Hyckleri

Den kyrkliga samfälligheten diskuterar en eventuell försäljning av församlingscentret i Jakobstad. Det är förstås tråkigt att det har gått så långt att en sådan sak överhuvudtaget behöver diskuteras, men realiteterna (de ekonomiska och också annars) är vad de är. 

Nu blandar också sig Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand i denna sak, och i en lång artikel i ÖT påpekar han att det i ärendets beredning inte har funnits den transparens som församlingsmedlemmarna skulle ha förtjänat. I detta har han säkert rätt - transparens är vanligen inte de kyrkligt förtroendevaldas bästa gren, om vi säger så. Det är dock förståeligt att det har kapats hörn lite här och där eftersom det brådskar med en eventuell försäljning. En fastighet av den här storleken väljer sin köpare, och om/när det finns en köpare behöver man agera snabbt om man vill få en affär tillstånd. Möjliga köpare växer nämligen inte precis på träd. 

Det åtminstone jag ändå reagerar starkt på i artikeln är det Åstrand säger om det kyrkliga beslutsfattandet. "Problemet enligt biskopen är att den process som lett till att ett principbeslut om försäljning kan komma att fattas på torsdag inte är ett exempel på det goda beslutsfattande som han anser ska råda i kyrkan."

Någon annan som reagerar på detta? Det är det garanterat. Detta uttalande kommer alltså från en av de biskopar som i juni körde över kyrkomötets beslut att INTE gå in för två parallella äktenskapssyner i vår kyrka. Biskoparnas agerande är ett praktexempel på extremt dåligt beslutsfattande i kyrkan. Men lärdomen vi ska dra här är väl den att "gör inte som jag gör utan som jag säger". Eller att det är rätt med gott beslutsfattande alltid när just jag inte är på den förlorande sidan. Är jag det är det inte så viktigt att allt går rätt till.

---

För övrigt noterade jag att Mia Anderssén-Löf svarade Sammeli Juntunen, Göra Stenlund och Rune Särs i denna veckas nummer av KP angående just kritiken mot biskopsmötets handlande. Jag trodde inte att det skulle gå att ge ett bra svar på dessa insändare, och det visade sig att det inte gick att göra det heller. Anderssén-Löf avslöjar sig (och biskoparna) totalt, och det skulle ha varit så oerhört mycket bättre att hon inte alls skulle ha försökt.

Kontentan av hennes insändare är att det inte är så viktigt med demokratiskt fattade beslut. Det viktiga är att höra in vad folket vill och handla efter det. 

Jag tänkte laborera en del kring detta ännu, men jag inser att det inte behövs. ALLA begriper hur oerhört falskt detta är utan att jag behöver skriva det på någons näsa.