Junnila och Arhinmäki

Finlands nya regering hann inte vara i tjänst många dagar innan den drabbades av sin första allvarliga kris.För den som har missat dagens nyhet nummer ett kan jag berätta att riksdagen, med knapp marginal, röstade för att ge näringsministern Vilhelm Junnila fortsatt förtroende. Detta efter att han bett om ursäkt för "barnsliga skämt" om Hitler och för sina kontakter till nazistiska element. 

Jag måste säga att jag helt håller med om det Lauri Nurmi skriver i ledaren i Iltalehti: Junnila borde förstå att själv avgå. Han kan inte, som näringsminister, förhandla med ekonomiska aktörer ute i Europa om det inte finns förtroende för hans person. 

Men med detta sagt kan jag inte låta bli att påtala den enorma inkonsekvens som råder speciellt i media när det gäller kontakter till extrema element. Vilhelm Junnila må sakna förtroende hos många finländare idag - speciellt inom media - men varför reagerade ingen när vi för bara några år sedan hade en minister som hade haft nära anknytning till kommunisterna och som, märk väl, inte hade tagit avstånd från dessa och, vad jag vet, ännu idag inte har gjort det? 

Jag talar givetvis om dåvarande kulturminister Paavo Arhinmäki. Han var minister 2011-14, och han hade inlett sin politiska bana som riksdagsassistent åt Esko-Juhani Tennilä, en taistoit och kommunist-stalinist som satt i riksdagen för bl.a. SKDL. Detta har helt förbisetts av media, liksom av den dåvarande oppositionen. 

För den som inte vet det: Kommunismen har t.o.m. mera blod på sitt samvete än nazismen har.

Orsaken till denna inkonsekvens är förstås att hela samhället idag är så enormt vänstervridet - och det gäller media i synnerhet - att högerspöket därför kommer att se så oerhört mycket farligare ut än vänsterspöket. 

Givetvis skrev jag en kommentar på Svenska Yle om detta och påtalade denna inkonsekvens och bristen på reaktion på det att vi har haft ministrar som har haft nära samröre med kommunister och kommunistiska organisationer och inte uttryckt någon som helst ånger över detta. Kommentaren blev givetvis censurerad.

Helt rätt, Larsmo!

Igen har Larsmo kommun hamnat i blåsväder för att kommunstyrelsen har tagit ett helt korrekt (demokratiskt sett) och även ett riktigt (när det gäller substansen i beslutet) beslut. Givetvis handlar det igen om att Larsmo väljer att inte Prideflagga. 

De indignerade reaktionerna kommer givetvis som ett brev på posten - och igen, som alltid, går det ut på samma gamla lögner: "Prideflaggan står för kärlek, tolerans, inkludering och allas lika värde". Igen får jag säga samma sak jag har sagt många gånger förr: Prideflaggan (och Pride) står inte i första hand för dessa saker. Prideflaggan symboliserar i stället likriktning, tvångsanpassning och idag framför allt sexualisering och indoktrinering av barn. 

Ja, du läste helt rätt. Detta sista blir hela tiden allt tydligare, och det värsta är att människor som borde veta bättre lånar ut sig själva till stöd för detta. Debatten i USA gällande "banning of books" (alltså förbud mot vissa böcker i skolorna och på biblioteken) visar detta med stor tydlighet. USA:s undervisningsministerium hävdade, på allvar, att det att avlägsna vissa böcker "skapade en fientlig omgivning ("hostile environment") för hbt-ungdomar i skolan. Dessa böcker (t.ex. boken "All Boys aren´t Blue") innehåller ren pornografi. Märk väl vad som hände här: Att avlägsna böcker som innehåller pornografi sägs skapa en fientlig omgivning för hbt-ungdomar! Dessa böcker behövs, sägs det, för att hbt-ungdomar ska kunna "skapa sin identitet".

I själva verket handlar detta förstås om indoktrinering och om att mer eller mindre tvinga på barn och ungdomar en viss sexualidentitet. Och om att sexualisera barnen och ungdomarna. Detta sägs t.o.m. rakt ut. Författaren till boken "All Bays arent Blue", George M. Johnson,  har sagt att det att han skriver sexhistorier för barn är en del av hans aktivism. 

Och så har jag lämnat det värsta till sist. På den nyss avslutade Toronto Pride kunde barn (!) som tagits med till "festligheterna" av sina föräldrar se fullständigt nakna män som stod och visade upp sig för de förbipasserande. Detta är alldeles oerhört, och skulle detta ske någon annanstans än på Pride skulle både de nakna männen och de föräldrar som utsatte sina barn för detta utan tvekan få skaka galler. Men Pride har givetvis frikort för också en sån sak. 

Summa summarum: Det är en lögn att Pride och regnbågsflaggan står för "allas lika värde, kärlek, tolerans och inkludering". I själva verket står regnbågsflaggan för allt annat. Likriktning, tvång och framför allt indoktrinering och sexualisering av barn och unga. Det är vad regnbågsflaggan har visat sig stå för i praktiken. Så när Larsmo kommun vägrar att flagga med regnbågsflaggan gör de helt rätt. Jag skulle bara önska att många andra kommuner skulle göra det samma och sända ett klart och tydligt budskap: Låt barnen vara ifred!

Om hur DSA kommer att missbrukas

"Om vi går in för att förbjuda lögnen kommer vi förr eller senare också att rensa ut sanningen" (Jan Myrdal). Citatet är säkert inte ordagrant, men det är taget ur minnet och innehållet är korrekt återgivet. Jag kom att tänka på detta viktiga citat när jag läste om den nya EU-lagstiftningen om vad som får sägas på nätet (DSA). Lagens mål är att komma åt hatiskt och farligt innehåll på nätet och kräver att de stora aktörerna, som Twitter och Facebook, allt hårdare censurerar det innehåll som finns på deras plattformar. 

I nyheten på ÖT sägs det att plattformarna måste klara av att moderera t.ex. desinformation i samband med val samt övergrepp mot barn. Båda dessa kategorier räknas som "farligt innehåll". 

Det är framför allt det första här som utgör ett stort problem. Låt mig ta två exempel. Först beskyllningarna om rysk påverkan i det amerikanska presidentvalet 2016. Dessa beskyllningar, som fick bred spridning i media och som låg som en mörk skugga över i princip hela Trumps tid i ämbetet, har numera bevisats vara falska. Men handen på hjärtat. Om en liknade situation skulle uppstå, finns det någon som, på allvar, tror att EU skulle kräva att beskyllningarna måste censureras? Givetvis skulle det inte ens finnas på kartan. 

Det andra exemplet hämtar jag från presidentvalet i USA 2020. Då framkom det att Joe Bidens son Hunter gjort sig skyldig till grov korruption och att han, under Bidens tid som vicepresident, av allt att döma sålt tillgång till sin far till sådana som betalt för det. Dessa uppgifter gömdes noggrant undan från den amerikanska allmänheten före valet och kom så att med stor sannolikhet avgöra valet till Bidens fördel. Igen, handen på hjärtat: Finns det någon som, på allvar, tror att EU skulle kräva ett annorlunda handlande från de stora internetjättarna ifall en liknande situation skulle uppkomma igen?

Det jag vill få fram här är att denna nya censurlagstiftning kan, och garanterat kommer att, användas för att påverka allmänhetens tillgång till korrekt information. Den som tror något annat är med förlov sagt alltför naiv. Vänsterkonglomeratet vid makten kommer att använda denna lagstiftning för att tysta sanningen och befordra lögnen. Myrdal visst knappast hur relevant hans citat skulle bli i våra dagar.

Om dagens domedagsprofeter

Det har alltid funnits så kallade domedagsprofeter. Främst inom religionens område, men på senare tid mera inom klimatdemagogin, har en lång rad personer försökt slå fast ett datum eller år när jorden går under. Behöver jag säga att de alla hittills har haft fel?

Orsaken till denna text är den förutsägelse den svenska klimatprofetissan Greta Thunberg gjorde sig skyldig till för (igår) exakt fem år sedan när hon skrev på Twitter att "En högt uppsatt klimatforskare varnar för att klimatförändringarna kommer att utplåna hela mänskligheten om vi inte slutar använda fossila bränslen under de kommande fem åren." 

Nå, liksom de flesta domedagsprofetior är även denna en aning tvetydig. Det hon skriver kan också förstås så att jorden kommer att gå under (någon gång inom en överskådlig framtid) om vi inte inom fem år (från 21/6 2018) slutar använda oss av fossila bränslen. Noteras kan att Thunberg senare har raderat inlägget. 

De flesta domedagsprofeter aktar sig emellertid för att röra sig med alltför exakta angivelser. De låter i stället förstå att det kommer att ske hemska saker snart ifall vi inte gör det eller det. Som sagt finns det en hel rad av dessa domedagsprofeter inom klimatrörelsen idag. Aftonbladet, som även har "liverapportering om klimatet", håller sig med en egen, avlönad, klimatprofet som med jämna mellanrum basunerar ut sina tirader om hur bedrövligt läget är. Dock, vad jag vet, utan att (åtminstone hittills) ha slängt ur sig något exakt datum för när jorden går under.

---

Som kristna är vi, eller borde vi vara, delade inför klimatfrågan och tidens slut. Dels är vi medvetna om att vi människor är satta som förvaltare av skapelsen och vi har en klar kallelse att "ta vara på vår broder" också när det gäller hans jordiska välbefinnande. Dels vet vi att Guds skapelse inte är så instabil som klimathetsarna låter förstå och utgår ifrån och framför allt vet vi att allt är i Herren händer och att Han en dag kommer att dra ett streck för tiden. Detta kommer inte att ske i förtid, och det kommer inte heller att dra ut på tiden. Detta samtidigt som vi har den något kryptiska uppmaningen att "påskynda Guds dag" (2Petr. 3:12). Jesus gör även det mycket tydligt att "ingen vet dagen eller stunden" (Matt. 24:36), varför vi kan säga med stor tillförsikt att alla som påstår sig veta när det sker ljuger. Eller ännu tydligare: Att de är falska profeter.

Samtidigt som det sägs klart och tydligt att ingen vet när det kommer att ske har vi Jesu egen uppmaning att ge akt på tecknen och vara beredda. "På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta hända, att han är nära och står för dörren." (Matt. 24:33) 

Många av dessa tecken Jesus talar om har förstås alltid förekommit. Vi ser dem även i våra dagar: Stridslarm och rykten om krig, falska profeter, avfall och dekadens, svält och naturkatastrofer och inte minst förföljelse av världens kristna. Frågan blir då: Innebär detta att Jesu återkomst och tidens slut står för dörren? Det enda svaret vi kan ge på den frågan utan att gå utanför det mandat som Guds ord ger oss är: Vi vet inte, men vi behöver alltid vara beredda. 

Det som är så oerhört trösterikt när vi talar om dessa hemska tecken och om tidens slut och Jesu återkomst är de ord Jesus säger när han talar om detta: "När det här börjar hända, räta på er och lyft era huvuden för er befrielse närmar sig!" (Luk. 21:28)

Jag undrar om inte detta är det bästa sättet att avslöja en falsk domedagsprofet (förutom det att denne ger ett exakt datum): Finns det denna ton i budskapet eller är allt bara hot och elände? 

Ja, detta måste få ett slut

Tänk, för en gångs skull håller jag med Aftonbladet! 

Ett av de stående inslagen i Aftonbladet är en återkommande granskning av svenska kvinnor som dödats av män i nära relationer. Deras granskning är nu uppe i 350 mördade kvinnor, och i en kolumn skriver Lena K Samuelsson att "Detta måste få ett slut!". 

Det är svårt att inte hålla med henne. 

Varje kvinna som dödas av sin partner är en kvinna för mycket. Problemet är, ännu en gång, att de ideologiska glasögonen omöjliggör en riktig analys av orsakerna till morden, och således kommer en aldrig så långtgående granskning av dessa mord att bli annat än moraliserande. Visst går det att, som Samuelsson, skriva att "Vi söker fakta, sammanhang, ser mönster som tidigare inte kunde skönjas", men om den ideologiskt frammanade blinda fläcken sitter mitt över den riktiga lösningen på problemet kommer denna aldrig att hittas. Med mindre än att de som gör granskningen släpper de ideologiska bindningarna. Men det kommer tyvärr aldrig att ske. 

Orsaken till detta är att den blinda fläcken handlar om sexualiseringen av samhället och "rätten" till fri sexualitet som inte kan eller ens får ifrågasättas. Således kommer Aftonbladets granskning inte heller att klara av att se var problemet sitter och därför inte heller hitta någon lösning för att få ett slut på morden.  

I fall efter fall i Aftonbladets granskning kan man se samma mönster: En kvinna förälskar sig i en man. I stället för att ta sig tid att lära känna mannen (och hans problem) blir relationen alltför snabbt fysisk (eftersom det är så det ska vara och det är allas rätt att ha sex om och när man känner för det) och inte sällan flyttar de två ihop efter en kort tid. Igen - och detta kan inte poängteras tydligt nog - utan att kvinnan har lärt känna mannen ordentligt och sett honom genom annat än den första förälskelsens rosa glasögon. Sedan, efter en tid, kan det visa sig vilket svin (ursäkta ordvalet!) mannen är, men då är relationen redan så långt gången (band som inte lätt kan klippas av har uppstått genom det fysiska umgänget) att den inte går att avsluta trots att kvinnan vet att hon borde göra det. Och så ökar siffran i Aftonbladets granskning med ännu ett mordfall i en nära relation. 

Nu kanske någon skulle vilja hävda att jag moraliserar här. Men det gör jag inte. Jag ser problemet sådant det är, utan ideologiska skygglappar. Den däremot som ropar på ett slut på detta elände utan att identifiera det verkliga problemet och i stället skyller på allt möjligt annat (samhällets oförmåga att "gripa in", vapen, "systemfel" och "strukturellt våld") - den personen gör sig däremot skyldig till att moralisera.

Jag inser att jag också behöver säga att jag inte beskyller kvinnorna för detta. Det stora felet sitter i det sekulariserade samhällets dekadenta syn på sexualiteten, och denna har frammanats i, vågar jag påstå, högre grad av män än av kvinnor. Eller åtminstone inte i mindre grad. Men poängen är denna: Så länge den fria sexualiteten får regera och vi inte ens klarar av att se att den är ett problem (vilket är alla problemlösningars första steg) kommer det inte att få något som helst grepp om detta med mord i nära relationer. Det har alltid förekommit sådana mord, och det kommer alltid att göra det, men många av dessa mord skulle ha kunnat undvikas om vi skulle ha haft en sundare syn på sexualiteten.

---

Den kristna sexualetiken går ut på att sexualiteten hör till äktenskapet. Det livslånga mellan en man och en kvinna. Det finns många fördelar med denna sexualetik, men den i detta sammanhang största är att mannen och kvinnan kan lära känna varandra ordentligt innan deras relation blir fysisk och sådana band uppstår som man svårligen kan kapa hur som helst om man inser att den andre (mannen eller kvinnan) inte är sådan som man fick för sig när man såg honom eller henne genom den första förälskelsens rosaskimrande glasögon. Visst kan det bli problem i relationen ändå, och säkert förekommer det mord även i sådana relationer, men problemet skulle vara mycket, mycket mindre än det är idag ifall vi skulle följa denna sexualmoral. 

Men, som sagt, den förhärskande synen på sexualiteten är en i det närmaste oantastlig dogm som inte kan eller får ifrågasättas. Därför klarar inte heller Aftonbladets granskning av att identifiera orsaken till de många morden och deras rop om att "Detta måste få ett slut!" blir bara tomt moraliserande helt utan substans. Tyvärr, tyvärr.

Varför inte säga som det är?

För några dagar sedan publicerade ÖT en ledare, skriven av Viveka Dahl, som var synnerligen tendentiös. Under rubriken "Vilka böcker skulle du som förälder vilja hindra barn att läsa?" levererar Dahl massiv kritik mot att delstater i USA förbjuder vissa böcker (speciellt böcker som driver hbtq-frågor) i skolorna. Dessutom hittar hon liknande tendenser här i Finland i sannfinländsk kritik mot medias linje och t.ex. deras klimatjournalistik. I slutet av ledaren skriver Dahl att "auktoritativa stater förbjuder böcker, diktatorer bränner dem". 

Det här låter förstås bedrövligt, eller hur? Och ja, det var förstås så Dahl vill att vi ska reagera. Men, men. Hon försummar att säga en mycket viktig och i sammanhanget helt avgörande sak: De flesta av oss, säkerligen även Viveca Dahl, har böcker, filmer och tidskrifter som vi inte vill att barn ska ta del av. Böcker, filmer och tidskrifter som vi skulle kräva att ska förbjudas om någon skulle få för sig att föra fram dessa som undervisningsmaterial i skolorna. För knappast vill någon av oss att s.k. "Herrtidningar" ska användas inom skolundervisningen? 

Låt oss så också göra ett tankeexperiment. Tänk om någon skulle få för sig att skriva en lärobok för högstadiet som skulle föra fram avhållsamhet som det bästa alternativet/preventivmedlet och som skulle lyfta fram de negativa sidorna med den (onekligt) promiskuösa livsstil som regerar i västvärlden idag och som går ut på att (också väldigt unga) människor har sex utan att vara gifta med varandra. För att inte tala om ifall nämnda lärobok skulle lyfta fram det negativa med den normnedbrytning som hbtq-ideologin för med sig. Vad tror du att Viveca Dahl skulle anse om den läroboken? Skulle hon acceptera den med glädje, eller skulle hon ropa på ett förbud? 

Faktum är att all utbildning i någon mån styrs av värderingar. I vissa ämnen mer och i andra mindre, men dock. Vid sidan av rena fakta handlar utbildningen också om att förmedla värderingar. Det vi därför behöver inse är att utbildning kan se olika ut på olika håll i världen (också i vårt land) beroende på vilka värderingar som dominerar. Det är verkligen ingen självklarhet eller någon naturlag att t.ex. hbtq-positiva värderingar alltid ska förmedlas i skolan. När någon, som t.ex. republikanerna i USA eller regeringspartiet i Ungern eller Polen, tänker annorlunda än den extremt värdeliberala makteliten inom media i Finland har dessa givetvis all rätt att arbeta för att de värderingar de hyllar ska synas också i skolan.

Givetvis har sedan medias maktelit i vårt land all rätt att kritisera detta, men snälla, snälla: Gör det på ett ärligt sätt! För det är faktiskt så att det inte bara är auktoritativa stater som förbjuder böcker. Även i Florida i USA görs detta. Och i Finland. Och detta utan att dessa två stater för den skull är auktoritativa. 

Varför berättar inte media hela nyheten?

En av morgonens förskräckligaste nyheter är att minst elva bönder i norra Nigeria (igen) har utsatts för ett jihadistangrepp och mist livet. I de nyhetsartiklar jag har lyckats hitta om ämnet har det sagts att bönderna attackerats eftersom de betraktas som "spioner och uppgiftslämnare". Det som INTE sägs är att de, med största sannolikhet, var kristna. (Det torde klarna inom några dagar när andra, mer trovärdiga, mediekanaler rapporter om händelsen.)

När vi läser nyheter som detta i mainstreammedia idag får vi tyvärr inte hela bilden. Det är t.o.m. så att det mest centrala lämnas bort. Jag kommer snart att komma in på frågan varför så sker. Men först behöver jag berätta att under de första 100 dagarna av år 2023 har över 1000 kristna blivit brutalt mördade av muslimer i framför allt norra Nigeria. Under de senaste 14 åren har över 50 000 kristna nigerianer blivit mördade av muslimer. Bara för att de är kristna.

Men detta är som sagt inget som mainstreamedia vill rapportera om. I stället talas det om "bönder" och om livsmedelsbrist och om "spioner och uppgiftslämnare". Genom att göra på detta sätt gör sig mainstreammedia skyldig till spridande av fakenews. Igen: Inte genom att rapportera lögn utan genom att snedvrida nyheten eftersom de inte berättar allt. I detta fall genom att utelämna det mest centrala.

Så till frågan om varför som egentligen inte alls är svår att besvara. Mainstreammedia idag är fullständigt i klorna på vänsterideologi och vänsterideologer, och en av de viktigaste redskapen som används inom vänsterideologin idag är, vad jag tidigare har kallat, den marxistiska maktläran. Den som alltså går ut på att ju högre upp på listan du är desto mindre kan du bli diskriminerad för vad du är. Män kan inte diskrimineras av kvinnor, vita kan inte diskrimineras av svarta, heterosexuella kan inte diskrimineras homosexuella. Och vad som är relevant i detta sammanhang: kristna kan inte diskrimineras av muslimer. 

Detta handlar förstås om minoriteter och om ett (in absurdum drivet) skydd av dessa. Givetvis helt och hållet sett ur ett västerländskt perspektiv. I detta passar det förstås inte alls in att kristna skulle bli diskriminerade, eller som i detta fall förföljda och mördade, av muslimer. Därför väljer media medvetet att inte rapportera om just den delen eftersom det inte passar in i den bild av verkligheten man vill förmedla. I stället är det alltså "bönder" som blivit attackerade och mördade av jihadister. Inte kristna.  

Behöver jag säga att media som låter ideologi påverka deras nyhetsförmedling på detta sätt inte är trovärdig? 

    

Snedvridet, igen

Idag publicerades Radio Vegas sommarpratare. Givetvis var det ingen överraskning att det bland sommarpratarna finns en lång rad hbt-människor och övriga aktivister på vänsterkanten medan i år igen t.ex. väckelsekristna sommarpratare helt lyser med sin frånvaro.

Detta är givetvis ingen slump. "Kaka söker maka", brukar det heta, och något mer vänstervridet och antikristligt än Svenska Yle får man nog leta efter idag. Således kommer sommarpratarna att reflektera den svenskspråkiga Yle-redaktionens värderingar och ståndpunkter snarare än det Svenskfinland som finns där ute. Det blir helt enkelt en falsk bild av vårt finlandssvenska samhälle som presenteras. Det finns som bekant många varianter av s.k. Fakenews. 

Jag skrev en kommentar i ämnet under artikeln på Svenska Yle, och reaktionerna blev vad man kunde vänta sig. "Kristna, missionärer och väckelsefolk hör man ändå allt för mycket från, och de har ju sina agendor, jämfört med LGBTQIA+ personer som bara vill ha rätten att vara sig själva." (Här hade jag lite svårt att skratta när jag läste detta dravel - om det är någon som har en agenda så är det just hbt-folket...) "Varför ska kristna höras mera än andra? Själv så tycker jag att kristendomen är något som hör till det förflutna." (Nu var det ju inte fråga om att kristna borde höras mera än andra, utan här handlade det om att kristna skulle få höras överhuvudtaget!) "Kristna och missionärer blir nog intervjuade och får artiklar skrivna om sig så det finns ingen snedvridenhet." (Och det får inte hbt- och andra vänsteraktivister? Nej, den kommentaren vann nog priset som dagens blindaste!) "Försöker du påstå att religiösa och hbtq personer på något sätt skulle utgör varandras motpoler?" (Ofta gör de faktiskt det när det handlar om utlevd homosexualitet som trotsar Guds ord och hans vilja.) 

Och så Svenska Yle-redaktören Annika Löfgren: "I urvalet av Vegas sommarpratare tänker vi inte alls i termer av konservativt/liberalt, vänster/höger o.s.v. Vår ambition är att hitta sådana personliga berättelser som kan ha ett större allmänintresse." (Jag kan hålla med om de inte tänker. De letar som sagt upp sådana personer som står för en livs- och världssyn som redaktionen själv har, och då blir det just så här snedvridet. Och "allmänintresset" handlar här givetvis igen om den egna, snäva, världsåskådningen.) 

Nej, snedvridet är vad det är. Men som sagt är detta ingen överraskning. Det har nämligen varit så här i alla tider. Det enklaste och mest effektiva sättet att snedvrida nyhetsfältet (och den bild sommarpratarna ger av Svenskfinland) är givetvis att helt kallt lämna bort ett visst segment. Klimataktivister och vargkramare får komma till tals, men sådana som insett problemen med detta får ingen muntur. Detta sätt att måla upp verkligheten lurar de flesta och den som ligger bakom detta kan inte heller anklagas för att ljuga. Även om slutresultatet blir sådant att det mycket väl kan jämföras med en lögn. 

Vad gäller resultatet med avseende på Vegas sommarpratare får lyssnaren en bild att Svenskfinland består av en massa hbtq-människor och en rad andra vänsteraktivister. Men några kristna, och i synnerhet väckelsekristna, människor finns inte. Men vi ska givetvis nog vara med och betala för eländet. 

 

 

 

 

Börjar kriget på riktigt nu?

Våld är aldrig acceptabelt som medel att föra fram sina politiska eller andra mål. Detta kan inte sägas tillräckligt tydligt. Det samma gäller annan brottslig verksamhet, det må sedan vara fråga om att stjäla och bränna en regnbågsflagga eller att stoppa trafiken på en livligt trafikerad väg i klimatkampens namn. Det finns andra medel som man kan använda för att främja sina mål. 

Med det sagt behöver vi ändå försöka förstå den oerhörda frustration som högerkonservativa människor känner i USA idag. Det senaste åtalet mot expresidenten Trump har med all önskvärd tydlighet visat att det i USA idag finns två parallella rättssystem - ett för vänstern och ett för högern. Trump åtalas för att ha tagit med sig en lång rad hemligstämplade dokument från sin tid i Vita Huset. Detta är givetvis inte acceptabelt, men det som gör det hela så galet är att både Hillary Clinton (utrikesminister) och Joe Biden (vicepresident) har ertappats med precis samma sak, men i de fallen har inga som helst åtal väckts. Skillanden mellan de tre fallen är att Trumps dokument fanns i hans strikt bevakade residens i Mar a Lago, medan de samma i Bidens fall har hittats bl.a. i ett gammalt garage. En annan stor skillnad är att Trump, som president, hade makt att häva hemligstämplingen av vilka dokument han ville medan Biden och Clinton inte hade den möjligheten. 

Som jag redan många gånger har konstaterat är USA ett djupt splittrat land idag. Att vänsterledda myndigheter på ett så här flagrant sätt nu visar att det finns två rättssystem i landet och att olika standarder tillämpas beroende på politisk hemvist är som att kasta bensin på lågorna. Det är fullständigt klart och tydligt för alla som har ögon att se med att åtalet mot Trump inte handlar om att skipa rättvisa, snarare då tvärtom, utan detta handlar enbart om att föröka förhindra honom från att ställa upp i valet 2024. (Något han själv borde förstå att inte göra, men det är förstås en helt annan sak.)

USA är ett speciellt land på många sätt, åtminstone från europeisk synvinkel sett. Vi har svårt att förstå amerikaners sätt att tänka, och framför allt är USA speciellt i den meningen att det finns en stor och stark höger i landet - en höger som idag behandlas mycket illa av den regerande vänstern. Speciellt i mainstreammedia som helt ogenerat närmast har förklarat krig mot allt som ens luktar högerkonservatism. Detta, och det att det så tydligt finns två olika rättssystem i landet, har som sagt skapat en enorm frustration, och denna frustration i kombination med det sätt (åtminstone en del) amerikaner tänker gör att situationen nu, inför åtalet mot Trump, närmast kan beskrivas som en krutdurk. 

Frågan är väl snarast inte om det kommer att smälla, utan hur högt det kommer att smälla. Som jag sade är våld aldrig ett acceptabelt medel när det gäller att främja sina politiska eller andra mål. Men om, eller snarare när, det går till det i USA behöver vi försöka förstå varför. 

Ja, och behöver jag tillägga att vi INTE kan förlita oss på vår mainstreammedia att förklara detta för oss. Som jag många gånger har konstaterat kopierar vår media gladeligen allt som vänstermedia i USA skriver. Därför får vi inte en korrekt och balanserad bild av vad som pågår i USA. Nu som alltid gäller detta: Läs brett! Om vi inte gör det blir vi tyvärr lurade.  

 

Mer blindhet

Vi lever just nu mitt i ett propagandakrig, och det finns all orsak att misstro egentligen allt som rapporteras i media om Ryssland och Ukraina. Men ibland blir det som media rapporterar så galet att det blir helt rätt. Iltalehti berättar i en artikel idag om att "Rysslands TV visade ett absurt specialprogram om Sanna Marin". I artikeln nämns en hel del säkert helt absurda saker, men mitt i allt träffar allt helt rätt. I artikeln sägs att "Venäjän propagandalle tyypillisesti ohjelmassa annetaan ymmärtää, että länsimaat olisivat jonkinlaisen seksuaalivähemmistöjä ihannoivan ideologian sokaisemia." Alltså att det i programmet låter förstås att västländerna är förblindade av någon slags ideologi som idealiserar sexuella minoriteter. 

Detta är ju faktiskt fullständigt sant. Och intressant nog bevisar artikelskribenten påståendet om förblindelsen genom att hävda att detta är ett absurt påstående.

Låt mig bara ge ett litet exempel på hur oerhört förblindade västländerna de facto är. Iltalehti berättar i en annan artikel om ett TV-program som kommer att visas ikväll. I den danska dokumentären "Omaksi itsekseen" följer programskaparna två personer som menar att de är födda i fel kropp - den 18-årige Frderik och den 5-åriga (!!!) Asta. 

Ja, du läste faktiskt rätt. 5-åriga! Det här är ju bara så fullständigt sjukt. Och då talar jag inte främst om det att Astas föräldrar utsätter sin son (för det är fråga om en pojke, inte en flicka) för detta och dessutom tror att de gör honom en tjänst, utan framför allt att vi tolererar dylik misshandel av en femåring och dessutom gör ett TV-program om det och håller fram detta som något positivt.

Jag upprepar: Det här är så fullständigt sjukt! 

Den som vill argumentera för att västländerna inte är förblindade av en ideologi som idealiserar (och skyddar in absurdum) alla möjliga sexuella minoriteter och avvikelser har nog en fullständigt omöjlig uppgift. 

 

Om medias stora blinda fläck

Anders Lindberg skriver en mycket viktig text på Aftonbladet.se om självcensur. Viktigt därför att all totalitarism är farlig och behöver bekämpas - också om den förekommer under högerkonservativa fanor. Men, men, men. Lindberg ser tyvärr inte att det han varnar för som en risk i västvärlden redan är ett faktum här. Han ser bara hotet från höger, men det redan realiserade hotet från vänster är för honom, liksom för de flesta andra opinionsbildare, en fullständigt blind fläck. 

Lindberg varnar för den självcensur som journalister kan tänkas börja ägna sig åt av rädsla för påföljder från makten. Och som sagt: Detta är en viktig sak att lyfta fram. Mycket viktig, till och med. Men hur skulle det vara om Lindberg skulle våga ställa sig själv frågan hur många journalister som redan nu, i Sverige och Finland och hela västvärlden, ägnar sig åt självcensur för att inte misshaga makten? (Med makten syftar jag i detta fall på den värdeliberala maktstruktur som regerar på ett närmast totalitärt sätt i media och i samhället i stort och som obarmhärtigt slår ner på allt och alla som vågar ifrågasätta det rådande paradigmet.) 

När har vi senast sett en ledartext som ifrågasätter Pride-rörelsen? Sådant förekommer helt enkelt inte, trots att det skulle finnas alla orsak att nagelfara denna rörelse. När har vi sett en ledartext som skulle ifrågasätta det fullständigt hårresande medborgarinitiativet med mål att förbjuda helandeterapi för homosexuella? Nej, någon sådan text har vi inte sett och kommer vi heller inte att få se, även om det skulle finnas all orsak att ifrågasätta detta initiativ. Eller ens när det gäller hela transfrågan? Nej, något sådant kommer vi inte heller att få se. 

Självcensuren är nämligen redan ett faktum. Inte inför hotet från högerkonservatism (som knappast har någon makt att hota med överhuvudtaget idag) utan inför det ytterst reella hotet från vänsterliberalismen. Är det någon som har hört om Cancelkultur? Visst har vi det! Cancelkulturen är det hot som används för att tysta ner alla röster i media som skulle vilja ifrågasätta dagens heliga kor. 

Lindbergs text är som sagt mycket viktig. Men till den som läser hans text: Kom ihåg att detta som han varnar för redan är ett faktum i våra länder! Inte inför något hot från höger utan inför det alltför verkliga och fullständigt obarmhärtiga förtrycket från vänster. Vi ska, nej vi får!, inte låta Lindbergs och hans likars blindhet för vad som pågår förvirra oss eller slå även oss med blindhet.

Hur ska detta gå ihop?

Nyheter regnar tätt just nu om stora investeringar i grön energi i Finland. Det är miljardinvesteringar hit och miljardinvesteringar dit. De ord som kommer för mig när jag läser om dessa planer är "exploatering" och "bondfångeri". 

Ta nu bara den senaste nyheten i våra trakter: Amerikanska Plug Power ska investera mellan fyra och sju miljarder i tre produktionsanläggningar i Finland (Karleby, Kristinestad och Borgå) vilket ska skapa 1000 nya jobb och ytterligare 3000 "indirekta" arbetsplatser. 

En gammal beprövad sanning är att det som låter för bra för att vara sant vanligen inte är sant. 

På ledarplats i ÖT dissekerar Kenneth Myntti på ett mycket förtjänstfullt sätt det aktuella bolaget och konstaterar att det inte har gjort vinst ett enda år sedan det etablerades 1997. Under fjolåret lyckades bolaget dessutom göra en förlust på 680 miljoner euro på en omsättning på 700 miljoner. Detta måste vara något av världsrekord i dålig ekonomi. 

Nå, detta betyder förstås inte ändå automatiskt att bolaget i fråga inte skulle klara av att få fram finansiering till jätteprojektet - även om pengakranarna är ordentligt tillskruvade idag för alla branscher som har en vettig produktion. Men när det gäller allt som har med den gröna omställningen att göra är situationen en helt annan. Där strör alla tänkbara finansiärer pengar omkring sig som om de växte på träd. Så helt otänkbart är det som sagt inte att projektet ändå kan bli av.

Men problemen slutar inte där. De tre anläggningarna ska, enligt planerna, producera 850 ton "grön" vätgas per dygn. För den som inte vet det kan jag berätta att vätgasproduktion är synnerligen energikrävande. Produktion av 1 kg vätgas kräver 50 kWh energi, vilket betyder att 850 ton vätgas kräver 42 500 MWh. Det är det samma som i medeltal 1770 MW (grön) el dygnet runt, alltså mer än vad Olkilouto 3 producerar (1600 MW). 

Nu kan de som försvarar den gröna omställningen givetvis hävda att denna anläggning ska drivas med vindenergi, och det kan förstås ingen förneka. Det är planerna. Men, men, men. Inbillar sig någon att de som gör en dylik megainvestering nöjer sig med att anläggningen står när det inte blåser/när det blåser för lite? För det ska vi veta: Det spelar ingen roll hur stor vindkraftskapaciteten är, om man multiplicerar en siffra, vilken som helst, med 0 blir resultatet alltid 0. 

Dessa investerare kommer givetvis att kräva att deras anläggning kan fungera även när det inte blåser. Varifrån ska då elen tas? Svara på den frågan den som kan! 

Hur jag än vrider och vänder på detta kan jag inte se annat än att denna anläggning, som ju då förstås bara är en av många liknande som är i planeringsskedet just nu, ytterligare kommer att anstränga vår elförsörjning. Inte när det blåser, för då räcker nog elen till, men när det inte blåser och elen redan nu är en bristvara. Det som ingen förstås säger är att denna kraftigt ökade osäkerhet på elmarknaden kommer att leda till stigande elpriser, så i slutändan är det vi vanliga konsumenter som får stå för notan.

Så det här går bara inte ihop. Men det låter bra, och det är just så bondfångeriet alltid har fungerat. Bondfångarna lever på att lura de lättlurade som har otur när de tänker.