fredag 7 oktober 2011

Kristen ekonomi?

Jag tror inte på möjligheten att kunna åstadkomma en ”kristen nationalekonomisk teori”. Och om man, mot förmodan, skulle lyckas prestera en sådan (som kunde fungera i praktiken) så skulle den aldrig bli annat än en skrivbordsprodukt, får man anta. Redan adjektivet i rubriken borgar för detta. Nej, jag misstänker att ifall vi går någonstans från dagens läge så går vi mot en ännu råare kapitalism. Ett ännu hårdare samhällsklimat. Redan det att man nu pratar om att EU borde få en gemensam budget för att alla euroländer skulle gå i samma takt talar för detta. Större enheter leder, misstänker jag, till hårdare styrning och hårdare klimat. Och om någon har missat det – det är marknadskrafterna som styr idag. 

Så det om den nationalekonomiska teorin. Förstås, den som vill ha en inspirerande fritidssysselsättning kan ju teorisera så mycket han/hon vill, men något annat än teorier blir det nog aldrig. Men däremot tror jag på en ”kristen ekonomisk teori” – om vi använder det uttrycket. System kanske skulle vara ett bättre ord. Detta system/denna teori börjar underifrån, inte ovanifrån. Egentligen är det väl så att det mesta (allt?) som har med det kristna livet att göra börjar underifrån. Från den enskilde, från dig och mig. I bästa fall kommer sedan detta nya att slå igenom också i stort när det har påverkat tillräckligt många. Men alltid underifrån. Aldrig ovanifrån.

För att ”skapa” denna kristna ekonomiska teori kunde man lämpligen utgå från ett par ord av Paulus samt ett ord från Psaltaren 24. ”Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den.” (Ps 24:1) Med detta ord etablerar vi den sanningen att det vi kallar vårt – det är egentligen bara till låns. Vi människor är inte ägare, endast förvaltare. Detta samma gör Jesus väldigt klart för oss också i många av sina liknelser och berättelser. 

Sedan till Paulus-orden. Vi kan ta ett från Ef. 4:28: ”Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.” Nå, nu är vi ju inte alla sådana som livnär oss på att stjäla, men huvudpoängen här att vi ska arbeta och förtjäna så att vi kan dela med oss åt sådana som behöver det goda som vi har. Jag tror inte på att ge bort allt. Då går det med oss som det gick med de kristna i Jerusalem som sålde allt de ägde och bar fram det de fick inför apostlarna. Inom kort blev Paulus tvungen att dra igång en insamling för ”de fattiga i Jerusalem”. Att ge bort allt vi har är helt enkelt dåligt förvaltarskap! När Jesus säger till den rike ynglingen att han ska ge bort allt han äger och sedan komma och följa honom torde detta handla om ett enskilt fall. (Orden riktas åt en enskild – de är ingen allmän uppmaning.) 

Så ska vi gå till nästa Paulus-ord, och detta är, tycker jag, intressant. ”Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav. Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav. Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.” (1Kor. 7:24)

Som kristna är vi, rätt uppfattat, något av kameleonter. Vi kan anpassa oss till många olika politiska system och även ekonomiska system. Till olika arbeten. Olika uppgifter. Detta emedan vår lojalitet aldrig ytterst kommer att vara till något i denna världen. Det är inte kapitalismen som är vår Gud. Inte pengarna. Inte vårt arbete. Inte ens vår församling/kyrka. Vi är inte först och främst finländare eller svenskar, ljushyade eller mörkhyade, rika eller fattiga. Nej, först och främst är vi kristna. Herren Gud äger första inteckningen i våra liv. Därför kan vi leva och verka i denna världen i olika uppgifter och under olika politiska och ekonomiska teorier. Förstås blir det problem i de fall när Herrens bud och ord hamnar på kollisionskurs med världens åsikter och värderingar, men oftast går det bra att fungera som kameleont i denna världen. Och oberoende av vilket ekonomiskt system som ”är vid makten” kan vi arbeta, förtjäna och dela med oss. Detta givande börjar med ett förvandlat hjärta. Med insikten om att vi är förvaltare. Detta handlar om att vi inser att det goda vi har fått inte är något som (enbart) är till för vår egen bekvämlighet. Med insikten om att pengarna inte är vår Gud.

Hur mycket ska vi då ge? 5% av nettoinkomsterna? Eller 10%? Eller kanske 30%? Nå, nu  är det inte så enkelt att det finns klart utsagt vilken som är den passande procenten. Kristendomen är ingen lagreligion. Skulle den vara det skulle det säkert finnas klara instruktioner också angående detta. Men nu är den alltså inte det. I stället finns det något annat. Något mycket intressantare. Det handlar om GLÄDJE, faktiskt. I 2Kor. 9:7 kan vi läsa ”Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.” Vidare i Rom. 12:8 ”Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta.”

Vi ser alltså att givandet inte ska ske av tvång, utan av ett glatt och villigt hjärta. Svaret på frågan ”Hur mycket?” får sitt svar enligt samma linje. Guds ord är i första hand inte intresserat av gåvans storlek, utan av hurudant givarens hjärta är. Här handlar det alltså inte om lag, utan om frihet. Och om glädje i givandet. Och framför allt om ett hjärta som är villigt att ge. Ett förvandlat hjärta. För detta är ett faktum – vårt gamla hjärta finner ingen, eller väldigt lite, glädje i att ge. Men när vi inser att vi har fått som gåva det som har verklig, och evig, betydelse, ja, då kan vi gott dela med oss av sådant som vi ändå förr eller senare kommer att förlora åt mal, mask och tjuvar. (Matt. 6:19)
Detta är som sagt ingen kristen nationalekonomisk teori, utan en kristen ekonomisk teori. ATT den fungerar, det finns det många belägg för. Hur BRA den fungerar beror sedan på hur många som tillämpar den. Men den kan aldrig införas med tvång eller genom någon lagstiftning. Den införs alltid genom en oblodig revolution där kung JAG störtas i vårt liv och Herren Jesus får bli Herre och Kung i våra liv – och då inte bara över hjärtat eller hjärnan utan över ALLT. Även över vår plånbok. Detta går förstås inte över en natt – det tar lång tid. Jag vet, för jag kämpar ännu med detta.     

5 kommentarer:

  1. Hmmm. Det var visst jag som skrev om kristen nationalekonomisk teori, detta som du avskriver som en omöjlighet.

    Varför skulle det vara omöjligt, när allt kommer omkring? Kristen nationalekonomi handlar ju om kristen ekonomi överförd till nationell nivå, en sida av kristen tro i politiska sammanhang. Om den här sidan av kristen politik är omöjlig, hur motiverar man då andra sidor av kristen politik över lag - och i grunden då kristna partiers existens?

    Politik handlar om samhällsstyre, styre uppifrån, en ordning som påtvingas medlemmarna av ett samfund (samhälleligt eller annat) och som alla äger rätta sig efter, oavsett individernas personliga preferenser.

    I en rad länder finns det stora partier med kristna förtecken, som alltså utgår från att kristna värderingar har sin givna plats i politiken, även i ekonomin, på alla plan.

    När du skriver om förändringen nerifrån utgår du från hjärtats tro, i bästa pietistiska tradition. Med det tänkandet flyttas fokus från samhället och det gemensamma till individen, helt i enlighet med dagens ideal. Den här tendensen finner jag betänklig på många sätt. Både samhället och Kristi kyrka är mer än bara summan av de enskilda individerna.

    SvaraRadera
  2. Kristian
    Den hårdare styrning du pratar om i inledningen är ett exempel på socialism, inte marknadskrafter. Om de senare fick råda skulle bankerna och storföretagen tvingas konkurrera på den fria marknaden utan hjälp av lagstiftning. Som det nu är kan dessa aktörer med hjälp av mäktiga lobbyingorganisationer (som övriga aktörer inte har råd med) påverka lagstiftningen till sin egen fördel, t.ex. genom att lagstifta bort konkurrens eller genom att tvinga folk att köpa deras produkter etc. Den starkes rätt är alltid slutresultatet av socialismen.

    Socialismen har ofta paradoxalt nog varit storföretagens bästa vän, eftersom de är mäktiga nog att påverka lagstiftningen emedan små och medelstora företag får betala notan. Därför är det inte heller konstigt att se förmögna människor tala varmt om EU – byråkratin är en veritabel kassako för dem.
    Det som styr är alltså inte marknadskrafterna utan vinstmotiven hos ett fåtal stora aktörer.
    h/Toffe

    SvaraRadera
  3. Esa
    Ja, det var du som nämnde den kristna nationalekonomiska teorin. Jag funderade på det som du skrev, och det var stimulerande! :) Men jag kunde tidigt konstatera att (åtminstone) jag saknar redskapen för att få till någon sådan. Åsikter har jag, givetvis, men någon heltäckande (och praktiskt fungerande) teori klarar jag inte av att prestera.

    Nu kan det ju hända att jag är lite cynisk och defaitistisk. (Det kan säkert inte förnekas att så äör fallet åtminstone till vissa delar!) Men frågan är om detta är något som vi överhuvudtaget ska försöka oss på? Jesus kom ju inte för att erövra Wall Street och förvandla världsekonomin, utan för att frälsa oss och förvandla hjärtan. Och jag vill fortfarande hävda att det är ur denna förvandling den storskaligare förvandlingen ska ske. Om den ska ske.

    Vad sedan gäller detta med kristna partier så är det nog ett faktum att den politik som t.ex. CDU i Tyskland idag bedriver knappast skiljer sig mycket från den som t.ex. SPD skulle driva om de kom till makten. Det handlar om betoningsskillnader, det är nog allt. Sedan tror jag inte heller att det finns någon specifik "kristen politik" heller. Även här handlar det, menar jag, om förvandlade hjärtan som vill driva kristna värden i politiken. Men någon uttrycklig kristen politik vet jag inte om det finns. Jag har åtminstone inte sett till någon. Inte ens här i Finland där det skulle finnas alla möjligheter. (Litet parti, för det mesta i marginalen och som inte har behövt bära något ansvar...) Förvisso finns det kanske, hos kd, en mera uttalad vilja att bära ansvar för de som har det sämst i samhället (pensionärer, sjuka, småbarnsfamiljer), men detta finns ju nog också (åtminstone till en del) hos t.ex. sdp...

    Jag får återkomma till detta. Det sista du skriver är en sanning som man kan fundera mycket kring i detta perspektiv. Men nu kokar potatisarna sönder...

    SvaraRadera
  4. Christoffer! Det där var en intressant definition på socialism. Är den månne allmänt vedertagen? På wikipedia hittade jag följande: "I bredare mening avses med socialism en politisk ideologi med bred tilltro till kollektivets och eventuellt statens möjligheter som problemlösare med fokus på största möjliga jämlikhet mellan individer och samhällsgrupper; klasser, könen, olika sexualiteter och etniska grupper." Detta kommer väl lite ditåt, men här talas det nog inget om "den starkes rätt"... :)

    SvaraRadera
  5. Termen socialism används väl nog i många avseenden... men gemensamt för dem är väl att de inte erkänner privat ägande.

    Det var i alla fall det jag menade. Det finns ingen praktisk skillnad mellan en statsapparat som äger allting och en som uppträder som om den äger allting (genom lagstiftning). Bägge varianterna är lätta att utnyttja för dem som har pengar. Detta är också attraktivt - varför gå den hårda vägen via konkurrens när man kan lagstifta bort konkurrenterna (genom att t.ex. införa så hårda krav att ingen kan leva upp till dem)?

    Resultatet blir då detsamma som inom fullskalig socialism - en stadigt avtagande kvalitet på saker och ting.

    SvaraRadera