Välsignelsebrist

Regeringen har kommit halvvägs, och det är väl knappast någon underdrift att säga att de inte har lyckats uppnå sina målsättningar. Sysselsättningen, statsskulden, tillväxten och statsfinanserna överlag är inte sådana de skulle ha varit om målen skulle ha uppnåtts. Det oaktat blir det nu en kursomläggning med skattelättnader och ökad upplåning inför den andra delen av regeringsperioden. 

Detta är en av de stora nackdelarna med parlamentaristisk demokrati. Makthavarna kan inte göra det som behöver göras eftersom de, om de behövliga åtgärderna är tuffa, kommer att röstas bort från makten vid nästa val. De nya åtgärderna luktar valfläsk lång väg, och som ett resultat av detta kommer statsskulden igen att ta ett stort kliv uppåt. 

Vi lever helt enkelt över våra tillgångar, och inte ens denna regering som gick in i uppgiften med klara målsättningar att få bukt med skuldsättningen har lyckats bryta trenden med kraftig ökning i statsskuld. Detta är oerhört oroväckande, och med en kraftigt åldrande befolkning, en väntande (extremt dyr) upprustning och en (ensidig och omöjlig) kamp mot klimatförändringen (med kraftigt försämrad konkurrenskraft som enda (?) följd) runt hörnet ser det mycket dåligt ut. Lägg därtill en lång tid av närmast nolltillväxt i ekonomin (sedan 2008) och inga positiva tecken framöver. 

Som jag tidigare har skrivit är problemet ändå inte att vi har för lite pengar utan att vi har för lite välsignelse. Jag har länge, länge, varnat för att ett land som bär det kristna namnet men som tar beslut som går tvärt emot Skaparens vilja inte kan räkna med fortsatt välsignelse. Nu börjar vi se resultatet av våra beslut.

Så vad ska vi göra? Mera nedskärningar? Kraftiga satsningar på ekonomisk tillväxt? Kraftigt ökad arbetskraftsinvandring? 

Låt mig vara tydlig: Inget av detta kommer att fungera. Det vi behöver göra är att omvända oss. Som individer, och som folk. Inte för att få ekonomin på fötter, inte i första hand åtminstone, men för att vi behöver det för vår egen del. Idag är vi i västvärlden, Finland inberäknat, oerhört vilsna. Vi mår dåligt, helt enkelt. Dessutom, och det är förstås det viktigaste, har vi tappat bort evighetsperspektivet. Som ett resultat av vårt uppror mot Skaparens goda vilja och hans bud har vi dessutom förkastat den välsignelse han vill ösa över oss och som vi har fått njuta av under en lång tid. 

Nu säger jag givetvis inte att en bred och omfattande omvändelse skulle reda upp ekonomin som genom ett trollslag. Men vi vet att Gud vill välsigna. Att sluta tacka nej till hans välsignelser skulle vara en bra början. 

 

Deal or no deal?

Fredsförhandlingarna gällande kriget i Ukraina är inne i ett mycket avgörande läge. Det avtal som USA/Trump har föreslagit är verkligen inget bra avtal för Ukraina, men om Trump menar allvar och detta är det sista avtalsförslaget från USA:s sida får vi verkligen hoppas att de stridande parterna går med på det. Om inte kommer ansvaret för förhandlingarna att falla på Europa/EU, och hur det har gått har vi sett redan i flera år. Det har inte gått alls. 

Trump uppges, enligt Iltalehti, ha sagt att Ukraina och Zelensky "kan få fred nu eller strida i tre år till och förlora hela landet". Detta är ett oerhört cyniskt uttalande, men inte desto mindre torde det vara helt sant. Dessutom får vi tillägga att detta inte är hela sanningen. Om USA drar sig ur förhandlingarna och ansvaret faller på EU kommer kriget med stor sannolikhet att eskalera och Nato/Europa dras in i det som stridande part. Med stor sannolikhet utan USA:s medverkan. Detta eftersom en stor majoritet av EU:s ledare idag inte begriper vad konflikten handlar om och därmed kommer att försöka släcka elden med bensin. 

John Mearsheimer fick, aningen oväntat, muntur i Iltalehti för en tid sedan, och han förklarade tydligt och rakt på sak vad hela denna konflikt handlar om. Tyvärr finns det inga hörande öron i EU:s ledning för denna förnuftets röst, utan i stället är det krigshetsare likt Pekka Toveri som sitter vid maktens spakar. Detta kan visa sig vara fullständigt katastrofalt. Inte bara för Ukraina utan för hela Europa och för världsfreden.

Kristus är uppstånden!

Idag hälsar vi kristna varandra med dessa ord. "Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!"

Påsken är den största kristna högtiden, och påsken handlar om att världens synd är sonad och döden är besegrad. Jesus dog för världens synd, och på den tredje dagen klarade döden inte längre av att behålla honom utan han stod upp och öppnade gravens dörrar från insidan.

Det viktiga här är att Jesu uppståndelse inte bara är en vacker tanke, en from förhoppning eller en efterhandskonstruktion. Inte heller är det ett missförstånd eller en misstolkning. Nej, Jesu uppståndelse är ett faktum. Något som verkligen hände. I den samma fysiska historien där du och jag lever och en dag kommer att dö, där uppstod Jesus från de döda. Det betyder att döden är besegrad HÄR. I den samma historien där du och jag en dag kommer att läggas i en kall och mörk grav har en grav en gång tvingats ge upp sitt rov.

Och inte bara det. Jesus gör klart att hans seger över döden inte var något som han gjorde för egen del. Han var utan synd och därför skulle han aldrig ha behövt dö. Men han gick in i vår situation och tog vårt dödsstraff på sig och sonade vår enorma skuld. Gud själv sonade den skuld vi hade inför honom. När han sedan besegrade döden gjorde han också det för vår skull. Han gör klart att alla som genom tron är förenade med honom kommer att få del av en liknande uppståndelse. I klartext: Döden kommer inte att få sista ordet. Den människa vars liv är förenat med Jesus kommer också en dag att uppstå ur sin grav till ett nytt och fullkomligt liv, ett liv som aldrig någonsin kommer att ta slut och där sjukdomar, lidande, nöd och död inte kommer att ha någon plats.

Den första kristna påsken vände historien. Kanske det var, som jag spekulerar i min bok, exakt i gryningen (klockan 06:23) den femte april år 33. Men det exakta klockslaget och datumet är egentligen oväsentligt – orsaken till att jag gärna försöker laborera med exakta termer är att jag vill visa att detta verkligen hände på en plats vi kan besöka och på en tidpunkt som finns i vår almanacka. Det viktiga är att just då, då vände historien. Fram till att Jesus trädde in i vår värld, i vår historia, hade döden regerat fullkomligt oinskränkt. Men när Jesus steg ut ur sin grav förändrades världen totalt. Dödens makt var bruten, en gång för alla.

Detta är det mest revolutionerande som någonsin har hänt. Alla kategorier medräknade. När den kristna tron åren och decennierna efter Jesu död och uppståndelse spred sig som en löpeld över den då kända världen var det just Jesu seger över döden som var det centrala. Det som gjorde att kristendomen blev en så enorm framgångshistoria. Märk väl, detta ännu medan sådana som hade sett den uppståndne fanns kvar i livet och kunde bekräfta hans uppståndelse.

Det finns de som säger att det finns ungefär 4000 religioner i världen. Lägg därtill en hel massa filosofiska skolor som inte räknas som religioner. Vi får ännu lägga till mänsklighetens samlades visdom inom det vetenskapliga området. INGEN av dessa har någon lösning på mänsklighetens största problem, och då talar jag givetvis om döden. Men den kristna tron har denna lösning.

Jesus är uppstånden! Och för att han är uppstånden kommer döden inte heller att få sista ordet i mitt liv. Inte heller i ditt om du är förenad med honom genom tron.   

Kristus är uppstånden! 

Mycket intressant artikel!

ÖT har publicerat en mycket intressant artikel som berättar att "Unga män söker sig till kyrkan". Läs gärna artikeln! 

Några saker vill jag ändå påpeka. I artikeln blir det klart att det egentligen inte är till kyrkan de unga männen söker sig, åtminstone inte i första hand. Nej, utan det är till Jesus de söker sig. Detta är viktigt att notera. Det som är skrämmande här är att kyrkan inte riktigt tycks vara beredd att ta emot dessa unga män, åtminstone inte på alla håll. Jag har hört det tidigare i anslutning till den (kan vi säkert kalla det) väckelse som är på gång, att det finns krafter i kyrkans ledning som bekymrar sig över detta eftersom "situationen är ett exempel på framväxten av ett växande intresse för allt mer konservativa tolkningar av tron som kan vara diskriminerande mot till exempel sexuella och könsminoriteter samt kvinnor". 

Jag blir bedrövad när jag läser ord som dessa. Det viktiga tycks inte vara att män(niskor) kommer till tro, utan det viktigaste är att sexuella minoriteter inte utmanas av en "konservativ tolkning av tron". Jag hoppas att de som ger uttryck för dylika tankar skulle få upp ögonen för hur absurd deras position och deras oro är.

En annan sak som sägs i artikeln är att klyftan mellan unga män och unga kvinnor blir allt bredare. De unga männen söker sig till Jesus (och blir allt mer konservativa) medan de unga kvinnorna blir allt mer liberala och vänsterorienterade. Detta kan givetvis vara ett problem på vissa håll, men i huvudsak torde detta ändå handla om att en del av de unga kvinnorna - som både syns och hörs - blir allt mer liberala och vänsterorienterade ("Generation Thunberg"), medan många ändå inte radikaliseras på samma sätt. Artikeln i ÖT slutar också med att Lucas Finskas, en av den unga männen som intervjuas, konstaterar att "Kvinnorna är fortfarande där och har inte försvunnit någonstans. Men det som har hänt är att fler unga män också har börjat hitta hit, och jag tycker att man ser intresset lite överallt just nu."

Så är det säkert. 

Jag vill avsluta denna text med en liten uppmaning: Be gärna med mig för denna pågående väckelse! Be att kyrkan skulle vara öppen för vad som är på gång och, likt kyrkoherde Fredrik Kass som också kommer till tals i artikeln, skulle se detta som något spännande och positivt.

Se människan!

Orden i rubriken är de ord Pilatus sade åt folkmassan sedan han låtit prygla och misshandla Jesus efter det förhör han hållit med honom på långfredagens morgon. Där står Jesus inför folkmassan, blödande, klädd i en purpurröd mantel och med törnekronan på huvudet. Pilatus försökte ännu en gång få Jesus frikänd och frisläppt ("Jag finner inte denna man skyldig"), men folket tillät det inte utan ropade, uppfyllda av hat mot honom: "Korsfäst!"

Pilatus, hårt trängd som han var mellan viljan att göra rätt och rädsla för att hamna i onåd hos kejsaren, vågade inte göra annat än att göra folket till viljes och låt så korsfästa Jesus. Resten är historia, som det heter. 

Pilatus hade rätt. Den man som stod framför honom var en människa, fullt ut. Men Pilatus hade också fel. Den man som stod framför honom var ingen mindre än Gud själv i mänsklig gestalt. Sann Gud, men också¨sann människa. "Se människan!"

Paulus hade också rätt när han konstaterar att Jesus var oskyldig. För det var han. Men likväl bar han på skuld. Inte sin egen, utan den skuld han bar hade lagts på honom. Den skuld han bar där han stod inför Pilatus var vår. Din och min. Jesus hade tömt bägaren till sista droppen, den bägare som var fylld med mänsklighetens samlade syndaskuld. Så ja, Jesus var oskyldig, men samtidigt bar han en enorm skuld på sina axlar. 

När Jesus dog på korset var det Gud själv som dog. Han hade stigit ner från härligheten, ner i tiden och in i det att vara människa. Han var prövad i allt, som Hebréerebrevets författare skriver, men utan synd. Nu hade tiden kommit när han skulle ta människans plats. Nu skulle Guds vrede över synden utkräva syndens rättvisa och välförtjänta straff. 

Se människan! 

Inse att det egentligen skulle ha varit du och jag som borde ha stått där. Det var vi som hade förtjänat den behandling Jesus utstod. Det var vårt straff han tog. Vårt lidande han led och vår död han dog. 

Så igen: Se människan! Se det oerhörda offer Gud själv gjorde när den fullkomligt oskyldige och syndfrie görs till synd. 

För dig och mig. För vår frälsnings skull. För att vi som var döda i våra synder skulle få liv  

Han dog för att vi skulle få leva. Det är långfredagens budskap. 

Så: Se människan! Och när du ser den slagne, blödande Jesus där framför Pilatus och framför allt när han hänger där på korset, genomborrad till händer och fötter och kippande efter andan, se hur hemsk synden är och hur fruktansvärd syndens följder är. Detta är straffet för din synd. Så här hemsk är den och så här förskräckliga är dess följder. 

Se människan! För dig slagen, plågad och korsfäst. För dig. I stället för dig.

Livlig helg

Den kommande helgen kommer att vara livlig här hos oss. I morgon kväll, lördag, ordnar Slef:s avdelning i Esse-Kållby ett Sångcafé i Kållby bönehus kl 18 (Centrumvägen 312). Mikaela Malmsten-Ahlsved medverkar som kantor och jag håller en andakt. Alla är välkomna med och sjunga faste- och påsksånger från främst Sionsharpan.  

På söndag kl 14 medverkar jag med predikan i ett Söndagsmöte i Koskeby bönehus i Vörå. Tomas Klemets predikar också, och Johan Sten är kantor medan Hannah Helsing spelar violin och sjunger. Även om jag inte är arrangör för detta möte vågar jag säga att alla intresserade är varmt välkomna också till detta tillfälle.

Samtal och bön

Världen blir allt oroligare, och många människor börjar nu märka av det också i sin vardag. Jesus säger, rakt in i vår situation: 

Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta, eller för er kropp, vad ni skall klä er med. Livet är mer än maten och kroppen mer än kläderna. Ge akt på korparna. De sår inte och skördar inte, de har inte förrådsrum eller loge, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra? Ge akt på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er. Så lite tro ni har! Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga. Efter allt detta jagar hedningarna i världen, men er Fader vet att ni behöver det. Nej, sök hans rike, så skall ni få detta också. Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.                  (Luk. 12:22-32)

Kom gärna med i vår samtals- och bönegemenskap! Vi samlas i kväll kl 19 i Ytteresse bönehus. Som jag tidigare har skrivit är detta ingen bönegrupp, utan varje samling är fristående så det går bra att komma med även om du inte har varit med tidigare. Välkommen i Jesu namn!