Den amerikanske konservative samhällsdebattören och författaren Rod Dreher varnade redan för ett antal år sedan världens kristna att vi inom kort kommer att bli samhällets paria. Han menade att så som samhället då såg på rasister kommer det snart att se på oss kristna som håller fast vid skapelseordningen och den kristna äktenskapssynen. Vi är kanske (men bara kanske) ännu inte riktigt där, men i vilket fall som helst är vi på god väg.
Jag läste i morse en kulturartikel på Aftonbladet, skriven av Lotta Häyrynen. I artikeln berättar hon om författaren Neil Gaiman och de anklagelser om grova sexuella övergrepp han påstås ha gjort sig skyldig till. Så kommer hennes slutsats: "Gaiman blir ännu ett namn i det subkulturella skräckkabinett som fylls av Marilyn Manson och JK Rowling, eller för den delen av än värre fantasyförbrytare som Marion Zimmer Bradley och David Eddings."
För den som inte känner till namnen: Alla dessa figurer har anklagats (och vissa även dömts) för grova sexuella övergrepp och/eller grov misshandel - också riktat mot barn. Ja, förutom JK Rowling då. Hon har sagt sanningen om transsexualitet, men enligt Häyrynen platsar hon alltså i detta sällskap.
Så långt tycks vi alltså ha kommit idag. Den som vågar säga sanningen om könsnihilismen ställs i samma rad som sexualförbrytare och dömda barnmisshandlare.
---
Jag håller, i samarbete med förlaget och min eminente lektör David, som bäst på att färdigställa min nya bok. Det handlar om en äventyrsroman som utspelar sig på det glada 80-talet i, vad jag hoppas, Stranger Things-atmosfär (utan monstren, dock) och som tar avstamp i Stora ofredens rysshärjningar. Boken kommer förhoppningsvis ut någon gång under våren.
Även om jag fortfarande drar mig en aning för att kalla mig författare har jag drabbats av samma åkomma som de flesta författare brukar tala om: En författare har alltid en ny bok på gång. Jag brukar ta god tid på mig med mina böcker - hittills har de kommit ut med tre års mellanrum - och därför är nästa bok ännu bara i planeringsskedet. Men det kommer troligtvis, om Herren vill och jag får leva, att bli fråga om en dystopi denna gång. (Det är alltid roligt att experimentera med olika genrer!) Problemet är bara det att verkligheten alltid tycks ligga lite före fantasin. Eller så kan vi svänga på det: I dagens samhälle skriver en dystopi nästan sig själv. Det är bara att läsa kulturartiklarna på Aftonbladet.