Så fel, så fel!

I västerlandet finns det något som heter rättsskydd, och detta rättsskydd är en väsentlig del av vad västerlandet i grunden är. En människa döms i domstol, och tills hon är dömd (och domen har vunnit laga kraft, kan kanske tilläggas) ska hon inte betraktas som skyldig. Någon skulle kanske säga att hon ska betraktas som oskyldig. Det har också funnits en insikt om att det är skillnad på att bete sig svinaktigt och att göra något olagligt. Detta är som sagt, eller har åtminstone varit, en fullständig självklarhet. Ända tills #Metoo trädde in på scenen, vill säga.

Den största förlusten - och den är inte liten! - som denna #Metoo-kampanj har fört med sig är att rättsskyddet har gått förlorat. #Metoo gick in med lien i högsta hugg och slog ner allt som rörde sig. Oberoende av om det handlade om svinaktigt beteende eller om olagligheter. De som sattes på de skyldigas bänk åtalades, dömdes och "avrättades" i media och på sociala medier. Det här har lett till många tragedier och många förstörda karriärer.

Igår kom nyheten att förundersökningen mot Lasse Kronér har lagts ner. Han är en av dem som dömts och "avrättats" i media bara på basen av anklagelser. Nå, nu visade det sig att han, på sin höjd, gjort sig skyldig till svinaktigt beteende. Om ens det. Fallet Lasse Kronér visar, liksom otaligt många liknande fall, på att vi måste göra oerhört stor skillnad på det att bete sig illa och på att begå olagliga handlingar. Annars blir det så oerhört galet.

Jag tror att vi borde ställa två frågor nu, och fundera allvarligt på dessa. För det första: Vem ska ersätta Lasse Kronér för de tre månader av själsligt lidande han har utsatts för? Om domstolsväsendet gör sig skyldig till ett felaktigt domslut är det staten som ersätter. Men hur är det när media har gjort sig skyldig till en felaktig dom? Hur ordnas ersättningssaken i så fall? Och ännu knepigare, när domen har fällts på sociala medier. Vem ska då hållas till svars? För det andra, och det är den allra viktigaste frågan: Hur kan vi undvika att liknande grova felaktigheter begås i framtiden?

För det är fullständigt klart: #Metoo visade på grymma saker som kvinnor utsatts för, men så fel som det här blev får det verkligen inte bli flera gånger.

En "nyhet", två myter

Jag snubblade igår över en "nyhet" i Österbottens Tidning som tangerar två av de moderna myter som jag nu under våren har planerat att lyfta fram här på bloggen. För ÖT, och framför allt för ÖT:s läsare, är det fullständigt ovidkommande vad en journaliststuderande skriver i ett ledarstick på den, åtminstone ur vårt perspektiv, obskyra tidningen Nya Åland. Men om detta ledarstick behandlar en fråga som den mediala makteliten vill driva framåt kan till och med en sådan sak bli något så viktigt att det behöver lyftas fram i ÖT. Felicia Bredenberg skriver om behovet av att lagstifta om ett "tredje kön" - ett ärende som nu av allt att döma har seglat upp som nästa punkt på dagordningen för de som vill idka normkritik och rasera det fungerande samhället.

Som jag skrev i den senaste texten så lever vi inte i en demokrati längre. Media berättar åt oss vad vi ska anse - i de frågor som vi ska anse något om - och när dagens (mer eller mindre) dolda makthavare har fått opinionen dit de villa ha den röstar de folkvalda enligt denna opinion. Nu är alltså frågan om ett tredje kön på tapeten. Vi ska alltså i den närmaste framtiden vänta oss många flera artiklar/nyheter likt denna.

Ledaren på Nya Åland lyfter också fram, som en av grunderna för behovet av den nya lagstiftningen, könet som en social konstruktion. "För könet sitter sist och slutligen mellan öronen, inte mellan benen." Detta är givetvis en lögn, men en av de mest omhuldade moderna myterna av idag. 

Moderna myter 1, "Vi lever i en demokrati"

Det finns en del moderna myter som vi har bringats att tro på och som idag anses vara så självklara att de inte kan eller ens får ifrågasättas. Orsakerna till att det har blivit så här varierar. I vissa fall kan det handla om att det någon gång har varit på det här sättet, i andra fall handlar det om målmedveten propaganda som har lett till att denna myt har blivit allomfattad sanning. I vissa fall om en kombination av dessa orsaker.

Den första moderna myten jag vill lyfta fram är den kanske allvarligaste av dem alla, och det är tron att vi lever i ett demokratiskt samhälle. Eller rättare sagt: Myten om det demokratiska västerlandet. Sanningen är nämligen den att, även om våra länder till synes är demokratiska, vi egentligen lever i en mediestyrd oligarki. Eller, om man vill vara lite elak, i en propagandastyrd oligarki. Ordet oligarki betyder "fåvälde", och det beskriver mycket bra vad vår situation handlar om. Det fåtal som kontrollerar informationsflödet är den lilla klick som i själva verket har makten i samhället. Om, och när, denna klick beslutar sig för att driva igenom någon stor förändring i samhället kommer detta att ske. Först bereds marken och opinion bildas för förändringen, och sedan tas beslutet i "god demokratisk ordning" i de beslutande organen när opinionen har fåtts att svänga. Det finns många exempel på beslut som har fåtts igenom på detta sätt, och mera är på kommande. Det kanske tydligaste exemplet är det samkönade äktenskapet. Eutanasifrågan är under behandling, liksom ett förbud mot pälsdjursuppfödning. Detta sista bara som ett första steg mot ett samhälle där djur överhuvudtaget inte används för människans behov. Detta bara för att ta ett par exempel på frågor där denna "beslutsgång" är speciellt tydlig.

I det så kallade demokratiska västerlandet finns det diverse kontrollmekanismer som ska förhindra korruption, bäste broder-politik och alla former av odemokratisk påverkan på beslutsgången. Man har gått väldigt långt för att förhindra att olika extrema rörelser får makten i samhället. Emellertid finns det en stor blind fläck här, och den handlar om värderingarna. Det finns nämligen ingen kontrollmekanism som kan förhindra att en viss typ av värderingar tar över. (Med detta sagt måste jag kasta in en braklapp: Ifall konservativa värderingar skulle "hota" att ta över ett samhälle finns det eventuellt vissa spärrar – se t.ex. hur EU just nu sätter press på Polen och Ungern.) Detta har i väst idag resulterat i att, vad jag brukar tala om som, ett liberalt värderingskluster har tagit makten. Detta värderingskluster driver samhällsutvecklingen i önskad riktning genom sin totala dominans av medievärlden. Samhällsförändringar introduceras och drivs igenom på det sätt som jag beskrev ovan.

Tycker du att det här låter konspiratoriskt? Det tycker jag också. Men låt oss göra ett litet tankeexperiment! Låt oss anta att det är på det sätt som jag har beskrivit det ovan och att ett ogreppbart extremliberalt värderingskluster de facto har den mediala – och därför också den politiska – makten. Hur skulle denna makthavare reagera ifall människorna skulle vända sig bort från styrverktyget (=mainstreammedia) och börja hämta sin information från alternativa nyhetsaktörer som inte spelar med i detta? Som till exempel bloggar, obundna (höger)mediesajter och sociala medier där nyheter publiceras utanför den kontroll som detta värderingskluster utövar över mainstreammedia? Svaret på frågan är enkelt: De skulle slå till mot dessa aktörer, och de skulle slå till hårt. Man skulle tala om och starkt varna för falska nyheter och kräva hård censur under hot om höga böter för sådana social medier som inte gick med på att införa denna censur. De skulle gå mycket hårt åt sådana aktörer som vågade trotsa deras mediemonopol och som vågade lyfta fram en alternativ bild av verkligheten.

Se dig omkring! Detta är PRECIS vad som just nu är på gång. Makthavarna, alltså de som kontrollerar medieflödet och därigenom människornas sätt att tänka och i förlängningen deras röstningsbeteende, känner sig och sin maktposition starkt hotad av att det idag finns sådana nyhetskanaler som de inte kan kontrollera. Därför är reaktionen så oerhört stark mot dessa alternativa kanaler. Nu ska vi verkligen inte låta oss luras av det språkbruk som används! Det talas om "fakenews" som strävar till att påverka den demokratiska processen. Och visst. Sådana finns, och det är allvarligt. Men det fria ordet är själva grundbulten i ett demokratiskt samhälle. Av gammalt har det konstaterats att ifall sanningen ska överleva så måste också lögnen tillåtas få rum i det offentliga samtalet. Om vi begränsar det fria ordet kommer nämligen inte bara lögnen att tystas. Också sanningen blir i så fall nedtystad. Och demokratin dör. Det är därför den gamla skolans liberaler (som har funnits i alla politiska färger förutom eventuellt i mörkrött och mörkbrunt) har varit så noga med att hålla fram yttrandefriheten. Dessa gamla liberaler är idag tyvärr ett utdöende släkte, och de några som finns kvar har till stor del låtit sig duperas av mainstreammedias rop på censur.

Det vi ser idag är i själva verket inte ett försök att ta död på den fria demokratin, utan ett förhindrande av att demokratin ska återupplivas. Den censur och den så gott som totala likriktningen och kontrollen av vilka nyheter (och därmed följande världsbild) som vi idag tillåts få del av visar hur illa det är ställt. Demokratin är inte hotad. Den är död. Vi lever inte i en demokrati, trots att de flesta av oss har invaggats i tron att vi gör det. Vi lever i en mediestyrd oligarki där ett extremliberalt värderingskluster dominerar totalt.

Den allmänt omfattade uppfattningen att vi lever i en demokrati är bara en modern myt.  

Bibelstudium på djupet

Har du hört att urberättelsen i första Mosebok är ett hopkok av sinsemellan motstridiga berättelser som lånats både härifrån och därifrån? Eller att det finns många olika berättelser som någon, långt senare, har "klippt ihop" till det som vi idag har i vår Bibel?

Det här är något som alla universitetsutbildade teologer har fått lära sig. Så här är det. Men kanske ändå inte? Tore Jungerstam har i sin forskning kring dessa saker visat att det inte alls är självklart att det är på detta sätt. Om du vill höra mera om detta rekommenderar jag att du kommer till Ytteresse bönehus i kväll kl 18. Då kommer Tore att redogöra för en del av denna sin forskning i ämnet. Det som utlovas är en verklig djupdykning i ämnet. Välkommen med!

Upptäck Bibeln 12. Jesu arresteringsorder

Evangelierna säger oss alltså att folkets religiösa ledare hade bestämt att Jesus skulle gripas och röjas ur vägen. Men hur är det, finns det någon dokumentation på detta utanför Bibeln? Intressant nog så finns det faktiskt det. I den judiska skriften Talmud och i dess äldsta del Mishna, i Sanhedrin 43a i det babyloniska kanon, finns det som vissa historiker har kallat för "Jesu arresteringsorder". Det finns många olika varianter av denna text, och överlag har historien har inte farit snällt fram med de delar av Talmud som har innehållit referenser till Jesus.

På grund av kyrklig förföljelse av judarna och deras heliga skrifter har judarna själv många gånger rensat bort hänvisningar till Jesus ur Talmud, för att inte tala om vad den kristna kyrkan och de kyrkliga ledarna har gjort med dessa skrifter. Detta är beklagligt av många olika orsaker, inte minst på grund av det lidande som detta har åsamkat det judiska folket. Men även för att viktiga historiska uppgifter på detta sätt har raderats ut, censurerats, förvanskats och bara annars gjorts odugliga för historievetenskapen.

Det finns som sagt många olika versioner av denna text, men huvudpunkterna är de samma. Det görs klart att Jesus bör gripas och avrättas. Hur detta bör ske finns det olika uppgifter på – hängning och stening nämns i de olika versionerna. (Kom ihåg att stening var det stipulerade straffet i Mose lag för hädelse och för smädande av Guds namn, och detta var alltså också vad man hade försökt göra i Nasaret.) I arresteringsordern beskylls Jesus för att idka trolldom/häxeri samt för att förleda folket till avgudadyrkan – två brott som också var belagda med dödsstraff. Texten nedan är en rekonstruktion som hittas hos Paul Maier i hans bok om julen, påsken och de första kristna.

Efterlyst: Yeshua Hannozri

Han skall stenas eftersom han har bedrivit trolldom och har lurat Israel till avfall. Alla som har något att säga till hans försvar bör träda fram och tala till hans försvar. Om någon vet var han befinner sig bör denne meddela detta till Stora rådet i Jerusalem.

Nu kan vi ju tycka att detta inte alls stämmer överens med verkligheten. Börjandes från namnet. Han heter ju Jesus och inte "Yeshua". Men nej. Det här kan kanske komma en chock för någon, men han heter faktiskt inte Jesus utan Josua. Namnet Jesus härstammar från de grekiska texterna som vi har i vårt nya testamente. Grekerna kunde inte säga "Yeshua", utan de sade "Jesous" – och det blir på svenska till Jesus. Men egentligen heter han Josua. Men, som Maier konstaterar: Han är en förlåtande Gud, han lyssnar nog när vi kallar honom Jesus! Sedan blev han ju inte alls hängd eller stenad, utan korsfäst, och hans verksamhet handlade ju verkligen inte om trolldom och häxeri, utan han gjorde under i Guds kraft. Men, och detta är det oerhört fina i kråksången, nu bör vi komma ihåg att detta är en text som är skriven av Jesu fiender! Kom ihåg vad dessa samma fiender beskyllde Jesus för i samband med att han drev ut en stum ande (Luk 11:15): "Det är med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut andarna." Också i de bibliska texterna beskylls alltså Jesus för trolldom och häxeri av sina fiender! Dessutom är detta alltså en arresteringsorder. Tempus här är futurum! Jesu död ligger i framtiden, och straffet för de brott Jesus anklagades för var de facto just stening. Romarna med sin korsfästelse var inte påtänkta här ännu, och faktum är också att ifall Jesus hade blivit gripen någon annan gång än under påsken (då Pilatus och hans trupper var i Jerusalem) skulle folkets ledare själva ha utfört avrättningen. Och då just genom stening.

Detta är alltså en text som är skriven av Jesu fiender, och det är det som gör att den blir mera trovärdig. Alltså ur ett vetenskapligt perspektiv. Skulle denna text vara skriven i efterhand av kristna människor, eller ens om den skulle vara mixtrad med, skulle det inte ha stått något om stening eller om trolldom och häxeri. Här har vi en text som på ett historiskt trovärdigt sätt bekräftar att Jesus gjorde under! Folkets religiösa ledare skulle inte ha dömt någon till döden för att det sades om honom att han gjorde övernaturliga saker. Nej, sådana rykten florerade titt som tätt, och dessa människor var inte alls så farliga att de judiska ledarna skulle ha tagit till så drastiska åtgärder.

Men här har vi alltså ett klart och tydligt bevis på att Jesus verkligen gjorde saker som var övernaturliga – och som var så remarkabla att man ansåg sig behöva gå till så här extrema åtgärder. Kom nu alltså ihåg att detta med största sannolikhet var strax efter att, enligt evangelierna, Jesus hade uppväckt Lasarus, och detta mitt bland en stor skara människor som alla förstås gärna berättade om vitt och brett om det de hade sett. De religiösa ledarnas tolkning av situationen var förstås att Jesus ägnade sig åt trolldom och häxeri. Om de skulle ha kallat det för ett under skulle de ha godkänt att det var med Guds kraft han gjorde sina kraftgärningar. Nu sluter de sig i stället till att det är med Satans hjälp han gör dessa kraftgärningar. Därav alltså ordet trolldom i arresteringsordern. (Därför fanns också Lasarus på deras dödslista (Joh. 12:10) – en människa som uppväckts från de döda med Satans hjälp bör ju givetvis inte få leva.)

Det är som sagt oerhört fascinerande att se hur de bibliska uppgifterna stöds av utombibliska källor. Här har vi till och med en utombiblisk källa som på ett historiskt trovärdigt sätt bekräftar att Jesus gjorde under. Är det inte fantastiskt?

Hur är det, har ni orkat hänga med? Vi har alltså sett på hur vi ska läsa Bibeln och sedan på varför det är så viktigt att läsa Bibeln. Så kom vi in på det som blev tyngdpunkten i detta seminarium, alltså att visa att Bibeln faktiskt går att lita på. Frågan vi inledde denna del av seminariet med var att "Hur kan vi veta att det är just den kristna tron och Bibeln som har det rätta svaret, som innehåller den korrekta uppenbarelsen".

Jag hoppas att du fått ett svar på denna fråga. För den är viktig. Speciellt idag när det finns så många som vill attackera den bibliska sanningen och det bibliska vittnesbördet. För min egen del kan jag bara säga det, och det får bli som avslutning på detta, att desto mera jag lär mig om detta desto djupare blir mitt förtroende för Bibeln som Guds sanna ord. Och för kristendomen. Och för Herren Jesus Kristus. Vet ni. Vi har fått höra sanningen. Det finns så oerhört många som lever på lögnen och på ett falskt budskap idag. Men vi är så oerhört priviligierade: Vi som är kristna har fått sanningen. I form av en uppenbarelse, men framför allt i form av en person. Jesus Kristus. Amen!

Upptäck Bibeln 11. Arkeologi och skriftliga källor

Minns ni vad jag sade om Alexander den store och om att hans biografi är skriven först ca 400 år efter hans död? Och likväl betraktas denna biografi som trovärdig. Samma sak gäller för de flesta av antikens viktiga personer. De synoptiska evangelierna är skrivna så tidigt som kanske bara 4 men som mest 30 år efter de händelser de beskriver. Var lämnar detta oss? Teologerna, som måste visa att de är kritiska nog, har haft svårare att acceptera detta, men de flesta profana historiker, som är bekanta med det svåra källäget när det gäller antiken, har insett att evangelierna måste betraktas som en del av den antika historieskrivningen. Som vilka andra historiska biografier som helst. Det här är ytterst anmärkningsvärt. Lägg dessutom till att tidsglappet mellan det som hänt och det som skrivits är extremt kort när det gäller evangelierna så får vi lägga till att dessa bör betraktas som jämförelsevis tillförlitliga historiska dokument. Alla gillar inte detta, men så här är det.  

Och så en sista sak. En sak som jag också kunde prata om hur länge som helst. Mycket av det som Bibeln säger har bekräftats av utombibliska källor och av arkeologin. Och inom arkeologin kommer det hela tiden nya, spännande, fynd som bekräftar det Bibeln säger. Det pågår idag, året runt, ett tjogotal olika utgrävningar i det heliga landet. Varje år hittas nya, spännande fynd som alla bekräftar det bibliska vittnesbördet. För bara några decennier sedan hittades t.ex. översteprästen Kajafas ben. Detta är en av de största arkeologiska fynden någonsin, faktiskt, men tyvärr har det inte fått något större genomslag i media och i folks medvetande. Sagofigurer lämnar som bekant inga ben efter sig när de har dött. Att Kajafas ben har hittats är ännu en mycket tung bekräftelse på att det bibliska vittnesbördet håller. Men eftersom de flesta idag vill att det ska vara en saga är det bäst att inte en dylik nyhet får någon större spridning. Låter det här konspiratoriskt? Kanske det, men så här fungerar det idag.

Men seriösa forskare känner till detta. De vet att det bibliska vittnesbördet har bekräftats, och bekräftas, av diverse arkeologiska fynd. Sedan har vi de skrivna källorna. Vet du, redan under det första århundradet efter Jesu död och uppståndelse nämns Jesus eller de kristna i drygt en handfull utombibliska källor. Som finns bevarade. Mycket material har dessutom gått förlorat av olika orsaker. Och, och detta är viktigt, alla dessa källor bekräftar det som Bibeln säger! Ingen enda går emot det bibliska vittnesbördet. Som sagt så finns här hur mycket intressant som helst, men tiden räcker inte till för att gå in på det. Vi har Tacitus och Suetonius (romerska historieskrivare), vi har en intressant brevväxling bevarad hos Plinius d.y., vi har Josefus (judisk historieskrivare), vi har de judiska heliga skrifterna (Talmud /Mishna), vi har en mycket intressant detalj hos Phlegon. Osv. Därför finns det ingen seriös historiker idag som hävdar att Jesus aldrig skulle ha funnits. Det finns helt enkelt för mycket bevis för hans existens. (De kan ha olika uppfattningar om huruvida evangelierna ger en helt riktig bild av honom, men det är en annan sak.)

En av dessa skriftliga källor ska jag ändå lyfta fram. Det är inte det minst omstridda materialet, men det är sannolikt det mest okända.

Jesus tillbringade största delen av sin tre år långa offentliga verksamhet uppe i Galiléen. Där utförde han sina under och undervisade sina lärjungar och folket långt borta från de religiösa ledarna i Jerusalem. Detta innebar förstås inte att dessa inte skulle ha haft ögonen på honom, men det som hände uppe i Galiléen var ur de religiösa ledarnas synvinkel ändå inte så allvarligt. Ingen som betydde något tog galiléerna och det som hände uppe i Galiléen på allvar. Detta även om ryktet om honom spred sig och också nådde ner till Judéen. (Faktum är att Jesus blev utsatt för ett steningsförsök i Nasaret – som vi redan talade om – men den gången gick han bara rakt igenom folkhopen som avsåg att stena honom.)

Men detta skulle ändra på ett radikalt sätt när Jesus kom ner till Judéen och utförde ett av sina mest spektakulära under rakt under näsan på folkets ledare, nämligen uppväckandet av Lasarus från de döda. Detta var en sak som så gott som alla fick höra om, och detta under förvandlade Jesus från någon att hålla under sträng uppsikt till en dödlig fara. Detta helt enkelt för att allt folket började springa efter honom.

Vi har flera uppgifter i evangelierna om hur folkets ledare reagerade på detta. Johannes skriver (i 11:57, strax efter redogörelsen om Lasarus uppväckelse) att "översteprästerna och fariséerna hade gett order om att den som visste var han fanns skulle tala om det så att de kunde gripa honom". Lukas konstaterar  (i 19:47-48) att "översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, men de kunde inte komma på hur de skulle göra det, eftersom allt folket höll sig nära honom och lyssnade ivrigt".

Evangelierna säger oss alltså att folkets religiösa ledare hade bestämt att Jesus skulle gripas och röjas ur vägen. Men hur är det, finns det någon dokumentation på detta utanför Bibeln? Svaret på den frågan är ja. Fortsättning följer i nästa text.

Upptäck Bibeln 10. Spåra Evangeliet!

Nu ska vi göra något väldigt intressant. Vi ska ta till ett lite annorlunda grepp och visa att evangeliet – komplett med Jesu uppståndelse från de döda och allt – fanns med redan från allra första början. Nu ska vi spåra evangeliet genom historien!

Jag sade att Paulus skrev 1Kor år 52. Alltså 19 (och ett halvt) år efter Jesu död och uppståndelse. (Eller år 55-57 som vissa hävdar, det spelar egentligen ingen större roll i detta sammanhang.) Här skriver han och redogör ännu en gång för det evangelium han predikade i Korinth år 51. Det samma evangeliet som han hade fått bekräftat av Petrus och Jakob när han mötte dem i Jerusalem tre år efter sin omvändelse. Någon tid efter Jesu död och uppståndelse hade Paulus mött Jesus på vägen till Damaskus och där av honom fått evangeliet. Så svänger vi på historien: Jesus dog på korset år 33 och direkt efter detta predikade apostlarna evangeliet i Jerusalem. Tre år senare mötte Petrus och Jakob Paulus i Jerusalem för att diskutera och för att Paulus skulle få det budskap han predikar bekräftat av dem. De enas om att de har SAMMA EVANGELIUM. Vad har vi sett här nu? Jo att det evangelium som Paulus skriver ner i 1Kor år 52/55 och som vi kan läsa ännu idag i dess ursprungliga form är samma evangelium som Petrus och Jakob predikade i Jerusalem börjandes från de första pingsten år 33! Med uppståndelsen och allt. Alltså kan vi, genom att följa budskapet på detta sätt, följa förkunnelsen om Jesus som Gud och som den som har besegrat döden i sin uppståndelse tillbaka till bara månader, bara veckor, efter Jesu korsdöd! Inte år 325. Inte som ett resultat av någon omröstning. Utan år 33. Månader eller bara veckor efter att det hänt. Och alltså inte efter någon omröstning utan som ett resultat av att apostlarna upptäckt evangeliet. Fått det uppenbarat för sig.

Vill du ha flera tydliga exempel? Läs Fil.2. Det om Jesus som lydde fram till döden på korset. När vi läser i Bibeln, vilken översättning som helst, ser vi att detta avsnitt ser annorlunda ut än den övriga texten. Det gör det för att Paulus här citerar en befintlig text. En text som ger oss evangeliet i all sitt djup och all sin härlighet. Med uppståndelse och allt. Troligtvis var det som Paulus citerar en sång eller en hymn. (Det är det ju ännu idag - det är häftigt att tänka sig att när vi sjunger psalm 87 så sjunger vi i princip samma ord, och samma budskap, som de allra första kristna sjöng!)

Paulus gjorde här på samma sätt som predikanter idag gör när de citerar kända sånger i sin förkunnelse för att poängtera det de vill ha sagt. Märk väl ordet "kända" för det är viktigt i sammanhanget. Filipperbrevet hör till Paulus så kallade fångenskapsbrev, och det är skrivet i slutet på 50-talet eller i början av 60-talet – beroende på vilken fångenskap det handlar om. Och nu kommer vi till ordet "känd". För att det ska vara någon idé att citera en dylik sång behöver den vara känd. De som läser behöver känna igen orden. Sången behövde vara känd och det är bara sånger som spridit sig som är kända över ett större område, eller hur? På den här tiden fanns det inget twitter, facebook eller något liknande. Ingen radio, TV eller några tidningar. På den här tiden spred sig inte nyheter speciellt snabbt. Inte sånger heller. Så en sång som var allmänt känd och spridd år 58, eller 62, måste vara skriven långt tidigare. För att ha hunnit bli så känd och spridd att det skulle vara någon idé att citera den. Med stor sannolikhet redan på 30-talet eller på tidigt 40-tal. Och då rör vi oss på ett tidsmässigt avstånd från Jesu död och uppståndelse på bara ca 10 år. (+-5 år). Igen ser vi alltså att Evangeliet fanns fixt och färdigt redan från början. Här finns inte rum för någon utveckling. Här behövs ingen utveckling.