Svenska Yle publicerar idag en artikel om hur den lutherska kyrkan börjat välsigna husdjur och om hur det i samband med förnyelsen av handboken också kommer att finnas formulär för en sådan sak. I artikeln talas det om en "gudstjänst för djur" som ordnades i Borgå domkyrkoförsamling 9/5.
Låt mig först göra detta klart: Guds ord talar inte om välsignelse av husdjur. Det lämnas därmed öppet och är därmed (som jag ser det) en så kallad "adiafora"-fråga. Alltså något som vi som kristna kan göra. Eller låta bli att göra. Men en husdjursgudstjänst kan förstås vara ett bra sätt att nå sådana som vanligen inte går i kyrkan med evangelium. Men vi behöver komma ihåg att gudstjänsten inte är för djuren utan för människan. Detta missar artikeln.
Det som är ett ännu större problem är att det i artikeln talas om "kritiker" som menar att det finns viktigare saker som kyrkan borde ta tag i förrän man börjar med välsignelse av husdjur. Som t.ex. välsignelse av samkönade par. Det är framför allt t.f. kyrkoherden i Sibbo svenska församling, Helene Liljeström, som talar om detta i artikeln.
Detta som sker här är att två helt olika saker blandas ihop. Välsignelse av husdjur är adiafora och något vi kan göra om vi vill. Det som kyrkan däremot aldrig kan göra är att välsigna sådant som Gud i sitt ord förbannar och kallar synd. Som t.ex. samkönade förhållanden. Att välsigna är nämligen något som endast Gud kan göra. Vår uppgift är att förmedla denna välsignelse. Och Gud välsignar rikligen! T.o.m. så rikligt att vi också kan förmedla välsignelsen till våra husdjur. Men där det inte finns någon välsignelse att förmedla kan vi inte välsigna - eller rättare sagt: förmedla välsignelsen. Om vi låtsas göra detta bedrar vi dem vi uttalar välsignelsen över och befäster dem i en falsk uppfattning att Gud skulle välsigna synden.
Att göra så är ytterst allvarligt.
Man ser ju ofta att hanhundar juckar mot varandra. Det är ju nåt fruktansvärt och syndigt så dom borde föras utanför stadsmurarna och stenas.
SvaraRaderaSå stod det faktiskt i Mose lag.
RaderaSamtidigt ska vi komma ihåg, att den kristna kyrkan inte följer Mose lag eller eftersträvar till dess återupplivande i samhället. För oss gäller, vad som var och är poängen i den nämnda straffåtgärden.
Det lönar sig att fundera på o stället för att man raljerar.
Marko Sjöblom
"Det som kyrkan däremot aldrig kan göra är att välsigna sådant som Gud i sitt ord förbannar och kallar synd. Som t.ex. samkönade förhållanden."
SvaraRaderaFEL! Kyrkan kan aldrig välsigna sådana som kallar samkönade förhållande eller äktenskap synd. Det är därför du, Kristian inte har rätt att predika i folkkyrkan. Dags att du börjar inse det.
09.56. Leta reda på kyrkoordningen och läs den första paragrafen och förklara sedan för alla hur det du påstår kan vara korrekt!
RaderaDen kristna förståelsen som de gamla kristna kyrkorna (den romersk-katolska och ortodoxa) samt vi bibelkonservativa lutheraner fortfarande har, är att Gud själv har instiftat äktenskapet mellan man och kvinna. Har på slutrakan en romersk-katolsk bok om Bibelns lära om äktenskapssakramentet. Poängen är, att den s.k. traditionella äktenskapssynen är entydigt klart förankrat i hela Bibeln. Sedan om man inte erkänner Bibeln som gudomlig uppenbarelse utan som ett samlingsverk av diverse religiösa tolkingar som människorna haft, kan man komma till de slutsatser som idag härskar. Men inte ens denna utgångspunkt tvingar en att anamma en könsneutral äktenskapssyn.
SvaraRaderaMarko Sjöblom
Välsigna husdjur i kyrkan😏.Spådde för 5år sedan att kyrkan i sinom tid börjar viga djur o människor som kanske blivit övertygade att de är djur och därmed förstås måste ha sådana rättigheter i detta enorma mentalsjukhus o hu vet om jag inte kommer ha rätt även i denna utsaga🤣
SvaraRaderaMarko Sjöblom, de olika kristna kyrkorna, förhåller sig på olika sätt till Bibeln.
SvaraRaderaDe katolska och ortodoxa kyrkorna stöder sig i sin andliga undervisning utöver Bibeln även på sina respektive andliga traditioner, vilka åtminstone delvis rör sig på ett rent andligt plan.
De protestantiska kyrkorna i allmänhet och de reformerta kyrkorna i all synnerhet verkar utgå från Bibeln som Guds uppenbarade och evigt sanna ord och som sådant direkt tillämpbart under föränderliga samhälleliga förhållanden och i själva verket överställt mänsklig kunskap. Den här konflikten mellan tro och vetande har eskalerat under historiens gång, och undan för undan har Bibelns kunskap fått retirera för vetenskapliga och för förnuftet tillgängliga insikter.
Jorden anses inte längre vara platt och inte heller världens centrum. Föreställningen om sjukdomarna som förorsakade av demoner är i stort sett borta, och bland annat de mentala sjukdomarna har fått alltmer rationella förklaringar. Kunskapen om gener och hormoner är utombiblisk, men ingen skulle komma på tanken att avfärda den kunskapen som synd, trots att den komplicerar vår uppfattning om verkligheten och driver oss från det intuitiva och för alla tillgängliga mot den värld som kan överblickas av experter.
Synen på allt levande har ändrats över tid, så även människosynen och synen på hennes sexualitet och hennes behov av varma, trygga och ordnade människorelationer.
Ingen kan tvinga en annan att acceptera könsneutrala relationer. Den som vill hävda Bibelns syn på äktenskapet mellan man och kvinna som det enda rätta och alla avvikelser från denna syn som synd och mena, att denna uppenbarade kunskap skulle vara överordnad alla mänskliga iakttagelser får allt svårare att dels motivera sin syn och dels bemöta de människor som upplever sig vara från normen avvikande utan egen förskyllan och ibland helt uppenbart kan konstateras vara det. Slutsatsen kan bli en deklaration om segregation, inte på ras utan på könsidentitet: gemenskapen öppen endast för heterosexuella. Det här är ett stort problem för kristna som har homosexuella i sin bekantskaps-, vän- eller rentav familjekrets. Ska man distansera sig från vissa människor som syndigare än andra, trots att identiteten i själva verket kanske inte ens har verkliga moraliska bevekelsegrunder?
Den ortodoxa kyrkan brottas inte med det här. Inte för att problemet inte skulle vara aktuellt och brännande även där, utan därför att människor välkomnas i gudstjänstgemenskapen till andlig tillväxt utan att ställa närgångna frågor eller sätta sig till doms. Gud är större än vår kunskap. Man behöver inte bevisa att man besitter den högsta kunskapen i alla världens politiska ämnen. Det är en rätt så vilsam attityd. Inte bara hos de ortodoxa.