Kristen ekonomi?

Jag tror inte på möjligheten att kunna åstadkomma en ”kristen nationalekonomisk teori”. Och om man, mot förmodan, skulle lyckas prestera en sådan (som kunde fungera i praktiken) så skulle den aldrig bli annat än en skrivbordsprodukt, får man anta. Redan adjektivet i rubriken borgar för detta. Nej, jag misstänker att ifall vi går någonstans från dagens läge så går vi mot en ännu råare kapitalism. Ett ännu hårdare samhällsklimat. Redan det att man nu pratar om att EU borde få en gemensam budget för att alla euroländer skulle gå i samma takt talar för detta. Större enheter leder, misstänker jag, till hårdare styrning och hårdare klimat. Och om någon har missat det – det är marknadskrafterna som styr idag. 

Så det om den nationalekonomiska teorin. Förstås, den som vill ha en inspirerande fritidssysselsättning kan ju teorisera så mycket han/hon vill, men något annat än teorier blir det nog aldrig. Men däremot tror jag på en ”kristen ekonomisk teori” – om vi använder det uttrycket. System kanske skulle vara ett bättre ord. Detta system/denna teori börjar underifrån, inte ovanifrån. Egentligen är det väl så att det mesta (allt?) som har med det kristna livet att göra börjar underifrån. Från den enskilde, från dig och mig. I bästa fall kommer sedan detta nya att slå igenom också i stort när det har påverkat tillräckligt många. Men alltid underifrån. Aldrig ovanifrån.

För att ”skapa” denna kristna ekonomiska teori kunde man lämpligen utgå från ett par ord av Paulus samt ett ord från Psaltaren 24. ”Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den.” (Ps 24:1) Med detta ord etablerar vi den sanningen att det vi kallar vårt – det är egentligen bara till låns. Vi människor är inte ägare, endast förvaltare. Detta samma gör Jesus väldigt klart för oss också i många av sina liknelser och berättelser. 

Sedan till Paulus-orden. Vi kan ta ett från Ef. 4:28: ”Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.” Nå, nu är vi ju inte alla sådana som livnär oss på att stjäla, men huvudpoängen här att vi ska arbeta och förtjäna så att vi kan dela med oss åt sådana som behöver det goda som vi har. Jag tror inte på att ge bort allt. Då går det med oss som det gick med de kristna i Jerusalem som sålde allt de ägde och bar fram det de fick inför apostlarna. Inom kort blev Paulus tvungen att dra igång en insamling för ”de fattiga i Jerusalem”. Att ge bort allt vi har är helt enkelt dåligt förvaltarskap! När Jesus säger till den rike ynglingen att han ska ge bort allt han äger och sedan komma och följa honom torde detta handla om ett enskilt fall. (Orden riktas åt en enskild – de är ingen allmän uppmaning.) 

Så ska vi gå till nästa Paulus-ord, och detta är, tycker jag, intressant. ”Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav. Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav. Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.” (1Kor. 7:24)

Som kristna är vi, rätt uppfattat, något av kameleonter. Vi kan anpassa oss till många olika politiska system och även ekonomiska system. Till olika arbeten. Olika uppgifter. Detta emedan vår lojalitet aldrig ytterst kommer att vara till något i denna världen. Det är inte kapitalismen som är vår Gud. Inte pengarna. Inte vårt arbete. Inte ens vår församling/kyrka. Vi är inte först och främst finländare eller svenskar, ljushyade eller mörkhyade, rika eller fattiga. Nej, först och främst är vi kristna. Herren Gud äger första inteckningen i våra liv. Därför kan vi leva och verka i denna världen i olika uppgifter och under olika politiska och ekonomiska teorier. Förstås blir det problem i de fall när Herrens bud och ord hamnar på kollisionskurs med världens åsikter och värderingar, men oftast går det bra att fungera som kameleont i denna världen. Och oberoende av vilket ekonomiskt system som ”är vid makten” kan vi arbeta, förtjäna och dela med oss. Detta givande börjar med ett förvandlat hjärta. Med insikten om att vi är förvaltare. Detta handlar om att vi inser att det goda vi har fått inte är något som (enbart) är till för vår egen bekvämlighet. Med insikten om att pengarna inte är vår Gud.

Hur mycket ska vi då ge? 5% av nettoinkomsterna? Eller 10%? Eller kanske 30%? Nå, nu  är det inte så enkelt att det finns klart utsagt vilken som är den passande procenten. Kristendomen är ingen lagreligion. Skulle den vara det skulle det säkert finnas klara instruktioner också angående detta. Men nu är den alltså inte det. I stället finns det något annat. Något mycket intressantare. Det handlar om GLÄDJE, faktiskt. I 2Kor. 9:7 kan vi läsa ”Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.” Vidare i Rom. 12:8 ”Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta.”

Vi ser alltså att givandet inte ska ske av tvång, utan av ett glatt och villigt hjärta. Svaret på frågan ”Hur mycket?” får sitt svar enligt samma linje. Guds ord är i första hand inte intresserat av gåvans storlek, utan av hurudant givarens hjärta är. Här handlar det alltså inte om lag, utan om frihet. Och om glädje i givandet. Och framför allt om ett hjärta som är villigt att ge. Ett förvandlat hjärta. För detta är ett faktum – vårt gamla hjärta finner ingen, eller väldigt lite, glädje i att ge. Men när vi inser att vi har fått som gåva det som har verklig, och evig, betydelse, ja, då kan vi gott dela med oss av sådant som vi ändå förr eller senare kommer att förlora åt mal, mask och tjuvar. (Matt. 6:19)

Detta är som sagt ingen kristen nationalekonomisk teori, utan en kristen ekonomisk teori. ATT den fungerar, det finns det många belägg för. Hur BRA den fungerar beror sedan på hur många som tillämpar den. Men den kan aldrig införas med tvång eller genom någon lagstiftning. Den införs alltid genom en oblodig revolution där kung JAG störtas i vårt liv och Herren Jesus får bli Herre och Kung i våra liv – och då inte bara över hjärtat eller hjärnan utan över ALLT. Även över vår plånbok. Detta går förstås inte över en natt – det tar lång tid. Jag vet, för jag kämpar ännu med detta.