En liten spaning bara...

Elon Musk har hamnat i medias och de liberala västpolitikernas skottglugg. Varför? Jo för att han uppmanat tyskar att rösta på AfD och sagt att det partiet är Tysklands enda hopp. Man må vara av vilken åsikt som helst om både AfD och Elon Musk, men jag kan inte låta bli att göra en liten spaning. När Musk stöder ett parti i ett annat land "blandar han sig i" och är "ett hot mot demokratin". När europeiska politiker gjorde exakt samma sak inför presidentvalet i USA "stödde de demokratin".

Är det någon annan än jag som anar en dubbelstandard här? Eller t.o.m. en dubbelmoral?

Om samhällets polarisering och orsakerna därtill

Jag har just nu, som sjukledig, gott om tid att läsa artiklar och lyssna på olika poddar. Därför kom jag att lyssna på Svenska Yles nyhetspodd. Denna gång utgick nyhetspodden från Alexander Stubbs nyårstal i vilket han varnade för polariseringen i det finländska samhället. Kim Strandberg från ÅA intervjuades, och han konstaterade helt riktigt att vi behöver vara försiktiga så polariseringen inte går för långt. Strandberg påtalade den ökade splittringen mellan konservatism och liberalism också i vårt samhälle, även om vi inte ens är nära den bedrövliga situation som råder i t.ex. USA. 

Strandberg lyfter fram det hot som polariseringen utgör för relationerna t.o.m. inom familjen, alltså den situation där familjemedlemmar, eller forna vänner, längre inte vill ha något med varandra att göra eftersom någon röstar på en viss kandidat eller ett visst parti. Det Strandberg, och moderatorn, försummar att säga är att detta är ett problem som så gott som endast är ett problem i en riktning. Speciellt i USA ser vi att det är sådana som hatar Trump och republikanerna som tar avstånd från sina familjemedlemmar och vänner som röster höger. Att så skulle ske i den motsatta riktningen är ytterst sällsynt. Det samma torde vara fallet även här i vårt land, i den mån detta problem faktiskt förekommer. 

Det största problemet med denna podd kommer ändå fram när de två deltagarna börjar diskutera orsakerna till polariseringen och vad som kan göras för att motverka den samma. Starndberg menar att det är språkbruket som är problemet, och då riktas givetvis det skuldbeläggande fingret högerut. Han går så långt att han, utan att nämna något parti vid namn, säger att "kanske de andra politikerna inte ska gå dit och börja göra på samma sätt". 

Det är sant att språkbruket i den finländska politiken har förändrats sedan Sannfinländarna blev en maktfaktor, och detta späder givetvis på polariseringen. Eller åtminstone åskådliggör det polariseringen. Men detta är inte orsaken till polariseringen. Om vi igen ser på USA (som har gått kanske längst på vägen mot en total polarisering i västvärlden) är orsaken inte språkbruket, även om Trump skulle ha oerhört mycket att vinna på att mildra sin retorik. Nej, orsaken står att finna i den snabba radikalisering vänstern och värdeliberalerna har råkat ut för och i de närmast krampaktiga försök de gör att snabbt förändra samhället i värdeliberal riktning. När vi mer värdekonservativa inte vill gå med i denna förändring utan står mer eller mindre kvar i de positioner som har visat sig vara fungerande och goda byggklossar för att åstadkomma ett fungerande samhälle blir splittringen och den ökande polariseringen oundviklig.

Detta sägs förstås inget om i podden, men det är föga förvånande. De som själva snabbt glider i värdeliberal riktning (och detta gäller i synnerhet media) ser förstås inte vad som händer, annat då än att avståndet till "de andra" ökar. 

Om de som driver på denna utveckling vill försöka stoppa den och motverka polariseringen är receptet faktiskt mycket enkelt: Slå på bromsarna och sluta driva på glidningen! 

Det verkliga hotet mot demokratin

 De senaste dagarna har det på, främst finskt håll i Finland, förts en inflammerad debatt om det att Åbo stad föreslagit att spelet Afrikas stjärna bör plockas bort från förskolorna/barnträdgårdarna i staden. Detta eftersom spelet står för en bild av Afrika och afrikanerna som inte "går ihop med dagens värderingar". I dagens Iltalehti kan vi läsa att den stora woke-kvasten inte kommer att sluta sopa där. Pippi Långstrump och t.o.m. Enid Blytons Fem-böcker riskerar att råka ut för samma behandling.  

Det är självklart att samhället förändras och det hur vi ser på olika saker också förändras. Det måste vi acceptera, givetvis inom vissa ramar, men dock. Men det att förneka och förtränga vår historia är inte någon lösning på problemet att gamla spel och böcker kan innehålla en förlegad världsbild och människosyn och t.o.m. (påstådd) rasism. 

Den som anser att detta är rätt väg att gå borde ta sig tid att läsa George Orwells bok 1984 och speciellt det han skriver om "sanningsministeriet". För den som inte känner till vad detta ministerium höll på med kan jag berätta att det här fanns en stor armé av arbetstagare som hade som sin uppgift att "korrigera" gamla tidningar och böcker allt efter den just då rådande politiska situationen. Detta för att rättfärdiga den politiska ledningens ståndpunkter och de krig (och de goda utrikesrelationer) som just då var aktuella. Eller om vi säger det i klartext: För att föra folket bakom ljuset och säkra regerings makt.

För det är precis så det blir om och när man börjar mixtra med historien och gömma undan mänsklighetens misstag och felsteg. Yttrandefriheten och demokratin blir lidande och till sist dör de båda. Afrikas stjärna och Pippi Långstrump (och Biggles, Tintin och många andra) må vara småpotatis i sammanhanget, men detta visar på en inställning som är ytterst toxisk. För om och när man börjar radera i historien och kasta ut åsikter kommer man förr eller senare att börja göra det samma med människor. 

Vi har just nu ett mycket bra exempel på detta i Tyskland. Där har regeringen fallit och man förbereder sig för nyval. Till den sista stora valdebatten (9/2) inför valet har rundradiobolagen ARD och ZDF valt att bjuda in SPD och CDU men nobba det i opinionsmätningarna näst största partiet AfD. 

Detta är givetvis att spotta på de demokratiska principerna, men eländet slutar inte där. Som en reaktion på detta har Elon Musk valt att intervjua AfD:s partiledare på plattformen X samma tid som debatten hålls. Detta har i sin tur lett till starka reaktioner från både media och de etablerade politiska partierna. Intervjun (och Elon Musk) beskylls för att vara ett "hot mot den tyska demokratin".

Den som har läst 1984 hittar här ytterligare beröringspunkter. Det regerande partiets slagord gick i boken ut på att förändra ordens betydelse så att krig blir fred och frihet blir slaveri. I dagens Tyskland (och på många andra ställen också) har verklig demokrati och yttrandefrihet blivit "hot mot demokratin".  

Det är en märklig tid vi lever i. Få se när Orwells bok också blir bortplockad?  

Om hatet mot judarna

Jag hittade ytterligare en video på Youtube, denna gång en intervju med den synnerligen kontroversielle rabbinen Meir Kahane (som blev mördad av en arab på öppen gata i New York 1990). Man behöver givetvis inte ha några desto varmare känslor för denne Kahane och hans metoder, men det han säger i intervjun äger giltighet ännu idag. Detta eftersom det fullständigt galna argumentet att judarna idag beter sig mot "palestinierna" på samma sätt som judarna blev behandlade av nazisterna fortfarande används mot Israel.

Det Kahane säger kommer som en svar på en sådan fråga, uppenbarligen ställd av en arab. Här på engelska:

– How can a man of your religious stature continue to oppress palestinians the same way the nazis oppressed jews during the second world war?

– You know, I just love that kind of question. You people tried to kill us in the 1920s. In one day in 1929 you murdered 67 jews in Hebron. What was bothering you then? The jewish state, it didn´t exist. The jewish army, it didn´t exist. Kahane wasn´t born. You murdered 510 jewish men, women and children between 1936 and [19]38. What was bothering you then? The occupied territories of 1967? You started three wars with us and you lost, and now you cry. If you hadn´t started the wars against us you would have had a Palestine a long, long time ago. We would have been living together side by side. But you didn´t want that. You started, you lost, you lose.   

Översättning:

– Hur kan en man med din religiösa ställning fortsätta att förtrycka "palestinierna" på samma sätt som nazisterna förtryckte judarna under andra världskriget?

– Vet du, jag älskar en fråga som denna. Ni försökte döda oss på 1920-talet. På en dag år 1929 mördade ni 67 judar i Hebron. Vad var det som störde er då? Den judiska staten fanns inte. Inte heller IDF. Kahane var inte född då ännu. Ni mördade 510 judiska män, kvinnor och barn mellan åren 1936 och [19]38. Vad var det som störde er då? De områden som ockuperades [under kriget] 1967? Ni inledde tre krig mot oss och ni förlorade dem alla. Och nu gråter ni. Om ni inte hade startat dessa krig mot oss skulle ni ha haft ett Palestina för länge, länge sedan. Vi skulle ha levt tillsammans sida vid sida. Men ni ville inte det. Ni inledde krigen, ni förlorade och ni kommer att förlora.

---

Det Kahane säger här sätter fokus på problemets kärna. Araberna vill helt enkelt inte ha fred med Israel. De vill inte ha en egen "palestinsk" stat. De vill utrota judarna. Detta har framgått så oerhört tydligt gång på gång. Idag används olika förevändningar hämtade ur närhistorien för hatet mot judarna och mot Israel, men som Kahane helt riktigt påpekar har detta hat alltid funnits, redan innan några av dessa orsaker/förevändningar existerade. Det är fullständigt tydligt att redan det att judarna existerar är tillräckligt för att motivera hatet och blodtörsten.

Ännu idag kan man i diverse demonstrationer för "palestinierna" höra och se slogans som "From the river to the see". Denna slogan innebär inget annat än en uppmaning till utrotning av det judiska folket, och det är fullständigt obegripligt hur västerländsk media och många politiker och samhällspåverkare driver på detta fenomen och inte inser vad det är de stöder och driver på. Men det är så här det går när hatet förblindar och den historiska kännedomen är så väldigt dålig.  

 

Klargörande!

Jag hittade en mycket intressant och informativ video på Youtube i vilken det ingår en video där Jordan Peterson intervjuar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Netanyahu ger, på felfri engelska, en kort och koncis historisk översikt över judisk närvaro i Israel och tar därmed helt udden av lögnerna om att judarna skulle ha invaderat "palestinskt land" och därmed inte ha någon rätt till landet.

En viktig sak som sägs i videon - och som vem som helst kan kolla upp - är det historiska faktumet att ordet "Palestina" används första gången år 136 e.Kr. när romarna under kejsaren Hadrianus fördrev det judiska folket från Israel och därmed bröt en 1500-årig judisk närvaro i landet. Namnet "palestinier" används första gången så sent som 1967 efter det att de arabiska länderna runt Israel förlorat kriget mot Israel - och då i propagandasyfte. Före detta kunde de arabiska länderna - som hade överhöghet över de idag omstridda områdena - enkelt ha grundat en "palestinsk" stat, men eftersom de som bodde där var araber, kort och gott, var detta aldrig aktuellt. Först sedan Israel hade erövrat områdena såg araberna fördelen med att kalla de människor som (på uppmaning av grannländerna) flydde undan striderna för "palestinier". Ett ord som för övrigt betyder "inkräktare" på hebreiska och som även det anger vem som varit först på plats.

---

Vi lever i en tid när lögnen regerar, och detta gäller i allra högsta grad när det kommer till Israel och det som rapporteras i media om Israel. Det är oerhört sällsynt idag att media ger en korrekt rapportering om t.ex. kriget i Gaza. Därför är det mycket viktigt att vi baserar vår kunskap om denna oerhört komplexa fråga/region på solid (historisk) kunskap och inte på den propaganda som speciellt Hamas idag förser oss med genom en väldigt subjektiv media.

 

Floskler och önsketänkande

President Stubb har hållit sitt första nyårstal. Hans avsikt var att ingjuta framtidstro och lugn i en orolig tid, och det var säkert många som behövde få höra det han hade att säga. Tyvärr är verkligheten dock inte alltid sådan att den böjer sig efter våra högtidstal. Vill man vara elak (läs: realistisk) var Stubbs tal fyllt av floskler och önsketänkande.

"Mitt budskap i dag är entydigt. Det går ingen nöd på oss. Vi kommer att klara oss. Vi kommer att skapa en god framtid. Tillsammans."

Som sagt är detta något som många finländare behövde få höra. Men det ändrar inte det faktum att detta är önsketänkande. I bästa fall kommer 2025 att bli ungefär som 2024. Men sannolikt kommer det att bli värre. Som jag skrev i en tidigare text: "Jag menar, ett folk och en värld (västvärlden) som menar att två män eller två kvinnor kan gifta sig med varandra och att det finns mer än två kön (jag har tappat räkningen på hur många man ska anse att det finns idag), ett sådant folk och en sådan värld kan man inte förvänta sig att ska fatta rationella och visa beslut i några andra frågor heller. Jag använde ovan ordet "självdestruktivitet", och det torde vara ett bra ord för att beskriva det vi håller på med just nu."

Så är det, och detta gäller på område efter område. Det största hotet mot världsekonomin idag är den krigshets och det till synes tvångsmässiga behov de politiska ledarna i väst - tillika med media - har att skapa motsättningar mellan västvärlden och framför allt Kina. Trump inte undantagen, även om han i sin oberäknelighet kan komma att bjuda på en del ljusglimtar i detta mörker. 

Det är det största hotet, men klimathetsen kommer inte långt efter. Skillnaden är att det är främst vi i väst som drabbas av denna emedan t.ex. Kina (men nu också kanske USA) har förstått att man inte kan ersätta fossila energiformer med förhoppningar om att det nog kommer att ordna sig. 

Ett annat stort hot är den enorma naivitet som våra egna politiker (nu talar jag alltså främst om Finland) uppvisar när det gäller skulder och landets ekonomi. I klimatets eller t.ex. "etisk djurhållnings" namn är vi beredda att lägga ner hela branscher (export, mat- och och energiproduktion) som ger många arbetsplatser och stora exportintäkter. 

Som sagt: Vi tar idiotiska beslut på idiotiska beslut och resultaten låter inte vänta på sig - och de kommer inte att vara goda. Och igen: I bästa fall blir 2025 ungefär som 2024. Men min gissning är att 2025 kommer att bjuda på en rad mycket obehagliga överraskningar. I värsta fall kan krigshetsen komma att blomma ut i ett regelrätt krig mellan Ryssland och väst, och frågan är då om Kina klarar av att hålla sig utanför. Eller om våra krigshetsande politiker (och media) ens vill hålla Kina utanför. 

Men det kan ju förstås hända att jag har fel också. Dock vet jag att jag att Stubb har fel när det gäller ondskan. Han påstod i sitt nyårstal att det "finns mera gott än ont i världen". Så är det inte. Saken är den att det är Guds nåd och omsorg som har hållit ondskan i schack, men när vi vänder Gud och hans goda ordningar ryggen kan vi snart komma till den punkt när han säger: "Ske er vilja!". Och då kommer vi att se mycket sådant vi inte skulle vilja se.

Igen: Läs gärna Romarbrevets första kapitel! Och som motvikt Uppenbarelsebokens första kapitel, verserna 4-8. 

---

Jag är medveten om att det här är en ganska negativ text. Dock skulle jag inte använda ordet negativ, utan snarare beskriva den som realistisk. I motsats då till Stubbs önsketänkande och de floskler han använde. Men låt mig avsluta på ett positivt sätt genom att parafrasera citatet i början av texten: 

"Mitt budskap till alla på Kristus troende i dag är entydigt. Det går ingen nöd på oss. Vi kommer att klara oss. Vi har en god framtid. Tillsammans med Herren."  

I väntan på kollapsen

 Som jag skrev i den senaste texten kommer vår kyrka under år 2025 att (igen en gång) tvingas igenom en beslutsprocess angående samkönade äktenskap. Detta trots att kyrkans grunddokument, Bibeln, är fullständigt tydligt när det gäller homosexualitet och trots att kyrkomötet redan vid flera tillfällen har gjort klart vad som gäller. Alltså att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. 

Som säkert bekant för de flesta har biskoparna denna gång försökt lura på oss samkönade äktenskap inom kyrkan genom att gå in för en modell där kyrkan både har och inte har samkönade äktenskap. (Trots Bibelns klara besked om att "ert ja ska vara ja och ert nej ska vara nej". Jak. 5:12) Denna form av "dubbel äktenskapssyn" där båda synerna förekommer sida vid sida har införts i Norge och i Sverige (redan 2009). 

Biskoparnas förslag är givetvis ackompanjerat av brett leende löften om att båda synsätten ska existera sida vid sida och att ingen ska tvingas till något samt att den prästkandidat som anser att samkönade äktenskap inte kan accepteras inte kommer att stoppas från prästvigning. 

Låter detta bekant? I Sverige hette det 2009 likadant. Liksom här i vår kyrka inför ämbetsfrågans avgörande 1986. Facit visar, i båda fallen, att löften bara var tomma ord. I Sverige kan inte en prästkandidat som inte vill viga samkönade längre bli prästvigd, och vi vet hur länge den så kallade "samvetsklausulen" i ämbetsfrågan var i kraft i vår kyrka. Biskoparnas enda hänsyn är och har länge varit att inte stöta sig med världen, och detta har dikterat deras agerande. Därför gick det som det gick med samvetsklausulen här och med den "dubbla äktenskapssynen" i Sverige. Därför kommer det självklart att gå på samma sätt här som i Sverige ifall vårt kyrkomöte skulle gå in för biskoparnas förslag.   

Nu kommer det med all sannolikhet ändå inte att gå på detta sätt här emedan tillskyndarna för den dubbla äktenskapssynen inte kommer att lyckas få behövlig majoritet för sitt förslag i kyrkomötet. Som jag skrev i den senaste texten kommer därför biskoparna att tvingas gå in för andra, mindre sluga men mer avslöjande, åtgärder för att blidka världen i denna fråga. Men mer om det senare när det blir aktuellt.

Sedan är det tyvärr så att biskoparna och kyrkans ledning redan har lett vår kyrka så långt på avvägar från Guds ord att det att de inte tillåts ta nästa steg i avfallet inte kommer att reda upp någonting alls. Till det skulle det behövas en radikal omvändelse och många stora och smärtsamma beslut, och detta kommer inte att ske. Inte rent mänskligt sett åtminstone. 

För min del handlar det i dagens läge närmast om att från marginalen se på hur dårarna försöker dansa på slak lina i sina försök att vara världen till lags och ändå på samma gång hålla upp ett sken av kristendom - detta i väntan på den stora kyrkliga kollapsen som oundvikligen drar närmare. Den stora frågan i dagens läge är om den kommer att ske under år 2025 eller om den dröjer ännu något år.