Jakobstads finska församling ska få en ny kyrkoherde. Detta är förstås inget som jag har någon orsak att desto mera engagera mig i. Lite intressantare blir det förstås av att en av mina gamla studiekamrater är uppställd. Men bara lite. Vi hade diametralt olika åsikter redan på den tiden... Men jag läste förstås artikeln om församlingens intervjutillfälle i ÖT. Och döm om min förvåning - båda kandidaterna var överens om att Lutherstiftelsen inte skulle få hyra församlingens utrymmen om de ansökte om det. Nåja, detta är kanske ändå inte så alldeles överraskande. MEN. Det som följde direkt efter detta är så hårresande att jag egentligen inte finner några ord för att beskriva min reaktion. Så jag skriver det bara, utan vidare kommentarer. Båda kandidaterna var utan vidare för att hyra ut församlingens utrymmen till muslimer som t.ex. firar att ramadan har upphört.
Nå, men det förstår väl alla att islam är ett mindre hot ur ELKF:s synvinkel än Luther-stiftelsen!
SvaraRaderaEsa. Förvisso - om man ser det ur en ekonomisk-kyrkopolitisk synvinkel. Och än så länge. (Senast jag var inloggad här poppade det upp en reklam som uppmanade mig att bli en muslim... Så de är nog inte overksamma de heller...) Men i grund och botten bör vi ju, som jag antar att både du och jag gör, se detta ur evangeliets synvinkel. Och då är det ju fullständigt ofattbart att säga på detta sätt som dessa två kyrkoherdekandidater gör. (Förutsatt att ÖT har återgett deras ord korrekt - det brukar hända ibland. Alltså att de återger dem korrekt...) Det kunde eventuellt löna sig att stava lite på Jesu ord om vem som är med och vem som är mot honom.
SvaraRaderaIslam är ju intressant för alla som vill föra en religionsdialog; där kan man bäras av drömmen om fredlig samexistens i framtiden. Med Luther-stiftelsen är det visst ganska klent beställt med den dialogen på båda hållen.
SvaraRaderaEsa.
SvaraRaderaDin analys är nog säkert riktig. Men den dröm dessa människor när bygger nog på falska premisser. Du läste säkert också senaste veckas kp och den bilaga (för ansvarsveckan) som följde med den. Uppgifterna om Bagdads kyrkoherde Andrew White och de 13 konvertiter han döpte år 2009 var ju fullständigt chockerande. Inom en vecka efter sitt dop hade 11 av dessa 13 mördats. Hedersmord - med myndigheternas goda minne... Nu kan man ju hävda att "detta är inte Islam", men faktum är ju ändå att i åtta muslimska länder utdöms dödsstraff för den som "överger Islam".
I en sådan situation finns det förvisso mycket att diskutera och föra dialog kring - men att göra detta som "religionsdialog" torde inte vara särskilt fruktbart. Men, som jag konstaterade i en av mina sista trådar på kp-bloggen: Vissa är fullständigt blinda för farorna med Islam.
Ja, världen är full av glada optimister!
SvaraRaderaLivet skulle vara mycket lättare om man hörde till dem. Tror jag. Åtminstone nån gång.
Fast man kan ju granska relationerna mellan stora ELKF och minoritetsrörelserna islam å ena sidan och Luther-stiftelsen å den andra.
SvaraRaderaIslam är i våra förhållanden inte direkt på krigsstigen med ELKF, så där kan man kanske drömma om en framtida fredlig samexistens. Frågan är om man kan säga detsamma om Luther-stiftelsen, för därifrån har man sedan länge övergått från diplomati till uppriktighet.
Det här var nu en lätt sociologisk eller psykologisk approach, och jag vet så väl att det finns andra synvinklar att ta till.
Jag blev att fundera på detta med optimism... Jag skulle vilja slå ett slag för en ny (?) definition på optimism. Jag betraktar nämligen mig själv som en s.g.s. obotlig optimist - men jag ser då sannerligen inte allt i ett ljusrosa skimmer, och jag är verkligen inte alltid glad. Särskilt inte när jag betraktar läget i vår folkkyrka. Men min definition på en optimist skulle vara något i stil med att en optimist är en människa som klarar av att ta motgångar och besvikelser utan att låta sig nedslås permanent utan så att man inom kort "studsar tillbaka" (från engelskan - jag hittade i hastigheten inget bättre ord) och klarar av att se möjligheterna i den nya (försämrade) situationen.
SvaraRaderaFör att vidare illustrera detta med samexistensen och möjligheterna att hyra ut utrymmen - och svårigheterna att fokusera på det som kyrkan borde fokusera på kan man kanske ta biskop Riekkinen som exempel. Han sade sig vara beredd att ge tillträde till församlingens utrymmen på samma villkor för muslimer och LS. Underförstått så att det går bra att komma in i kyrkor och församlingshem ifall de låter kvinnor "predika". Inte så som det, enligt min mening, borde vara att ifall de förkunnar evangelium människor till frälsning så kan de få tillträde till utrymmena. Fokus, fokus...
Om du tolkade Riekkinen rätt betyder det ju att han förhåller sig med hänsyn till de allmänna tongångarna överraskande restriktivt till tanken att öppna kyrkdörrarna för islam. Tanken på kvinnliga mullor är nog en förskräckelse inom islam, åtminstone för den breda huvudfåran.
SvaraRadera