Vi läser som sagt just nu Hesekiels bok i vår husandakt. Där finns faktiskt mycket intressant - också nåd, vilket Ola helt riktigt påpekade i en kommentar igår. (Även om det hittills, vi läste kapitel 32 igår, har varit ganska lite av den...) Nå, igår läste vi om något synnerligen aktuellt. I kapitel 32 står det om många "larmande hopar". Här med avseende på olika folks och kungars arméer. Det är inte svårt att förstå vad Hesekiel avsåg, tänk bara på Hitler stående framför ett folkhav i uniformer av olika slag hållandes ett av sina eldfängda tal. Där har vi själva urtypen för en "larmande hop".
I dagarna fick vi se ett annat exempel på en "larmande hop" och hur en sådan fungerar idag. Det blir snart dags för
stafettkarnevalen, och på stafettkarnevalen ska det inte bara tävlas i löpande
utan också i hejande. För många deltagare är det här lika viktigt, eller kanske
t.o.m. viktigare, än själva stafetterna. Stafettkarnevalens ledning har emellertid
(haft) strikta regler för politiserande och agiterande med en nolltolerans för
politik. Jag skrev "haft" inom parentes, för givetvis gäller detta
inte längre. Den som vill propagera för HBT-frågor får givetvis göra det. (Att
någon ens försöker argumentera för att detta INTE är politik visar nog att alla
medel tycks vara tillåtna här...)
Nå, nu ville Ekenäs högstadium flagga med regnbågsflaggor i
sin hejarklack. Stafettkarnevalens ledning, som alltså hade nolltolerans för
politik flaggade givetvis grönt. Eller vitt, för att säga som det är. Man har
redan på förhand kapitulerat i denna sak. Lyckligtvis förstod Ekenäs
högstadiums lärarkår bättre och bestämde att eleverna inte ska föra
regnbågsflagg. Bland annat eftersom, som rektorn konstaterar, man "vill
att hela skolan, både personal och elever [ska kunna stå] bakom hejarklackens
arbete och tema. I den här frågan lyckades man inte enas". Nå, allt var i
sin ordning. Så långt. Men så träder den larmande hopen in på arenan. Yle-arenan,
närmare bestämt och svenska.yle.fi. Det blir ett våldsamt hallå, och redan
efter ett dygn böjer sig skolan och lärarkåren. Visst får eleverna flagga med
regnbågsflaggan! Militärtema med regnbågsflagga. Som "upplättande"
faktor. Jag konstaterar i mitt stilla sinne att det inte alls är upplättande,
utan synnerligen försvårande. Låt mig återkomma till detta i ett senare skede.
I rektorns motiveringar för att eleverna inte skulle flagga
med regnbågsflaggan - som var synnerligen goda, det må tilläggas - sägs,
förutom detta med att alla borde kunna stå bakom hejarklackens tema, att
"skolan inte ska vara ett forum för politik eller propaganda". Han
säger också att: "någon elev kastade fram att vi i nästa år skall flagga
för SFP för att visa vårt stöd för kampen för det svenska språket. En annan har
föreslagit att vi borde våga köra med ett evangeliskt lutherskt tema. Varför?
Jo, för att allt flere människor skriver sig ur kyrkan. Idéerna är kanske bra,
men inte i skolans namn".
Rektorn har helt rätt. Om man öppnar för politik i detta
sammanhang öppnar man en Pandoras ask. Jag kunde tillägga att man kanske kunde
flagga med Sverigedemokraternas flagga för att uppmärksamma det sätt som de
behandlas på i Sverige idag. Eller varför inte med svastikan. Nazisterna är ju
nog ganska illa åtsatta i dagens västerland. Nå, jag tror du förstår vart jag
vill komma. Men vi vet ju alla att, trots att Stafettkarnevalens ledning nu
säger att alla flaggor givetvis är välkomna, detta inte stämmer. Vi har idag en
situation där alla regler inte gäller för alla. Det finns idag en priviligierad
grupp, ett nytt frälse har jag tidigare kallat dem för, som vanliga regler inte
gäller för. Om inte på annat sätt så ser nog den larmande hopen till att
undantag införs. Och det är så det börjar. Med undantag för vissa speciellt
behjärtansvärda ändamål. Sedan...
Redan nu ser vi hur det här fungerar. Som
"Läraren" kommenterar på svenska.yle.fi: "Skolans elevkår är
naturligtvis inte alls enig. Det är elevkårens styrelse som formellt är enig.
De som är av annan åsikt vet att det är bäst att vara tyst."
Det är så det börjar, som sagt. Märk mycket väl mina ord:
Regnbågsflaggan står idag inte alls för mångfald, samma rättigheter för alla
och kärlek - som det påstås - utan för åsiktsförtryck, likriktning och, när man
läser kommentarerna under dessa nyheter, till och med hat. Tyvärr. Kombinera
sedan detta med militärtema och vi är många av oss som ser nästa "larmande
hop" för våra inre ögon. Det här är oerhört skrämmande! Nästan, vågar jag påstå, profetiskt. Men, som sagt, mera om detta i ett senare skede.
Nå, om eleverna, låt oss säga, vill ordna en fredsparad då, skulle det vara ok eller är det för politiskt? (Kan tolkas som ställningstagande mot Ryssland etc.) Eller en demonstration för handikappade, går det an? Att vifta med den finlandssvenska flaggan? Är inte det politik? Eller en marsch mot rasism, är det ok? Eller ska vi i toleransens namn inte pådyvla ungdomarna våra värderingar? För tänk om någon lillhitler känner sig kränkt och märker att det är bäst att hålla tyst om sina åsikter om den egna rasens och kulturens förträfflighet? Eller den egna sexualitetens....
SvaraRaderaDet är inte tolerant att tolerera intolerans. Speciellt i idrottssammanhang finns det allt för många som under lång tid vetat "att det är bäst att hålla tyst", och för alla dessas skull är detta ett otroligt bra initiativ. Sen står regnbågsflaggan, vad annat du än försöker propagera för, verkligen för mångfald, så det är en fantastisk manifestation för allas rätt. Även din. Men i detta specifika fall främst elevernas. För det var dem och deras förslag det här borde handla om.
Anonym. Vill du räkna upp alla former av "kärlek" som "vi" skall tolerera under begreppet mångfald? ´"Vi" behöver ju inte mera räkna i bronsålderskategorier? Eller hur?
RaderaÄr det fritt fram för allt som någon vill kalla "kärlek"? Finns det några gränser? Vad kostar passet?
Svara först på mina frågor så svarar jag sen på dina.
RaderaOch min pappa är starkare än din pappa ...
RaderaAnonym 10:44. Se där! Du förstod min poäng! Om vi öppnar skolan för dessa politiska åsiktsyttringar måste vi börja dra gränser. Vem ska säga var dessa gränser ska gå? Det som skedde här var nu alltså att vi öppnade en Pandoras ask som kommer att leda till en massa överväganden och, i slutändan, mycket dåliga beslut. (Hur vi än vrider och vänder på det.) Men, som sagt, denna nya heliga ko är så vikitg att den tillåts köra över allt som hittills har fungerat. Oavsett följderna.
RaderaHar du någon åsikt Kristian i den frågan värför man får propagera för kristendom i skolan men inte politik? Gärna nåt annat än klyshan om "tradition".
RaderaNej, min poäng var att den asken redan är öppnad. Vi uppmuntrar i vanliga fall elever att ta ställning för en massa saker som vi anser representera goda och sunda värderingar. I de fall jag nämnde är det ingen som brukar komma dragandes med politikkortet. Så varför denna gång?
RaderaMarkus. Nu stänger du, a priori, bort ett bra svar. Men ok. Frågan är bra, och jag ska svara på den. Men först behöver du kanske förtydliga. Vad anser du vara att "propagera för kristendom" i skolan?
RaderaAnonym 01:35. Du får förstås anse vad du vill angående "asken", men faktum är att fred, handikappades rättigheter (vilket jag antar att du avsåg), finlandssvenskhet (i en finlandssvensk skola) och eventuellt också rasism (beroende på vad man lägger i saken) inte är politiska i den meningen att de skulle vara kontroversiella - det är väl det som anses med politiskt här. Alltså att det finns olika "partier". När det gäller regnbågsflaggan finns det definitivt det, och redan det vad flaggan står för skapar skyttegravar. Sådana saker ska absolut inte in i skolan. De andra sakerna du nämnde är som sagt inte kontroversiella, men jag menar att inga åsiktsyttringar av denna typ hör hemma i skolan. Att de tas upp i undervisningen är sedan givetvis en annan sak, liksom också vad eleverna gör på egen tid.
RaderaHur det kan vara kontroversiellt att stå upp för allas lika rätt till kärlek övergår mitt förstånd. Men det får stå för dig. För mig och tydligen många andra är det här en självklarhet. Du kan ju tycka vad du vill om vad som är bäst då det gäller familjekonstellationer, men då det gäller den lagliga aspekten så måste vi ha jämlikhet och frihet för människor att välja själva. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att jobba som pälsfarmare, men jag måste kämpa för din rätt att kunna göra det. Det är samhällets uppgift.
RaderaAnonym 13:38. Allas rätt till kärlek är väl knappast kontroversen här. Det är kravet att äktenskapet ska deformeras för att passa för också andra kontstellationer än en man och en kvinna som är kontroversiellt. (Och med det mycket annat, men "rätten" till kärlek har sällan eller aldrig tidigare varit liktydigt med krav på rätt att få samhällelig välsignelse. Nu blev det så, av någon outgrundlig anledning...) Men, det är klart, det går ju alltid att lura folk genom att blanda ihop begreppen!
RaderaFast samhället är ett avfällighetens samhälle så får ganska många muntur ännu. Alla ryms inte mera; har aldrig rymts med; i medias kvarnar och medias "mjöluga´ slutprodukter" framföraltt inte om om debattörernas Budskap följer Guds Eviga Lagars Ordning.
SvaraRaderaMen hör ni alla!
När Gud själv träder tillbaka; Han som ännu i Sin Godhet ännu håller total laglöshet, skändanden och anarki borta, då blir det inte trevligt att leva om man tror på Kärlek;naturligmänsklighet; på att Gud skall upprätta det "utvalda folket"; ty det kommer att vara så att man nästan sugs med i den sataniska malströmmen av eget själviskt begär istället för att vara som en from och söndagskolpojke på femtiotalet som Trodde På Gud och att Hederlighet varar längst och därför var en sådan som var kapabel att uthålligt bygga upp Landet som sedan såldes åt synd och lösaktighet när pengarna började flöda.
Ett rätt mått av framgång och motgång och människors Gudsfruktan om den skulle ha fått bestå skulle ha räddat oss från det som nu tränger på när man hör den larmande majoritets?hopen komma med sin förbannade mångfald vilken om den vore Skapelseenlig och Gudsordsenig inte skulle skada. vi är ju alla individer:
Och jag varnar:
Vi ställs snart till ansvar inför levande Guds Skickelser. om man inte är i kontakt med Gud och Guds Ord och Ande redan så kan det hända att vi vaknar i Helvetet!!!+
P.S. Man skall frukta och ära också de lagliga myndigheterna och bete sig som folk för att inte betunga dom som nu är överlupna av jobb med de brott som ännu är straffbara så att de inte blir ännu värre i vårt land också som t ex i Storbritannien.(Iltalehti)
Ingen vill väl att barnaskändare skall koma undan. (IL Idag)
Det som blir kvar av den västerländska omoralen och larmande människohopen så lämnar vi åt Historiens Levande Gud; hans förbarmande om man ångrar och slutar efter utståndet straff samt till enligt av Bibeln meddelade "framtidsdystopier".=Profetior alltså+
hälsn. Ulrik torsten Nils
Allt som du skriver håller jag förstås inte med om men du slår nog huvudet på spiken här fastän vissa av dina påståenden är tagna ur luften.
SvaraRaderaJag har själv fudnerat kring saken väldigt mycket och kommit fram till att dom som kallar sig liberarer idag är liberarer endast så länge agendan faller dem i smaken, det må då gälla pälsnäring, HBT frågor, jämnställdenhet överlag osv. Nu tar jag inte ställning till om jag är för eller emot dessa saker utan istället på själva konceptet att godänna olika åsikter.
Jag vill påstå att båda grupperna är intoleranta, det är så polariserat och båda grupperna säger sig förespråkar fria viljan men på samma gång godkänner man inte den andra gruppens agerande, man kan tyckas att vem är det som har rätt då? Ingendera.
Politik och religion borde helt enkelt inte ha något som helst med skolan att göra, att flagga med regnbågsflaggan är på så sätt precis lika fel Eller rätt som att bjuda in en pastor/präst och predika, man kan inte bara en del utan isåfall måste båda få komma (eller någån annan lobbare).
Man skall läsa om homosexualitet, tolerans, gemenskap, religion, kristendom, islam i skolan men man skall inte utöva verksamhet som lobbar för dessa saker, det är helt enkelt inte skolans uppgift.
Nu kan man hänvisa till att kristendomen är vår tradition så det måste man få utöva i skolan men då ställer jag mig frågan värför har någon enskild religion företräde i skolan, sätter det inte värderingarna i olika proportioner? Likaledes har vi en stark tradition av demokrati i Finland och vem representerar demokrati, det är politiska partier som representerar demokrati så borde vi då ha olika partier som lobbar för deras verksamhet i skolan?
Nej, båda lägren är inkonsekventa i sin bedömning av läget, båda har endera rätt, eller fel, man kan bara inte välja här, äta kakan och ändå ha den kvar.
Om man inte gillar homosexualitet så då har man rätt till den åsikten, måste man acceptera allt? Jag förstår inte paradoxen här, individen och dess rätt till egen åsikt förespråkas mer och mer men på samam gång det blir bara mer begränsat vad du får ha för åsikt, hur går detta ihop?
Vad skall vi tolerera och vad skall vi inte tolerera, det är frågan vi får ställa oss, och vem är det som definierar vad vi skall tolerera? Skall man bara tolerera mer och mer, var slutar det? Vad är det som är det viktigaste? Att vi har vår såkallade "frihet" och vår "fria vilja"?
Man har alltid varit emot saker och ting, och samhället ändras, vad som är acceptabelt och vad som är oacceptabelt ändras, man behöver inte ens gå så långt bakåt i tiden för att konstatera att saker som var helt oacceptabla för en tid sedan är en självklar sak idag, som t.ex. kvinnans jämnställdhet, eller att det inte är kriminellt att vara homosexuell, eller att man måste höra till ev.luth.
Sådan är människan, i ständig förändring lever vi, så har det alltid varit och så kommer det att förbli till den sista dagen och därutöver.
Ja, Markus, Vem längtar inte efter ´det Goda Samtalet´.
SvaraRaderaNär man är förkunnare kör det ibland fast i gnisslande när man förkunnar credot och Guds Oomkullrunkeliga förutsedda utsagor om världens utveckling och behovet av omvändelse hos oss var och en.
Låt oss älska Gud och Nästan. Nu
.Förlåt mina egna eventuellt hatiska ord ni alla som är människor som jag.
Bibeln till Heders+ säger Ulrik torsten nils