Allt som Gud gör är rätt. Med detta givetvis inte sagt att
allt som görs i Guds namn eller som påstås vara hans vilja är rätt, men allt
som Gud gör är rätt. Eftersom Gud, som alltings Skapare och upphov, är den som
definierar vad som är rätt och vad som är fel – och eftersom han är
oföränderlig och alltid kommer att vara den samme – kan han inte göra något fel
eller orätt. När han en gång har lovat någonting så håller han det han har
lovat. I den meningen är Guds rättfärdighet och trofasthet långt samma sak. Gud
ingick förbund med sitt egendomsfolk Israel, och Guds rättfärdighet kommer till
synes i det att han håller det han har lovat i dessa förbund.
För människan igen är sveket den naturliga hållningen. Alltid när den egna fördelen kommer i konflikt med Guds vilja och det förbund
Gud har ingått med henne kommer frestelsen att välja det som ger henne denna
fördel att bli henne övermäktig. På sätt eller annat kommer hon då att välja
att göra det som är fel i Guds ögon. Sådana är vi människor. Orättfärdiga. Vi kommer dessutom
allt som oftast att, utifrån vår begränsade horisont och vår förvrängda syn på
vad som är rätt och vad som är fel, hamna på kollisionskurs med vad Gud säger
om rätt och fel. I vår blindhet kommer vi då dessutom att inbilla oss att vi
vet bättre än Gud och i förlängningen vill vi gärna gå tillrätta med honom för
att han i våra ögon gör det som är fel. Detta gäller i moraliska frågor, men
det gäller också när vi ser på Guds handlande i historien – i synnerhet kanske
när vi ser på de grymheter och det våld som vi läser om i gamla testamentet.
Bibeln använder en oerhört träffande bild när den talar om detta
att det skapade börjar tillrättavisa Skaparen. I Jes. 29:16 läser vi: ”Hur
dåraktiga är ni inte! Skall leret anses lika med krukmakaren? Skall verket säga
om sin mästare: "Han har inte gjort mig"? Eller skall det formade
säga om honom som har format det: "Han förstår ingenting"?”
Det är ju lite intressant då det kommer på tal vad som är Guds vilja, en stor tolkningsfråga.
SvaraRaderaDu utgår alltså ifrån att utan Gud finns ingen moral, att det som en gång varit rätt kommer alltid att vara rätt och det som varit fel kommer alltid att vara fel, detta är ju det fundamentala problem i religioner, ingenting är beständigt, inte heller Guds val av vad som är rätt och vad som är fel.
Något som jag har funderat på är att vilken tidsålder har varit den bästa,om man utgår ifrån det att när har människan varit som mest gudfruktig? Om du t.ex. skulle få välja så i vilken tidsålder skulle vi leva? Nu får du inte säga "edens lustgård och tiden efter skapelse" utan det måste vara en sådan tidsålder som är historiskt bevisad. Personligen så skulle jag välja just idag eftersom jag anser att allt blir bättre och bättre.
På tal om egen fördel så det är inget konstigt med att människan fungerar så, det är ett evolutionsmässigt beteende. Sedan så kan man diskutera om vad som är fördelaktigt beteende och vad som inte är fördelaktigt beteende, att skapa religioner som binder ihop folk är och har varit fördelaktigt beteende, i en global värld är jag inte så säker på att religionen är den rätta vägen eftersom jag utgår från att alla vill ha fred. Tolkar man dom olika religionerna så får man fred först när alla hör till samma brödrarskap och tyvärr basunerar alla ut samma sak.
Markus. Moral finns alltid. Den kan vara bättre eller sämre, men någon form av moral finns alltid. Det som saknas om vi tar bort Gud ur ekvationen är en fast grundad etik. Utan Gud och, har utvecklingen i kyrkan under de senaste åren visat, utan ett fasthållande vid Guds ord som en gång för alla given norm för etiken, börjar allting flyta.
RaderaFrågan om vilken tidsålder jag skulle vilja leva i är ju givetvis enbart teoretisk, men den dyker faktiskt upp också i kristen undervisning nu som då. Jag får sälla mig till dem som säger att vi som lever idag, med alla de problem vi som kristna har att tampas med idag, gör det för att Gud har satt oss att leva just nu. Detta innebär givetvis en stor utmaning, men också ett stort förtroende! Så därför blir mitt svar det samma som ditt. Men av olika orsaker.
"tyvärr basunerar alla ut samma sak". Nå, detta stämmer ju nog inte, vilket jag har försökt påtala här under en längre tid redan. Så jag vet inte om jag ids dra hela visan en gång till just nu när jag, milt sagt, har lite tidspress...
Personligen tycker jag att den etik och moral som fungerar fast man inte tror på en straffande gud verkar mycket mer genuin än den som fungerar i fruktan för ett evigt straff. Bättre med "inte för att jag inte får utan för att jag inte vill" som motivation.
SvaraRaderaAnonym 08:25. Det du skriver i sista meningen är helt sant, och där håller jag fullkomligt med dig. Detta är också NT:s och den kristna trons budskap i etiska frågor. Bland det mest tragiska som finns är, för övrigt, det när människor tar avstånd från den kristna tron på basen av sina egna missuppfattningar och inte p.g.a. av vad den kristna tron i verkligheten står för. Din kommentar ser ut att vara ett exempel på just det. Tyvärr.
RaderaOm ni tror att det skulle vara omöjligt att förbättra de tio budorden som ett moralsnöre, borde ni nog verkligen läsa några andra skrifter.Vi behöver inte gå längre än Jainismen Mahavira, Jain patriarken, överträffar moralen i Bibeln med en enda mening: "Ni skall inte skada, skymfa, förtrycka, förslava, förolämpa, plåga, tortera, eller döda någon människa eller levande varelse. Tänk hur vår värld skulle se ut om Bibeln innehöll detta som sitt centrala budskap. Kristna har i årtusenden skymfat, förtryckt, förslavat, förolämpat, plågat, torterat och dödat människor i Guds namn, på grund av den "rättfärdiga moralen" i bibeln.
SvaraRaderaEflop
Eflop. Människor har genom "årtusenden skymfat, förtryckt, förslavat, förolämpat, plågat, torterat och dödat människor i Guds namn" - inte på grund av den rättfärdiga moralen i Bibeln, utan p.g.a. sin egen makthunger, sin själviskhet och sin egenrättfärdighet. Detta TROTS den rättfärdiga moralen i Bibeln.
RaderaDu blandar ihop saker och ting.