Vaccinering mot otuktens följder II

Det har blossat upp en livlig diskussion på svenska Yle under nyheten om att Jakobstadsregionen är ett stort undantag när det gäller HPV-vaccineringarna bland unga flickor. I landet tar ca 70% detta vaccin, medan i t.ex. Larsmo under 20% har tagit det. Hanna Nohyek vid THL säger kort och gott att "Vi har ett problem". Med detta problem avser hon alltså att speciellt flickor inom den laestadianska rörelsen inte vill ta detta vaccin.

När beslutet togs att inleda detta vaccinationsprogram skrev jag att det här handlar om att vaccinera mot otuktens följder, och det står jag fast vid ännu idag. Låt oss ta ett tankeexperiment: Finländaren har i genomsnitt 15 olika sexpartners under en livstid. När så Neiti Keskivertosuomalainen blir Rouva Keskivertosuomalainen har de båda tillsammans med sig 30 olika sexpartners i bohaget. Var och en av dessa 30 har 15 på var, som alla dessa 15 har 15 på var, som i sin tur har 15 på var, som i sin tur... Så hur många har Fru Medelfinländaren, och Herr Medelfinländaren också för den delen, riktigt varit med? Det blir nog ett väldigt stort nummer som bidrar till HPV-koncentrationen i det genomsnittliga parförhållandet.

Slutsatsen av detta tankeexperiment blir alltså den att det att majoriteten av flickorna i Jakobstadsregionen inte tar detta vaccin nog bara är ett pseudoproblem. Det verkliga problemet är promiskuiteten, otukten. Så nu undrar jag alltså: Varför kan vi inte diskutera problemets orsak och försöka åtgärda det i stället för att behandla symptomen som vi nu försöker göra? Nu menar jag ingalunda att det ena måste utesluta det andra - vi lever ju trots allt inte i en perfekt idealvärld. MEN. Att bara fokusera på symptomen och helt strunta i själva orsaken anser jag nog vara mer än dumt. Idiotiskt är ett mera passande ord. Men tydligen är hedonismen idag en folkreligion som inte får ifrågasättas. Inte ens om det skulle innebära att frivilligt sätta idiotstämpeln i den egna pannan.

133 år

Finlands vargstam har vuxit från ca 150 vargar till knappa 250 på bara ett år. (I februari 2014 fanns det 145-155 vargar i landet, och i december samma år 220-245 vargar.) Man kan ju fråga sig vad orsaken till denna extrema ökning är. Den största ökningen har skett i östra Finland där stammen i princip har fördubblats på bara ett knappt år. Här kan man förstås misstänka att de vargflockar (4-8 st) som rör sig fram och tillbaka över östgränsen kan ha råkat befinna sig på olika sidor av gränsen vid de olika räkningstillfällena vilket kan ge en lite skev bild av stammens storlek. Men ändå. Ökningen är av sådan storlek att man knappast kan använda annat än ordet alarmerande om den. Jag misstänker ju nog att den största orsaken till denna alarmerande ökning av vargstammen beror på att myndigheterna på allvar har tagit itu med tjuvjakten och skärpt straffen för denna.

Jord- och skogsbruksministeriet har föreslagit en skyddsjakt på 29 individer per år, men detta förslag har haft våldsam motvind. Speciellt på riksdagstrappan i Helsingfors. Med tanke på hur kraftigt vargstammen har ökat på bara ett år är en skyddsjakt på 29 vargar per år allt för liten, men som sagt inte ens detta kan en del djurskydds- och djurrättsorganisationer acceptera. Så nu befinner vi oss i en situation där ingen riktigt vet vad som ska hända. Det enda vi vet är att vargstammen av allt att döma ökar i det närmaste exponentiellt.

Jag retar mig oerhört på att människor och organisationer som finns i huvudsak innanför Ring 3 ska blanda sig i landets rovdjurspolitik. Det är vi som bor på landsbygden - och som tvingas leva med dessa livsfarliga rovdjur - som borde ha den ensamrätten. Varför ska en människa som bor innanför Ring 3, där det inte finns några fyrfotade vargar, överhuvudtaget blanda sig i denna sak?

Vargen är livsfarlig, speciellt när den rör sig i flockar, och speciellt för mindre barn. Argumentet som har framförts här är att vargen inte har dödat någon människa i Finland på 133 år, och på ytan låter detta som ett bra argument. Det man då tyvärr glömmer bort är att vargen i princip utrotades ur landet efter de senaste dödsfallen, och att det inte fanns varg i landet på nästan 100 år. Icke existerande vargar äter som bekant inga barn. Det är först nu som vargstammen börjar närma sig den storlek när den börjar vara ett hot mot människan - eller åtminstone mot små människor. Man får lätt det intrycket att dessa vargvurmare lever i något form av (själv)bedrägeri som går ut på att vargen har blivit mera civiliserad under dessa 133 år. Så är ju emellertid inte fallet. En varg är alltjämt en varg, och en vargflock, varav det idag finns 27 st i landet, är fortfarande ett reellt hot. Också mot människan. Nå, det här talet om vargens civilisering är kanske ändå att överdriva. Det som däremot bevisligen har hänt är att det har skett en stor förändring, speciellt bland de människor som engagerar sig i alla former av djurrättsaktivism (och dit räknar jag också att demonstrera mot skyddsjakt), i synen på både djur och människa. För 133 år sedan fanns det garanterat inga människor i Finland som ansåg att vargen har rättigheter som till och med kan tillåtas inskränka på människans rättigheter. Sådana människor finns idag, och de blir allt flera. Det att denna grupp växer är, anser jag, ett ännu större hot mot livet på landsbygden än vargen någonsin har varit och någonsin kommer att bli. Redan nu ser vi också att denna grupps inflytande har ställt till med mycket elände.

Det finns nämligen redan idag områden i landet där föräldrarna tvingas föra sina barn från det egna hemmets trappa till skoltrappan och där barnen inte får röra sig fritt ute i naturen. Helt enkelt för att riskerna är för stora med vargflockar som stryker mer eller mindre runt husknutarna. Är det så här vi vill att det ska vara? Med en allt för liten (eller - om vargvurmarna får som de vill - ingen) avskjutning kommer stammen att fortsätta sin exponentiella tillväxt och då är det bara en tidsfråga innan vi igen får läsa om barn som har blivit rivna av vargen. I Finland. På 2010-talet. Med denna tillväxt av vargstammen kan 133 kanske bli 135 eller upp emot 140, men knappast mera än det. Sanna mina ord!

Det nya äktenskapet och yttrandefriheten

I senaste numret av Uusi Tie ingick en mycket intressant artikel av professor Tapio Puolimatka som behandlade en sak som jag också varit inne på vid ett flertal tillfällen, nämligen den nya äktenskapslagen och dess följder för yttrandefriheten.

"En av den könsneutrala äktenskapslagens följdverkningar är att yttrandefriheten kommer att inskränkas. När lagen träder i kraft och dess negativa följder för samhället kommer att bli allt mera uppenbara blir den enda möjligheten att kväva kritiken mot lagen och dess följder att kringskära yttrandefriheten. Professor Douglas Allen vid Simon Fraser-universitetet menar, på basen av sina undersökningar, att lagens följder kommer att vara så negativa att vi efter 30 år kommer att tvingas ställa oss själva frågan: ´Hur hamnade vi i den här situationen och hur kan vi städa upp den här röran?`"

Det här stämmer säkert, åtminstone vad gäller det som professor Puolimatka själv säger. Dock finns här en sak som man också behöver ta i beaktande, och det är den fördumning, eller förblindning, som inträder när ett land, ett folk eller varför inte också en individ går på det som en lögnaktig propaganda för fram. Denna blindhet för följderna av ett av dylik propaganda frammanat beslut kan till vissa delar vara till och med barmhärtig. För de som fallit offer för propagandan, vill säga. (Det är därför, för att inte riskera att väcka folket ur denna barmhärtighetssömn, som yttrandefriheten måste inskränkas.) För dem som ännu ser klart kommer denna den stora massans blindhet för följderna bara att förvärra situationen och, får vi säga, också lidandet. För när det gäller detta ska vi inte missta oss: Den som vågar och vill stå upp för sanningen i denna fråga kommer nog att få lida. På sätt eller annat.

Nå, denna blindhet till trots - eller kanske hellre på grund av den? - kan vi redan börja se de första följderna för yttrandefriheten. För den som här hos oss har följt med den lokala tidningen det senaste året står det fullständigt klart att yttrandefriheten (och sanningen) är det första offret i detta propagandakrig som vi har varit utsatta för redan en längre tid. Detta fenomen, som alltså inte bara gäller ÖT, nämner professor Puolimatka också i sin text i Uusi Tie. "Redan nu har flera tidningar ägnat sig åt ensidig nyhetsförmedling och åsiktsmanipulering. I allmänhet har strävandena varit att framställa de ställningstaganden som stöder den traditionella äktenskapsuppfattningen såsom religiösa fördomar. En del av denna strategi har varit att skapa en föreställning att all kunskap och sakkännedom finns hos den ena sidan, medan den andra sidan drivs av fördomar och intolerans." Hur är det, låter detta som en bra beskrivning av vad vi har sett i ÖT det senaste året? Mitt i prick, skulle jag vilja säga!

 Just hittade jag också en bedrövlig artikel i hustruns facebook-flöde som berättar om en 71-årig engelsman som under 20 år arbetat som frivillig för Röda Korset. Efter att han genomfört en enmansdemonstration mot förändringen av äktenskapslagen blev han helt kallt utsparkad ur RK. Vad som gör saken ännu värre är att RK motiverar sitt beslut med att säga att det inte är det att han gav uttryck för sin åsikt som ledde till att han fick sparken, utan hans åsikter i sig. Få se hur Englands röda kors tänker utforma och utföra denna tankekontroll hos sina medlemmar i framtiden. Kanske de kunde få några goda tips av till exempel George Orwell?

Vad var det jag sa?

Regeringen har nu, sent om sider, insett det samma som jag insåg redan för ett och ett halvt år sedan. Men bättre sent än aldrig, som det ju brukar heta. Ett delat hemvårdsstöd kommer inte att innebära några inbesparingar, utan tvärtom. Jag skrev redan då när strukturpaketet presenterades i augusti 2013 att "det inte [är] svårt att kunna konstatera att detta INTE handlar om att förbättra det allmännas finanser. Nej, utan tvärtom. Finanserna kommer att lida av detta. Här handlar det inte om annat än att (främst) de rödgröna nu fått med en av sina käpphästar som fripassagerare i denna fråga".

Nå, nu har alltså också regeringen insett detta samma. Frågan är bara hur det kunde ta många visa män och kvinnor så här länge att inse det fullständigt uppenbara. Svaret är enkelt: Alla visste nog från början att detta inte handlade om ekonomi utan om ideologi, men för att lura folket förklädde man ideologin som ekonomi.

Nu ska jag säga det så tydligt jag kan: Detta att kasta "familjepaketet" i skräpkorgen är det bästa beslutet regeringen har tagit på länge. Ett delat hemvårdsstöd skulle ha varit att föra förmyndarpolitiken till en helt ny nivå. Det delade hemvårdsstödet var något som man knöt till sparpaketet inte för att spara pengar utan för att tvinga familjerna i en viss riktning. Det här visste nog alla (eventuellt med undantag för de gröna som ju har visat att de inte förstår sig på ekonomiska frågor alls), så att man nu pratar som om man kommit till insikt om de ekonomiska realiteterna handlar nog bara om att försöka rädda ansiktet när man insett att det här inte kommer att gå igenom. Som det så fint heter: Politik är det möjligas konst.

För 70 år sedan...

Igår var det 70 år sedan Auschwitz befriades och de nazistiska grymheterna blev uppenbara för hela världen. Media har uppmärksammat detta på ett tacknämligt sätt. När jag har tagit del av vad som har skrivits och sagts om förintelsen är det två saker som jag har kommit att tänka på. För det första detta med hatet mot judarna och det judiska folket. Jag undrar, uppriktigt och på fullt allvar, hur en människa som inte räknar Bibeln som Guds ord förklarar varför just detta lilla folk ska behöva utsättas för detta grymma och fullständigt besinningslösa hat. Behöver jag då påpeka att judeförföljelser inte var något som började med Hitler och nazismen och att dessa inte gick i graven med det tredje riket? Judeförföljelserna började långt, långt tidigare och är ännu idag en realitet på alltför många håll i vår värld.

För den som läser Bibeln, och speciellt Uppenbarelseboken, blir det fullständigt klart varför judarna alltid har varit hatade. Guds folk kommer nämligen alltid att vara en nagel i ögat på denna världens furste. Det må sedan vara det gamla förbundets folk eller det nya. Sedan har vi också Uppenbarelseboken där vi får se hur judarna och vi kristna faktiskt väldigt långt är i samma situation när det gäller detta hat. Här sägs det, så tydligt det bara kan sägas med de bilder som används, att vi är förbundna med varandra, vi kristna och judarna. Vi är syskon i den meningen att vi har samma ”mor”. När det gäller lidandet och förföljelserna gäller detta: Judarna först och vi sedan. Läs gärna Upp. 12 i sin helhet! Där talas om ”kvinnan” som har fött ett barn som ska styra folken med järnspira. Denna kvinna som hade fött barnet blir förföljd av draken, men hon får en fristad i öknen där draken inte kan skada henne. När draken inser att han inte kan skada kvinnan går han i sitt raseri bort för att strida mot ”de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd”. Är det någon annan än jag som ser 1900-talets historia träda fram från Bibelns blad?

Den andra saken som jag kom att tänka på gäller detta med förintelsen. Jag läste en artikel på Iltalehti, och i kommentarfältet under artikeln var det flera som på fullt allvar talade för att förintelsen aldrig har ägt rum. Det gavs också länkar till fullständigt bedrövliga sidor på nätet som driver denna förintelseförnekelse. Flera kommentatorer efterlyste också, som en reaktion på detta, en lagförändring i Finland så att det också här skulle bli olagligt att förneka att förintelsen har ägt rum. Nu ska jag säga detta så tydligt jag bara kan: Man måste vara fullständigt blind, eller alternativt hjärntvättad, för att på allvar mena att judeutrotningarna under Hitler inte har ägt rum. Med detta sagt vågar jag ändå säga att jag motsätter mig en sådan lag. Man kan nämligen inte lagstifta bort dumheten och blindheten. Inte ens när den, som i detta fall, är självvald. En sådan lag skulle dessutom kunna fungera som en Pandoras ask. Om vi går in för att stifta lagar och bestämma vilka åsikter som får uttalas och vilka som inte får uttalas kan vi snart komma att ha en situation där t.ex. en del religioner kan komma att bli förbjudna. Eller vissa partier. Eller något annat. Vad som helst. Vi kan helt enkelt inte gå in för att förbjuda människor att vara idioter. Detta om inte annat så för att vi människor inte kan komma överens om vad som är idiotiskt och vad som inte är det. Men för det mesta brukar dessa idioter avslöja sig själva när de konfronteras med fakta. Det är ju åtminstone en liten tröst i bedrövelsen.