Nattvardsförbud!

Situationen i den lutherska kyrkan blir allt mer absurd. Idag rapporterar finska Yle att Åbo domkapitel har förbjudit nattvardsgudstjänster i finskspråkiga Evangeliföreningens regi i Björneborgs västra församling. 

Ja, du läste rätt. Domkapitlet har FÖRBJUDIT nattvardsmässor. Detta är förstås bara helt galet. Man kunde ju tro att det skulle vara i kyrkans intresse att människor skulle samlas inom Guds ords hörhåll och kunna få del av nattvarden, men icke. 

Problemet är förstås att SLEY:s nattvardsmässor firas med endast manliga präster vid altaret, och för Åbo domkapitel är det av allt att döma viktigare att alla böjer sig för kyrkans (obibliska) nyordning med kvinnliga präster än att församlingsmedlemmarna får ta del av nattvarden. 

Till saken hör att domkapitlet hänvisar de ca 150 nattvardsgästerna som detta förbud berör till närbelägna Björneborgs västra kyrka som ligger ca en kilometer från det bönehus där SLEY på senare tid har hållit sina nattvardsmässor. Detta skulle emellertid innebära att dessa skulle tvingas delta i nattvardsfirande där en kvinna står för altaret, något som SLEY som rörelse och därmed också en stor del av dess medlemmar inte accepterar.

Åbo ärkestift har den senaste tiden valt att gå allt hårdare åt de kristna och de rörelser som vidhåller kyrkans traditionella ämbetssyn. Den lagfarne assessorn Matleena Engblom konstaterade redan för ett par år sedan när en liknade situation uppkom i Kankaanpää att "om någon ska ha rätt att ordna en nattvardsmässa i den lutherska kyrkan bör man acceptera kvinnliga präster".  

Detta innebär följaktligen att många av kyrkans medlemmar helt kallt utestängs från nattvarden. Detta är givetvis inte acceptabelt, varför SLEY har meddelat att man inte kommer att lyda nattvardsförbudet utan att man kommer att fortsätta ordna nattvardsmässor i Björneborgs västra församling. I artikeln sägs det att domkapitlet har påpekat att det inte är tillåtet att fortsätta med de olovliga nattvardsmässorna. SLEY:s distriktspastor Johan Helkkula säger att han inte vet vad ett sådant påpekande innebär, men han konstaterar (helt rätt!) att domkapitlet gärna kunde ge ett påpekande åt många aktörer som inte agerar i enlighet med Guds ord och kyrkans ordning t.ex. när det gäller regnbågsmässor och samkönade vigslar. På en rak fråga om SLEY kommer att vidta åtgärder som ett resultat av domkapitlets påpekande säger Helkkula: "Vi behöver snarare lyssna till Guds ord och Gud själv än dessa aktörer (domkapitlet)." 

---

Det är givetvis otrevligt att SLEY tvingas gå tvärt emot domkapitlets beslut i denna fråga, men om domkapitlet verkligen är så rabiat att det anser att accepterandet av kvinnliga präster är viktigare än att alla församlingsmedlemmar kan få del av nattvarden och Guds ords predikan på ett sätt som inte - enligt dem - går tvärt emot Guds klara anvisningar i sitt ord, ja då gäller nog det Petrus säger om att vi måste lyda Gud mer än människor. Lägg därtill att Björneborgs västra församlings församlingsråd röstat för SLEY:s anhållan om att få ordna egna nattvardsmässor, något som domkapitlet sedan alltså gick emot.   

Dra i handbromsen innan det är för sent!

Jag blev uppmärksammad på en artikel i Tidningen Näringslivet, skriven av en Martin Berg, som satte katten på bordet angående elproduktionen. I artikeln varnas det för möjlig elbrist i södra Sverige inkommande vinter. Berg skriver att det saknas elproduktion motsvarande sju (!) kärnkraftverk. Det stora problemet är förstås inte att det inte skulle finnas kapacitet, utan att kapaciteten är av fel sort: När det inte blåser blir det nämligen problem.

Grundorsaken till den möjliga elbristen är den att fossil energiproduktion har monterats ned och ersatts med vindkraft. I artikeln konstateras också att det inte heller går att förlita sig på elimport under dessa timmar av elbrist eftersom "Europas vindkraftsproduktion ofta samvarierar". 

Det har gått så långt i södra Sverige att företag som vill expandera söker efter andra platser för detta eftersom eltillgången inte kan garanteras. 

---

Att vi har hamnat i den här situationen är förstås helt och hållet vårt eget fel. Att montera ner planerbar (fossil) energiproduktion och i allt högre grad ersätta denna med vindkraft är recept på just en sådan här situation. Men det är så här det blir när vi med all makt ska vara föregångare i den gröna omställningen och därmed tvingas (och låtsas) använda oss av lösningar som inte (ännu) finns. 

Det positiva här är att varningarna nu duggar allt tätare. Det varnande exempel vi fick från Spanien på hur det kan gå om vi försöker leva i en fantasi på detta område har säkert hjälpt till. Men tyvärr finns det ännu alltför många, också bland våra beslutsfattare, som väljer att leva på hoppet och i tron att det nog löser sig på något sätt i stället för att, som vi nu borde göra, bromsa denna utveckling tills det finns fungerande lösningar på plats. 

Förra veckan skrev ÖT om den enorma aluminiumfabrik som planeras i Kronoporten. Detta projekt, där jag är rädd att våra beslutsfattare stirrar sig blinda på siffran 1500 (arbetsplatser) och helt ignorerar såväl de miljömässiga som energimässiga problemen, kommer att kräva el i sådana mängder (motsvarande produktionen vid ett kärnkraftverk) att enbart detta projekt riskerar att få vårt elnät att storkna. Och då ska vi minnas att detta bara är ett av många liknande projekt som just nu är i planeringsstadiet.  

Visst skulle det sitta mycket bra med 1500 arbetsplatser, men ändå: Nu måste vi dra i handbromsen innan  det är för sent. Det är nämligen just det, alltså för sent, när fabriken/fabrikerna är på plats och det en kall vinterdag varken blåser eller syns till någon sol. 

Prislappen på kollapsen i Spanien är ännu oklar, men det sår redan nu klart att den blev i miljardklassen. Vad jag vet förlorade inga människor livet, dock. Så väl går det inte här om vi råkar ut för samma sak när det är minus 30 grader.   

När ska eländet ta slut?

Knappast har någon kunnat missa att Israel igår bombade kärnanläggningar i Iran. Målet är att förhindra att Iran att utveckla kärnvapen, vilket förstås i sig är ett ädelt mål med tanke på säkerhetsläget i världen. Ett krig är dock ett krig, och krig skapar alltid lidande och elände. 

Igår svarade Aftonbladets försvarsexpert Niclas Vent på frågor om kriget i en livechatt på Aftonbladets webbplats, och det var speciellt en fråga som fick mig att tänka till lite. En anonym läsare frågade "Usch vad man bara vill spy på världen just nu. När ska ska allt elände ta slut egentligen[?]"

Svaret som gavs var följande: "Det undrar jag också ungefär varje dag. Jag vill inte vara pessimist, men jag kan inte heller påstå att jag ser några som helst tecken på en ljusning i någon nära framtid."

---

Det vi ser i världen just nu är förstås inget unikt. Det har alltid varit krig, och många av de våldsammaste och grymmaste krigen som pågår just nu når knappt över nyhetströskeln. Media fokuserar på sådana krig och våldsamheter som påverkar oss (och som har potential att påverka oss), och därför lyfts kriget i Ukraina och nu då också kriget mellan Israel och Iran fram så ofta och mycket. 

När Jesus i Bibeln talar om de yttersta tiderna ger han oss en del fixpunkter som kan hjälpa oss att avgöra var i den profetiska kalendern vi befinner oss. Det vi absolut vet är förstås att vi idag är en dag närmare Jesu återkomst än vi var igår, men frågan är om det finns sådana tidstecken idag som vi kan säga är det som Jesus talar om? 

På en direkt fråga från lärjungarna (i Matt. 24) lyfter Jesus faktiskt fram en del saker som kan hjälpa oss i att förstå tiden lite bättre. Han talar om 1. Att villolärare ska leda många vilse och presentera falska "Jesusar" för oss. 2. Vi kommer att få höra stridslarm och rykten om krig. 3. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. 4. Det ska bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 5. Kristna kommer att förföljas och t.o.m. dödade och hatade av alla folk för Jesu skull. 6. Det ska bli ett stort avfall bland de kristna. 7. Falska profeter ska träda fram och bedra många. 8. Laglösheten ska tillta och därför ska 9. Kärleken kallna hos de flesta. 10. Evangeliet ska predikas i hela världen och bli ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.   

Givetvis ser vi mycket av detta hända i dag, men speciellt punkterna 1-3 och 7-9 är kraftigt verksamma idag. Så som jag ser det, åtminstone. Någon annan, med ett annat perspektiv, kanske tänker annorlunda. 

Svaret på den anonyme läsarens fråga är egentligen enkelt. Eländet tar slut när Jesus kommer tillbaka. Inte före det. I själva verket kommer det bara att bli värre fram till dess. Givetvis kan det komma tider när det blir lite lugnare i världen (eller när det åtminstone ser så ut), men vi kan nog på ganska säkra grunder säga att vi har gått in i det som Jesus kallar för "födslovåndorna" och som ska föregå hans återkomst. Om inte annat så för att fikonträdet (Israel) ser ut som det gör. Jesus säger nämligen i Luk. 21 där han också talar om tidens slut att vi ska "Se på fikonträdet och alla andra träd. Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker."  

---

Men, som Jesus säger (Luk. 21:28): "när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning". 

Vi har en hel del elände framför oss. Kanske t.o.m. så att en del av oss kommer att få ge sitt liv för bekännelsen till Herren, vem vet. Men vad kan vara större än att veta att Jesus har segrat och att han en dag kommer att stå där som den slutlige segraren. Och att vi får stå med honom. "Guds ord behåller segern och alla segrar med, som står uti Frälsarens led", som sångförfattaren skriver. 

Därför behöver vi inte vara rädda eller förtvivlade, vi som hör Herren till. Eländet kommer en dag att ta slut.  

Svagt, Myntti!

Det att vår kyrkas biskopar införde samkönade äktenskap i kyrkan tvärt emot kyrkomötets beslut har så småningom börjat noteras i media. Kenneth Myntti skriver en ledartext i dagens ÖT där han hävdar att biskoparnas "förvandlingsnummer" kan bromsa medlemsflykten. 

Myntti framför så många märkliga påståenden i sin text att jag inte riktigt vet var jag ska börja när jag ska kommentera den, men kanske rubriken är ett bra ställe att börja på. Det kan förstås hända att det faktiskt är så att det att biskoparna på detta oerhörda sätt ställer sig över kyrkomötets beslut i någon mån kan bromsa medlemsflykten bland sådana kyrkomedlemmar som inte är aktiva kyrkobesökare. Men är det faktiskt så att kyrkan – om kyrkan måste välja vilken grupp hon vill behålla – ska satsa på dessa? Om det faktiskt går så att detta blir den händelse som får väckelserörelsernas folk att lämna kyrkan en masse – är kyrkan och dess ledare faktiskt förberedda på den enorma förändring detta kommer att innebära för kyrkan? 

Myntti kommer så småningom också in på denna centrala fråga: Hur kommer väckelsens folk att reagera på detta? Han målar upp tre scenarier: Antingen lämnar vi kyrkan och startar något nytt på annat håll. Eller så drar vi igång en "gemensam aktion" för att avsätta kyrkoledningen. Eller så fortsätter vi som förr. "Koriat haukkuu ja karavaani kulkee", skriver Myntti. "...de konservativa kretsarna fortsättningsvis tuggar småspik och drar sig undan till egna aktiviteter med egna hemmagjorda regelverk som motsvarar den egna bibelsynen."

Behöver jag säga att det sätt Myntti uttrycker sig på här är oerhört respektlöst? (I andra kretsar skulle man kanske använda ordet "kränkande".) Att kalla någon för hund är redan det illa, men lägg märke till ordvalen i citatet: "egna", "hemmagjorda" och igen "egna". 

Myntti får det att låta som om den äktenskapssyn som varit gällande i kyrkan är något vi har hittat på (alternativt kan han med "regelverk" avse kyrkans beslutsordning, men det är i så fall precis lika galet) och att kyrkans tvåtusenåriga bibelsyn likaså är något vi har hittat på. 

Det Myntti (försöker) ägna sig åt här är att förminska oss som tänker annorlunda än han gör – och att marginalisera oss. Det Myntti däremot inte säger är att det biskoparna har gjort i.o.m. sitt handlande är att de har förkastat alla demokratiska spelregler i kyrkan – demokrati som annars tycks vara så viktig för Myntti. I stället kallar han biskoparnas anarkistiska åtgärd för "en snilleblixt". I en bildtext sägs det rakt ut att "biskoparna gjorde rätt". Tänk hur det kan växla beroende på vem som gör något och vad som görs! Om t.ex. Trump skulle ha gjort ett lika grovt övertramp mot demokratins spelregler skulle Myntti utan vidare (och med full rätt!) ha rasat på ledarplats.

Det kanske mest märkliga i Mynttis text är ändå det han säger om kyrkans äktenskapssyn när han hävdar att "Med andra ord har kyrkan aldrig officiellt gått in för att kyrkan endast viger man och kvinna."

Här måste jag faktiskt läsa flera gånger. Påstår Myntti faktiskt att kyrkan inte har haft ett beslut att bara viga man och kvinna? Men hur blind kan man vara? Om jag räknar rätt har kyrkomötet nu nio (!) gånger fattat beslut att äktenskapet är ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna och därmed förkastat alla andra former av äktenskap. Nio gånger!

Men Kenneth Myntti har tydligen inte alls läst på. På den här låga nivån är tyvärr hans ledare denna gång. Oerhört svagt, Myntti!   

Att göra svart till vitt

Efter att biskopsmötet för en dryg vecka sedan beslöt att - tvärt emot kyrkomötets beslut och genom en bakdörr - införa samkönade äktenskap i vår kyrka (vilket deras "pastorala anvisningar" i praktiken innebär) har debatten gått het. Om än den (ännu) inte varit så omfattande. 

Idag kommer Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand "ut ur skåpet" i en artikel i ÖT och ljuger och bedrar de som läser artikeln så det står härliga till. "De präster som får en fråga om att viga behöver få en signal om att man kan göra det. I anvisningarna poängterar vi också vikten av att alla de grundläggande elementen är med, det vill säga tal, bibelläsning, bön, välsignelse och vigselfrågor."

Detta är en ren lögn. Kyrkomötet har beslutat att äktenskapet i vår kyrka är ett förbund mellan en man och en kvinna. Således kan präster inte göra detta utan att gå emot kyrkans lära och praxis, och detta kan åtta biskopar inte egenmäktigt ändra på. 

Åstrand fortsätter på samma lögnaktiga spår: "Enligt kyrkomötet är äktenskapet ett förbund mellan man och kvinna och det kan inte biskoparna ändra på. Men till församlingarna kan vi ge en tydlig anvisning om att det ska vara möjligt."

Bäste herr Åstrand! Det är INTE möjligt. Att påstå det är att ljuga och bedra och att bete sig på detta sätt ligger långt från allt som ens kan stavas anständighet. Om alltså en "vanlig" människa skulle bete sig på detta sätt. Och nu talar vi om en person som bär den lila biskopsskjortan. 

Jag tänkte skriva att jag är chockerad, men det skulle inte vara rätt. När det gäller Bo-Göran Åstrand har det faktiskt gått så långt att inget längre borde överraska. 

Det är dock en aning tröstande att inte ens ÖT går på biskopens lögner. Rubriken gör klart att biskoparna här har agerat egenmäktigt. Den lyder, rakt på sak: "Biskoparnas nya anvisningar går emot kyrkomötets beslut". 

Så är det.  

Alla?

En god vän gjorde mig uppmärksam på biskop Åstrands offentliga hälsning till Vasa Pride-deltagarna. För den som inte visste det så har biskopen har lånat ut sig och sitt ämbete som beskyddare för nämnda evenemang. 

Det finns en del sanning i Åstrands hälsning, som t.ex. det att alla är lika värdefulla (oberoende av sexuell läggning), att vi inte ska göra skillnad på människor och att vi behöver glädje och gemenskap just nu. Men när han, som biskop, uttalar sig om allas rätt att "få vara sig själv" och att "ingen ska behöva göra om sig för att passa in" blir det ironiskt. 

Det han säger är nämligen att detta gäller alla - utom den Herre är satt att tjäna. När det nämligen firas regnbågsmässa är "alla" (ett ord jag faktiskt tvivlar på i sammanhanget) välkomna sådana de är. Men inte Jesus. Han måste göras om för att passa in. 

Det är så oerhört tragiskt att en biskop kan falla så här lågt.   

 

Pingst!

Idag firar den västliga kristenheten en av årets största fester vid sidan av påsk och jul, nämligen pingst. Pingst har också kallats den kristna kyrkans födelsedag och firas i åminnelse av den Helige Andes utgjutande på den första kristna pingstdagen. Namnet "pingst" kommer från det grekiska "pentecoste" som betyder "den femtionde", alltså den femtionde dagens efter påsk. Pingst firas också tio dagar efter Kristi himmelsfärdsdag. 

Tvärtemot vad många tror har pingströrelsen, trots att den tagit sig namn efter denna dag, inte monopol på pingst och pingstfirandet. Också vi lutheraner firar pingst som en av kristenhetens stora festdagar då vi kommer ihåg och firar Andens utgjutande och den kristna kyrkans födelse. Men i motsats till t.ex. pingströrelsens teologi är Anden i luthersk teologi inte så framträdande. Som det heter: Anden pekar inte på sig själv utan enbart på Jesus. Men det betyder inte att Anden inte skulle vara viktig, tvärtom faktiskt! När vi ser vad Luther skriver om den Heliga Ande i sin förklaring till den tredje trosartikeln inser vi att Anden är själva livsblodet i den kristna församlingen och i den kristnes liv: 

Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron. På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela kyrkan på jorden och bevarar den i Jesus Kristus genom den rätta tron. I denna kyrka förlåter han dagligen mig och alla troende alla synder. Han skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv. Det är visst och sant. 

Luther har helt rätt. Faktum är att vi kan gå så långt att vi kan säga att utan den Helige Ande skulle det inte finnas någon kristne kyrka och några kristna på denna jord. Och omvänt: Att det idag, snart 2000 (1992) år efter den första kristna pingsten ännu finns en kristen kyrka på jorden är det kanske starkaste gudsbeviset som finns. Det att den kristna kyrkan föddes, spred sig och har bevarats i en rätt och biblisk tro genom århundradena är Andens verk och ett av de största under vi kan tänka oss. 

Galenskap!

Natos generalsekreterare Mark Rutte gick i veckan ut med de uppgifter som alla visste skulle komma. Nato kommer att kräva att medlemsländerna ökar sina försvarsutgifter till 5% av BNP. För Finlands del skulle detta betyda en kraftig ökning från nuvarande ca 2,5% av BNP. I siffror skulle denna dubblering innebära en ökning från nuvarande 7,3 miljarder årligen till 14,5 miljarder. 

14,5 miljarder! I en situation där vi redan nu lånar upp nästan 14 miljarder för att få budgeten att balansera. Detta är ren galenskap och något vi inte har råd med. För jämförelsens skull kan vi ställa upp hela social- och hälsovårdsbudgeten för år 2025 som går på drygt 15 miljarder och där det idag finns ett starkt tryck på nedskärningar för att "balansera budgeten". 

Detta utspel från Natos sida gör att allt prat om att balansera budgeten måste - som jag gjorde ovan - sättas inom citationstecken. Om detta går igenom finns det nämligen inga som helst möjligheter att balansera Finlands statsbudget. 

Senast nu hoppas jag att alla inser det en del av oss sade medan Nato-diskussionen pågick: Ett finländskt Natomedlemskap är en synnerligen dålig idé. Inte nog med att det gör oss till Rysslands fiende och gör att vår 1350 km långa gräns mot Ryssland blir frontlinje i det krig som framför allt EU:s ledare håller på att pressa fram, det sätter en stor sten på vår redan extremt tunga ekonomiska börda. 

Detta är ren och skär galenskap.  

 

Anarki i kyrkan

Den lutherska kyrkans biskopsmöte gav på sitt möte 3/6 anvisningar för hur samkönade vigslar bör gå till i kyrkan. Detta i direkt strid med kyrkomötets beslut i maj att INTE införa en dubbel äktenskapssyn i vår kyrka. Detta är något alldeles oerhört och öppnar för total anarki i kyrkan och kyrkans beslutsordning. Biskoparna går långt utanför sitt mandat genom att på detta sätt gå förbi kyrkans högsta beslutande organ (kyrkomötet) och införa något som kyrkomötet uttryckligen röstade ner.

Jag kan inte begripa hur biskoparna på detta sätt kan ge sig själva rätten att inte bara ställa sig över Guds ord, men även över kyrkordningen och kyrkomötet samt även omkullkasta den hittills rådande - och enligt kyrkans stadgar - gällande beslutsordningen i kyrkan. Jag ser ingen annan förklaring än att biskoparna anser det vara så viktigt att hålla sig väl med världen och hbtq-lobbyn att alla andra hänsyn får ge vika.

Tanken bakom biskoparnas handlande går ut på att eftersom Finland har en könsneutral äktenskapslagstiftning och det bland kyrkans präster finns sådana som viger samkönade par (och inte råkar ut för några påföljder för detta) samt eftersom kyrkans äktenskapssyn är stadd i förändring (vilket är en subjektiv uppfattning) behöver den praxis som redan finns regleras genom biskopliga anvisningar. Detta kombinerat med uppmaningen att de präster som följer dessa biskopliga anvisningar inte bör få något straff för det de gör innebär att biskoparna, de facto, ger grönt ljus för samkönade vigslar i vår kyrka. Detta alltså i tvär motsättning till det beslut som kyrkomötet fattade.

Detta är givetvis förkastligt på så många sätt. Inte minst för att biskoparna genom sitt handlande inför anarki i kyrkan. Att de dessutom kraftigt uppmanar till att sådana präster som går emot Bibel, bekännelse och kyrkans ordning ska få hållas och inte råka ut för påföljder p.g.a. detta är helt ohållbart.

Därför föreslår jag att vi bör skrida till åtgärder. Framför allt för att beskydda vanliga kristna från dessa vargar i fårakläder. När biskoparna inte gör det rätta får vi göra vad vi kan för att få till stånd det biskoparna inte vill eller klarar av att göra, speciellt som dessa nu även visat att de föraktar den kyrkans beslutsordning som de är satta att vidmakthålla.

Mitt förslag är därför att det upprättas en offentlig lista på biskopar och präster som kristna inte bör ha något att göra med. Alltså inte delta i gudstjänster där dessa medverkar, inte medverka i samlingar där dessa undervisar, inte gå till nattvarden där dessa står för altaret och inte heller anlita dessa för kyrkliga förrättningar. En sådan lista, som med fördel kunde få rubriken Anathema, skulle kunna hjälpa vanliga kristna i Finlands Sion att veta vilka präster som bör undvikas för att inte bli utsatt för skadlig andlig påverkan. Jag föreslår att de åtta biskoparnas namn som röstade för att dessa anvisningar skulle godkännas får stå överst på listan och följas av de präster som meddelat att de är beredda att viga samkönade. En sådan lista finns redan på nätet och kan säkert kopieras rakt av. Listan kan sedan kompletteras vartefter präster avslöjar sig genom att antingen ge uttryck för en beredskap av viga samkönade eller genom att göra det.

 

Mening i tillvaron - och brist på densamma

Svenska Yle berättar idag om en ny FPA-granskning som visar att nästa en femtedel av unga kvinnor i åldern 18-29 (och nästan en tiondel av de unga männen i samma åldersgrupp) äter antidepressiva läkemedel. Detta innebär en dubblering på bara tio år. Orsaken som anges är att det inte finns tillräckligt med psykoterapeuter. 

Men det är ju inte grundorsaken till problemet. Grundorsaken är förstås att unga vuxna mår dåligt. Utan detta illamående skulle det varken behövas psykoterapeuter eller antidepressiva. Svenska Yle missar att överhuvudtaget diskutera detta. 

Varför mår så många unga dåligt idag? Svaren på den frågan är förstås mångfacetterat. Pressen på unga idag är stor, samhället har blivit allt mer individualiserat och sådana gemenskaper där människor kan stöda och hjälpa varandra har blivit allt sällsyntare, omvärlden ter sig allt mer hotfull och media gillar att vältra sig i detta. Och framför allt har de flesta människor tappat meningen med livet i och med att den kristna tron har hamnat allt mer i baksätet när de kristna kyrkorna har gjort sig själva irrelevanta genom att bli en spegel av samhället i stället för att spegla evigheten.

Nu säger jag, på samma sätt som Susanna Birgersson i Göteborgsposten (igen: läs hennes ledare!), inte att människorna borde bli kristna för att få uppleva mening utan för att de kristna anspråken är sanna. Men här finns nog ändå en mycket viktig nyckel till denna problematik.

---

Jag läser som bäst Bodie och Brock Thoenes bok Jerusalems hjärta, och på ett ställe talar Jesus till den andligt vakne Alfie där han, märkt av svält och oro längtar att få följa med Jesus bort från den döende gamla staden i Jerusalem. "Håll mörkret på avstånd. Inte i egen kraft utan i mitt namn." 

Det här är inte Guds ord rakt av, men det är i enlighet med Guds ord och det är ett så oerhört viktigt råd till oss människor idag. Mörkret är så massivt i den värld vi lever idag, och det kommer nära oss på alla sidor. Och vad värre är, det har en så kraftig bundsförvant i vår gamla människa som gör att mörkret i världen så väldigt väl finner resonans i och med oss själva. I klartext: Vi har så oerhört lätt att vältra oss i mörkret. Det faller oss så väldigt lätt att göra det. 

Mörkret kommer sig in till oss och i oss på olika vägar. För mig, som gärna läser spänningslitteratur och ser på liknande filmer och serier på TV, kan mörkret lätt komma in den vägen. Speciellt de olika strömningsjättarna spelar gärna på vår vilja att umgås med mörkret. Ja, t.o.m. så att ju mörkare mörkret är desto bättre. Jag såg t.ex.för någon dag sedan att Netflix har en lång rad dokumentärer om olika seriemördare som bl.a. gav sig på barn och unga. Alltså dokumentärer, inte fiktion. Varför gör man sådana program??? Svaret är enkelt: För att mörkret är så tilltalande och vi människor som tilltalas av mörkret gärna umgås med det. Observera att jag inte säger att vi ska kasta ut TV:n eller säga upp abonnemanget på Netflix, men vi behöver välja noggrant vad vi ser på.

Jag skulle aldrig se en sådan serie, det kan jag säga med handen på hjärtat. Men jag kan tänka mig hur jag skulle påverkas ifall jag gjorde det. För mig räcker det gott och väl att läsa nyheterna om alla de galenskaper som finns i världen. Redan det gör att mitt sinne blir påverkat av mörkret. Nu säger jag förstås inte att vi (eller i detta fall jag) ska sluta ta in nyheter. Nej, men när jag/vi gör det är det viktigt att ha frälsningens hjälm på huvudet. (Ef. 6:17) Om vi inte har det kommer mörkret för nära och kan lätt påverka oss. 

"Håll mörkret på avstånd. Inte i egen kraft utan i mitt namn." Detta är som sagt ett oerhört gott råd till dagens människa. Vi ska inte flörta med mörkret. Gör vi det kommer vi oundvikligen att börja må dåligt. Oundvikligen. Problemet för många idag är att de tvingas kämpa mot mörkret (och för att hålla det på avstånd) i egen kraft eftersom de inte känner Namnet. Som kristna får vi kämpa denna kamp i Jesu namn, och det är enda möjligheten till framgång. 

Jag vågar påstå att vi här hittar en mycket viktig nyckel till lösningen på illamåendets problem bland dagens människor. Som kristna vet vi att vi inte kan förlora. Oavsett vad som händer så kommer vi att vara på den vinnande sidan. Visst går det ofta genom svårigheter, brist, lidanden, sjukdom och t.o.m. död. Men vi kommer ändå till sist att stå där med Jesus på den segrande sidan. "Guds ord behåller segern, och alla segrar med som står uti Frälsarens led", som Sionsharpan så riktigt konstaterar. Eller från Guds eget ord: "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Och då får mörkret ge sig. 

 

Propagandan fungerar

För en tid sedan offentliggjordes en undersökning som visar att 41% av finländarna är för att Palestina ska erkännas som stat. 17% motsätter sig det och 42% kan inte säga. Detta är i och för sig inga överraskande siffror, men det som är överraskande är motiveringarna. De som anser att Palestina inte ska erkännas kan för det mesta hänvisa till internationellt erkända kriterier som att det inte finns någon administration på plats som kunde erkännas eller att "landet" inte har några etablerade (och erkända) gränser. Förespråkarnas argument däremot har varken händer eller fötter och är helt tydligt i många fall resultat av den massiva propaganda som vår Israelfientliga media har ägnat sig ät de senaste åren.

"Läget i Mellanöstern kunde bli bättre ifall palestinierna fick en egen stat" och att "situationen för palestinierna nu motsvarar den situation judarna var i när de fick rätt till staten Israel". 

Dessa argument saknar som sagt både händer och fötter. Gaza styrs idag - om man kan tala om att Gaza styrs av någon överhuvudtaget - av terroristorganisationen Hamas vars mål är att utplåna staten Israel. På vilket sätt skulle situationen i Mellanöstern bli bättre av att det grundas en terroriststat som har som mål att utplåna sin demokratiskt styrda granne? Vidare är palestiniernas situation inte alls jämförbar med judarnas situation på 30- och 40-talen. För det första är "palestinierna" ett propagandapåhitt. Det finns inga palestinier. De är araber, kort och gott. Det finns idag många arabstater i området och år 1922 delades det brittiska Palestinamandatet i två områden, ett för araberna och ett för judarna. Att det som idag är Jordanien vägrar öppna sina gränser för de så kallade palestinierna är givetvis inte förvånande (vem skulle frivilligt vilja destabilisera sitt eget land genom att tillåta att en massa terrorister och terroristsympatisatörer vällde in över gränserna?) Men det oaktat är argumentet att palestinierna nu är i samma situation som judarna var för 80 år sedan genomfalskt. 

Det som är ännu värre är att dessa propagandalögner inte bara begränsar sig till s.a.s. "vanligt folk" utan att dessa även har drabbat sådana som borde veta bättre. T.ex. Pär Stenbäck, mångårig SFP-ordförande och f.d. utrikesminister, uttalade sig för en tid sedan i debattprogrammet "Slaget efter tolv" i liknande banor. "Vi måste få situationen i Mellanöstern att röra på sig", sade han då. Detta anser han, och andra likasinnade f.d. politiska påverkare, bäst kunna åstadkommas genom att erkänna Palestina som en stat. 

Målet kan aldrig vara att få "situationen att röra på sig". Målet måste vara att situationen rör sig i rätt riktning. Det Stenbäck et alii föreslår och som tydligen en majoritet av finländarna förespråkar skulle verka det motsatta. Situationen skulle förvisso röra på sig av ett erkännande, men i fel riktning. Trots allt det elände som nu förekommer och som drabbar också oskyldiga i Gaza är det bättre att situationen INTE rör på sig än att den rör sig i fel riktning. Fred och ett slut på lidandet måste vara målet, men detta måste åstadkommas på rätt sätt. Inte genom att skapa förutsättningar för att det som skedde 7/10 2023 ska hända igen. Och igen. 

Positivt!

 Morgonens, åtminstone i media, viktigaste nyhet är att den nationalkonservative Karol Nawrocki har segrat i gårdagens presidentval i Polen. Detta val har på förhand målats upp som ett "ödesval" inte bara för Polen utan för hala Europa. Svenska Yle klämde ännu i med "och Finland" i den listan. 

Jag jublar inte direkt, men jag noterar med viss tillfredsställelse att Nawrocki vann valet. Jag känner inte till så mycket om honom, men eftersom han har möjlighet att bromsa Polens (värde)liberalisering och även har vetorätt i frågor som rör EU är det tacksamt att han blir Polens nästa president. Speciellt när det gäller EU är det viktigt att det finns motkrafter till den snabba utveckling EU just nu genomgår i riktning mot federalism och den allt mer byråkratiskt drivna koloss unionen håller på att bli. 

Faktum är att EU suger åt sig allt mer makt på medlemsländernas bekostnad och våra folkvalda politiker låter detta ske utan att de har något mandat att göra detta. EU har, kort sagt, blivit ett självmatande monster som kommer att sluka all nationell beslutanderätt om ingen ställer sig upp och säger stopp. Karol Nawrockis val till president i Polen kan förstås inte hindra denna utveckling, men det kan sätta en hel del käppar i hjulet. Det glädjer jag mig åt.