söndag 7 december 2025

Kyrkfolkets adventsfest

 


Nästa lördag ordnas "Kyrkofolkets adventsfest" i Pedersöre kyrka och i Kyrkostrands församlingshem. Denna fest är en del i den process som har verkat att åtta av vår kyrkas väckelserörelser har närmat sig varandra under det ökande tryck som kyrkans ledning riktar mot klassisk kristen tro i Finland idag. Det finns just nu inget som tyder på att detta tryck på något sätt skulle vara på väg att lätta, snarare då tvärtom. Många av kyrkans medlemmar (och före detta medlemmar) som vill hålla sig till och stå fasta på Guds ords grund är idag mer eller mindre hemlösa. Som ett svar på denna hemlöshet har de åtta väckelserörelserna, var för sig och även gemensamt, startat upp gudstjänstgemenskaper på olika håll i landet. Dessa högmässor är en nagel i ögat på kyrkans ledning som på olika sätt försöker förtrycka och omöjliggöra dessa, som de kallar, "olagliga" högmässor och tvinga det bibeltrogna kyrkofolket att antingen delta i irrläriga gudstjänster eller att helt enkelt tvingas klara sig utan Herrens heliga nattvard.

Som det ser ut nu - förutsatt att kyrkans ledning inte tar sitt förnuft till fånga - kommer den klyfta som har vidgats under de senaste åren (och särskilt under det senaste året) bara att fortsätta att växa. Eftersom Guds ord inte bär bojor och kyrkans ledning så tydligt avsäger sig ansvaret för att bära det kristna arvet vidare i Finland kommer det att krävas någon form av åtgärder från alla oss som vill stå fasta på Guds ords grund och som känner (läs: har) ett ansvar för att den kristna tron ska finnas kvar i Finland också i framtiden. I samband med den i ordningen första adventsfesten som ordnades ifjol i Lutherkyrkan i Helsingfors hölls en paneldiskussion där de flesta av väckelserörelsernas ledare gav sin syn på läget och på framtiden. Jag skrev om detta här på bloggen och konstaterade att det särskilt lönar sig att lyssna på det Folkmissionens Daniel Nummela sade, liksom det som Bedjarrörelsens Timo Laato sade i sin sista taltur. I klartext kan jag här och nu säga att han tydligt öppnade för egna prästvigningar, och med det som har hänt under det år som gått sedan detta kan jag mycket väl tänka mig att just denna fråga i allra högsta grad kommer att vara på tapeten även i årets version av denna paneldiskussion. Notera mycket noggrant att vår kyrkas bekännelseskrifter klart och tydligt säger att i sådana fall när biskoparna vägrar viga präster bör församlingen ta saken i egna händer och se till att få ordets tjänare vigda till präster för att evangeliet ska förkunnas rent och klart även i framtiden.

Förutom denna paneldiskussion som inleder Adventsfesten kl 14 kommer nämnde Timo Laato att hålla ett bibelstudium kl 16 under rubriken "Det särskilda ämbetet och det allmänna prästadömet"(!) Dagen avslutas med en sångfest i kyrkan kl 19.  

Missa inte detta tillfälle!  

8 kommentarer:

  1. Intressant nog, Borgå stift verkar inte vara bland dem som går hårt åt väckelserörelsernas gudstjänstgemenskaper. Dessutom ska man också komma ihåg, att flera lokalförsamlingar - inte bara kyrkoledningen - har lagt tummen ned när det gäller gudstjänstgemenskaper. Avogheten gentemot väckelserörelserna handlar framför allt ämbetsfrågan och på vissa orter också synen på samkönade vigslar.

    Jag tänker inte börja debattera frågan om prästvigningarna här. Men enligt Bekännelseskrifterna är det FÖRSAMLINGARNA som genom sina redan itjänstvarande tjänare (=präster) ska viga nya präster om biskoparna vägrar förmedla vigningen. Detta aktualisetar nog frågan, huruvida en gudstjänstgemenskap eller en inmkyrklig väckelserörelseförening kan se sig själv som en "församling" i den bemärkelse som Bekännelseskrifterna och Nya testamentet menar. Bildar en inomkyrklig rörelse egna församlingat och kallar pastorer åt sig förbi biskoparna och domkapitlen talar vi i själva verket om en regelrätt kyrkosplittring och frikyrkobildning. Oavsett om ett sådant steg är berättigat eller inte.

    Marko Sjöblom

    SvaraRadera
  2. Marko Sjöblom, väckelserörelserna har kallat präster redan länge och detta förfarande har fått först den kejserliga senatens och senare riksdags och regerings godkännande. Man kallar visserligen dessa präster för kolportörer eller predikanter men de har varit och är kallade och utsända Ordets tjänare. Att de inte haft rätten att distribuera nattvarden innebär inte en inskränkning av deras prästerliga rättigheter. De kan också bruka den rätten utan samvetskval, när förhållandena så kräver. Allt bör visserligen tillgå med ordning.

    Det viktiga är församlingens kallelse i laglig ordning och den har predikanterna genom sina organisationer. De är inga 'halvpräster' utan fullvärdiga Ordets tjänare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym. Jag har inte kallat någon "halvpräst" så vänligen sätt inga osanna ord i min mun :)

      Kolportör var faktiskt en kolportör och en lekmannapredikant är en lekmannapredikant så länge han inte är prästvigd och insatt i herdeämbetet.

      När SLEF som första väckelserörelse tog kolportörer i sin tjänst skulle de alltid anmäla sig till församlingens kyrkoherde och samarbeta med denne. Så inträffade också. Flera predikanter från olika väckelserörelser avlade senare ett så kallat predikoexamen och fick fullmakt av domkapitlet. Numera har denna praxis tyvärr försvunnit från vår kyrka. Men det är nog först under senare år då jag har noterat resonemanget, att en väckelserörelseorganisation i själva verket skulle vara en församling och en predikant i själva verket ha prästerliga rättigheter (utöver det allmänna prästadömet förstås).

      Jag är medveten om, att man på sina håll har velat argumentera utgående från tanken, att väckelserörelserna i själva verket skulle vara församlingar lite i samma betydelse som Kronoby församling, Pedersöre osv. Och deras predikanter präster. Denna tanke är förståelig med tanke på att allt fler väckelsekristna (med goda grunder) upplever, att man inte riktigt kan delta i sin hemförsamlings (eller grannens) gudstjänster. I detta nödläge måste naturligtvis något göras. Vad exakt, är en mycket bra fråga. Men ursprungligen har väckelserörelserna varit förnyelserörelser inom kyrkan och dess församlingar. Dessutom kan vi ibte bara resonera teologiskt utan ta flera juridiska, ekonomiska och historiska faktorer i beaktande.

      Prästämbetet går teologiskt och historiskt till Kristi instiftelse och apostlarnas praxis som beskrivs i Nya testamentet. När vi sedan går till de apostoliska fäderna, betonas biskopsämbetet (!) som det grundläggande. Det centrala här är vigningen till prästämbetet samt att man håller sig till apostlarnas lära. Och att man har församlingens kallelse. Den traditionella ordningen i Finland har varit, att man blivit präst i kyrkan, vigd till en viss församlingstjänst och anhållit tillstånd att verka i en kristen förening.

      Predikanterna har kommit till först efter de pietistiska folkväckelserna vilka i vissa fall också var mycket lågkyrkliga och kyrkokritiska (alltså redan på 1800-talet). Det optimala skulle vara, att både prästerna och predikanterna tillsammans skulle bygga upp Guds rike.

      Vi har religionsfrihet i landet och ingen är tvungen att höra till folkkyrkan eller till en kyrka alls. Eller att man grundar ett eget samfund såsom baptisterna gjorde 1889 framåt. Då kan man själv bestämma, vem ska bli präst eller pastor i församlingen. Eller hur man nu tänker, att msn ska gå till bäga. Själv rekommenderar jag den vägen för tydlighetens skull.

      Jag vill bara säga till sist, att det tyvärr inte råder en helt enig förståelse av kyrkans ämbete (prästämbetet) i den lutherska kyrkan. Jag kan ha fel, men det är en minsann stor fråga huruvida man ska dra likhetstecken mellan Siklax väckelseförening = Siklax församling och predikanten X = kyrkoherden Y.

      Guds välsignelse. Må Han leda oss alla den rätta vägen.
      Marko Sj

      Radera
    2. Menar du " kutulsskuttarbyyin' med siklax. Ty siklöjan är liten men har dock en fettfena som laxen tror jag.
      Många siklaxbyar =mycket influenser från vederdöpare frimurare och antikristi anda. Från europa utgången till europa återkommande med allt större och smärre teknologiska och Bibeltrodödande naskineri och teknologi jämte underhållningen och vetenskapsuniversitetens därmed stödjande verksamhet. Lyft näsan från skriftre diin och predika bättring ocv syndernas förlåtelse,marko sj

      Radera
    3. Marko Sjöblom, det är svårt att diskutera med dina osakligheter och grundlösa angrepp. Först: när har jag hävdat att du har använt termen 'halvpräst', när har jag "satt osanna ord i din mun"?

      Och jag skrev om vad en präst ÄR och inte om hur kyrko-lagen och -ordningen är beskaffade. En predikant som blivit kallad och utsänd, betrodd med Ordets tjänst, han är naturligtvis en präst! Han tjänar en församling, dvs. en grupp kristna mänskor. Det fattas ingenting i hans utrustning, som består av kallelse, välsignelse och utsändande. Han uppbär av den kallande församlingen ersättning för detta sitt uppdrag. Ingen enskild kan sända ut en predikant / präst utan en församlings ( = grupp kristna mänskors) uppdrag.

      När och om han förvaltar nattvarden, är detta inte ett tillägg till hans utrustning och rättigheter, utan endast ett utövande av en honom tillkommande funktion som han tidigare inte utövat - av olika organisatoriska och praktiska skäl.

      Eller, om han av någon anledning skulle bedömas missköta sitt ämbete och fråntas predikanträttigheterna, vad är det man då tar av honom? Inte rätten och möjligheten och skyldigheten att förkunna Ordet för sin nästa, trösta och förmana, för om han inte förnekat sin kristna tro har han dem fortfarande liksom varje kristen.

      Det är sitt prästämbete han i så fall fråntas.

      Radera
  3. Anonym. Det förvånar mig att Du anklagar mig för "osakligheter" och "grundlösa angrepp". För min egen del strävar jag till sakligt meningsutbyte i ett delvis mycket svårt och känsloladdat ämne.

    Jag delar alltså inte Dina grundläggande utångspunkter att en predikant på något självklart sätt redan skulle vara en präst eller att en grupp t.e.x. väckelsekristna självklart en församling. Du tycks ha en stark åsikt - men kräv inte av oss andra, att vi utan vidare ska resonera på samma sätt som Du.

    Prästämbetet bygger på det allmänna prästadömet samtidigt som det är instiftat av Herren själv som ett skilt ämbete för att offentligt förvalta ordets rena förkunnelse och sakramentens rätta förvaltande (inklusive bikten). Vidare betonar våra bekännelseskrifter, att ingen skall åta sig denna tjänst utan vederbörlig kallelse. Det är just denna formulering som förutsätter, att vi ska ta sådana saker som kyrkolagen och -ordningen i beaktande.

    En central text som tangerar problematiken är traktaten om påvens makt och överhöghet i Bekännelseskrifterna.

    Där konstateras, att om biskoparna inte vill förmedla prästvigning åt gudfruktiga unga män (=de katolska biskoparna på 1520- och 1530 -talen och Luthers efterföljare) så måste församlingarna viga nya präster åt sig genom sina redan itjänstvarande tjänare. Luthers åsikt var förresten, att man inte ska fira nattvard utan en prästvigd celebrant.

    Jag uppfattar det här så, att det i en nödsituation hör till några kyrkoherdar ev. I samarbete med en biskop ska prästviga ett antal unga män till församlingar som har kallat dem till sina herdar. Men allt det som fungerade på 1530-talet i Tyskland, funkar inte i 2020-talets Finland. Eftersom vi har religionsfrihet så är det klarast, att de som inte anser sig kunna fortsätta i folkkyrkan, bildar en friförsamling och kallar en pastor åt sig enligt det nämnda systemet. Börjar man ha "väckelserörelseförsamlingar" med "egna"präster inom Finlands ev.luth. folkkyrka och samtidogt fortsätter så som ingenting hade hänt, så leder det till en ökad konflikt och splittring. Det kallas schism. Följderna ses i det som hände med västlaestadianerna 2017 :rörelsen splittrades och församlingarna förbjöds att ha samarbete med dem som egenmäktigt började fira nattvard under ledning av sina predikanter.

    Samtidigt anser jag, att den Bibel- och bekännelsetrogna lutherdomens framtid i Finland kräver lösningar som är ganska fristående från vår folkkyrka. Och eftersom det samtidigt finns en uppsjö av teologiska ståndpunkter så är uppgiften inte lätt.

    Ulrik. "Siklax" är en helt fiktiv finlandssvensk kommun/församling som INTE hänvisar till någon bestämd ort. Har lånat namnet från teaterpjäsen Colorado Avenue.

    Marko Sj

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog vet jag det. Jag passade på att tala om den amerikanska påverkan som öppet och dolt varit så kär här och där trots den antikristiska påverkan som utgången från europa uppladdats där och kommit tillbaka. Men alla är ju nöjda med kulturen och databildningen nu? Medan kutuln tagit slut

      Radera
    2. Därför skrev jag oxå " många siklaxbyar"... men nog ville jag driva lite med pappas hemby oxå. Dagens anda är värd att akta sig för

      Radera