När jag surfade runt på nätet och läste reaktioner på domen mot Päivi Räsänen hittade jag något alldeles oerhört på Kyrkpressens webbplats. Det handlar om en lång artikel/intervju med en Ani Iivanainen som skriver en bok om hur församlingsanställda ska behandla regnbågspersoner. Hela artikeln är en lång litania om hur bedrövligt det är när det (fortfarande) finns församlingsanställda och församlingsaktiva som inte helt omfattar det nya paradigmet gällande regnbågspersoner. Artikeln mynnar ut i en lista på nio punkter/exempel på "mikroaggressioner, diskriminering och andligt våld" som församlingsanställda gör sig skyldiga till. Speciellt den andra punkten visar på att vi här har två världar som aldrig kommer att kunna förenas. Punkten lyder: "Att en präst lyfter upp sexuella minoriteter på ett negativt sätt i en predikan."
Detta är givetvis en svävande formulering, men ponera att en präst läser Guds ord rakt av och konstaterar att utlevd homosexualitet är synd och något en människa måste omvända sig från för att kunna ingå i Guds rike och i församlingens gemenskap. Detta uppfattas garanterat som negativt.
Min fråga, efter att ha läst denna artikel, blir kort och gott: Hur menar någon att detta nya paradigm kan förenas med Guds ord som vår kyrka är bunden till?
---
Det är kyrkans uppgift att förkunna lag och evangelium och kalla alla som drabbas av lagens dom till omvändelse och tro. Detta ÄR kristendom. Det som framkommer i denna artikel är något helt och totalt annat - det är en religion som har avskaffat Guds lag och hans heliga ord och därmed också avskaffat synden - och dessa två helt olika religioner kan aldrig förenas.
Givetvis är det så att en kyrka som väljer att stå fast på Guds ords grund och förkunna lagen i sin fullhet och evangeliet i all sin härlighet kommer att komma på kant med det samhälle vi lever i och som har korrumperats av synden. Detta särskilt efter gårdagens obegripliga dom mot Päivi Räsänen och Juhana Pohjola. Men likväl har kyrkan inget annat alternativ. Den enda möjligheten är att stå fast på Guds ords grund och bära den smälek detta leder till. Eller så att överge den kristna tron och stå för något annat.
Denna fråga är så mycket större än frågan om synen på regnbågsfrågorna, men det är i kyrkans hållningssätt i regnbågsfrågor som denna större fråga manifesteras och avgörs. Och så är det ju så gott som alltid. Det är en liten fråga som driver allt till sin spets. Nu råkade det bli frågan om kyrkans syn på regnbågsfrågor.
Så hur ska vår kyrka ha det? Ska den fortsätta vara en kristen kyrka som förkunnar lag och evangelium enligt det Guds ord som den i sina egna grunddokument är bunden till eller ska den vara något annat? Det går inte längre att halta på båda sidor.
Bra vägledningar för vilken predikan som helst är:
SvaraRadera- Kan jag direkt citera Jesus i detta?
- Vilken frekvens olika teman förekommer i i bibeln. Tex hur många gånger nämns "homosexualitet" jämfört andra teman.
- Beaktar tolkandet av bibeltexten beprövad vetenskap och praxis (tex att virus förorsakar sjukdomar, att stjärnor inte är gudar, att bön inte "botar" homosexualitet osv).
- På vilket sätt gagnar min predikan kärlek till nästa (inkl fiender).
- På vilket sätt beaktar min predikan den svagare parten (änkan, fattiga, hemlösa, mobbade osv) och den starkare parten (makthavare av olika slag, rika, superrika, osv)
- Framhäver predikan mig själv och mina gelikar?
- Är predikan en inbjudan eller en motbjudan?
Efter att man noga kontemplerat över dessa punkter så kan man återgå till utformningen av antihomosexpredikan.
Lycka till!
Anonym 11.29. Läste du alls min text? Och följdfrågan om du läste den: Förstod du den alls?
RaderaFör dig kan jag berätta att jag inte vad jag kan minnas någon "antihomosexpredikan" och inte har jag hållit någon sådan heller. Och då har jag hållit en hel del predikningar i mina dagar och lyssnat till mångdubbelt antal. Nej. En predikan ska innehålla lag och evangelium. Lagen dömer all synd (inkluderat utlevd homosexualitet) och evangeliet erbjuder Guds fria nåd åt alla som vill överge sin synd och leva som ett Guds barn.
"Min fråga, efter att ha läst denna artikel, blir kort och gott: Hur menar någon att detta nya paradigm kan förenas med Guds ord som vår kyrka är bunden till? "
SvaraRaderaSka man vara syndfri för att tillhöra församlingens gemenskap, blir det nog rätt tomt i bänkraderna. Man kan inte heller undvika se skenheligheten i ovanstående frågeställning, då alla andra former av synder verkar inte vålla några som helst teologiska bekymmer. Lika många gånger jag lyft upp detta har svaret uteblivit. Varför inte utestänga utlevd girighet, fylleri, förtal, hån och äktenskapsbrott från församlingarna?
"För boken har hen fått in erfarenheter av omkring 150 regnbågspersoner. Av dem har cirka 40 procent jobbat eller jobbar i kyrkan."
Hur skulle du rent konkret gå tillväga om du före förman till dessa? Du kan ju inte avskeda dem utan att bli dömd och tvingas ta dem tillbaka? Skulle du använda dig av mikroaggressioner? Förbise dem tills de söker sig bort?
Eller skulle du älska alla människor lika, enligt paradigmet "kärlek" som står i bibeln hundratals gånger oftare än ena stället där det nämns om barnskändare?
Men till frågan om hur vår kyrka ska ha det: vi vill inte ha en som leds med piska utan med morot, inte med våld utan kärlek. Alla förstår nog inte skillnaden.
Förvirringslobbyn. Du är dig själv trogen och satsar på att försöka förvirra. Denna gång genom att ställa upp en äkta halmgubbe. Läs om, läs rätt! Ingenstans skriver jag om någon syndfrihet.
RaderaSedan är det inte alls det samma att älska någon som att anställa någon. Men du blandar friskt. Svaret på din fråga är att kyrkan har möjlighet att ställa krav på sina arbetare. T.ex. kan man inte vara anställd i andligt arbete om man inte är medlem i kyrkan. Samma sak om man inte håller sig till de moraliska normer som kyrkan har.
Nej, du skriver om synd, vill du att jag omskriver "syndfrihet" till "utan synd"?
Radera"ponera att en präst läser Guds ord rakt av och konstaterar att utlevd homosexualitet är synd "
Du säger att kyrkan har rätt att ställa krav, och jag antar att du avser segregering baserad på sexuell läggning. Det kan du antagligen hålla på med i er lilla sekt, men ute i samhället fungerar det inte så. För att citera dig: "verkligheten formas inte enligt dina önskemål".
Påfallande tydligt att du undvek att ta fasta på skenheligheten om andra synder, inte för att det förvånar mig det minsta.
Kristian, det där låter som en tydlig linje, men egentligen är det ett cirkelresonemang.
SvaraRaderaDu säger att kyrkan måste hålla fast vid “Guds ord”. Men det du kallar Guds ord är redan en tolkning. Bibeln innehåller massor av normer som kyrkan sedan länge har lämnat bakom sig. Ingen predikar idag om slaveri som något accepterat, ingen kräver dödsstraff för sabbatsbrott.
Så urvalet är redan gjort. Frågan är bara vem som gör det och på vilka grunder.
När det gäller homosexualitet vill du plötsligt frysa tolkningen och kalla det evig sanning. Varför just där? Varför inte vara lika bokstavlig på alla andra områden?
Och sen det här med att kalla det “synd” som måste omvändas från. Det är just det som folk reagerar på, inte för att de hatar Gud, utan för att det riktas mot något människor inte valt och inte kan ändra. Att då kalla det kärleksfullt är… nå, minst sagt tveksamt.
Du säger att två världar inte kan förenas. Det stämmer nog, men inte på det sätt du menar.
Det är inte “Guds ord” mot världen. Det är en viss tolkning av gamla texter mot en modern förståelse av mänsklig värdighet och kunskap om hur människor faktiskt fungerar.
Och när du säger att kyrkan måste välja, så har den redan valt många gånger tidigare i historien. Den har ändrat sig om slaveri, kvinnors roll, vetenskap, demokrati.
Det här är bara nästa punkt där samma sak händer.
Så den verkliga frågan är inte om kyrkan ska vara trogen “Guds ord”.
Frågan är om den ska hålla fast vid gamla tolkningar trots att de skadar människor, eller om den ska ta ansvar för konsekvenserna av det den lär ut.
Eflop
Eflop. Igen: Verkligheten låter sig inte formas efter dina önskningar. Guds ord är klart och förståeligt. Jag har för mig att det var någon Luther i Tyskland som konstaterade det redan på 1500-talet. Om jag inte missminner mig har han något med vår kyrka att göra. Vad var det nu riktigt...
Radera