Bloggar i stilla veckan: Kärleken

I fråga om kärleken gäller igen samma sak som i fallet med heligheten och rättfärdigheten. Gud inte bara definierar vad sann kärlek är, utan han är själv kärleken. Kärleken handlar inte i första hand om vad Gud gör, utan om vad Gud är. Kärleken sitter så att säga i hans natur. Dessutom är Guds kärlek en kärlek som sätter objektet för kärleken, alltså människan, främst. Guds kärlek är en fullständigt osjälvisk kärlek, en kärlek som inte är beräknande och inte väger in och räknar med den egna fördelen. Gud älskar oberoende av vad det kostar honom, och oberoende av vad han kan tänkas få igen för denna kärlek han ger oss människor.

Denna fullkomligt osjälviska kärlek ser vi förverkligad framför allt i Jesus och i hur långt han var villig att gå i sin kärlek för att vinna oss människor för Gud och för Guds rike. Han gav upp himlens härlighet när han lät sig födas som ett litet barn in i denna grymma värld, och sedan gick han, den ende som lyckats leva ett fullkomligt liv och därmed den ende som förtjänat himlen, in under vår syndaskuld och bar den i sin egen kropp upp till korset. Han tog vårt syndastraff på sig och dog i syndares ställe. Detta är själva urbilden av vad sann och äkta kärlek är och hur den handlar. Allt Guds handlande med oss människor sker av och i kärlek. I detta sammanhang får vi tillägga: Även det som omnämns i gamla testamentet och som i våra ögon kan te sig både grymt och våldsamt. Mera om detta i övermorgon.

Kärleken sitter alltså i själva Guds natur. Den är vad han är, helt enkelt. Vi människor vill så gärna tro att vi vet vad sann kärlek är och hur den fungerar, men faktum är att när det gäller mänsklig kärlek så finns alltid själviskheten med på åtminstone ett hörn. Vår kärlek frågar inte endast vad vi kan ge utan också vad vi kan få. Dessutom, när vi försöker definiera vad som är kärlek och kärleksfullt, kommer alltid den blindhet vi nämnde under de två tidigare punkterna att ställa till bekymmer för oss. När vi inte vet vad som är bäst för människan, vad som är rätt och vad som är sant, ja, då kommer vi också - i kärlekens namn och i tron att vi gör det rätta, det sanna och det som är bäst för våra medmänniskor - att handla kärlekslöst. Bilden av föräldern, som i en missriktad och fullständigt befängd ”kärlek”, tillåter sitt barn att sätta handen på den heta kokplattan för att det är vad barnet vill göra är mycket talande.