Erik Vikström har fel

 För några dagar sedan damp en pappers-ÖT ner i vår postlåda. Jag läser vanligen ÖT endast digitalt, men när vi nu fick pappersversionen bläddrade jag ändå lite i den. Insändarsidorna är förstås fulla så här inför valen, men den insändare mina ögon fastnade på var Erik Vikströms "kommentar om präst och församling i Karleby". Där skriver han bl.a. att "Allt är rätt och bra med dem och med de ämbeten som de innehar" - syftandes på Karleby svenska församlings tre präster (som namnges med sina förnamn i insändaren). 

Vidare skriver han, om våra biskopar, att de "fått sina ämbeten eller uppdrag i enlighet med apostolisk sed ... Och därmed har de förbundit sig att slå vakt om en kristendom som i både tro och liv befinner sig i apostlarnas efterföljelse". 

Jag är övertygad om att Erik Vikström tror på det han skriver, men tyvärr har han fel. Vad gäller prästerna i Karleby svenska församling behöver vi konstatera att prästämbetet inte är ämnat för kvinnan, och därmed är det INTE rätt och bra med alla de tre nämna prästerna eftersom en av dem är kvinna. Någon kanske tycker att detta låter hårt, men så säger Guds ord, och det är vad vi har att hålla oss till. Oberoende av om vi är lekmän, präster, biskopar eller emeritusbiskopar. 

Det senare citatet är till viss del korrekt (det gäller de manliga biskoparna men inte de kvinnliga), men det stora problemet är att íngen av våra biskopar idag gör det de har förbundit sig att göra. Detta försummar Vikström noga att säga. 

Avsikten med Vikströms insändare är att försöka bevara kyrkans enhet (och förmå församlingsmedlemmarna att delta också i orätta gudstjänster i stället för att gå till missionsstiftets gudstjänster). Detta gör han genom att, igen helt felaktigt, påstå att "allt annat [än det att "Ty genom ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes den helige Ande vilken hos dem som hör evangelium frambringar tron var och när det behagar Gud] kommer i andra hand och får inte bli kyrkosplittrande". 

Orsaken till att Vikström har fel säger han själv i det följande när han citerar vidare från Augsburgska bekännelsen: "Därför är det för kyrkans sanna enhet tillräckligt och nog att vara ense i frågor om evangeliets lära och förvaltningen av sakramenten". 

För det första: Sakramenten förvaltas av en präst. Om denna präst inte är vigd enligt apostlarnas anvisningar (i detta fall: är en kvinna) är vi inte överens om sakramentens förvaltning i kyrkan idag. För det andra, och detta är oerhört viktigt, finns det idag i vår kyrka två olika religioner som existerar sida vid sida. Den ena, som kyrkan i alla tider har bekänt sig till, talar om synd och nåd, lag och evangelium. Den andra, som merparten av våra biskopar bekänner sig till, kallar inte längre synden för synd och har därmed också underkänt nådens evangelium som den enda vägen till gemenskap med Gud. 

Biskoparnas och kyrkans lednings avfall från sann, biblisk kristendom är tyvärr så allvarligt att det motiverar ett avståndstagande från dem och alla de präster som går på samma linje och inte tar avstånd från biskoparnas villoläror. Med andra ord är biskoparnas avfall kyrkosplittrande, oberoende av om Erik Vikström försöker påstå något annat. Helt enkelt för att detta inte längre handlar om några "för vår tro sekundära saker". Varken när det gäller ämbetet och framför allt inte när det gäller förkunnelsen. 

Vi befinner oss just nu i en situation som inte kan fortgå. Många folkkyrkomedlemmar "röstar med fötterna" och söker sig bort från en fallen kyrka. Jag förstår varför Erik Vikström inte gillar detta, men även han borde inse att falsk lära är inget annat än livsfarlig. Då talar vi dessutom inte om vårt jordiska liv utan om det eviga livet.