Exemplariskt!

Vi lever idag i en ikonoklastisk epok. För den som inte vet vad ordet betyder kan jag berätta att det är ett ord som kommer från kyrkohistorien och som ordagrant betyder "bildstormare". En "ikonoklast" är alltså en människa som förstör eller river ner bilder och statyer.

Idag är detta så vanligt ute i stora världen att det knappt skapar några rubriker i media längre. Men idag skapade ännu en bildrivning rubriker i ÖT. Under fjolårets Humlefestival hade en spansk konstnär målat en s.k. muralmålning på en vägg på lägerområdet. Denna bild tolkades som föreställande en österländsk gudinna, och delvis därför beslöt baptistsamfundets styrelse att bilden skulle bort. Den passade helt enkelt inte in på ett kristet lägerområde, ansågs det. Beslutet togs i god demokratisk ordning i styrelsen, och så avlägsnades målningen. ÖT kände lukten av en schism och sökte upp de ansvariga för Humlefestivalen för en kommentar. Men tji fick de. Mikael Ahlskog, en av eldsjälarna bakom Humlefestivalen, konstaterar att "fastighetsägarna bestämde att målnigen skulle bort och bra så."

Det finns både bilder och statyer som är anstötliga. Sådana bilder och statyer kan man gott avlägsna om det sker i god ordning och inte som ett resultat av att en mobb bestämmer sig för att göra det i stundens ingivelse. Det är fel sätt att göra det på. Sättet som baptistsamfundet gjorde detta på är rent av exemplariskt. Ännu mera exemplariskt blir det när man ser på hur beslutet mottogs av de som var ansvariga för att målningen hade kommit på plats.

Om bildstormningarna ute i stora världen skulle gå till på samma sätt skulle mycket vara vunnet och mycket indignation och splittring kunna undvikas.

Om UngiTro och Svenska Yle

Senaste vecka publicerade Svenska Yle en artikel med rubriken "Redan att tänka på sex kan vara synd" – strikt syn på sexualitet inom religiösa rörelser kan göra attunga mår dåligt. Trots ansatsen att låta s.a.s. båda sidorna komma till tals visar redan rubriken vilken åsikt artikelskribenten och Svenska Yle vill stöda. Det är speciellt en fråga som ställs i artikeln som jag reagerar starkt på, och det är frågan "Vilket ansvar tar då sajten för att den strikta synen på kön och sexualitet utanför äktenskapet kan skapa stor ångest hos de unga?" Tuomas Anttila, nytillträdd ansvarig utgivare för sajten i fråga, UngiTro, ger ett bra svar på frågan, men artikeln läggs upp så att det blir tydligt att man som läsare inte ska vara nöjd med svaret som ges.

Jag skulle emellertid vilja svänga på frågan och rikta den till alla de som förespråkar sex före äktenskapet och som har dragits med i den sexuella revolutionens snedvridna syn på sex och samlevnad: Vem tar ansvar när unga som uppmuntras att experimentera fritt med sin sexualitet före äktenskapet tar allvarlig skada av detta och sedan inte klarar av att t.ex. leva i ett livslångt monogamt förhållande vilket i sin tur skadar deras barn och skapar stor ångest hos dem? Svaret är förstås: Ingen. Detta är nämligen något som är inbyggt i den sexuella revolutionen, alltså att den som bedras och förleds inte ska behöva ta något ansvar eller känna någon skuld för sina egna överträdelser och därför inte heller för den skada som man orsakar sig själv och andra.

Man behöver idag inte träffa många barn och unga innan man inser vilken enorm förödelse den sexuella revolutionen med dess normupplösning har orsakat. Det finns idag oerhört många skilsmässobarn som har farit mycket illa, för att sedan inta tala om den skada som promiskuiteten har orsakat och som inte syns på utsidan av människan. Med bakgrund i detta blir det så oerhört tragikomiskt att, som i artikeln, tala om den ångest som de gamla goda sexuella normerna eventuellt kan tänkas orsaka. Bilden av de två utfattiga tiggarna som sitter och diskuterar ett eventuellt handelskrigs möjliga inverkan på guldets världsmarknadspris är synnerligen träffande.

Under artikeln på Svenska Yle finns det sedan kommentarerna. Jag skulle kanske uppmana den som inte vill bli bedrövad över människosläktets nuvarande förnedringstillstånd att INTE läsa dessa kommentarer. Med några få, lysande, undantag är dessa kommentarer synnerligen bedrövliga. När jag läste dem slogs jag av det Paulus skriver i Efesierbrevets andra kapitel:

Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.  (Ef. 2:1-3)

Speciellt under denna text blir det tydligt hur "den ande som är verksam i olydnadens söner" beter sig. Människor som har drabbats av synden och dess makt att bedra gör allt de kan för att försvara sina laster och begär och för att dra andra med sig ner i samma smuts och orenhet som de själva kravlar runt i. Det är sorgligt. Men samtidigt kan detta få vara en allvarlig uppmaning till oss alla att fortsätta kämpa för att Guds goda vilja och hans plan för sexualiteten ska få rum i den offentliga diskussionen och för att speciellt unga människor av idag ska kunna se och höra att det finns ett alternativ till denna världens förfall och elände. Tummen upp för UngiTro och alla liknande webbplatser som vågar och vill stå upp för det rätta och raka mitt i en synnerligen snedvuxen och falsk värld!  

Om fältbiskopens bloggtext

Fältbiskopen Pekka Särkiös bloggtext från den 21/6  har upprört många. Hans arbetsgivare, armén och kyrkan, har krävt att han ska plocka bort texten från nätet – vilket han också har gjort. Lyckligtvis finns texten ännu kvar tack vare Googles arkivfunktion. (Texten kan hittas här. Tyvärr bara på finska.) Precis som Tapio Puolimatka konstaterar finns det inget i Särkiös text som borde vara upprörande. Särkiö försvarar kärnfamiljen och de värderingar som har byggt upp västerlandet (och Finland) och han varnar för den kulturelit som har tagit som sin uppgift att riva ner dessa normer och därmed rasera vårt fungerande samhälle. Men, som det heter, när man kastar en käpp in bland hundarna ylar den som blir träffad. Och mycket ylande har det blivit! Så till  den grad att Särkiö troligen kommer att bli utsatt för polisförhör och eventuellt också ett åtal. Att han kommer att bli avskedad är väl mer eller mindre självklart. Och allt detta för en text som inte säger något annat än sanningen. Men så långt har det alltså gått att sanningen inte längre får uttalas i det här landet.

För den som inte behärskar finskan tar jag mig friheten att i det följande översätta de viktigaste delarna av Särkiös text till svenska.

"Den proletariatets revolution som marxismen förutsatte kom sist och slutligen inte i väpnad form. Nu har bolshevikerna försvunnit. I deras ställe har det vuxit fram en kulturelit som i det fördolda arbetar för att riva ner samhällets byggstenar. För dem är dessa byggstenar roten till allt ont och till samhällets kris ­– exempel på dessa byggstenar är äktenskapet, det att människan är man eller kvinna, kärnfamiljen bestående av en far och en mor, liksom också barnuppfostran i hemmet."  

"Nå, som ett resultat av detta har många familjer slagits sönder och barnen lider av ångest. Livet saknar grund och riktning om man inte kan lita på det kön man fick när man föddes, på äktenskapet, på trohet i äktenskapet eller att livet har en mening och detta som en gåva från Gud."

"Jag tycker att det ser ut som att raserandet av dessa byggklossar, som exempel kärnfamiljen, äktenskapet, troheten inom äktenskapet och könsidentiteten åtminstone delvis ligger bakom den minskade nativiteten. Idén med äktenskapet har varit att skapa ett tryggt och hållbart hem för sexualiteten, barnafödandet och uppfostran av dessa barn. När det idag inte längre behövs något äktenskap som ram för sexualiteten, raseras samtidigt de saker som äktenskapet hittills har skyddat."

"Någon kanske kastar fram en hoppfull kommentar angående arbetskraftsinvandring som en lösning på nativitetsproblemet och försörjningsgraden. Kultureliten blir hänförd för en stund, men snart slocknar deras leende: Invandrarna från Mellanöstern och Afrika för med sig en äktenskaps- och familjesyn som vår kulturrevolution ännu inte har lyckats fördärva. Äktenskapet mellan mannen och kvinnan hålls ännu i helgd och föräktenskapligt sex är inte accepterat. De anser att det finns två kön, och en människa kan inte byta kön. Men nativiteten [bland dem] är hög."

Sedan citerade Särkiö i sin text från en bok av Veikko Huovinen, och i ett av dessa citat säger en av bokens huvudpersoner att "Men det anser jag vara skitprat att kvinnan har någon roll som hon behöver frigöras från. En kvinna ska föda barn [och sköta hemmet]. Så har det varit från världens begynnelse. En kvinna som inte vill sköta sin uppgift [kastar bort sitt liv]." (Citatet är på någon purfinsk dialekt, varför jag valt att översätta det till mera korrekt svenska.)

Detta har tolkats som att Särkiö menar att en kvinna inte ska göra annat än föda barn och sköta hemmet. Det säger han ändå inte, men han vill, om jag förstår honom rätt, poängtera att ifall det inte föds några barn (vilket alltså är kvinnans uppgift - en man kan inte göra det!) och ingen sköter hemmet och ser till att detta hem är en trygg plats för banen att växa upp i – något som traditionellt (och med gott resultat!) ansetts höra till kvinnas uppgift – bör vi inte förundras över att nativiteten går ner och att det uppväxande släktet drabbas av ångest.

Särkiös text är INTE chauvinistisk, även om många (inom kultureliten!) väljer att se den så. För att poängtera att detta är mannens och kvinnas gemensamma uppgift avslutar han sin text med orden "Det är varje kvinnas och mans uppgift att ... se till att det [föds nya människor till världen]."

Den slutsats jag drar angående denna text är att den varken är virrig (som Sofie Stara påstår) eller att den på något sätt borde ge upphov till några upprörda känslor. Det Särkiö skrev är sant, rätt och riktigt. Men tyvärr har han rätt när han konstaterar att utvecklingen redan har gått väldigt långt, och det betyder att den kulturelit han kritiserar kunde dra i några trådar, och vips blev han tvungen att ta bort sin text. Och så var sanningen tystad. Ännu en gång.  

Sade du "hat"? I Seattle frodas hatet!

Det har diskuterats en hel del "hat" och "hatprat" här på bloggen den senaste tiden. De argument som framförts för woke-ståndpunkten var givetvis fruktansvärt ihåliga, vilket också diskussionen visade. Nå, nu är det redan andra tider och andra ärenden på den stora agendan. Det handlar om den kraftigt vänstervridna BLM-rörelsen och de upplopp och den mobbmentalitet som har följt denna rörelse i spåren. I Seattle, Washiongton har dessa anarkister t.o.m. inrättat ett eget "land", eller en autonom zon, där de menar sig ha infört självstyre. Detta nya "land" tycks ha fått namnet "Chaz". Vad det sedan står för.

Men det är här som det riktiga hatet flödar. Och då pratar vi alltså om riktigt hat, inte något feluppfattat låtsashat som vissa kommentatorer här på bloggen tycker sig hitta när de läser mina texter med sina regnbågsfärgade glasögon. För några dagar sedan höll en person, jag vet inte vem, ett tal där i "Chaz" i vilket han talade om den franska revolutionen och så frågade han publiken om de vet vad som hände med alla de som inte var med på det som den franska revolutionen stod för. ("Got on board with the french revolution", sade han ordagrant.) "Chop!" blev svaret han fick. De blev halshuggna, med andra ord. På detta konstaterade talaren att det vi nu upplever är en annan liknade revolution och att "det är detta budskap vi behöver sända ut idag. Alltså att det här är allvar!" Han sade det inte rakt ut, men vad han menade var glasklart: De som inte är med på noterna gällande denna nya revolution ska dö.

Det här är det mest hatiska jag har hört på väldigt länge. Nu får man förstås hoppas att detta var fråga om en ensam galenpanna, men av allt att döma hade han åtminstone en del av publiken med sig. Behöver jag säga att det här är fruktansvärt? Jag hoppas att myndigheterna vet vem denne man är och att hans hotelser leder till passande följder. Om inte kan det här sluta hur illa som helst.  

All Lives Matter!

Sommaren 2020 kommer att gå till hävderna som "virus-sommaren". Vid sidan av Corona-viruset sprider sig av allt att döma nämligen också ett annat virus också med oroväckande takt, men detta virus slår inte i första hand mot hälsan utan mot förståndet. Då talar jag om raskravallerna och Black Lives Matter-demonstrationerna. Nu ska ingen missförstå mig. Det är helt ok att protestera mot att människor med en annan hudfärg har råkat, och råkar, ut för felaktig behandling. Men sättet detta allt för ofta görs på är galet, så galet att jag alltså misstänker att det måste ligga någon form av förståndsraderande virus bakom.

Det är nämligen inte ok att ställa till med upplopp och kravaller. Det är inte ok att riva ner statyer som man fått för sig att representerar någon form av förtryck. Det är inte ok att revidera, eller blunda för, historien – inte ens för de saker som helt uppenbart har varit grovt felaktiga. Och det är verkligen inte ok att hela världen, anförda av den värdeliberala mainstreammedian, tycks ha blivit så fruktansvärt enögd i sitt förhållningssätt till det som pågår.

Denna enögdhet visar sig på de mest bisarra sätt. Igår flög ett litet flygplan över Burnleys hemmaarena (fotboll) med en banderoll som ropade ut "White Lifes Matter Burnley", och detta medan en BLM-manifestation pågick nere på fotbollsplanen. Men knäfall och allt. De som gjorde sig skyldiga till detta fruktansvärda brott (!) har redan sagt vara portförbjudna för evigt från Burnleys hemmamatcher och de utreds nu dessutom av polisen som ska ta reda på vilken sorts brott de gjorde sig skyldiga till. Burnleys klubbledning har också gått ut på sociala medier och hävdat att detta budskap inte "representerar det som Burnley står för".

Då inställer sig frågan vad Burnley egentligen står för om klubben alltså menar att de är emot att "white lives matter". Detta borde ju i rimlighetens namn betyda att de menar att vita liv inte betyder någonting. Det betyder nog att jag för min del skulle nog tänka två gånger innan jag gick på en Burnleymatch.

Nå, nu begriper jag givetvis att det inte är vad som avses. Men det är så det låter och ser ut. Ser du, i denna vänsterextrema tid vi lever i, där den marxistiska synen på makt så totalt dominerar, är det alltid fel att ställa sig på deras sida som har makt. Samsynen är att den vita "rasen" har makt och agerar förtryckare, och således blir det alltid ett brott att ställa sig på denna sida. Detta samtidigt som det är en ytterst god (och rättfärdig) gärning att ställa sig på den förtrycktes, alltså den färgade människans, sida. Därav brottsutredningen mot de som ansåg sig behöva förkunna att också vita liv betyder någonting. (Sedan tre vita människor knivhöggs till döds av en afrikansk invandrare bara timmarna innan denna banderoll-demonstration.)

Var står då alla vi som inte har drabbats av detta nya förståndsförstörande virus? Alla vi som kunde tänka oss att ställa oss bakom en banderoll som ropar ut att "All Lives Matter!" Alla vi som menar att det inte finns något sådant som "ras" utan att vi alla är människor och att vi, trots att vi har olika kulturella drag, alla är lika mycket värda? Tyvärr är vi ganska tysta idag. Väldigt få av oss kan tänka sig att ställa oss bakom den uttalat vänsterradikala BLM-rörelsen. Vi kan kanske tänka oss att föra en diskussion om att städa undan stötande statyer, men vi menar att detta bör, om det alls ska ske, skötas på demokratisk väg och inte så att en vild mobb går fram längs gatorna och river ner sådana statyer de fått för sig är misshagliga. Och framför allt menar vi att vi kan, och bör, lära oss av historien så att inte samma misstag som har gjorts tidigare görs igen.

Kanske vi borde börja höja vår röst åtminstone lite? Eller blir vi genast stämplade som rasister om vi gör det? BLM-anhängarna använder ju som bekant sina stämplar väldigt frikostigt och utan, just det, desto mera förstånd.

Historiskt i USA

Vänsterliberal mainstreammedia både i USA och i Europa gillar "Trumpbashing", alltså att lyfta fram och kritisera allt galet Donald Trump gör. Och, det måste medges, han bjuder på en hel del sådant. Men sådant som annars skulle ses som positivt (om det hade skett t.ex. under Obamas tid som president) förbigås ofta med total tystnad. Eller har du hört om den historiska händelsen att nu, under Trump som president, hälften av alla avdelningsordföranden inom NSC (National Security Counsil) är kvinnor? Igen, och ännu tydligare: Detta alltså för första gången någonsin. Men nej, det har du förstås inte hört. Du kan ju notera att det var här du hörde/läste det först. För vår media lyfter inte fram en sådan sak eftersom det skulle kunna nyansera bilden av Donald Trump som president. Och det får ju absolut inte ske. 

Fullständigt ofattbart

Ibland begriper jag mig inte på Svenska Yle. Eller rättare sagt: Allt för ofta begriper jag mig inte på Svenska Yle. I veckan fattade USA:s högsta domstol ett ytterst kontroversiellt beslut att inkludera hbtq-personer i "The Civil Rights Act" från 1964. Svenska Yle påstår i sin artikel om utslaget att detta handlar om "diskriminering på arbetsplatsen". Problemet med artikeln är att, trots att utslaget uttryckligen gäller diskriminering på arbetsplatsen, så gott som alla bedömare är eniga om att detta utslag kommer att få mycket mera långtgående följder än så. Lagen från 1964 reglerar nämligen så mycket mera än vad som händer på arbetsplatserna i USA.

Det HD:s nya tolkning av lagen i själva verket innebär är att sexuell orientering nu jämställs med "ras"/hudfärg (som lagen från 1964 handlade om). Den massiva kritiken mot HD:s utslag, som Svenska Yles artikel inte berör överhuvudtaget, går på två linjer. Dels menar vissa bedömare att HD här bryter mot maktfördelningsläran eftersom de har gått över gränsen mellan att tolka lagar och stifta lagar. När kongressen stiftade lagen på 1964 fanns inte sexuell orientering med varken i själva lagtexten eller i de diskussioner som fördes när lagen förbereddes. Därför ses detta tillägg till lagen av många som lagstiftning snarare än lagtolkning. Detta kommer dock knappast att få några allvarligare följder på kort sikt, men om detta blir praxis i framtiden kommer det på längre sikt att skapa stora problem i USA. Men, som det alltid är när hbt-frågor är på tapeten, helgar ändamålet medlen.

Det mycket större problemet på även kort sikt med denna nya lag är just detta att sexuell orientering nu jämställs med hudfärg (eller "ras" som de envisas med att tala om i USA). Lagen från 1964 gav färgade människor rätt att använda sig av vilka bussar de ville, använda sig av offentliga utrymmen som tidigare varit avsedda endast för vita, delta i alla sportevenemang som tidigare varit förbehållet endast vita osv. Alla som har ett någotsånär fungerande huvud inser vad detta kommer att innebära. I USA har det under de senaste åren pågått en stor strid om offentliga toaletter och omklädningsrum. Högersidan har velat försvara och beskydda kvinnors och flickors rätt att inte ha män strövande omkring i toaletter och omklädningsrum avsedda för kvinnor och flickor, men nu ser det ut som om denna strid är över. Efter detta kan ingen (illsinnad) man stoppas från att gå in i kvinnornas/flickornas omklädningsrum eller deras toalett. Det magiska lösenordet som öppnar alla dessa dörrar i hela USA är "Jag upplever att jag är en kvinna idag".

Ett kanske ännu större problem är att detta utslag kommer att ta död på damidrotten i hela USA. Här gäller nämligen samma effektiva lösenord som ovan. Därmed kan ingen stoppa t.ex. en man som är 210 lång från att spela center i ett dambasketboll-lag. Eller en manlig kulstötare från att delta i en damtävling. Alla begriper att det efter detta inte är någon idé längre med damidrott.

Så här galet blir det när det politiskt korrekta får företräde framom sunt förnuft och biologiska fakta. Men det här tyckte sig Svenska Yle inte behöva lyfta fram överhuvudtaget. Om inte förr så nu borde alla inse vikten av att läsa brett och inte bara ty sig till mainstreammedia. 

Hebr. 12:1-3: Behåll tron!

När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet. (Hebr. 12:1-3)

De här tre verserna följer alltså på det så kallade "troskapitlet" i Hebr. 11 där vi fått exempel på troshjältar ur historien. Författaren målar sedan här i dessa verser upp en bild av ett antikt, och varför inte också nutida, långlopp i OS eller en liknande tävling som han vill få oss att jämföra vårt liv med. Så nu ska vi tävla! Du får dra på oss löpskorna och ställa dig på startlinjen, och så brinner startpistolen av och det bär iväg! Så löper du, och efter en god stund börjar du närma dig slutdelen av loppet. Den största delen av loppet har gått längs små vägar, men den sista sträckan ska ske inne på ett stort stadion som du så småningom börjar närma dig. Loppet har varit tungt, och du är fruktansvärt trött. Du möter motgångar och motstånd, och förstås också glädjeämnen, men du börjar undra hur du ska orka till målet. Dina fötter blir tyngre och tyngre. Alla som har erfarenhet av att springa vet hur det kan bli när man blir riktigt, riktigt trött. Hur ska du orka?

Men så, mitt i allt, börjar du höra ljud. Det är många människor som ropar och hejar! När du rundar ett hörn ser du att ljudet kommer från stadion som du ser där framför dig. Där finns alla de som har slutfört loppet och gått före dig! Där är dina föräldrar och dina far- och morföräldrar i folkmassan! Du ser också din gamle doppräst från så länge sedan och där står också andra av dina förfäder. Och alla ropar de och hejar på dig! "Kämpa på! Du orkar nog! En liten bit till!" När du kommer lite längre fram ser du andra som du känner igen. Där står Melanchton och Luther. Där är kyrkofäderna, Ambrosius, Augustinus och det gänget. Och alla står de och hejar på dig!

Nu går det redan lättare, och du fortsätter framåt inne på stadion. När du kommer längre fram ser du andra bekanta ansikten i folkmassan. Där står Paulus, Petrus, Johannes och de andra apostlarna. De ropar och hejar på dig! "Kämpa på, behåll tron!" När du kommer ännu längre fram ser du bekanta ansikten från ännu äldre tider. Där är de stora profeterna; Jesaja, Jeremia och de andra. Där är kung David, profeten Elia och där är Mose! Ännu en liten bit till, och där står Noa och där är Adam och Eva, och alla hejar de på dig och ropar fram dig mot mållinjen. "Du orkar nog, kämpa på! Lite till! Behåll tron!"

Och så, när du kommer ut ur den sista kurvan och ser upploppet och mållinjen framför dig, vem står där på andra sidan linjen med en öppen famn? Jo Herren Jesus själv! När du ser honom och hans öppna famn är tröttheten som bortblåst. Du fortsätter springa, inget kan hålla tillbaka dig längre. Du tar de sista stegen och ramlar över mållinjen, rakt in i Jesu öppna famn.

---

Hebreerbrevet är riktat till kristna som hade mött mycket motstånd och lidande för sin tros skull. De hade nästan gett upp och övervägde att gå tillbaka till judendomen. Deras tid var faktiskt inte alls olik vår tid. Också idag kan vi som kristna möta mycket motstånd och ibland även t.o.m. lidande för vår tros skull. När vi gör det ska vi inte ge upp. Målet väntar på oss, och där, vid målet, väntar Herren Jesus – vår tros upphovsman och fullkomnare –  på oss med öppna armar och bara väntar på att få välkomna oss. Under vägen dit får vi också hjälp och tröst av att se på alla de som har gått före oss och genom att låta deras exempel leda och uppmuntra oss. De gav inte upp utan fullföljde loppet, och nu, som i bilden ovan, står de och hejar på dig och mig som ännu har en bit kvar av vårt eget lopp. "Kämpa på! Ge inte upp! Behåll tron!"  

(Den utmålande berättelsen om loppet är hämtad ur Bryan Wolfmuellers bok "AMartyrs Faith in a Faithless World".)