita på på allvar!
Men nej. Igen visar Åstrand hur han konsekvent vägrar vara biskop för hela stiftet. I slutet av artikeln sägs det nämligen klart ut vad Åstrands allvarstagande handlar om: "Det är viktigt att vi sitter lugnt i båten och söker lösningar utan förhastade beslut. Jag tar oron som finns inom väckelsen med anledning av det som hänt i Risöhäll på största allvar, säger biskopen och understryker att ingen behöver lämna kyrkan."
---
Det är alltså oron (som några få? har uttryckt) över vad som sker inom LFF som Åstrand tar på allvar. Inte de mångas oro över huruvida det i framtiden alls kommer att finnas rum för oss gammaltroende i kyrkan.
Suck. Igen.
