Det sämsta argumentet någonsin?

Jag var och lyssnade på Johannes Axelsson föreläsa om Skapelse vs Evolution i Jakobstad igår kväll. (Bekanta dig gärna med hans blogg, den är en verklig guldgruva!) Det var ett synnerligen intressant föredrag, och trots att jag själv inte är låst vid teorin om en ung jord var det intressant att lyssna på de argument och de fakta denne Axelsson lade fram. Dessutom förvandlades det hela till en "roliga timmen"-grej när det blev dags för publiken att få ställa frågor till föredragshållaren. Ja, det blev faktiskt lite komiskt, eller kanske snarare tragikomiskt. Det är för övrigt intressant att se hur oerhört provocerande det tycks vara för vissa (som är så fruktansvärt låsta i sin position) när någon vågar ifrågasätta deras dogmer och hävda en annorlunda förklaringsmodell. Vid ett tillfälle blev det nästan lite smått hotfull stämning i salen. Men Axelsson behöll sitt lugn och svarade på (en del) av de många frågor som kastades fram. Imponerande!

Det komiska i sammanhanget bestod närmast i två frågor, eller kanske snarare två påståenden, som kritikerna framförde. Det första av dessa påståenden är, vågar jag påstå, det sämsta argumentet jag någonsin hört mot tanken på en Skapare, och det förtjänar utan vidare att lyftas fram här och på detta sätt. (Nu blir citatet inte ordagrant, men jag hoppas att jag lyckas förmedla innehållet i all dess glans...)

"Ni kommer ju inte att få något nobelpris för det här. Det här kan tyckas vara lite provocerande, men faktum är att endast två av de 70 senaste nobelpristagarna har varit kristna (läs: Kreationister). Ni måste ju ha dessa på er sida om det här ska vara något!" (Som sagt, detta är inget ordagrant citat, men jag hävdar att innehållet i påståendet kommer fram och presenteras på ett riktigt sätt.)

Det som denne (synnerligen provocerade och högljudde) kritiker avsåg var att "normala vetenskapsmän" inte omfattar kreationismen. Kritikern menade att det överhuvudtaget inte finns sådana. Axelsson försökte - i den mån han fick tala - säga att det visst finns sådana, och att skaran avvetenskapsmän som ifrågasätter evolutionen (i ljuset av vad vi verkligen VET om vår förhistoria) ständigt växer. (Kritikerna hörde garanterat inte detta, han var så upptagen med att kritisera...) Så visade föredragshållaren också en mycket talande bild(serie). Först en ung man med Bibeln i högra handen som står framför en dörr ur vilken en arg (vetenskaps)man tittar ut och ropar att "Det finns inte plats för sådana som du här!" Sedan vidgas perspektivet och man ser en lång kö av gråhåriga män med en Bibel i högra handen som står bakom den unge mannen - alla synnerligen betydande vetenskapsmän. Sådana som idag alltså inte skulle få tillträde till det vetenskapliga finrummet. För att de tror på och räknar med en Skapare. Bland dessa också den (skapelsetroende) vetenskapsman som uppfann MRT (magnetröntgen) men som inte fick något nobelpris för sin uppfinning. Nobelpriset gick i stället till två andra som arbetat med MRT. Som var evolutionister, märk väl.

Orsaken till att detta nobel-argument är så synnerligen dåligt är att det vetenskapliga finrummet - där de "normala" vetenskapsmännen finns - skyddas av en spärr som effektivt stoppar alla som inte köper dogmerna och som inte bekänner sig till läran. Evolutionsläran, alltså. Lite som en skyddad verkstad, med andra ord. De som vågar ifrågasätta får inte komma in. De mister sin finansiering och får lov att börja göra något annat. Och om de, mot förmodan, ändå skulle lyckas ta sig in genom någon bakdörr gallras de alltså ut från nobelkandidaternas skara. Inser du alltså vad detta argument är? "Om ni inte har nobelprisvinnare på er sida kan ni inte ha rätt, och om ni inte erkänner att evolutionismen är rätt kan ni inte vinna något nobelpris." Ett cirkelresonemang! Cirkelresonemang är roliga, tycker jag, för de säger så oerhört mycket mera om den som framför dem än om själva saken. Speciellt i de fall när den som framför cirkelresonemanget som ett argument inte inser vad det är han egentligen säger. Komiskt var ordet. Men eftersom detta faktiskt är så som de flesta idag tänker (eller tänker är kanske fel ord...) blir det hela alltså närmast tragikomiskt.

Det andra påståendet då? Ja, det är om möjligt ännu mera belysande. "Ni lurar ju barnen! I 1 Mos. 1:16 står det att `Gud satte solen att lysa om dagen och månen om natten`, men vi vet ju alla att månen inte lyser. Så ni lurar barnen. Tycker du att det är moraliskt rätt?"

Nej vi vet alla att månen inte lyser, och vi vet också alla att solen inte "går upp" på morgonen, men vi säger det ändå. Betyder det också att vi lurar barnen? Dessutom, som föredragshållaren visste berätta, står det faktiskt inte "lysa", utan "regera över". Det som slog mig här var frågan om alla kristendomskritikernas argument faktiskt är på den här nivån. Är det faktiskt så illa? (Av debatten på ÖT:s sidor tycks det faktiskt så, tyvärr...) Den här unge mannen ansåg nog tydligen att han hade hittat bottenproppen i den kristna tron och att han drog ut den när han kom med sitt påstående. Nå, sin egen tro hade han tydligen lyckats ta död på. Med ett argument som alltså inte håller ens för en första liten försiktig granskning. Tragikomiskt var ordet. Men rätt så underhållande, faktiskt...